Anna Tizianna På viktigt uppdrag i New York Emma Fäldt Josephine Nicander
Anna Tizianna På viktigt uppdrag i New York
Anna Tizianna - På viktigt uppdrag i New York - Emma Fäldt Illustrerad av Josephine Nicander
Tidigare utgivna böcker på Idus förlag av Emma Fäldt: Anna Tizianna, 2014 Anna Tizianna På viktigt uppdrag i New York Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se info@idusforlag.se Text: Emma Fäldt Illustrationer: Josephine Nicander Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2015 ISBN: 978-91-7577-214-1
Till dig som är någons vän. Tack finaste J, L, J, S och A, mina allra bästa vänner.
kapitel ett Snöbollar och glassplitter Anna slängde sig i den glittrande snön och gjorde en snöängel. Hon tittade upp mot den mörka tidiga morgonhimlen och såg hur snöflingor lekfullt dansade ner mot marken. Anna fäste blicken vid en stor flinga som kom virvlande mot hennes ansikte. Hon öppnade munnen och lyckades fånga den. Snöflingan smälte snabbt på tungan. Den smakade gott. Och kallt. Anna huttrade till och skakade av sig snön. Annas lillebror Arvid kom ut och ville 11
att Anna skulle köra honom i en pulka. Hon drog honom fram och tillbaka över gårdens vitskimrande gräsmatta. Varje gång de kom till sandlådan vinglade hon med flit till, så att Arvid trillade av. Arvid skrattade så att han tjöt. Sedan byggde de en snölykta tillsammans. Anna tänkte att det var länge sedan hon och Arvid haft så kul ihop, att Arvid faktiskt var rolig att vara med ibland. Men strax därefter ångrade hon vad hon nyss tänkt. Iskall snö rann ner i nacken, på halsen och över bröstet. Näsan ömmade och hon kunde knappt öppna ögonen. Arvid hade mulat henne när hon stod böjd och skulle tända snölyktan. Din dumma unge! skrek Anna och puttade till honom så att han föll baklänges i snön. 12
Sedan gick hon in. Hon smällde igen ytterdörren med en duns. Arvid kom in sekunden efter. Han bölade och skrek och berättade för mamma och pappa som satt vid frukostbordet att Anna hade puttat honom i snön. Mamma suckade och tittade uppfodrande på Anna för en förklaring. Anna mötte mammas arga blick där hon satt och tröstade Arvid som jämrade sig överdrivet och låtsades ha ont. Hon visste att de ändå skulle säga till henne, vad hon än berättade. För Arvid var ju så liten, bla, bla, bla. Hon satte demonstrativt händerna för öronen och härmade Arvids överdrivna klagande medan hon gick upp till sitt rum och satte sig ner bredvid buren med Coco. Coco, hennes fina röda papegoja med stjärtfjädrar i regnbågens alla färger. 13
Som alltid lyssnade på henne. Som aldrig bråkade eller skällde. Anna hade lärt honom att hoa som en uggla. Och så kunde han säga gottigottgott. Nu släppte hon ut honom ur buren. Han flög och satte sig på hennes axel. Hoho, gottigottgott, rabblade han oavbrutet och pickade Anna lite på örsnibben. Anna hoade tillbaka och pussade honom på näbben. 14
* Det var söndag, andra advent. Två veckor kvar till julafton. Och bara fem dagar kvar tills Anna skulle ut på en resa med sin familj. Till New York. Annas pappa skulle vara med på en viktig konferens under två dagar och hela familjen skulle följa med och stanna i en vecka. Anna längtade så att hon höll på att bli tokig. Hon hade bara flugit utomlands två gånger i sitt liv förut. Första gången var till Grekland när hon bara var två år, så den resan mindes hon knappt. Andra gången var när hon precis fyllt fyra och de flög till Mallorca. Anna satte sig vid skrivbordet och ritade. Hon tänkte på resan de snart skulle göra, hela familjen. Det skulle bli spännande. Plötsligt avbröts hon i sina tankar av att någon ropade på henne utifrån. 15
Hon tittade ut genom fönstret. Det var Lisa tillsammans med två kompisar. De kastade snöbollar högt upp i luften och ropade till Anna att hon skulle komma ut och ha snöbollskrig med dem. Lisa bodde på samma gård som Anna. De lekte nästan varje dag och hade känt varandra sedan de var små. De andra barnen var Lisas två klasskompisar, tvillingarna Linus och Malva. Anna gick ner och såg att mamma satt med Arvid och pusslade det nya pusslet. Känner du dig mindre arg nu lilla Anna? frågade mamma när Anna gick förbi. Anna låtsades inte höra vad mamma hade frågat utan sa bara att hon skulle ut med Lisa och de andra och ha snöbollskrig. Sedan spände hon ilsket ögonen i Arvid och sa: 16
Bara så du vet, småungar under sex år får inte vara med. Lisa sa att de skulle ringa på hos David och hans lillasyster. David var ett år yngre än Anna och väldigt busig. Han brukade härma alla grannar som gick förbi, hur de gick och hur de pratade. Han var också expert på att göra fula grimaser och hittade på den ena fulare än den andra. Anna och Lisa tyckte det var roligt att leka med honom ibland, fastän han var kille och yngre än dem. Hans lillasyster Elsa var bara fem år, men så lång att hon såg ut att vara två år äldre, nästan lika lång som David. Elsa brukade följa efter David var han än gick. Även om han för det mesta sa att hon inte fick vara med, smög hon sig runt och kom närmre och närmre tills hon på något sätt till slut var med i leken ändå, 17
utan att David tänkte på det. Hon skvallrade om allt. Titt som tätt sprang hon hem och rapporterade om sin storebrors alla bus. * Det var kramsnö. Barnen började forma snöbollar som de förvarade i hinkar. De delade in sig i tre lag: Anna och Malva i ett lag, Lisa och Elsa i det andra laget och Linus och David i det tredje. Varje lag hade en zon som var skyddad. Stod man där fick ingen kasta på en. Annas och Malvas zon var vid gungorna. Davids och Linus var vid port 4B och Lisas och Elsas vid cykelstället. För varje träff fick man poäng och om någon fuskade skulle den personen bli mulad. De som förlorade skulle 18
också bli mulade, bestämde David. Anna hade inte lust att bli mulad mer idag. Det gällde att vinna. Alla lagmedlemmarna ställde sig vid sin respektive skyddade zon. Ett, två, tre, fyra Linus räknade högt till tio och snöbollskriget satte igång. Alla sprang till en början huller om buller och snöbollarna ven i luften. Rätt som det var kände Anna en hård smäll mot ryggen. Hon hade blivit träffad av David som flinande sprang iväg. Anna blev arg. För henne var kriget på riktigt nu. Hon tänkte inte förlora. Hon sprang allt vad hon orkade efter David. När han upptäckte att hon var hack i häl med honom bytte han riktning mot port 4B som var hans skyddade zon. Anna kastade snöbollarna i rasande fart. Hon måste träffa honom innan han 19
hann fram till 4B. Hon var riktigt nära nu, tog sats och svingade iväg en snöboll det hårdaste hon kunde. Krasch! David som bara hade en halv meter kvar till sin skyddade zon stannade förvånat upp. Mitt i prick! Och den här gången var det inte mitt fel, sa han och skrattade till. Anna stod som förstenad och bara stirrade. Stirrade vid sidan av port 4B strax ovanför David. Glassplitter låg överallt i snön och glittrade som krossade isbitar. Ett fönster hade gått i tusen bitar. Anna kände hur hjärtat bultade hårt och benen blev skakiga. Fönstret tillhörde lägenheten där den läskige gubben Jacobsson bodde. 20
21
Det är några veckor kvar till jul. Åttaåriga Anna kommer snart att vara med om sitt livs största äventyr. Ett kraschat fönster hos grannen, den läskige gubben Jacobsson, har lett till att den inplanerade resan till New York under jullovet blir något helt annat än en vanlig familjeresa. Anna får ett viktigt uppdrag, hon måste överlämna ett 60 år gammalt brev till någon hon aldrig träffat förut. Mamma och pappa får inte veta någonting. Inte lillebror Arvid heller. Vem är det egentligen som ska ha brevet och varför är det så viktigt? Anna Tizianna På viktigt uppdrag i New York är en fristående fortsättning på Anna Tizianna, som valdes till Godbit av BTJ och som nominerades till en fjärdeplats på tidningen Vi läsers röstning över årets bästa barnböcker 2014. Häng med på Annas äventyr i ett vintrigt New York och följ hennes vänskap med den läskige gubben Jacobsson. ISBN 978-91-7577-214-1 www.idusforlag.se 9 789175 772141