Belastningsdos hos sophämtare RVF Utveckling 22:16 ISSN 113-492 RVF Utveckling
RVF Utveckling 22:16 ISSN 113-492 RVF Service AB Tryck: Daleke Grafiska 22 Upplaga: 1 ex
Förord Renhållningsarbetare utsätts idag för ett antal hälsorisker, allt från mikroorganismer till belastningsskador. I och med att källsortering införs mer och mer förändras sophämtarnas arbetsuppgifter. I detta projekt studeras belastningsdosen hos sophämtare som arbetar med två typer av sopbilar, baklastare och sidlastare. Utgångspunkten är att minimera belastningsdosen genom en fördelning mellan arbete som utförs i fordonshytten och det arbete som utförs utanför fordonet. På så sätt erhålls en optimal belastning som minskar risken för skador och förslitningar. Projektet, som har finansierats av Verket för Innovationssystem (VINNOVA ) och RVF, har utförts av Anna Torén, Qiuqing Geng och Niklas Adolfsson, JTI Institutet för jordbruksoch miljöteknik samt Henrik Björkholm, Vital Hälsa AB. Malmö i november 22 Anders Assarsson Ordf. RVF:s Utvecklingskommitté Weine Wiqvist VD RVF 1
2
Innehåll Förord... 1 Innehåll... 3 Sammanfattning... 5 Bakgrund... 6 Syfte... 7 Uppläggning och genomförande... 7 Registrering av arbetspass... 8 Försökspersoner... 8 Genomförda arbetspass... 9 Mätmetodik... 9 Databearbetning... 1 Simulering av arbetsställningar... 14 Resultat... 16 Arbete med baklastare... 16 Frekvens och duration för arbetsmomenten... 16 Hanterade vikter vid skjuta och dra-arbete... 2 Arbete med sidlastare... 21 Hjärtfrekvens... 23 Subjektiv skattning och enkät... 24 Simulerade belastningar... 25 Diskussion... 28 Resultatsammanfattning... 28 Arbete med baklastare... 29 Simulerade belastningar vid kärlhantering... 29 Arbete med sidlastare... 3 Ensidiga arbetsställningar... 3 Repetitiva arbeten... 31 Fysiologisk respons och subjektiv skattning... 32 Hjärtfrekvens... 32 Besvär och obehag... 33 Individuella skillnader... 33 Arbetssituation... 33 Områden... 33 Kärl och fyllnadsgrad... 34 Klimat... 35 Rekommendationer... 36 Referenser... 37 3
4
Sammanfattning Arbetsmiljön för förare av renhållningsfordon har under ett antal år förbättrats avsevärt med nya metoder för hantering av hushållsavfall. På senare år har ett nytt system med sidlastarbilar införts. Parallellt med detta har företagshälsovården genomfört undersökningar om arbetssituationen för sophämtare. Resultaten visade att besvären från rörelseapparaten har flyttat sig, från knän, höfter och armbågar till bröstrygg, axlar, nacke, handleder och fötter. För att verkligen kunna studera genomförda åtgärder för att minska besvären måste en given belastning ses till hur frekvent förekommande den är under ett arbetspass (frekvens) och hur lång tid den bibehålls varje gång den förekommer (duration). Syftet med detta projekt var att ta fram belastningsdosen (d v s belastning, frekvens och duration) i utvalda rörelseorgan hos sophämtare som arbetar med två olika typer av sopbilar, baklastare och sidlastare, samt att föreslå förbättringar som kan minska densamma. Hypotesen var att belastningsdosen går att minimera genom att avväga förekomsten av det arbete som utförs i hytten samt det arbete som utförs utanför fordonet så att en optimal belastning kan erhållas. Projektet var uppdelat i två delar där den ena delen innebar registrering av förarnas arbetsställning med avseende på tid under arbete samt registrering av manuellt hanterade vikter (på kärl) och den andra delen innebar simulering av arbetsställningarna i laboratoriemiljö för att beräkna belastningen i kroppen vid hantering av kärl. Resultaten visade att den sammanlagda durationen för hantering av kärl utgjorde ca 3 % av arbetstiden vid arbete med baklastare. Hälften av denna tid hanterades tunga kärl med vikter över 8 kg. Vid arbete med sidlastare vred sig sophämtaren för att titta bakåt vid tömning ca 18 % av arbetstiden. Hjärtfrekvensen minskade vid arbete med sidlastare jämfört med arbete med baklastare. Stora individuella skillnader mellan sophämtarna kunde påvisas. Flera av de arbetsmoment som sophämtarna utförde ligger inom riskområdet för att utveckla belastningsbesvär. Dessa arbetsmoment var förflyttning av kärl med vikt > 8 kg ( t ex 24-literskärl fulla med komposterbart avfall), vridning av huvudet bakåt för att övervaka tömning av kärl med sidlastararmen samt det repetitiva hand/fingerarbetet som utfördes för att manövrera spaken till sidlastararmen. Samtliga dessa arbetsmoment utgjorde en väsentlig del av arbetstiden och ett antal åtgärder för att reducera och om möjligt eliminera dem ges i rapporten. Exempel på åtgärder är att ersätta tvåhjuliga kärl för komposterbart avfall med trehjuliga kärl respektive ombyggnation av sidlastarbilen. Projektet kunde inte till fullo uppfylla målet om hur belastningsdosen kan minimeras genom att avväga arbetet med baklastare respektive sidlastare. Men de i projektet identifierade riskfyllda arbetsmomenten kan vara en tillräcklig orsak till de av företagshälsovården tidigare gjorda observationerna om hur sophämtarnas besvär i rörelseorganen förändrats samtidigt som sidlastarsystemet införts. 5
Bakgrund Renhållningsarbetare idag utsätts för ett antal hälsorisker, allt från stress till mikroorganismer och ogynnsam belastning. Arbetsmiljön för förarna av renhållningsfordon har dock under ett antal år förbättrats avsevärt med nya metoder för hantering av hushållsavfall. Generellt kan sägas att utvecklingen gått från säckhantering till kärlhantering och därmed har problemen med tunga lyft och riskerna för stick- och skärskador minskat (Zätterström m.fl., 1994). Fortfarande är dock arbetet tungt och riskfyllt. Framförallt har renhållningsarbetarna muskuloskeletala besvär från nacke, axlar, armar, skuldror, ländrygg, höfter och knän (Olsson-Wetzenstein, 199; Press- Hedin & Åström, 1994; Poulsen m.fl., 1995; Kahande & Lindskog, 1996; Ivens, 1998). Enligt statistik från Arbetsmiljöverket (21) är avfallsanläggningar den 5:e mest sjukdomsdrabbade näringsgrenen bland män, med drygt 9,5 anmälda arbetssjukdomsfall per 1 förvärvsarbetande under år 2. Speciellt arbetsolyckor med skador i axel och arm inom renhållnings- och återvinningsarbete har ökat med 63 % år 2 jämfört med 1999. Dessa former av belastningsolyckor leder vanligtvis till längre sjuktider (Lindmark, 2; Malmros, 2). Vid körning med en baklastare måste föraren stiga av och på fordonet upprepade gånger för att köra ut kärlet till bilen och tömma det. Kärlen kan vara tunga att skjuta och dra, speciellt de större kärl som återfinns i soprum där flera hushåll lämnar sitt avfall. I och med att källsortering införs alltmer förändras sophämtarnas arbetsuppgifter. Kärlen som ska skjutas/dras till och från bilen har blivit större än förr och kärl som endast innehåller komposterbartfraktionen är ca 2,3 gånger tyngre än lika stora kärl med blandade fraktioner (RVF, 2). Dessutom förändras hämtningsintervallen med de nya fraktionerna och därigenom förändras sophämtarnas arbetspass. Även om sophämtarnas arbetssituation förbättrats avsevärt under de senaste 1-15 åren är det av största vikt att förhindra att nya belastningsproblem införs med de nya sophämtningssystemen. På senare år har ett nytt system införts där föraren sköter hela tömningen av sopkärlet från förarhytten, s.k. sidlastare. Sophämtare som kör med sidlastare har en mer stillasittande arbetsställning med frekvent vridning av nacken för att titta bakåt. Att tyngdpunkten hos förarens arbete förskjuts till att innebära mer sittande i förarhytten behöver inte innebära att besvären från rörelseorganen minskar. Människokroppen är byggd för rörelse och omväxling vilket innebär att ensidiga och repetitiva arbeten kan ge besvär, dvs. även lätt belastning ger besvär om den är tillräckligt frekvent förekommande. En given belastning måste ses i relation till hur frekvent förekommande den är under ett arbetspass och hur lång tid den bibehålls varje gång den förekommer. En hög belastning (inom rimliga gränser) kan innebära låg risk för besvär om den endast förekommer enstaka gånger. En låg belastning kan vara skadlig om den är för frekvent förekommande och/eller förekommer under långa tidsperioder. Detta innebär att begreppet belastningsdos nu används alltmer. Belastningsdosen består av tre komponenter; belastningens storlek, dess duration (varaktighet) och dess repetitivitet. Belastningsdosen hos förare av lantbrukstraktorer har studerats vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala (Torén, 1999). I arbetet ovan användes en metod för att visualisera och beräkna belastningsdosen (Mathiassen & Winkel, 1991). En liknande metod rekommenderas också av Arbetsmiljöverket (Arbetarskyddsstyrelsen 1998) vid bedömning av arbetsställningar, manuell hantering m.m. I den aktuella författningssamlingen finns angivna gränser för bedömning av skjuta/dra-arbete. Dessa gränser är angivna för rött, gult och grönt 6
område, där rött indikerar att belastningen är olämplig, gult att belastningen bör värderas närmare med hänsyn till duration och repetitivitet och grönt att belastningen har en acceptabel nivå. I Danmark har en stor studie genomförts där danska arbetarskyddsstyrelsen drivit ett Program vedr. sundhedsproblemer og disses løsning i forbindelse med Regeringens handlingsplan for affald og genanvändelse. De belastningsergonomiska delarna som studerades inom programmet rör epidemiologisk undersökning av bl.a. förekommande besvär från rörelseapparaten (Ivens, 1998) samt mekanisk belastning av kroppen vid skjuta/dra-arbete av olika kärl på olika underlag och vid lyft av säckar (Schibye m.fl., 1997; Laursen & Schibye, 1998). I Sverige har bl a företagshälsovården genomfört undersökningar av arbetssituationen för renhållningsarbetare vid Renhållningsverket Västerås Stad vid tre tillfällen; 1987, 1996 och 1998 (Kahande & Lindskog, 1996; Björkholm & Kahande, 2). Projekten har genomförts parallellt med att sidlastare börjat införas i allt högre grad vid hämtning. Vid jämförelse av resultaten mellan de två tidigare undersökningarna fann företagshälsovården att besvären från rörelseapparaten flyttat sig, från knän, höfter och armbågar till bröstrygg, axlar, nacke, handleder och fötter. Ökningen av besvären i bröstryggen var särskilt framträdande. Därför initierades det tredje projektet, där en sjukgymnast studerade arbetstekniken vid körning av sidlastare, bedömde styrka och rörelseförmåga hos varje sophämtare samt intervjuade dem. En skyddsingenjör mätte också pedalmotstånd i bilarna. Målet med projektet var att förebygga att belastningsskador uppkommer. Men för att verkligen kunna studera genomförda åtgärder behöver även belastningsdosen för olika kroppsdelar tas fram. Det vill säga en given belastning måste ses till hur frekvent förekommande den är under ett arbetspass och hur lång tid den bibehålls varje gång den förekommer. Syfte Syftet med detta projekt var att ta fram belastningsdosen i utvalda rörelseorgan hos sophämtare som arbetar med två olika typer av sopbilar, baklastare och sidlastare, samt att föreslå förbättringar som kan minska densamma. Hypotesen var att belastningsdosen går att minimera genom att avväga förekomsten av det arbete som utförs i hytten samt det arbete som utförs utanför fordonet så att en optimal belastning kan erhållas. Uppläggning och genomförande Projektet inleddes med studiebesök under sophämtarnas arbetspass i Västerås. Arbetsmoment och arbetspass filmades och studerades under fältförhållanden för att få fram exakt vilken mätmetodik som skulle behövas för de olika biltyperna. Under besöken intervjuades även förarna om upplevda besvär i rörelseapparaten samt andra upplevda arbetsmiljöfaktorer. Själva projektet kan sägas vara uppdelat i två delar där den ena delen innebar registrering av förarnas arbetsställning med avseende på tid under arbete samt registrering av manuellt hanterade vikter (på kärl) och den andra delen innebar simulering av arbetsställningarna i laboratoriemiljö för att bestämma belastningen i kroppen vid hantering av kärl. 7
De två typerna av sopbil som studerades visas i Figur 1. Personalen arbetade i team om tre personer, en sidlastare och en baklastare. Varje person arbetade en vecka med sidlastaren och två veckor med baklastaren, dvs. sidlastaren bemannades av en man och baklastaren av två. Hämtning av två fraktioner för hushållsavfall studerades, komposterbart och blandat hushållsavfall. Figur 1. De två typerna av sopbilar som användes i studien, a) baklastare, b) sidlastare. Information om hela arbetspassens rutter med tidsschema för tvåfackssidlastare, (D6), och tvåfacksbaklastare, (D14) erhölls från Renhållningsverket Västerås Stad. Dessa visade att sophämtarnas arbetsuppgifter och arbetspass varierade mycket, bland annat beroende på typ av sopbil, veckodag och område där rutten kördes. På måndagar kördes de tyngsta arbetspassen, med längre körsträcka och fler sopkärl att tömma, sedan avtog intensiteten så att på fredagar kördes de lättaste passen. T. ex. gick rutten för baklastare på tisdagar i tätort med tömning av 476 kärl hos 27 kunder, men på fredagar tömdes 283 kärl hos 117 kunder. För sidlastare på landsbygden var rutten på måndagar 137 km lång med tömning av 812 kärl och på fredagar 95 km lång med tömning av 21 kärl. Ett team valdes ut i samråd med Renhållningsverket Västerås stad för att ingå i studien. Syftet med det var att vi ville studera samma förare som gjorde tre olika arbetsuppgifter. Av olika praktiska orsaker, bl a sjukfrånvaro hos sophämtare de planerade dagarna, utfördes registrering av sophämtare på alternativa rutter istället för de planerade. Så långt det var möjligt försökte vi dock studera samma sophämtare vid minst två arbetspass. Dessutom valde vi arbetspass på onsdagar eller torsdagar för att därigenom studera genomsnittliga arbetspass. Registrering av arbetspass Försökspersoner Fyra friska manliga sophämtare studerades. Deras ålder, längd, vikt, antal år i yrket samt antal år som sidlastarförare visas i Tabell 1. Försökspersonerna intervjuades om upplevda besvär i rörelseorganen de senaste 12 månaderna enligt standardiserade formulär (Kuorinka et al., 1987). Tre av de fyra försökspersonerna hade haft besvär i nacke och båda skuldrorna någon gång under de senaste 12 månaderna. Två hade haft besvär i ländryggen och en av försökspersonerna hade haft besvär i höger armbåge. 8
Tabell 1. Försökspersonernas ålder, längd, vikt, antal år i yrket samt antal år som sidlastarförare Genomförda arbetspass Arbetet när sophämtaren satt som förare av baklastaren kallas här fortsättningsvis för baklastare - körning (BK). När sophämtaren satt bredvid föraren och arbetade med hämtning och tömning av kärl kallads arbetsuppgiften för baklastare - tömning (BT). En sophämtare arbetade ensam med en enfacksbaklastare, denna arbetsuppgift kallas fortsättningsvis för baklastare körning & tömning (BK&T). Samtliga baklastare kördes i tätort. Vid arbete med sidlastare på landsbygden kallas arbetet för sidlastare landsbygd (SL) och vid arbete med sidlastare i tätort kallas arbetet sidlastare tätort (ST). Registrering utfördes vid tre tillfällen för sidlastaren och vid sju tillfällen för baklastaren. I tabell 2 redogörs för de studerade arbetspassen, med studiekod, sophämtare, arbetsuppgift, datum, klockslag när videofilmningen av sophämtaren började samt var bilen kördes. Sophämtarna som filmades under arbetspassen P2BK och P3BK följde ungefär samma rutt, detsamma gällde för P1BT och P2BT. Tabell 2. De studerade arbetspassen Studie kod Förare Ålder (år) Längd (cm) Vikt (kg) Antal år i yrket Antal år som sidlastarförare P1 47 184 82 25 8 P2 47 182 95 13 1 P3 37 18 85 4 P4 51 175 85 17 1 Försöksperson Arbetsuppgift Datum Veckodag Start videoregistrering Rutt Anmärkning P1BK P1 BK 22-2-13 onsdag 8:26 D14 tätort P2BK P2 BK 22-3-14 torsdag 11:46 D14 tätort P3BK P3 BK 22-2-28 torsdag 12: D14 tätort P1BT P1 BT 22-2-28 torsdag 8:43 D14 tätort P2BT P2 BT 22-3-14 torsdag 8:29 D14 tätort P3BT P3 BT 22-2-13 onsdag 11:38 D14 tätort P4BK&T P4 BK&T 22-3-21 torsdag 9:11 D12 tätort, enfacksbaklastare, hämtning av komposterbart avfall P1SL P1 SL 22-3-2 onsdag 8:17 D6 landsbygd P2ST P2 ST 22-2-27 onsdag 9:46 D13 tätort P4SL P4 SL 22-3-13 onsdag 13:44 D8 landsbygd B: baklastare; K: körning; T: tömning; S: sidlastare; L: landsbygd; T: tätort Mätmetodik Förarens arbetsställning under arbete med avseende på tid registrerades genom videofilmning med videokamera (Panasonic NV-DS99) under ca 6 minuter. 9
Dessutom antecknades utförda arbetsmoment i ett tidsstudieformulär under arbetspasset som en extra säkerhet (Bilaga 1). I formuläret antecknades också för arbetet med baklastare hanterade kärl, deras storlek och fyllnadsgrad. Vid registrering av arbetet med baklastare följde två forskare efter sophämtarna i bil, den ena filmade och den andra förde protokoll. Vid registreringarna av arbetet med sidlastare följde en forskare med i sidlastarbilen och videofilmade. Hjärtfrekvens registrerades som ett mått på fysiologisk respons. Detta gjordes telemetriskt med hjälp av pulsmätare (Polar S61, Finland). En sändare på ett bröstbälte registrerade hjärtfrekvensen och data överfördes trådlöst till en mottagande enhet inuti en klocka på armen. Hjärtfrekvensen registrerades var femtonde sekund. Pulsmätaren sattes på vid rasten närmast före sophämtaren som skulle studeras började arbeta och togs av vid den rast som kom närmast efter sophämtaren hade blivit studerad. Sophämtaren ombads att under arbetet tala om när han kände av obehag i någon kroppsregion enligt en skattningsskala (Borgs CR-1-skala, Borg 1998, Figur 2), och tillfrågades dessutom med jämna mellanrum under registreringen. Skattningsskalan hölls upp framför honom och han skulle tänka efter om han kände obehag och säga den siffra som bäst motsvarade det obehag han kände. Efter det registrerade arbetspasset intervjuades sophämtaren och fick svara på en enkät med frågor om hur många timmar han arbetat och tagna pauser under dagen, hans uppfattning om kärlen samt upplevt obehag i olika kroppsdelar efter arbetspasset (Bilaga 2). Inget obehag alls,5 Mycket, mycket svagt obehag (knappt kännbar) 1 Mycket svagt obehag 2 Svagt obehag (Lätt) 3 Måttligt obehag 4 Ganska starkt obehag 5 Stark obehag (Kraftig) 6 7 Mycket starkt obehag 8 9 1 Mycket, mycket starkt obehag (Nästan max) Figur 2. Borgs CR-1-skala som användes till utvärdering av upplevt obehag i olika kroppsdelar under och efter arbetspasset (Borg, 1998). Databearbetning Varje videofilm analyserades med hjälp av Portabel Ergonomisk Observationsmetod (PEO, Arbetslivsinstitutet, 1999). Med metoden tilldelas ett antal tangenter på ett tangentbord olika funktioner och under tiden som videofilmen löper aktiveras/avaktiveras tangenterna beroende på vilket arbetsmoment som utförs samtidigt som tiden registreras. Det innebär att tiden för varje arbetsmoment registreras i realtid. Utifrån det beräknas duration (totaltid för varje moment i relation till observationstiden) och frekvens (antal moment under observationstiden). Endast ett arbetsmoment kan vara aktiverat (registreras) åt 1
gången. Maximalt antal arbetsmoment som kunde registreras bedömdes vara nio, vid fler arbetsmoment blir det svårt för observatören att hålla reda på arbetsmomenten. Arbetsmomenten för baklastare - körning definierades enligt följande: kör (kör baklastaren), står (stående kroppsställning, t.ex. står vid bilen och pratar med den andra sophämtaren), går (går till soprum eller till bilen utan kärl), skjuta (när han skjuter ett kärl framför sig), dra (när han drar kärlet efter sig), skjuta & dra (när han skjuter ett kärl framför sig samtidigt som han drar ett efter sig), tömmer (när han manövrerar mekanismen på bilen för tömning av kärl), stiger av (hoppar ur bilen) och stiger på (går in i bilen och sätter sig). För baklastare tömning definierades arbetsmomenten som: åker, står, går, skjuta, dra, skjuta & dra, tömmer, stiger på och står bakom bilen. Exempel på några av arbetsmomenten vid arbete med baklastare visas i Figur 3-7. Figur 3. Exempel på arbetsmomentet skjuta kärl. Figur 4. Exempel på arbetsmomentet dra kärl. 11
Figur 5. Exempel på skjuta och dra två kärl samtidigt. Figur 6. Exempel på arbetsmomenten vid tömning av kärl. Figur 7. Exempel på arbetsmomenten stiger på bilen och står bakom bilen. För att kunna registrera hanterad vikt vid arbetsmomenten skjuta, dra respektive skjuta & dra, delades kärlen in i olika viktsklasser efter kärlstorlek, fyllnadsgrad och typ av avfall. Kärlstorlekar som hanterades under registreringarna var 13, 24, 4 och 6 liter. Kärlen som rymde 13 och 24 liter hade två hjul och kärlen som rymde 4 respektive 6 liter hade fyra hjul. Kärlens vikt vid de olika fyllnadsgraderna som registrerats beräknades utifrån volymvikterna på avfall 12
presenterade i RVF (2), där volymvikten för blandat hushållsavfall är ca 18 kg per kubikmeter och för komposterbart avfall ca 25 kg per kubikmeter. Två tomma kärl vägdes, ett 6-literskärl vägde 35 kg och ett 24-literskärl vägde 15 kg. Klassningen av kärlen visas i tabell 3. Tabell 3. Indelning av kärlen i olika viktklasser efter kärlstorlek, fyllnadsgrad och typ av avfall Kärlstorlek Viktklass (kg) (liter) <4 4-8 81-12 >12 13* tomt eller halvfullt fullt eller överfullt 24* tomt halvfullt fullt överfullt 4** tomt halvfullt eller fullt överfullt eller halvfullt med komposterbart avfall 6*** tomt halvfullt fullt eller överfullt Annat två tomma två halvfulla kärl kärl * kärl med komposterbart avfall ** kärl med blandat avfall eller komposterbart avfall *** kärl med blandat avfall fullt med komposterbart avfall två kärl (ett halvfullt + ett fullt eller två fulla) Arbetsmomenten som registrerades för sidlastare bestämdes till åtta stycken: kör (kör sidlastaren), t-spegel (föraren sitter i bilen och tittar i backspegeln för att övervaka tömningen av kärlet med sidlastararmen), t-bakåt (föraren sitter i bilen och vrider sig bakåt för att övervaka tömningen av kärlet med sidlastararmen), stiger av (föraren stiger av sidlastaren), stiger på (föraren stiger på sidlastaren), går (föraren går för att hämta kärl som inte står vid vägen), d/s kärl (föraren drar eller skjuter kärl till bilen) samt t-ute (föraren går ur bilen och placerar kärlet i rätt ställning för kunna tömma det med sidlastararmen varefter han tömmer kärlet genom att manövrera sidlastararmen ståendes utanför bilen). Exempel på några av arbetsmomenten visas i figur 8. De registrerade värdena från hjärtfrekvensen fördes via infraröd överföring till ett datorprogram (Polar Precision Performance) för dataanalys. Medelvärdet under hela arbetspasset samt under filmtiden beräknades. 13
a) b) c) d) Figur 8. Exempel på några arbetsmoment vid arbete med sidlastare, a) kör, b) t-spegel, c) t-bakåt och d) t-ute. Simulering av arbetsställningar För att simulera belastningen i valda leder vid dragning och skjutning av kärl användes datasimuleringsprogrammet Jack. Jack är ett belastningsanalysprogram som är utvecklat på University of Pennsylvania i USA. Den virtuella människan, manikinen, som kan positionernas i olika arbetsställningar är uppbyggd av 69 segment och 68 leder. Programmet innehåller flera analysmoduler och i detta projekt har kraft- och vridmomentanalysmodulen använts. Två arbetsställningar, skjuta respektive dra 24-literskärl fulla respektive överfulla med komposterbart avfall, simulerades. För att göra en beräkning av belastningen måste vi känna till storlek och riktning på den kraft sophämtaren anbringar på kärlet samt hans arbetsställning. Storlek och riktning på den kraft som sophämtare anbringar på kärlet för att dra eller skjuta detta beräknades utifrån resultat från en studie utförd i Danmark (Laursen & Schibye, 1998). Laursen & Schibye (1998) mätte i sin studie upp kraftens storlek och riktning vid skjutning och drag av 24-liters kärl med två hjul. I studien användes kärl som vägde 27,5, 4 respektive 65 kg. I tabell 4 visas de uppmätta krafterna vid igångsättning respektive kontinuerligt arbete vid skjutning respektive drag av kärl på trottoarstensunderlag. Från dessa värden extrapolerades krafterna vid hantering av kärl som väger 8 respektive 12 kg för att bättre motsvara de verkliga förhållanden som kartlagts i denna studie. Extrapoleringen gjordes linjärt. 14
Tabell 4. Uppmätta skjut- och dragkrafter i Laursen & Schibye (1998) Kärlets Skjutkrafter (N) Dragkrafter (N) vikt (kg) vid igångsättning vid kontinuerlig skjutning vid igångsättning vid kontinuerlig dragning 27,5 132 82 14 44 4 22 99 153 59 65 316 162 25 81 Datamanikinens vikt bestämdes till 82 kg och dess längd till 18 cm, vilket låg i nivå med de genomsnittliga mått som försökspersonerna hade i den danska studien (Laursen & Schibye, 1998). Utifrån videofilmerna positionerades manikinen i en skjutande arbetsställning och en dragande arbetsställning (Figur 9). Figur 9. Manikinen positionerad vid skjutning respektive drag av kärl. Reaktionskraften från kärlet agerar i simuleringarna med 5 % på höger och 5 % på vänster hand. Endast de extrapolerade krafterna vid igångsättning användes i simuleringarna eftersom de var högre än krafterna vid kontinuerligt arbete och vi ville använda de tyngsta fallen för att få de högsta belastningarna på kroppen. Simuleringarna gjordes vid dragning och skjutning av kärl med avfall som vägde 65, 8 och 12 kg. Eftersom vi inte kunde beräkna eventuella förändringar i kraftens riktning vid ökad vikt antogs kraftens riktning vara densamma vid skjutning och drag av 8 respektive 12 kg som vid 65 kg. Dessa värden hämtades direkt från Laursen & Schibye (1998). De simulerade krafterna i Jack är statiska. Som mått på belastningen i kroppen beräknades vridmomentet i höger och vänster handled, armbåge och axel samt kotorna T1/T2 (övre bröstrygg), L3/L4 och L4/L5 (ländrygg). Dessutom beräknades ländryggskompressionen i kotorna L4/L5. 15
Resultat Arbete med baklastare Frekvens och duration för arbetsmomenten Frekvens och duration (andel av observationstiden) vid baklastare-körning visas i Figur 1. Den sammanlagda frekvensen för arbetsmomenten skjuta, dra och skjuta & dra var 92 gånger för P1BK, 139 gånger för P2BK och 131 gånger för P3BK. Den sammanlagda observationstiden för dessa arbetsmoment var 26 % för P1BK, 34 % för P2BK och 27 % för P3BK. 16
8 P1BK 4% 7 Frekvens, nr 6 5 4 3 2 1 24% 11 37 32 17% 17% 25 5% 45 12% 22 9% 27 13% 3% 2% 1% 8 8 2% 1% % Andel av obs-tid kör står går skjuta dra s&d tömmer stiger av stiger på Frekvens, nr 8 7 6 5 4 3 2 1 36% 17 kör står P2BK 7 58 48 11% 1% 131% går skjuta dra 13% 11 3% s&d tömmer 49 11% 17 18 stiger av 3% 1% % stiger på 4% 3% 2% 1% Andel av obs-tid Frekvens, nr 8 7 6 5 4 3 2 1 36% 18 11 5% 7 P3BK 61 41 17% 12% 1% % 44 14% 17 17 2% 2% 4% 3% 2% 1% % Andel av obs-tid kör står går skjuta dra s&d tömmer stiger av stiger på Figur 1. Frekvens och duration vid arbete med baklastare-körning. 17
Frekvens och duration (andel av observationstiden) vid baklastare-tömning visas i Figur 11. Den sammanlagda frekvensen för arbetsmomenten skjuta, dra och skjuta & dra var 119 gånger för P1BT, 126 gånger för P2BT och 153 gånger för P3BT. Den sammanlagda observationstiden för dessa arbetsmoment var 32 % för P1BT, 33 % för P2BT och 31 % för P3BT. 18
8 P1BT 4% Frekvens, nr 7 6 5 4 3 2 1 1 15% 33 9% 61 29% 54 48 13% 1% 17 9% 21 5% 6 7 4% 1% 3% 2% 1% % Andel av obs-tid åker står går skjuta dra s&d tömmer stiger på står bakom 8 P2BT 4% 7 Frekvens, nr 6 5 4 3 2 1 25% 12 17 6% 54 56 48 23% 13% 12% 16 8% 29 11% 11 1% % 3% 2% 1% % Andel av obs-tid åker står går skjuta dra s&d tömmer stiger på står bakom 8 8 P3BT 4% Frekvens, nr 7 6 5 4 3 2 1 8 11% 15 8% 41 11% 21% 51 5% 62 2% 22 5% 8 4% 14% 11 3% 2% 1% Andel av obs-tid % åker står går skjuta dra s+d tömmer stiger på står bakom Figur 11. Frekvens och duration vid arbete med baklastare - tömning. Figur 12 visar resultatet från arbete med enfacksbaklastaren och hämtning av komposterbart avfall. Den sammanlagda frekvensen för arbetsmomenten skjuta, 19
dra och skjuta & dra var 118 gånger och den sammanlagda observationstiden för dessa arbetsmoment var 25 %. Frekvens, nr 8 7 6 5 4 3 2 1 31% 28 12 2% P4BK&T 62 45 42 21% 1% 7% 31 8% 44 14% 31 3% 27 2% 4% 3% 2% 1% % Andel av obs-tid kör står går skjuta dra s&d tömmer stiger av stiger på Figur 12. Frekvens och duration vid arbete med enfacksbaklastare. Hanterade vikter vid skjuta och dra-arbete Hanterad vikt vid arbetsmomenten skjuta, dra respektive skjuta & dra (s&d) visas i Figur 13. Förflyttning av tunga kärl (>8 kg) utgjorde en stor andel av observationstiden i samtliga observerade arbetspass. För P1BK var denna andel 12 %, för P2BK 1 %, för P3BK 11 %, för P1BT 2 %, för P2BT 18 %, för P3BT 15 % och för P4BK&T 15 %. Siffrorna inkluderar arbetsmomenten skjuta, dra och skjuta&dra. 2
1 P1BK 1 P1BT Andel av obs-tid, % 8 6 4 2 <4 4-8 81-12 >12 dra skjuta s&d Andel av obs-tid, % 8 6 4 2 <4 4-8 81-12 >12 dra skjuta s&d Vikt, kg Vikt, kg 1 P2BK 1 P2BT Andel av obs-tid, % 8 6 4 2 <4 4-8 81-12 >12 dra skjuta s&d Andel av obs-tid, % 8 6 4 2 <4 4-8 81-12 >12 dra skjuta s&d Vikt, kg Vikt, kg 1 P3BK 1 P3BT Andel av obs-tid, % 8 6 4 2 <4 4-8 81-12 >12 dra skjuta s&d Andel av obs-tid, % 8 6 4 2 <4 4-8 81-12 >12 dra skjuta s&d Vikt, kg Vikt, kg 1 P4BK&T Andel av obs-tid, % 8 6 4 2 <4 4-8 81-12 >12 dra skjuta s&d Vikt, kg Figur 13. Andel av observationstid som olika vikter hanterades vid arbetsmomenten skjuta, dra respektive skjuta & dra samtidigt (s&d). Arbete med sidlastare Arbetsmomentens frekvens och duration vid arbete med sidlastare på landsbygden visas i Figur 14 och vid arbete med sidlastare i tätort i Figur 15. Den sammanlagda tiden för t-spegel och t-bakåt var 54 % för P1SL, 39 % för P4SL och 33 % för P2ST. Arbetsmomenten utfördes totalt 296 gånger för P1SL, 257 21
gånger för P4SL och 233 gånger för P2ST. Under den analyserade sekvensen hade P1SL 72 stopp, P4SL hade 41 stopp och P2ST hade 9 stopp. Sittande kvar i bilen tömde P1SL 112 kärl, P4SL 57 kärl och P2ST 86 kärl. Sophämtarna hade vid några stopp fler kärl att tömma utan att behöva flytta bilen och vid några stopp fick de gå ur bilen och rätta till kärlen för att sedan tömma dem stående utanför bilen (t-ute). 2 18 16 181 P1SL 6% 5% Frekvens, nr 14 12 1 8 6 74 34% 115 36% 18% 4% 3% 2% Andel av obs-tid 4 2 13 5% 13 2% 3 2% 2 2 1% 1% 1% % kör t-spegel t-bakåt stiger av stiger på går d/s kärl t-ute Frekvens, nr 2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 53% 45 145 112 24% 15% P4SL 9 2% 9 4 5 2% 2% 3 1% 1% 6% 5% 4% 3% 2% 1% % Andel av obs-tid kör t-spegel t-bakåt stiger av stiger på går d/s kärl t-ute Figur 14. Frekvens och duration för de olika arbetsmomenten vid arbete med sidlastare där rutten kördes på landsbygden. 22
2 18 16 49% 15 P2ST 6% 5% Frekvens, nr 14 12 1 8 6 94 22% 83 4% 3% 2% Andel av obs-tid 4 2 11% 13 2% 11 1% 13 6% 9 3% 6 2% 1% % kör t-spegel t-bakåt stiger av stiger på går d/s kärl t-ute Figur 15. Frekvens och duration vid arbete med sidlastare som kördes i tätort. Hjärtfrekvens Exempel på uppmätt hjärtfrekvens hos en försöksperson visas i figur 16 vid arbete med enfacksbaklastare (körning och tömning) och i figur 17 vid arbete med sidlastare på landsbygden. 18 16 Kör bilen 7:42-7:53 Rast 8:52-9:4 Filmar 9:11-1:13 Puls, slag/min 14 12 1 8 6 7:9:7 7:37:55 8:6:43 8:35:31 9:4:19 9:33:7 1:1:55 1:3:43 1:59:31 11:28:19 Tid, tim:min:sek Figur 16. Hjärtfrekvens hos en sophämtare vid arbete med enfacksbaklastaren. 23
18 16 Rast 12:27-12:39 Filmar 13:43-14:45 Puls, slag/min 14 12 1 8 6 9:5:24 1:33:36 11:16:48 12:: 12:43:12 13:26:24 14:9:36 14:52:48 15:36: Tid, tim:min:sek Figur 17. Hjärtfrekvens hos en sophämtare vid arbete med sidlastare på landsbygden. Resultaten från den uppmätta hjärtfrekvensen hos samtliga studerade sophämtare visas i Tabell 5. Vid baklastare-körning ökade medelvärdena för hjärtfrekvensen med 8 slag/min jämfört med när samma person körde baklastare-tömning. Vid arbete med sidlastare minskade hjärtfrekvensen med 31 respektive 22 slag/min jämfört med när samma person körde baklastare körning. Tabell 5. Uppmätt hjärtfrekvens under arbetspassen. Studie kod Arbetsmoment hela mättiden Hjärtfrekvens (slag/min) videofilmningstiden medel max min medel max min P1BT Baklastare-tömning 98 143 69 11 125 76 P1BK Baklastare-körning 16 141 8 17 134 8 P1SL Sidlastare på landsbygd 75 14 61 76 97 62 P2BT Baklastare-tömning 91 137 6 98 118 73 P2BK Baklastare-körning 99 123 71 17 123 85 P2ST Sidlastare i tätort 77 162 6 87 117 72 P3BT Baklastare-tömning 111 152 79 122 152 89 P3BK Baklastare-körning 116 169 83 119 143 84 P4BK&T Enfacksbaklastare 14 14 72 12 14 84 P4SL Sidlastare på landsbygd 94 134 76 9 134 76 Subjektiv skattning och enkät Under de studerade arbetspassen rapporterade sophämtarna nästan inga obehag i någon kroppsdel. Endast en sophämtare rapporterade starkt obehag i höger handled vid arbete med baklastare-körning och baklastare-tömning. 24
Enkäten fylldes i efter arbetspasset men före sophämtarnas lunch. Det innebär att de hade sju timmars arbetsdag men valde att lägga sina pauser företrädesvis efter arbetsdagen. Försöksperson nummer 2 studerades vid arbete med baklastaretömning och baklastare-körning under en och samma dag varför vi endast erhöll en utvärdering av arbets- och paustider samt obehag från denna sophämtare. Arbets- och paustider samt rapporterade obehag efter arbetspasset visas i tabell 6. Tabell 6. Arbetspassets längd, paustider samt rapporterade obehag efter arbetspasset Studie kod Arbetstid (min) Paustid (min) Obehagsutvärdering (se figur 2) P1BK 36 3 Måttligt i höger handled P1BT 36 45 Måttligt i höger handled P2BT, P2BK 39 45 Måttligt i nacke, axlar, bröstrygg, knän; svagt i armbågar, handleder, höfter P3BK 36 2 Svagt i axlar; mycket svagt i bröstrygg P3BT 36 3 Inget obehag alls P4BK&T 24 12 Mycket starkt i axlar; måttligt i vader P1SL 42 3 Mycket mycket svagt i höger handled P2ST 39 2 Måttligt i nacke, axlar, bröstrygg, höfter; svagt i armbågar, handleder; mycket svagt i knän P4SL 48 3+15 Ganska starkt i axlar Samtliga sophämtare ansåg att kärlen var för tunga att flytta, speciellt kärlen med komposterbart avfall som skulle hanteras vid arbete med baklastare. Två av de fyra sophämtarna tyckte att det skulle vara bättre om man istället för de tvåhuliga kärlen använder kärl med fyra hjul. En sophämtare föreslog att de tvåhjuliga kärlen kunde bytas ut mot trehjuliga aluminiumkärl på 4 liter. Tre sophämtare ansåg att kärlen på 13 respektive 19 liter som lutar bakåt (ramlar omkull ibland) var för smala och svåra att hämta med sidlastaren. Två av sophämtarna trodde att större och bredare kärl skulle kunna vara bättre, och en sophämtare föreslog att en justering av vinkeln på sidlastarens arm kanske kunde lösa problemet. Simulerade belastningar Vid skjutning av ett 8 kg tungt kärl extrapolerades kraften till 391 N och vid skjutning av ett 12 kg tungt kärl till 585 N. Vid drag av ett 8 kg tungt kärl extrapolerades kraften till 23 N och vid drag av ett 12 kg tungt kärl till 31 N. De extrapolerade krafterna som personen anbringar på ett kärl för att skjuta eller dra det visas i Figur 18. 25
6 Skjutkraft, N 5 4 3 2 1 Igångsättning kontinuerligt y = 4,8571x + 2,1429 y = 2,1886x + 17,671 2 4 6 8 1 12 14 Kärlvikt, kg 6 5 4 Dragkraft, N 3 2 Igångsättning y = 1,7829x + 87,257 1 kontinuerligt y =,9714x + 18,429 2 4 6 8 1 12 14 Kärlvikt, kg Figur 18. Extrapolerade krafter vid a) skjutning av kärl och b) drag av kärl. Utifrån de extrapolerade krafterna beräknades kraftvektorerna som påverkade varje hand (tabell 7). Krafterna i X-led, sidled, antogs vara noll. Negativa tal betyder att kraften är riktad neråt för Y-led respektive bakåt för Z-led. Tabell 7. Kraftvektorerna som agerar på en hand. Arbetsmoment vikt, kg Y, N Z, N Resultant, N skjuta 65 147,5-56,5 158, skjuta 8 182,5-7, 195,5 skjuta 12 273, -15, 292,5 dra 65-31,5-97,5 12,5 dra 8-35,5-19,5 115,1 dra 12-46,5-143, 15,4 26
Figur 19 visar simulerade vridmoment vid skjutning av kärl med olika vikt. Ländryggskompressionen blev för 65 kg 465 N, för 8 kg 78 N och för 12 kg 1287 N. 14 13 12 Vridmoment, Nm 11 1 9 8 7 6 5 65 kg 8 kg 12 kg 4 3 2 1 Handled, höger Handled, vänster Armbåge, höger Armbåge vänster Axel, höger Axel, vänster Kotorna T1/T2 Kotorna L3/L4 Kotorna L4/L5 Figur 19. Vridmomentet i olika kroppsdelar vid skjutning av kärl. Figur 2 visar simulerade vridmoment vid dragning av kärl med olika vikt. Ländryggskompressionen blev för 65 kg 37 N, för 8 kg 315 N och för 12 kg 367 N. 27
14 13 12 Vridmoment, Nm 11 1 9 8 7 6 5 65 kg 8 kg 12 kg 4 3 2 1 Handled, höger Handled, vänster Armbåge, höger Armbåge vänster Axel, höger Axel, vänster Kotorna T1/T2 Kotorna L3/L4 Kotorna L4/L5 Figur 2. Vridmoment i olika kroppsdelar vid dragning av kärl. Diskussion Resultatsammanfattning Vid arbete med baklastare utgjorde den sammanlagda durationen för hantering av kärl (arbetsmomenten skjuta, dra respektive skjuta & dra) ca 3 % av arbetstiden. Detta gällde både för baklastare - körning och baklastare tömning. Någon skillnad i sammanlagd frekvens för hantering av kärl kunde inte heller påvisas mellan baklastare tömning och baklastare körning. De individuella skillnaderna inom arbetsuppgift var större än mellan arbetsuppgift när det gällde duration och frekvens för de olika arbetsmomenten. Även arbete med enfacksbaklastare uppvisade samma mönster som baklastare körning respektive baklastare tömning. Förflyttningen av tunga kärl (vikt >8 kg) utgjorde ca 15 % av arbetstiden vid arbete med baklastare. Vid arbete med baklastare körning ökade medelvärdet för hjälrtfrekvensen jämfört med arbete med baklastare - tömning. Vid arbete med sidlastare tittade sophämtaren bakåt vid tömning fler gånger och längre tid vid körning på landsbygden än vid körning i tätort trots att sophämtaren vid körning i tätort hade fler stopp för tömning av kärl. Skillnaderna kan dock vara individuella och inga säkra slutsatser kan dras utifrån detta material. Hjärtfrekvensen minskade vid arbete med sidlastare jämfört med arbete med baklastare. Sophämtarna valde att lägga sina pauser företrädesvis efter arbetspassens slut. Det innebar att de endast hade ca 3 min paus under 6 timmars arbete. Sophämtarna rapporterade företrädesvis måttliga besvär i rörelseapparaten efter arbetspasset, framförallt i handled, axlar och bröstrygg. Samtliga sophämtare ansåg att kärlen var för tunga att flytta, speciellt kärlen med komposterbart avfall som skulle hanteras manuellt vid arbete med baklastare. 28
Simuleringarna visade att vid skjutning av kärl är det höger och vänster armbåge och ländryggskotorna L5/L4 och L4/L3 som exponeras för relativt höga vridmoment. Då ett kärl dras är det främst höger och vänster axel och ländryggskotorna T2/T1 som exponeras för relativt höga vridmoment. Arbete med baklastare Variationen mellan sophämtarna i frekvens och duration för de olika arbetsmomenten vid arbete med baklastare kommer sig dels av arbetspasssets utformning med hämtställen och körsträckor, dels av individuella skillnader i arbetssätt mellan sophämtarna. En del sophämtare hanterade t ex kärlen två och två mer än andra sophämtare, som hellre hanterade kärlen var för sig och gick två gånger. Detta visar på vikten av att sophämtarna har kunskap i ergonomi och arbetsteknik och att de ges förutsättningar att kunna tillämpa denna kunskap i sitt dagliga arbete. Simulerade belastningar vid kärlhantering I den tidigare nämnda danska studien (Laursen och Schibye, 1998) låg krafterna för att skjuta respektive dra kärl vid igångsättning av tvåhjuliga kärl som vägde 65 kg i gult område enligt modellen för bedömning av skjuta/dra -arbete som förordas av Arbetsmiljöverket (AFS, 1998:1). Beräknade krafter i denna studie som personen anbringade på kärlet för att skjuta respektive dra fulla 24-literskärl som vägde 8 kg (figur 18) låg båda inom det röda området, vilket innebär att arbetsmomentet bör åtgärdas omgående för att eliminera eller minska risken. Sannolikt kan kraften minskas vid igångsättning genom att byta ut de nuvarande tvåhjuliga 24-literskärlen till kärl med tre hjul. Alternativt kan kärlen bytas till mindre kärl för komposterbart avfall och därigenom minskar kärlens vikt när de är fulla, vilket skulle reducera belastningen. Figur 19 och 2, som visar resultaten från simuleringen i Jack, visar tydligt skillnaden i att dra och skjuta ett kärl. Vid skjutning är det höger och vänster armbåge och ländryggskotorna L5/L4 och L4/L3 som exponeras för relativt höga vridmoment. Då ett kärl dras är det främst höger och vänster axel och ländryggskotorna T2/T1 som exponeras för relativt höga vridmoment. Det bör dock noteras att det är mycket tungt att dra ett kärl som väger mer än 12 kg på det sätt som simulerats i Jack. De situationer i figur 13 när sophämtare drar kärl >12 kg avser mer dra ut kärlet ur sin position och det gjorde sophämtarna vända mot kärlet och inte vänd från kärlet på det sätt som simulerats i Jack. Belastningssituationen vid skjutning av kärl kan sägas vara bättre än vid drag av kärl eftersom de strukturer som tål hög belastning är de som också belastas vid skjutning av kärl. Armbågarna tar vid skjutning upp vridmoment sannolikt för att balansera kärlet. Detta är trots allt bättre än situationen vid dragning av kärl, där de jämförelsevis svaga strukturerna kring axlar och övre bröstrygg belastas. De båda handlederna påverkas mest vid skjutning av kärl, vilket förklaras av att kraftvektorn till största delen är riktad i Y-led (positiva tecken) som då trycker handlederna uppåt. Detta ser man även på handledernas vinkel. Sophämtarna bör vid skjutning av kärl tänka på att hålla handleden i så neutral position som möjligt. 29
Momenten kring kotorna L4/L5 och axlarna var i samma storleksordning för skjut och drag av 65 kg kärl som i studien utförd av Laursen & Schibye (1998). Ländryggskompressionen var dock mycket lägre i denna studie än i Laursen & Schibye (1998). Laursen & Schibye (1998) använde en mer detaljerad modell för sina simuleringar där hänsyn tas till muskelkrafter på ett annat sätt än i Jack. Sannolikt har ländryggskompressionen underestimerats vid simuleringarna i Jack. Denna simulering innehåller en rad svagheter och resultaten bör tolkas med försiktighet. Särskilt extrapoleringen av krafterna som behövs för att skjuta kärl på 8 respektive 12 kg bör tolkas med försiktighet då hela kraftsituationen och arbetsställningen förändras när en tung börda ska flyttas. Kraften som åtgår skulle verkligen behöva mätas upp ihop med arbetsställningen för att kunna få en bättre estimering av belastningssituationen. Arbete med sidlastare Ensidiga arbetsställningar Vid tömning av kärlen med sidlastaren tittade förarna i monitor, backspeglar och/eller vred sig bakåt för att observera kärlet (figur 8). Samtliga dessa rotationer i nacke och ländrygg kan innebära att besvär uppstår om de upprepas ofta. Arbetsmomentet t-spegel (figur 8b) innebar att nacken roterades 15-45 och böjdes 15-45. Rotation eller flexion av nacke mer än 15 klassas som onormal ställning och kan framkalla risk för nackbesvär. Orsaken till detta är att 15 utgör ett kritiskt värde och då individen anstränger sig över denna vinkel riskeras musklerna att snabbt tröttas ut (Keyserling, 1986; Grandjean, 1988). Torén (1999) definierade bålvridning mer än 3 som rött belastningsområde, vilket innebär hög risk för att drabbas av belastningsbesvär på kort eller lång sikt. I andra studier har nack- och ländryggsrotation mer än 45 eller bröstryggsflexion med mer än 2 identifierats som ett kritiskt värde för hög risk att drabbas av besvär. Bl a förekommer dessa värden i flera observationsmetoder, t ex i ALBA (Eklund et al., 1994) och i PEO (Fransson-Hall, et al., 1995; Juul-Kristensen, et al., 1997). Arbetsmomentet t-bakåt innebär överskridande av tre riskkriterier, rotation av nacken över 45, rotation av ländryggen över 45 och ca 2 böjning av bröstryggen (figur 8c). Detta arbetsmoment utfördes under 24 % av observationstiden för sophämtare P4SL (figur 14). Arbetsmomentet ligger även enligt AFS 1998:1 (Arbetarskyddsstyrelsen, 1998) för identifiering av ensidigt upprepat arbete inom rött område. Momentet utförs åtminstone flera gånger i timmen under minst halva arbetspasset. Det är också stora delar av överkroppen som används vid denna rörelse och överkroppen är känsligare för denna typ av rörelse än t ex handleder och fingrar som är byggda för att klara en högre frekvens. Detta innebär att arbetsmomentet är av sådan storlek att ett icke obetydligt antal arbetstagare riskerar att drabbas av belastningsbesvär på kort eller lång sikt. Därför bör problemet med att föraren vrider sig bakåt för att övervaka tömningen av kärlet åtgärdas omgående för att eliminera eller minska risken. Om t ex förarstolen skulle kunna gå att vrida åt höger ett antal grader skulle det kunna vara ett alternativ för att minska på rotationerna i nacke och ländrygg. 3
Monitorn var placerad uppe i högra hörnet inne i hytten, vilket medförde att man både måste böja huvudet bakåt/uppåt och höja blicken samtidigt (figur 21) vid tömning av kärlet. Därigenom utsattes både nacke och ögon för ansträngande belastning. Vi föreslår därför att man flyttar monitorn till nedre högra delen av instrumentbrädan för att minska belastningen i nacke och ögon. Denna arbetsställning registrerades som körning i PEO. Figur 21. Vid tömning av kärl måste sophämtaren både böja huvudet bakåt och höja blicken uppåt för att övervaka tömningen om han använder monitor. Repetitiva arbeten Vid tömning av kärl med sidlastaren utför föraren ett repetitivt hand/fingerarbete med spaken på höger sidan för att reglera sidlastararmen (figur 22). Det är välkänt att repetitivt hand/fingerarbete är en av de dominerande riskfaktorerna som orsakar symtom på smärtor i handled och arm. En metod för egenutvärdering av arbetsställningar och skaderisker, RULA (Rapid Upper Limb Assessement), har visat att om arbetsställningen repeteras mer än fyra gånger per minut (4ggr/minut) ges 1 poäng som belastningsfrekvens till riskutvärderingen (Axelsson och Karltun, 1995). Om det skulle kunna gå att utrusta sidlastaren med en vridbar förarstol som föreslagits ovan skulle sophämtaren kunna alternera manövreringen av reglaget med mellan vänster och höger hand. Alternativt om reglaget skulle kunna göras elektrohydrauliskt och sedan manövreras med trådlös överföring skulle situationen kunna förändras. Sophämtaren skulle t ex kunna ha det monterat på magen eller kunna flytta runt det i bilen och då skulle arbetsuppgiften kunna utföras omväxlande med höger respektive vänster hand. 31
Figur 22. Repetitivt hand/fingerarbete med spaken på högersidan för att reglera sidlastararmen vid tömning av kärl. Dessutom är repetitivt manuellt arbete en av riskfaktorerna som vållar nacke/skulderbesvär. Studier av repetitiv exponering har rapporterat ett samband mellan frekvent upprepade rörelser i arbetet och en ökad förekomst av nackbesvär (Amano et al., 1988; Andersen & Gaardboe 1993; Kilbom et al., 1996). Emellertid är de vetenskapliga bevisen för detta samband otillräckliga. Vidare högkvalitativa studier i detta behövs, för att ge större kunskap av att förebygga belastningsskador. Fysiologisk respons och subjektiv skattning Hjärtfrekvens Medelvärdet för hjärtfrekvensen ökade med 2-3 slag/min för sophämtarna vid arbete med baklastare jämfört med sidlastare (tabell 5). Detta beror sannolikt på att arbetet med baklastare innefattade arbetsmomenten dra och skjuta kärlen, vilket gav högre fysiologisk belastning av förarna. Dra och skjuta innebär ofta isometrisk muskelaktivitet i bål och övre extremiteter vilket påverkar hjärtkärlsystemet. Blodtryckshöjning vid arbete med isometrisk muskelbelastning har bl a rapporterats av Hoozemans et al. (1998). Hjärtfrekvensen steg med ca 1 slag/min vid arbete med baklastarekörning (BK) jämfört med baklastartömning (BT). Detta skulle kunna förklaras med att vid BK rörde man sig under hela passet, men vid BT kunde man koppla av lite grad mellan tömningarna av kärl, medan bilen kördes till nästa hämställe. Det torde därför vara bra att växla mellan BK och BT under arbetsdagen, t ex genom att man arbetar med BK en halv dag, och med BT en halv dag. Effekten av arbetsrotation på fysiologisk respons undersöktes av Paul et al. (1999) hos manliga arbetare på ett renhållningsföretag. Före införandet av arbetsrotation arbetade en person med gatsopning, en som sophämtare och en som förare. Efter införandet av arbetsrotation gavs varje medarbetare möjligheten att alternera mellan två eller tre arbetsuppgifter under dagen, t ex sophämtning/gatsopning, sophämtning/förare respektive gatsopning/förare. Införandet av arbetsrotation resulterade i en signifikant minskning av upplevd arbetstyngd och metabolisk belastning och en liten minskning i kroppsbelastning. Resultaten från denna studie visade på en reduktion i fysisk arbetsbelastning sett över hela det arbete som utfördes av företaget. 32
Skillnaderna mellan sophämtare i ökning av hjärtfrekvens mellan olika arbetsuppgifter kan inte enbart förklaras av att de utförde arbetet på olika sätt eller hade olika arbetspass. Sannolikt ligger en del av skillnaderna i att försökspersonerna hade olika grundkondition. Detta innebär att resultaten indikerar att en bra kondition ger bättre förutsättningar för att klara arbetet. Besvär och obehag De två sophämtarna som hade haft besvär i ländrygg och armbåge någon gång under de senaste 12 månaderna hade kört sidlastare i 8-1 år. Vi kan inte i denna studie med säkerhet visa att besvären orsakades av arbete med sidlastarna. Man kan ändå konstatera att vissa arbetsställningar i sidlastarna kan utföras på ett mer ergonomiskt riktigt sätt, samtidigt som upplägget av arbetet kan förbättras. Upplevelse av obehag varierade mycket hos de olika sophämtarna. Det kan till viss del bero på individuella skillnader (se nedan). Det beror sannolikt också på hur gamla sophämtarna är och lång tid de har jobbat med sophämtningen. En av de yngsta (37 år) försökspersonerna hade endast arbetat 4 år i yrket och han rapporterade nästa inga obehag efter arbetspasset. För att på kunna minska belastningsdosen hos sophämtare krävs det fördjupade studier för att se om sophämtarna kan variera sitt sätt att röra sig och aktivera musklerna. Systematisk ergonomiutbildning för sophämtare skulle sannolikt kunna medföra bättre arbetsteknik och att sophämtarna förstår varningssignalerna när de får besvär. Individuella skillnader De individuella skillnaderna i denna studie var som väntat stora. Tempot i arbetstakten skilde sig åt mellan de olika individerna. Vissa tog det lugnt, andra skyndade på för att bli färdiga med arbetsuppgifterna så fort som möjligt. En del sophämtare tog paus och lugnade ner sig och vilade en stund, andra tog nästan ingen paus. Vissa personer tittade mer i monitorn medan andra tittade mer bakåt vid tömning av kärl med sidlastaren. Vissa sophämtare flyttade ofta kärlet genom att skjuta det, andra genom att dra det. Detta innebär att en stor variation i belastning och rörelseutslag kan konstateras mellan individer. Även varaktigheten för de olika arbetsmomenten varierar mellan individerna. Orsaken till detta kan till viss del bero på olika sätt att utföra arbetsmomenten och på variation i hur länge sophämtarna ägnar sig åt momenten. Arbetssituation Arbetssituationen för sophämtare påverkas av många fler faktorer än de ovan nämnda, såsom t ex arbetspassets rutt, områdets utseende där rutten körs, klimat etc. Områden Körning på landsbygden hade längre körsträcka jämfört med körning i tätorten. Detta innebar att kärlhämtningsfrekvensen under arbetspasset var mindre på landet än i staden. Körning i nyare stadsdelar medförde högre intensitet i 33