I detta kapitel presenterar jag kortfattat de resultat som jag lyft i min avhandling: Trygg, sviken eller osäker. Tankar och förberedelser inför pensioneringen (Werner 2012). Dess fokus är, likt titeln skvallrar om, att utifrån personliga berättelser studera människors planering och förberedelser inför sin pensionering. I början av min doktorandtid, innan jag vare sig hade avgränsat eller bestämt mitt fokus, hade jag en tanke på att göra en jämförelse mellan hur människor i olika länder förbereder sig inför sin pensionering (Harrysson & Werner 2007). Relativt snart kom jag till insikt om att det projektet skulle bli för omfattande, samtidigt som jag insåg att vi i Sverige har tre stycken parallellt löpande offentliga pensionssystem. Detta då vårt pensionssystem reformerades 2001 och innebär en stegvis övergång mellan system. Det tidigare ATP-systemets regler gäller för de födda 1938 och tidigare, blandningen mellan gamla och nya regler råder i varierande omfattning beroende på födelseår för personer födda mellan 1939 och 1953, och slutligen omfattas personer födda 1954 och senare helt av dagens systems regler. Reformeringen av de offentliga (och avtalade) pensionssystem är inget unikt för Sverige, utan något som i stort sett hela västvärldens befolkningar har ställts inför till följd av bland annat åldrande befolkningar (World Bank 1994, Fredricks 2010). Denna realitet förde med sig både beslut om och avgränsning av mitt forskningsproblem. Jag ville intervjua människor som tillhör det nya, båda och det gamla pensionssystemet. Jag ville fånga deras röster om hur man förbereder eller, för de äldre intervjupersonerna, hur man har förberett sig inför pensioneringen. Avhandlingens syfte blev att undersöka och analysera människors förberedelser inför sin pensionering och dess förändrade försörjningsförhållanden. Syftet bröts ned i följande tre frågor; Hur ser människors ekonomiska och sociala pensionsförberedelser ut?; Hur påverkas dessa pensionsförberedelser utifrån exempelvis ålder, yrke, hälsa, sin upplevda kunskap etc? ; Hur uppfattas och hanteras pensionssystemet och dess intentioner? Jag fördjupade mig i olika teoretiska perspektiv som kunde bidra till såväl att skapa en utgångspunkt som till stöd för en analys av det insamlade kvalitativa materialet. En viktig drivkraft var att ge mig möjligheten att sätta människors ord på ett område som företrädelsevis undersökts med hjälp av kvantitativa ansatser. Till slut fastnade jag för en modell (Denton et al. 1998, 2004) som utvecklats för en undersökning som i mycket överensstämde med de mål jag 1
satt upp för min studie. Modellen kallas Reflexive Planning for Later Life (RPLL) och sammanför tre teoretiska ansatser. För det första en ekonomisk ansats om hur människors beteende påverkas av olika kombinationer av möjligheter att skydda sig för risker (Becker och Ehrlich 1972). Den bidrar till att förklara hur människor gör val när förutsättningar är osäkra baserat på vissa antaganden. För det andra en sociologisk ansats hämtad från Anthony Giddens (1996, 2005) teorier om reflexivitet och reflexiv livsplanering och Ulrich Becks (1994, 1996, 1999, 2000) ansats om det senmoderna risksamhället. Det senare bidrar med en referens till hur det sammanhang vi lever i idag kan förstås, och det förra är ett försök att förena betydelsen av samhällsstrukturens krav på människors anpassning. Anthony Giddens (2005) ser förhållandet mellan människan som aktör och de omgivande sociala strukturerna, där den reflexiva livsplaneringen är den strategi personen använder sig av för att hantera risker. Livet är en livslång planerings- och förberedelseprocess, ett samspel mellan samhällets sociala strukturer och mänskligt agerande, något som Giddens sett som en avgörande metodologisk och teoretisk nödvändighet sedan länge (se t.ex. Abrams 1982). Detta för oss fram till den tredje teoretiska ansatsen, livsloppsperspektivet. Den lyfter fram förberedelser inför ålderdomen som en del i att få ekonomiska och andra förutsättningar och möjligheter att påverka den framtida inkomsten och livssituationen som äldre. RPLL-modellen (Denton et al 1998, 2004) är utvecklad i Kanada, medan min studie rör svenska förhållanden. Margaret Dentons et al. (1998, 2004) slutsatser förankrades i det specifika material de samlat in för att analysera situationen i Kanada, mer än på det teoretiska raster de anlagt för att möjliggöra tolkning av materialet. Min studie blev en möjlighet att låta modellen prägla ännu en tolkning av ett empiriskt material, vilket möjliggör en jämförelse mellan studiernas resultat på ett övergripande plan, däremot har min studie inte haft några jämförande ambitioner. Ur praktisk synvinkel var deras studie en hjälp för mig att undvika en del av de svårigheter de stötte på. När mitt forskningsområde nu var inringat och ett teoretiskt raster utvecklat, påbörjades den empiriska insamlingen. Inledningsvis genomförde jag en mindre pilotstudie 1, där intervjupersoner kontaktades dels slumpmässigt och dels genom kontakt med pensionärsorganisationer. Intervjuerna gick bra, men vissa svagheter upptäcktes i 1 Som del av en komparativ studie, se Harrysson och Werner (2007) 2
tillvägagångssättet att finna intervjupersonerna. Det visade sig att de tillhörde en jämförelsevis pigg och aktiv skara. Att vara frisk och kry som pensionär är både eftersträvansvärt och positivt, men alla är inte friska och jag insåg att det behövdes en annan väg för att finna intervjupersoner. Valet föll på att via fackförbund samt fackförbundens pensionärsorganisationer öka chansen att få en större variation i urvalet och därmed i människors erfarenheter. Jag kom att intervjua människor bosatta i två skånska kommuner med olika pensionsspararmönster. Dels den med lägst antal pensionssparade kronor per person, vilket år 2003 var Bromölla kommun som hamnade på en 270e plats bland landets 290 kommuner. Dels den kommun med högst antal sparade kronor per person, vilket var Lomma kommun som samma år hamnade på en femteplats 2. Jag genomförde sammanlagt 70 intervjuer med 78 personer. Intervjupersonernas gemensamma nämnare var att de tillhörde, eller hade tillhört, samma yrkesgrupper, ex. socialsekreterare, vårdbiträde, platsförmedlare och parkförvaltare. Den övervägande majoriteten, 59 stycken, levde med en partner, medan 17 av de intervjuade var ensamstående. Den äldste är född 1931 och den yngsta 1981. Jag gjorde ingen åtskillnad i presentation eller analys av den insamlade empirin utifrån bostadsort. Min studie fokuserar på mötet mellan människa och struktur, i form av människors förberedelser inför pensioneringen och i relation till sitt pensionssystems regler. Under analysarbetets gång stod det klart för mig att RPLL-modellen inte gav mig tillräckliga verktyg för att nå fram till nödvändig förståelse av mötet mellan människa och sammanhang. Jag behövde en teori som hjälpte mig problematisera hur strukturer formar aktörers handlingsutrymme genom att t.ex. skapa verklighetens normer och bilden av den rätta aktören och hur hon ska agera. Människor är visserligen unika och personligt präglade och skyddet av denna individualitet är central för oss i västvärlden, men livet som sådant är relationellt och bundet av sammanhang. Av den anledningen förstärkte jag analysen med teorier om styrning (governmentality) samt psykologiska teorier om människors val. Thorstein Veblen uttryckte sig redan år 1899 träffande med orden att en människa inte är en blixtsnabb kalkylator av lust och olust, som far omkring som ett litet homogent lyckojagande klot under intrycket av stimuli som kastar honom hit och dit men samtidigt lämnar honom oberörd (Eklund 2004:47). Vi lever och agerar inte i ett vakuum, 2 Bromölla var år 2002 en av Sveriges kommuner med störst andel pensionssparare varannan 20-64-åring pensionssparade (Heggeman 2002). 3
utan är sociala och inkännande varelser som är beroende av våra medmänniskor (Street och Desai 2011). Livet vi lever påverkar de beslut vi tar, om vi lever i tvåsamhet, eller har ett välavlönat heltidsarbete så ges andra möjligheter att långsiktigt säkra vår ekonomi än om vi lever ensamma och är deltidsanställda inom ett låglöneyrke. Dessa varierande och personliga förutsättningar tenderar att krocka med intentionerna bakom och logiken i delar av pensionssystemen. Ett exempel är tanken bakom konstruktionen av premiepensionssystemet, där målet var att alla försäkrades intresse för hur ekonomin utvecklade sig skulle stärkas, men istället har resulterat i en osäkerhet och bristande tillit hos många av de jag intervjuat. Pensionssystemet består av olika delar och ett av de vanligaste sätten att åskådliggöra det är att se det som en pyramid uppbyggd på tre lager; allmän pension, avtals-/tjänstepension, samt frivilligt privat pensionssparande. Storleken och sammansättningen i det slutgiltiga pensionsutfallet skiljer sig åt, bland annat beroende på vad den enskilde har haft för inkomst under arbetslivet. Personer med de allra lägsta inkomsterna får hela eller större delen av sin pensionsinkomst från det allmänna systemet. För de personerna som inte är berättigade full inkomstpension eller har avtalspension träder garantipensionen in, en form av grundskydd som finansieras via statsbudgeten. En annan och betydelsefull del av pensionsinkomsten är premiepensionen ett system där den enskilde har ett eget ansvar att placera en del av sin inkomst i fonder. De som haft inkomster på medelnivå och uppåt får sin pension från såväl det allmänna systemet som avtalspensionssystemet. Ju högre inkomst man har haft desto större kommer andelen från den avtalade pensionen att bli. Dessutom intar det privata pensionssparandet en viktig roll för personers förväntade inkomst som pensionärer (Wadensjö 2004). I både tjänstepensionen och det privata pensionssparandet har det individuella ansvaret vuxit genom de val den försäkrade förutsätts göra. Reformeringar av politiska system har lett till förändringar i sparandemönster (Boeri och Brugiavini 2008) och agerande (Hanel och Riphahn 2009, Bütler 2009), vilket leder fram till en intressant fråga om hur allmänhetens medvetenhet om dessa har förändrats i motsvarande utsträckning. Vad är det som påverkar en person i hur hon tänker och förbereder sig inför sin pensionering? Är man insatt i hur systemet fungerar eller påverkas kunnandet av time lag, på så sätt att man inte har ställt om sig och sitt agerande till de nya reglerna, utan fortfarande anpassar sitt agerande till hur reglerna såg ut i det föregående systemet? Det egna ansvaret går inte att ducka för, men hur hanterar och upplever personen det? 4
Att reformeringen har inneburit en förändring för de berättigade är inte okänt för våra politiker, vilket inte minst dåvarande statsminister Göran Perssons uttalande 2007 där han var övertygad om att reformeringen av pensionssystemet inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort. [ ] Vi har försökt informera, men det ligger så långt bort. En del som inte förstår systemet kan nog bli överraskade över hur det slår" (Göran Persson 2007). Statsministerns uttalande sammanfaller med de många kvantitativa undersökningar som de senaste åren genomförts, främst av aktörer på den privata pensionsspararmarknaden. Även nuvarande socialförsäkringsministern, Ulf Kristersson, har uttryckt sig kritiskt om systemet med orden att många fortfarande har orimligt svårt att få en samlad bild av sin framtida pension (Kristersson 2011). De båda utsagorna tillsammans med resultat av nämnda undersökningar pekar på att individens kunskap om systemet, och hur det ingriper i och kommer att påverka människors liv, är bristfällig och därtill att det även är ett problem som uppmärksammats på många nivåer i samhället. Det de jag intervjuat berättat talar ett tydligt språk där en upplevd okunskap och en bristande tillit inför pensionssystemets möjligheter att förse dem med en tillräcklig pension är vanligt förekommande. Och även om de äldre intervjupersonerna inte alltid personligen blir påverkade av det reformerade systemet så är den kritiska inställningen till dess konstruktion genomgående. I fråga om tilliten så står de yngre intervjupersonerna ut. Det finns en varierande inställning till den förstärkta valsituationen där de flesta ställer sig kritiska till att det kollektiva åtagandet nu tydligare har blivit ett individuellt ansvar, men samtidigt är det oftare som personer i den yngre gruppen uttrycker sig positivt rörande valsituationen och den egna möjligheten. Denna positiva syn måste vägas mot en annan aspekt bland de unga, nämligen att de inte fullt ut litar på att systemet kommer att finnas kvar den dagen de går i pension. Denna oro uttalas över huvudtaget inte av de äldre intervjupersonerna. De yngre har sett hur en institution snabbt förändrats och drar därmed slutsatsen att den verklighet de lever i idag snabbt kan förändras och innebära ett nytt system med nya regler. De uttrycker exempelvis en oro för att framtida förändrade regler kan komma att medföra att ett privat pensionssparande beslutas räknas av på personens slutgiltiga pension den dag hon eller han blir ålderspensionär, d.v.s. på samma sätt som inkomstpensionen och garantipensionen samverkar. 5
I det människor upplever och uttrycker i intervjuerna finns en tydlig spänning mellan den upplevda okunskapen och den bristande tilliten. Det är en väsensskild situation att uppleva sig okunnig i ett system där man inte har det huvudsakliga ansvaret för det framtida utfallet jämfört med att vara försäkrad i ett system där det huvudsakliga ansvaret faller på en själv. I det nya pensionssystemet, där individualisering står i fokus, har privata aktörer funnit sin plats och, med uttalat vinstintresse, är de som möter människan där hon står. Detta har förstärkts genom reformeringen av pensionssystemet och omorganiseringar inom ansvariga myndigheter. Bolagen sprider kunskap på sina villkor och inte utan kritik från såväl egna led som politiker, forskare och allmänhet. Människan är i centrum och det är hon som i ett osäkert längre fram, kommer att bära effekten av de val hon gör i ett nära nog lika osäkert här och nu. Anette Nyqvist (2008), skriver i sin avhandling Opening the Orange Envelope att konstruktionen av pensionssystemet har lett till att det har hamnat både där ute, dvs. att det genom sina teknikaliserade inslag har hamnat på armlängds avstånd från politiker att påverka och här inne, dvs. det individuella ansvaret har gjort pensionsfrågan individuell istället för kollektiv. Personer jag intervjuat uttrycker att denna situation har förstärkts genom den omorganisering av ansvariga myndigheter som skett (från Försäkringskassan till Pensionsmyndigheten) till följd av reformeringen. Harald, född 1939, som under sitt arbetsliv arbetat som tjänsteman, säger följande om vad dessa omstruktureringar inneburit för människor i hans närhet: Det är mycket om det som det är lite förhistoria i det här. Detta är ett brukssamhälle som du vet. Och utbildningsnivån är ju aldrig lika hög som i genomsnitt i befolkningen. Och folk ville gärna ha hjälp då va? Och folk som satt på såna här ställen, de var vana vid att folk kom in och bad om hjälp. Och det har ju försvunnit nu... och jag märker fortfarande att när man möter kommuninvånare idag att de säger Jag var där nere och det är minsann ingen som hjälper en med nåt längre. Trygg? I min analys utkristalliserades sig en tydlig uppdelning i hur man, beroende på systemtillhörighet, ställde sig till både pensionssystemets konstruktion och dess förväntade utfall. De som helt eller till största delen tillhör det tidigare systemet uttrycker oftare att de känner sig trygga och litar på sitt pensionssystem. Många av dem uttrycker också att ekonomin inte varit det främsta orosmomentet inför pensioneringen, utan man lyfter t.ex. fram oro för ohälsa och ensamhet som mer avgörande än de ekonomiska. Den trygghetskänsla som de allra flesta i den här åldersgruppen har ska ses som ett resultat av att de jämför sin situation dels med de som är äldre än dem själva, dels de som är yngre och tillhör det nya systemet. Utifrån det dras slutsatsen 6
att de har det bättre. Roland född 1937 är gift med Birgit född 1938. De är båda pensionärer och har tidigare arbetat som tjänstemän. Det de uttrycker om sin pensionering beskriver hur de allra flesta i deras åldersgrupp såg på frågan. Roland: Första gången jag började fundera på det, det var väl när jag tog delpensionen, eller och då märkte man ju att det var skönt att vara fri. Men man hade ju inget val. Vi kunde ju inte sluta vårt arbete och gå hem för det hade vi ju inga ekonomiska resurser till att göra tyckte vi. Så det var ju till att hålla ut den tiden som var kvar. Och det var inte svårt det heller. Birgit: Nej, de sista åren gick ju snabbt. När man var inställd på det så gick det snabbt. Roland: Mm. Men annars var det liksom staten som bestämde kan man säga. När premiepensionssystemet startades fanns ca 400 fonder att välja mellan. Idag har antalet valbara fonder stigit till drygt 800 (Pensionsmyndigheten 2012). Lämpligheten av detta stora urval av fonder har ifrågasatts av ett antal forskare (ISF 2012, Cronqvist 2005). Personer som är födda på 1950-talet omfattas till största delen av det nya allmänna pensionssystemet. De har fram till början av 2000-talet levt med ATP-systemet som bas för hur de byggt sitt eventuella förberedande och planerande inför kommande pensionering. I det reformerade systemet bör de tänka på ett annat sätt för att anpassa sig till de nya förutsättningarna och öka möjligheten att påverka sin framtida pension positivt. Jämför vi med en 75-åring så ser dennes pensionsverklighet helt annorlunda ut. Utgår vi från att de gick i pension vid 65 års ålder, d.v.s. runt år 2000, så erhöll de sin pension utifrån gällande premisser i ATP-systemet. Det innebär att de sluppit undan det nya systemet och att de, för egen del och likt Roland ovan uttrycker, inte har behövt ta ställning till de förändringar som den yngre gruppen har gjort (eller inte). Med detta sagt bör det understrykas att intervjupersoner oberoende av ålder eller systemtillhörighet ställer sig kritiska och ifrågasättande till pensionssystemets konstruktion, funktion och framtida utfall. Sviken? Det allmänna pensionssystemet är vår största socialförsäkring och alla kommer, med förutsättning att vi överlever vår pensionsdag, att omfattas av någon del av systemet. Det har genom reformeringen gått från att vara ett förmånsbestämt system baserat på intjänanderegler, till att bli ett i större utsträckning avgiftsbestämt system baserat på livsinkomsten. 7
Livsinkomstprincipen och behovet av individuella och kollektiva tjänstebaserade skyddsnät är något som kan få stora konsekvenser för de med lågbetalda yrken och/eller med begränsad eller varierad kontakt med arbetsmarkanden, vilket i min studie understryks av kvinnor födda på 1950-talet. De uttrycker det ofta som att de upplever att det nya systemets konstruktion är ett svek emot hur de genom livet har planerat sin ekonomi och sin framtida pension. Det tydligaste och vanligast förekommande exemplet är de följder övergången från 15/30-regeln till livsinkomstprincipen har inneburit. Agnes är född 1954 och är genom det den första årskullen som fullt ut omfattas av de nya reglerna. Hon har under större delen av sitt liv arbetat deltid i ett lågavlönat yrke inom arbetarkollektivet. Efter att hennes barn vuxit upp, valde hon att utbilda sig vid universitetet och hon har sedan några år tillbaka en heltidsanställning som tjänsteman. Det hon har att säga om de känslor som väcktes hos henne första gången hon öppnade sitt orange kuvert är talande för de allra flesta av studiens kvinnor i samma ålder: Då gick det upp för mig att de här bästa femton åren gällde inte längre. Då blev det en oerhörd besvikelse. Man kände sig så djävulskt lurad. För hur det än är så valde man ju. Alltså jag valde ju att vara kvar och tog de jobben som fanns. Egentligen om jag hade tänkt på mig då skulle man vägrat att ta tiden hemma med barnen. För i och med att man tog det så understödjer man systemet / / Och eftersom jag är född 1954 så får jag ju bara utefter det nya. Och då kände jag jag kände en oerhört stor sorg. / / Jag tror ändå att det blir många förlorare och många av dem blir kvinnor. Men också faktiskt barn. För sen om alla kvinnor är som jag är, då skulle jag ju aldrig någonsin gett barnen den tiden. För jag hade ju tänkt på mig själv. För vem är det som tänker på mig när jag är pensionär? Det är ju Systemet måste ju se på alla fronter. Det är inte så Osäker? Utöver de förändringar pensionssystemets reformering inneburit tillkommer att sammanhangen, samhället, som omger pensionsförberedandet har förändrats påtagligt. Exempelvis har medias och privata intressenters (emellanåt aggressiva) aktiviteter skett parallellt med eller i relation till reformeringen av pensionssystemet, vilket bl.a. blir synligt i att premiepensionsreklamen var mördande, i alla fall i betydelsen att människor lät sina val påverkas av iögonfallande och återkommande reklam som varken behövde vara informativ eller trovärdig (Cronqvist 2005). Helheten blir inte enklare att greppa om vi dessutom ska göra val inom tjänstepension och eventuellt privat pensionssparande. Utöver nämnda motstånd till utökat individuellt risktagande i pensionssystemet och de val detta för med sig, omges vi alla idag av ständiga valsituationer. Det 8
är inte bara rätt premiepensionsfond vi ska välja, utan livinkomstprincipen har fört med sig att vi måste ta ställning till och göra alltfler val längs med livscykeln. Exempel på sådana val är att vi bör välja rätt utbildning som skapar möjligheter till rätt arbete och karriärsmöjligheter. Om vi blir föräldrar så bör vi och barnets andra förälder, inte minst, ur ett pensionsjämlikhetsperspektiv dela på föräldraledigheten. Detta var frågor som ytterst få av intervjupersonerna diskuterade. Utöver dessa val så är vår vardag invaderad av mängder med andra val, t.ex. val av rätt försäkrings-, el- eller telefonbolag, rätt sorts sparande eller rätt utbildning för oss eller våra barn. Denna, i livets alla delar, genomgripande fokus på individens rätta val, har kommit att innebära att pensionsvalen vi förutsätts göra kan sägas degraderas till samma nivå som det rätta valet av telefonbolag. Detta leder inte sällan till en osäkerhet gällande den framtida pensionen för de yngre respondenterna. Att planera inför sin pensionering när man lever i en vardag där andra mer akuta ekonomiska beslut (ex. bostad eller bil) står i fokus leder till ett lägre engagemang. Detta lägre engagemang stärks om ett ointresse och upplevd okunskap är stor. Som jag tidigare nämnt är det något vanligare bland de yngre att hysa tillförsikt till pensionssystemet och den framtida pensionen; en tillförsikt som baseras i att man känner att man har livet på sig att förbereda. Att vara ointresserad och uppleva sig okunnig i fråga om pensionen kan ses som en naturlighet om man är ung, men samtidigt kan det finnas en risk i att ointresset hänger med in i framtiden. Peter som är i dryga 40-årsåldern arbetar heltid inom arbetarkollektivet. Han ger uttryck för denna dubbelhet när jag frågar honom om hans pensionsförberedelser: Nä, jag är dålig på sånt här. Det intresserar mig inte va? men ehm [småskrattar] jag får väl börja med det kanske!? Det ser ju ut som så! Men det är ju samtidigt så att när man inte själv ska dra i det, så liksom lägger man sig inte i det. Och det är ju inte bra heller egentligen va? / / Alltså alla räkningar betalar jag och det vill jag själv ha koll på och veta vad vi betalar. Men i vissa situationer. Det här med det orange kuvertet - det gör jag bara så här med [gest: kasta över axeln]. Jag öppnar det inte bara / / Nej, vet du, om du tar en veckas period Hur mycket information får du hemskickat? Hur mycket ringer inte telefonen om kvällarna och de ska sälja du blir ju matad hela jävla tiden / / och det är ju inte bara detta. Det kan man ska byta telefonbolag, man ska byta elbolag, man ska byta försäkringsbolag. Du ska göra ditten och göra datten va? Och så mitt i allt detta ska man ta hand om allt det vanliga. Du vet hur man har det. Man har det ju stressigt idag ju. Så man har inte ork att engagera sig. Avrundning Som jag tidigare redogjort för var målet för min studie att genom de försäkrades perspektiv ge en 9
bild av pensionssystemet. Med hjälp av governmentalitybegreppet skapas en väg att vidare analytiskt problematisera mötet mellan aktör och struktur. Begreppets centrala innebörd är hur samhället strävar efter att styra människor eller grupper till att bli självreglerande subjekt (Ring 2010). Ser vi det reformerade pensionssystemet som exempel kan vi se att de styrande haft som mål att styra individen genom införandet av livsinkomstprincipen, den reglerade friheten att välja fonder och den årliga informationen i det orange kuvertet. Reflexiviteten blir således en styrning, en strukturellt skapad aktörsegenskap och inte självklart en representation av den verkliga människans ageranden (eller förberedelser) (Werner 2012a:63). Det läggs i begreppet ingen värdering i om styrningen skapar en negativ eller positiv frihet, men det människor säger, pekar på att de upplever det negativt. Få upplever sig ha en tillräcklig kunskap kring de förändringar som skett i pensionssystemet, få reflekterar över reformeringen av tjänstepensionsavtalen. Pensionssparande är förvisso relativt vanligt bland de intervjuade, men att pensionsspara visar sig vara långt ifrån det samma som att känna sig trygg. När man talar om pensionsålder är det fortsatt 65 år som är gällande, flera talar om en oro att inte orka arbeta fram till 65-årsdagen. En solidarisk oro gentemot medmänniskor som inte har förutsättningar att förbereda sig uttrycks av de flesta intervjupersoner och den statliga pensionsinformationen (ex. orange kuvert) får ses ha en svag styrningskraft, då den genomgående upplevs som svår att ta till sig, samtidigt som allt färre försäkrade gör ett aktivt förstagångsval i premiepensionen. Detta mönster går igen i andra val inom pensionssystemet och de val många har gjort har ofta varit baserade på faktorer såsom känslor eller gammal vana. Min avhandlings resultat pekar på att det finns behov och nytta av att forskningsmässigt och med ett kvalitativt tillvägagångssätt söka kunskap kring dessa frågor. Ett exempel på hur den insikten vuxit fram är hur det s.k. Hobsons val, dvs. ett val där människan står utan något verkligt fungerande alternativ, återkommit i det människor berättat för mig. En allt för komplicerad valsituation kan ställa till så pass mycket problem att man överväldigas och paralyseras. Detta har hänt flera av de personer jag intervjuat och har resulterat i en förskjutning av valet. Ett exempel är kring att välja eller inte välja bland de drygt 800 premiepensionsfonderna. Valet att välja eller inte välja har blivit till ett val att välja eller inte välja att välja (Ring 2010). Alternativen upplevs helt enkelt för svårhanterliga. Detta kan vid en första anblick ses som ett mindre problem, då icke-valsalternativen (ofta) sköts genom någon form av generellt gällande lösning. Men det finns negativa följder för individen och för vårt välfärdssystem. Resultatet i 10
form av upplevd förlorad kontroll och i ovisshet tenderar att leda till bristande tillit till pensionssystemet, den framtida pensionen och i förlängningen till vårt socialförsäkringssystem. 11
Referenser Abrams, Philip (1982), Historical sociology. New York: Cornell University Press, New York. Beck, Ulrich (1994) The reinvention of politics: Towards a theory of reflexive modernization. I Beck, Ulrich, Anthony Giddens & Lash. Reflexive modernization. Stanford: Stanford University Press. Beck, Ulrich (1996) Att uppfinna det politiska. Bidrag till en teori om reflexiv modernisering. Göteborg: Daidalos. Beck, Ulrich (1999) World risk society. Cambridge: Polity Press. Beck, Ulrich (2000) Risksamhället: På väg mot en annan modernitet. Göteborg: Daidalos. Becker, Gary & Isaac Ehrlich (1972) Market insurance, self insurance and self protection. Journal of Political Economy 80:4, s. 99-113. Boeri, Tito & Agar Brugiavini (2008) Pension Reforms and Women Retirement Plans. Population Ageing 1:1, s. 7-30. Bütler, Monika (2009) Switzerland: High Replacement Rates and Generous Subsistece as a Barrier to Work in Old Age. The Geneva Papers on Risk and Insurance - Issues and Practice 34, s. 561-577. Cronqvist, Henrik (2005) Advertising and Portfolio Choice. Ohio State University: Fisher College of Business, Department of Finance. Denton, Margaret A, Susan French, Amiram Gafni, Anju Joshi, Carolyn Rostenthal & Donald J. Willison (1998) Preparations for independence and financial security in later life: a conceptual framework and application to Canada. IESOP Research Paper No. 31. Hamilton: McMaster University. Denton, Margaret, Susan French, Amiram Gafni, Anju Joshi, Carolyn Rostenthal & Sharon Webb (2004) Reflexive planning for later life. Canadian Journal on Aging 23 Suppl. 1, s. 71-82. Frericks, Patricia (2010) Capitalist Welfare Societies' Trade-off between Economic Efficency and Social Solidarity. An alternative approach. European Societies 12:5, s. 719-741. Giddens, Anthony (1996) Modernitetens följder. Lund: Studentlitteratur. Giddens, Anthony (2005) Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna epoken. Göteborg: Daidalos. Hanel, Barbara & Regina T. Riphahn (2009) New Evidence on Financial Incentives and the Timing of Retirement. WP 76, Nuremberg: Bavarian Graduate Program in Economics. Heggeman, Hans (2011) Parrelation ger högre pension men bara för män. SCB Välfärd 1, s6-7. Harrysson, Lars & Erika Werner (2007) Preparing for retirement a comparative view. Personal experiences of financial preparations from four nations. I Harrysson, Lars & Michael O Brien (red.) Social welfare, Social exclusion. A life course fraim. If we're so clever,why ain't we al whithin? Lund: Värpinge Ord & Text. ISF (2012) Enkel detaljerad och samlad pensionsinformation. Är det möjligt? Rapport 2012:14 Stockholm: E-print. Kristersson, Ulf (2011) Pensionsbranschen och staten har ett gemensamt ansvar. I Dagens Industri. Regeringens officiella hemsida <www.regeringen.se> (2011-09-07). Nyqvist, Anette (2008) Opening the Orange Envelope. Reform and Responsibility in the Remaking of the Swedish National Pension System. Stockholm: Socialantropologiska institutionen. 12
Pensionsmyndigheten (2013) Pensionsmyndighetens officiella hemsida www.pensionsmyndigheten.se (2013-01-02) Persson, Göran (2007) Persson väntar folkstorm om pensionen (elektronisk), Expressens officella hemsida www.expressen.se (2005-02-19). Ring, Patrick J. (2010) Governance and governmentality: a discussion in the context of UK private pension provision. Economy and Society 39:4, s. 534-550. Street, Debra & Sarah Desai (2011) Planning for Old Age. I Settersten Richard Jr & Jacqueline L Angel. (red.) Handbook of Socology of Aging. Springer Science Business Media. Werner, Erika (2012) Trygg, sviken eller osäker. Tankar och förberedelser inför pensioneringen. Lund: Socialhögskolan Lunds universitet. World Bank (1994) Averting the Old Age Crisis. Oxford: Oxford University Press. 13