Gunvor Axelsson, ordförande 0708 727216 gunvor.axelsson@svenskvattenkraft.se Datum 2013 12 22 1 (5) Miljödepartementet 103 30 STOCKHOLM M2013/2436/Nm Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande Ny tid ny prövning förslag till ändrade vattenrättsliga regler (SOU 2013:69) (SVAF) har beretts möjlighet att lämna synpunkter på rubricerat delbetänkande och lämnar härmed följande synpunkter rörande vattenverksamheter knutna till vattenkraften (kraftverk, dammar och regleringsföretag). s medlemmar är ägare till och verksamhetsutövare inom småskalig vattenkraft förvaltar stora delar av den nu levande kultur- och näringslivshistorien och andra som stödjer detta. Den småskaliga vattenkraften är ofta ett komplement till andra verksamheter i befintliga landsbygdsföretag och genererar direkt och indirekt c:a 4000 arbetstillfällen. Den småskaliga vattenkraften omsätter idag drygt 3 miljarder kr och det samlade anläggningskapitalet uppgår till ca 25 miljarder kr. Många kvarnar, hammare, smedjor och sågar som idag är småskaliga kraftverk har sina fundament i den vattenkraftshistoria som startade i Skåne på 1000-talet och i Göta- och Svealand på 1100 och 1200-talen. Lagstiftning om kvarnar och hänsyn till fiske, fiskodlingar och verksamheter upp- och nedströms finns i de flesta av landskapslagarna som nedtecknades under 1200-talet. s synpunkter på delbetänkandet i korthet: Svensk vattenkraft avstyrker utredningens förslag om nyprövning av 98 procent av samtliga befintliga kraftverk. baserar detta avvisande på att rättsäkerhet och egendomsskydd inte tillgodoses, att miljömässig motivering inte krävs samt att samhällsekonomin och kulturmiljöer skulle komma att skadas. förordar istället att utredningen i enlighet med ett av uppdragen analyserar det svenska systemet för omprövning av vattenverksamheter och föreslår de ändringar som behövs för att åstadkomma ett effektivt system för omprövning av vattenverksamheter.
2 (5) avstyrker utredningens förslag avseende prövningens omfattning. Förslaget leder till att genomförande av effektiviseringsåtgärder (utveckling av produktions- och reglerförmåga eller renodlad modernisering) i den befintliga vattenkraften kraftigt kommer att hämmas samt att det blir mycket svårt att få tillstånd till skadeförebyggande underhållsåtgärder. Utredaren har gått långt utanför utredningsuppdraget som gällde hur sådana tillstånd och äldre rättigheter som meddelats före ikraftträdandet av vattenlagen (1918:523) på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt utformas och drivs på ett sådant sätt att miljöbalkens hänsynsregler och EU-rättens krav i förhållande till vattenkvalitet och påverkan på djur och växtliv uppfylls. Utredaren förefallet ha misstolkat begreppet samhällsekonomi. Samhället är större än staten och samhällsekonomin är avsevärt större än de offentliga finanserna, varför överflyttningar av kostnader till, pålagor på och neddragningar av företag och enskildas verksamhet enskilt och tillsammans riskerar få mycket negativ inverkan på samhällsekonomin. Det är viktigt att få en rimlig avvägning i fråga om ambitionsnivån på miljöinsatserna. Exempelvis arbetar nu Miljömålsberedningen, inom ramen för sitt uppdrag rörande en sammanhållen och hållbar vattenpolitik, med viktiga styrningsfrågor och diskuterar behovet av politiska avvägningar. Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten har nyligen påbörjat projektet Nationell strategi för åtgärder inom vattenkraften, som avser både åtgärder som minskar miljöpåverkan och åtgärder som kan öka produktionen och reglerförmågan. Dessutom har regeringen nyligen tillsatt en utredning som syftar till att få en tydligare och mer ändamålsenlig myndighetsstruktur för myndigheterna under Miljödepartementet. Utredaren utgår från en omtvistad tolkning av såväl ramdirektivet för vatten som EU:s ambition att utdöma höga böter mot Sverige om utredarens mycket ofullständigt beskrivna tolkning av nämnda ramdirektiv inte följs. Det saknas en vederhäftig konsekvensanalys om vad som händer med vår biologiska mångfald i vattendragen om det sker ett borttagande av hinder som gör att främmande arter och sjukdomar fritt kan sprida sig och hur det påverkar att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag. anser att en fullständig konsekvensanalys inte kan göras förrän utredningens samtliga förslag kan överblickas. Det är därför enligt SVAF:s mening inte möjligt att i detta skede utveckla förslagen avseende nyprövning, prövningens omfattning och generella föreskrifter.
3 (5) Viktiga utgångspunkter och ställningstaganden Vattenkraften är en viktig förnybar, utsläppsfri energikälla, med lång historia. FN och Världsbanken satsar på utveckling av stor- och småskaliga vattenkraft i de delar av världen som saknar elförsörjning och som använder fasta bränslen med omfattande miljöfarliga utsläpp som skadar miljön globalt och människor, mest kvinnor och barn som vistas i miljöer där mat lagas över öppen eld, djur och miljöer lokalt. Inom EU finns Restor Hydro-projektet vars syfte är att identifiera och i kollektiv form återstarta historiska vattenkraftverk. De småskaliga vattenkraftverken har genomgående en mycket lång historia och har, av egenintresse och med hänsyn till lagstiftning samlevt och samverkat med vattenmiljöer, fiske och andra intressenter kring vattendragen i närmare 1000 år i Sverige. Intresset är, om möjligt, än större idag, men faktiska åtgärder i vattendragen hindras av långa, kostsamma rättsprocesser, där processkostnaden för småskaliga anläggningar ofta är högre än planerade åtgärder för att förbättra vattenmiljön och den biologiska mångfalden. Att den småskaliga vattenkraften är en miljöfara framstår som långsökt och något som bygger på dels bristande kunskap om hur vattenkraft i allmänhet och småskalig vattenkraft i synnerhet faktiskt fungerar. Exempelvis finns uppfattningen att vattenkraftverk förbrukar vattnet när verkligheten är den att allt vatten återförs till vattendraget i något mera syresatt form än det kom in. Någon analys av konsekvenserna för historiska, i dag aktiva, industrimiljöer har inte gjorts, trots att kulturmiljöutredningen talar om att bevara kulturmiljöer levande och öka möjligheterna att idka verksamhet efter nutida förhållanden. Det har inte gjorts någon analys över att det från och med 1 januari 2014 kommer en lagändring i det som den 1 januari 2014 blir Kulturmiljölag (1988:950) som innebär starkare skydd för anläggningar uppförda före år 1850. Att frånta dessa anläggningar deras tillstånd gör det framtida bevarandet svårt. Enligt s uppfattning är det långt ifrån klarlagt att Sveriges åtaganden kopplat till EUs ramdirektiv för vatten (RDV) kräver drastiska förändringar i regelverket för att Sverige ska kunna leva upp till direktivets miljömål och undvika sanktioner från EU. Det ställs i EU-rätten inget krav på att en ny och fullständig tillståndsprövning måste genomföras för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden. Förslaget om nyprövning av 98 procent av de svenska vattenkraftverken är en klar avvikelse från den grundläggande principen i en rättsstat att den som har erhållit tillstånd att utföra en anläggning och bedriva verksamhet vid densamma, måste ha ett rimligt mått av trygghet mot senare myndighetsingripanden. SVAF betonar också att frågan om egendomsskydd kopplat till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inte analyserats i tillräcklig omfattning av utredningen.
4 (5) avvisar utredningens bedömning (sidan 354) att föreslagna åtgärder är nödvändiga för att uppnå de krav som följer EU-rätten och inte heller slutsatsen att om åtgärderna inte vidtas riskerar Sverige att få betala höga vitesbelopp till EU. I frågan om praktisk implementering och tillämpning av RDV saknas politiska avvägningar och beslut om en rimlig ambitionsnivå i miljöarbetet, exempelvis när det gäller kriterier för utpekande av kraftigt modifierade vatten och tillämpningen av direktivets undantagsbestämmelser. SVAF hänvisar till en rapport från Ulf Bjällås och Magnus Fröberg, som beställts av Miljömålsberedningen. Svensk Vattenkraftförening kan konstatera att utredningen inte har analyserat vilka materiella miljökrav som ska kunna uppnås med förslagen. Det är därför klart olämpligt att skapa ett system för ny prövning som utgår från att befintliga tillstånd måste kunna ifrågasättas och i förekommande fall återkallas med efterföljande utrivning av anläggningar som yttersta konsekvens. Enligt Svensk Vattenkraftförening kan syftet med uppdraget nås med åtgärder som är effektivare ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och som tillgodoser verksamhetsutövarnas rättssäkerhet och egendomsskydd. Med hänsyn till att det är fråga om kapitalintensiv och långsiktig verksamhet med långa avskrivningstider och långa prövotider vore det en allvarlig risk för vattenkraften med tidsbegränsade tillstånd. SVAF anser att investeringsviljan allvarligt kan komma att hämmas om domstol ska kunna besluta om en alltför kort giltighetstid för tillståndet. kan även konstatera att konsekvenserna av framlagda förslag inte har utretts: Konsekvensbeskrivningarna är utomordentligt undermånliga och förbiser i allt väsentligt konsekvenserna av att 98 procent av landets vattenkraftverk i ett moment förlorar sina tillstånd. Utredaren inte i analysen tagit med t ex. att alla inblandade parter vid beslutet om Vänerns sänkning drog slutsatsen att en omprövning märk väl inte en ny tillståndsansökan och dess behandling som är avsevärt mer omfattande skulle bli alltför omfattande och kostsam och därför fann ett sätt att inom ramen för gällande vattendom lösa problemen. Det finns inte någon samlad ekonomisk bedömning av de totala kostnaderna för nyprövning av samtliga tillstånd som inte har tillstånd enligt MB eller den tidsrymd det kommer att behövas för ett genomförande. Bedömd kostnad för en full nyprövning av samtliga tillstånd är någonstans mellan 40 60 miljarder och en tidsåtgång på ca 40 50 år. Därtill kommer kostnader för miljöåtgärder. Det är de stora KMV-anläggningarna som kommer att kraftigt påverka kostnaden och tidsåtgången.
5 (5) Det finns inte någon konsekvensbedömning vad som händer med de ca 90- talet kraftverk som finns i våra undantagna vatten (4 kap 6 MB) Det saknas en analys av konsekvenserna när avskrivningstiden och därmed amorteringstiden riskerar sänkas till långt under anläggningens livslängd och vad detta innebär för att användning av bästa möjliga teknik (BMT), som är dyrare och har betydlig längre hållbarhet, i kraftanläggningarna. Gunvor Axelsson ordförande