2005-03-21 Ifrågasatt ersättningsrätt hantering av ärenden vid arbetsförmedling och arbetslöshetskassa
Sidan 2 (49)
Sidan 3 (49) Denna rapport om ifrågasatt ersättningsrätt har utarbetats av Tobias Wallin, Inga-Stina Lindahl, Esat Aydin, Mona Karlsson, Ulrika Rydberg, Thomas Hedström och Katarina Mattson.
Sidan 4 (49)
Sidan 5 (49) Innehåll 1. Sammanfattning... 7 2. Uppdraget... 11 2.1 Tillsynsprojektet... 11 2.2 Arbetssättet... 11 2.3 Avgränsning... 12 2.4 Frågeställningar... 13 3. Förstudien... 14 4. Granskning - arbetslöshetskassorna... 16 4.1 Meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som lämnats utan åtgärd... 16 4.2 Ersättning tillerkänd efter meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt... 18 4.2.1 Brister i arbetslöshetskassornas utredning... 18 4.2.2 Brister i arbetslöshetskassornas beslut... 22 5. Granskning Arbetsmarknadsverket... 26 5.1 Meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som lämnats utan åtgärd... 28 5.1.1 Grundvillkoren i 9 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring... 29 5.1.2 16 förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten... 29 5.1.3 Annan än föreskriven anledning... 30 5.1.4 Avanmälan... 31 5.1.5 Arbetsmarknadspolitiska program... 32 5.1.6 Övrigt... 34 5.2 AMV:s tillämpning av bestämmelserna i 11 AMS föreskrift för länsarbetsnämnderna om ekonomiskt stöd vid arbetslöshet... 35 5.2.1 Underrättelse enligt 11 2 st. AMS föreskrift. 35 5.2.2 Meddelanden lämnade i rätt tid enligt 11 1 st. AMS föreskrift... 36 5.3 AMV:s tillämpning av 13 i AMS föreskrift för länsarbetsnämnderna om ekonomiskt stöd vid arbetslöshet... 37 5.3.1 Meddelandenas fullständighet... 37 5.4 AMV:s meddelanden där ersättning tillerkänns... 42 5.4.1 Lämpligt arbete... 44 6. Slutsatser... 46 6.1 Arbetslöshetskassor... 46 6.2 Arbetsförmedlingar... 47 6.3 Frågeställningarna... 47
Sidan 6 (49)
1. Sammanfattning Arbetsförmedlingen är skyldig att lämna meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt till berörd arbetslöshetskassa när det finns skäl att anta att en arbetssökande inte uppfyller de grundläggande kraven för rätt till arbetslöshetsersättning. Det är därefter arbetslöshetskassan som ska utreda och besluta om ersättningsrätten. IAF skall enligt regeringens instruktion ha tillsyn över arbetslöshetskassorna samt över rutiner för och handläggningen av ärenden hos Arbetsmarknadsverket som påverkar arbetslöshetsförsäkringen. Syftet med det tillsynsprojekt som redovisas i denna rapport har varit att belysa problem och brister i ärenden som gäller meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt. Detta har skett genom en detaljerad granskning av hanteringen av sådana ärenden vid arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. Under första halvåret 2004 lämnade arbetsförmedlingen 3 387 meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt till arbetslöshetskassorna. IAF:s granskning av dessa ärenden har begränsats till de 904 ärenden där meddelandet antingen lämnats utan åtgärd av berörd arbetslöshetskassa eller där kassans beslut blivit att ersättningstagaren tillerkänts fortsatt ersättningsrätt d.v.s. att arbetslöshetskassan inte funnit tillräckliga skäl för sanktion gentemot berörd arbetssökande trots arbetsförmedlingens ifrågasättande. Av de 3 387 meddelanden som lämnades under perioden hade arbetslöshetskassorna redogjort för sin hantering i ca 2 500 ärenden när projektet inleddes. Den övervägande delen (68 procent) av arbetsförmedlingens ifrågasättanden från första halvåret 2004 resulterade i någon form av sanktion för enskilda arbetssökande. Dessa ärenden har inte granskats inom detta projekt. Av de 904 ärenden under den aktuella perioden, som inte ledde till sanktion och som granskats av IAF, avser 541 ärenden sådana där arbetslöshetskassan lämnat meddelandena utan åtgärd och 363 sådana ärenden där arbetslöshetskassorna beslutat att tillerkänna ersättning. Sidan 7 (49)
Granskningen har utförts i två steg. I ett första steg har arbetslöshetskassornas beslut i nämnda 363 ärenden granskats med avseende på om dessa varit i överensstämmelse med gällande regler. I ett andra steg har arbetsförmedlingens handläggning granskats för de 541 ärenden där arbetslöshetskassorna lämnat ifrågasättandet utan åtgärd, samt för 235 av 363 ärenden där kassan fattat enligt IAF:s bedömning korrekta beslut om att tillerkänna den sökande ersättning. Det andra steget har också omfattat 56 ärenden där ersättning tillerkänts men där IAF saknat tillräckligt underlag för att bedöma arbetslöshetskassornas beslut. Således har totalt 291 ärenden där ersättning tillerkänts granskats i det andra steget. Ärenden där den enskilde tillerkänts ersättning Resultatet av granskningen av nämnda 363 ärenden visar att i en femtedel av arbetslöshetskassornas beslut (72 ärenden) om tillerkänd rätt till arbetslöshetsersättning har IAF bedömt besluten strida mot gällande ersättningsregler. Dessutom utvisar granskningen ofta förekommande (36 procent av dessa 363 ärenden) brister i de utredningar som ligger till grund för arbetslöshetskassornas beslut om att tillerkänna ersättning. Vidare framträder på något område skillnader mellan olika arbetslöshetskassor i frågor som gäller hur ersättningsreglerna skall tillämpas d.v.s. i vilka situationer som sanktioner mot den arbetssökande kan vara aktuella. I ca 30 procent av de 291 ärenden där IAF funnit besluten vara i enlighet med gällande ersättningsregler eller inte kunnat ta ställning i denna fråga har arbetslöshetskassorna inte delat arbetsförmedlingens bedömning om vad som utgör ett lämpligt arbete för ersättningstagaren. Denna andel ärenden skulle enligt IAF:s bedömning kunna minskas genom en grundligare kartläggning vid nyanmälan av arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Ärenden där meddelandet lämnats utan åtgärd För ca en tredjedel av de 541 meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som arbetslöshetskassorna lämnat utan åtgärd har arbetsförmedlingens initiativ att få till stånd en prövning av ersättningsrätten varit missriktat eftersom meddelandenas innehåll inte haft relevans för en prövning i sakfrågan. Arbetslöshetskassorna har således i dessa fall saknat möjlighet att fatta något annat beslut än att lämna meddelandena utan åtgärd då orsakerna till meddelandena saknat regelstöd för sanktion. Sidan 8 (49)
Därutöver visar granskningen att ca en femtedel av de arbetssökande inte varit registrerade som ersättningsberättigade vid arbetsförmedlingen vid den tidpunkt då meddelandena lämnats. Till samma grupp kan föras ytterligare arbetssökande för vilka arbetsförmedlingens personal ändrat sökandekategori vid senare tidpunkter. Slutsatser Sammanfattningsvis kan sägas att handläggning och beslut i ärenden som gäller ifrågasatt ersättningsrätt behöver förbättras såväl vid arbetslöshetskassorna som vid arbetsförmedlingen. För arbetslöshetskassornas del behövs en fortsatt utveckling av rutiner, innehåll och kvalitet i de utredningar som ska ligga till grund för arbetslöshetskassornas beslut om ersättningsrätt. Det bör samtidigt noteras att de 72 beslut om tillerkänd ersättning som IAF bedömt som ogrundade utgjorde ca 4 procent av de ärenden där arbetslöshetskassorna fattat beslut om tillerkännande eller sanktion. Dessa 72 ärenden kommer IAF i ett nästa steg att utreda ytterligare för att pröva berörda arbetslöshetskassors rätt till statsbidrag för utbetald arbetslöshetsersättning. För arbetsförmedlingens del är problemen med hanteringen av meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt större. Dels kan konstateras att 235 ärenden, ca 9 procent av granskade ärenden om ifrågasatt ersättningsrätt under perioden, inte ledde till sanktion mot den enskilde sökanden genom att arbetslöshetskassan enligt IAF:s prövning korrekt tillerkände arbetslöshetsersättning. Det bör dock noteras att det inte sällan handlar om svåra bedömningsfrågor och att det är viktigt att arbetsförmedlingen låter arbetslöshetskassorna pröva även svårbedömda ärenden. Vidare konstaterades att i 541 ärenden d.v.s. 22 procent av granskade ärenden, lämnade arbetslöshetskassan arbetsförmedlingens meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt utan åtgärd bl. a. därför att meddelandet inte innehöll sådan information som kunde ligga till grund för prövning av ersättningsrätten enligt tillämpliga delar av gällande regelverk. I fråga om framför allt meddelanden som lämnats utan åtgärd visar granskningen av meddelandenas innehåll och kvalitet på en hantering med stora variationer vid arbetsförmedlingen. Sidan 9 (49)
Hanteringen av meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt inom Arbetsmarknadsverket har således brister som behöver åtgärdas. Enligt IAF:s bedömning behövs både ytterligare utbildning av arbetsförmedlingens personal i frågor om arbetslöshetsförsäkringen och mer enhetliga och systematiskt utformade rutiner i frågorna om hur arbetsförmedlingen ska hantera denna del av uppdraget som gäller arbetslöshetsförsäkringen. Sidan 10 (49)
2. Uppdraget I regeringens regleringsbrev för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) anges att IAF ska bidra till att arbetslöshetskassorna och arbetsförmedlingarna fullgör sina uppgifter i arbetslöshetsförsäkringen på ett korrekt och likformigt sätt över hela landet samt bidra till att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Som en del i detta uppdrag ingår ett krav på återrapportering som avser meddelanden från arbetsförmedlingen om ifrågasatt ersättningsrätt. Närmare bestämt ska inspektionen kvartalsvis redovisa antalet meddelanden från arbetsförmedlingen om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning samt hur många av dessa meddelanden som leder till beslut från arbetslöshetskassan om nedsättning av ersättningen eller andra sanktioner. 2.1 Tillsynsprojektet Enligt förordning (2003:1108) med instruktion för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen skall Inspektionen utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna. Inspektionen skall vidare ha tillsyn över rutiner för och handläggning av ärenden hos Arbetsmarknadsverket (AMV) som påverkar arbetslöshetsförsäkringen.. Syftet med projektet har varit en omfattande och mer detaljerad granskning av ärenden som gäller meddelanden om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning. Projektet har byggt på en genomförd förstudie, tidigare erfarenheter från AMS och iakttagelser under år 2004. 2.2 Arbetssättet Granskningen har gjorts i två led. I första ledet har arbetslöshetskassornas beslut granskats avseende utformning och innehåll, med andra ord huruvida beslutet är rätt eller fel avseende såväl formellt som materiellt innehåll. Ogrundade beslut har eller kommer att följas upp med respektive arbetslöshetskassa. I ärenden där det går att konstatera att ersättning har betalats ut i strid med lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring har utgångspunkten varit att statsbidraget skall återkrävas. I frågor om återkrav av statsbidrag beslutar IAF enligt 94 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Sidan 11 (49)
I andra ledet har arbetsförmedlingens handläggning granskats med utgångspunkt från arbetslöshetskassans beslut. Ärenden som arbetslöshetskassan lämnat utan åtgärd, ärenden i vilka IAF bedömt att arbetslöshetskassan har fattat det sakligt sett riktiga beslutet att tillerkänna ersättning och ärenden där underlag saknats för IAF att göra denna bedömning har granskats med avseende på arbetsförmedlingens ställningstagande. Granskningsunderlaget består av ärenden från arbetslöshetskassorna. Dessa är ålagda att till IAF inkomma med redogörelser då medlemmars ersättningsrätt prövats 1. I dessa redogörelser ingår såväl arbetslöshetskassornas beslut och utredningar som arbetsförmedlingens meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt med eventuella bilagor. Under granskningen har IAF i vissa fall kunnat inhämta kompletterande uppgifter som inte ingått i arbetslöshetskassornas redogörelser. I andra fall har IAF även funnit det nödvändigt att begära kompletterande utredningsåtgärder. En konsekvens av detta är att den mängd ärenden där IAF funnit skäl att göra påpekanden inte är identisk med den mängd där IAF funnit besluten vara i strid med regelverket. 2.3 Avgränsning Urvalet för granskningen är begränsat till de ifrågasättanden från perioden första och andra kvartalet år 2004 där arbetslöshetskassorna lämnat redogörelser till IAF senast den 10 september 2004. Antalet meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt under den här perioden uppgick till totalt 3 387 stycken. När granskningsprojektet inleddes hade arbetslöshetskassorna ännu inte redogjort för handläggningen av drygt 900 av dessa. Granskningen är begränsad till att gälla ärenden där beslutet har blivit att ersättningstagaren tillerkänts fortsatt ersättningsrätt eller att ifrågasättandet har lämnats utan åtgärd. Vid inledningen av projektet bestod dessa grupper av 377 meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt där arbetslöshetskassorna redogjort för att ersättning tillerkänts respektive 541 meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt där dessa lämnats utan åtgärd enligt redogörelserna. 1 Följer av bestämmelsen i 7 förordning (1997:836) om arbetslöshetskassor. Sidan 12 (49)
Vid genomgång av handlingarna har i något fall framkommit att arbetslöshetskassan fattat beslut om nedsättning av ersättningsrätten i motsats till vad som angivits i redogörelsen. I dessa fall har granskningen av det individuella ifrågasättandet avbrutits. Detta på grund av att ärenden där arbetsförmedlingens ifrågasättande har betraktats som riktigt av arbetslöshetskassorna och de har beslutat om någon form av sanktion inte ingår i granskningen. Gruppen där ersättning tillerkänts har därför minskat från 377 till 363 meddelanden. 2.4 Frågeställningar De frågor som väglett granskningsprojektet är som följer: 1. Har orsaken till arbetsförmedlingens meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt en hållbar grund i gällande regelverk? 2. Vilka är skälen då ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt från arbetsförmedlingen antingen lämnas utan åtgärd eller resulterar i att arbetslöshetskassan väljer att tillerkänna den ifrågasatta sökanden fortsatt ersättningsrätt? 3. Har arbetslöshetskassans beslutsmotivering en hållbar grund i gällande regelverk? 4. Om arbetslöshetskassornas skäl att tillerkänna ersättning eller lämna meddelanden utan åtgärd är hållbara och grundar sig på gällande regelverk, vad är i så fall anledningen till att arbetsförmedlingen skriver dessa meddelanden om ifrågasatt rätt till ersättning? Handlar det om skilda sätt att tolka regelverket eller kan det finnas andra orsaker därtill? Sidan 13 (49)
3. Förstudien I syfte att göra en första preliminär bedömning har IAF tidigare genomfört en begränsad förstudie. 2 Denna innebar granskning av ett mindre urval ärenden som gällde meddelanden om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning. Granskningen omfattade såväl arbetsförmedlingens som arbetslöshetskassornas handläggning, dock med en tydlig tyngdpunkt på arbetsförmedlingen och hanteringen där. Omfattningen av studien var för liten för att dra slutsatser om bristernas respektive omfattning. För en mer generell bedömning i frågan påpekades behovet av ytterligare kompletterande studier. De typer av brister som identifierades var följande vad gäller arbetsförmedlingens hantering 3 : - Tillräcklig grund för meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt saknades. - Ofullständiga uppgifter om anvisat arbete eller program. - Bristande underlag för arbetslöshetskassans beslut. - Meddelandet lämnat senare än föreskrivet. - Brister i kommunikationen med den sökande. För arbetslöshetskassornas vidkommande påpekades följande brister: - Bristande utredningar. Kassorna uppfyller inte kravet att genomföra en fullständig utredning i ärendet. - Brister i beslutsmotiveringar. - Direkt felaktiga beslut som i många fall är resultatet av de ovan nämnda bristerna. Föreliggande granskningsprojekt utgör en del av de kompletterande studierna. Avsikten med granskningsprojektet är att närmare undersöka de uppmärksammade 2 Granskningsprojekt genomfört under maj 2004 av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) gällande meddelanden om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning. Granskning har skett av 45 ärenden och innefattat granskning av både arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas handläggning. 3 IAF:s rapport Arbetsmarknadsverkets handläggning av ärenden som gäller arbetslöshetsförsäkringen samt utbetalningen av statsbidrag till arbetslöshetskassorna, från 2004-06-03. Sidan 14 (49)
Sidan 15 (49) bristerna såväl i arbetsförmedlingens som i arbetslöshetskassornas hantering av ärenden.
4. Granskning - arbetslöshetskassorna 4.1 Meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som lämnats utan åtgärd När ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt inkommer kan arbetslöshetskassorna i vissa fall konstatera att någon ansökan om ersättning inte föreligger. Ärenden av den här typen lämnas generellt utan åtgärd. Detta betyder att arbetslöshetskassorna inte behandlar frågan om den arbetssökande har rätt till ersättning i sak men kräver ändå att vissa rutiner följs hos arbetslöshetskassan för att undvika att ersättning utgår obehörigen. Ett anspråk på ersättning för den aktuella tiden kan inkomma från medlemmen vid ett senare tillfälle. I fall då ersättningsanspråk för aktuell tid, dvs den tid då meddelandet skrevs, inkommer vid ett senare tillfälle måste meddelandet beaktas och handläggas vid denna senare tidpunkt. IAF har med anledning av detta begärt en redogörelse för hanteringen hos arbetslöshetskassorna av meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt vilka lämnats utan åtgärd. IAF har i brev till berörda arbetslöshetskassor begärt svar på följande tre frågor: - Finns rutiner för att säkerställa att utbetalning av arbetslöshetsersättning utan erforderlig prövning av ersättningsrätten inte sker? - Om så är fallet, vilka rutiner? - Har rutinerna tillämpats i samtliga nedan angivna fall? Till brevet har bifogats en lista med ärenden där en sökandes ersättningsrätt har ifrågasatts av arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassan i fråga har redogjort för att meddelandet lämnats utan åtgärd. De totalt 29 arbetslöshetskassor som haft sådana ärenden har tillskrivits. Av dessa har 28 anmält att de har en rutin för hur handläggning av meddelandet ska ske i dessa fall. Med anledning av IAF:s skrivelse har arbetslöshetskassorna kontrollerat handläggningen av de aktuella ärendena. Vid denna kontroll har 7 arbetslöshetskassor själva konstaterat att deras rutiner inte följts i ett antal fall. Därmed har ersättning kunnat gå ut till medlemmen utan Sidan 16 (49)
att arbetsförmedlingens meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt beaktats. Antalet ärenden där sökanden har kunnat få ersättning utan att prövning av ersättningsrätten kommit till stånd varierar mellan de olika arbetslöshetskassorna. Som exempel kan nämnas Arbetslöshetskassan Alfa där det rör sig om 2 av 149 personer. Den andra ytterligheten är Transportarbetarnas arbetslöshetskassa där 4 av 12 personer berörts. Av de 7 arbetslöshetskassorna som meddelat att deras rutiner inte följts har 4 samtidigt angett att de har inlett en ny utredning av ärenden där ersättning kunnat utgå oriktigt. IAF har hittills konstaterat att vid 3 arbetslöshetskassor ersättning också kommit att utgå till medlemmar och anslutna 4 utan att meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt gällande dessa personer beaktats. IAF bevakar utgången av de utredningar som arbetslöshetskassorna inlett och har också begärt in kompletterande information gällande ärenden vid övriga arbetslöshetskassor där rutiner saknats eller förefaller ha brustit. IAF har vidare granskat de skrivelser som arbetslöshetskassorna sänt till sina medlemmar med anledning av att ersättningsrätten ifrågasatts. En sådan skrivelse innehåller bland annat information från arbetslöshetskassorna om vilka handläggningsåtgärder som vidtagits. Dock utgör inte skrivelsen ifråga något beslut om rätten till arbetslöshetsersättning. Som beskrivits ovan kan ju ett ersättningsanspråk inkomma vid ett senare tillfälle. I de fall där det saknas anspråk på ersättning när ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt kommer till arbetslöshetskassan har arbetslöshetskassorna ofta inte kännedom om vad medlemmen gjort vid den tid som meddelandet om ifrågasatt ersättningsrätt avser. I sådana fall menar IAF att arbetslöshetskassan ska informera medlemmen om att ersättningsrätten kan komma att upptas till förnyad prövning. IAF har vid granskningen konstaterat att 95 procent av medlemmarna fått denna information. I de 541 ärenden som IAF har granskat har medlemmarna informerats i 513 fall. 4 Anslutna till Arbetslöshetskassan Alfa. Sidan 17 (49)
4.2 Ersättning tillerkänd efter meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt Arbetslöshetskassorna är ålagda att till IAF inkomma med redogörelser för bland annat beslut att tillerkänna medlemmar ersättningsrätt efter att denna rätt ifrågasatts av arbetsförmedlingen. IAF har även i skrivelser till arbetslöshetskassorna givit anvisningar ifråga om vilka handlingar som skall medfölja redogörelserna. För beslut om tillerkänd ersättning skall kopior på samtliga handlingar som legat till grund för beslutet sändas till IAF. Av detta följer att de handlingar IAF har tillgång till vid granskningen av ett enskilt ärende i vilket arbetslöshetsersättning tillerkänts skall vara identiskt med det underlag som arbetslöshetskassan grundat sitt beslut på. Detta material skall således vara tillräckligt omfattande för att avgöra om arbetslöshetskassans beslut är fattat i enlighet med regelverket. 4.2.1 Brister i arbetslöshetskassornas utredning IAF har konstaterat följande brister i utredningarna gällande de ärenden som undersökts. 1. Ett nödvändigt läkarutlåtande saknas. 2. Arbetslöshetskassan har inte kontaktat arbetsgivaren. 3. Arbetslöshetskassan har inte kontaktat arbetsförmedlingen. 4. Arbetslöshetskassan har inte utrett möjligheten till pendling eller byte av bostadsort. 5. Arbetslöshetskassan har på annat sätt än som angivits ovan fattat beslut grundat på medlemmens ostyrkta uppgifter. 6. Övrigt. I tabellen nedan anges brister i utredningarna fördelat på arbetslöshetskassor. I vissa ärenden har IAF funnit att utredningen är ofullständig i mer än ett avseende. Således är antalet ärenden med bristande utredningar inte identiskt med antalet uppmärksammade brister. Vidare har IAF i ett antal fall begärt och fått in kompletterande uppgifter varefter ärenden kunnat avföras som färdiggranskade utan att besluten redovisas inom den grupp där besluten bedömts strida mot regelverket. Sidan 18 (49)
Tabell 1: Brister i arbetslöshetskassornas utredningar Utrednings brister Totalt antal Arbetslöshetskassor 1 2 3 4 5 6 granskade ärenden Antal ärenden med bristande utredning Handelsanställdas 1 2 1 3 1 20 5 (25%) Skogs- och Träfackets 1 1 2 6 3 (50%) Livsmedelsarbetarnas 1 1 3 1 (33%) HTFs 2 6 2 1 5 1 23 11 (48%) Transportarbetarnas 2 7 3 2 18 9 (50%) Metallindustriarbetarnas 4 7 13 4 16 17 77 38 (49%) Hotell- och Restauranganställdas 2 1 2 1 13 4 (31%) SIFs 1 1 1 2 17 3 (18%) Elektrikernas 2 1 3 4 3 (75%) Ledarnas 2 1 1 3 3 (100%) Målarnas 1 0 (0%) Sveriges Teaterverksammas 1 0 (0%) Byggnadsarbetarnas 1 3 5 1 1 5 27 11 (41%) Sveriges Arbetares 1 5 1 (20%) Pappersindustriarbetarnas 2 0 (0%) Fastighetsanställdas 3 0 (0%) Kommunalarbetarnas 1 6 2 2 4 5 45 15 (33%) Kommunaltjänstemännens 1 1 1 6 1 (17%) Petroleumhandlarnas 1 0 (0%) AEA 1 1 10 2 (20%) Småföretagarnas 1 7 1 (14%) Statstjänstemännens 1 1 7 1 (14%) Finansförbundets 1 2 1 (50%) Svensk Handels och Arbetsgivarnas 1 1 6 1 (17%) Service och kommunikation 1 1 1 1 8 3 (38%) Grafikernas 1 1 2 1 (50%) STs 1 1 1 1 5 2 (40%) Industrifackets 1 3 1 22 4 (18%) Lärarnas 1 1 1 8 3 (38%) Alfa 2 2 1 11 3 (27%) Summa 18 45 40 10 47 38 363 130(36%) 1. Ett nödvändigt läkarutlåtande saknas. 2. Arbetslöshetskassan har inte kontaktat arbetsgivaren. 3. Arbetslöshetskassan har inte kontaktat Arbetsförmedlingen. 4. Arbetslöshetskassan har inte utrett möjlighet till pendling eller byte av bostadsort. 5. Arbetslöshetskassan har på annat sätt än som angivits ovan fattat beslut grundat på medlemmens ostyrkta uppgifter. 6. Övrigt. Sidan 19 (49)
De brister i utredningarna som IAF uppmärksammat avser, som framgår ovan, olika utredningsåtgärder som arbetslöshetskassorna underlåtit att utföra men som IAF bedömer varit nödvändiga för att dessa skall kunna fatta ett korrekt beslut. Som exempel kan nämnas att i 18 ärenden har arbetslöshetskassorna inte inhämtat föreskrivna 5 läkarutlåtanden när medlemmarna anfört medicinska skäl som orsak till att inte ha sökt anvisade arbeten. Arbetslöshetskassorna har ändå gjort bedömningen att de anvisade arbetena inte varit lämpliga. Det enda stöd för denna bedömning som i efterhand redovisats kan vara en tjänsteanteckning från samtal med medlemmen där den enskildes uppgifter om hälsotillståndet finns dokumenterade. Stöd för uppfattningen att läkarutlåtandena skulle vara uppenbart obehövliga saknas. I andra ärenden har arbetslöshetskassorna på ett sätt som IAF menar inte varit i enlighet med reglerna för lämpligt arbete tillerkänt ersättningsrätten trots att ingivna läkarutlåtanden inte utsäger att anvisade arbeten är olämpliga av hälsoskäl utan endast innehåller mer allmänna beskrivningar av medlemmarnas hälsotillstånd. Endast under de 100 första ersättningsdagarna i en ersättningsperiod har den sökande rätt att begränsa sig till att söka arbete i närområdet 6. Under dessa 100 dagar 5 Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter om lämpligt arbete enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (AMSFS 2001:10) är upphävda och ersatta av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om tillämpningen av 11 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring gällande lämpligt arbete (IAFFS 2004:3) som trätt i kraft den 1 september 2004. Angående medicinska skäl angavs i 5 i AMS föreskrifter: Om den sökande åberopar medicinska skäl för att avvisa ett arbete skall dessa, om det inte är uppenbart obehövligt, styrkas med ett läkarutlåtande som beskriver den sökandes förutsättningar att utföra det erbjudna arbetet. 6 9 a Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring: Under de första 100 ersättningsdagarna i en ersättningsperiod får en sökande begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet. Detsamma gäller vid ny arbetslöshet, om tolv månader förflutit sedan den sökande senast fick ersättning och ersättningsperioden inte har löpt ut. Möjligheten att begränsa sökandet under de första 100 dagarna gäller dock inte om en sökande påbörjar en ny ersättningsperiod i direkt anslutning till den föregående perioden. Lag (2000:1460). Sidan 20 (49)
skall den sökande undanröja de hinder som finns från att söka arbete på annan ort än bostadsorten. I förarbetena till lagen (prop. 1999/2000:139 s. 52-54) framgår att syftet med begränsningen är att den arbetssökande under den perioden skall ges ett visst rådrum att anpassa sig till den nya situationen. Därefter skall den sökande vidga sitt sökområde såväl yrkesmässigt som geografiskt. IAF har funnit att arbetslöshetskassorna i 10 fall, trots denna regel, inte fullgjort den utredningsskyldighet vad gäller möjligheter till arbetspendling, dubbel bosättning och eller byte av bostadsort som även utifrån AMS nu upphävda föreskrifter 7 varit nödvändig i fall där ett anvisat arbete varit beläget på annan ort. En sannolik anledning till att arbetslöshetskassorna inte utrett dessa möjligheter är att arbetslöshetskassorna tagit sociala och ekonomiska hänsyn som saknat stöd i regelverket. Om så är fallet baseras besluten på de sökandes dokumenterade invändningar mot att tidvis vistas på annan ort än sina respektive familjer eller mot att flytta från orter där medlemmarna bott under lång tid och har sina sociala nätverk. Andra omständigheter kan självfallet också ha legat till grund för besluten i dessa 10 ärenden men dokumentation i ärendena saknas gällande sådana eventuella omständigheter. Arbetslöshetskassorna har i vissa andra fall också underlåtit att utföra de utredningar som varit nödvändiga för 7 Av AMS föreskrifter om lämpligt arbete framgår bland annat följande. 2 : Innehållet i en individuellt upprättad handlingsplan ger vägledning om vad som är ett lämpligt arbete i det enskilda fallet. Om en sådan individuell handlingsplan inte har upprättats är det arbetsförmedlaren som ytterst gör bedömningen av vilka arbeten den arbetssökande skall söka alternativt avgör vilka arbetsmarknadspolitiska program den arbetssökande skall delta i. 7 1-2 st: Lokal bundenhet av familjeskäl kan finnas bland annat på grund av makens arbetsförhållanden, eller att barn eller någon annan medlem som ingår i hushållsgemenskapen är beroende av den sökandes tillsyn och stöd. När barn nått den ålder att de inte längre kräver kontinuerlig tillsyn bör den ena föräldern kunna ta arbete på annan ort. Den bortavarande föräldern bör kunna besöka hemmet varje vecka, om det inte endast är fråga om en kortvarig anställning. Även för sammanboende utan barn bör arbetsorten vara belägen så att den gemensamma bostaden kan besökas varje vecka, om det inte gäller endast en kortvarig anställning. Sidan 21 (49)
prövning av ersättningsrätten. Utredningarna har inskränkts till att gälla endast de observationer som framförts i de specifika meddelandena från arbetsförmedlingen. Någon ytterligare utredning har inte inletts även i de fall arbetslöshetskassorna under utredningen fått tillgång till ytterligare information som i sig kunnat resultera i sanktionsbeslut. IAF har exempelvis funnit fall då det under utredningen framkommit uppgifter som tyder på att de sökande inte varit aktivt arbetssökande. Arbetslöshetskassorna har trots detta valt att tillerkänna medlemmarna ersättning utan vidare utredning av denna fråga. 4.2.2 Brister i arbetslöshetskassornas beslut I 68 procent av de 3 387 meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som arbetsförmedlingen lämnade till arbetslöshetskassorna första halvåret 2004 beslutade arbetslöshetskassorna om sanktioner i enlighet med arbetsförmedlingens underlag. I ca 10 procent av ärendena hade arbetslöshetskassorna tillerkänt ersättning när granskningsprojektet inleddes 8. IAF har efter granskning av de 363 beslut vari arbetslöshetskassorna tillerkänt de arbetssökande rätt till ersättning funnit att arbetslöshetskassorna fattat beslut som enligt IAF:s bedömning i 20 procent av de 363 ärendena, 72 ärenden, strider mot de lagar, förordningar och föreskrifter som reglerar denna rätt. Dessa beslut kommer till största delen att bli föremål för IAF:s prövning av återkrav av statsbidrag. 8 Denna andel utgör nu 13 procent (418 ärenden). Antalet ärenden som lämnats utan åtgärd har ökat till 591 ärenden. Därutöver har arbetsförmedlingen återkallat 54 meddelanden, 104 meddelanden saknar ännu beslut och arbetslöshetskassorna anger att de ej tagit emot 72 meddelanden. Källa: IAF:s kvartalsrapport 1 2005. Publicerad 2005-02-09. Sidan 22 (49)
Tabell 2: Brister i arbetslöshetskassornas beslut Beslut Kassa Ogrundade Ofullständigt utredda 9 Totalt antal granskade ärenden Handelsanställdas 3 2 20 Skogs- och Träfackets 1 2 6 Livsmedelsarbetarnas 1 3 HTFs 3 6 23 Transportarbetarnas 6 18 Metallindustriarbetarnas Hotell- och Restauranganställdas SIFs 23 10 77 2 2 13 3 2 17 Elektrikernas 1 2 4 Ledarnas 2 3 Målarnas 1 Sveriges Teaterverksammas 1 1 Byggnadsarbetarnas 2 6 27 Sveriges Arbetares 1 5 Pappersindustriarbetarnas 1 2 Fastighetsanställdas 3 Kommunalarbetarnas 14 5 45 Kommunaltjänstemännens 1 1 6 Petroleumhandlarnas 1 AEA 1 2 10 Småföretagarnas 1 7 Statstjänstemännens 1 7 Finansförbundets 2 2 Svensk Handels och Arbetsgivarnas 1 6 Service och kommunikation 2 8 Grafikernas 1 1 2 STs 2 1 5 Industrifackets 2 4 22 Lärarnas 1 8 Alfa 1 2 11 Summa 72 56 363 Ett återkommande fel i arbetslöshetskassornas beslut i nämnda 363 ärenden är att arbetslöshetskassorna tillerkänner ersättning då den sökande uppgett medicinska hinder mot att söka ett anvisat arbete, trots att ett eventuellt läkarintyg inte styrker att arbetet skulle vara olämpligt. Arbetslöshetskassorna har också i ett flertal fall tillerkänt ersättning trots att de sökande ej sökt anvisade arbeten i rätt tid. De sökande har inkommit med skrivelser i vilka de anger att de exempelvis tagit fel på sista ansöknings 9 Ärenden med ofullständig utredning. IAF har i dessa fall inte kunnat bedöma om besluten strider mot regelverket. Sidan 23 (49)
datum. Arbetslöshetskassorna har godtagit detta och tillerkänt medlemmarna ersättning. IAF har vidare funnit att det i ärendena ofta framkommer uppgifter som tyder på att de sökande inte varit aktivt arbetssökande. Arbetslöshetskassorna har trots detta valt att tillerkänna medlemmarna ersättning utan vidare utredning av dessa frågor. Vid granskningen har också framkommit att arbetslöshetskassorna såsom beskrivits i avsnitt 4.2.1 felaktigt tillerkänt ersättning då man bedömt att den sökande varit lokalt bunden till bostadsorten på grund av familjeskäl och därför inte behövt söka arbete utanför hemorten. Således går det även bland de ärenden där IAF funnit att utredningen är ofullständig att konstatera att besluten är materiellt felaktiga i ett antal fall. En del av dessa ärenden kommer, som framgått ovan, att bli föremål för återkrav av statsbidrag. IAF har i många fall begärt att arbetslöshetskassorna skall komplettera ärendena med ny utredning för att IAF skall kunna ta ställning till om beslutet att tillerkänna medlemmen arbetslöshetsersättning varit materiellt riktigt. Det finns dock inte alltid en reell möjlighet att i efterhand komplettera utredningen med saknade uppgifter. De sökande är till exempel obenägna att inkomma med läkarutlåtanden när de redan fått ersättning tillerkänd. Det kan också vara svårt att i efterhand kontrollera möjligheterna att få en bostad på annan ort när det förflutit lång tid. I fråga om dessa ärenden kan IAF endast konstatera att arbetslöshetskassornas utredningar inte varit fullständiga och att arbetslöshetskassorna således inte haft ett tillräckligt underlag för att fatta beslut. En annan företeelse som IAF uppmärksammat vid granskningen av dessa 363 ärenden är att det vid två arbetslöshetskassor tillämpas en rutin som saknar motsvarighet vid övriga arbetslöshetskassor när olika händelser som ligger till grund för ifrågasatt ersättningsrätt är närliggande i tid. Enligt denna rutin lämnas ett enskilt ifrågasättande utan avseende till följd av att ett tidigare meddelande, avseende samma person, om ifrågasatt ersättningsrätt lett till beslut. De arbetslöshetskassor som IAF hittills funnit tillämpa denna rutin är Arbetslöshetskassan Alfa och Metallindustriarbetarnas arbetslöshetskassa. Dessa arbetslöshetskassor fattar i dessa fall ett beslut vari Sidan 24 (49)
anges att ett specifikt meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt omfattas av ett tidigare meddelat beslut trots att så inte varit fallet. Enligt 45 a lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring 10 skall arbetslöshetsersättning sättas ned stegvis vid upprepade händelser som kan ligga till grund för sanktioner. Rättsläget är dock oklart gällande hur arbetslöshetskassorna skall förfara när flera meddelanden inkommer inom en kort tidsrymd och den arbetssökande eventuellt inte hunnit inrätta sitt handlande efter det först lämnade meddelandet. Eftersom det beskrivna förfarandet inte är en vid samtliga arbetslöshetskassor tillämpad rutin kan IAF konstatera att medlemmar i vissa arbetslöshetskassor i och med detta undgår sanktioner som åläggs medlemmar i andra arbetslöshetskassor. 10 45 a 1 3 st. lyder: Dagpenningen sätts ned med 25 procent i 40 ersättningsdagar (nedsättningstid) inom ersättningsperioden, om en sökande har 1. avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl eller 2. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd. Om det under ersättningsperioden en andra gång inträffar sådant förhållande som anges i första stycket skall den sökandes dagpenning sättas ned med 50 procent i ytterligare 40 ersättningsdagar inom ersättningsperioden. Inträffar under ersättningsperioden en tredje gång sådant förhållande som anges i första stycket, har den sökande inte rätt till ersättning förrän han eller hon därefter på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Sidan 25 (49)
5. Granskning Arbetsmarknadsverket Både de formella och sakmässiga aspekterna av arbetsförmedlingens hantering av meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt har beaktats i granskningen. Med andra ord har granskningen avsett anledningarna till att meddelanden skickas, innehållet i meddelandena och meddelandenas fullständighet. Därutöver har granskningen i några fall resulterat i kommentarer gällande meddelandenas konsekvenser för de arbetssökande. IAF har bland annat valt att undersöka vilket stöd i gällande regelverk arbetsförmedlingen haft i de situationer då ifrågasättandena gjorts. Arbetsförmedlingen skall i vissa fall skicka ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt till arbetslöshetskassan när en sökande inte uppfyller grundvillkoren i 9 i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) eller när någon av situationerna som anges i 16 i förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten är aktuella. Enligt 9 (ALF) föreligger rätt till ersättning vid arbetslöshet för sökande som 1 är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, 2 är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan, 3 är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, 4 medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen, och 5 aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete. Lag (2000:1460). Sidan 26 (49)
Sidan 27 (49) Enligt 16 i förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall länsarbetsnämnden underrätta arbetslöshetskassan och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen om en arbetssökande som får eller begär ersättning från en arbetslöshetskassa avvisar ett lämpligt arbete eller ett arbetsmarknadspolitiskt program som erbjuds, på annat sätt genom sitt uppträdande uppenbarligen vållar att en anställning eller deltagande i ett program inte kommer till stånd, uppträder så att det finns anledning för länsarbetsnämnden att förmoda att sökanden inte vill eller kan anta något som helst arbete, eller frivilligt och utan godtagbar anledning lämnat en anställning eller blivit avskedad pga otillbörligt uppförande och arbetslöshetskassan inte på annat sätt kan antas ha fått kännedom om det.
5.1 Meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som lämnats utan åtgärd Lagstödet för att sända de meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som lämnats utan åtgärd fördelar sig per län på följande sätt. De olika grupperna kommenteras i det följande. Tabell 3 11 : Anledningar till meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt ALF 9 FO 16 Annan anledning Totalt antal granskade Län 1 2 3 4 5 6 7 Stockholms 17 8 21 41 (47%) 87 Uppsala 2 (100%) 2 Södermanlands 2 1 5 (63%) 8 Östergötlands 1 3 1 9 (64%) 14 Jönköpings 3 2 4 5 (36%) 14 Kronobergs 1 2 4 (57%) 7 Kalmar 3 1 26 7 (19%) 37 Gotlands 1 (100%) 1 Blekinge 1 1 5 (71%) 7 Skåne 6 6 8 69 2 1 3 61 (38%) 156 Hallands 4 1 2 (29%) 7 Västra Götalands 5 3 44 18 (26%) 70 Värmlands 23 1 1 2 (7%) 27 Örebro 2 4 11 2 (11%) 19 Västmanlands 2 4 1 3 (30%) 10 Dalarnas 2 1 2 1 (17%) 6 Gävleborgs 2 10 1 1 6 (30%) 20 Västernorrlands 3 1 6 3 13 Jämtlands 3 1 2 (33%) 6 Västerbottens 2 14 16 Norrbottens 1 1 9 3 (21%) 14 Summa 49 7 32 254 5 9 6 179 541 Indelning: 1. Den sökande är ej arbetsför, oförhindrad eller beredd anta lämpligt arbete 2. Den sökande har ej medverkat till att upprätta handlingsplan 3. Den sökande är ej aktivt arbetssökande 4. Den sökande har avvisat arbete eller arbetsmarknadspolitiskt program 5. Den sökande har vållat att anställning eller programdeltagande inte kommit till stånd 6. Den sökande vill eller kan inte anta arbete 7. Den sökande har lämnat en anställning eller avskedats pga otillbörligt uppförande 11 Se sidan 26 f. för detaljerade uppgifter om innehållet i 9 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och 16 förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Sidan 28 (49)
5.1.1 Grundvillkoren i 9 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring Enligt 9 p. 3 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring krävs att den sökande är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. Denna punkt redovisas inte i tabellen men kommenteras i avsnitt 5.1.3. De krav som ställs på en arbetssökande i 9 utgör grundvillkoren för rätten till arbetslöshetsersättning. De grundvillkor som i denna grupp ärenden enligt arbetsförmedlingen oftast inte uppfyllts har varit att den arbetssökande varit förhindrad, ej arbetsför eller ej beredd att anta ett erbjudet lämpligt arbete. 5.1.2 16 förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten Den generellt vanligaste orsaken till att ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt skickats till arbetslöskassan har varit att en arbetssökande avvisat ett lämpligt arbete eller ett arbetsmarknadspolitiskt program. Enligt 16 i förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall länsarbetsnämnden underrätta arbetslöshetskassan om detta. I mer än hälften av de granskade ärendena har som anledning angetts någon av punkterna i den aktuella paragrafen. Den övervägande andelen meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som lämnats utan åtgärd härrör således från avvisade arbeten eller arbetsmarknadspolitiska program. Andra skäl som enligt regelverket borde resultera i ett ifrågasättande har tidigare återfunnits i 10 i AMS föreskrifter för länsarbetsnämnderna om ekonomiskt stöd vid arbetslöshet 12. Enligt föreskriften skall ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt lämnas när den sökande har avvisat en anvisning till lämpligt arbete, lämnat förmedlingen eller på annat sätt hindrat förmedlaren från att ge en fullständig anvisning till lämpligt arbete eller arbetsmarknadspolitiskt program. I det granskade materialet om 541 ärenden har arbetsförmedlingen endast i ett fall hänvisat till AMS föreskrift som skäl för att ifrågasätta ersättningsrätten. 12 AMS föreskrift om ekonomiskt stöd vid arbetslöshet är upphävd den 31 augusti 2004. Sidan 29 (49)
5.1.3 Annan än föreskriven anledning I denna grupp redovisas de ärenden som har initierats av meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som tillkommit av andra orsaker än de som anges i lag och förordning. Med utgångspunkt i de frågeformuleringar som återgetts i uppdragsbeskrivningen är sådana skäl som inte är föreskrivna i regelverket per definition felaktiga. Som redovisas ovan har i granskningen framkommit att det finns ett mellan länen varierande antal ärenden där meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt har lämnats till arbetslöshetskassan utan stöd i regelverket. Totalt ingår 178 meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt i denna grupp ärenden 13. Dessa meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt utgör 33 procent av de 541 meddelanden som arbetslöshetskassorna lämnat utan åtgärd. Det totala antalet meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som lämnades under första halvåret 2004 uppgår till 3 387 stycken. Av dessa saknades redogörelser för ca 900 meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt när granskningen inleddes. De meddelanden som arbetslöshetskassorna lämnat redogörelser för var således ca 2500 stycken. Ställt i relation till denna volym utgör de meddelanden som IAF:s granskning visar har lämnats utan regelstöd ca 7 procent. Skillnader kan utläsas mellan olika län. Dock kan ändå vissa generella slutsatser dras. En sådan slutsats är att meddelanden om ifrågasatt rätt till arbetslöshetsersättning används i sammanhang för vilka de inte är avsedda. En annan slutsats är att detta resulterar i merarbete såväl för arbetslöshetskassornas som för arbetsförmedlingens personal utan att förutsättningar för att uppnå den avsedda effekten föreligger. En ytterligare slutsats är att det inom Arbetsmarknadsverket finns behov av ökad kunskap om kontrollfunktionens praktiska tillämpning. AMS borde med anledning därav initiera ytterligare utbildning inom detta område och i övrigt förbättra förutsättningarna för en rättssäker hantering av dessa ärenden. 13 I 1 ärende har arbetsförmedlingen hänvisat till AMS nu upphävda föreskrift om ekonomiskt stöd vid arbetslöshet som skäl för att ifrågasätta ersättningsrätten. Sidan 30 (49)
Denna slutsats styrks också av att meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt lämnats trots att den sökande vid tidpunkten för ifrågasättandet över huvud taget inte var berättigad till arbetslöshetsersättning. IAF har granskat vilka sökandekategorier (SKAT) som de sökande varit registrerade i vid tidpunkten då arbetsförmedlingen lämnat meddelandena. Vid granskningen av meddelanden om ifrågasatt ersättningsrätt som resulterat i att arbetslöshetskassan lämnat meddelandena utan åtgärd har framkommit att vid den aktuella tidpunkten 20 procent av de sökande som dessa 541 meddelanden gäller inte var registrerade i någon sökandekategori där ersättningsrätt föreligger. Ett förekommande skäl är att den sökande avanmälts i samband med den händelse som senare resulterade i ifrågasättandet. Ett annat att personen var inskriven i ett arbetsmarknadspolitiskt program när händelsen som ledde till ifrågasättandet inträffade. Inte i något av dessa fall finns stöd att göra ett ifrågasättande enligt de lagrum som redovisats ovan. Avanmälan och deltagande i arbetsmarknadspolitiska program kommenteras i det följande. 5.1.4 Avanmälan Vid granskningen har noterats att arbetsförmedlingen i vissa fall ändrat sökandekategori på sökande i direkt anslutning till att ifrågasättandet skrevs, oavsett orsaken till ifrågasättandet. Granskningen har bland annat utvisat att befintlig SKAT ändrats till SKAT 14, vilken enligt AMS egen beskrivning står för övriga inskrivna vid arbetsförmedlingen, det vill säga arbetssökande som för närvarande inte kan tillträda ett arbete. SKAT 14 genererar en avanmälan till den sökandes arbetslöshetskassa varvid ersättningsrätten upphör till dess att arbetsförmedlingen åter ändrar till någon av de sökandekategorier där sökanden registreras som ersättningsanmäld i OAS 14. Åter andra sökande hade varit registrerade i SKAT 14 (ej ersättningsberättigade arbetssökande) sedan kortare eller längre tid före tidpunkten för ifrågasättandet. 14 OAS är namnet på arbetslöshetskassornas datoriserade handläggningssystem. Sidan 31 (49)
I dessa fall föreligger en situation där arbetslöshetskassan inte kan pröva ärendet. Ytterligare en annan variant som noterats vid granskningen är att SKAT 14 åsatts den arbetssökande direkt efter att ett beslut om deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program återkallats. Ett sådant återkallande leder till att den arbetssökande blir avanmäld och därmed ej är ersättningsberättigad. Arbetslöshetskassan kan inte fatta beslut om eventuell sanktion eftersom det inte utgår någon ersättning. I dessa fall föregår arbetsförmedlingen arbetslöshetskassans utredning och beslut, eftersom ersättningsrätten upphör med omedelbar verkan i och med avanmälan och en avanmälan hos arbetsförmedlingen inte kan överklagas. Om arbetslöshetskassan inte prövar ärendet berövas den arbetssökande möjligheten att få ett beslut som är möjligt att överklaga, och rättsäkerheten sätts därmed ur spel. 5.1.5 Arbetsmarknadspolitiska program Om den arbetssökande fortfarande är inskriven i program den dag ifrågasättandet skrivs kan arbetslöshetskassan inte besluta om någon sanktion eftersom den sökande då uppbär aktivitetsstöd (enligt arbetsförmedlingens beslut). Arbetslöshetskassan kan bara besluta i ärenden som gäller arbetslöshetsersättning. Som exempel kan nämnas ett ifrågasättande gällande en sökande som misskött sig inom ett program. Arbetsförmedlingen uppmanade arbetslöshetskassan att pröva den arbetssökandes rätt till aktivitetsstöd. Beslut om aktivitetsstöd kan dock endast fattas av arbetsförmedling eller länsarbetsnämnd 15. Ett annat exempel från en situation då en arbetssökande misskött sig inom ett program är följande. När programmet avslutats har arbetsförmedlingen skickat ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt på grund av att den arbetssökande tidigare misskött sig inom programmet. Vid den tidpunkt den sökande misskötte sig uppbar sökanden aktivitetsersättning och inte arbetslöshetsersättning. Detta innebär att arbetslöshetskassan inte 15 Formellt är det Försäkringskassan som fattar beslut om aktivitetsstöd. Sidan 32 (49)
har möjlighet att fatta något beslut om rätten till arbetslöshetsersättning eftersom det inte fanns någon ersättningsrätt att stänga av eller sätta ned när händelsen som föranlett ifrågasättandet inträffade. Enligt 46 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring skall arbetslöshetskassorna tillämpa bestämmelserna i 43 och 45a st 1 p. 1 i samma lag även ifråga om arbetsmarknadspolitiska program. Handläggaren vid arbetsförmedlingen kan återkalla anvisningen till program direkt när den sökande missköter sig eller stör verksamheten. Om sökanden därefter lämnar in ansökan om arbetslöshetsersättning skall arbetslöshetskassan då utreda rätten till ersättning. Vid granskningen har också uppmärksammats ärenden där den sökande avvisat ett erbjudet arbete när denne varit inskriven i aktivitetsgarantin. Någon återkallelse enligt 37 a förordning (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program har inte i dessa fall skett utan istället har ett meddelande om ifrågasatt ersättningsrätt skickats till arbetslöshetskassan. Inte heller i denna situation kan arbetslöshetskassan vidta någon åtgärd eftersom det inte finns någon ersättningsrätt att ansluta till enligt 23 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. De sökande uppbär även i dessa fall aktivitetsstöd. Om inte beslut om återkallande av anvisning till arbetsmarknadspolitiska program fattas vid den aktuella tidpunkten kan utbetalningen av aktivitetsstöd till den arbetssökande fortsätta. Om däremot en arbetssökande efter det att en anvisning till program återkallats begär ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skall arbetslöshetskassan pröva rätten till ersättning. Arbetslöshetskassan har då att pröva rätten till ersättning enligt 46 i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Den omvända ordningen att prövning av ersättningsrätten föregår återkallandet har dock inte stöd i regelverket. Sidan 33 (49)