STOCKHOLM 2011-01-18 Dnr 603/10 SVEA HOVRÄTT Justitiedepartementet Enheten för processrätt och domstolsfrågor 103 33 Stockholm Yttrande över betänkandet Mål och medel särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) (Ju2010/5515/DOM) Inledning I betänkandet behandlas på ett övergripande plan ett antal åtgärder som syftar till att alla mål ska avgöras inom rimlig tid och med hög kompetens. Vidare presenteras ett antal verktyg och metoder som är tänkbara för att åstadkomma särskild snabbhet och särskild kompetens när det finns behov av det. Av utredningen framgår bl.a. att ambitionen har varit att ta fram verktyg och metoder för att kunna bygga till eller bygga om i det nuvarande systemet på ett sätt som verkar i riktningen för att domstolarna ska klara hela sitt beting. Utredningens behandling av de frågor den tar upp är i endast begränsad utsträckning så konkret att den kan läggas till grund för lagstiftning eller andra direkta åtgärder. Hovrättens yttrande över utredningen är mot den bakgrunden att se som ett förslag till hur arbetet med dessa frågor bör fortsätta och vilka frågor som hovrätten anser är viktigast att börja med. Dessutom lämnar hovrätten synpunkter i vissa delar som närmare berör hovrättens verksamhet. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2290 Birger Jarls Torg 16 08-561 670 00 08-20 21 41 103 17 STOCKHOLM
2 17 kap. Ett modernt, sammanhållet och långsiktigt hållbart domstolsväsende I avsnittet lägger utredningen fast vissa utgångspunkter för sina fortsatta ställningstaganden i betänkandet. Hovrätten ansluter sig till de bedömningar som utredningen gör i dessa delar. Det är givetvis av avgörande betydelse för förtroendet för domstolarna och en viktig del av rättsäkerheten att alla mål ska handläggas snabbt och kompetent. 18 kap. Generella åtgärder 18.1 Prövningstillstånd i hovrätt och kammarrätt Mot bakgrund av erfarenheterna gällande generellt prövningstillstånd i tvistemål, övriga mål och domstolsärenden som infördes genom reformen En modernare rättgång delar hovrätten utredningens slutsats att det finns anledning att överväga en utvidgning av kravet på prövningstillstånd även för andra mål i hovrätten. Enligt hovrättens mening finns det inga principiella skäl att undanta mål av särskild natur från ett system med prövningstillstånd. Det kan emellertid som anförs nedan tills vidare finnas anledning att för vissa hyresmål göra andra överväganden. En utvidgning av kravet på prövningstillstånd ligger även i linje med synsättet att tyngdpunkten ska ligga i första instans och att hovrätten ska göra en överprövning av underinstansens avgörande. En sådan förändring måste emellertid bli föremål för vidare överväganden och en konsekvensanalys. Ett lagstiftningsarbete som syftar till att utvidga kravet på prövningstillstånd bör lämpligen inledas med en utvärdering av den tidigare ptreformen och de ändringar i övrigt som föranletts av reformen En modernare rättegång (EMR). I en sådan studie bör en internationell
3 utblick göras och undersökas vilka erfarenheter det finns från andra länder med liknande system som det svenska, t.ex. Finland. När det gäller hyresmål anser hovrätten i likhet med utredningen att hyresnämnderna är att betrakta som domstolar i Europakonventionens mening och att konventionen inte hindrar att prövningstillstånd införs i hyresmål. Innan en sådan ordning införs är det dock angeläget med en generell översyn av både processordningen i hyresnämnderna och de materiella hyresrättsliga reglerna. Det kan därvid vara lämpligt att utreda om inte samtliga hyres- och arrendenämnder kan inordnas som särskilda domstolar vid motsvarande tingsrätter. Redan nu skulle dock krav på prövningstillstånd kunna införas när det gäller ärenden som avser bestämmande av hyra enligt 12 kap. 54 jordabalken eller 22 och 24 hyresförhandlingslagen (1978:304), ärenden om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 jordabalken samt ärenden om återbetalning av hyra enligt 12 kap. 55 e jordabalken, se vidare bl.a. hovrättens remissvar över betänkandet Nytt system för prövning av hyres- och arrendemål (SOU 1999:15). Mest angeläget är emellertid att förhör i hyresnämnderna börjar tas upp med både ljud och bild och att de s.k. tilltrosreglerna i 7 lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt anpassas till 50 kap. 23 rättegångsbalken. 18.2 Tidsplanering av mål i domstol Hovrätten instämmer i bedömningen att upprättande av tidsplaner i målen allmänt sett torde få den positiva effekten att domstolens handläggningstider minskas. Att parterna får ett besked om när målet kan komma att avgöras kan också vara en viktig del av det bemötandearbete som pågår i många domstolar. Det kan emellertid ifrågasättas om det är nödvändigt att genom lagstiftning ställa upp krav på tidsplanering i målen. Sådana bestämmelser bör i vart fall vara fakultativa så att det kan avgöras i varje särskilt mål om en tidsplan behövs.
4 18.3 Processklartläggningar Hovrätten är positivt inställd till förslaget om att göra processkartläggningar. Däremot lämpar sig inte frågan för lagstiftning utan är något som den egna domstolen, vid behov med stöd av Domstolverket, bör styra över. 18.4 Tingsrättens sammansättning vid huvudförhandling i tvistemål Innan en bestämmelse kan införas som innebär att det överlåts på tingsrätten att avgöra när rätten vid huvudförhandling i tvistemål ska bestå av en respektive tre lagfarna ledamöter måste konsekvenserna närmare belysas. Utvärderingen av de utvidgade reglerna om prövningstillstånd bör därvid utgöra ett underlag. En situation som bör bli föremål för överväganden är den då hovrätten, i ett fall där tingsrätten avgjort målet med en domare, gör en annan bedömning av hur tingsrätten borde ha varit sammansatt. Ska detta bedömas som ett grovt rättegångsfel som bör leda till att tingsrättens avgörande undanröjs och målet återförvisas till tingsrätten eller ska tingsrättens bedömning inte kunna ifrågasättas av hovrätten? Hur förhåller sig i så fall detta mot andra situationer av bristande domförhet i tingsrätten? Kan det vidare leda till att benägenheten att överklaga tingsrättsdomar ökar eller till att hovrätten i större utsträckning finner skäl att bevilja prövningstillstånd, vilket i så fall skulle öka arbetsbelastningen? 18.5 Domstolsintern specialisering Hovrättens utgångspunkt är att en domare i viss mån bör få möjlighet att specialisera sig. Samtidigt är det dock viktigt att samtliga domare har generalistkompetens och kan avgöra mål på vitt skilda områden. Det finns naturligtvis anledning att stödja åtgärder som syftar till
5 kompetensutveckling hos alla domstolens anställda, men det kan ifrågasättas om det finns ett behov av att formalisera den domstolsinterna specialiseringen genom lagstiftning eller särskild kartläggning. 19 kap. Några utgångspunkter för när särskilda åtgärder bör komma i fråga Hovrätten delar uppfattningen att utgångspunkten måste vara att alla mål och ärenden ska avgöras skyndsamt och med hög kvalitet. Med hänsyn till att särskilda åtgärder för en viss måltyp riskerar att leda till negativa effekter för andra måltyper och även inom måltypen, ex. genom förlängda handläggningstider, bör särskilda åtgärder tillämpas endast i undantagsfall. Det framstår därför som rimligt, som utredningen anser, att särskilda åtgärder endast används när behovet av skyndsamhet och kompetens för en viss måltyp är särskilt stort i förhållande till de behov som övriga måltyper har. Detsamma gäller utredningens slutsats att behovet bör föreligga för alla mål, eller i vart fall för de allra flesta målen av aktuell typ. Hovrätten instämmer även i att när särskild skyndsamhet är påkallad endast beträffande en viss fråga under ett måls handläggning bör de särskilda åtgärderna begränsas till den frågan. I likhet med utredningen anser hovrätten att det inte är lämpligt att enbart utifrån utredningens bedömningar genomföra förändringar eftersom det i ett enskilt fall kan finnas skäl att undersöka andra faktorer än särskild skyndsamhet och kompetens. 20 kap. Behovet av särskilda åtgärder några principer Utredningen har ställt upp fyra kriterier av vilka minst ett måste föreligga för att särskilda åtgärder ska vidtas för att uppnå särskild skyndsamhet. Hovrätten anser att de fyra kriterierna är rimliga och omfattar de måltyper och frågor där särskilda åtgärder bör komma i fråga. Hovrätten delar därmed utredningens uppfattning att i de situationer som räknats upp i avsnitt 20.2 bör inte särskilda åtgärder komma ifråga. Det bör i
6 stället ankomma på domstolarna att i det enskilda fallet att avgöra vilka prioriteringar som bör göras. Enligt utredningen finns behov av särskilda åtgärder för att uppnå särskild kompetens när den juridiska komplexiteten är stor samtidigt som målunderlaget är klart begränsat. Hovrätten uppfattar att med stor juridisk komplexitet förstås att det krävs särskild kunskap inom rättsområdet i förhållande till den kunskap som domarkåren i stort har för att målet ska kunna avgöras skyndsamt och med hög kvalitet. Hovrätten delar utredningens uppfattning att det finns ett behov av särskilda åtgärder i sådana situationer. Utredningen anser att det finns ett behov av särskilda åtgärder för att uppnå särskild kompetens när det för en måltyp finns särskilda förfaranderegler som i hög grad avviker från de allmänna processrättsliga reglerna samtidigt som målunderlaget är klart begränsat. Enligt hovrättens erfarenhet klarar dock domstolarna i sin normala verksamhet att hantera även tämligen särpräglade förfaranderegler utan att dessa föranleder behov av några särskilda åtgärder. Hovrätten delar utredningens bedömning att behov av särskilda åtgärder för att uppnå särskild kompetens finns när det för en korrekt prövning av saken krävs fackkunskap som inte kan, eller av processekonomiska skäl inte bör, mötas genom sakkunnigbevisning. I processekonomiska skäl inbegrips, som hovrätten uppfattar det, att handläggningen genom de särskilda åtgärderna utförs korrekt utan onödig tidsutdräkt och leder till avgöranden av god kvalitet. Exempel på särskilda åtgärder kan vara att det i mål med mycket komplicerade sakförhållanden deltar särskilda ledamöter i handläggningen fram till och med avgörandet. Hovrätten har mycket goda erfarenheter av att särskilda ledamöter deltar i Miljööverdomstolen och ser stora fördelar med att lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar, som träder i kraft den 2 maj 2011, medför att särskilda ledamöter kommer att delta i handläggning och avgörande av ett ökat
7 antal måltyper. Hovrätten vill framhålla att det, utöver de processekonomiska fördelarna, finns ett egenvärde i att ha särskilda ledamöter inom domstolen som bidrar med en generell teknikerkompetens. De särskilda ledamöterna fyller en viktig roll inom domstolen där de inte bara i enskilda mål utan också i allmänhet bidrar till att verksamheten vid domstolen kan hålla en hög kvalitet. Hovrätten har även mycket goda erfarenheter av att ha tekniskt sakkunniga ledamöter i patentmålen. Hovrätten anser i likhet med utredningen att varken behov av särskilt bemötande eller att lagstiftaren i stor utsträckning har överlämnat till rättspraxis att formulera rättsläget motiverar särskilda åtgärder för att uppnå särskild kompetens. Hovrätten noterar beträffande det förra att utredningens bedömning betyder att bestämmelsen om att brottmål vid tingsrätt med en tilltalad som inte fyllt 21 år som huvudregel ska handläggas av särskilt förordnade domare bör avskaffas (25 lagen [1964:167] med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare). Hovrätten delar utredningens bedömning och menar att det finns skäl att närmare utreda om den angivna bestämmelsen bör tas bort. 21 kap. Verktyg och metoder för att åstadkomma särskild skyndsamhet eller särskild kompetens Hovrätten delar i stort sett utredningens bedömning. Om det för någon måltyp är nödvändigt att förkorta instanskedjan anser hovrätten att i allmänhet överklagandeförbud med ventil är mest ändamålsenligt. När det gäller mål som avser talan om ogiltighet och klander av skiljedom samt mål om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden görs i sådana mål inte någon egentlig materiell prövning. Det framstår mot denna bakgrund som ändamålsenligt att hovrätten även fortsättningsvis är första instans för dessa måltyper.
8 I likhet med utredningen anser hovrätten att det bör övervägas att införa fakultativa preklusionsregler i indispositiva mål som handlar om kommersiella tvister om immaterialrätt, konkurrensrätt och marknadsrätt. Hovrätten delar bedömningen att inrättandet av en särskild domstol är en sådan åtgärd som endast bör vidtas när behovet av särskild kompetens inte kan tillgodoses på något mindre ingripande sätt. De av utredningen uppställda kriterierna för när inrättandet av en särskild domstol bör övervägas är enligt hovrätten ändamålsenliga. Miljööverdomstolen, som är en av avdelningarna i hovrätten, har inte egna anslag. Enligt hovrättens erfarenhet har denna ordning fungerat på ett tillfredsställande sätt. 22 kap. Några måltyper som bör bli föremål för en fördjupad analys 22.1 Fall där det är tveksamt om det är motiverat med särskilda åtgärder Hovrätten anser i likhet med utredningen att det för vissa måltyper kan finnas anledning att överväga om de särskilda åtgärder som nu finns för dessa bör tas bort. Detta gäller dock inte allvarligare brottmål med unga tilltalade och brottmål där den tilltalade har reseförbud eller anmälningsskyldighet. De skäl som anförts i tidigare lagstiftningsärenden talar för att sådana mål även fortsättningsvis ska handläggas med förtur. Det kan dessutom finnas skäl att utreda om vissa brottmål med målsägande under 18 år bör omfattas av särskilda skyndsamhetskrav. Lagstadgade tidsfrister bör dock inte sättas kortare än att de i praktiken kan hållas, något som enligt vad hovrätten kunnat konstatera inte alltid är fallet beträffande t.ex. mål med unga tilltalade. Slutligen erinras om att hovrätten i föregående avsnitt har framhållit att mål som avser talan om ogiltighet och klander av skiljedom samt mål om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden även fortsättningsvis bör inledas i hovrätten.
9 22.2 Fall där det är tveksamt om alla särskilda åtgärder är motiverade 22.2.2 Miljö- och fastighetsmål Hovrätten anser i likhet med utredningen att miljö- och fastighetsmålens beskaffenhet medför att det är ändamålsenligt att särskilda ledamöter deltar i målens handläggning och att målen handläggs av särskilda domstolar. Utredningen förordar, utöver att den är positiv till den nya organisationen med mark- och miljödomstolar, att den förkortade domstolsinstanskedjan för miljömål som inletts i en kommun eller hos en förvaltningsmyndighet avskaffas. Enligt utredningen får det anses tveksamt om dessa miljömål har behov av särskild skyndsamhet vilket en förkortad instanskedja innebär. I vart fall anser utredningen att det bör övervägas om det finns skäl att kombinera överklagandeförbudet med en s.k. ventil när ett mål innehåller frågor av särskilt prejudikatsintresse. Hovrätten konstaterar att den förkortade domstolsinstanskedjan infördes bl.a. för att flertalet av dessa mål redan i Miljööverdomstolen hade prövats av tre instanser (kommunal nämnd, länsstyrelse och miljödomstol) och att det därför var motiverat att målen stannade i Miljööverdomstolen, se prop. 1997/98:45, Del 1, s. 461. Det är därför enligt hovrätten missvisande att tala om en förkortad instanskedja jämfört med det treinstanssystem som gäller för majoriteten av mål och ärenden i allmänna domstolar. Hovrätten anser att det i allmänhet är att föredra att mål och ärenden av prejudikatsintresse prövas av en renodlad prejudikatsinstans. I lagen om mark- och miljödomstolar har det i 5 kap. 5 för mål som inletts genom överklagande till mark- och miljödomstolarna och som inte är miljömål införts en s.k. ventil. Miljömål som inleds genom överklagande till markoch miljödomstolarna har stora likheter med de mål som det kommer att
10 finnas en ventil för. De skäl som föranlett införandet av en ventil torde därför även göra sig gällande vad avser miljömålen. Hovrätten anser därför att det bör övervägas om en ventil även bör införas för miljömål som inleds genom överklagande till mark- och miljödomstol av ett beslut meddelat av kommun eller förvaltningsmyndighet. Hovrätten ser för närvarande inte några starka skäl emot en sådan ventil. 22.2.3 Marknadsrättsliga och immaterialrättsliga mål Hovrätten anser, i likhet med utredningen, att det beträffande många marknadsrättsliga och immaterialrättsliga mål finns starka beröringspunkter både när det gäller den rättsliga regleringen och på ett mer principiellt plan. Nuvarande uppdelning mellan allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol och specialdomstol är inte helt ändamålsenlig, vilket framgår av exemplet i betänkandet s. 411 f. Enligt hovrättens mening bör hanteringen av marknadsrättsliga och immaterialrättsliga mål hållas samman och göras mer enhetlig. Detta skulle medföra bättre möjligheter att bygga upp och upprätthålla specialistkompetens, tid- och kostnadsbesparingar samt bättre förutsättningar för en god prejudikatbildning. I likhet med utredningen anser hovrätten att det bör utredas om samtliga sådana mål ska hanteras i allmän domstol vid en ny särskild domstol, förslagsvis i Stockholms tingsrätt, eller koncentreras dit. Enligt hovrättens bedömning skulle en sådan lösning ge förutsättningar för att målen avgörs både rättssäkert och tillräckligt snabbt. När det gäller mål med särskilda skyndsamhetskrav, t.ex. förvärvsärenden enligt konkurrenslagen (2008:579) och mål om förbud mot viss marknadsföring enligt marknadsföringslagen (2008:486), skulle dessa krav kunna tillgodoses genom lagstadgade tidsfrister. Skulle det för någon måltyp anses nödvändigt att behålla en ordning med en förkortad instanskedja torde i första hand överklagandeförbud med s.k. ventil i hovrätten vara mest ändamålsenligt.
11 Som utredningen framhållit måste dock ett flertal frågeställningar belysas närmare innan det är möjligt att mer i detalj ange hur en ny processordning för immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål skulle kunna utformas. Sammanfattning Hovrätten instämmer i stort sett med de överväganden som görs i betänkandet men vill understryka att flera av de frågor som diskuteras inte påkallar några särskilda lagstiftningsåtgärder utan lämpligen hanteras på intern domstolsnivå. De frågor hovrätten anser det mest angeläget att fortsätta utreda är de om allmänt krav på prövningstillstånd i brottmål, processordningen i hyresnämnderna, särskilt frågan om upptagande av förhör med ljud och bild, den framtida hanteringen av immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål samt frågan om s.k. ventil i vissa miljömål. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Kristina Boutz, hovrättsråden Lars Dirke och Per Sundberg samt tf. hovrättsassessorerna Daniel Severinsson, Olof Danielsson och Jenny Holmqvist Fredrik Wersäll