under tiden l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h
h:ström Text & Kultur Skolgatan 41 903 27 Umeå forlag.hstrom.se forlag@hstrom.nu Utgiven med stöd från Hungarian Book Foundation. Tryckningen utförd av h:ström Produktion & Tryck, Umeå, 2010. originalets titel időközben (2003) form et omslag Johan Hammarström & Adam Persson isbn 978-91-7327-131-8
allt är i tid och varför skulle jag inte kunna se dig på tåget när det rusar fram över bron, ovanför floden, jag hör dånet ur min barndom, du läser den understrukna meningen, en rörelse lämnar boken, jag vidrör din hand du blev ur tystnad och blir till tystnad fann en morgon att skjortan frusit till is intill sin säng blad som växer, i deras brunn samlas regnvatten. Ett annat liv 7
åt i drömmen ett äpple, och på morgonen doftade fingrarna äpple från cykeln ser jag alltid bort mot trädgården, ifall jag skulle få syn på flickan, hon som jag i barndomen liksom de ensamma dropparna förvandlas långsamt till ett regn, och darrningarna från de små ringarna sprider sig över vattnet i flodlukten, där någonstans finns jag till. En fräknig pojke att allt för dem beror av tid och lägenhet 8
lever du då ditt oförverkligade liv i någon annans dröm stod på banvallen, döv av larmet från tågen som rullade upp på bron, stod där dag och natt, sökte ett enda ansikte i vartenda fönster på varje tåg träd i översvämningen. Gruppen av väntande flickor utanför gymnasiet somnar in som på ett tåg och skulle kunna vakna i en annan stad i drömmen försökte jag raka mig, men det växte gräs i ansiktet och rakhyveln fastnade i tuvorna 9
kommer du då att hitta ditt eget namn i livets bok en avlägsen tågvissla. Backsippor på den väderbitna graven vem vet under vilken kraft en människa lyder, när hon vidrör någon höll en småsten i handen, erfor tiden medan den slipades rund precis som i min barndom, när grannflickorna ropade till lek jag var redan ett minne. I själva ögonblicket när vi möttes 10
hade en märkvärdig förmåga, att från tid till annan framkalla beröringen av en okänd jag förstår fortfarande inte varför jag till slut vakade ut natten Våra liv är som vatten som hälls ut på marken, det kan inte samlas upp igen ja, även det var vackert. Det vackras möjlighet lägger sig tidigt, för vem vet, kanske kan dagarnas bortsorterade minuter återupplevas i drömmen 11
under mitt fönster blommar ett japanskt pilträd. Tystnaden faller u ppåt ur grenarna idag blåste en flickdoftande vind i s taden ljudet av ett avlägset tåg. Det rusar mot dina slutna ögon stötte om och om igen emot det rostiga staketet. Kanske fanns där för länge sedan en grind. Eller så tonade ett annat hem fram som hade endast beröringen av mina fingrar slipat småstenen rund 12
dog i min dröm. Blev till blomma jag är rädd att jag inte längre kan uttala det viktigaste ordet gick om kvällen ner till flodstrande n, l ade sig i avtrycken av flickornas kroppa r alltsedan tystnaden växer inom mig. Den når redan den japanska pilens lövverk upplevde att vattnet inte bara f örde l judet av tåget som dunkade över bron närmare, utan också beröringen av någo n 13
som när du utan avsikt sparkar till en småsten, och den börjar rulla längs trottoaren föreställde sig dagarna som tillfälliga, insåg samtidigt att just så skulle åldrandet bli i den linddoftande morgonen, när brevbärarna svärmar ut på sina cyklar, d eras väskor svävar i brunt ovanför bron, viktlösa av flickornas brev ordens inre krosskador återvändande dröm: söker mig på en annan kontinent och finner mig alltid 14
bara årtalet är nytt, dagarna desamma. Snäckan i stenen nere på gatan finns ingen vackrare ansträngning, än den när flickorna släpar på sina instrument alldeles innan jag kollapsar, är det alltid någon som vidrör mig allra vackrast böjer de sig framåt när de ger ton i instrumenten jag kolliderar med septemberljuset 15