Slopandet av importkvoterna för tekovaror

Uppsala Universitet Företagsekonomiska Institutionen Examensarbete D VT05 Slopandet av importkvoterna för tekovaror - en studie av utvecklingen i Sverige, EU och Kina fram till den 30 april 2005 Författare: Jessica Skogman 791023 Handledare: Nils Kinch 0

Sammandrag Importkvoterna för tekovaror slopades den 1 januari 2005 vilket innebar nya spelregler för handeln med teko. Författaren har valt att ta tillfälle i akt att undersöka detta ämne lite närmare. Denna uppsats redogör för de institutioner och avtal samt händelseförloppet kring slopandet av importkvoter för tekovaror fram till den 30 april 2005. Undersökningen baseras på publicerade artiklar i ämnet samt intervjuer med en branschorganisation och tre branschföretag. Vidare redogörs det för tillgänglig statistik i ämnet vid tidpunkten för uppsatsen. Uppsatsen är avgränsad till tekohandeln mellan Sverige respektive EU och Kina och fokusera på tre huvudfrågor: Vilka åtgärder har vidtagits av Sverige och EU respektive Kina för att lösa eventuellt uppkomna problem? Går det att avläsa eventuella förändringar i handelsmönstret i tillgänglig statistik? Vilka konsekvenser för Sverige och EU kan slopandet av importkvoter antas leda till? Efter genomförd undersökning kan följande slutsatser dras: För närvarande utreder EU huruvida skyddsåtgärder skall införas mot Kina i enlighet med WTO: s regler om kraftigt ökande import vilken riskerar att allvarligt skada EU: s egen tekoindustri. Kina har svarat med att införa exporttullar på utvalda tekovaror för att själva försöka begränsa den kraftigt ökade exporten. Tillgänglig statistik visar på en kraftig importökning av tekovaror från Kina till EU. Slopandet av importkvoter är ett stort hot mot EU: s tekoindustri och innebär att industrin står inför en stor strukturomvandling. 1

Begreppsförklaring ATC Agreement on Textiles and Clothing (svensk översättning: Avtalet om teko) Bilateral används om förhandlingar och avtal mellan två stater eller parter (Kommerskollegium A 2005-05-04). EU25 efter den senaste utvidgningen 1 maj 2004 har EU 25 medlemmar: Belgien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Med begreppet EU25 syftas det till samtliga länder ovan. (Kommerskollegium A 2005-05-04) Euratex European Apparel and Textile Organization. Branschorganisation för den europeiska tekoindustrin. Branschens språkrör gentemot EU: s institutioner, främst kommissionen. Övervakar tillämpningen av EU: s bilaterala och multilaterala handelsavtal inom tekoområdet samt bevakar EU: s position vid internationella handelsförhandlingar av intresse för tekoindustrin. (Kommerskollegium A 2005-05-04) GATS General Agreement on Trade in Services GATT General Agreement on Tariffs and Trade (svensk översättning: Allmänna tull- och handelsavtalet) H&M Hennes & Mauritz Kommerskollegium är Sveriges myndighet för utrikeshandel och handelspolitik. De arbetar för en öppen handel med klara spelregler, både inom och utanför EU. De förser regeringen med analyser och annat underlag inför förhandlingar och diskussioner i EU och WTO. De arbetar även med EU: s gränsåtgärder, t ex tullar och importlicenser. (Kommerskollegium A 2005-05-04) MFA Multifiberagreement (svensk översättning: Multifiberavtalet) MGN står för mest gynnad nation och är en grundläggande handelspolitisk princip som innebär att varje fördel t.ex. sänkning av tullen för en viss vara som någon WTO-medlem ger till ett annat WTO-land omedelbart och ovillkorligt ska tillfalla alla övriga WTO-länder. Kan kallas för en yttre icke-diskrimineringsprincip till skillnad från principen om nationell behandling. Undantag från MGN kan göras för tullunioner och frihandelsområden, särskild och mer förmånlig behandling av u-länder samt på tjänsteområdet för ekonomiska och regionala integrationsarrangemang, t.ex. den nordiska arbetsmarknaden. (Kommerskollegium A 2005-05-04) Multilaterala används om förhandlingar och avtal som omfattar minst tre stater eller parter (Kommerskollegium A 2005-05-04). Past performance en princip som innebär att ett företag erhåller del i export- respektive importkvot i proportion till dess faktiska export/import under en tidigare period. En annan fördelningsprincip är först till kvarn (first come, first served) då importkvoterna går till de importörer som först inkommer med licensansökan. (Kommerskollegium A 2005-05-04) 2

Plurilateral i WTO är det avtal ingångna mellan ett mindre antal medlemsländer till skillnad från multilaterala avtal som omfattar samtliga medlemsländer (Kommerskollegium A 2005-05-04). Teko textil och konfektion Textilimportörerna en branschorganisation som tillvaratar medlemmarnas intresse av fri import av tekovaror, de arbetar aktivt för att EU ska avskaffa sina importrestriktioner (Textilimportörerna A 2005-05-16). TRIPS - Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights Unilateral åtgärd som vidtas av en part utan överenskommelse med motpart (Kommerskollegium A 2005-05-04). Uruguayrundan är en tull- och handelsförhandling 1986-94. Namnet kommer av att den deklaration som fastställde riktlinjer och mål för förhandlingarna antogs vid ett ministermöte 1986 i Punta el Este, Uruguay. Etablerade WTO som efterträdare till GATT 1995. (Kommerskollegium A 2005-05-04) WTO World Trade Organization 3

Innehållsförteckning 1. Slopade importkvoter ändrar spelreglerna för handeln med teko...5 1.1. Uppsatsens syfte...6 2. Handelshinder...6 2.1. Tullar...7 2.2. Icke-tariffa handelshinder...8 2.3. Kvoter...8 2.4. Argumenten för att begränsa handel...9 3. Metod och källkritik...10 3.1. Bakgrund till ämnesvalet...10 3.2. Val av teorilitteratur...11 3.3. Metod vid informationssökning...11 3.3.1. Statistiskt material...12 3.3.2. Intervjuförfarande...13 3.4. Avgränsning...13 4. Slopandet av importkvoter...14 4.1. Institutioner och avtal...14 4.1.1. World Trade Organization (WTO) 1995-...14 4.1.2. General Agreement on Tariffs and Trade (GATT) 1947-...15 4.1.3. Multifiberagreement (MFA) 1974-1994...15 4.1.4. Agreement on textiles and clothing (ATC) 1995-2004...16 4.1.5. WTO: s skyddsåtgärdsavtal...17 4.1.6. Regionala handelsavtal...17 4.1.7. Sverige och EU: s regionala avtal...18 4.1.8. Importbegränsning och importövervakning inom EU...18 4.1.9. Industrifakta...18 4.2. Processen i kronologisk ordning...20 4.2.1. 2003...21 4.2.2. 2004...21 4.2.3. januari 2005...24 4.2.4. februari 2005...25 4.2.5. mars 2005...25 4.2.6. april 2005...26 4.3. Vad visar statistiken...32 4.4. Intervju med branschorganisation...35 4.5. Intervjuer med branschföretag...37 5. Diskussion...39 6. Slutsatser efter genomförd undersökning...42 7. Epilog...42 8. Fortsatt forskning...43 Referenser...44 Bilaga 1 Intervjufrågor branschorganisation...49 Bilaga 2 Intervjufrågor branschföretag...50 4

1. Slopade importkvoter ändrar spelreglerna för handeln med teko Den 1 januari 2005 slopades de importkvoter som tidigare har begränsat och snedvridit handeln med teko. Meningen är att all handel med teko ska släppas fri och att tiden med avtal och regleringar skall vara förbi. Sedan 1960-talet har många i-länder begränsat importen av teko genom kvoter, s.k. kvantitativa restriktioner. Kvoterna förhandlades fram i avtal som förlängdes gång på gång, detta trots att kvoterna från början endast skulle vara temporära. Tekohandeln utvecklade ett eget regelverk. Anmärkningsvärt är att inom andra näringsgrenar var kvantitativa restriktioner förbjudna. För i-länderna handlade detta om klassisk protektionism, de ville ha kvar avtalen för att skydda den egna tekoindustri och bevara arbetstillfällen. Varför valde u-länderna att acceptera detta? Dels kan det bero på den press de utsattes för från i-länderna, men även att de genom kvotsystemet var garanterade ett visst antal marknadsandelar. Det är möjligt att några få u-länder kan ha tjänat på detta. Vissa länder gavs relativt generösa kvoter medan andra länder hölls tillbaka genom en lägre kvotandel. Kina tilldelades relativt sett små kvoter. Orsaken var att Kina med sina stora resurser ansågs vara ett stort hot mot i-ländernas industri. Fattiga och små länder med en liten produktionskapacitet tilldelades relativt stora kvoter, detta eftersom dessa länder inte utgjorde något egentligt hot och för att det på förhand stod klart att de inte skulle kunna fylla sin kvotandel. Sverige avskaffade sina restriktioner i början på 1990-talet men blev vid EUinträdet 1995 tvungna att återinföra dem. (Kommerskollegium B 2004-12-17) Under perioden 1949 till 1999 har handeln med teko i världen femtiodubblats. Under de två senaste decennierna har ökningen i genomsnitt varit 13 % per år. (Kommerskollegium B 2004-12-17.) År 2003 utgjorde tekovaror 5,4 % av den samlade världsexporten, motsvarande 395 miljarder euro. Detta antyder att slopandet av importkvoterna av stor betydelse för världshandeln. Tekoindustrin har fortfarande betydelse för i-ländernas ekonomi, men är av väsentlig betydelse för u-länderna. (Europeiska Kommissionen 2005-04-17.) I WTO fanns från 1995 ett avtal om teko som innebar att tekohandeln mellan WTO-länder gradvis skulle liberaliseras och fr.o.m. 1 januari 2005 vara helt kvotfri. EU tillämpade fram tills dess kvoter, licenskrav eller importlicenser på all tekoimport från samtliga WTO-medlemmar. (Kommerskollegium C 2004-03-16.) Slopandet av importkvoterna innebär att alla WTO: s medlemmar nu ska ha fri tillgång till den Europeiska och Nordamerikanska 1 marknaden. Detta sätter troligen ny fart på handeln med teko. (Europeiska Kommissionen 2005-04-17) 1 USA och Kanada 5

Nu när importkvoterna på teko har avskaffats finns det all anledning att närmare undersöka hur utvecklingen har sett ut under den tid som har gått sedan avskaffandet. Hur ser händelseförloppet ut? Vad har hänt hittills och hur ser branschen på framtiden? Vilka kan konsekvenser av de slopade importkvoterna tänkas vara? Vilka åtgärder har vidtagits av berörda parter för att lösa eventuellt uppkomna problem? 1.1. Uppsatsens syfte Syftet med denna uppsats är att redogöra för de institutioner och avtal vilka är relevanta för ämnet samt att undersöka händelseförloppet kring slopandet av importkvoterna på tekovaror fram till den 30 april 2005. Uppsatsen kommer att fokusera på tre huvudfrågor. Dessa är: Vilka åtgärder har vidtagits av Sverige och EU respektive Kina för att lösa eventuellt uppkomna problem? Går det att avläsa eventuella förändringar i handelsmönstret i tillgänglig statistik? Vilka konsekvenser för Sverige och EU kan slopandet av importkvoter antas leda till? 2. Handelshinder Grundtanken med frihandel är principen om komparativ fördel. Denna princip innebär att samtliga länder drar nytta av att handla med varandra eftersom respektive land då kan koncentrera sig på att producera det de är bäst på. Om ett lands inhemska pris på en vara är lägre än världsmarknadens pris kommer landets producenter att vilja exportera sina varor. Om förhållandet är det motsatta, dvs. att det inhemska priset är högre än världsmarknadspriset kommer landets konsumenter att vilja köpa varan från andra länder som håller ett lägre pris, landet kommer att importera varan. Om ett lands pris är lägre än världsmarknadspriset på en vara tyder det på att landet har en komparativ fördel vid produktion av denna vara. (Mankiw 2004 s. 175-177.) Frihandel innebär i teorin ökad välfärd för samtliga länder eftersom vinsten för de länder som tjänar på frihandel överskrider förlusten för dem som inte gör det. Detta innebär att de länder som tjänar på frihandel skulle kunna kompensera de länder som inte gör det och fortfarande kunna öka sin egen välfärd jämfört med om det inte skulle handla alls. I teorin kan handel alltså öka samtliga länders välfärd. I praktiken är dock den ovan nämnda kompensationen mycket sällan förekommande. Utan kompensation leder frihandel till att vissa länder får en mindre del av kakan än de annars skulle ha fått. Med utgångspunkt i diskussionen ovan är det lätt att förstå att ett handelsspel, vilket ger vinnare och förlorare, lätt kan leda till politiska oroligheter. Vissa länder får inte möjlighet att ta del av de fördelar som 6

frihandel kan leda till eftersom vissa av de länder som tjänar på frihandel har starkare politiska resurser. (Mankiw 2004 s. 182.) Praktiken ser alltså helt annorlunda ut och teorierna ovan existerar endast i just teorin. För att motverka eller begränsa handel tillämpar många länder handelshinder vilket är alla slags myndighetsåtgärder som hindrar eller försvårar handel med varor och tjänster, antingen vid import eller vid export. Som handelshinder räknas även åtgärder som hindrar investeringar länder emellan. Handeln mellan länder kan hindras på flera olika sätt bland annat genom: Standarder och föreskrifter Provning, kontroll och certifiering Importlicenser, importkvoter och importförbud Särskild dokumentation vid gränspassage Immaterialrättsliga regler Ursprungsregler Valutabestämmelser Tullar och avgifter Offentlig upphandling Olika krav och villkor för investeringar Det kan även gälla störningar till följd av uteblivna offentliga åtgärder. Exempel på detta är: Konkurrenslagar saknas helt eller delvis Skydd för immateriella rättigheter saknas Existerande regler följs dåligt eller inte alls (Kommerskollegium E 2005-04-21) I denna del avser författaren att endast redogöra för de teorier om handelshinder som ligger till grund för uppsatsen. I fallet med tekovaror har i-länderna med hjälp av handelshinder under lång tid skyddat sig mot andra länders billiga tekoproduktion, däribland Kina. De har inte tillämpat principen om komparativ fördel utan istället aktivt motverkat frihandel. Med sina låga produktionskostnader har Kina blivit en stor konkurrent till andra länder på världsmarknaden med högre produktionskostnader, däribland EU. 2.1. Tullar Tull är en statlig avgift vilken tas ut på importerade eller mer sällan exporterade varor. Det finns två typer av tullar. Finanstull (fiskal tull) vilket ger staten inkomster och skyddstull vilket skyddar inhemsk produktion mot utländsk konkurrens. Tullen beräknas vanligen i procent av varans importpris (värdetull) men kan även utgå från varans vikt, volym eller 7

stycketal (specifik tull). Kombination av de två typerna kan förekomma. (Kommerskollegium A 2005-05-04.) Om ingen import sker är en tull verkningslös. Vid import stiger i de flesta fall det inhemska priset på den importerade varan med värdet av tullen. Inhemska producenter kan då sälja varan för världsmarknadspriset plus värdet av tullen på den inhemska marknaden. En tull för alltså priset på både den importerade varan och den inhemskt producerade varan närmare det pris som skulle ha existerat i en situation utan handel. Prisförändringen förändrar de inhemska konsumenternas och producenternas beteende. Det ökade inhemska priset reducerar konsumenternas efterfrågan och ökar producenternas utbud. Resultatet blir att de inhemska producenterna tjänar på införandet av en tull, medan konsumenterna förlorar. Konsumenternas förlust överskrider producenternas vinst. (Mankiw 2004 s. 182-183.) Enligt resonemanget ovan skyddar en tull den inhemska industrin därför att de inhemska producenterna inte behöver konkurrera med länder som har lägre produktionskostnader. 2.2. Icke-tariffa handelshinder Alla myndighetsåtgärder förutom tullar vilka begränsar eller försvårar internationell handel benämns icke-tariffa handelshinder. Dessa innefattar bl.a. kvantitativa åtgärder, tullkopplade åtgärder, tekniska handelshinder, antidumpings- och utjämningstullar samt monopolistiska åtgärder. Kvoter och avtal om frivilliga exportbegränsningar ingår bland de kvantitativa åtgärderna. Icke-tariffa åtgärder regleras genom flera WTO-avtal. För teko är det GATT, vilket vi återkommer till senare i uppsatsen. (Kommerskollegium A 2005-05-04) 2.3. Kvoter En kvot avser det totala licensutrymme vilket ett land genom en bilateral förhandling eller ett unilateralt beslut ställer till förfogande för viss import. Benämningen kvot används även när den andelen av det totala licensutrymmet ett företag erhåller licens för avses. (Kommerskollegium A 2005-05-04.) En importkvot är en begränsning av kvantiteten som kan produceras utanför ett lands gränser men säljas på den inhemska marknaden. Kvotutrymmet fördelas genom att de som ansökt om att få importera varan tilldelas en importlicens, fördelningförfarandet varierar mellan olika länder. Såvida det inhemska priset ligger över världsmarknadspriset kommer licenshållarna att importera den mängd de är tillåtna att göra. Landets utbud på varan kommer att bestå av det inhemska utbudet samt storleken på kvoten. En kvot medför alltså att det inhemska priset blir högre än världsmarknadspriset. Det ökade inhemska priset leder även till att den inhemska efterfrågan minskar, medan det inhemska 8

utbudet ökar. Konsekvensen av en kvot blir alltså att importen minskar, vilket ofta är tanken bakom införandet. Införandet av en kvot ger, precis som i fallet tull, vinnare och förlorare. I det här fallet blir förlorarna de inhemska konsumenterna eftersom priset ökar. Vinnare blir de inhemska producenterna och licenshållarna. De förstnämnda eftersom importen minskar och det inhemska priset ökar, de senare eftersom de kan köpa till världsmarknadspriset och sälja till det högre inhemska priset. Precis som en tull för en kvot det inhemska priset närmare det pris som skulle ha existerat utan handel. (Mankiw 2004 s. 185-186.) Sammanfattningsvis kan det sägas att både en kvot och en tull ökar det inhemska priset, reducerar den inhemska efterfrågan samt ökar det inhemska utbudet. Enda skillnaden mellan dessa är att en tull ger intäkter åt staten, medan en kvot ger intäkter åt licenshållarna. I båda fallen är det staten som ombesörjer den administration som dessa åtgärder kräver. Om däremot staten tar ut en licensavgift för att täcka de administrativa kostnaderna, samt för att få del av de intäkter som en kvot skapar blir effekten i princip den samma som för en tull. (Mankiw 2004 s. 186-187) 2.4. Argumenten för att begränsa handel Nedan kommer några argument för och emot handelshinder att diskuteras, vilka är relevanta för det undersökta ämnet. Ett argument för handelshinder är att man då kan bevara arbetstillfällen inom den inhemska industrin. Förutsatt att världsmarknadspriset är lägre än det inhemska skulle frihandel leda till att priset på varan sjönk, då skulle importen öka och den inhemska produktionen minska. Detta gör att många arbetstillfällen går förlorade i den inhemska industrin. Argumenten mot detta är dock att efter en övergångsperiod kommer den frigjorda arbetskraften ha omfördelat sig till andra delar av den inhemska industrin där landet har en komparativ fördel. Motståndarna mot detta kan tänkas hävda att alla varor kan produceras billigare utomlands. Detta må vara sant, dock bygger inte fördelarna med frihandel på principen om absolut fördel utan på principen om komparativ fördel. Ett land kan producera samtliga varor billigare själv och fortfarande tjäna på frihandel. (Mankiw 2004 s. 188-189) Ett till argument mot frihandel är att ett land genom tillfälliga handelshinder kan skydda nya industrier och företag. Det anses att dessa under tillväxtfasen bör skyddas från konkurrens 9

från andra länder. När de har växt sig så starka att de kan hantera konkurrensen tas handelshindren bort. Å andra sidan kan det tyckas att företag vilka anser sig vara vinstgivande på lång sikt borde kunna acceptera några år med förluster i väntan på framtida vinster. Ibland kan situationen dock vara den omvända. Äldre industrier kan hävda att de behöver skydd för att de tar längre tid på sig att anpassa sig till nya förutsättningar. (Mankiw 2004 s. 190) Ett ytterligare argument mot frihandel är att handel endast är önskvärt om alla länder konkurrerar på lika villkor. Företag i olika länder verkar under olika regler och lagar, då kan det anses orättvist att dessa företag förväntas konkurrera på lika villkor på den internationella marknaden. (Mankiw 2004, s. 190.) Här kan Kinas tekoindustrin ges som exempel. Kina har möjlighet att producera tekovaror till mycket lägre kostnader än länder inom EU. Detta eftersom landet dels har en lägre levnadsnivå med en mycket lägre lönenivå, men även eftersom produktionen i Kina kan gå till under sådana förhållanden som EU: s arbetsmarknad ändå inte skulle acceptera. (Mankiw 2004 s. 190) Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns många fördelar med frihandel. De mest betydelsefulla är att frihandel leder till ökad konkurrens, ett ökat utbud av varor för konsumenterna och lägre tillverkningskostnader genom skalfördelar. (Mankiw 2004 s. 189) 3. Metod och källkritik 3.1. Bakgrund till ämnesvalet Eftersom författaren vid sidan av sina ekonomistudier vid Uppsala Universitet läser kurser vid Textilhögskolan i Borås var det en självklarhet att inrikta uppsatsen mot tekobranschen. I sin C-uppsats undersökte författaren om uppförandekoder kan vara ett bra verktyg för etiska tekoföretag. Denna gång var önskan att undersöka någon annan företeelse inom tekobranschen. Det fölls sig inte lämpligare än att importkvoterna för tekovaror slopades lagom till kursstart för D-uppsatsen, där av ämnesvalet. Med facit i hand har arbetet med uppsatsen inte bara gett författaren förståelse för och kunskap om det undersökta ämnet utan även om tekobranschen i sin helhet. Innan arbetet med uppsatsen började tog författaren del av en uppsats inom samma ämnesområde skriven av studenter vid Nationalekonomiska Institutionen vid Uppsala 10

Universitet. Under titeln Kina, EU: s nya skräddare? Förändringar i EU: s produktion och handel när kvoterna avskaffas på textil och konfektion undersökte författarna hur slopandet av importkvoter skulle kunna påverka den framtida tekoindustrin i Europa. Denna uppsats publicerades i slutet av höstterminen 2004 och många förändringar har skett sedan dess. Uppsatsen har dock varit till god hjälp då annan tidigare forskning har varit svårt att hitta. 3.2. Val av teorilitteratur Utgångspunkten för uppsatsen är teoriavsnittet om handelshinder. För att finna relevant litteratur i ämnet valde författaren att använda sig av kurslitteratur från Nationalekonomi A. Då tanken är att ha ett kort teoriavsnitt anser författaren att det inte är nödvändigt att använda sig av litteratur som mer specifikt fördjupar sig inom ämnet handelshinder. Använd litteratur är Principles of Economics, 3 edition, 2004 skriven av N. Gregory Mankiw. Kompletterande fakta om handelshinder har hämtats från Kommerskollegiums hemsida. 3.3. Metod vid informationssökning Uppsatsens faktaavsnitt 4. Slopandet av importkvoter är uppdelat i fem delar. Detta främst för att göra uppsatsen mer överskådlig för läsaren. Tidigare erfarenheter är att uppsatser lätt tenderar till att bli röriga om de olika delarna skrivs i en och samma löpande text. På sida tre finns en lista där relevanta begrepp för uppsatsen kort förklaras. Detta är för att läsaren under läsningens gång snabbt skall kunna slå upp begrepp som inte vidare förklaras i den löpande texten men vars innebörd ändå är av väsentlig betydelse. Då uppsatsen ämnar redogöra för de institutioner och avtal vilka är relevanta för diskussionen samt undersöka händelseförloppet kring slopandet av importkvoter på teko finns det av naturliga skäl ingen litteratur i ämnet att tillgå. Fakta till avsnittet om institutioner och avtal har hämtats från intresseorganisationers hemsidor samt publikationen The Global Textile and Clothing Industry post the Agreement on Textiles and Clothing från WTO skriven av H. Kykvik Nordås (2004). Här har det funnits mycket information att gallra bland. Författaren har valt att vara mycket restriktiv och endast redovisa fakta som är av intresse för uppsatsens fortlöpande. Det kan tänkas att läsaren redan har de grundkunskaper som krävs för att ta del av och kunna förstå uppsatsen utan att läsa avsnitt 4.1 Institutioner och avtal, dock har författaren valt att inte ta detta för givet. 11

Författaren anser att händelseförloppet lämpligen undersöks genom att studera de artiklar vilka har publicerats i ämnet. Till sin hjälp har författaren haft Affärsdatas artikelsök. Affärsdatas artikelarkiv är Sveriges största artikeldatabas, med ett 60-tal aktiva källor och över 3 miljoner tidningsartiklar. Här finns alla artiklar från svensk affärspress vilka publicerats under de senaste fem åren. Med hjälp av sökorden Kina, textil, importkvot och teko har samtliga artiklar som har publicerats i ämnet tagits fram. Fram till början av år 2004 var det mycket få relevanta träffar, därefter har antalet publicerade artiklar stadigt ökat för att under slutet av år 2004 ge ett stort antal relevanta träffar. Allt material fram till den 30 april 2005 har studerats och kommer sammanfattat att redovisas under stycke 4.2 Processen i kronologisk ordning. 3.3.1. Statistiskt material Till avsnittet där författaren undersöker huruvida slopandet av importkvoterna har slagit igenom i statistiken har det statistiska materialet hämtats från två källor. Statistiken om Sveriges import från Kina kommer från Statistiska Centralbyrån (SCB). Resterande statistik rörande EU25: s import från Kina är hämtad från Kommerskollegium. Dessa källor skiljer sig dock åt. SCB: s statistik är vad man kallar för officiell statistik, det betyder att den är tillförlitlig och statistiskt säkerställd. I Sverige är det endast SCB som tillhandahåller officiell statistik, all annan statistik är inofficiell. Det betyder att statistiken från Kommerskollegium eller andra intresseorganisationer inte är statistiskt säkerställd. (Jansson 2005-04-28.) I brist på officiell statistik har författaren dock valt att redogöra för den statistik som finns tillgänglig vid tidpunkten för uppsatsen. Eurostat är EU: s motsvarighet till SCB och hade vid tidpunkten för uppsatsen inte utkommit med någon relevant statistik för årets första månader. Eurostat hämtar i sin tur statistik från respektive länders officiella statistikinstitut, därav finns det ej så pass specifik statistik att tillgå att det vore relevant för uppsatsen. (Tillmann 2005-04-28) Ett problem vilket författaren stött på under arbetets gång är att statistik för teko redovisas på olika sätt beroende på källa. Ibland redovisas teko som helhet, ibland delas teko upp på olika kategorier och då kan kläder, textilier och textilvaror redovisas separat. Det kan tyckas att det borde gå bra att summera dessa kategorier och att deras sammanslagna värde skulle motsvara värdet för teko. Det har dock inte visat sig vara fallet, varför detta kan komma att variera något i uppsatsen. Den typ av kategori som diskuteras kommer dock alltid att redovisas och statistik från två olika kategorier kommer aldrig att jämföras med varandra. 12

3.3.2. Intervjuförfarande För att kunna redovisa flera parters perspektiv än endast publicerat materiel och för att tillföra uppsatsen ytterligare tyngd har författaren valt att intervjua dels en branschorganisation, dels tre branschföretag. Den 4 maj 2005 intervjuades Textilimportörernas VD Åke Weyler. Se frågeformulär enligt bilaga 1. Intervjun var per telefon och varade c:a 60 minuter. Samtliga frågor diskuterades, dock har inte samtliga svar redovisats i avsnitt 4.4 Intervju med branschorganisation. Författaren har även under uppsatsens gång haft telefon och e- postkontakt med sex svenska branschföretag. Samtliga företag kontaktades per telefon, efter att de tackat ja till att svara på frågeformuläret mailades frågorna enligt bilaga 2 ut till respektive kontaktperson. Svar inkom från Indiska, Lindex samt JC. Åhlens, IKEA samt H&M ansåg sig inte ha tid att svara på frågorna trots att de först tackat ja. Det kan även tänkas att frågornas känsliga karaktär gjorde att de valde att avstå från att delta. Frågorna kan av företagen uppfattas som känsliga då det rådande läget gör att många företag av konkurrensskäl inte vill avslöja sin strategi angående de slopade importkvoterna med eventuella efterföljande prissänkningar. En svarsfrekvens på 50 % anses ändå kunna vara representativt för den del av klädbranschen som slopandet av importkvoter berör, dvs. stora klädföretag med en betydande tillverkning i Kina. Med tanke på frågornas känsliga karaktär och efter önskemål från de deltagande företagen kommer svaren inte att redovisas separat, det kommer därmed inte att framgå vilket av företagen som svarat vad. Det poängterades för företagen att de även hade möjligheten att välja att inte svara alls på frågor de ansåg var av känslig karaktär. Detta utnyttjades av ett företag på en fråga. 3.4. Avgränsning På grund av tidsbegränsning och därmed uppsatsen omfång är undersökningen avgränsad till att behandla handelsrelationen mellan Sverige/EU och Kina. Slopandet av importkvoter för tekovaror påverkar givetvis även andra länder och vidtagna åtgärder av EU respektive Kina påverkar fler länder än vad som redovisas här, dock kommer detta helt att utelämnas i denna undersökning. Valet föll på EU framför USA då det underlättade informationssökningen för författaren. Kina valdes eftersom det är det land som ses som den största konkurrenten till EU: s tekoindustri. Uppsatsen kommer att redogöra för publicerat material fram till den 30 april 2005. Målet är att skapa en avgränsad och intressant rapport för läsaren, all information utanför denna avgränsning betraktas som irrelevant och kommer därmed att lämnas därhän. 13

4. Slopandet av importkvoter Detta avsnitt är uppdelat i fem delar och författaren avser att redogöra för det material vilket ligger till grund för den efterföljande diskussionen. 4.1. Institutioner och avtal I detta avsnitt kommer det att redogöras för de institutioner och avtal vilka ligger till grund för eller berör slopandet av importkvoterna på teko. Författaren kommer även att ge en presentation till den europeiska och svenska tekoindustrin. 4.1.1. World Trade Organization (WTO) 1995- WTO är en förstärkt och utvidgad fortsättning på efterkrigstidens frihandelssystem GATT. Grundprincipen är att alla medlemsländer ska ge varandra samma handelsförmåner och att samtliga beslut fattas i enighet. (Svenska Dagbladet A 2003-09-10.) WTO grundades den 1 januari 1995 och tog då över GATT: s provisoriska roll som institutionellt forum för de olika regelkomplex vilka utgör det multilaterala handelssystemet (Kommerskollegium A 2005-05- 04). Organisationens roll är att administrera handelsavtalen, verka som forum för handelsdiskussioner samt att hantera konfliktsituationer som kan uppstå mellan dess medlemmar (Mankiw 2004 s. 193). Sverige har varit medlem i WTO sedan dess grundande. Organisationen består idag av 148 medlemmar 2 som alla har slutit avtal om regler för varuhandel, tjänstehandel och immaterialrätt. WTO innefattar idag dels multilaterala avtal vilka omfattar alla medlemsländer, dels plurilaterala avtal vilka omfattar ett begränsat antal medlemmar. WTO: s uppgift är att se till att dessa avtal efterlevs samt att det skapas stabila spelregler för världshandeln. De plurilaterala avtalen har endast vissa medlemmar skrivit på, medan samtliga medlemmar har antagit de multilaterala avtalen. De sistnämnda är indelade i tre huvudavtal. Det största huvudavtalet täcker varuhandeln med GATT-avtalet, teko samt jordbruk. De två andra huvudavtalen täcker tjänstehandeln genom GATS-avtalet och immaterialrätt genom TRIPS-avtalet. I denna uppsats är det huvudavtalet GATT som innefattar varuhandeln som kommer att behandlas. I och med Kinas inträde i WTO ingår nu nästan alla större handelsnationer i världen i organisationen. (Kommerskollegium F 2005-05- 08.) WTO inkluderar 97 % av all världshandel (Mankiw 2004 s. 193). 2 13 oktober 2004 (www.wto.org 2005-05-12) 14

4.1.2. General Agreement on Tariffs and Trade (GATT) 1947- Inom WTO förhandlar medlemsländerna om varuhandel under GATT. GATT slöts 1947 och sedan 1994 regleras reglerna som grundades under GATT av WTO. GATT bildar ett av de tre huvudavtalen i WTO. Avtalet innehåller det multilaterala regelsystemet för handeln med varor. Under GATT förhandlas det fram avtal om t.ex. antidumping, tullvärdeberäkningar, importlicenser, tekniska handelshinder och ursprungsregler. (Kommerskollegium A 2005-05- 04.) Alla kvoter som fanns den 31 december 1994 flyttades automatiskt över till ATC (World Trade Organization B 2005-04-21). GATT-reglerna syftar till att skapa förutsägbarhet och stabilitet i den internationella varuhandeln. De centrala elementen är principen om ickediskriminering (MGN), bindande åtaganden t.ex. ifråga om tullar, förbud mot kvantitativa restriktioner, åtgärder mot dumpad och subventionerad export för att främja en rättvis konkurrens, skyddsåtgärder mot marknadsstörande import, regler för tullunioner och frihandelsområden samt regler för förmånsbehandling av u-länder. Tvistlösningsmekanismen är gemensam med de andra WTO-avtalen, GATS och TRIPS. (Kommerskollegium A 2005-05-04.) GATT har reducerad genomsnittstullen bland sina medlemmar från 40 % efter andra världskriget till 5 % år 2004 (Mankiw 2004 s. 193). 4.1.3. Multifiberagreement (MFA) 1974-1994 Det första MFA trädde i kraft 1974. Det hade då föregåtts av bilaterala begränsningsavtal vilka USA slöt i slutet av 1950-talet med Japan och andra tekoexportörer i Sydostasien, samt av ett bomullstextilavtal inom GATT: s ram på 1960-talet. Med MFA kom efter hand allt fler tekovaror att omfattas av regleringarna. Tanken bakom MFA var att genom kvoter kunna begränsa importen från länder vars export på något sätt utgjorde skada för landets inhemska tekoindustri. Avtalet motsatte sig GATT: s preferens att använda sig av tullar och begränsade istället importen i kvantitetsmått. Avtalet motsatte sig även GATT: s princip om att alla handelspartners skulle behandlas lika då avtalet reglerade mängden import ett importerande land fick acceptera från ett enskilt exporterande land. Detta är principen om ickediskriminering. Ett problem med individuell kvotsättning är att de exporterande länderna försöker kringgå detta genom att exportera genom tredjeland. (World Trade Organization A 2005-04-21.) MFA stred alltså mot både GATT: s förbud om kvantitativa restriktioner och MGN-principen eftersom begränsningsåtgärderna kunde vidtas selektivt. Resultatet blev att länder med stor produktionskapacitet t.ex. Kina tilldelades relativt små kvoter, medan länder som inte ansågs hota i-ländernas industrier tilldelades högre kvoter. (Kommerskollegium A 2005-05-04.) Ända fram till slutet av Uruguayrundan 1994 har tekokvoter förhandlats fram 15

bilateralt med grund i MFA. MFA innebar en stor förändring jämfört med sin föregångare GATT. Den 1 januari 1995 ersattes MFA med WTO: s ATC vilket var startskottet för avskaffandet av importkvoterna. (World Trade Organization B 2005-04-21) 4.1.4. Agreement on textiles and clothing (ATC) 1995-2004 ATC ingicks av EU, USA och Kanada (Kyvik Nordås 2004 s. 11) och var ett transnationellt instrument vilket byggde på följande: 1. Produkterna skall vara textilier eller kläder. 2. En progressiv integration av dessa produkter till GATT: s 1994-regler. 3. En liberaliseringsprocess som successivt ska öka kvoterna tills de är helt borta genom en ökning av den årliga tillväxttakten. 4. Möjlighet till skyddsåtgärder vid plötslig importökning som är av marknadsstörande karaktär eller skadar landets industri, dock endast under övergångsperioden. 5. Att upprätta Textiles Monitoring Body vilken ska övervaka implementeringen och efterlevnaden av ATC. 6. Övriga tillhandahållanden, så som administration av kvoterna, etc. (World Trade Organization B 2005-04-21) Avtalet ovan innebar att alla kvantitativa restriktioner på tekoområdet skulle avvecklas mellan WTO-länderna. Avvecklingen skulle genomföras under en tioårsperiod. Dels genom införsel av varor under normala WTO-regler s.k. integration, dels genom gradvisa ökningar i tillväxttakten för kvarvarande kvoter. Integrationsprocessen inleddes den 1 januari 1995 då 16 % av 1990 års importvolym fördes in under normala WTO-regler och 17 % år 1998 och ytterligare 18 % vid ingången av år 2002. I slutet av år 2004 togs det sista steget, vilket motsvarade nästan hälften (49 %) av den planerade avtrappningen. Fr.o.m. den 1 januari 2005 är alla kvantitativa tekorestriktioner avskaffade och ATC existerar inte längre. Parallellt med integrationen har det skett årliga ökningar av kvoterna med utgångspunkt från tillväxttakten i de bilaterala MFA-avtal som fanns 12 månader innan ATC trädde i kraft. (Kommerskollegium A 2005-05-04.) Varje enskilt importerande land bestämde självt vilka produkter det ville integrera i de olika stadierna för att uppnå uppsatt nivå (World Trade Organization B 2005-04-21). Det är viktigt att notera att ATC inte är en förlängning av MFA, det ska snarare ses som en övergångsperiod mellan MFA och en fullständig integrering av teko i det multilaterala handelssystemet (Kyvik Nordås 2004 s. 13). 16

4.1.5. WTO: s skyddsåtgärdsavtal Enligt WTO kan åtgärder vidtas med stöd av GATT: s allmänna skyddsklausul. I Uruguayrundan slöts ett avtal om tillämpningen av denna artikel. Avtalet om skyddsåtgärder trädde i kraft 1995 och ger ett land rätt att ensidigt vidta skyddsåtgärder, tullar eller kvoter, för att skydda sig mot en plötslig importökning som är av marknadsstörande karaktär eller skadar landets industri. Kommerskollegium har i en rapport konstaterat att det föreligger en risk att avtalet används på ett protektionistiskt sätt. (Kommerskollegium I 2004-11-30.) När det gäller Kina finns det i deras anslutningsprotokoll till WTO en s.k. skyddsklausul för tekovaror som t.o.m. år 2008 ger möjlighet att vid marknadsstörande import fortsätta tillämpa kvoter mot landet (Kommerskollegium C 2004-03-16). En skyddsåtgärd ska i princip tillämpas globalt, dvs. utan diskriminering mellan olika länder. Åtgärden kan dock tillämpas selektivt mot vissa länder om importen från dessa ökat oproportionerligt mycket. En skyddsåtgärd får vara ikraft högst fyra år med rätt till förlängning i ytterligare fyra år. Dessa regler har genomförts i EU genom en särskild förordning den s.k. skyddsåtgärdsförordningen. Denna säger vidare att om en importkvot införs för en vara ska den i princip fördelas mellan exportländerna i proportion till deras andel av importen till EU under föregående period. (Kommerskollegium A 2005-05-04) 4.1.6. Regionala handelsavtal Det regionala handelspolitiska samarbetet i form av frihandelsavtal och tullunioner har vuxit kraftigt under senare år. Enligt statistik från WTO finns idag 150 regionala handelsavtal varav de flesta har slutits under de senaste 10 åren. Så gott som samtliga av världens länder omfattas av någon form av preferensarrangemang. Närmare 60 procent av de regional avtal som har anmälts till WTO har slutits mellan europeiska länder. Olika avtal har olika täckning. Vissa avtal medför endast liberalisering av ett par varusektorer, medan andra möjliggör för länder att sinsemellan avveckla handelshinder i snabbare takt än vad som kan vara möjligt på multilateral nivå. EU är ett bra exempel på denna typ av samarbete. Regionala handelssamarbeten kan medföra att länder som står utanför missgynnas, samtidigt som sådana överenskommelser kan underlätta arbetet inom det multilaterala handelssystemet. Inom WTO finns regler för utformningen av regionala handelsavtal. Varuhandelsavtalet GATT slår fast att en tullunion eller ett frihandelsområde bara är WTO-förenligt om det leder 17

till att tullar och restriktiva handelsregleringar avskaffas på i princip all handel. (Kommerskollegium G 2005-05-08) Enligt artikel 133 i EG-fördraget ska EU: s gemensamma handelspolitik grundas på enhetliga principer. Särskilt för att ändra tulltaxor, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet om liberaliseringsåtgärder, exportpolitik och handelspolitiska skyddsåtgärder, inkluderat åtgärder vid skadevållande prisdumpning och subventionering. (Kommerskollegium A 2005-05-04) 4.1.7. Sverige och EU: s regionala avtal Det långsiktiga målet för svensk handelspolitik är global frihandel inom ett multilateralt system. Detta är emellertid inte realistiskt på kort sikt. Istället verkar Sverige för att samspelet mellan regional och global liberalisering utvecklas i positiv riktning. Ett krav från svensk sida är att frihandelsavtal och tullunioner lever upp till WTO: s uppsatta krav i frågan. Sverige har av både politiska och ekonomiska skäl varit en av påskyndarna till att EU ingått tullunioner och frihandelsavtal. Syftet med detta har delvis varit att underlätta försäljningen på andra länders marknader men även att tillvarata konsumenters och importörers intressen av att få tillgång till bra och billiga importvaror. (Kommerskollegium H 2005-05-08) 4.1.8. Importbegränsning och importövervakning inom EU Importbegränsning innebär att import av vissa varor endast är tillåten till en viss kvantitet. På industrivaruområdet tillämpar Sverige sedan EU-medlemskapet EU: s begränsnings- och övervakningsarrangemang. EU begränsar textilimporten från ett 20-tal länder och övervakar importen från ytterligare ett 20-tal. Exportländerna fördelar kvotutrymmet till exportörerna vanligtvis i proportion till past performance och utfärdar exportlicens. Importörerna erhåller importlicens hos behörig myndighet mot uppvisande av exportlicensen. Begränsningssystemet administreras inom EU och även importörerna får del i kvotutrymmet enligt past performance. Nya importörer tilldelas en maximikvantitet. Kommerskollegium licensmyndighet för samtliga industrivaror i Sverige, däribland tekovaror. (Kommerskollegium A 2005-05-04) 4.1.9. Industrifakta Tekoindustrin går att dela in i två sektorer. Den första är den högkvalitativa modeindustrin som karakteriseras av modern teknologi, välbetalda arbetare och designers samt hög flexibilitet. Denna del av industrin har en komparativ fördel genom att kunna producera välskräddat och trendigt mode framför att vara kostnadseffektiva. Denna sektor återfinns 18

främst i i-länderna, exempelvis inom EU. Den andra sektorn består av massproduktion, vilken är mer kostnadseffektiv på bekostnad av sjunkande kvalitet. Vanliga produkter inom denna sektor är kläder som kan tillverkas i ett stort antal, t.ex. T-shirts. Denna sektor återfinns främst i u-länder, t.ex. Kina. (Kyvik Nordås 2004 s. 3.) Här kan u-länderna dra fördel av att klädindustrin 3 har låga etableringshinder, den är varken kapital- eller kostnadsintensiv (Kyvik Nordås 2004 s. 6). Klädindustrin kännetecknas även av att den är arbetsintensiv, dock utan några krav på högre kompetens eller yrkesskicklighet (Kyvik Nordås 2004 s. 7). Dessa förutsättningar återfinns i Kina, vars komparativa fördel är kostnadseffektiv klädtillverkning framför EU: s relativt kostnadsintensiva klädtillverkning. Nedan kommer det kort att redogöras för tekoindustrin i Sverige respektive EU. Detta för att ge läsaren en förståelse för de olika förutsättningar som råder för EU: s industri jämfört med den svenska industri att hantera eventuella konsekvenserna av de slopade importkvoterna. I Sverige är teko-industrin en bransch med stor bredd och spetskompetens. Verksamheten har specialiserats inom många olika produktområden och tillverkningstekniker. Industrin är nischad inom en mängd olika områden, bl.a. inrednings- och hemtextilier, hygien- och sjukvårdsartiklar och sjukhustextilier. Andra specialområden är geotextilier, flytvästar, fallskärmar, skydds- och arbetskläder, tält och segel. Utöver detta lägger material- och produktutvecklingen grund för nya textila användningsområden. Den svenska textilindustrin omsatte år 2004 14 miljarder SEK, varav hälften gick på export. Som exportmarknad dominerar EU, men även asiatiska och nordamerikanska marknader är viktiga. Utvecklingen inom branschen har medfört att sysselsättningen stabiliserats och idag sysselsätter industrin 14 000 personer på svensk mark. (TEKOindustrierna 2005-05-04.) Den svenska klädimporten är mer än tre gånger högre än exporten. Under 2002 växte exporten med närmare 10 % till 5,4 miljarder SEK. Dessa siffror kan dock vara något missvisande då de även inkluderar de kläder vilka tillverkats i andra länder men exporterats genom Sverige. Modebranschen i Sverige är liten med små bolag med mellan 10 och 30 anställda. (Svenska Dagbladet B 2004-01-03.) Som nämnts tidigare visar detta på att Sverige tillhör den högkvalitativa modeindustrin. 2003 var EU världens näst största exportör av teko, med 11 % av den totala marknaden låg de snäppet efter Kina med 15.5%. Men EU var också världens näst största importör 2003 med 3 Observera att samma goda förutsättningar inte råder för textilindustrin, därav används inte begreppet teko. 19

20 % av världsimporten 4. På första plats kom USA med 22 % av världsimporten. Detta bör motivera EU att sträva efter lika och rättvisa villkor för världshandeln inom teko. EU bör verka mot ett eventuellt införande av nya restriktioner efter slopandet av importkvoterna. (Europeiska Kommissionen A 2005-04-17.) Mellan 1995 och 2002 har ATC-ländernas andel av världsimporten på teko stigit från 35 % till 43.5 % (Kyvik Nordås 2004 s. 16). Detta visar vilken betydelse de slopade importkvoterna har för tekohandeln världen över. Av EU: s import av textilier 2002 kommer 11 % från Kina, vilket gör landet till den näst största exportören till EU efter Turkiet med 16 %. Motsvarande statistik för importen av kläder till EU 2002 ger Kina en förstaplacering med 20 %. Vänder man på myntet visar statistik från 2002 att av Kinas totala export av textilier är EU mottagare av 8.7 %. Av Kinas klädexport är EU mottagare av 12.8 %. De största produkterna i Kinas varuexport är tekovaror och datautrustning. (Kyvik Nordås 2004 s. 20-22.) Med tanke på utfallet av statistiken ovan är det lätt att förstå att slopandet av importkvoterna nu ses som både ett problem och ett allvarligt hot för EU: s tekoindustri. Statistik visar att anställningarna inom tekoindustrin i i-ländena har sjunkit under perioden 1995-2002, detta trots importkvoter. Samma statistik visar att de exporterande ländernas anställningar inom tekoindustrin har ökat under samma period. I EU är det endast Portugal och Spanien som har lyckats behålla samtliga arbetstillfällen inom industrin. Statistiken ger alltså en antydan om att arbetstillfällena transfereras från i-länderna till u-länderna, detta trots att kvoternas primära syfte är att skydda i-ländernas tekoindustri. (Kyvik Nordås 2004 s. 11) 4.2. Processen i kronologisk ordning Redan 1994 beslutades att kvoterna på teko skulle avvecklas. Avtalet ATC tillät en tioårig utfasningsperiod. Trots detta har hela liberaliseringen skjutits upp till sista tänkbara datum. Därför var det många som inför den 1 januari 2005 förväntade sig en big-bang inom handeln med teko. (Kommerskollegium B 2005-05-04.) Nedan kommer det att i kronologisk ordning redovisas hur debatten kring slopandet av importkvoterna har tagit sig uttryck. När antal artiklar nämns syftar det till antalet relevanta artiklar som författaren har funnit antingen via Affärsdatas artikelsök eller genom sökning på intresseorganisationers hemsidor. 4 70 miljarder euro 20

4.2.1. 2003 För hela 2003 fann författaren endast två relevanta artiklar vilka berörde ämnet slopade importkvoter. I den ena diskuterades det huruvida slopandet av importkvoterna skull sänka konsumentpriserna eller leda till vinst för företagen. Det framhölls att klädföretag som H&M, Lindex och JC skulle tillhöra vinnarna. Textilimportörernas VD Åke Weyler framhöll att effekten skulle bli rejäla prisfall på kläder, inte minst i Sverige. Det diskuterades även att tekoimporten från Asien väntades öka kraftigt. Karl-Gunnar Fagerlin, Inköpschef på H&M berättade att både företaget och dess kunder skulle komma att gynnas av det väntade prisfallet. Vidare konstaterade Fagerlin att det inte går att placera alla order där det är billigast. Inom mode är ledtiden otroligt viktig och en fraktbåt från Kina tar runt 24 dagar. (Dagens Industri 2003-10-16.) I tidningen HABIT (nr 12 2003) diskuterar Åke Weyler kring de förväntningar världen kan ha inför slopandet av importkvoterna. Weyler beskriver det som väntar som ett big-bang och konstaterar att detta är det största som hänt i tekoindustrin sedan dess mekanisering. Det exportland vilket kan förväntas bli den största vinnaren är Kina. Övriga vinnare förväntas bli Indien och Pakistan, dock långt efter Kina. Resultatet förväntas bli ökad konkurrens och därmed lägre priser. Weyler avslutar artikeln med att konstatera att detta kan låta för bra för att vara sant och att möjligheten finns att det inte kommer tillåtas fullt ut samt att EU: s handelspolitik gentemot Kina kommer att utgöra det stora frågetecknet under 2004. Att så lite publicerats i ämnet under detta år gav en antydan om att samtliga intressenter blundat inför det som komma skulle. 4.2.2. 2004 För 2004 fann författaren 19 relevanta artiklar i ämnet, givetvis kommer inte alla att redovisas här, utan endast de som berör större händelser eller diskussioner och samtidigt för utvecklingen av uppsatsen framåt. I mars konstaterade man i Svenska Dagbladet (C 2004-03- 16) att slopandet av exportkvoterna kommer att bli en stor smäll eftersom i-länderna och inte minst EU har dröjt in i det längsta med att avveckla sina importkvoter i enlighet med ATC. Vidare diskuteras det att Kina tillhör vinnarna och att de länder vilka kommer att förlora är länder med exportberoende tekoindustri t.ex. Bangladesh, Turkiet och Portugal. I ett uttalande antaget vid Textilimportörernas årsmöte står att läsa att textilimportörerna efter årsskiftet måste kunna importera vad de vill, från vilket land de vill utan någon som helst risk att möta eller drabbas av en kvotering eller störas av någon som helst licens eller annan administrativ åtgärd. Textilimportörerna ser inget skäl till att bevara restriktionerna för några 21

få länder eller att hålla fast vid hotet om nya importrestriktioner mot Kina. Detta eftersom alla andra länder kommer att ha helt kvotfri tillgång till EU-marknaden. Även om Kina är en mycket potent leverantör anser de att en kvotering av Kinas export till EU inte skulle ha någon annan effekt än att ge andra länder fördelar på Kinas bekostnad. Textilhandeln i Europa har styrts med politiska medel i över 40 år och Textilimportörerna kräver nu att EU vid kommande årsskifte avskaffar hela sin tekopolitiska överbyggnad och att alla återstående kvoteringar avskaffas. De kräver ett beslut om att den speciella skyddsklausulen för tekoimport från Kina inte kommer att användas. (Textilimportörerna B 2004-05-27) I augusti publicerades det en artikel på Svensk Handels (2004-08-05) hemsida där det står att läsa att ett 50-tal länder vill riva upp WTO-överenskommelsen om fri import av kläder. En ohelig allians mellan teko-producenter i både i- och u-länder. Syftet är att riva upp WTO: s beslut och motiveringen för detta är att producenterna i både i- och u-länderna har vant sig vid det konkurrensskydd vilket importbegränsningarna har gett. Även om alliansen inte har någon utsikt att få WTO att ompröva beslutet är detta ett illavarslande tecken på nygammal protektionism i tekoindustrin och dess branschorganisationer. Börje Risingsgård på Svensk Handel anser att det finns anledning att se med oro på detta initiativ. Den industri som nu klagar har haft en lång övergångsperiod att anpassa sig till en ny konkurrenssituation. Steget från passiv leverantör till aktiv exportör är naturligtvis inte lätt, speciellt när industrin inser att den i grunden inte är så konkurrenskraftig. Framme i oktober månad har de stora svenska dagstidningarna börjar publicera fler artiklar i ämnet, ofta med tillhörande faktarutor vilket gör att även den mest oinsatta läsaren får en viss förståelse för ämnet. I Dagens Nyheter (A 2004-10-17) går det att läsa att en studie vid utrikesdepartementet visar att kvotsystemet kostar en tvåbarnsfamilj i EU över 2 000 SEK om året. Vidare konstateras det att den svenska industrin vilken specialiserat sig på textilvaror med speciella funktionskrav knappast kommer att påverkas av den ökade konkurrensen. Det diskuteras även att vinnarna spås bli de globala handelskedjorna vilka efter årsskiftet kan leta leverantörer utan att behöva ta hänsyn till om de har kvoter kvar för de olika marknaderna. Det konstateras även att det kanske inte blir något snabbt kinesiskt intåg eftersom WTO har rätt att använda sig av den s.k. skyddsklausulen. Trots den markanta ökningen på publicerade artiklar framkommer egentligen ingen information vilken inte tidigare har diskuterats inom branschorganisationerna. 22