Myndighet Jordbruksverket Diarienummer 5.3.16-9228/13 Rubrik Statens jordbruksverks föreskrifter om läkemedel och läkemedelsanvändning A Allmänt A.1 Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Bakgrund till ändringarna Jordbruksverkets föreskrifter om läkemedel och läkemedelsanvändning har varit i kraft sedan 1 januari 2010, med endast ett fåtal ändringar genomförda. Ett antal brister i föreskrifterna har dentifierats, som vi nu önskar korrigera. Samtidigt görs ett övergripande omtag, där hela avdelningen för djurskydd och hälsa har beretts möjlighet att påpeka behov av ändringar. Utöver detta har dessutom en hel del föreskriftstext omformulerats och omstrukturerats för att få en mer lättläst och lättöverskådlig föreskrift. Föreskriftsförslaget är i form av ett nytryck, vilket innebär att det är en ny föreskrift som ersätter nu gällande D9. För att ge en bild av de ändringar som föreskriften innebär så jämförs nedan med motsvarande föreskrift som gäller idag. Ändringar i formuleringar som inte har betydelse för sakinnehållet eller flytt av paragrafer i sin helhet kommer inte att belysas närmare. Genomgående ändringar Begreppen läkemedelsanvändning tas bort. Begreppet används enbart i samband med villkorad läkemedelsanvändning, som har en egen definition, och är därför onödigt. Begreppet uppföljande behandling tas bort. Det föreslås att begreppet ordination (när en veterinär tar beslut om att ett läkemedel ska användas till ett specifikt djur eller djurgrupp och hur läkemedlet ska användas) införs. Fokus sätts på så sätt på när veterinären beslutar om en läkemedelsbehandling, oavsett om han/hon sedan sätter in behandlingen själv, tillhandahåller eller förskriver läkemedel så att en annan person kan utföra behandlingen. Om regler gäller för specifikt förskrivning eller tillhandahållande används de begreppen. Borttagna bestämmelser 3 kap 8 Studenter omfattas i förslaget i stället av 3 kap 7. 3 kap 12 12, som reglerade veterinärs tillhandahållande av läkemedel för användning till försöksdjur, tas bort då veterinärens yrkesutövning inom försök inte regleras av D9. Veterinärens läkemedelshantering utanför försöket omfattas av de allmänna reglerna om förskrivning/tillhandahållande till djurhållare i D9 och bestämmelserna är därför överflödiga. 1 (9)
3 kap 13 Tillhandahållande av läkemedel utanför försöket omfattas även utan denna bestämmelse av 2 kap 1-6 och hanteringen inom försöket omfattas inte av D9, så bestämmelsen är överflödig. Andra stycket omfattas av LIVSFS 2009:3 och är överflödig. 3 kap 14 Tillhandahållande som sker i försöket omfattas inte av D9, tillhandahållande utanför försöket ska omfattas av reglerna om val av läkemedel i 2 kap. 3 kap 15 Se 3 kap 12 ovan. 3 kap 25 Bestämmelsen upphävs. Förskrivning av och behandling med läkemedel av honungsbin måste, liksom vid förskrivning till och behandling av övriga husdjur, ske i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Förskrivningen omfattas av samma regelverk som övrig förskrivning, ytterligare reglering är inte nödvändig. Förslag till ändringar 1 kap 1 kap 1 Begreppet ordination, djurhälsopersonal, djurvårdare och läkemedel införs. Uppföljande behandling tas bort. Tillhandahållande av läkemedel och villkorad läkemedelsanvändning: mindre ändringar i formuleringar. Livsmedelsproducerande djur ändras i enlighet med EUlagstiftning. 1 kap 3 (tidigare 1 kap 4 ) Ändring i formulering samt tydligare angivet vilka bestämmelser som utgör undantag, liksom att villkorad läkemedelsanvändning och förskrivning för immobilisering utgör undantag. 2 kap Kapitlet har omstrukturerats och har fått nya underrubriker som står för de läkemedel som specialregleras: antibiotika, hormoner och homeopatika. Förenklingar av språket och omstrukturering av bestämmelser för att göra dem mer lättillgängliga. 2 kap 11 (tidigare 2 kap 8 a ) Andra stycket p 2 omformuleras på så sätt att undantaget nu gäller om en mikrobiologisk undersökning och resistensbestämning av aktuell infektion har genomförts på djuret eller i djurgruppen under de senaste sex månaderna och resistensbestämning eller vetenskap och beprövad erfarenhet styrker att verksamt alternativ saknas. Mikrobiologisk undersökning ska utföras för att styrka infektionsagens. Detta innebär följande ändringar i förhållande till tidigare bestämmelse: - De aktuella preparaten kan användas även om resistensbestämningen visar på att det finns andra verksamma alternativ, under förutsättning att vetenskap och beprövad erfarenhet styrker att dessa preparat i realiteten inte är verksamma. Detta kan till exempel vara fallet vid juverinflammation med agenset Klebsiella. I laboratoriemiljö har trimetoprimsulfa verkan mot Klebsiella, men substansen kommer inte upp i tillräckliga koncentrationer i juvret för att det ska vara verksamt, inte ens om dubbel dos ges. Det enda preparat som har verkan när ett juver är infekterat med Klebsiella är enrofloxacin, som också är förstahandspreparat enligt SVS antibiotikapolicy. Därför måste enrofloxacin kunna användas trots att trimetoprimsulfa ser ut att vara verksamt i resistensundersökning. - Mikrobiologisk undersökning ska göras även om detta undantag är tillämpligt, för att konstatera att det är samma agens som vid den tidigare undersökningen. Resistensbestämning behöver inte utföras. 2 (9)
3 kap 3 kap 1 (NY) En grundbestämmelse införs om att förskrivning och tillhandahållande av läkemedel är tillåtet i enlighet med denna föreskrift. 3 kap 2 Jämfört med tidigare begränsas i vilka sammanhang denna skriftliga dokumentation måste upprättas. Idag ska motsvarande instruktion skrivas för all personal som veterinären tillhandahåller läkemedel till, även leg djursjukskötare och godkända legitimerade sjuksköterskor. Då denna personal har gedigen utbildning och läkemedelshantering och ansvarsförhållanden är väl reglerade anser verket att det inte är nödvändigt att ytterligare individuella instruktioner formuleras för djursjukskötare och sjuksköterskor. 3 kap 3 Tandläkare tas bort från uppräkningen på vilka en veterinär får tillhandahålla alla typer av läkemedel till. Det är endast lokalbedövningsmedel som ska kunna tillhandahållas till tandläkare och det följer av 6. 3 kap 4 Vilka vaccin som får tillhandahållas till djursjukskötare och godkända legitimerade sjuksköterskor utan föregående undersökning av djuret regleras här, tidigare i D8. Formuleringen parainfluensa hos hund ändras till kennelhosta hos hund, för att även vaccin som innehåller komponenter mot fler agens i kennelhostekomplexet ska omfattas. 3 kap 7 (tidigare 3 kap 7-8 ) Förtydligande av bestämmelsen som innehåller huvudregeln om att tillhandahållande är tillåtet till personal som är yrkesverksam inom djurens hälso- och sjukvård utan att tillhöra djurhälsopersonalen, kallade djurvårdare. Andra stycket är avsett att klargöra 3 kap 1 i nu gällande föreskrift. Bestämmelsen kan utan att det är tydligt reglerat - tolkas motsatsvis som att all annan tillhandahållande är förbjuden, vilket omfattar alla läkemedel oavsett administrationssätt. Föreskrifter ska dock vara tydliga och lättillgängliga, och motsatstolkningar uppfyller inte dessa krav. Nu görs det tydligt att det är uttömmande reglerat vad som är tillåtet att tillhandahålla, vilket gör att det inte behöver göras motsatstolkningar. Det görs även tydligt att tillhandahållande inte är tillåtet för vaccin, narkotiska preparat och preparat för lokal och eller allmän bedövning. Bestämmelsen omfattar nu även veterinär- och djursjukskötarstudenter, som tidigare reglerades i en egen bestämmelse (3 kap 8 ). Andra stycket är nytt i dessa föreskrifter, men begränsningen fanns tidigare i D8 och riktades då till djurvårdarna. Regleringen innebär att för injektionspreparat måste vissa förutsättningar som stipuleras i D8 måste vara uppfyllda, det vill säga personen i fråga ska ha gått en utbildning. 3 kap 8 (tidigare 3 kap 9-11 ) Omformulering av bestämmelsen så att tillhandahållandet till husdjurstekniker samlas i en bestämmelse. Det tillåts att veterinär tillhandahåller även läkemedel för smärtlindring till husdjurstekniker. 3 kap 11 (NY) Huvudregeln om veterinärs tillhandahållande och förskrivning till djurhållare följer nu av denna bestämmelse. För att en veterinär ska kunna förskriva läkemedel till en djurhållare med en annan veterinärs ordination som grund krävs att han eller hon har god kunskap om underlaget för ordinationen. Detta kan till exempel bli fallet när ett djur har utretts på en klinik eller djursjukhus och en lång behandling har satts in, men läkemedlen tar slut en tid in i behandlingen. Om den ordinerande veterinären inte är tillgänglig så skulle djuret enligt dagens regelverk behöva undersökas och diagnosticeras igen. Det kan då vara tillräckligt att en annan veterinär med god kunskap om underlaget för ordinationen kan förskriva läkemedel efter den förstnämnda veterinärens 3 (9)
ordination. Med god kunskap torde jämställas att studera journalerna. Ansvaret för ordinationen ligger på den ordinerande veterinären, medan förskrivande veterinär har ansvar för sin egen förskrivning men inte ordinationen som ligger till grund. Dock krävs att förskrivande veterinär har kunskap om underlaget, för att kunna avgöra om förskrivningen är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Om inte måste han eller hon vägra förskrivningen. 3 kap 12 (tidigare 3 kap 20 ) Begränsningen formuleras om så att förskrivning/tillhandahållande endast får ske för behandlingar som ska ske inom fyra veckor från undersökningstillfället, i stället för en begränsning till att förskrivning/tillhandahållande endast får ske för en beräknad förbrukning av högst fyra veckor. Den nya formuleringen är bättre i enlighet med vad som har varit avsett med föreskriften, och även hur den har tillämpats. 3 kap 14 (tidigare 4 kap 5 ) Möjlighet för veterinär att förskriva eller tillhandahålla läkemedel avsedda att framkalla kräkning eller motverka förgiftningssymtom för att ha till hands om en tjänstehund hos polisen, tullverket, kriminalvården eller försvarsmakten till exempel inhalerar narkotika under arbetet. Bestämmelsen var tidigare utformad som villkorad läkemedelsanvändning. Den villkorade läkemedelsanvändningen är utformad för besättningar med produktionsdjur och passar inte bra i detta fall. I stället läggs bestämmelsen nu som ett undantag från den tidsperiod dom veterinär får förskriva läkemedel för. 3 kap 20 (tidigare 3 kap 24 ) Antiparasitära medel till ren avsedda för injektion läggs i denna bestämmelse i stället för att ske via villkorad läkemedelsanvändning. Villkorad läkemedelsanvändning är anpassat till en stationär djurhållning och en regelbunden läkemedelsanvändning, och är inte kompatibelt med den extensiva hållning av djur som renhållningen innebär. Djurhållaren är därtill bara i behov av en engångsbehandling av ett enda preparat. Behandling sker när djuren samlas ihop, och då måste preparatet redan finnas på plats en inledande sjukdomsutredning av förskrivande veterinär är alltså inte möjlig. En god kännedom om besättningen bör vara tillräckligt för att förskrivning ska kunna ske. Lokalbedövningsmedel för bedövning vid kastrering av gris tas bort från villkorad läkemedelsanvändning och läggs i stället i denna bestämmelse. Företag som på grund av sin storlek inte anser det vara ekonomiskt försvarbart att ha villkorad läkemedelsanvändning utan i stället tar ut veterinär för varje akutbesök ska inte vara förhindrade att lokalbedöva smågrisarna innan kastrering. Detta gäller givetvis även företag som av annan anledning inte har villkorad läkemedelsanvändning. Läkemedel avsett för vaccinering mot kalvdiarré läggs till. Vaccin mot mastitpatogener läggs till. Vaccinering är ett förebyggande arbetssätt i besättningar som trots åtgärder för att säkra smittskydd och reducera smittspridning har problem med vissa mastitpatogener. Det är dock inte möjligt att anlita veterinär för varje vaccination, då injektionerna ska göras tre gånger av varje djur vid ett bestämt antal dagar före och efter det individuella djurets planerade kalvning. Vid vaccinering av en besättning kan det handla om att vaccineringar ska göras dagligen under flera månader. 4 kap Endast mindre ändringar i formuleringar, sakinnehållet är detsamma. 5 kap Bestämmelserna i 5 kap har renodlats och förtydligas. Samma sakinnehåll. 5 kap 2 (NY) Tidigare 5 kap 1 har delats i 1-3. Bilaga 4 (9)
I bilagan, som beskriver substanser som används inom humanmedicinen för att behandla sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen (2004:168) och där djur kan utgöra en reservoar för smittspridning till människa, har en ny antibiotikasubstans införts, ceftarolin. Ceftarolin är den aktiva substansen i läkemedlet Zinforo som godkändes via den centrala proceduren i augusti 2012. Införandet i bilagan innebär att veterinärmedicinsk användning bara får förekomma när det finns synnerliga skäl och efter att Jordbruksverket har medgivit tillstånd. Den veterinärmedicinska indikation som skulle vara närmast till hands att anta för Zinforo är hud- och mjukdelsinfektioner orsakade av meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP) främst hos hund. Sedan 2006 har MRSP rapporterats i ökande antal hos hund i Sverige och övriga Europa och dessa stammar är ofta multiresistenta och mycket svårbehandlade. Enligt Sveriges veterinärmedicinska anstalt bör dock dessa fall inte antibiotikabehandlas annat än undantagsvis för att undvika fortsatt smittspridning, och det kan antas att det är ett mycket litet antal fall som kan vara aktuella för behandling. Kliniska fall av meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) förekommer, men bör inte behandlas hos djur och övriga infektioner där användning av Zinforo skulle kunna vara aktuellt till djur kan antas vara behandlingsbara även med cefalosporiner med veterinärmedicinskt godkännande. A.2 Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Alternativ Att inte genomföra ändringarna, vilket medför att föreskriften inte kommer att vara uppdaterad och att vi inte genomför påtalade ändringar som vi har sett behov av. Att fortsatt inte tillåta att veterinärer förskriver/tillhandahåller läkemedel på annan veterinärs ordination gör det praktiska handhavandet kring långa behandlingar och/eller misstag i samband med förskrivning (för små förpackningar skrivs ut) komplicerat för såväl djurhållare som för veterinär. Ett krav på resistensundersökning även om den mikrobiologiska undersökningen visar att verksamt alternativ saknas gör att man är tvungen att göra en resistensundersökning även om resultatet helt saknar betydelse. Resistensbestämningen kan till och med vara missvisande, då det finns agens där det finns alternativ som är verksamma in vitro, men där man vet att effekten in vivo (i det levande djuret) är mycket dålig. Att fortsatt låta företagen skriva skriftliga instruktioner för tillhandahållande av läkemedel till all djurhälsopersonal. Detta ger kontrollmyndigheten mer material att granska vid kontrollbesök eller administrativ kontroll, men innebär en oproportionellt stor administrativ börda för liten nytta. Att fortsatt inte tillåta att veterinärer tillhandahåller läkemedel för smärtlindring till husdjurstekniker, vilket skulle innebära att djuren fortsatt inte får adekvat smärtlindring vid avhorning. Att fortsatt låta tillhandahållande och förskrivande av antiparatitära medel till renhållare och lokalbedövningsmedel för användning vid kastrering av gris ligga under villkorad läkemedelsanvändning. Inte i något av dessa fall är villkorad läkemedelsanvändning lämpligt, se ovan under 3 kap 20. Om inte läkemedel avsedda för vaccination mot mastitpatogener tillåts förskrivas utan undersökning av det specifika djuret inför vaccineringen så kommer vaccinering mot dessa patogener att bli ohållbar i praktiken. Vaccinering som komplement till andra förebyggande åtgärder kommer då sannolikt inte att ske. Om ceftarolin inte tas med i bilaga 1 kan substansen komma att användas till djur som inte är livsmedelsproducerande. Sveriges veterinärmedicinska anstalt bedömer att behovet av ceftarolin inom veterinärmedicinen torde vara mycket begränsat, men antibiotikaanvändning skapar ett selektionstryck för resistenta kloner och användning skulle kunna medföra att djur i framtiden kom att utgöra en reservoar för ceftarolin-resistenta stammar av MRSA. Någon kvantifiering av risken kan inte göras. Den torde vara liten men inte försumbar om användningen av ceftarolin till djur skulle bli omfattande. 5 (9)
A.3 Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Direkt berörs personal inom djurens hälso- och sjukvård, såväl djurhälsopersonal som icke djurhälsopersonal såsom veterinärstudenter och husdjurstekniker. Även vissa djurhållare av livmedelsproducerande djur, och då i synnerhet grisproducenter, mjölkproducenter och biodlare, berörs direkt. Indirekt berörs djurägare som anlitar djurhälsopersonal. A.4 Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen De föreslagna ändringarna medför i huvudsak en likriktad och mer lättillgänglig lagstiftning i överensstämmelse med angränsande föreskrifter. De innebär också förenklingar som kommer att innebära tidsvinster för företag. Krav på mikrobiologisk undersökning även vid användning av undantaget i 2 kap 11 stycke 2 punkten 2 kommer att medföra en ökad kostnad för lantbruksföretag, förutsatt att veterinären tidigare inte har utfört mikrobiologisk undersökning på sådana fall. Priset för analys av ett prov är i dagsläget 215 kronor plus moms (prisuppgift från Statens veterinärmedicinska anstalt), dock kan kostnaden variera hos de olika laboratorierna. Priset för analysen kan också påverkas av om det är flera prover från samma djur som ska analyseras eller om det görs flera olika analyser från samma prov. Till detta kommer kostnad för veterinärens hantering av provet. Jordbruksverket har inte möjlighet att bedöma hur många företag som inte gör dessa undersökningar. A.5 Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Regleringen överensstämmer med de skyldigheter som följer av anslutningen till EU. A.6 Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Uppdateringen bör ske snarast för att föreskrifterna ska vara korrekta och aktuella direktiv ska implementeras. Ändringarna kommer dessutom att innebära ett bättre djurskydd, till exempel då de tillåter smärtlindring som idag inte utförs. Det kommer att finnas behov av informationsinsatser, se särskild kommunikationsplanering. B Företag Med företag avses här en juridisk eller en fysisk person som bedriver näringsverksamhet, det vill säga försäljning av varor och/eller tjänster yrkesmässigt och självständigt. Att yrkesmässigt bedriva näringsverksamhet bör tolkas brett. Markera med x ( ) Regleringen bedöms inte få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför inte någon beskrivning av punkterna i avsnitt B. (X) Regleringen bedöms få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför en beskrivning av punkterna i avsnitt B. 6 (9)
7 (9)
B.1 Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Veterinära företag (SCB, 15 mars 2012) Antal anställda Antal företag totalt som berörs av föreskriftsförslaget Ensam 834 1-4 308 5-19 179 20-199 38 Grisproducenter I dag finns ca 1350 grisbesättningar i Sverige. Den genomsnittlige besättningen har 186 djur. I dagsläget har vi inga uppgifter om hur många som inte har villkorad läkemedelsanvändning, men det antas att huvuddelen har det. Rennäringen Det finns cirka 4 600 renägare och drygt 900 renskötselföretag i Sverige. Med renägare menas alla de individer som är upptagna i samebyarnas renlängder. Renskötsel bedrivs ofta i kombination med andra näringar vilket gör att det är svårt att beräkna hur många som helt eller delvis lever av renskötsel. Vanligtvis brukar anges att cirka 2 500 av 20 000 samer i Sverige har sin utkomst av renskötsel. 1 Mjölkproducenter 2012 fanns det knappt 5000 mjölkproducerande besättningar i Sverige. Två av tio företag har 100 kor eller fler. Hälften av mjölkkorna fanns besättningar hos dessa företag. 68 000 kor, dvs cirka 20 procent av de 348 000 mjölkkor som fanns i Sverige juni 2012, fanns i besättningar där antalet mjölkkor var 200 eller fler. Biodlare Det finns inget centralt uppdaterat register över Sveriges alla biodlare och därmed saknas säkra uppgifter om hur många biodlare som finns. De flesta biodlare har få bisamhällen och bedriver sin biodling som fritidsintresse. Dessa två faktorer gör antalet biodlare svåruppskattat. De flesta biodlare är anslutna till någon förening, men inte alla. Den organisation som har flest medlemmar, Sveriges Biodlares Riksförbund (SBR), har när detta skrivs cirka 10 000 medlemmar. Biodlingsföretagarna (BF) har ca 400 medlemmar. Tillsammans med icke organiserade biodlare uppskattas antalet biodlare till ca 12 000 stycken. Av de medlemmar i Biodlingsföretagarna som deltagit i enkäter om binas vinteröverlevnad m.m. har 50 biodlare 150 bikupor eller fler. Av SBRs medlemmar uppskattas ca 100 medlemmar ha 150 eller fler bikupor. Det kan vara så att en del av dessa personer är medlemmar i båda organisationerna. Det finns ingen central registrering av antal bisamhällen per biodlare. B.2 Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader. De förslag som inte nämns nedan anses inte påverka företagens tidsåtgång eller administrativa kostnader. Om de medför förändringar i verksamheten som inte får konsekvenser för tidsåtgång beskrivs de under B.3. 1 http://www.government.se/sb/d/6410/a/58131, http://www.sametinget.se/1126 8 (9)
3 kap 2 Lättar administrativa bördan för företagen. Instruktioner behöver inte skrivas för djurhälsopersonal, undantaget godkända legitimerade tandläkare, vilket medför att instruktioner inte kommer att behöva skrivas för de två kategorier av djurhälsopersonal som veterinärer kan tillhandahålla läkemedel till, legitimerade djursjukskötare och godkända legitimerade sjuksköterskor. Idag (20130719) finns 973 legitimerade djursjukskötare och 52 godkända legitimerade sjuksköterskor. Om vi antar att en instruktion tar fem minuter att skriva, och att varje leg dssk/gk leg ssk har två veterinärer som tillhandahåller läkemedel till dem, kommer detta att innebära en tidsvinst på 170 timmar per år. Medelkostnaden för en veterinär per timme är 515 kronor. Den sparade administrativa bördan motsvarar 88 000 kr per år. B.3 Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen 3 kap 8 En ökad användning av smärtlindring vid avhorning kommer att medföra en ökad kostnad för lantbruksföretagen. För beskrivning av de eventuella ökade kostnaderna, se konsekvensutredningen för D8. B.4 Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Möjligheten att förskriva lokalbedövning även till grisbesättningar som inte har villkorad läkemedelsanvändning kommer att undanröja en konkurrensfördel för de företag som redan innan har villkorad läkemedelsanvändning. I övrigt bedöms inte ändringarna påverka konkurrensförhållandena. B.5 Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen Möjligheten att förskriva antiparasitära läkemedel för ren kommer att innebära att det blir möjligt att avmaska ren utan att ha en veterinär närvarande vid samlingen av flocken. Veterinären ska ändå har god kännedom om besättningen och även bedöma att läkemedlen kommer att handhas på ett tillfredsställande sätt, så veterinären måste ha insyn i besättning och djurhållning. B.6 Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Enligt Jordbruksverkets bedömning behöver inte någon särskild hänsyn tas till små företag. C Samråd Många av de föreslagna ändringarna har diskuterats med Jordbruksverkets referensgrupper. I övrigt har inget samråd skett. D Kontaktperson Lotta Ternström Hofverberg, Avdelningen för djurskydd och hälsa, Jordbruksverket 036-155231 9 (9)