PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN Vetenskapsfestivalen 2007 Lekstudien Eran klass och en klass till deltog i den psykologiska undersökningen som vi valt att kalla för Lekstudien. Alla som var med i undersökningen fick först fylla i ett såkallat Life Event Inventory formulär (se Bilaga). Detta formulär bestod av 13 frågor, där var och en av er fick kryssa i händelser som ni antingen minns att ni varit med om eller inte minns att ni varit med om (tex. minns du ett tillfälle när du cyklat omkull och slagit dig?). Därefter fick alla information om att man skulle bli intervjuad om två av de händelser man kryssat i på pappret. Ni fick sedan gå ut från klassrummet och ner till källaren där ni fick information om vilka två händelser som just ni skulle få bli intervjuade om. Alla skulle bli intervjuade om en händelse som ni kryssat i att ni varit med om och en händelse ni inte varit med om. Vi bad er också att även om ni inte varit med om den ena händelsen så skulle ni få personen som intervjuade er att tro att ni faktiskt varit med om bägge händelserna. Alla fick därmed tala sanning (dvs. berätta om en händelse precis så som det var) och ljuga (dvs. berätta om en händelse som om den hänt på riktigt). Därefter blev alla intervjuade en och en. Hälften av er fick gå in på en vanlig intervju där ni fick berätta för personen som intervjuade er om vad som hände vid den aktuella händelsen. Hälften av er fick dock samtidigt som ni blev intervjuade spela ett ganska krångligt spel som gick ut på att inte låta metall komma mot metall (eftersom detta orsakade ett högt tjut). Spelet som barnen fick spela under spelintervjun Varför är vi intresserade av att undersöka något sådant? Jo; tex i en polisutredning, om personer inte talar sanning så är det väldigt svårt att få reda på vad som har hänt och vad som inte har hänt. Det finns idag inga sätt att se på en person om han/hon ljuger eller talar sanning. Många tror att om man pillar med händerna, skruvar på sig eller inte håller ögonkontakt, så är det tecken på att man ljuger. Men forskning har visat att detta är fel. Dessa tecken är snarare tecken på att personen är nervös. Och det är ju inte så konstigt om man blir nervös om man blir kallad på polisförhör, även om man är oskyldig! Inte heller är det alltid så att den som
ljuger är nervös. Därför måste man hitta andra sätt att avslöja lögnare på, och få reda på sanningen. Att ställa bra frågor och ha en bra intervjumetod är ett sätt att få fram sanningen. Ett annat sätt är att leta vidare efter de små tecken som kan antyda att en person inte talar sanning. Ett sådant tecken som har visat sig fungera för personer som ska avslöja lögnare är att titta efter tecken på mental ansträngning. Att ljuga kräver ofta mer tankekraft än att tala sanning eftersom det är mycket som en person som ljuger måste hålla ordning på. Dels måste personen som ljuger hålla sig till samma historia så att han/hon inte motsäger sig själv, dels måste han/hon ofta tänka efter för att få lögnen att verka sanningsenlig. Men om det är så att lögnare tänker efter mer än sanningssägare hur ska man kunna se detta? Vi tänkte att ett sätt att se detta skulle kunna vara att testa om det är svårare för en lögnare att göra andra saker (som också är mentalt ansträngande) samtidigt som han/hon ljuger. Om en person som ljuger behöver tänka efter mer än en person som talar sanning så borde det ju kanske vara svårare för honom/henne att hålla på med någonting annat samtidigt än för en person som talar sanning. Eller? Så, vad hittade vi egentligen när vi undersökte detta? Var det lättare för intervjuaren att se om ni ljög eller talade sanning då de intervjuade barn som fick spela spel samtidigt? Resultat Vid de vanliga intervjuerna gissade intervjuarna fel på 24 av totalt 46 intervjuer. Dvs. 52.2% av er som blev intervjuade i en vanlig intervju lyckades lura intervjuaren. Vid spelintervjuerna gissade intervjuarna fel på 31 av totalt 48 intervjuer. Med andra ord, 64.6% av er som fick spela spelet samtidigt som ni blev intervjuade lyckades lura intervjuaren. Resultaten tyder på att den person som intervjuade barn som spelade spel var sämre på att upptäcka om barnet ljög eller talade sanning än den som intervjuade under normala omständigheter (dvs vanlig intervju). Hur gick det för er klass jämfört med den andra klassen som deltog? Tabell 1. Intervjuarens gissningar indelat i klasser, intervju, samt om ni talade sanning eller ljög Intervjuaren gissade: Totalt Rätt Fel Klass 1 Vanlig intervju Sanning 3 6 9 Lögn 4 11 15 Spelintervju Sanning 3 12 15 Lögn 3 8 11 Klass 2 Vanlig intervju Sanning 7 3 10 Lögn 8 4 12 Spelintervju Sanning 7 5 12 Lögn 4 6 10 Totalt 39 55 94
Tabellen ovan visar att för Klass 1 gissade intervjuaren fel på 37 av totalt 50 händelser. Dvs 74% av klassen lyckades lura intervjuaren inte bara då de ljög utan även då de talade sanning. Intervjuaren trodde att 75% av er ljög när ni talade sanning och trodde att 73% av er talade sanning när ni ljög. När Klass 2 blev intervjuade gissade intervjuaren fel på 18 av totalt 44 händelser. Dvs 41% av er lyckades lura intervjuaren. Intervjuaren gissade att 45% av er ljög när ni talade sanning och att 36% av er talade sanning när ni ljög. Detta betyder alltså att de gissade fel även då ni talade sanning! Om det hade varit en riktig polisutredning hade det varit väldigt allvarlig, för då hade en oskyldig person kunnat komma bli dömd för ett brott han/hon faktiskt inte begått. Hittade vi några skillnader mellan killar, tjejer och lärare? Tabell 2. Intervjuarens gissningar indelat i killar, tjejer och lärare Intervjuaren gissade: Totalt Rätt Fel Killar 26 18 44 Tjejer 10 32 42 Lärare 3 5 8 Tabellen ovan visar att intervjuarna hade svårast att gissa rätt när de intervjuade tjejer. Dvs. 76% av tjejerna lurade intervjuaren, både när de talade sanning och när de ljög. 63% av lärarna lurade intervjuarna och 41% av killarna lurade intervjuarna. Slutsats Undersökningen visar, precis som annan forskning som gjorts inom området, att det är svårt för vuxna att avgöra om ett barn ljuger eller talar sanning. Detta är ett stort problem för polis och andra som arbetar inom rättsväsendet eftersom det kan resultera i att oskyldiga döms och skyldiga frias. I denna undersökning försökte vi se om mental ansträngning skulle kunna vara ett hjälpmedel för den som intervjuade att se om ni ljög eller talade sanning. Men vad vi hittade var det motsatta. De som intervjuade er under tiden som ni spelade ett spel var sämre än de som intervjuade under en vanlig intervju. Vi tolkar detta som att spelet försvårade för intervjuarna som samtidigt som de intervjuade er skulle hålla koll på intervjufrågor, spelinstruktioner mm vilket resulterade i att de efter intervjun inte kunde avgöra om ni ljög eller talade sanning. Spelet visade sig alltså vara mer mentalt ansträngande för den som intervjuade än för den som blev intervjuad.
Att fundera över: Hur kan man märka om någon ljuger? Finns det olika sorters lögner? I vilka situationer är det extra viktigt att veta vem som ljuger och vem som talar sanning? Är vissa personer bättre på att avslöja lögnare än andra? Är killar och tjejer olika bra på att ljuga? (varför?) Är vuxna och barn olika bra på att ljuga? Hur går en polisintervju till? (Tex på tv, filmer). Lästips: Se bifogad artikel om lögn skriven av en av våra medarbetare Maria Hartwig När ni var hos oss på psykologiska institutionen fick ni också lära er en del om minne och om könsroller. Här är exempel på sådant vi diskuterade: Är tjejer och killar olika bra på att minnas? Varför är uppmärksamhet en viktig del av minnet? Finns det olika sorters minnen? Hur kan man göra om man vill bli bättre på att minnas? Vad är det som gör att man tycker att någon är snygg/attraktiv? Föds tjejer till att gilla rosa kläder, smink och dockor? Tack för att ni var med! Hälsningar Emma och Sara med personal På bilden från höger: Sara Landström, Sara Svedlund, Emma Roos af Hjelmsäter, Lukas Johnsson Aktivitets arrangörer: Sara Landström (doktorand) Tfn: 031-786 42 91 E-post: Sara.Landstrom@psy.gu.se Postadress: Psykologiska Institutionen Box 500 405 30 GÖTEBORG Besöksadress: Haraldsgatan 1 Göteborg Emma Roos af Hjelmsäter (doktorand) Tfn: 031-786 42 83 E-post: Emma.Roos@psy.gu.se
Kryssa i ja- eller nej-rutan! Bilaga 1. Minns du ett tillfälle när du cyklat omkull och slagit dig? 2. Minns du ett tillfälle när du blivit biten av en hund? 3. Minns du ett tillfälle när du blivit riven av en katt? 4. Minns du ett tillfälle när du blivit stucken av en geting? 5. Minns du ett tillfälle när du dragit ut en tand hos tandläkaren? 6. Minns du ett tillfälle när du tappat bort pengar? 7. Minns du ett tillfälle när du fått en spruta? 8. Minns du ett tillfälle när du bränt dig på en platta? 9. Minns du ett tillfälle när du råkat ta sönder en prydnadssak? 10. Minns du ett tillfälle när du hittat en död fågel? 11. Minns du ett tillfälle när du klämt ett finger? 12. Minns du ett tillfälle när du stukat foten? 13. Minns du ett tillfälle när du smakat på något äckligt?