Invigningsspel på 9hålsbanan på Örby ängar sommaren 1934. Stående fr.v. Getrud Koch, fulius funger, Sven Hallsjö, Ellen Olrich (Helsingör), Gustaf de la Gardie, Ulf Olsson, Dommer Olrich (Helsingör), okänd pojke, Margit Lundström, Åge Lundström, de Konig Smith (Danmark), Holger Norrman, Göran Friberg, Karl Axel Bogren, Lily Friberg, okänd, Hedvig Bogren, Theodor Ankarcrona, Violet f unger, Gunvor Olsson, Thorsten Olsson, Hugo Runfelt, Arvid Friberg och Tolstrup (Danmark).
'7t // 'zz*7r' 7P>v"/:2 7 7r.'
aa Arade läsare? o Denna jubileunrsskrift har tillkommit genom att styrelsen för klubben välvilligt avsatt en stor del av jubileumsanslaget till att manifestera de 50 åren' I våra dagar är det ovanllgt att presentera något i tryck utan inblandning av sponsorer och annonsörer. Man ville emellertid inom en rimlig storlek på publikationen få plats till så mycket av klubbens historia som möjligt. Vi hoppas och tror att vi har lyckats. Vi är i detta sammanhang Johan Sederholm (som huvudansvarig), Lennart Andersson och undertecknad. Andra medarbetare är Fredrik Stenström (känd golfskribent i SDS), Arne Härner (redaktör för Drivern sedan starten 198 l) och Carl Erik Nordgren (vår förste pro och banföreståndare). Thyra och Bertil Gripwall har välvilligt bidragit med fotografier och Ulf OIsson, Stig Svensson m fl har ställt sig till förfogande. 50 år är en ganska hög ålder för en svensk golfklubb. 1934 fanns det l9 klubbar av vilka två numera har upphört Malmö och Skövde. Många kända personer passerar revy i våra annaler. Theodot' Ankarcrotra och Age Lundström är nrecl en sammanlagd ordförandeperiod av 20 år givetvis de allra största namnen. Av stiftarna finns bara vår hedersledamot Ulf Olsson kvar. Ture Ragnartz var också tidigt med. Namn som Hillerström, Banck, Bunke och Friberg återkommer ofta i protokollen fr'ån förr. Verksamheten finansierade på många olika sätt. Greenfeen var 3: och årsavgiften för enskild medlem 50: under första året. För 250: fick hos Ramlösa Hälsobrunn "inskrivna badgäster spela på klubbens bana utan ersättning". Man var mycket beroende av donatorer ofta styrelseledamöter, men många gånger föredrog man att vara anonym. Man frapperas av sammanhållningen under krigsåren. Vi publicerar en del cirkulär som sändes ut till medlemmarna. Det fanns klubbar som inte överlevde. Vi hade stiliga årsmöten fön oftast på Grand Hotel och alltid i smoking. Prisborden dignade under massor av silverpokaler något otänkbart i vår upplysta tid med presentcheckar och "giveaway" presenter. I tidningsenkäter om sveriges bästa golfbanor har Rya alltid legat i topp. Med all rätt tycker vi naturligtvis. I ärlighetens namn borde vi dock kunna erkänna att det underbara och unika läget vid Sundet har stor betydelse vid en sådan bedömning. Onda kommunala och statliga anslag riktades mot våra strandmarker under 70talet. I takt med att landets ekonomi blivit sämre har emellertid intresset svalnat. Vi hoppas och tror att tiden verkar för ökad förståelse för golfens likaberättigande med bad och annat " rörligt friluftsliv". Banan har haft många ansikten några intressanta och andra mera komplicerade och hoptryckta' Vi är glada åt att vi kan visa alla. Karaktären på klubblivet har givetvis också skiftat. Under mycket lång tid önskade man att klubben hade en exklusiv liksom svensk golf i allmänhet prägel. Ända långt in på 60talet var det maximerade antalet aktiva medlemmar 300. Det säger sig självt att det var gott om plats på banan. Man spelade utan svårighet '72 häl en weekend. När kostnaderna steg och medlemsavgifterna inte rimliqen kunde följa med i samma takt så måste årsmötena undan för undan höja taket. Golf började bli en folksport. Men först i början av 70talet blev vi Du med varandra inte utan propaganda. Ryas historia är oupplösiligt förbunden med två trotjänare två svågrar. Berlil Ahlström hann under sin långa tid som instruktör lära minst 1000 helsingborgare den mjuka och enkla swing, som var hans kännemärke. Bertil Svensson har oberoende av svåra vinterväder och annat otyg alltid presterat en perfekt bana. Hans enastående bankännedom grundar sig på att han varit ansvarig för alla om och tillbyggnader av banan sedan 1948. Minnena tränger sig på och många oförqlönliga ansikten tlimrar förbi. Jag hoppas ni ursäktar att jag inte kan nämna er alla. Tack ni som skapat Rya golfklubb! Vi minns er med stor glädje! Trevlig läsning önskar JAN SEDERHOLM 2
D et första rikti ga klubbhuset.
Vara landslagsdamer Alltid en Ryadam landslagsaktuell... Ja allt sedan det fficiella landslagsutbytet startade 1948 har kvartetten Annie Börjesson, Marianne GripwallBergengren, Christina ZareliusNordström och Viveca Hoff med endast några års uppehåll sett till att Rya varit representerat i landslaget. Ja, det började redan 194'7 med att man spelade en inofficiell landskamp mot Danmark och här hette en av de svenska spelarna Annie Börjesson. Sedan var vår första damstjärna bofast i laget fram till 195'7, dä hon inte bara avlöstes utan spelade i samma landslag som då unga Marianne. Annie som fortfarande svingar klubban med den ärarr, håller under vintersäsongen kondisen uppe med långpromenader, upp till l ll2mll itaget. Det var just genom långpromenader jag kom i kontakt med golfen. Allan, min man, hade tidigare hållit på med tennis och jag hade hästar som min hobby, så vi sökte någon sport som vi kunde utöva gemensamt. Vi började så smått spela golf ute i Viken. Allan blev snabbt biten, men jag tyckte det verkade ganska larvigt till en början. Om helgerna promenerade jag ut till Viken för att möta Allan efter hans ronder, men så småningom blev även jag tänd och framgångarna kom också ganska snabbt. Den stora sensationen var när Annie tog sig till SMfinalen på Hovås 1948, mot Nancy Runfelt, efter att ha besegrat Britt Mattsson i ena semifinalen. Jag hade väl inga stöne förhoppningar om seger i den finalen och blev också snart fem ner (efter första l8 hålen). Min man Allan räknade då antagligen med ett snabbt slut. Men Annie plockade det ena hålet efter det andra och då endast ett par av hålen återstod och det var som mest spännande kom alltid den lika gladlynte skämtaren Allan Börjesson fram till hustru Annie. Är ni inte färdiga än, nu får ni skynda er vi skall ju till Båstad innan det blir allt för sent.. ' Den spännande finalen fick ett slut först på sista grenen, där Nancy Runfelt, siinkte en 2Ometersputt för vinst. Annie och Allan började spela på Rya 1939 och redan tre år senare startade frtr Börjesson damdagarna, som fortfarande pågår om tisdagarna. 1982 kunde man med dunder och brak fira 40årsjubileum. Vi satsade varje vecka 1 kr i startavgift, som gick till priser och vi hade mycket trevligt redan från starten. För att få bättre fart på damgolfen började Annie också med "husmoderskurser" i golf, där givetvis också regellektioher ingick, i en mycket inspirerande lektionssal. Stranden... Under sina landslagsår var det aldrig tal om någon ersättning vare sig för resa eller uppehälle, allt fick man betala själv. Sista landskampen jag spelade 1957 var det tal om att hemmaklubben skulle stå för halva resan och förbundet för den andra delen, men mer än till ett halvt löfte kom man aldrig. Men vi gjorde ändå en mycket lyckad turn6 till England, där vi hann med två banor om dagen, men även här fick vi stå för alla kostnader själv. Från Annies många glada minnen är ett från Rungsted, 1949, i samband med det öppna danska mästerskapet. Alla som var utslagna före semifinalerna skulle spela en slagtävling och det gick så bra här att två Ryaspelare "Basse" Friberg och Annie delade segern på samma resultat, så det fick bli särspel. Basse slog även på den tiden väldigt långt (fråga honom själv, min anmärkning) men också snett många gånger, så Annie kunde till slut stå som vinnare... För Annie Börjessons del blev det inte någon "stor" titel, men däremot två finaler i SM, två i Norska och finalplats i Danska öppna mästerskapen. Annie erövrade elitmärket 1953, det 25:e i ordningen. En flicka med namn Marianne Gripwall började så smått på allvar ägna sig åt golf 1953, då som l4åring. Redan två år senare slog denna talang igenom med dunder och brak genom att gå till finalen i de öppna danska mästerskapen, då med hcp 8. I semifinalen besegrade Marianne scratchspelande storfavoriten Jeanne Bisgoo, på l9:e hålet efter att ha varit två ner efter 16 håi. Men det blev förlust i finalen mot en annan engelsk landslagsrepresentant nämligen Ann Howart. Denna framgång tände tydligen då l6åriga Marianne och hon tränade så att händerna blev blodiga. 1956 blev något av mellanår. Jag var den sommaren över i England och på privat initiativ deltog jag i Brittiska amatörmästerskapen, men trots att jag där åkte ut i första omgången blev det en bild på första sidan i Daily Mail. Äret innan på Rungsted spelade många av de engelska flickorna i shorts, men det var uppenbarligen inte något som de fick göra hemma i England. Helt ovetande om detta skapade jag en mindre sensation bland de konservativa engelsmännen med mina shorts på banan. 4
Efter ett studieår i Belgien kom så Marianne som 19åring tillbaka hem till Sverige och tog sin studentexamen, men framförallt ett Svenskt mästerskap (det första i Ryas historia). Finalmotståndare var dåticens suverän Britt Mattson, som de senaste nio åren hade vunnit sju SMtitlar. Men mot den friskt spelande ryaflickan var Britt maktlös. Utklassningssiffrorna skrevs till 6/5. Men redan året innan landslagsdebuterade Marianne, med seger både i singel och foursome (tillsammans med Birgit ForsmzLn). 1959 var Rya SManangör och Marianne försvarade då sin titel med glans, där finalmotståndaren Gertrud Ahlberg fick se sig besegrad med 4/3. Tyvärr (för golfen) blev det en allt för kort karriär för denna talangfulla ryaflicka. Hon gifte sig redan som 2Oåring och trappade också därmed ner med både träning och tävlingsspef. Visserligen engagerades hon dock i landslagssammanhang ett bra tag framöver. 1969 avslutade Marianne sin landslagskarriär med EMspel i Tylösand. Det året blev det också en semifinalplats i SM. Att rutinen sitter kvar visade den förra ryadamen, så sent som 1980, då det blev ett nytt mästerskap, denna gång visserligen "bara" DM. Marianne har sedan 1962 representerat Falsterbo och har numera hcp 7. Elitmärket nr 38 blev Mariannes l96l. Just l96l lät nästa Ryaflicka höra tala om sig, Christina Zarelius blev då semifinalist i SM, men redan året innan hade landskronatösen vunnit JSM, då representerande Mölle GK. Det året blev det också fin debut i landslaget, med seger både i singel och foursome. Men liksom för Annie Börjesson blev det inte någon individuell SMtitel, men däremot SMfinal 1962 i Linköping rrot AnnMarie Brynolf. Christina flyttade efter några år till Stockholm, gifte sig och bytte därmed inte bara klubb utan också efternamn till Nordström. Christina var bofast i landslaget fram till och med l97l och har också erövrat den åtråvärda elitnålen (nr 49). Så är vi då framme vid den sista (senaste) i raden av Ryakändisar på damsidan. Viveca Hoff nu med siktet inställt på årets VMtåivling i HongKong. För Vivecas del började de internationella uppdragen redan 1969 med ungdomslandskamp mot Danmark, i denna kamp debuterade också Jan Rube och Torbjörn Arvidson. Jag dr nästan uppfödd på golfbanan, redan i 78årsåldern började jag så smått med att forsöka träffa bollen. Men på den tiden hade jag knappast vad man kallar ett lugnt temperament. Men det har ju blivit bättre med åren. Landslagsdebut i seniorsammanhang var mot Holland 1972,bäde i singel och foursome, då i par med en annan juniordebutant Monica Andersson. Tillsammans med Monica har det sedan blivit två SMsegrar i foursome. Vivecas meritlista är både lång och omfattande med bl a fyra EMstarter, med Europamästerskapstitel, 198 I, samt två bronsplatser, I 973 och 83. VMspel i USA, där det blev en 6:e placering, för Iaget Pia Nilsson, Viveca och Liv Wollin. Silver i JEM 12 och brons 71. Seger i SKIM 78, där Viveca varit finalist '71, '73 och 1914. Seger i SISM 81 samt andraplaceringar 73 och 74, ja listan kan nästan göras hur lång som helst. Viveca erövrade sitt elitmärke exakt 25 år efter Annie Börjessons utmärkelse. Största upplevelsen var onekligen VM i Pinehurst, USA, 1980, detta att deltaga i VM var fantastiskt, där det blev in individuell l6:e placering för mig. Det är bara,att önska Viveca fortsatta framgångar och som första mål då årets VM i HongKong... Lennart Andersson CHN STINA ZAREUU S sedermera N ORDSTROM. En av klubbens många duktiga landslagsflickor.
Från Helsingkrona till Rya 1934 Den 28 april detta år höll Helsingkrona golfklubb sitt konstituerande sammanträde under ledning av Hovjägmästaren Theodor Ankarcrona. En interimstyrelse fick uppdrag att förhandla om arrende med de l4 markägarna till den mark på Örby ängar, som skulle bli den första "Ryabanan". Den l7 maj hölls det första sammanträdet med den nya styrelsen och årsavgiften fastställdes till 50 kr för enskild medlem, 75 kr för gift par och 25 kr för medlemmar barn till fullbetalande medlemmar samt l0 kr för juniorer. Byggandet av banan på Örby ängar påbörjades av CarlErik Pettersson, som 1929 var assistent till den legendariske Douglas Brasier på Vikens bana och fram till 1934 assistent till en Mr. Barlow på samma bana. CE Pettersson anlade de nio hålen genom att klippa ned det befintliga ängsgräset som blev fairway och sedan toppdressa samma gräs och banan hade greener. Den 22 september kunde de nio hålen invigas i samband med en eclectictävling i vilken spelare från Helsingörs golfklubb deltog. 1935 Spelet fortsatte på den provisoriska banan på Örby ängar men planerna var inställda på att finna mark för anläggandet av en ny bilna. En klubbmatch mot Heilsingörs golfklubb med spel i grannstaden den 2 juni och returmöte den l8 september avspelades. Redan året innan hade klubben blivit erbjuden att arrendera en del av Rya gård som ägdes av löjtnanten Wessel. Då klubbens ekonomi ej tillät fler utgifter bordlades frågan. Dåvarande majoren Åg" Lundström, styrelsens vice ordförande, kunde meddela sina förvånade styrelsekamrater att han inköpt den mark som löjtnanten Wessel året innan erbjudit klubben att arrendera. Klubben kunde nu för en blygsam kostnad arrendera denna mark av Åge Lundström istället och planerna på den nya banan började ta form. Banchefen tandläkaren KarlAxel Bogren ledde byggandet av de nya nio hålen med hjälp av CarlErik Pettersson och ett par banarbetare från Falsterbo golfklubb som inlånats. 1936 Klubben ändrar namn från Helsingkrona till Rya golfklubb. Invigningen av den nya banan sker den 5 september. Invigningstävlingen spelades i formen av en fyrboll bästboll. Vann denna första tävling på den nya riktiga banan gjorde Bertil Gripwall, som då just börjat spela golf, och en engelsk *2 handicappare som hade följt med Hugo Rurrfeldt till Rya. De båda var på väg till Danmark för de öppna Danska mästerskapen. Hugo Runfeldt var bror till den legendariske Erik R. 1937 Första hela säsongen på den nya Ryabanan. CarlErik Pettersson, klubbens greenkeeper och tränare slutar sin anställning. (CarlErik bytte senare namn till Nordgren.) Klubben blir medlem i Svenska Golfförbundet. 1938 Klubbens verklige trotjänare Bertil Ahlström, som fått sin golfuppfostran i Falsterbo på Flommens bana anställs som tränare och greenkeeper. ÅCn rtlnoström. Stor meccenat hedersledamot. (Itan hans insats hade vi inte varit dör vi ör nu 193L1943 I samband med krigsutbrottet tappade klubben naturligt en del av sin livaktighet. När tyskarna inva 6
derade Danmark 1940 infördes speciella passersedlar för medlemmarna så att de kunde komma ut till sin bana. I och med det strategiska läget vid sundet var marken självklart bevakad av militär förlagd i de många bunkrar (betong) som fortfarande finns kvar på banan. Längs hela strandkanten löpte taggtrådsstängsel i flera rader. I motsats till flera andra klubbar under kriget både i Sverige och framförallt i de krigförande länderna, kunde mdlemmarna utnyttja sin bana i praktiskt taget obegränsad utsträckning. Det stora problemet var självklaft den dåliga tillgången på golfklubbor och bollar. Medlemmarna fick en gång under kriget möjlighet att köpa en ny och en begagnad boll, som fick lösas ut på posten för kr 10:50, en stor summa pengar på den tiden. Alla medlemmar deltog un,jer denna tid i letande efter bollar alla märkta med den "snedslåendes" namn i stora bokstäver. 1944 utvidgades klubbhuset med 100 Vo. Medlemmarna förfogade fram till dess endast över hälften av det gamla klubbhuset, som idag fortfarande är stommen i vårt klubbhus. 1945 togs diskussioner upp med översten Åge Lundström om att klubben skulle få köpa den mark de nu arrenderade av honom. Något beslut fattades dock ej under 1945. BERTIL AHLSTROM. KLubbens trotjänare 40 år som instruktör! 1946 Beslöts i styrelsen att Rya golf AB skulle bildas för att möjliggöra ett inköp av marken. Damdag på Rya l95l.
Direktör K' A' Brlnke' representont för det Ryo som kommer, fröken Siv Poulsson. Klipp ur klubbens l)års iubileumsskrift.
1948 Utökades banan till 13 hål och planer på en 18 håls bana började ta form. Förverkligandet av denna dröm skulle dock dröja ända till 1956. 1949 Uppmärksammades klubbens ungdomar för första gången, en ungdomskommitt6 bildades efter förslag från Björn "Basse" Friberg. 1954 De första konkreta planerna på en utökning av banan, åt söder på mark tillhörig Rydebäcks gård smiddes. Raphael Sundblom från Stockholm fick i uppdrag att rita ett förslag till fem nya håi. Anläggningskostnaderna för utökningen till l8 hål beriiknades till ca 40.000 kr. 1955 Insamling bland medlemmarna gjordes för att få ihop de erforderliga medlen till banutbyggnaden. Inträdesavgiften slopades för att på så sätt öka medlemsantalet från det befintliga 235. 1956 Klubben får äntligen sina l8 hål och kan börja söka forbundsarrangemang. 1958 Svenska juniormästerskapen för flickor och pojkar anordnas på Rya med Gunnar Carlander och Birgit Forsmann som vinnare, spelare man skulle höra talas om mer. I seniorernas SM på Lidingöbanan vann överrraskande Marianne Gripwall och klubben fick sin första Svenska Mästare. 1959 Klubben arrangerar SM och Marianne Bergengren Gripwall upprepar sin triumf från året innan. Herrmästare blir Göteborgs elegant Bengt Möller. t96t Efter initiativ från Lennart Andersson står Rya som värd för bl a den svenska junioreliten då "Internationella juniortävlingen" arrangerades för första gången. Harry Malmqvist donerade det imponerande vandringspriset. 1962 Ryabanan får storfrämmande, den enormt långtslående Harry Weetman besöker banan i augusti och imponerar stort på de många åskådarna. Martini Cup spelades för första gången. 1963 Klubben började ta vara på sina möjligheter till reklaminkomster genom sekr. Anders Amilons försorg som ordnat bänk och flaggreklam. Klubbens Tony Lidholm blev svensk juniormästare och europeisk lagmästare för juniorer. 1964 Svenska mästerskapen arrangeras för andra gången på fem år. Lennart Leinborn och Liv Forsell hette vinnarna båda från Lidingö. 1965 Diskussionsvågorna gick höga inom klubben inför dess största investering hinills: inköp av marken där hål I l15 var belägna (nuvarande hål 8l l). 1966 Rya fick för första och enda! gången arrangera "Skandinavisk Foursome" Hovås GK:s tradionella foursometävling. Hovåsbiinan hade lidit av den hårda vintern och klubben fick överlåta arrangemanget på Rya. Vann gjorde inte oväntat Claes Jöhncke/Rune Karlfelt. 1967 gästades klubben av topparna inom bankvärlden med Marc Wallenberg i spetsen då den traditionella "Bankgolfen" hade valt Rya för sitt arrangemang. 1969 Projekteringen påbörjades för banutbyggnaden av de nya hålen ll15 samtidigt päibörjades utbyggnaden av klubbhuset. För första gången visades ett utåt synbart tecken på samarbete mellan de tre grannklubbarna Rya, Mölle, Landskrona då "Triangelträffen" mellan klubbarna startade, en tävling som fortfarande är mycket populär. 1970 Det nya klubbhuset stod färdigt men banan med de åtta nya hålen kunde inte invigas som planerat pga den hårda vintern. t97l Den nya banan invigdes och en del "kollisionsrisker" försvann då många av de gamla hålen låg tätt. Samtidigt försvann kanske också lite av den charm som den gamla banan hade. 1972 För första året i klubbens historia minskade antalet medlemmar. En minskning, som dock visade sig vara tillfällig.
Den22 juli 1965 hedrade delar av den kungligafamiljen klubben med ett besök. PRINS BERTIL ses hör driva på ettan medan KONUNG GUSTAV VI ADOLF snöllt vöntctr på sin tur. 1973 Klubben stod som värd för Ilvenska Internationella slagspelsmästerskapen SISM. Tävlingen bjöd på en fantastisk avslutning med tre spelare, Staffan Mannerström, Hans Hedjersson och vår egen Mikael Friberg "på linje" inför det l2:ahälet. Slutvinnare blev Mannerström ett slag fcire Hedjersson och Friberg. 1974 Långt framskridna planer presenterades av Helsingborgs kommun och Naturvårdsverket att förvandla alla klubbens hål nere vid ha'vet till fritidsområde för det växande Rydebäcksområdet. Flera banförslag utformades från Jan Sederholms sida. Kommunen och Naturvårdsverket drog sig dock tillbaka när kostnaderna för flyttning av de aktuella hålen blev klarlagda. Klubbens hinills enda internationella arrangemang förutom SISM. Flickornas EMtävling avverkades under en blåsig och kall junivecka. JEM, som vanns av de franska flickorna blev en succd för klubben och rönte stort intresse från medlemmarna, inte minst från den yngre manliga delen. t975 gjordes stora investeringar i främst en utökad fairwaybevattning och stora nyanskaffningar i maskinparken. Dessa investeringar kunde göras främst tack vare omfattande bingoinkomster, många idrottsklubbars "räddning" i mitten av 1970talet. 1976 skedde den största förändringen "out of bounds", nedfartsvägen, som många bilburna golfare svurit över i många år blev äntligen asfalterad, även detta tack vare klubbens "bingoinkomster". 1977 På grund av minskade intäkter bl a från ovan nämnda bingospel försämrades klubbens ekonomi drastiskt under 1977. Ärsmötet beslöt efter livliga diskussioner att införa ett s k reverslån om 2000 kr per seniormedlem. 1978 byggdes ett nytt baghus samtidigt som det gamla revs och gav plats för en utökad parkeringsplats. Klubbens elitspelare upnådde strålande framgångar under året. Vivca Hoff blev Skandinavisk mästare, Göran Knutsson, Fransk juniormästare och i den nystartade allsvenskan blev vårt lag placerat som 4'.a. 1979 präglades också av stora tävlingsframgångar. Jan Rube blev i kvalet till EM individuell 5:a samt något senare även Tysk lagmästare. Viveca Hoff var bäst av alla i damernas EMkval. Den största sensationen svarade nog Göran Knutsson för. Göran slog nämligen i en uppvisningsmatch på Bokskogen både Severiano Ballesteros och Howard Clark med resultatet 69 slag mot Ballesteros 7l och Clarks 72. Göran spelade helt fantastiskt.! l0
r980 Återigen ett år fyllt av tävlingsframgångar. Jan Rube segrade både i SISM och Tyska mästerskapen samt deltog i VMlaget. Göran Knutsson vann MatchSM och blev Europamästare för juniorer. Viveca Hoff blev, liksom Rube, VMspelare. l98r Göran Knutsson vann MatchSM för andra året i rad. Förmodligen oväntat av tävlingsledningen som "glömt" att seeda den försvarande mästaren. Det allsvenska laget blev tvåa efter att i halvtid varit i ledningen med hela I I slag. 1982 Banans ombyggnad vad gäller hål I I, 12 och 14 påbörjades. 1983 skulle deltagarna i Martini Cup slippa den hårt kritiserade l4:e greenen vilken "lutade åt fel håil". I klubbhuset byggdes klubbrummet om vilket innebar att medlemmarna på nytt började upptäcka detta i stort sett outnyttjade rum. Tänk att 1936 hade klubben tillgång till halva klubbrummet och det skulle rymma alla faciliteter! 1983 De nya hålen togs i bruk. Den omkringliggande marken hade dock under den extremt blöta våren fått mycket stryk. Det tog ett helt år att läka såren. Det allsvenska laget som 1982 åkte ur div I vann efter en spännande slutspurt div II och återfinns återigen i den högsta serien 1984. BOBBY LOCKE den famöse sydafrikanen 7er en uppvisning på Ryu 1953. 1984 Jubileuntssäsong! tt\ Å,#W, Tre flitigaflickor MJSA JABEUUS,TYRA GNPWALL och KARIN BUNKE. Damkommittön 1950. il
Rv Ti11 metllenmarna i RYa Golfk1ubb I I dagarna utsänd.as nedlenskort för Rya Golfktubb' På samma gång närsluta vi en P399.9.1!eede1, som berättigar. den person, på vilken densamma är utstä1ld, ti11 tililrätle till klubbhus och tana. Saken är nänligen den, att området, inom vilket banan bef inner sibr är f örb jud.et f ör privatpersoner r men 91ädiantle nog har chefen för truppförbandet vid, Rya varit vä1vi11ig nog att ti11 låtae att alla medlemmar i Rya Golfklubb ostört kunna få bedriva sitt golfspel även denna sommar. För dem, som ej ha haft tillfälie att besöka banan i vår, kunna vi g1ädjande nog meddeia, att klubbens tränare, Eerr Ahfström, fortfarande är i vår tjänst, och hoppas vi, att det skal1 vara oss rnöjliet att behålia honom även i framtiden. Detta såväl som klubbens frantida beståencle ligger för närvarande kanske mer än någonsin i varje enskild medlens hand', d.å nången kanske tycker e att und,er nu rådand.e förhålianden en sådan utgift kan spalas för nödvändigare saker, särskilt som det blir svårare att komma ti11 banan sedan all bensintilldelning indragits, Tack vare dessa passersedlar finnes clet fortfarande den nöjligheten att åka spårvagn tiii Råå och därifrån ti11 fots genom en protrenad på ca. 2l ninuter längs stranden nå banan. För alla nedlemnar boende söder on banän är naturligtvis bussen det bästa transportnetllet. Vi taga för givet, att ingen sviker i detta nöd1ä'ge t utan kvarstår som medlen, även om han har föga eller intet tiiifäiie att spe1a. Varje medlen vet ju vilket stort arbete som nedlagts på banan och kan detta förstöras på nycket. kort tid' om vi ej ha råd att sköta densamma. När sedan en gång freden komnert dröjer det kanske årata1, innan vi kunna få tillfälle att åter spela go1f. Vi väd ja därf ör tiii var och en att kvarstå såsom mecllem och rädda vår vackra golfbana över denna svåra tid'. Rya i naj 1940, Styrelsen. t2
Yår nye kompis Allt hade varit perfekt. Dittills. Det var en sådan där underbar försommarmorgon som vi får uppleva bara fyra eller fem per säsong. Sundet låg spegelblankt, luften var ljum och det riktigt doftade av sommar. Allt var tyst och rofullt. Den ensamma trebollen/öt fram över banan. Det var Pål med hcp 12, Sture med 14 och Emil med 9. Ett sällskap av etablerade medelhandicappare. Spelet gick bra. Efter sjunde, där Pål hade slag på Emil och Sture på PåI, var man lika. Dom spelade som vanligt mot varandra inbördes, förutom att dom hade anmält sig till VSOPtävling (Valfri Start Och Partner). Pål var endast tre över par och Emil inte mycket sämre med sina fyra över. Spänningen var precis som dom ville ha den. Under qlatt samspråk och med helt oskyldiga småpsykningar sins emellan promenerade man den lilla biten mellan sjuans green och åttans tee. Kulorna stod längst bak. Väl medveten om att dom ej haft någon framför sig tidi_qare, peggade Emil upp och gjorde sin adresserin_q. Vänta lite, avbröt Sture. Det är visst någon där nere. Det kan det väl inte vara, sa Pål och rynkade ögonbrynen. Vi har inte haft nån framför innan. Både tvåan och trean var tomma, när vi gick ut. Dom gick fram till kanten och spanade ut över den gröna fairwayn där nere, kisade mot det skarpa ljuset från havet. Mycket riktigt. Alldeles till höger om bunkern i kröken stod det någon. Va fan? grymtade PåI, vad är det där? Ja, var kommer han ifrån? undrade Emil. Han tycks vara ensam också, va? Hur är han klädd egentligen? frågade Sture. Är det en golfare? Har han inteytterrock på sig? Och kolla väskan I Dom väntade. Och väntade. Tittade på varandra, undrande. Det började bli lite irriterat. Jag visslar, sa Emil och drog på en busvissling, som verkade kunna väcka döda. Ingen reaktion där nere. Mannen hade ställt ifrån sig väskan. Mellan handtagen låg några klubbor på tvären över väskan. Tydligen glorde han sig nu beredd för ett slag. Han tog god tid på sig och utförde sina provsvingar noggrannt. Påls ansikte hade skiftat färg. Eller rättare sagt skiftade. Stup i ett. ÄHÄ!! vrålade han medan han höll händerna för munnen som en tratt. Fortfarande ingen reaktion. Det var inget annat att göra, annat än att vänta. Emil kunde ju inte slå, när det var folk framför. Dom kunde inte se, vart bollen tog vägen, men dom såg i alla fall, att fi_quren där nere lommade iväq runt bunkern och försvann bakom buskaget. Antligen var det ledigt. Samtliga tre slog sina för dagen sämsta drives, men dom kom åtminstone över dammen. När dom kom ner till sina bollar, såg dom den okände i höjd med 15Ometersstolpen, vilt vevande med sina provsvingar. Herre Gud, har han inte kommit längre, stönade Emil. Nu får vi vänta igen. Hallå! skrek Pål allt vad han kunde. Hallååå! Emil spädde på med en ny vissling. Dom såg tydligt, att killen framför vände sig om och tittade på dom. Dom viftade vilt med händerna och visade, att dom ville, att han skulle gå åt sidan. Men såna små antydningar nyttade inget till. Lugnt utförde han sina provsvingar, innan han med en fruktansvärd topp förpassade bollen åt bäcken till. I sakta mak släntrade han fram mot bron. Så fick Pål slå sitt andraslag. Han småskakade av ilska och fingrarna vitnade i greppet. En snabb, otålig backsving och han klippte till. Var blev den av? Han tittade frågande på Sture, som stod bredvid. Out. Muttrande en lång rad utländska ord rotade Pål fram en ny boll ur bagen, droppade och koncentrerade sig lite mer. Det blev ett bra slag, mitt i fairway 20 meter kort om bäcken. Emil och Sture spelade också fram sig och under tiden hade ensamspelaren fiskat upp sin boll och lyckats komma in på green. Där stod han och puttade som bäst, när Sture var klar för sitt inspel. Jag skulle fått fatt i den där, sa På, så skullejag Iärt honom golfetikett. Och jag skulle ha uttryckt mig så han förstod. Dom såg, hur killen på green lyfte ur pinnen, lade den vid sidan och började krypa ornkring för att ta linjen. Nä nu går det för långt, tyckte Sture, som annars hörde till dom tålmodigare. Undanl Väck! ropade PåI, ömsom röd och ömsom vit i ansiktet. Alla tre tjoade och hojtade och slog med armarna. Men dom fick vänta till deras plågoande hade puttat färdigt och satt i flaggan. Då gick han och ställde sig bakom green och vinkade åt dom att spela in. Emil, Sture och Pål trodde inte sina ögon. Dom glodde fånigt på varandra. Sture slog ner i vänstra greenbunkern. Pål sockade out och måste droppa en ny igen. Han slog sen sitt sjundeslag in på green och åter kunde man höra ett antal mycket utländska ord. Emil duffade for första gången denna säsong och hamnade i bäcken. Så småningom var dock samtliga på green. Halvt paralyserade såg dom, hur den helt okände l3
.z. ^5 k,& tt: t, t/ a.',.t killen, som var i fyrtiofemårsåldern och som dom aldrig tidigare sett, frankt travade flam mot dom in på green. I handen bar han en rödrutig väska över vilken sjuåtta eolfklubbor lål hopbuntade mellan handtagen. Han var klädd i ett så kallat "Gandilakan", en tunn ljus, knälång sommarrock' under vilken man kunde skyrnta etl vit skjorta och en brokig fluga. På fötterna bar han sandaler' Det nästan morotsröda håret spretade ut under veqamössan och clom pliriqa, blå ötlonen lyste av gädje och förtröstan. Tjänare, gubbar, hojtade han hjärtligt. ja' jag lade märke till, att ni ju bara är tre, så jag tänkte, det passar bra att vi slår oss ihop' Han log brett och sträckte fram en skitig näve. Frans här, sa han, inte utan stolthet. Pål höll på att svimma. Hakan slog med en duns i bröstet på honom och han såg helt vansinniq ut, där han stod med vidöppen mun och stelnade ögon. Som i trance tog han den framsträckta handen. Hans långa, vältaliga föredrag om golfetikett blev utbytt mot ett rosslande ' 'Pål' '. Emil och Sture sneglade på varandra. Lika avväpnade. Va' kul att slippa gå ensam, fortsatte Frans efter att hälsat arligt på även dom båda andra. Det är alltid roligare att spela med kompisur! Jag bor här på Rydebäck så jag brukar hoppa in här nere. Alltid kommer det någon man kan slå sig ihop med. Tänk, vilket väder, va! Det är toppen med eolf när det är så här. Ja, jag spelar ju inte så ofta, så jag är inte sä bra, fast förra veckan hade jag 59, så det är inte så långt från handicap. Jag brukar börja där borta vid tlammen (han pekade mot åttans damm) och så spelar jag till och med l6:e, det blir lagom. Frans babblade på oavbrutet. Till och med medan dom andra slog. Men underligt nog protesterade ineen. Pål, Sture och Emil agerade som zombies' helt apatiska. Dom talade inte med varandra, vågade inte titta på varandra. Dom bara slog sina slag som i dvala. Många slag. Och dåliga slag. Golfen hade tagit slut. Scorerna spolierades redan på nian, där Sture var bäst med 8 i. Och Frans, hans slog och pratade om vaftannat. Den vita rocken fladdrade vid varje slag, men det tycktes inte bekymra honom. Tre våldsamma slicar ner i nians damm bekymrade honom inte heller. "Katten också", sa han och skrattade och fiskade glatt upp en ny boll ur den rutiga väskan. Hur många han fick i var det ingen som visste. Troligtvis inte ens han själv. Här är det inte lätt! konstaterade han just som Pål slog ut på tian. Oj då, där missade du allt, skrattade han, då Påls boll dök ner i dammen. Förargligt, tillade han medlidsamt. Jo, jo visst, stammade Pål och tackade för medlidandet. Efter att Emil lyckats slå en något så när bra l4
drive, blev det Frans' tur. Han använde en järnfemma. Han var säkrost med den, förklarade han. Hans första utslag gick rakt upp i luften, som en raket. Nedslaget var mitt i dammen. Jag peggade för högt, antog han. Den andra träffade han på tån. Efter en ljudlig klang i staketet två meter till höger om tee, studsade bollen i en vid båge och följde den första ner i djupet. Frans flinade och trevade i väskan. Kryssad Slangelser, förkunnade han och visade upp nästa. Tyvärr trasslade rocken in sig i backsvingen, så Frans hade oturen att toppa bollen, vilken efter ett skutt endast metern framför tee fortsatte nerför slänten. Funderar på att skaffa en sån där golfjacka, sa Frans, medan han plockade upp en ny boll. På, Sture och Emil stod som förhäxade och iakttog skådespelet. Dom nickade med ett fånigt leende åt Frans' förklaringar och kommentarer. Frans förpassade även nästa boll ner bland ankorna. Jaha, eubbar, hojtade han, glatt flinande, då är mina bollar slut. Han lade sin annars så säkra järnfemma över väskan. Tack ska ni ha för ett trevligt sällskap. Hoppas vi ses, så vi kan spela nån mer gång. Han viftade käckt med handen och skuttade iväg nerlör stigen, till synes nrycket nöjd med en härlig golfrunda i goda vänners lag. Arne Härner Ur lokala regler 1936: "Där nå urslugsplrttser å en hål finnes, skall den bakre unvändus uv spelctre merl handicap under 24, den frtimre får anr,ändcts uv spelare med högre hcp. Förlorod boll.får s:pelas om utan plikt." l0 maj 1936: Klubben byter numn till Ryet goffklubb. 19 mars 1938: "9 2. Bestämdes att anstölla herr Bertil Ahlström från Fulsterbo scnn Greenkeeper och tränare mot en lön av 120 kr. i månuden mecl rätt för honom att ge lektioner till 2 kr. i timrrurn samt sälja klubbor och bollur." l9 mars I93B: " S 3. Beslöts tocksemt mottego en gåva av Grevinnan Geijer på Wegeholm på 900 kr. vurigenom klubhen blev helt skuldj'ri. Grevinnan G. vuldes därpå till ständig medlem.".e."1 Gamla I3:e grenen var en intressant utsiktsplats. Hör ses den under Martini Cup tidigt 60tal. l5
tjn irf G': c f rlf)p EJ Er I) Iiälsingborg den I1 d.ecember 1940. T j.11 Me dlennarna i Rya Gof f klubb. tr'i. vilja härrnec mec.defa, at'u i.et f.y'ckats oss 4tt erhå11a en 1ämplig loka1 för bedrivand.e atr' jnonhustränjtrg i golf, och befinner sig denna i Sagabiografens hus Drottninggatan?8. Vår tränare, Herr B. Åhlströn, står enligt överenskommelse t.i11 varje nedlems fcrfogande dagiigen och har prisei fastsatts ti11 Kr. 1z Fer tränirrgstirnne. ilerr Äh1strön träf f as sär.:rast nellan kl. halv 12 och 12, tei. :låå 429, fefter aen 1 januari 9A4 29/ " Vi ha 'i;änkt oss, att on Inedlemrnarna visa iniresse för derr.na träningsnö jlighet, b ehåila loiralen ti11 den 1 mars, och d.å vi ha mänga nybörja.re, såvä1 darner som herrar, hoppas vi, att i;i nu taga tillfäliet i akt och begagna de nöjligheter, som.siå ECer iil1 buds att 1ära Soer golfspeiets grtlndregler rikiigt, innan vål'e'r,s spel å,ter tager sin början. Vi r äc.a är'u, n d. e nera försigkonna. elier åtninsione oe, sorn önska behå1ia fornen någorlunda, zit å;il:.rstone +r,ågå en lcktion i veckan Vi hoppas, att alla medlemmarna sl<ola få verklig g1ädje utav de träningsrnö jligheier inonhus, sof,l vi i år kunrra erb juda dem.
Juniorkavalkad Mera ordnad junior och ungdomsverksamhet var något som kom väldigt sent in i de svenska golfklubbarnas arbetsplan. Visserligen har det spelats JSM sedan 1939 och " Svensk Golfs" juniorturnering under åren 19561962. Det lär också sporadiskt ha förekommit ett och annat ungdomslöger, men något organiserat ungdomsarbete ute i klubbarna kan man inte tala om förrän i mitten av 60talet. Men ca fem år tidigare var Rya igång med den "Internationella juniortävlingen" och samma år inleddes också juniorutbytet mot Stockholms GK. Dessa båda arrangemang lever fortfarande, där juniortävlingen som var den första i sitt slag i landet blev succ6 direkt. Den hade t o m vissa år bättre status än JSM, då förutom de bästa svenskarna även Danmarks juniorelit deltog. Men det var inte helt populärt att driva någon mer aktiv juniorträning på "den tiden". Juniorerna ansågs mest vara ivägen på banan för de äldre spelarna och något ekonomiskt stöd till träning och tävling var inte att tänka på. Inte heller några reskostnader när man representerade sin hemmaklubb var att räkna med. Den som satte ordentlig fart på Ryas ungdomsverksamhet var Nisse Knutsson, som från början tog hand om de yngsta i klubben och under en följd av år gjorde fina insatser, som senare också har speglats i resultatlistorna. Det var 1970, som Nisse startade sin första "golfskola" och varje sommar samlade han sedan ihop en 20tal ungdomar till ett läger som var mycket populärt. Just på Nisses "skola" har flertalet av de spelare som nu återfört Rya till elitserien fått sina första erunder. Ur denna kull växte också klubbens genom tiderna bäste manlige spelare (ren Ryaprodukt) upp. Den jag tänker på är givetvis Nisses egen son, Göran. Redan som l6åring gick blonde Göran till slutspelet i JSM och två år senare (1978) vann Göran den finaste tävling en juniorspelare i Europa kan hemföra, nämligen Franska Juniormästerskapet. Göran var den femte svensk som tagit hem denna åtråvärda titel, där föregångarna varit G A Bielke, Claes Jöhncke, Cecilia Perslow och Charlotte Montgomery. För sina fina insatser det året fick Göran förtroendet att året därpå möta Seve Ballesteros och Howard Clark i en utmanarematch. Denna härliga minnesrika sommarkväll på Bokskogens golfbana satte den respektlöse junioren från Rya, efter strålande GOMN IO/I/ISSON dubbel svensk mästare 198081. spel, sina berömda motståndare på plats, vilken sensatlon... De båda närmaste åren blev Ryaspelaren SMvlnnare. Men Nisse var också initiativtagare till landets forsta "golflinje", detta vid Sundsgårdens Folkhögskola, som ligger i nära anslutning till banan. Med Nisse som tränare och lagledare och Krister Kinell som projektledare blev man redan första året inofficiella Europamästare för skollag på Irland. Laget bestod av Per "Nipe" Jönsson, Göran Knutsson och Peder Herrström. Det är ingen överdrift att påstå att Rya varit en av landets finaste "plantskolor" genom åren. Ar 1962 blev Tony Lidholm Svensk juniormästare och representerade JEMlaget. Här blev det silverplats efter Tyskland. Året därpå blev det guld för Sverige (det första) och här var Tony den tongivande spelaren. Dessförinnan hade han också försvarat sin JSMi5uld. Samma år, 1963, fick en annan Ryajunior, Bengt Jansson förtroendet att ingå i ungdomslandslaget mot Danmark. Sex år senare bestod detta ungdomslag tlll 416 av spelare med Ryaanknytning, nämligen: Torbjörn Arvidson, Viveca Hoff, Karin Miiller och Jan Rube. Men några år tidigare hade både Bengt Malmqvist och Hans Weinhöfer fått vara med om att "piska" danskarna. 1970 fick vien ny Europamästare för juniorer, det var Torbjörn Arvidson som var med om att hemföra Sveriges tredje titel. Ryaspielaren blev vid JSM finalbesegrad av sin nuvarande klubbkamrat Olle t1
BENGT MALM QVI ST en hardhitter. N umera instruktör på Korslöts G K i Köping. Dahlgren. Året därpå tog Tonbjörn själv steget upp till översta avsatsen på prispallen. l9'71 var ett fint år för sy'skonen Arvidson, förutom Torbjörns JSMvinst blev också Lotta nominerad till ungdomslandslaget. Detta minnesrika år debuterade också Viveca Hoff i JEMlaget, som i Venedig belade en bronsplats. 1972 kom Viveca till semifinalen på JSM och var med om att bärga silver vid JEM. 1982 var det Peter Bäckboms tur att debutera internationellt, det i samband med Skandinaviska ungdomslandskampen i Perstorp. Från och med lgl6har den kommande generationen verkligen något att se fram emot. Det var året då Colgate Cup startade, denna tävling benämns också numera som RM för ungdom. Mästerskapet är just den morot som svensk ungdomsgolf så väl behöver. Här har spelare som Magnus Persson, Magnus Sunesson och Anders Forsbrand passerat revy. Många spelare från Rya har också genom åren nått framskjutna placeringar, inte minst då Eva Kruuse, som vid två tillfällen vunnit riksfinalen. Nog har möjligheterna för de ungdomar som vill nå toppen förändrats en hel del genom åren. Lennart Andersson Årsmöte 2I nov. 1942: " g 4. På grund av att den som fört böckerna ör inkallad i militärtiänst, hade revisorerna tills tiden för mötet icke kunnat få full klarhet i räkenskaperna." 1944 auflyttar fröken Persson, som till dess bebott södra halvan av klubbhuset. För att få pengar till husets iordningställande utges en jubileumsskrift (10 år). 30 sept. 1945: "$ 2. Med anledning av de stora öndringarna som förestod i klubben ansågs det lömpligt att inköpa byggnader samt mark som nu ägs av General Lundström. Generalen ställde sig välvillig till detta förslag och utlovade till yttermera visso att klubben skulle få köpta till samme pris som en gång betalts. Det hela skulle visa sig vara c:a 50.000 kr." 7 okt. 1946: Rya golfaktiebolag bildas med ett aktiekapital på 50.000 kr. Medlemmar som tecknar aktier för minst 500 kr. skulle få 3 Vo rabatt på årsavgiften. l8
Mina Ryaminnen av Fredrik Stenström P.G. Wodehouses golfnoveller är säkerli_9en lästa av de flesta golffanatiker. Själv läser jag dessa golfberättelser om och om igen, dels för att "Aldste medlemmens" niohålsbana påminner en hel dem om Ryabanan från 1940talet, dels för den fina humorns skull. Att vid läsningen framför sig se dessa gamla håi, där själv som barn man slet, är en nostalgisk upplevelse av stora mått. Den som myntat uttrycket "Gammal kärlek rostar aldrig" bör rimligen avsett Rya Golfklubb. Själv har jag älskat denna 5Oåring i 45 är. Jag kan väl inte påstå att det var kärlek vid första ögonkastet, för första gången jag såg banan visste jag inte ett dyft om vad golf var. Familjen kom promenerande från Råå, med mig i släptåg, till det nyförvärvade sommarstället, UIlhälla, (det norra huset vid nuvarande l8:e tee) och såg några egendomliga fisurer som slog på små vita bollar. Vad var detta? undrade den förhoppninssfulle. Jo, golf, blev det upplysande svaret. Nyfiken som de flesta 8åringar tog jag mig så småningom till klubbhuset och bondgården, som då låg belägen där. Här fick jag närmare information ont detta ädla spel. An börja spela själv var det naturligtvis inte tal om, men att figurera som caddy var inte otänkbart. Bertil Ahlström lämnade klara instruktioner till hur en caddy uppträder två huvudregler var genomgående, håll tyst och håll reda på spelarens boll. Det var inte så tunga utrustningar på den tiden så det ganska qick ska'pligt även för en späd åttaåring. Om inte minnet sviker mi_s fick man 50 öre för caddyskap över t håi, och med tanke på att en matindbiljett då kostade 35 ör'e var det inte så dåliet betalt. Men, som tidigare sagts, det eällde att hålla rätt på spelarnas bollar. Det var ju under kriqsåren, så det var knepiqt med nyanskaffning av de vita tingestarna. Många bollar för'svann, då som nu, på dåvarande 3:e hålet numera 4:e, och i skosen vid den tidens 8:e hål var också bortfallet av bollar stort. Vilket Ietande! Bamdomens underbara Ryasomrar försvann snabbt, och caddyskapet upphörde. Tack vare en rödskäggig svåger kom jag i kontakt med golfen nu som spelare, eller rättare sagt "hackare". I barmhärrighetens namn skall jag dra en slöja över det kapitlet. Detta skall ju handla om jubilaren Rya. Klubben har en genuin qolfatmosfär och vilka fantastiska tävlingsanangemang! Ryas l2hälare iqen Martini HEO är i särklass, men vem minns exempelvis inte SMarrangemangen 59 och 641 Finalen BJORN "BASSE" FPJBERG. En av våra mera.för,qsturka personlighefer. Hör offrar han sin tröfemma på dåvorande 8:e hålet under M artini Cup 1967. Bilden har gått över världen. Ingen tänkte på att han hade fått droppa fritt för nötet! mellan Cöran Lindeblad och Bengt Möller 59 var en rysare, som varade över 39 hål! Att komma till Rya som gästande spelare eller golfskrivare är ett sant nöje. Härligt mottaeande, härliq bana här känner man sig som hemma, men det kanske inte är så konstiet efter 45 års besvarad kärlek. Jae ser fram mot nya ronder att spela och nya tävlinsar att skriva om på Rya, denna klubb som tillhör mina verkliga favoriter. Grattis till 50lyckade år, Iycka till ifortsättninqenl l9