EUs GRÖNBOK OM FRAMTIDENS PENSIONSSYSTEM Offentligt samråd om pensioner

Dokument Sida YTTRANDE 1 (7) Datum Referens: Samhällspolitik och analys/lena Orpana 2010-11-08 Direkttel: 08-782 92 94 E-post: lena.orpana@tco.se Éuropeiska kommissionen Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter Green Paper on Pensions consultation Enhet E4 Rue Joseph II Kontor J-27 1/216 B-1040 BRYSSEL Belgien EUs GRÖNBOK OM FRAMTIDENS PENSIONSSYSTEM Offentligt samråd om pensioner 1) Hur kan EU stödja medlemsstaternas insatser för att få pensionssystemen att räcka till i ökad utsträckning? Mot bakgrund av de mycket stora variationerna mellan medlemsländernas pensionssystem är det svårt att tänka sig generella stödåtgärder utformade på EU-nivå som skulle fungera i alla medlemsländer. Som kommissionen också anger anser TCO att sunda statsfinanser och en fungerande arbetsmarknad är grundläggande för att pensionssystemen ska fungera. EU bör därför ha en mer informativ roll och aktiviteterna bör inriktas på övergripande strategiska mål, prognoser och att förutse utvecklingstendenser. 1) Bör EU försöka ange närmare vad som avses med en tillräcklig pensionsinkomst? Vad som ska anses utgöra en tillräcklig pensionsinkomst är en mycket komplex fråga som innehåller en rad aspekter som hänger samman med hur pensionssystemen är uppbyggda och hur dessa relaterar till övriga sociala skyddssystem, skattesystem och situationen på arbetsmarknaden i respektive medlemsland. En tillräcklig pensionsinkomst måste definieras i förhållande till andra typer av sociala skyddssystem, skattesystemet och kostnadsläget i respektive medlemsland. Vi ställer oss därför mycket tveksamma till om en närmare definition av begreppet tillräcklig pensionsinkomst på EU-nivå är meningsfullt. 2) Är det befintliga EU-regelverket på pensionsområdet tillräckligt för att säkerställa långsiktigt hållbara statsfinanser? Långt viktigare för hållbara statsfinanser är ekonomisk tillväxt, legitima skattesystem och makroekonomisk stabilitet. Statsfinanser i balans och en fungerande arbetsmarknad är i sin tur grundläggande för att nationella pensionssystem ska fungera. Det är dock viktigt att EUregelverket på pensionsområdet inte motverkar god och stabil avkastning i pensionssystem som fungerar och som har visat sig klara den ekonomiska krisen. Postadress Besöksadress Telefon Fax E-post Internet Bankgiro Postgiro 114 94 STOCKHOLM Linnégatan 14 08-782 91 00 08-663 75 20 tco@tco.se www.tco.se 721-7367 5 92 06-3 http://www.tco.se/fileorganizer/tcos webbplats/publikationer/remissyttranden/y EUs Grönbok om framtidens pensionssystem.doc/l/2010-07-14

2 (7) 3) Hur kan en högre faktisk pensionsålder uppnås på bästa sätt och vad kan en höjning av pensionsåldern bidra till? Bör automatiska justeringsmekanismer för befolkningsförändringar införas i pensionssystemen för att balansera tiden i arbetslivet med tiden som pensionär? Avgörande för när pensionsåldern uppnås är förhållandena på arbetsmarknaden. När det gäller faktisk pensionsålder är både den rådande situationen och behoven olika i de olika länderna. Det är viktigt att sträva mot pensionssystem som är flexibla och tar hänsyn till att olika yrkeskategorier inte kan ha samma pensionsålder. Viktiga förutsättningar för att de yrkesverksamma ska kunna arbeta kvar ett helt yrkesliv är god hälsa och skydd mot godtycke och diskriminering. Vissa yrken, som innebär tungt fysiskt arbete, såsom verkstadsarbete eller arbete inom vård och omsorg, innebär att man inte kan vara i arbete lika länge som exempelvis tjänstemän. Individuella val ska vara möjliga samtidigt som systemet måste ge incitament för att stanna längre i arbetslivet. Det är därför viktigt att reformer och förändringar av pensionssystem också följs upp med åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och för att ge arbetstagarna möjlighet både att behålla sin anställningsbarhet och bli kvar i arbete längre. Exempel på sådana åtgärder är kompetensutveckling, flexibla arbetstider, föräldraförsäkring och delpension. Även frågan om pensionsålder är knuten till förhållandena i varje enskilt land och bör i första hand lösas med hänsyn till förhållandena där. Prognoser och indikatorer för konsekvenserna av en för låg eller för hög pensionsålder borde kunna utarbetas på EU-nivå och kunna användas exempelvis inom ramen för den öppna samordningsmetoden. EU bör också kunna spela en större roll när det gäller frågan om att öka anställningsbarheten, genom att analysera arbetsmarknadens framtida behov och krav. Det måste finnas ett samband mellan högre pension och längre tid i arbetslivet. Det behöver finnas styrmedel i pensionssystemen som ger konsekvenser för pensionen om man går tidigare eller senare. TCO anser dock inte att automatiska justeringsmekanismer bör införas i pensionssystemen. Ett system som bygger på arbetstagarnas livsinkomster kan utformas så att pensionerna anpassas efter befolkningsförändringar och samtidigt ta hänsyn till andra faktorer som också påverkar förutsättningarna för pensionsåldern. 4) Hur kan genomförandet av Europa 2020-strategin utnyttjas för att främja längre tid i arbetslivet, framhålla nyttan för företagen och åtgärda diskriminering på grund av ålder på arbetsmarknaden? I EU 2020 anges att budgetkonsolidering och långsiktig finansiell hållbarhet måste åtföljas av betydande strukturreformer, särskilt när det gäller pensioner, hälso- och sjukvård, social trygghet och utbildning. För att pensionssystemen ska fungera måste politiken bedrivas långsiktigt. Detta är en bra utgångspunkt, men det är viktigt att betona att frågan om pensioner inte får ses isolerad utan som en funktion av arbetsmarknaden och statsbudgeten och att pensioner utgör eller borde utgöra en del av arbetsvillkoren för de anställda. Den viktigaste uppgiften i betraktande av EU 2020 är att se till att pensioner och pensionssystem inte tappas bort när strategin genomförs. Pensionerna måste vara med när

3 (7) huvudinitiativen i EU 2020 utvecklas såväl som när tillväxt för alla diskuteras. Detta gäller exempelvis initiativen om ungas inträde på arbetsmarknaden (Unga på väg), moderniseringen av arbetsmarknaden (En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen) och Europeisk plattform mot fattigdom i Europa, men även när det gäller att bygga en stark industribas för Europa. Fungerar inte arbetsmarknaden, kan inte heller långsiktigt bärkraftiga pensionssystem antas fungera. I detta perspektiv är det viktigt att äldre inte diskrimineras och samtidigt, att unga kan komma in på arbetsmarknaden. Här kan EU inta en viktig informativ roll genom att ta fram goda exempel samt göra prognoser och analyser av långsiktiga behov som går längre än vad mandatperioderna sträcker sig i medlemsländerna. 5) Hur bör direktivet om tjänstepensionsinstitut ändras för att förbättra villkoren för gränsöverskridande verksamhet? 6) Vad bör ingå i ett system som omfattas av EU-åtgärder för att undanröja hinder för att flytta pensionsrättigheter? 7) Bör EU åter ta upp frågan om rätt att flytta pensioner eller är minimikrav för intjänande och bibehållande av pensionsrättigheter samt en upplysningstjänst för alla typer av pensionsrättigheter en bättre lösning? Vi anser att den viktigaste åtgärden för att främja fri rörlighet på arbetsmarknaden, avseende tjänstepensioner, kan begränsas till kravet på att oantastbar pensionsrätt intjänas från första arbetsdagen oavsett anställningsform och att rätten till intjänad pension följer arbetstagaren vilket medlemsland han/hon väljer att bosätta sig i eller arbeta i. Vi vill dessutom framhålla att för oss är det mycket viktigt att slå vakt om den fria förhandlingsrätten och den kollektivavtalsmodell som finns i Sverige. Vi säger därför nej till tvingande detaljreglering av minimivillkor och till flytträtt av pensionskapital. Vi har även med oro konstaterat utgången i mål C-271/08 som gäller avtalade tjänstepensioner i Tyskland. Vi anser också, vilket erfarenheten har visat, att det är olikheter i ländernas skattesystem som utgör de främsta hindren mot rörlighet när det gäller pensioner. De svenska avtalslösningarna motverkar inte rörligheten på arbetsmarknaden. Idag gällande överenskommelser på svensk arbetsmarknad - om direkt intjänade pensionsrättigheter i form av fribrev, livräntor eller förvaltat pensionskapital för avgiftsbestämda pensionsförmåner innebär att man kan byta arbete inom och utom landet utan att förlora intjänade rättigheter och man slipper flytta pensionskapitalet. Den enskilde riskerar inte heller att behöva betala något, eller att det görs något avdrag, vilket blir fallet om pensionskapitalet flyttas. Vi vill särskilt uppmärksamma Kommissionen på att en ovillkorlig flytträtt av pensionskapital kommer att medföra svårhanterliga tekniska och ekonomiska problem för arbetsgivarna. En sådan rätt kan dessutom innebära andra oönskade effekter framför allt inom den offentliga sektorn där de icke fonderade förmånssystemen finns.

4 (7) I stället för att införa möjligheter att flytta pensionskapital, borde direktivet fokusera på regler som säkrar att alla intjänade pensionsrätter bevaras och att dessa pensionsrätter behandlas lika oavsett om individen ifråga fortfarande täcks av pensionsplanen eller har lämnat den på grund av avslutad anställning. Vi anser att detta är en betydligt mer effektiv metod för att uppnå rörlighet på arbetsmarknaden, vilket ju är syftet med direktivet. Förslaget om flyttbarhet för det samlade pensionskapitalet vid byte av anställning påverkar inte rörligheten på arbetsmarknaden i positiv riktning. Det skulle vara betydligt bättre att säkra oantastligheten hos intjänade pensionsrättigheter även efter det att den anställning i vilken rättigheterna tjänats in avslutats. Flyttbarhet är inte det bästa sättet att säkra pensionsrätt. Tanken bakom direktivet tycks vara att människor byter jobb bara ett par gånger i ett helt yrkesliv. Detta stämmer inte med dagens verklighet för majoriteten av de yrkesverksamma. Människor tenderar att byta jobb oftare och det är inte osannolikt att en individ som lämnat ett arbete som täcks av en viss pensionsplan, för ett arbete som täcks av en annan plan, återvänder till ett nytt arbete som täcks av den första pensionsplanen. Dessutom finns en risk att en flytt av pensionskapital blir kostsamt för individen ifråga. Förutom kostnaden i form av avgifter för att flytta kapitalet, kommer värdet av de flyttade intjänade pensionsrätterna att minska på grund av avdrag för fördelad men ännu ej genomförd utdelning på kapitalet. Vi anser det viktigt att tydligt skilja mellan oantastbara pensionsrättigheter och flyttbarhet av pensionskapital. Det förra anser vi bör finnas med i ett direktiv, medan vi är tydliga motståndare till att direktivet skall omfatta krav på flyttbarhet av pensionskapital. Detta kan nämligen ställa till med stora problem, såväl ekonomiska som tekniska, för tjänstepensionsplanerna i Sverige. Flyttbarhet är inte ändamålsenlig i förhållande till direktivets syfte, att öka rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden. Även de svenska arbetsgivarna, såväl de offentliga som privata, delar vår analys av vad som är problemen med direktivet. Mot denna bakgrund är TCO även negativ till att i direktivet skriva in detaljregler, t ex rörande åldersgränser och kvalifikationsregler. Vi vill istället att direktivet formuleras på en mer generell och övergripande nivå och då främst innebär att pensionsrättigheterna görs oantastbara. En upplysningstjänst för att individer ska kunna se sina intjänade pensionsrätter inom EU är en god idé. En eventuell förebild för en sådan tjänst kan Minpension.se i Sverige utgöra. En förutsättning är givetvis att en sådan tjänst kan genomföras till rimliga kostnader. 8) Behöver gällande EU-lagstiftning ses over för att säkerställa en enhetlig reglering och tillsyn av fonderade pensionssystem och pensionsprodukter? Om så är fallet, vilka aspekter? Det är rimligt att olika sätt att hantera och bygga pensioner, via försäkringsgivare, fonder eller som utfästelser med en skuld i företagets balansräkning, har ett likartat regelverk. Men regelverket får inte missgynna något av alternativen. Det är viktigt att ett sådant regelverka tar hänsyn till de olikheter som de olika alternativen att förvalta pensionskapital innebär.

5 (7) Regelverket måste utformas med tanke på att det handlar om långa åtaganden och ge möjlighet till god avkastning på inbetalda medel. Att helt eliminera risker är inte av godo och inte heller möjligt. När ett regelverk för fonderade system konstrueras kan Solvens II för försäkringsbolag utgöra förebild, men med det ovillkorliga förbehållet att hänsyn tas till att pensioner innebär mycket långa åtaganden. Samtidigt får inte ett regelverk vara så utformat att det blir problem att erhålla en god avkastning på kapitalet i pensionen eller att det motverkar effektivitet. Därutöver är det viktigt att tillsynen över pensionerna, hur de än hanteras, ska vara god och i sig avskräcka från extrema eller orimligt hanterande avseende risker. Men kalkylerade risker måste kunna tas för att uppnå en god avkastning. Det är också av stor betydelse att tillsynen sker på ett effektivt sätt utan att försvåra arbetet med förvaltningen av pensionskapital och dess risker. Tillsynen ska framför allt inriktas på kvalitativa regler, d v s på regler som ställer krav på att kontrollera risker. Det är viktigt att pensionen tryggas för den enskilde. Länder med stort fackligt engagemang och kollektivt avtalade lösningar har stabila och trygga försäkringssystem. Kollektivavtalade tjänstepensioner är centrala komponenter i uthålliga pensionssystem och får inte raseras. 9) Hur skulle EU-lagstiftning eller regler för god praxis kunna hjälpa medlemsstaterna att uppnå en bättre balans mellan risker, trygghet och kostnader för pensionsspararna och pensionsinstituten? Det är bättre att EU ger stöd på annat sätt än genom lagstiftning, t ex genom benchmarking och att peka på goda exempel, så att varje land får regelsystem som tillgodoser en god balans mellan risker och trygghet i ländernas egna pensionssystem. EU:s aktiviteter skulle med fördel också i större utsträckning kunna inriktas på analyser av vilka grundförutsättningar som behöver vara uppfyllda för att nationella system ska fungera och vara långsiktigt hållbara. EU-lagstiftning bör inte rasera eller försvåra möjligheterna till skattesubventionerat pensionssparande. 10) Hur bör motsvarande solvensregler för pensionsfonder se ut? Även gemensamma solvensregler torde kräva en viss mognad och struktur i medlemsländernas existerande pensionssystem. Nuvarande solvensregler fungerar pro-cykliskt, vilket minskar utrymmet för effektiv kapitalförvaltning vid långa åtaganden. Ett system för solvensregler måste istället ta hänsyn till att det ska gälla för långa åtaganden och ge utrymme för en effektiv kapitalförvaltning som gör att insatta medel kan ge god avkastning. När det gäller premiebestämda system, så måste dessa ta hänsyn till hur individer väljer att placera sina pensionsmedel, när sådana val erbjuds i en pensionsplan med eller utan garantier. Ett sådant system måste innebära att aktörer som erbjuder produkter med garantier, även fullt ska kunna uppfylla sådana åtaganden. När det gäller förmånsbestämda pensioner, ska det alltid finnas solvenskrav som innebär att utfästa förmåner kan betalas ut. Det måste i förmånsbestämda system garanteras att pensioner under utbetalning värdesäkras till en miniminivå. Ett förmånsbestämt pensionssystem måste

6 (7) alltid säkerställa att intjänad pensionsrätt inte går förlorad på grund av riskfyllda placeringar eller vårdslöst agerande. Regelverket måste också ta särskild hänsyn till om det är fråga om kollektivavtalade pensioner där garantisystem redan etablerats i förhandlingar mellan parterna. På det svenska försäkringsområdet utgör de försäkringar som grundar sig på kollektivavtal en mycket stor och viktig del. Dessa försäkringar innehåller vissa särdrag som är värda att notera även i detta sammanhang. I de kollektivavtalade försäkringarna i Sverige finns olika varianter av tryggande, såsom ett inbyggt garantisystem som träder in om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter enligt avtalet, exempelvis underlåter att betala in premierna. Arbetsgivaren kan inte heller säga upp försäkringen så länge denne är bunden av kollektivavtalet. Det är vidare så att om en försäkringsgivare, som försäkrar utfästa förmåner, inte klarar av att fullgöra sina utfästelser, så har arbetsgivaren ett sista handsansvar. 11) Bör skyddet enligt EU-lagstiftningen i händelse av att det uppdragsgivande företaget för pensionsplanen blir insolvent utvidgas och i så fall hur? Om en arbetsgivare skuldför pensionsutfästelse i sin balansräkning är det rimligt att detta förenas med krav på att teckna kreditförsäkring. Detta krav bör också gälla för arbetsgivare som använder stiftelser för sina utfästelser. I alla andra situationer är det lämpligt att arbetsgivarens ekonomi är helt skild från pensionsplanen. Arbetsgivarens skyldighet består då enbart av att betala pensionspremier. Det får inte heller finnas krav på att viss del av kapitalet ska investeras i arbetsgivarens aktier. En arbetsgivare ska inte heller själv ta på sig rollen som kreditförsäkrare. Avseende bestämmelser för fonderade system, se fråga 10. På det svenska tjänstepensionsområdet utgör pensioner som grundar sig på kollektivavtal en mycket stor och viktig del. Här har arbetsmarknadens parter kommit överens om garantisystem som träder in om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter, exempelvis inte betalar in pensionspremier enligt avtal. Arbetsgivaren kan inte heller säga upp försäkringen så länge denne är bunden av kollektivavtal. Arbetsgivaren har också ett slutligt ansvar, som träder in om en försäkringsgivare, som försäkrar utfästa förmånsbestämda pensioner, inte klarar av att fullgöra åtagandena. Bestämmelser som tar hänsyn till garantier på grundval av kollektivavtal behöver utvecklas. 12) Bör nuvarande minimikrav för den information som ska lämnas om pensionsprodukter moderniseras (t ex när det gäller jämförbarhet, standardisering och tydlighet)? Standardisering för att jämföra är bra, men måste ta hänsyn till de olika pensionsprodukternas utformning. Den enskilde har rätt till information och det är viktigt att informationen är begriplig. Det bör också vara möjligt att jämföra om en pensionsprodukt är könsneutral, d v s att den, allt annat lika, har samma utfall för män och kvinnor.

7 (7) 13) Bör EU utarbeta ett gemensamt tillvägagångssätt för standardval vid försäkringsanslutning och investeringsval? Nej, det måste vara upp till länderna, de sociala parterna och de pensionssystem som existerar. (se även fråga 1 och frågor 5-7) 14) Bör den politiska samordningen på EU-nivå stärkas? Om så är fallet, vilka aspekter behöver förstärkas för att förbättra utformningen och genomförandet av pensionspolitiken genom ett integrerat arbetssätt? Kan inrättandet av en plattform för integrerad övervakning av alla aspekter av pensionspolitiken vara en del av lösningen för att gå vidare? Vi ställer oss mycket tveksamma till införandet av ett integrerat arbetssätt, då EU:s medlemsländer uppvisar stora skillnader avseende pensionssystem och ligger på olika nivåer vad gäller mognad och utformning av pensionssystem. En del länder har kombinationssystem, medan andra inte har det. Vissa länder har stora väl reglerade kollektivavtalade system, i andra länder saknas detta. Det är enligt vår uppfattning viktigare att EU arbetar med att kartlägga de system som finns och analyserar grundförutsättningarna för att pensionssystem ska vara eller bli hållbara. (Se även svar till frågor 1 och 5-7) TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO) Sture Nordh Lena Orpana