Muren stiger Nu börjar skedet med ställningar. Tillsvidare går det med bänkar och bord men snart skall det byggas en ordentlig ställning. Spjäll skall muras in och för det måste tegelstenarna runtomkring skäras till så spjället får plast. Spjäll skall muras fast med lerbruk som ger efter vid uppvärmning. Alltför hårt bruk kan leda till att pipan spricker vid uppvärmning eftersom metallen i spjället utvidgas på annat sätt än teglet. Det blev litet bråttom att söka efter lerbruk i byn eftersom vi inte hade skaffat sådant i förväg. Men det löste sej och det behövdes ganska litet. Nu är spjällena fastmurade. Uppåt går det hela tiden tills vi kommer till mellantaket då det blir att flytta upp en våning. Murandet kom igång I går startade murandet ganska så snabbt eftersom vi hade grunden klar. Först ställde vi upp rakskivor vid tre hörn för då går det snabbare att mura man behöver inte mäta hela
tiden. Under kommer det fuktspärr och bakom bergull av den hårdare kvaliteten. Första stenen är lagd. Sedan är det bara att rada på tills sotluckorna skall muras in. I den yttre rökkanalen kommer en anslutning genom väggen till slöjdsalens kakelugn. Murbruk skall blandas och tegelstenar bäras in. Och en fin piipå skjuter i höjden. Folk kom och gick och det var också meningen. Det är inte nödvändigt att stå och se på varje tegel som muraren lägger men det kan vara bra att sticka sej in allt emellanåt för att följa med de olika skedena. Nästa skede blir att bygga ställningar då det blir för högt för att mura från golvet. Hindersby bygger De två finaste gamla husen i Hindersby sätts nu i skick. Lokaaln får nytt plåttak och gamla folkskolan får igen vedeldning.
Snart skall den nya teatern börja övas in. Och på lördag är det Bondens dag på Lekstrand. Ganska så livat i byn Murade rökkanaler lagstiftning Först av allt: Anvisningar är inte bindande, föreskrifter är det. Så här säger miljöministeriet: Föreskrifterna i byggbestämmelsesamlingen är förpliktande. Anvisningarna är däremot inte förpliktande, utan även andra lösningar än de som föreslås i dem kan användas, om de uppfyller de krav som ställs på byggande. Ifråga om reparationer inskränks också bestämmelsernas tillämpning: I fråga om ändringar och reparationer i byggnader skall föreskrifterna, om inte något annat uttryckligen bestäms i dem, tillämpas endast i den mån som åtgärdens art och omfattning samt en eventuell ändring i användningen av byggnaden eller en del av den kräver det. I vårt fall (murad liten rökkanal) gäller främst E3 som finns i flera varianter: E3 (1988) Små rökkanaler, anvisningar E3 (2007) Små skorsternas konstruktion och brandsäkerhet Om vi först ser på E3(2007) ifråga om vertikal riktning,
dvs. hur rakt pipan måste muras så heter det: 2.4 Vertikal riktning Skorstens avvikelse från vertikal riktning får inte äventyra brandsäkerheten eller skorstenens funktion. Märk väl att det utmärkt väl går att avvika från vertikal riktning (rakt upp) om man bara ser till att brandsäkerhet och funktion är OK. I samma punkt ges en anvisning: Anvisning Skorstenar byggs så vertikala som möjligt. Skorstenens genomföringar i andra konstruktioner konstrueras och realiseras så att värmerörelserna i skorstenen och dess olika delar kan ske fritt. När särskilda skäl så kräver kan skorstenen avvika från vertikal riktning. Om avvikelsen överstiger 30 grader utreds de byggtekniska lösningarna för skorstenen, dess funktion och sotning. Motsvarande ställe i E3 (1988) Små rökkanaler, anvisningar säjer: Med undantag av den del som bildas av förbindelsekanalen görs rökkanalen så vertikal som möjligt. När särskilda skäl så kräver får avvikelsen från vertikalriktningen vara högst 30 grader, om det garanteras att risk inte föreligger för att kanalen spricker eller till kanalen gränsande byggnadsdelar går sönder till följd av värmeutvidgning eller excentrisk belastning eller av annan orsak. Krökningarna i kanalen avrundas för att rökvirvlar skall kunna undvikas och rensningen underlättas. Det här betyder alltså att man riktigt bra kan mura snett! Bara om avvikelsen är mera än 30 grader så måste lösningen
utredas tekniskt. Det tycks finnas en massa felaktiga föreställningar om den här frågan. Ifråga om höjden så säjer anvisningen (som inte är bindande) att rökkanalen skall sluta minst 80 cm över taket. Samtidigt säjer anvisningen att det är ändamålsenligt att placera rökkanalen så nära takåsen som möjligt (så den inte behöver göras så hög). Och det kan man ju hålla med om. Man kan använda en mängd olika murbruk men i de delar där rökgastemperaturen kan överstiga +350 grader bör man använda ett elastiskt bruk såsom lerbruk. Och så till frågan om skilda rökkanaler för varje eldstad. Det är absolut inte något krav! Anvisningarna säjer bara att: Eldstaden ansluts i allmänhet till en egen, separat rökkanal. Men också att: Två eldstäder som befinner sig i samma bostadslägenhet eller ekonomibyggnad och som förbränner samma bränsle kan anslutas till samma rökkanal. Rökkanalen dimensioneras då för samtidig användning av båda eldstäderna och båda eldstäderna utrustas med ett separat spjäll. Det är alltså klart och tydligt utsagt i E3 (2007) att man kan ansluta flera eldstäder till samma rökkanal. Skyddsavstånd till byggnadsdelar är viktiga att beakta vid planeringen i ett tidigt skede och så här säjer anvisningarna: Byggnadsdelar tillverkade i andra material än av klass A1 placeras på minst 100 mm avstånd från skorstenens ytteryta. På mellanbjälklagets eller vindsbjälklagets genomgångsställen samt på anslutningsstället i väggen läggs ett värmeisolerande lager som är minst 100 mm tjockt i
ett lämpligt byggmaterial i klass A1. För en murad skorsten i tegel kan skyddsavståndet från de andra byggnadsdelarna betraktas som tillräckligt då skorstensväggen har en tjocklek på minst 230 mm. Så träkonstruktioner måste finnas på minst 10 cm avstånd. Vid genomgången i mellantaket läggs minst 10 cm bergull eller liknande. Eller så murar man skorstenen med 23 cm tjocka väggar vid genomgången (full tegellängd). Framför sotluckorna lämnas enligt anvisningarna minst 60 cm fritt utrymme. Ett utrymme på minst 0,6 m lämnas framför rensluckorna. Rensluckan placeras cirka 0,1 m högre än botten av kanalen. Rensluckorna har vanligtvis en storlek på 0,13 X 0,13 m 2, dock med hänsyn till hur sotningen av skorstenen görs. Enligt min personliga mening så är det bäst att använda fyrkantiga sotluckor som är lika breda som rökkanalen. Det är lättare att ta ut sotet då. Och så kan man gärna planera sotluckarna så att man lätt kommer åt dem och helst i utrymmen som inte är så känsliga för sot. E3 (1988) Små rökkanaler, anvisningar anger ungefär samma saker men mycket mer detaljerat. Nu är ju inte dessa bindande men det kan vara bra att följa dem för annars så måste man slåss med myndigheterna och bevisa att de egna funderingarna faktiskt uppfyller de bindande föreskrifterna (som är väldigt allmänna). Men det är helt möjligt att ha egna konstruktioner som uppfyller föreskrifternas krav. Så långt den första läsningen av anvisningarna. I morgon diskuterar vi rent praktiskt hur vi skall mura.
Murandet börjar på måndag (4.8) kl. 9 Nu är det klart att murandet av den nya gammaldags piipån i gamla folkskolan börjar på måndag. Tegel och murbruk finns på plats. Grunden är klar och hål till kakelugnen är klart. Öppning i mellantaket finns och väg upp till genomgången i vinden finns. Muraren meddelade att han kommer på måndag mellan 8 och 9 så nu börjar det hända nånting. Litet rådd blir det väl så där i början men det hör till. Som sagt så blir det här tillika en mycket praktisk kurs i hur man murar gammaldags tegelpipa. Vi går igenom bestämmelser och planering också. Man lär sej INTE att mura själv utan att planera och göra hjälparbetet (bygga ställningar och fixa murbruk). En riktig murare sätter tegelstenarna på plats. Inga lovade fixa kaffe och tilltugg så det är bra att anmäla sej till styrelsen även om kursen är gratis (tack, Kulturfonden). Men behöver inte vara med precis hela tiden. Muraren murar på arbetstid.
Byggnadsvårdskurs i praktiken: Mura I går kom vi överens med murarna att tegelstenarna kommer i slutet på veckan eller nästa vecka. Sedan skall arbetet börja ungefär den 4 augusti. Tanken är att den som är intresserad får komma med och lära sej hur det går till att mura en pipa (skorsten) riktigt i praktiken. Med alla problem som det uppstår i ett gammalt hus. I går hade vi redan första problemt: Att få pipan att rymmas. Nu måste vi antagligen kapa kroppåsen och det betyder att vi måste bulta fast stora stockar på bägge sidorna. Byggbyråkraterna har nämligen kommit med en massa bestämmelser en del bra, andra löjliga. Förr var pipan murad snett men det går inte mer. Genom att vara med får man lära sej en hel del och kan fråga och prata med yrkesmän. Också blanda murbruk och bygga ställningar. Det finns en hel del små problem som måste lösas. Själva murandet sköts av en yrkesmurare. Och så får man lära sej att bära tegelstenar :-). Kursen är avgiftsfri (tacka Kulturfonden) och tar omkring en vecka men man behöver inte vara med varje dag. Det här blir inledningen till vår kommande kurs om hur man murar äkta gammaldags kakelugnar klädda med plåt som vi har långa traditioner av. Smeden Alvar Amberg gjorde plåthöljen och maskinerna finns ännu kvar i gamla smedjan i brukbart skick. De i hela Finland vanliga plåtskalsugnarna är egentligen en uppfinning av VVS-ingenjören E.A. Wiman från 1878. De slog aldrig igenom i Sverige men desto mer i Finland. Se min artikel Kakelugn utan kakel. En ugn är milt sagt beroende av pipan så vi kommer att diskutera kakelugnar också under den här kursen. Man behöver redan nu veta var och hur ugnen ansluts till pipan och hur
sotningsluckorna samt spjällen placeras. Så det kan vara en bra idé för den vedeldningsintresserade att hänga med redan i den här kursen. Man kan börja redan nu genom att gå till Valter Isanders nätsidor http://www.isander.se/byggarorspis.html 4. Skorstenen där han murar en skorsten som är likadan som vår blivande. Läs också Skorstenen husets hjärta. Den får då alltså två rökgångar så vi kan koppla två ugnar till den. I Sverige kallas murade och rappade vedugnar för rörspis av nån anledning. Man kan anmäla sej till styrelsen eller helt enkelt komma till Gamla folkskolan vid Hindersbyvägen 565 (Tomtoms navigator kan inte adresser på svenska så använd Google Maps eller navigator med Nokias kartor). Enklast är att från Rikssexan svänga av mot Hindersby och följa asfaltvägen tills man kommer till skolan. Sväng inte av in på någon grusväg. Anmälan vill vi gärna ha i alla fall ifall vi skulle börja koka kaffe :-). Närmare uppgifter om exakta klockslag meddelas senare. Vi försöker också få in korta notiser i Östra Nyland så följ med Passa på! Ett gammalt hus historia En hel del hus i vår by är ännu byggda på 1800-talet. Bos- Sestu hus är flyttat från Hopenbackan 1908 men byggdes långt före det. Anders Hansson Bosas ägde stället fram till sin död den 29 november 1789. Sonen Hindrik Andersson Bosas hade dött
redan den 3 maj samma år. Gustav III hade startat ett krig mot Ryssland och trupperna som var förlagda vid gränsen (som då gick utmed Kymmene älv) spred sjukdomar i trakten. Sonsonen Anders Hindriksson Bosas (f. 1768) brukade Bos-Sestu tillsammans med sin farbror Mats Andersson (f. 1760) men det blev bråk och de processade och Bos-Sestu delades slutligen 1816 i Bos-Sestu-Stuvus och Sestu-Kamars. På Sigges karta över Hopenbackan finns det två skilda hus men inga uppgifter om när de byggdes. Troligt är i alla fall att det gamla Bos-Sestu delades i två hus (stuvun och kamarn) omkring 1816. Men det är inte omöjligt att det nuvarande huset byggdes senare. Två dörrar i övre våningen är helt tydligt från 1700-talet men det var vanligt att flytta gamla dörrar till nya hus. År 1883 sålde den dåvarande ägaren till Bos-Sestu-Stuvus sin del åt moofa Anders Johan Gustafsson Bosas och bägge delarna slogs åter ihop till Bos-Sestu. Då behövdes inte det andra huset mera men det är oklart om dess öde. Ett hus flyttades i alla fall i storskiftesregleringen 1908. Moofa ville inte flytta bort från Hopenbackan och processade om storskiftesbeslutet men förlorade. I ilskan lär han ha kört stockarna till huset över rån och stjälpt av dem. Sedan skyfflade han bort matjorden från åkern och lade en enkel rad med stenar varpå stockhuset radades upp. Leran under stenfoten frös varje vinter och husväggarna lyftes upp tio centimeter men inte golvet som var lagt på en annan rad med stenar innanför. På vintrarna fanns det rimfrost innanför stockväggarna på morgonen. Lägg märke till att fönstren är relativt moderna T-fönster som kom först på 1900-talet så de är troligen utbytta vid flytten. Vinden är också ganska låg. Huset hade ännu inget brädfodring utanför utan väggen bestod av rödmyllade stockar. Taket var
pärttak. Skorstenens (till höger) placering visar att bakugnen ännu fanns i stugans hörn. Liksom ifråga om många andra hus i byn så byggdes en andra våning på huset år 1930. Före 1930 var golvet ett skurgolv av breda plankor som inte var spontade. Då man skurade golvet så rann vatten ned i potatiskällaren under golvet. Vid ombyggnaden lades 35 mm spontade golvplankor som ännu finns kvar i gott skick. Balkong var modernt på den tiden så det byggdes en stor veranda med två ingångar. Den till vänster gick till stuvun och användes i vardags medan finingången till höger användes ganska sällan (för att inte bli smutsig). Huset var ännu inte så ljust målat som i slutet på 1930-talet. På taket syns ännu bara en skorsten. Den andra fanns bakom huset nedanför takåsen vilket tyder på att bakugnen ännu stod i hörnet på stuvun. Den flyttades troligen nån gång på 40-talet men så länge jag kan minnas (från slutet på 40-talet) så har den funnits på sin nuvarande plats så det fanns plats för ett tvättrum bakom den. En ganska stor ombyggnad skedde 1955 då centralvärme installerades. Då sattes också kårkmattå (linoleum) på golvet. Men jag minns bra det gamla trägolvet med ganska så ojämna plankor. Då revs också kakelugnarna i mitten på huset eftersom de gick ut genom en liggande pipa på vinden som aldrig drog ordentligt. Till all tur lämnades kakelugnen och vedspisen kvar. Bakugnen finns också kvar och används allt emellanåt. Dragningen av rören till centralvärmen krävde att nya tapeter sattes in och att tak och väggar målades. I taket sattes spännpapp under den gamla pärlsponten. Jag vill minnas att Willströms Paul målade och tapetserade. Nästa stora ombyggnad skedde 1980 då stuvun fick tilläggsisolering också under golvet som togs upp helt. Tvättrummet byggdes om fullständigt och värmepannan flyttades ut i gamla kokhuset i ladugården. Det är nu den ombyggnaden
som jag delvis rivit. Så huset har råkat ut för ganska stora förändringar 1908, 1930, 1955 och 1980. I år blir det inte någon stor ombyggnad men inte heller återställande till samma skick som före branden. Mer om det senare. Å så siir vi tibaaka.. Nu torkar målningen på golvet och det är litet tid att skriva. Dags att ge ett sammandrag av de praktiska erfarenheterna av reparationerna efter köksbranden 2014. Det blev tre månader intensiv byggnadsvård ganska så ofrivilligt. Ingen kurs utan milt sagt praktik. Men det finns mycket att lära sej av den därpåföljande rivningen och återställandet. Jag byggde om stuvun (= gammaldags kombinerat kök och vardagsrum) 1980 då jag var 34 år gammal och nu 34 år senare rev jag nästan allt på nytt det var så illa tvunget. Och konstaterade att jag var riktigt dum då jag byggde om första gången. Enda ursäkten är att jag var ung och att jag då ännu trodde på vad byggnadstidningarna påstod. Dessutom hade då ännu mögelhusen inte kommit till allmänt medvetande så starkt utan man körde på för full fart med att riva gammalt, fint och kärnfriskt och ersatte med nytt och fint och uruselt material. Byggnadsvård talade man inte alls om utom möjligen i föraktfulla ordalag ifråga om museihus. Min pappa hörde till krigsgenerationen som efter fyra år vid
fronten kom hem och full av energi började bygga om. Då jag var liten fanns ännu den gamla stilen från 30-talet kvar men en massa saker ändrades på 50-talet. På 40-talet var det ännu stor brist på allting. Jag är född 1946 så jag kommer ännu ihåg hur det gamla huset såg ut vilket kom till pass nu då vi återställde en hel del. På 50-talet användes ännu gamla metoder och material så man byggde då ännu inte mögelhus men på 60-talet började den nya byggnadsstilen komma och med den mögelhusen. Mest på grund av plasten. De material och metoder som använts sedan 60-talet och ännu idag kan sammanfattas i skräpbyggande (kvickt, billigt och dåligt). Jag skrev tidigare om beprövat byggande (bara material och metoder som använts i minst 60 år) och robust byggande (nya material och metoder men byggda så att de kvickt kan rivas och ersättas med bättre). Nu fick jag minsann tillfälle att tillämpa principerna i praktiken. En sak har i alla fall blivit bättre. Internet ger oss helt nya möjligheter att söka information över hela världen och också att skaffa fram material som inte finns i en vanlig byggbutik. Jag har använt bägge möjligheterna i hög grad vid reparationerna. Plötslig byggnadsvård Vårsådden är undan, det mesta rivet i köket och torkgubbarna tog bort sina fläktar från baakstuvun där det mesta vattnet rann ned. Nu är hålet i väggen bakom förra spiskåpan igensatt och kökstaket skall målas. Men köket är tomt. Det finns bara väggar, tak och golv kvar. Så nu blir det en hel del byggnadsvård rent bokstavligen.
Vatten hade krupit under kökets plastmatta så den är bortriven. Spånskivorna åker ut också. 1980 var jag ännu ung och dum och trodde på byggtidningar och försäljare så plastmattan var ordentligt limmad. Numera tror jag varken på det ena eller det andra. Nu gäller bara beprövat byggande och byggnadsvård. Material och metoder skall vara minst 60 år gamla så man vet vad de duger till. Modernt är i mina öron ett ytterst fult ord och synonymt med oprövat och släkt med lurendrejeri. Moderna material betyder bara att nån försöker få oss att köpa billigt (eller dyrt) skräp som måste bytas ut om några år till ett annat modernt skräp. Varje gång heter det att Jo, det förra var dåligt men det här är mycket bättre. Och så blir vi dragna vid näsan gång på gång med mögelhus som mellanresultat. Kan man då aldrig använda moderna material? Nä, visst kan man använda nya material men då måste man syssla med robust byggande. Det skall gå mycket lätt att byta ut de oprövade materialen om de visar sej vara rent skräp. Nu då det gäller att bygga upp igen så är det största problemet att hitta bra material. Men det är mycket enklare nu än år 1980 då det var nästan omöjligt att hitta annat än modernt skräp. Även om det då ännu fanns litet restlager av papperstapeter som ansågs vara helt omoderna och alltså var grymt billiga. Nu är äkta papperstapeter handtryckta och kostar en halv förmögenhet. Även om det börjar komma riktigt vanliga till vanligt pris. Nu finns det också Byggnadsapoteket i Billnäs som håller bra material i lager och med filial i Helsingfors. Man är inte mera tvungen att åka till Sverige för att köpa material. Där finns redan en stor marknad för material med hög kvalitet och nya butiker slår hela tiden upp dörrarna. Valet av målfärg var inte svårt. Vi hade redan använt Allbäcks
linoljefärg och Linus emulsionsfärg (linolja, vatten, cellulosa). Speciellt Linus var lättmålad och täckte bra. Den använde vi i köket på gamla folkskolan. Den ger en matt yta medan linoljefärgen (utan vatten) ger en blankare yta. Men först drog vi primer (vattenlöst schellack) därför att det hindrar genomslag av sot och kåda vilket ju i vårt fall var ovanligt viktigt. Det gamla trägolvet som inte sett dagens ljus sedan 1950-talet visade sej vara i gott skick och vi lämnar troligen bort alla skivor och plastmattor och bara målar det. Det skall rengöras men absolut inte slipas och inte hyvlas. Den gamla färgen var blågrå som den vanligen brukade vara och vi målar troligen i en liknande kulör. Annars måste all gammal färg tas bort för ett målat golv måste målas i samma kulör allt från träytan. Annars blir det olikfärgade fläckar då ytlagret slits bort. På golvet blir det ren linoljefärg som torde tåla slitning bättre än emulsionsfärgen. Kulören blir möjligen 60 % grön umbra (som egentligen är grå). Allbäcks linoljefärg torkar på 24 timmar och det utan att innehålla lösningmedel. Man skall inte heller späda ut den med lösningmedel. Men färgen skall dras på golvet först och får torka innan man med säkerhet vet hurdan kulören blir. Färgkartor ger alltid fel kulör och duger bara till allmän vägledning. I vårt bibliotek på gamla skolan finns Gudmundssons bok Målade golv som ger bra råd om golv, målning och skötsel. Där finns också en hel del om skurgolv (som inte skall skuras hela tiden namnet till trots) och fernissade golv. Skurgolv behöver tvättas bara nån gång per år nu då folk inte klampar in med leriga stövlar flera gånger om dagen. Man skall inte använda för mycket vatten och alls inte hälla ut ämbarvis som i gamla filmer. Vattnet skall också vara kallt inte varmt. Med linoljesåpa i första vattnet får golvet så småningom en riktigt hård och glansig yta som är minst lika bra som målad. Men det är bäst att börja med nya trägolv för det är svårt att få bort all gammal målfärg. Så vi fortsätter måla.
På väggarna kommer bröstpanel av pärlspont upp till 130 cm och troligen tapet ovanför om vi nu hittar den perfekta tapeten. Panelen målas med Linus och likaså den stora muren ovanför vedspisen och bakugn. Linus tål nämligen utmärkt värme. Muren är lite besvärlig för rappningen har lossnat på ett ställe. Då man lapper rappning på murar som uppvärms så är det känsligt vilken sorts bruk man använder. Starkt cementbruk är inte bra för det spricker då muren rör sej vid eldning. Kalkbruk är bättre men jag lärde mej att det finns en mängd olika kvaliteter också där. Inomhus kan man använda luftkalk men jag tänkte använda kalkbruk också till stenfoten och då måste det vara hydrauliskt (alltså stelnar utan tillgång till luft). Cementbruk är också hydrauliskt men alltför starkt för platser där det finns rörelse. Cementbruk är också diffusionstätt, dvs. släpper inte igenom vatten. Kommer det vatten under cementbruket (genom sprickor) så torkar det inte utan sprängs sönder på vintern medan kalkbruket släpper igenom vattnet och lättar torkar upp. NHL är naturligt hydrauliskt kalkbruk utan några som helst tillsatser. Ett av de bästa NHL-bruk som finns är gjort av kalk från Saint-Astier i Frankrike som har ovanligt ren kalk. Där har man brutit kalk sedan år 31 före vår tideräknings början. Jag har inte hittat det här men i Sverige säljes det av Målarkalk i Helsingborg med återförsäljare bland annat i Stockholm. Också Weber har hydrauliskt kalkbruk (inte NHL). Så småningom försöker vi få köket i funktion igen. Gammaldags material är ofta billigare än moderna och kräver sällan mera arbete bara annorlunda. Så tro inte ett smack på försäljare och tyvärr inte heller på hantverkare ifall de inte är över 80 år :-). Från 60-talet framåt hjärntvättades hela byggnadsbranschen vilket resulterade i de mögelhus som nu måste rivas helt. Inga bra exempel. Men det kommer allt mer folk som använder de beprövade materialen och metoderna så det
finns ännu hopp. Byggnadsvård intresserar Det var fullt i slöjdsalen på gamla folkskolan då Silmu hade byggnadsvårdsdag. Närmare fyrtio personer deltog och mycket mera ryms där inte utan att det blir trångt. Det var inte så underligt för föreläsarna var bra. I fem timmar fick vi höra en hel del om målfärger utomhus, timmerhus och stilar. Panu Kaila talade om kokfärg (som han föredrog att kalla den traditionella rödfärgen). Det finns nämligen en hel del rödfärg som alls inte kokats på gammalt sätt. Det finns en mängd recept men det traditionella är att använda rågmjöl och koka minst 2 timmar så det blir tillräckligt klistrigt. Pigmentet är ett problem då Falu rödfärg numera är ett skyddat namn och det gamla pigmentet från Falu koppargruva inte säljes annat än just i Falu rödfärg. Dessutom bör man blanda i järnvitriol eller zinkvitriol absolut INTE kopparvitriol. Missförstånd har uppstått då zinkvitriol ibland kallas kopparrök därför att man brände bort zinken ur kopparmalmen. Ibland kommer det svarta prickar på ny rödfärg men det är bara att tvätta bort dem. Helst inte med kemikalier som mögeltvätt eller liknande utan hellre då linoljesåpa eller t.o.m. Fairy. Det är inte bra att dra på ny rödfärg för prickarna försvinner då färgen blir gammal. Nytt (åtminstone för mej) var mjölkfärg som inte behöver kokas men man bör blanda i cement (vanlig portlandcement) som inte
fungerar som bindemedel utan som reagens. Annars tvättas färgen bort av regn. I vårt byggnadsvårdsbibliotek på gamla folkskolan finns nu Panu Kailas bok Kesällä töitä teki maalari (2012) en tjock lunta på 539 sidor om traditionell utomhusmålning så den som missade föredraget kan titta i boken. Rekommenderas varmt. Sedan berättade byggmästare Leif Slotte om reparationer på timmerhus. Ett stockhus är som ett lego man kan lyfta upp hela stommen och byta stockar underifrån. Det går till och med att lämna bort en stock då man flyttar stommen och inte hittar rätt stock genast. Sedan sätter man bara in den senare på sin plats. Här är en timmerstomme upplyft och fem stockvarv förnyas nedifrån. Här är stommen nedsläppt på de nya stockvarven (som har samma färg som de ursprungliga). Det man bör komma ihåg med stockhus är att de sätter sej under en lång tid. Det kan ta upp till tio år och sjunka med tio cm ifall det är nybyggt. Dörrar och fönster måste därför ha sjunkmån tillräckligt. Däremot står ett hundra år gammalt stockhus stadigt och stilla ifall man inte börjar flytta det. Det går att byta nedersta stocken (syllen) utan att riva stående brädfodring genom att man sågar av bräderna i nedre
ändan, byter syllen och fäster ny vattenlist under de avsågade ändarna. Sedan sätter man en bräda under vattenlisten. Vi har flera böcker om vården av stockhus i vårt bibliotek. Arkitekt Tove Hagman talade om stilar och bevarande av dem. Problemet är ofta tolka eller kopiera? Vårt traditionella byggande har ofta gått ut på att använda de material vi har i närheten (stockar från Labby timmermalm och sten) på bästa och billigaste sätt. Det har hela tiden kommit inflytande från stilar utifrån men de har anpassats till vår egen verklighet (och plånbok). Med trä har man efterliknat stenhus och målfärgerna har också valts för att ge ett intryck av de finare stenhusen. Tyvärr fick jag inte en bättre bild av Tove men det var för mörkt i salen. Diskussionen var tidvis ganska livlig och det märktes att deltagarna var intresserade av byggnadsvård. Efter de inledande problemen med tekniken (som vanligt) så fungerade vår slöjdsal bra för den här typen av föreläsningar. Möjligen hade en trådlös mikrofon för föreläsaren varit bra men vi är en fattig förening och får vänta med det tills vi hittar något begagnat, bra och billigt Köket fick nu sitt eldprov och fungerade fint. Inga hade bakat hemma och ställt i ordning massor av kaffe och tilltugg så att ingen skulle gå hungrig. Tre kaffepauser på fem timmar behövdes också. Kaffeserveringen fick befogat tack av deltagarna.
En riktigt lyckad dag och vi får tacka SILMU för att ha tagit hit så bra föreläsare. Nu har vi också testat gamla folkskolan för litet större tillfällen. I lilla salen ryms det tjugo personer medan fyrtio är ganska lämpligt för slöjdsalen. Nu fanns det möbelkursens möbler runtom väggarna så i bästa fall kunde man få in 50-60 peroner. Det blev litet rivstart på årets verksamhet men vi fortsätter i april och efter vårsådden.