l Promemoria Sid. 1(12) 2017-01-27 Guatemala City Landöversikt El Salvador januari 2017 Basfakta Folkmängd: 6,2 miljoner (uppskattning 2016) Huvudstad: San Salvador (befolkning: drygt 2 miljoner) Yta: 20 400 km² [Sverige: 449 964 km2] Språk: Spanska (officiellt). Urfolksspråken Nahuatl, lenca, cacaopera. Religion: Katolicism (ca 46 procent), protestantism (ca 33 procent) Valuta: USD Växelkurs: 1 SEK = 0,11 USD (januari 2017) BNP/per capita, nominell 4 217 USD (2015) BNP/per capita med 8606 USD (2015) köpkraftsparitet (PPP) Regeringsparti: Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional (FMLN) President/statschef: Salvador Sánchez Cerén Vicepresident: Óscar Ortiz Utrikesminister: Hugo Martínez Kongressen: En kammare med 84 mandat och representerade partier. Största politiska partier Alianza Republicana Nacionalista (ARENA) 35 mandat, Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional (FMLN) 31 mandat, Gran Alianza de Unidad Nacional (GANA) 11 mandat, Partido de Concertación Nacional (PCN) 6 mandat, Partido Demócrata Cristiano (PDC) 1 mandat
2(13) Geografisk och demografisk översikt Geografiskt domineras El Salvador av två parallella bergskedjor som ger upphov till tre topografiska regioner; 1) södra kustregionen som är tropiskt lågland 2) en central landsdel som präglas av subtropiska högslätter, vulkaner och dalgångar och 3) en nordlig bergsregion med lågland och dalgångar formade av Lempafloden och Sierra Madre. Högsta punkten är Cerro El Pital (2 730 m.ö.h.). Omkring 150 floder genomkorsar landet och mynnar ut i Stilla Havet. Maj är i genomsnitt den varmaste månaden (19-33C ), medan december är svalast (16-32C ). Juni månad är i regel rikast på nederbörd. El Salvador drabbas regelbundet av olika naturkatastrofer såsom vulkanutbrott, tropiska stormar och perioder av torka. Landet ligger i en mycket instabil geologisk zon och har skakats av flera kraftiga jordbävningar. El Salvador är indelat i 14 provinser, varav de folkrikaste är San Salvador, La Libertad och Santa Ana. La Unión i sydöst vid Fonsecabukten är en viktig naturlig hamnstad. Befolkningen utgörs till 90 procent av mestiser. Omkring fem procent av befolkningen är urfolk; främst lencas och pipiles. Ursprungsspråken som talas härstammar från språkfamiljen nahuatl, och av dessa talas främst pipil. Omkring 40 procent av befolkningen är bosatt på landsbygden. Historik Innan området som idag är El Salvador erövrades av spanjorerna år 1525 möttes dessa av hårt motstånd från urfolken. Området ifråga var vid denna tid huvudsakligen uppdelat i två stora regioner och ett flertal olika furstendömen. Det största motståndet kom från pipilfolket; en nomadiskt nahuafolk med ursprung i aztek- och toltec-civilisationerna som troligtvis migrerat söderut från Mexiko på 1000-talet e Kr. Efter 1525 kom El Salvador att styras som en del av det spanska kolonialväldet Guatemala under nästan 300 år. Precis som sina grannländer blev El Salvador självständigt från Spanien i september 1821, varefter landet en kort tid var en del av det mexikanska imperiet innan detta föll samman 1823. Därefter var El Salvador anslutet till den centralamerikanska federationen, innan det till slut blev en självständig republik 1838. Politiskt system El Salvadors författning från 1983 föreskriver ett demokratiskt statsskick med en verkställande, en lagstiftande och en dömande makt. Den verkställande makten utövas av presidenten som utses i allmänna val för en femårsperiod och som inte får ställa upp för omval. Presidenten är både stats- och regeringschef samt överbefälhavare. Vid sin sida har presidenten en vicepresident som liksom regeringen utnämns och avsätts av presidenten. Den lagstiftande
3(13) makten, Asamblea Nacional, har en kammare med 84 ledamöter som väljs för en mandatperiod på tre år. Högsta domstolen består av 15 ledamöter som utses för en period av 9 år. El Salvadors 14 provinser styrs av guvernörer som utses av presidenten, och landets 262 kommuner styrs av borgmästare som utses i val som hålls i samband med parlamentsvalen. Den inrikespolitiska utvecklingen I likhet med de övriga centralamerikanska länderna var tiden efter självständigheten kantad av uppror och konflikter med grannländerna och en relativ stabilitet infann sig inte förrän under 1900-talets första årtionden. På 1850- talet påbörjades uppbyggnaden av en storskalig kaffeproduktion, vilken kom att dominera det politiska och ekonomiska livet i El Salvador i mer än ett århundrade framåt. Den ekonomiska eliten, dvs. storgodsägarna, hade stort inflytande och makten låg mer eller mindre i händerna på vad som kallades de 14 familjerna. Den ojämna jordfördelningen och den globala lågkonjunkturen gav 1932 upphov till ett uppror av de jordlösa under ledning av kommunistpartiets grundare Farabundo Martí. Upproret krossades brutalt av militären och tusentals bönder mördades. Händelsen, som är känd som La matanza (massakern), innebar startskottet för en lång period av samarbete mellan godsägarna och militären. Den politiska utvecklingen fram till 1970-talet präglades av militärkupper och på förhand uppgjorda val. En potentiell vändpunkt inträffade i samband med att oppositionen, genom det kristdemokratiska partiet PDC:s José Napoleon Duarte, vann valet 1972. Valresultatet godkändes dock inte och militären återtog makten. Duarte tvingades i exil fram till 1980 då han själv återtog makten genom en militärkupp som ledare av en militärjunta. Civilsamhället reagerade kraftigt mot bristerna i demokratin och studenter, fackföreningsrepresentanter och jordbrukare protesterade mot att önskvärda reformer aldrig genomfördes. Vänsterorienterade reformister och revolutionärer samlade stöd hos stora delar av befolkningen som var besvikna på den sociala och politiska situationen, vilket resulterade i att gerillagrupper bildades. År 1980 gick fem av dessa grupper samman under namnet Fronten Farabundo Martí för nationell befrielse (FMLN) och ett år senare var den interna väpnade konflikten ett faktum. Sammandrabbningar mellan den salvadoranska militären (uppbackad av USA i form av pengar, utrustning och rådgivare), paramilitära grupper, dödsskvadroner och gerilla resulterade i att mer än 75 000 människor miste livet under det 12 år långa kriget.
4(13) När El Salvador 1984 gick till sin första mer eller mindre demokratiska val på 50 år, valdes Duarte formellt till president i El Salvador. Några vänsterpartier hade ännu inte medverkat i valen. I det följande presidentvalet 1989 vann högerpartiet ARENA, och dess kandidat Alfredo Cristiani tillträdde som president. Detta maktskifte mellan kristdemokraterna och ARENA innebar det första fredliga maktöverlämnandet från en vald president till en annan i El Salvadors historia. Den 16 januari 1992 slöts ett fredsavtal efter några års segslitna fredsförhandlingar under medling av FN. I utbyte mot politiska och sociala reformer och ett kraftigt reducerat inflytande för militären lade FMLN ned sina vapen och ombildades till ett politiskt parti. I president- och parlamentsvalen 1994 deltog FMLN för första gången som ett lagligt politiskt parti, men ARENA lyckades behålla makten i såväl regering som parlament. Även i presidentvalen 1999 och 2004 vann ARENA. Sedan fredsavtalet är militären inte längre en drivande aktör i den salvadoranska politiken. Den sanningskommission som tillsattes under fredsarbetet beräknar att omkring 22 000 olika slags övergrepp begicks under konflikten. 60 procent involverade utomrättsliga avrättningar, 25 procent påtvingade försvinnanden, 20 procent tortyr och resterande involverade mer än en form av övergrepp. Sammantaget 85 procent av övergreppen bedöms ha begåtts av staten eller med kopplingar till staten. År 1993 antogs en amnestilag som rör alla typer av kränkningar av mänskliga rättigheter begångna under den interna väpnade konflikten, med undantag för perioden juni 1989 till 1992. Amnestilagen har försvårat möjligheterna att skapa försoning i landet. I juli 2016 beslutade Högsta domstolens konstitutionella kammare att amnestin inte gäller för brott mot mänskligheten och utredningar av några av de värsta massakrerna har inletts av Riksåklagaren. Arbete med att ta itu med landets konfliktfyllda historia inleddes (i blygsam omfattning) redan under den f.d. presidenten Funes mandatperiod (2009-2014). År 2009 tillsattes en utredning för det hittills ouppklarade mordet på ärkebiskop Óscar Romero 1980. I samband med tillsättningen bad presidenten om ursäkt å statens vägnar för Romeros död och för de kränkningar av mänskliga rättigheter som regimen begick under den interna väpnade konflikten. Under 2011 accepterade regeringen sitt ansvar för massakern i byn El Mozote 1981, då nära tusen personer dödades, varav nästan hälften var barn. I december 2012, på årsdagen av massakern, beordrades El Salvador av den
5(13) Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter att utreda massakern. Fallet öppnades under hösten 2016. Efter en lång process godkände påve Franciskus under 2015 ärkebiskop Romeros saligförklaring. Det är första gången som en biskop saligförklaras i Latinamerika och innebär ett steg närmare en helgonförklaring av Romero. Den nationella politiken i El Salvador har sedan fredsavtalets undertecknande 1992 varit starkt polariserad mellan FMLN och ARENA. FMLN har en bakgrund som socialistisk gerillaorganisation och många av partifunktionärerna har ett förflutet som gerillakämpar. ARENA är ett utpräglat högerparti som traditionellt har haft ett nära nog symbiotiskt förhållande till den ekonomiska eliten. Vid presidentvalet 2009 lyckades FMLN för första gången vinna presidentvalet. FMLN:s kandidat, Mauricio Funes, en välkänd och oberoende tvjournalist, var den första av FMLN:s presidentkandidater som inte tillhörde den gamla falangen gerillaledare. Eftersom ARENA innehaft makten under 20 år (1989-2009) och därigenom präglat politiken efter fredsavtalets undertecknande var det en historisk seger för FMLN, och även ett viktigt steg för konsolideringen av El Salvadors demokrati. Ett av regeringen Funes främsta strategiska mål var att få tillstånd en ny, inkluderande ekonomisk och social modell i landet. Investeringen i sociala program riktade till den fattiga delen av befolkningen fyrdubblades under hans mandatperiod. President Funes hamnade dock snabbt på kollisionskurs med partiet och anklagades för att inte driva en tillräckligt radikal politik. Han fortsatte dock att ha starkt stöd av väljarna. ARENA blev största parti i parlamentsvalet 2012 och Funes fick flera gånger hämta stöd från högerpartierna i nationalförsamlingen för att få igenom sina förslag. El Salvador har världens högsta mordfrekvens i relation till sin befolkningsstorlek. Stor ekonomisk ojämlikhet med få möjligheter för unga att komma ut i arbetslivet, svaga offentliga institutioner i ett klimat av korruption och höga nivåer av straffrihet är några av faktorerna bakom de höga våldsnivåerna. Sedan den senare delen av 1990-talet har våldet och brottsligheten ökat lavinartat i El Salvador. Många av de unga salvadoraner som hade flytt till USA under och strax efter den interna väpnade konflikten drogs in i den nordamerikanska gängkulturen. Efter krigsslutet började USA utvisa de salvadoraner som hade gjort sig skyldiga till brott. Många av dem tillhörde de våldsamma
6(13) ungdomsgängen som nu spreds vidare till El Salvador. Idag uppskattas omkring 60 000 ungdomar tillhöra de kriminella ungdomsgängen sk maras och är ett av El Salvadors största sociala problem. I mars 2012 slöts en vapenvila vad gäller mord mellan de två största kriminella ungdomsgängen. Den salvadoranska regeringen var inte direkt inblandad i förhandlingarna mellan ungdomsgängen; katolska kyrkan och det civila samhället fungerade som medlare. I utbyte mot vapenvilan begärde maras bättre fängelseförhållanden och initiativ för att skapa ekonomiska möjligheter för deras familjemedlemmar. Under 2012 föll mordfrekvensen påtagligt och den nedåtgående trenden fortsatte under 2013. Från och med slutet av 2013 märktes emellertid åter en ökning av antalet mord. Dessutom hade man i slutet av 2013 funnit massgravar med mördade ungdomar, vilket gav upphov till spekulationer om att ungdomsgängen låtit dem försvinna för att dölja vad som i själva verket var mord. Vapenvilan kritiserades också för att vara icke-transparent och stödet från allmänopinionen var svagt eftersom medborgarna inte upplevde en minskning av rån- och utpressningsbrott. Inför presidentvalet i januari 2014 var vapenvilan en av de viktigaste valfrågorna. ARENA:s kandidat, Norman Quijano, förkastade vapenvilan och lovade att återgå till de hårda tag mot gängen som tidigare gällde om han vann valet. Det regerande FMLN:s kandidat, Salvador Sánchez Cerén, undvek att nämna vapenvilan under valkampanjen, men sade att han ville skapa en bred politisk pakt som skulle göra det lättare att genomföra reformer för att bekämpa brottsligheten och öka tillväxten. FMLN kom nära seger redan i första omgången av presidentvalet, Sánchez Cerén fick 49 procent av rösterna. Norman Quijano fick 39 procent. Valdeltagandet var cirka 64 procent, något högre än i presidentvalet 2009. När den andra omgången av presidentvalet hölls den 9 mars blev resultatet så jämnt att ingen segrare kunde utses direkt. Men efter fyra dagar meddelade valmyndigheten att Sánchez Cerén segrat med bara 0,22 procentenheters marginal, eller knappt 7 000 röster. ARENA hävdade att fusk förekommit och överklagade beslutet, men valmyndigheten fastställde resultatet och internationella observatörer konstaterade att valprocessen gått korrekt till. Vapenvilan deklarerades officiellt som misslyckad under 2014 och sedan dess har mordnivåerna stigit drastiskt och är idag i nivå med de värsta åren under den väpnade konflikten. Under 2016 begicks över 20 mord per vecka, eller 103 mord per 100 000 invånare, vilket ger El Salvador världens högsta mordstatistik. Flera bedömare menar att vapenvilan underlättat för gängen att växa
7(13) sig starkare. Regeringen Sánchez Cerén har antagit en konfrontativ, hårdhandskepolitik mot våldet. Särskilda bataljoner med elitsoldater har börjat nyttjas i kampen mot de kriminella gängen. Det är första gången sedan den interna väpnade konflikten som elitsoldater används i El Salvador, vilket bland människorättsorganisationer har väckt kritik. Rapporter kommer om utomrättsliga avrättningar där polisen skjuter redan vid misstanke om gängtillhörighet. Samtidigt har nya lagar antagits som försvårar utredningar om polisvåld. Polisens konfrontativa hållning har också lett till omfattande gripanden av gängmedlemar, en utmaning för landet redan överbelastade fängelsesystem. I mars 2016 inrättades nya nödåtgärder omfattande isolering, förbud mot telekommunikation och besök, för fängslade gängmedlemmar för att begränsa deras möjligheter att utöva kontroll över gängen från fängelserna. Den salvadoranska regeringen står som synes inför otaliga utmaningar där vikten av en brottsbekämpningspolitik som angriper de strukturella orsakerna till våldet inte nog kan understrykas. Polariseringen med rötter i den interna väpnade konflikten fortsätter att dominera det politiska livet. Trots detta har ett partiöverskridande råd, Consejo de Seguridad y Convivencia, skapats för att samlas kring en säkerhetspolitiskplan, El Salvador Seguro. Den överhängande utmaningen är finansiering av den samma. Ekonomin går trögt, med en privat sektor som är tveksam till att investera på grund av de betydande säkerhetsriskerna. I kongressen har en särskilt skatt på mobiltelefoni antagits vars intäkter ska vikas åt säkerhetsplanen, en nödvändig men otillräcklig åtgärd. I mars 2015 hölls val till nationalförsamlingen, borgmästarposter och ledamöter i kommunfullmäktige i de 262 kommunerna. Det var första gången personval tilläts i form av s.k. voto cruzado, d v s personval över partigränserna. ARENA blev åter största parti, med fyra mandat fler än FMLN. De två blocken i nationalförsamlingen (ARENA, PCN och PDC respektive FMLN och GANA) innehar nu exakt hälften var av rösterna vilket innebär att regeringen Sánchez Cerén har ytterst litet handlingsutrymme för att kunna driva igenom viktiga reformer i parlamentet. Detta har varit tydligt under 2016 då regeringen stod på gränsen till betalningsinställelse till följd av den låga ekonomiska tillväxten och landets ökande skulder, vilka nu ligger på över 60% av BNP. Efter sex veckor av långdragna förhandlingar lyckades FMLN och ARENA enas om en tillfällig lösning genom omlokalisering av lån. Enigheten brast dock när ARENA vägrade stödja det presenterade förslaget till stadsbudget, vilket åter väcker farhågor om den salvadoranska statens likviditet.
8(13) Under 2015 har korruptionsutredningar mot de tre senaste presidenterna Francisco Flores (1999-2004), Antonio Saca (2004-2009) samt Mauricio Funes (2009-2014) inletts av de nationella myndigheterna. Flores avled i en hjärnblödning i början av 2016, och Funes har beviljats politisk asyl i Nicaragua. Saca sitter häktad sedan oktober 2016. Ekonomi och handel El Salvador har sedan fredsavtalen 1992 gjort framsteg på flera områden. Fred, demokrati och politisk stabilitet har fått fäste och sociala förhållanden har gradvis förbättrats för delar av befolkningen. Tillväxten var god i ett decennium efter fredsavtalen, med ett årligt genomsnitt på 6 procent. 1990-talets reformer följdes av en dollarisering av ekonomin 2001, som har bidragit till att hålla nere räntorna och konsolidera en låg inflation. El Salvador har mycket nära handels- och investeringsrelationer med USA, och den kraftiga ekonomiska avmattningen i USA bidrog i stor utsträckning till att den salvadoranska ekonomin hamnade i recession under 2009 (-3.5 procent), den kraftigaste ekonomiska nedgången i Centralamerika. Ett ekonomiskt krispaket sjösattes i mitten av 2009 som löpte under tre år, som bl.a. innefattade budgetnedskärningar med 15 procent inom alla budgetområden utom utbildning och hälsa. Den salvadoranska ekonomin har återhämtat sig långsammare efter krisen än de övriga centralamerikanska länderna. Arbetslöshet, svag privatkonsumtion och låg kredittillväxt bidrar till att hålla nere tillväxtsiffrorna. Mellan 2009 och 2014 låg tillväxten i genomsnitt på 1,8 procent. År 2016 hade landet en tillväxt på 2,2 procent och enligt Världsbankens prognoser kommer tillväxten vara fortsatt blygsam de närmaste åren. Under 2016 stod landet på gränsen till betalningsinställning till följd av en snabbt växande statsskuld som i dagsläget utgör 61.9 procent av BNP. Hälften av statsskulden utgörs av pensionsskulder. Staten har enbart kostnadstäckning för en fjärdedel av pensionskostnaderna, till viss del på grund av en kostsam privatisering av pensionssystemet under 90-talet. Kombinationen av ökande utgifter och en trögt växande ekonomi har resulterat i ett ökande budgetunderskott, under 2015 på -1,7 procent. Oppositionen i kongressen blockerar möjligheten att söka internationella lån, vilket hänvisat regeringen till dyrare lokal upplåning. Behovet av finansiella reformer till trots har de politiska blocken i kongressen inte lyckats komma överrens om skatte- och andra reformer. T.ex. hade ingen statsbudget för 2017 ännu antagits vid 2016 års ut-
9(13) gång. Regeringen har vänt sig till det internationella samfundet för stöd i att finna partiöverskridande lösningar. IMF är involverade i att förhandla fram en lag om finansiellt ansvar mellan Arena och FMLN. Under firandet av 25-års jubileumet av fredsavtalen i San Salvador offentliggjordes att regeringen och oppositionen bett FN-systemet att medla för en lösning på den politiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska kris som bristen på samförståndslösningar medfört. Benito Andión, tidigare ambassadör för Mexiko till El Salvador är utsett till genersekreterarens särskilda sändebud för dialogen. Ett antal förbättringar i skatteförvaltningen resulterade i att skatteintäkterna ökade med drygt 8 procent mellan 2012 och 2014. Skattetrycket i relation till BNP uppgår till ca 15 procent, vilket alltjämt är under det genomsnitt (18 procent av BNP) som IMF har beräknat för alla utvecklingsländer.. Andelen utländska investeringar har minskat sedan mitten av 2008. Mycket återstår att göra för att förbättra investeringsklimatet, bl.a. vad gäller att få bukt med kriminaliteten, förbättra statsförvaltningens effektivitet och transparens, bygga ut infrastrukturen och förbättra tillgången till avancerad teknologi. Även stigande priser på livsmedel är ett hot mot den makroekonomiska stabiliteten och de fortsatta möjligheterna att genomföra sociala och ekonomiska reformer. El Salvador har en relativt öppen ekonomi där exporten står för drygt 20 procent av BNP. Största exportmarknader 2014 var USA (ca 46 procent), Honduras (ca 14 procent), Guatemala (ca 13 procent) och Nicaragua (ca 6 procent). Landets viktigaste importpartners 2014 var USA (ca 41 procent), Guatemala (ca 10 procent), Mexiko (ca 7 procent), Kina (ca 7 procent) och Honduras (ca 5 procent). Exporten till EU utgjorde 13 procent och importen 3 procent av totalen. De viktigaste exportprodukterna är kläder, plaster i obearbetad form, socker, tidningspapper och kaffe. Importen består främst av kol och andra bränslen, motorer, generatorer, elektriska maskiner och traktorer. Mänskliga rättigheter Kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Övergrepp från enskilda polisers sida, inklusive tortyr och misshandel, rapporteras regelbundet. Den allmänna våldsnivån är hög och antalet mord per tusen invånare är bland de högsta i världen.
10(13) Rättsväsendet är svagt till följd av bristande resurser och korruption och straffriheten är utbredd. Amnestilagen från 1993, som rör brott mot de mänskliga rättigheterna begångna under den interna väpnade konflikten (1980-1992), har försvårat möjligheterna att skapa försoning i landet. Högsta domstolens beslut 2016 att amnestilagen för brott begångna under den interna väpnade konflikten inte omfattar brott mot mänskligheten och de utredningar som initierats till följd är ett framsteg för övergångsrättvisan. Fängelsesystemet präglas av hög överbeläggning, bristande sanitära förhållanden och stora säkerhetsbrister. Journalister kan överlag verka fritt. Det har dock förekommit enstaka uppgifter om hot, särskilt i samband med rapportering om organiserad brottslighet eller korruption. Mötes- och föreningsfriheten föreskrivs i konstitutionen och respekteras i allmänhet. Det förekommer dock rapporter om hot och attacker mot fackföreningsföreträdare samt om övervåld av polis och militär vid demonstrationer. Två tredjedelar av arbetskraften arbetar inom den informella sektorn, vilket indikerar att den officiella arbetslösheten på 5,5 procent är missvisande. Inkomsterna i landet är ojämnt fördelade och delar av befolkningen har bristfällig tillgång till hälsovård och utbildning. Enligt det multidimensionella fattigdomsmåttet lever 35,2 procent av salvadoranerna i fattigdom. De regionala skillnaderna är stora, i huvudstaden San Salvador lever 18,6 procent i fattigdom jämfört med 53,8 procent i regionen La Paz. UNDP:s Human Development Index placerar El Salvador på plats 116 av 188 länder år 2015. Kvinnor utsätts för diskriminering på en rad områden. Generellt är kvinnors löner lägre än mäns och kvinnor innehar i betydligt mindre utsträckning än män chefspositioner eller politiskt viktiga poster. Våld inom hemmet är vanligt förekommande. Abort är förbjuden, även vid fara för moderns liv. Handel med kvinnor och barn förekommer och rättsliga påföljder är sällsynta. Under 2011 introducerades av presidentsekretariatet för social inkludering ett projekt med så kallade kvinnostäder; Ciudad Mujer, där 18 olika statliga institutioner finns samlade och kvinnor kan få hjälp med att anmäla misshandel, söka arbete, delta i kompetensutveckling, få hjälp med barnpassning och rådgivning i sexuell och reproduktiv hälsa. Projektet har visat på goda resultat.
11(13) Det förekommer hot, attacker och diskriminering mot HBTQ-personer. Personer med funktionsnedsättning har begränsad tillgång till utbildning, arbetsmarknad och social service. Hot mot försvarare av mänskliga rättigheter förekommer och enligt civilsamhällesorganisationer misstänks dessa hot ibland komma från grupper inom polisen och militären. Urfolken uppskattas utgöra omkring en procent av landets befolkning. Fördomar, rasism och diskriminering av landets urfolk förekommer. Sedan år 2014 garanteras urfolks rättigheter av författningen och regeringen har antagit strategier för att bevara och utveckla urfolkens etniska och kulturella identitet. För mer detaljerad information, se Utrikesdepartementets senaste rapport om de mänskliga rättigheterna i El Salvador på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter: http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheteri-varlden/ud-s-rapporter-om-manskliga-rattigheter/nordamerika-latinamerikaoch-karibien?c=el%20salvador Internationella relationer El Salvador har en nära relation till USA. Länderna har bl.a. slutit ett utlämningsavtal med innebörden att El Salvador ska lämna ut medborgare som står anklagade för brott i USA. Dessutom finns amerikansk militär i landet för att bekämpa narkotikahandeln. Förutom det ekonomiska utbytet mellan El Salvador och USA finns även en naturlig koppling till landet eftersom det uppskattas att drygt två miljoner salvadoraner är bosatta i USA. El Salvador är i stor grad beroende av export. El Salvador är medlem i den Centralamerikanska Gemensamma Marknaden (CACM) och har undertecknat frihandelsavtal med bl a Mexiko, Chile, Taiwan, Panama samt frihandelsavtalet DR-CAFTA med Guatemala, Nicaragua, Honduras, Costa Rica, Dominikanska Republiken och USA. Förhandlingar om frihandelsavtal pågår med Peru. 2013 fanns det 17 ekonomiska frizoner i landet. El Salvador omfattas av det bi-regionala associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika som sedan 1 oktober 2013 är i kraft rörande handelsdelen. Avtalet har tre pelare: politisk dialog, utvecklingssamarbete och frihandel. Avtalet är det första bi-regionala associeringsavtalet för såväl Centralamerika som EU och är ett av de mer omfattande regionala avtal som EU hittills har förhandlat om. Avtalet i sin helhet kommer att träda i kraft först när det har godkänts av samtliga av EU:s medlemsstaters parlament.
12(13) I juni 2014 anslöt sig El Salvador till det venezuelanska ekonomiska samarbetsinitiativet Petrocaribe 1 som ger El Salvador tillgång till billiga krediter vid köp av venezuelansk olja möjlighet att betala upp till hälften av räkningen med varor och tjänster. Sverige och El Salvador Sverige och El Salvador undertecknade i oktober 2016 ett memorandum om politisk dialog. Enligt överenskommelsen ska länderna föra dialog om frågor som jämställdhet, bidrag till FN:s fredsbevarande insatser, miljö och klimat m.m. Sveriges handel med El Salvador är begränsad, liksom närvaron av svenska företag. Handelsbalansen mellan de båda länderna väger till Sveriges fördel. Sveriges export till landet uppgick 2015 till 211 MSEK medan importen från El Salvador nådde 41 MSEK, enligt statistik från Statistiska Centralbyrån. 2015 var de främsta exportprodukterna verkstadsprodukter (maskiner, apparater, telekommunikation), den viktigaste importprodukten var kaffe. De svenska företag som har egna kontor i El Salvador är Ericsson och ABB. Andra svenska företag, såsom NCC och Volvo Construction företräds genom dotterbolag i något av de latinamerikanska länderna. Ett fåtal andra företag representeras lokalt, såsom Volvo Personvagnar, Scania Bussar, Oriflame och DeLaval. Sektorer med utvecklingspotential för Sveriges del är infrastruktur, främst vägbyggen, generering och distribution av el samt miljöteknik. Sedan ikraftträdandet av CAFTA-DR är sektorer som miljö- och bioteknik, fiskerioch mejerinäringen intressanta tack vare större investeringsmöjligheter. Det riskkapital Swedfund ställer till förfogande för svenska investeringsprojekt i Centralamerika utgör ett verktyg som skulle kunna underlätta investeringar i dessa sektorer. Sverige har ett honorärt generalkonsulat i San Salvador (honorär generalkonsul är Luis Castillo). El Salvador har en ambassad i Stockholm. Ambassadör är sedan 2015 Anita Cristina Escher Echeverría. Omkring 5000 salvadoranska medborgare bor i Sverige. 1 De länder som i dagsläget är med i Petrocaribe är Antigua och Barbuda, Bahamas, Belize, Kuba, Dominica, El Salvador, Granada, Guyana, Honduras, Jamaica, Nicaragua, Dominikanska Republiken, Saint Kitts och Nevis, Saint Vincent och Grenadinerna, Santa Lucia, Surinam och Venezuela.
13(13) Sveriges tidigare utvecklingssamarbete med El Salvador Sverige har bedrivit utvecklingssamarbete med El Salvador sedan 1979, bl.a. genom insatser till stöd för fredsavtalens genomförande under 1990-talet samt genom program för mikrokrediter under 2000-talet. Under den interna väpnade konflikten gav Sverige också ett omfattande humanitärt bistånd. Efter regeringens beslut år 2007 om landfokusering av det svenska biståndet avslutades utvecklingssamarbetet med El Salvador år 2009. Utvecklingssamarbete genomförs av svenska enskilda organisationer i El Salvador med finansiering av Sida. Latinamerikagrupperna har kontor i El Salvador. Besöksutbytet mellan Sverige och El Salvador Besöksutbytet mellan Sverige och El Salvador har intensifierats under de senaste åren. Utrikesminister Hugo Martínez besökte Stockholm i oktober 2016 för att fira 140 år av diplomatiska relationer mellan Sverige och El Salvador. Under besöket undertecknades ett memorandum om politisk dialog mellan länderna. I maj 2014 besökte vice utrikesminister Juan José García Vásquez Stockholm, i maj 2014 vice utrikesminister Juan José García Vásquez och i december 2005 vicepresidenten Ana Vilma de Escobar. I maj 2002 besökte utrikesminister María Eugenia Brizuela de Avila utrikesminister Anna Lindh, och samma år kom även vice utrikesminister Hector Dada Sanchez på besök i Stockholm. I oktober 2001 besökte vicepresidenten Carlos Quintanilla Schmidt Stockholm. Kabinettsekreterare Annika Söder besökte El Salvador i april 2016 i oktober 2015 besökte statsministerns särskilda sändebud Pierre Schori landet. I februari 2004 besökte biståndsminister Carin Jämtin El Salvador. Sidas dåvarande generaldirektör Bo Göranssons reste till landet i samband med jordbävningskatastrofen 2001. ANDRÉN