29 januari 2007 PTS-ER-2007:3 ISSN 1650-9862 DIARIENR 06-9618 Hinder för utbyggnad av Bredband
Förord Post- och telestyrelsen, PTS, har av regeringen fått uppdraget (uppdrag 3) att identifiera hinder avseende etablerandet av infrastruktur med hög överföringskapacitet i alla delar av landet och dessutom föreslå eller vidta åtgärder där det är påkallat. Rapporten skall även innehålla en internationell jämförelse och ett brett europeiskt perspektiv. Regeringsuppdrag tre är till vissa delar ett återkommande uppdrag, men är för 2006 utökat. Den första delen av uppdraget, dvs. att beskriva och analysera utvecklingen av den fortsatta utbyggnaden av IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet omhändertogs genom rapporten Bredband i Sverige 2006, vilken rapporteras till regeringen den 30 juni 2006. Den utökade delen i regeringsuppdraget rapporteras till regeringen, genom denna rapport, i samband med årsredovisningen för 2006. Stockholm i januari 2007 Marianne Treschow Generaldirektör Post- och telestyrelsen
Innehåll Sammanfattning...7 Summary...9 1 Inledning...11 1.1 PTS uppdrag...11 1.2 Metod...11 1.3 Läsanvisning...12 2 Bakgrund...13 2.1 Sverige ska vara ett informationssamhälle för alla...13 2.1.1 Statliga stöd för att öka den geografiska tillgängligheten till bredband...14 2.1.2 Övriga former av stöd för bredbandsutbyggnad...16 2.1.3 PTS arbete med robusta nät...17 2.2 Tillgång till bredband i Sverige...18 2.3 Användning av Internet och bredband i Sverige...19 2.4 Hur Sverige ligger till jämfört med andra länder...21 3 Framgångsfaktorer...25 4 Hinder för etablerande i områden som ännu inte har bredband...27 4.1 Glesbygdsproblematik...27 4.2 Tekniska hinder för att erbjuda bredbandsaccess via xdsl...28 4.2.1 Ledningarnas längd och kvalité...28 4.2.2 Bärfrekvens och flerkanalsutrustning...30 4.2.3 Telia Soneras planer med Telia fastmobil...31 4.3 Problem för trådlösa bredband...32 4.4 Relationen med Telia Sonera...33 4.5 Samförläggning, samarbete och behov av stöd m.m...34 5 Hinder för etablerande där valmöjligheterna för kunderna är begränsad...36 5.1 Existerande konkurrensproblem som försvårar effektivt och konkurrensneutralt tillträde...36 5.2 Telia Sonera slutar sälja svart fiber...38 5.3 Långdragna rättsliga processer hindrar bitströmstillträde...39 6 Internationell jämförelse...41 6.1 Glesbygdsproblematik...41 6.2 Marknadshinder och åtgärder...45 6.3 Tekniska begränsningar och kostsamma alternativa accessformer...49 6.4 Lagar som hindrar bland annat anläggningsarbete...49 6.5 Riskfyllda investeringar och stordriftsfördelar...50 6.6 Låg efterfrågan på bredbandstjänster...50 7 Förslag på åtgärder...52 7.1 Problem som bör lösas av marknadens parter...52 7.2 Åtgärder som PTS kan vidta...52 7.3 Åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas av PTS...53 Litteratur...55 Bilagor Bilaga 1 - Förklaringar och använda begrepp... 61 Bilaga 2 Intervjuer... 65 Bilaga 3 - Översikt över länder... 67 Post- och telestyrelsen 5
6 Post- och telestyrelsen
Sammanfattning Kärnan i IT-politiken är att Sverige ska vara ett informationssamhälle för alla. Utbyggnaden av IT-infrastruktur sker i första hand på marknadsmässiga grunder. Glesbygdsområden saknar ofta de förutsättningar som krävs för att en marknadsdriven utbyggnad av infrastrukturen ska vara kommersiellt möjlig. Regeringen har därför beslutat om en rad stödåtgärder på totalt cirka 5 miljarder för utbyggnad av infrastruktur med hög överföringskapacitet. Detta statliga bredbandsstöd har fördelats under åren 2001 till 2007. Kommuner uppger att på många platser har samverkan mellan lokalbefolkningen och mellan olika inblandade instanser, som kommuner och regionala samverkansorgan, varit en nyckel till en framgångsrik bredbandsutbyggnad. Det statliga bredbandsstödet har enligt kommunerna på ett påtagligt sätt bidragit till att skapa bredbandstäckning. Det största hindret för etablering av bredband i hela landet grundar sig i det faktum att Sverige är ett till ytan stort land med en låg befolkningstäthet. Att Sverige är glest befolkat innebär även att kundunderlaget i många fall även är alltför begränsat för att det ska vara kommersiellt motiverat för ytterligare en operatör att göra den investering som krävs för att kunna erbjuda konkurrerande bredband i ett område. Uppskattningsvis cirka fem procent av Sveriges befolkning är anslutna till en telestation som inte kan erbjuda bredband via xdsl-teknik. Andra bredbandstekniker kan bidra med ytterligare täckning, men en rad faktorer gör att det alltjämt finns hushåll och företag som inte kan få tillgång till infrastruktur med hög överföringskapacitet. Så många som 130 000 abonnenter (2,5 procent) i det fasta nätet kan av olika tekniska skäl, som installerad bärfrekvensutrustning eller abonnentledningens egenskaper, inte få bredband även om de skulle vara anslutna till en telestation som erbjuder xdsl. Det har även framkommit att upp emot 2 procent av abonnenterna i det fasta nätet riskerar att aldrig få möjlighet till bredband via xdsl eftersom de kan komma att behöva övergå till en GSM-baserad anslutning via Telia Soneras produkt Telia fastmobil. Ett sätt att uppnå bättre yttäckning för trådlösa bredband i glesbygd vore att även ge möjlighet att operera i frekvensband under 1GHz. I dessa frekvensband finns dock inget ledigt frekvensutrymme i dagsläget. Ett beslut att ta i anspråk frigjort frekvensutrymme i bandet (470 862 MHz) för andra ändamål än trådlöst bredband medför att frekvensutrymmet för överskådlig tid framåt låses upp och försvårar därmed att uppnå målet med tillgång till IT-infrastruktur med hög överföringshastighet till alla, särskilt för de i glesbygd. Kommunerna uppger att det finns problem i relationen till Telia Sonera. För att fullfölja sitt planeringsansvar för utbyggnad av bredbandsinfrastruktur är kommunerna i stort behov av information om tillgänglig infrastruktur. Telia Sonera tillhandahåller dock i många fall inte nödvändig information. Post- och telestyrelsen 7
Telia Sonera har meddelat att de i februari 2007 kommer stoppa försäljningen av svart fiber om bolaget måste avsätta resurser i form av pengar, tid eller personal. Detta gäller även om den köpande operatören erbjuder sig att betala för samtliga uppkomna kostnader. PTS tillsyn på LLUB-området tyder på att det finns betydande problem för operatörer som vill ha tillträde till Telia Soneras nät. Dessa problem bidrar till att hindra en effektiv konkurrens på bredbandsmarknaden. På slutkundsmarknaden tar sig detta uttryck till exempel i problem vid byte av operatör och flytt av abonnemang. Ett annat problem som begränsar möjligheterna till utvecklingen mot en effektiv konkurrens är att PTS beslut från november 2004 om bredbandsprodukten bitströmsaccess har fastnat i långdragna rättsliga processer. Bitströmsaccess är en produkt som ger operatörer möjlighet att erbjuda bredbandstjänster i områden där kundunderlaget är för litet för att investera i egen utrustning i telestationer, genom LLUB. Den internationella utblick som görs i rapporten visar att det i de flesta av de studerade länderna finns glesbygdsregioner där potentiellt kundunderlag och därmed efterfrågan på bredbandstjänster är alltför begränsat för att det ska finnas tillräckliga incitament för operatörer att etablera sig där. De vanligaste formerna av statligt ingripande är direkt finansiellt stöd till utbyggnad, statligt subventionerade förmånliga lån samt att myndigheter investerar pengar i utbyggnadsprojekt. I såväl Finland som Danmark ställer man i samband med utbyggnad av trådlöst bredband krav på att täcka delar av landet som saknar bredbandsinfrastruktur. En mycket vanlig åtgärd som har vidtagits i flertalet av de studerade länderna för att minska inträdesbarriärerna för nya aktörer är att besluta om skyldigheter för aktörer med betydande inflytande att erbjuda tillträde till nät genom produkter som bitström och LLUB. Genom dessa åtgärder har man kunnat minska inträdeshindren för nya aktörer. Detta har i sin tur lett till successiv utbyggnad av konkurrerande IT-infrastruktur i takt med att den egna kundstocken har ökat. Det är PTS uppfattning att de redovisade hindren på ett allvarligt sätt hämmar en fortsatt bredbandsutbyggnad i Sverige. Mot bakgrund av detta har PTS för avsikt att i myndighetens kommande förslag till bredbandsstrategi för Sverige redovisa de åtgärder som myndigheten anser vara nödvändiga för att hindren ska kunna övervinnas och för att Sverige ska kunna uppnå definierade IT-politiska mål och bibehålla sin konkurrenskraft på området. 8 Post- och telestyrelsen
Summary The core of the IT policy is for Sweden to be an information society for all. The rollout of IT infrastructure will predominantly take place on market terms. Sparsely populated areas often lack the prerequisites that are necessary for the commercial feasibility of a market-driven rollout of infrastructure. For this reason, the Swedish Government has decided on a series of supportive measures totalling approximately SEK 5bn for the rollout of infrastructure with a high transmission capacity. This broadband support from central government is being allocated during the period 2001-2007. According to Swedish municipal authorities, collaboration between the local population and the various relevant bodies, such as municipalities and regional cooperative bodies, has been key to the successful rollout of broadband in many places. The municipal authorities also state that the broadband support from central government has been an important factor behind the establishment of broadband coverage. The biggest barrier to the establishment of broadband throughout the country is the fact that Sweden has a large surface area with a low population density. The fact that Sweden is sparsely populated also means that the customer base is often too limited for it to be commercially feasible for yet another operator to make the investment needed to offer competing broadband services in an area. An estimated five per cent of the Swedish population is connected to a telecommunications exchange that is unable to offer broadband using xdsl technology. Other broadband technologies can offer additional coverage, but due to many factors, there are still residential and business customers without access to infrastructure with a high transmission capacity. As many as 130 000 subscribers (2.5 per cent) in the fixed network would not be able to receive broadband for various technical reasons (such as pair gain equipment installed or the length of subscriber lines) even if they were connected to a telecommunications exchange offering xdsl. It has also become apparent that up to two per cent of fixed network subscribers face never being able to receive broadband through xdsl as they may need to change over to a GSMbased connection via Telia Sonera's product, Telia Fastmobil. One way of achieving better area coverage for wireless broadband in sparsely populated areas would be to also permit operations in frequency bands below 1 GHz. However, these frequency bands have no frequency space available at the current time. A decision to utilise frequency space that is made available in the band (470-862 MHz) for purposes other than wireless broadband means that this frequency space would be 'locked' for the foreseeable future and this makes it more difficult to achieve the objective of access to IT infrastructure with a high transmission rate for everyone, particularly those in sparsely populated areas. According to the municipal authorities, there are difficulties in their relationship with Telia Sonera. In order to fulfil their responsibility to plan the rollout of Post- och telestyrelsen 9
broadband infrastructure, municipal authorities are dependent on information about the infrastructure that is available. However, Telia Sonera often fails to provide the necessary information. Telia Sonera has announced that it will stop selling dark fibre in February 2007 if the company needs to set aside resources in the form of funding, time or human resources. This will also apply even if the purchasing operator offers to pay for all associated costs. PTS's supervision of the area of local loop unbundling (LLU) suggests that there are significant problems for those operators who want access to Telia Sonera's network. These problems contribute to the creation of barriers to effective competition in the broadband market. In the end user market, for example, this leads to problems arising when changing operators and moving a subscription. Another problem that is hampering the development of effective competition is that PTS's decision from November 2004 concerning the broadband product of bitstream access lines has been caught up in lengthy legal proceedings. Bitstream access lines are a product which provides operators with the opportunity of offering broadband services in areas where the customer base is too small for investment in own equipment in telecommunications exchanges through LLU. The report's international perspective suggests that most of the countries studied have regions that are sparsely populated and where the potential customer base and thus the demand for broadband services are far too limited to provide operators with sufficient incentive to set up operations there. The most common forms of central government intervention include direct financial support for rollout, attractive loans subsidised by central government and public authority investment in rollout projects. The rollout of wireless broadband in both Finland and Denmark must cover areas of these countries lacking broadband infrastructure. A very common measure that has been undertaken in most of the countries studied and aimed at reducing barriers to entry for new market stakeholders is to impose obligations for stakeholders with significant power to offer access to networks through products such as bitstream and LLU. These measures have reduced barriers to entry for new stakeholders. In turn, this has led to the gradual rollout of competing IT infrastructure in pace with growing customer stock. It is PTS's assessment that the barriers reported seriously impede the continued rollout of broadband in Sweden. With this in mind, PTS's intention is for its future proposals for a broadband strategy in Sweden to state measures that the authority views as necessary for the removal of barriers and so that Sweden can achieve the IT policy targets that have been set and retain its competitive edge in the sector. 10 Post- och telestyrelsen
1 Inledning 1.1 PTS uppdrag I Regleringsbrevet för 2006 har Post- och telestyrelsen, PTS, fått följande uppdrag (nr 3); Post- och telestyrelsen skall beskriva och analysera utvecklingen av den fortsatta utbyggnaden av IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet. En bedömning av hur snabbt utbyggnaden sker i olika delar av landet samt en uppskattning av antalet abonnenter skall lämnas. Post- och telestyrelsen skall identifiera hinder avseende etablerandet av infrastruktur med hög överföringskapacitet i alla delar av landet och dessutom föreslå eller vidta åtgärder där det är påkallat. Rapporten skall innehålla en internationell jämförelse och ett brett europeiskt perspektiv. Regeringsuppdrag tre är till vissa delar ett återkommande uppdrag, men är för 2006 utökat. Den första delen av uppdraget omhändertogs genom rapporten Bredband i Sverige 2006, vilken rapporteras till regeringen den 30 juni 2006. Den utökade delen i regeringsuppdraget rapporteras till regeringen, genom denna rapport, i samband med årsredovisningen för 2006. 1.2 Metod PTS har under hela uppdraget genomfört litteraturstudier och omvärldsbevakning inom området. Arbetet har bedrivits i projektform. Pamela Davidsson har varit projektledare och även sammanställt denna rapport. Övriga deltagare från PTS som bidragit i projektet har varit Stefan Backman, Eivor Westerblom, Jakob Rutberg, Marlena Molak-Brindell, Ola Bergström och Camilla Jönsson. I syfte att identifiera förutsättningarna och eventuella hinder för utbyggnad av ny infrastruktur har PTS under hösten genomfört djupintervjuer med ett urval av kommuner och aktörer. För en internationell jämförelse har myndigheten tagit del av studier och rapporter framtagna av såväl samarbetsorgan som konsultföretag. PTS gav Netlight Consulting i uppdrag att genomföra en internationell jämförelse av hinder för etablerande av infrastruktur med hög överföringskapacitet. PTS har för avsikt att i ett förslag till bredbandsstrategi för Sverige som myndigheten kommer att presentera i februari 2007 närmare redogöra för hur stort problemet med avsaknad av bredbandstäckning är, samt förslag på åtgärder. Post- och telestyrelsen 11
1.3 Läsanvisning Avsnitt 2 innehåller bakgrundsinformation bestående av en kort beskrivning av Sveriges IT-politik och statens bredbandsstöd. Tillgången till bredband och användningen av Internet i Sverige sammanfattas kort och dessutom redovisas täckning och penetration av bredband i ett antal länder. Avsnitt 3 innehåller en beskrivning av framgångsfaktorer. I avsnitt 4 redovisas de problemen som identifierats vid utbyggnaden av bredband i Sverige. I avsnitt 5 redovisas problem vid etablerande av konkurrerande accesser. En internationell jämförelse av 17 studerade länder återfinns i avsnitt 6. I avsnitt 7 redovisas förslag på åtgärder som marknaden bör lösa respektive vad PTS har vidtagit eller kan komma att vidta. Rapporten innehåller även en omfattande litteraturlista. Med rapporten följer förutom en bilaga med förklaringar respektive lista på de vi intervjuat även en bilaga med en översiktlig beskrivning av tio länder avseende bredbandsutvecklingen, framgångsfaktorer, statens inblandning och strategier. 12 Post- och telestyrelsen
2 Bakgrund Statligt stöd har i Sverige beviljats med totalt cirka 5 miljarder för utbyggnad av infrastruktur med hög överföringskapacitet. Kopparnätets täckningsgrad hösten 2006 omfattade cirka 95 procent av användarna, dvs. ungefär fem procent av hushållen var anslutna till en telestation som inte erbjuder xdsl. Mer än hälften av internetanvändarna har ett bredbandsabonnemang hemma med en hastighet på 2 Mbit/s eller mer. Det tredje vanligaste skälet till att inte använda bredband som accessform till Internet är att bostaden ligger i ett område där det inte erbjuds bredband. Den sammanslagna uppdelningen mellan accessformerna inom hela OECD var i mitten av 2006: xdsl 63 procent, kabel-tv 29 procent, och övriga accessformer 8 procent. I Sverige var motsvarande uppdelning högre för xdsl 65 procent, lägre för kabel-tv - 19 procent och högre för övriga accessformer 16 - procent. I Japan och Korea ses det senaste året en minskning i xdsl-anslutningar medan de fiberbaserade anslutningarna ökar. 2.1 Sverige ska vara ett informationssamhälle för alla Sveriges IT-politiska mål är 1 att Sverige ska vara ett hållbart informationssamhälle för alla. Tre delmål specificerar målet: 1. IT ska bidra till förbättrad livskvalitet och till att förbättra och förenkla vardagen för människor och företag. 2. IT ska användas för att främja hållbar tillväxt. 3. En effektiv och säker fysisk IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet ska finnas tillgänglig i alla delar av landet, bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva offentliga e-tjänster. Landets samtliga kommuner ska kunna erbjuda sina invånare IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet. Nätet ska ha kapacitet att tillhandahålla samhällsnyttiga IT-tjänster vilka bidrar till livskvalitet liksom landets ekonomiska tillväxt. Nätet ska vara robust, säkerställa dataintegritet och tillförlitlighet vid dataöverföring. Det 1 Prop. 2004/05:175. Post- och telestyrelsen 13
tredje delmålet innebär ett fullföljande av regeringens bedömning i den tidigare IT-propositionen 2. Enskilda och myndigheter skall ha tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer med största möjliga urval av elektroniska kommunikationstjänster, deras pris och kvalitet. Effektiva elektroniska kommunikationer skall tillhandahållas på icke-diskriminerande villkor 3 utan inslag av snedvriden konkurrens och begränsningar men främja internationell harmonisering. Förarbetena till lagen pekar dock på att vissa allmänna intressen inte kan tillgodoses av en fungerande konkurrensmarknad. Tillgängligheten till ITinfrastruktur med hög överföringskapacitet i alla delar av Sverige har lyfts fram som ett exempel på detta 4. Staten skall enligt förarbetena ha ett ansvar på områden där allmänna intressen inte kan tillgodoses av marknaden. 2.1.1 Statliga stöd för att öka den geografiska tillgängligheten till bredband För de IT-politiska intentionernas måluppfyllnad krävs bredbandskapacitet med geografisk tillgänglighet. Utbyggnaden av IT-infrastruktur sker i första hand på marknadsmässiga grunder. Staten har å sin sida det övergripande ansvaret för att infrastrukturen är tillgängligt i alla delar av landet. Sverige har en i hög grad varierande befolkningstäthet. Glesbygden saknar ofta de förutsättningar som krävs för en marknadsmässig utbyggnad av infrastrukturen. Regeringen har därför tidigare beslutat om en rad stödåtgärder för att öka den geografiska tillgängligheten Ekonomiskt stöd lämnas till anläggande och förvärv av telenät samt till hyra av anslutning till telenät. I det stödberättigande underlaget får ingå kostnader för projektering, material, arbete, maskinhyra och dokumentering, men inte kostnader för utnyttjande av mark. I enlighet med förordningarna om bredbandstöd måste vissa villkor vara uppfyllda för att kommunerna ska kunna utnyttja de statliga stödmedlen. Förordningarna anger att 50 procent av stödmedlen betalas ut när ett projekt är godkänt och resterande 50 procent av stödmedlen betalas ut när ett projekt är genomfört och slutredovisat. Följande villkor gäller för kommuner som ansöker om stöd: Kommunerna har identifierat vilka områden som inte blir utbyggda på kommersiella villkor och utifrån denna information skriver de ITinfrastrukturprogram (som dessutom ska godkännas av länsstyrelsen). Kommunerna bidrar med finansiering motsvarande minst fem procent av stödberättigat underlag. 2 Prop. 1999/2000:86, riksdagens betänkande 1999/2000:TU9, riksdagsskrivelse 1999/2000:256. 3 Prop. 2002/03:110 s. 102. 4 Prop. 2002/03:110 s. 104. 14 Post- och telestyrelsen
Kommunen måste upphandla tillhandahållandet av telenät på affärsmässiga grunder. De statliga medlen används i huvudsak för utbyggnad av IT-infrastruktur för bredband i orter eller områden med färre än 3 000 invånare. Kommunerna ställer genom avtal krav på operatörer som erhåller offentliga stödmedel avseende öppenhet och kapacitet i näten. De statliga stöden har förlängts i flera etapper. Stöden avsåg från början åtgärder fram till och med 2005 och förlängdes sedan till 2006. Regeringen har dock i budgetpropositionen för 2007 beslutat att stödperioden utsträcks ytterligare ett år till den 31 december 2007 för att ge kommunerna tid att genomföra pågående bredbandssatsningar på ett optimalt sätt. Några ytterligare stödmedel har dock inte anslagits. 5 2.1.1.1 Stöd för upprättande av IT-infrastrukturprogram För att få ta del av de nedan nämnda stöden måste kommunerna ha upprättat ett IT-infrastrukturprogram en form av strategi för utbyggnaden av infrastrukturen. Alla kommuner, oavsett om de är berättigade till stöd för bredbandsutbyggnad eller inte, har haft möjlighet att ta del av stöden till bidrag för upprättande av ITinfrastrukturprogram. Stöden gällde mellan år 2001 till 2004 och hade en total ram på cirka 31 miljoner kronor. 2.1.1.2 Stöd för nationell stomnät Regeringen gav i augusti år 2000 affärsverket Svenska Kraftnät i uppdrag att bygga ett stomnät med öppen ledning, tillgängligt för alla operatörer. Nätet skulle byggas på marknadsmässiga villkor och huvudorten i varje svensk kommun skulle få en svartfiberanslutning. Nedgången inom telekom-branschen i början av 2000-talet försvårade dock genomförandet av utbyggnaden och det tog längre tid än beräknat. Totalt har 215 kommuner anslutits till Svenska Kraftnäts stomnät, som ursprungligen skulle ha varit klart under 2002. För att komplettera denna utbyggnad har regeringen inrättat ett ekonomiskt stöd för etableringen av en anslutning till nationellt stomnät. Den nätkapacitet som ansluts med stöd ska bestå av fiberoptiska kablar och stödet uppgår totalt till 370 miljoner kronor 6. Uppdraget till Svenska Kraftnät har upphört och verket får numera på samma villkor som andra operatörer, konkurrera om uppdrag från kommunerna, dvs. när kommunerna med hjälp av de ekonomiska stöden upphandlar leverantörer av nät. 5 Prop. 2006/07:1, beslut 2006-12-06 6 Förordning (2003:62) om stöd till kommuner för anläggande av anslutning till rikstäckande telenät. Post- och telestyrelsen 15
2.1.1.3 Stöd för ortssammanbindande nät För de ortssammanbindande näten, som förbinder de större orterna i en kommun, finns ett ekonomiskt stöd som kommunerna kan söka (totalt 1,9 miljarder) 7. Detta stöd är tänkt att kompensera för avståndet mellan orterna och göra det lättare för marknaden att finansiera nätutbyggnaden i tätorter. På grund av det statsfinansiella läget beslutade riksdagen i budgetpropositionen 8 för 2005 att anslaget, för bland annat det område som finansierar stöden till ortssammanbindande nät, inte fick användas under 2005. Stöden blev tillgängliga på nytt under 2006. 9 2.1.1.4 Stöd för områdesnät Stöd till områdesnät 10 lämnas till kommuner för att stimulera byggandet av spridningsnätet inom orter och områden. Stödet utgår i första hand till anläggning av nya nät i de delar av kommunen som ligger utanför tätorter med minst 3 000 invånare. Stödet kan i undantagsfall även användas för nyanläggning av nät med lägre kapacitet eller uppgradering av befintlig infrastruktur. Totalt har 1,2 miljarder kronor öronmärkts för detta ändamål. Fördelningen av denna stödfrom har skett utifrån antal landsbygdsinvånare och landsbygdsyta i varje kommun. 2.1.1.5 Stöd för orter och områden där nätet är eftersatt Regeringen har omfördelat 500 miljoner kr från accessnätsstödet till kommunernas bredbandsutbyggnad (se nedan). Stödet får användas för att etablera stomnät, ortssammanbindande nät och områdesnät på orter och i områden där nätet är eftersatt 11. 2.1.2 Övriga former av stöd för bredbandsutbyggnad Det finns ytterligare möjligheter för kommuner i Sverige att söka bidrag för utbyggnad av IT-infrastruktur genom EU:s strukturfonder. Många stödprojekt delfinansieras både av svenska staten och av EU. För enskilda abonnenter finns en möjlighet att söka stöd för utbyggnad av accessnätet 12. Stödet är utformat som en skattereduktion för en bredbandsanslutning som kostar över 8 000 kronor. Stödet täcker 50 procent av de totala kostnaderna i spannet mellan 8 000 och 18 000 kronor, dvs. maximalt 5 000 kronor. Totalt har 1,1 miljarder kronor öronmärkts för denna stödåtgärd. 7 Förordning (2001:350) om stöd till kommuner för anläggande av ortssammanbindande telenät. 8 Prop. 2004/05:1 budgetproposition för 2005. 9 Regleringsbrev för länen/regionerna, dnr N2004/10176/ITFoU. 10 Förordning (2000:1469) om stöd till kommuner för anläggande av lokala telenät. 11 Förordning (2004:619) om stöd till kommuner för etablering av telenät m.m. på orter där telenätet är eftersatt. 12 Lag (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation. 16 Post- och telestyrelsen
Utbyggnad av ortssammanbindande och områdesnät kompenserar marknadens aktörer för de nackdelar (ur kostnadssynpunkt) som de långa accessavstånden från knutpunkter till accessnät innebär. Målet är att stödmedel i form av skattereduktion till enskilda abonnenter i väsentliga delar kan reducera anslutningskostnaderna för abonnenter i glesbygd. 2.1.3 PTS arbete med robusta nät PTS har enligt regleringsbrevet för 2006, på motsvarande sätt som tidigare år, uppdrag inom verksamhetsområde Svåra påfrestningar. Målet för verksamheten inom samverkansområdet Teknisk infrastruktur är att minimera riskerna för störning i den tekniska infrastrukturen och att samhällets grundläggande behov inom området kan tillgodoses vid svåra påfrestningar. Verksamheter inom samverkansområdet Teknisk infrastruktur ska bedrivas så att riskerna för störningar i den tekniska infrastrukturen i samhället minimeras och att samhällets grundläggande behov kan tillgodoses vid svåra påfrestningar på samhället i fred. PTS bedriver arbetet i nära samarbete med framför allt operatörerna inom sektorn elektronisk kommunikation. Arbetet bedrivs också i samarbete med Försvarsmakten, centrala och regionala myndigheter samt kommuner. PTS kan bidra med medel i de fall ekonomiska incitament för tillhandahållarna saknas både för att tillgodose kommersiellt omotiverade krav som samhället ställer på elektroniska kommunikationer i fredstid och i händelse av krig i enlighet med 5 förordningen (1997:401) med instruktion för PTS. PTS disponerar ca 200 miljoner per år för att vidta åtgärder för robusthetsarbetet inom sektorn elektronisk kommunikation. Anslagens storlek för nästkommande verksamhetsår är inte kända på förhand utan meddelas dels i samband med att budgetpropositionen läggs och dels i samband med den årliga överenskommelsen mellan KBM och PTS. I strategin för robusta elektroniska kommunikationer anges att åtgärder bör vidtas för att säkerställa att kommunhuvudorterna får redundans i samband med att de nya näten för hög överföringskapacitet anläggs. Utformning av de redundanta förbindelser i näten för hög överföringskapacitet som PTS finansierar tas fram i dialog med länsstyrelser respektive regionförbund. I dessa dialoger utgår länsstyrelser respektive regionförbund från kommunernas IT-infrastrukturplaner. Utifrån hur nätet utformats i respektive län beslutar PTS om att fördela anslagsmedel till länsstyrelser respektive regionförbund för att anlägga utpekade förbindelser som ger redundans åt kommunhuvudorterna i länet. Post- och telestyrelsen 17
2.2 Tillgång till bredband i Sverige Landets IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet har sedan 2001 på regeringens uppdrag följts av PTS. PTS bedömning av abonnenttillväxten liksom IT-infrastrukturens utbyggnadstakt i landets olika delar presenterats årligen i flera rapporter. Trenden under 2006 är att den efterfrågade överföringskapaciteten ökar. Drygt hälften av samtliga abonnemang har en överföringshastighet nedströms på 2 Mbit/s, i antal är det en ökning med 40 procent jämfört med året innan. Det finns en tydlig relation mellan att tillgången till bredbandstjänster följer tätorternas storlek. Orter med fler än 250 invånare har ett väsentligt större urval av anslutningsmöjligheter än orter med ett färre antal invånare. Resultaten av nyligen genomförda analyser av Telia Soneras kopparnät 13 i visar på att kopparnätets täckningsgrad omfattar ungefär 95 procent av användarna, dvs. ungefär fem procent av hushållen är anslutna till en telestation som inte erbjuder xdsl. De tekniska hinder som finns på den svenska marknaden, och som i det följande presenteras i denna rapport, orsakar att ca 130 000 abonnenter eller upp till 3 procent av hushållen idag inte kan få bredband även om de skulle vara anslutna till en telestation som erbjuder xdsl. Uppskattningsvis 2,5 miljoner eller drygt hälften av Sveriges hushåll kan idag omgående anslutas till bredbandstjänster. I juni 2006 var antalet hushållsabonnemang 1,9 miljoner vilket är en ökning med 32 procent jämfört med året dessförinnan. Antalet företagsabonnemang var vid samma tid 154 000 vilket är en ökning med 13 procent. PTS har kunnat konstatera att kabel-tv-nät främst förekommer i områden där även xdsl erbjuds och att näten inte tillför någon täckning utöver den täckning som det metallbaserade accessnätet bidrar med. Bredband erbjuds med en stor variation av hastigheter på den svenska marknaden. Vid en granskning av de 543 produkter som finns redovisade i PTS prisjämförelseverktyg Telepriskollen 14 framgår att lägst hastighet har ett erbjudande i kabel-tv-nät med 128 kbit/s. En sammanställning av samtliga erbjudanden visar att 54 procent av produkterna möjliggör överföringshastigheter på 10 Mbit/s eller mer och att 18 procent av produkterna erbjuder hastigheter som är lägre än 2 Mbit/s. En utförligare analys och redovisning av tillgängligheten till bredband kommer att återfinnas i PTS förslag till bredbandsstrategi för Sverige. Förslaget kommer att presentera i februari 2007. 13 I samband med framtagande av PTS förslag till Bredbandsstrategi, publiceras i februari 2007 14 www.telepriskollen.se 2007-01-16 18 Post- och telestyrelsen
2.3 Användning av Internet och bredband i Sverige I detta avsnitt beskrivs analyser av privata användare utifrån den individundersökning 15 som PTS lät genomföra under hösten 2006. I oktober 2006 ökade andelen individer som har tillgång till Internet i hemmet till över 80 procent. Majoriteten av svenskarna, 76 procent, betalar sitt Internetabonnemang själva och ett fåtal, sex procent, har ett abonnemang som arbetsgivaren eller någon annan organisation betalar. Figur 1 Andelen individer som har tillgång till Internet hemma, oktober 2002-2006. Procent 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2002 2003 2004 2005 2006 Ja Nej Hushållet har ingen dator Vet ej Ja Främst används Internet till e-post som hushållen utnyttjar regelbundet. I övrigt används Internet till informationssökning, Internetbank, e-handel, myndighetskontakter, chatt och diskussionsforum. Andelen svenskar som har dator hemma men ingen Internetuppkoppling sjönk från 10 procent 2003 till fem procent 2006. Även andelen som inte har någon dator har sjunkit något under samma period och i oktober 2006 var det en tiondel av svenskarna som inte hade dator hemma. En tydlig trend i Sverige är att de flesta Internetanvändarna antingen tecknar ett nytt bredbandsabonnemang eller byter från en vanlig uppringd anslutning till ett bredbandsabonnemang som minst erbjuder 2 Mbit/s. Av Sveriges Internetanvändare i åldern 16-75 år är det 60 procent som har en hastighet på 2 Mbit/s eller mer. En fjärdedel av bredbandsabonnemangen hemma har en hastighet som är under 2 Mbit/s. 15 Så efterfrågar vi elektronisk kommunikation en individundersökning 2006, PTS-ER-2006:47 Post- och telestyrelsen 19
Figur 2 Anslutningsformer till Internet, i hemmet 2002-2006 ADSL/VDSL Bredband övrigt Uppringd anslutning Annat sätt Vet ej 2002 2003 2004 2005 2006 0% 20% 40% 60% 80% 100% I de flesta fallen väljer privatpersoner bredband för att de vill kunna surfa snabbare på Internet och för att de anser att det blir billigare med bredband. Andra skäl till att de ersätter det uppringda modemet och i stället går över till bredband har sin orsak i att bredband ger möjlighet till fler användningsområden. Figur 3 Internetaccess per boendeform år 2006 ADSL/VDSL Övriga Bredband Uppringd anslutning Annat sätt Vet ej Lägenhet 45 39 11 1 4 Radhus 57 16 24 03 Småhus/villa 64 5 27 1 3 Totalt 56 19 21 1 3 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Internetanvändare som bor i lägenheter har i större omfattning en bredbandsuppkoppling hemma jämfört med villaägare, 84 respektive 69 procent. Individer som bor i lägenheter har dessutom i större omfattning kabel-tv-modem eller fiber- LAN, exempelvis i form av stadsnät, som accessform till Internet än villaägare. Villaägare har i något större omfattning en xdsl-anslutning. 20 Post- och telestyrelsen
Figur 4 Skälet till varför hushållet inte har bredbandsaccess, 2006. Använder inte Internet mycket P.g.a. kostnaden Bredband erbjuds ej i området Vill ha, men inte beställt Behöver inte hög kapacitet Osäkerhet Är inte intresserad Är beställt, ej ännu intstallerat Tekniska hinder Oro Annat skäl Nej, inga särskilda skäl Vet ej Ej svar 9% 8% 6% 6% 4% 2% 1% 1% 1% 3% 20% 22% 27% 35% 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% procent Det finns delar av den svenska befolkningen som inte använder bredband. Anledningen till detta varierar, men några av de skäl som brukar anges i PTS undersökningar är att de inte anser att de har ett behov av att använda bredband för sin åtkomst till Internet. Det näst vanligaste skälet är att de helt enkelt anser att det är för kostsamt. Det tredje vanligaste är att bostaden ligger i ett område där det inte erbjuds bredband. Undersökningen indikerar inga större skillnader mellan städer och glesbygd, däremot är det fler i de mindre orterna som inte kan få bredband. Det finns även en indikation på att det framför allt är villaägare som inte kan få bredband till sin bostad. 2.4 Hur Sverige ligger till jämfört med andra länder Figur 5 visar penetrationen av antalet bredbandsanslutningar som andel av den totala befolkningen. Det är tydligt att utvecklingen av penetrationen mellan länderna varierar över tid; både Korea och Kanada hade år 2001 en betydande penetration relativt övriga länder (17,2 procent respektive 8,9 procent) men hade vid mitten av 2006 blivit upphunna av framförallt länderna i norra Europa. Flera länder, såsom Finland och Storbritannien, som tidigare hade en relativt sett låg penetration, har tydligt hämtat in en stor del under de senaste 5 åren. Post- och telestyrelsen 21
Figur 5 Total befolkningspenetration per år, 2001-2006 16 35,0% 30,0% Penetration 25,0% 20,0% 15,0% 10,0% 2006 2005 2004 2003 2002 2001 5,0% 0,0% Danmark Nederländerna Korea Schweiz Finland Norge Sverige Kanada Storbritannien Belgien Japan Frankrike Österrike Tyskland Spanien Italien Portugal Irland I Figur 7 visas penetrationen av bredbandsanslutningar per accessform som andel av den totala befolkningen, uppgifterna är från mitten av 2006. Det är tydligt att xdsl är den dominerande accessformen i alla länder, men det bör noteras att andelen xdsl-uppkopplingar i Korea respektive Kanada ligger under 50 procent, till fördel för övriga accessformer. I Korea är det både kabel-tv och fiber-lan som dominerar medan det i Kanada är enbart kabel-tv som har en större marknadsandel än xdsl. I Danmark, Sverige, Japan och Korea ser man relativt stora andelar av övriga accessformer, främst fiberbaserade nät, men till viss del även trådlösa nät, något som är vanligt i Danmark. Figur 6 Den sammanslagna uppdelningen mellan accessformerna inom hela OECD i mitten av 2006: Hela OECD Sverige Övriga; 8% Övriga 16% Kabel-tv; 29% Kabel-tv 19% xdsl; 63% xdsl 65% 16 Källa: OECD. (oktober 2006).OECD Broadband Statistics to June 2006. 22 Post- och telestyrelsen
Figur 7 Total befolkningspenetration per accessform, juni 2006 17 35,0% 30,0% 25,0% Penetration 20,0% 15,0% Övrigt Kabel-TV DSL 10,0% 5,0% 0,0% Danmark Nederländerna Korea Schweiz Finland Norge Sverige Kanada Storbritannien Belgien Japan Frankrike Österrike Tyskland Spanien Italien Portugal Irland xdsl är en kostnadseffektiv teknik och de flesta länder har ett nationellt kopparbaserat accessnät varför man kan anta att xdsl-täckningen i stor utsträckning motsvarar landets totala bredbandstäckning. Det bör dock beaktas att ju högre andel som andra accessformer står för desto högre blir osäkerheten i hur väl xdsl-täckningen stämmer överens med landets totala täckning. Länder som har hög andel andra accessformer än xdsl är bland annat Danmark, Nederländerna, Korea och Kanada, något som kan observeras i Figur 7 ovan. Den totala xdsl-täckningen för 2004 och mitten av 2005 presenteras i Figur 8 nedan. Alla de studerade länderna utom Kanada har, eller är mycket nära att få, minst 90 procent täckning med xdsl. Kanadas avvikelse kan förklaras med att landet har en stor andel kabel-tv-accesser. Den totala bredbandstäckningen i landet är 92 procent. 17 Källa: OECD. (oktober 2006).OECD Broadband Statistics to June 2006. Post- och telestyrelsen 23
Figur 8 Täckning xdsl, juni 2005 18 100,0% 90,0% 80,0% 70,0% Täckning 60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Belgien Nederländerna * Korea ** Storbritannien Schweiz * Danmark Sverige Finland * Japan *** Portugal Tyskland * Frankrike Norge Italien Irland Österrike * Spanien Kanada * Data för 2004 ** Data för 2003 *** Data för Mars 2004 Generellt sett har utbyggnaden av IT-infrastruktur i de sjutton länderna fortskridit hastigt de senaste 5 åren. Regulatoriska åtgärder, främst LLUB och bitström, har i de flesta av länderna införts någon gång i början på 2000-talet, vilket har påskyndat utvecklingen genom ökade konkurrensmöjligheter. De senaste åren har antalet fiberbaserade accesser växt i flera länder och man ser inte bara en ökning i antalet anslutningar utan också i hastigheten på anslutningarna. Som exempel har man i Japan och Korea det senaste året sett en minskning i xdsl-anslutningar då man går över till fiberbaserade anslutningar, vilka istället har ökat i antal. 18 Källa: OECD. (11 april 2006). OECD Key ICT Indicators 24 Post- och telestyrelsen
3 Framgångsfaktorer En stor framgångsfaktor för att utbyggnaden av bredband på vissa platser har varit framgångsrik är den samverkan som finns såväl mellan befolkningen på plats som mellan olika inblandade instanser. Som exempel på samverkan beskriv i detta avsnitt IT Västerbotten och IT Norrbotten, men det finns många fler exempel från Sveriges avlånga land. Det statliga bredbandsstödet har enligt kommunerna på ett påtagligt sätt bidragit till att skapa bredbandstäckning. När PTS vid ett möte med Länssamverkan bredband ställde frågan om vad som gjort att bredbandsutbyggnaden på vissa platser varit framgångsrik var deltagarna eniga om att den samverkan som finns mellan olika instanser varit den största framgångsfaktorn. Bland annat ger sådan samverkan möjlighet till vissa typer av stordriftsfördelar, exempelvis vid gemensamma upphandlingar. Exempel på lyckade bredbandssatsningar finns bland annat i Västerbotten och Norrbotten där det grävts ner fiber i relativt stor omfattning. För att överbrygga de långa avstånden i övre Norrland anses digital kommunikation ha en betydande inverkan på den regionens utveckling. Genom samverkan mellan olika aktörer har det skapats förutsättningar för att binda samman de enskilda näten till ett sammanhållet nät för länen. Sammantaget har övre Norrland idag ett väl utbyggt bredbandsnät med goda anslutningar till de nationella stamnäten. En framgångsfaktor har varit att de båda regionerna samlat de regionala och kommunala intressenterna i en samordnande enhet inom respektive län. Fördelen är att de samordnande enheterna har en helhetssyn över utbyggnaden i sin region. Figur 9 Bredbandsutbyggnad i Västerbotten 19 19 Bilder från IT Västerbotten Post- och telestyrelsen 25
I Västerbotten har kommunerna ett aktivt samarbete inom IT Västerbotten. IT Västerbottens verksamhet leds av en styrelse som med hjälp av en operativ programledning svarar för att verksamheten planeras och genomförs på ett sådant sätt att intressenternas mål uppfylls. Verksamhetsmässigt kan IT Västerbotten därmed anses vara "neutralt", dvs. alla intressenter kan genom sitt engagemang i framför allt styrelsen, men även i referensgrupper, påverka verksamhetens planering och utförande. IT Västerbotten utgör ingen egen juridisk person utan tillhör i det avseendet Kommunförbundet Västerbotten. Kommunerna har med stöd från IT Västerbotten genomfört strategiska satsningar med utbyggnad av fiberbaserad IT infrastruktur. I Norrbotten sker samverkan på motsvarande sätt i ett kommun- och landstingsägt bolag, IT Norrbotten AB. IT Norrbottens uppgift är bland annat att ha en samordnande roll och att agera som avtalspartner. Detta innebär en stor fördel för de operatörer som vill leverera bredbandstjänster i länet eftersom de slipper ingå avtal med varje enskild kommun. Genom denna samverkan uppnås både en bättre planerad och billigare utbyggnad. I bägge länen i övre Norrland har byalag och föreningar varit viktiga för att åstadkomma utbyggnaden. Kommunerna har tillhandahållit byarna resurser i from av kabel som invånarna i byarna själva har kunnat gräva ner. Detta innebär att fibertäckningen, även i byarna, är förhållandevis hög. Satsningarna på väl utbyggd IT-infrastruktur har medfört att exempelvis Landstinget i Norrbotten ligger mycket långt framme då det gäller att effektivisera sjukvården genom modern IT. Med hjälp av det regionala höghastighetsnätet har man kunnat knyta ihop länets sjukhus, vårdcentraler och tandvårdkliniker vilket möjliggjort att sjukvårdpersonal har direkt tillgång till röntgenbilder och journaler, oavsett var i länet patienten tidigare fått vård. Resultatet är att personalen kan göra snabbare och säkrare bedömningar och att patienterna snabbare får svar. Ett annat exempel på satsningar som möjliggjorts med hjälp av bredband är undervisning på distans och videokonferens. Dessa satsningar anses ha minskat resandet och därigenom betydelsen av den plats man valt att bo på eller var ett företag är placerat. Länsstyrelsen i Norrbottens län avrapporterade i juni 2006 sitt regeringsuppdrag om förvaltningssamverkan i glesbygd 20. Uppdraget bestod i att identifiera samverkansmöjligheter mellan statliga myndigheter, kommuner och landsting i glesbygdsområden och att aktivt initiera samverkan mellan dessa. Enligt Länsstyrelsens slutsatser finns insikten om behovet av att utveckla samverkan mellan statliga myndigheter generellt, men i all synnerhet i glesbygdsområden. Här handlar det om att åstadkomma ett långsiktigt förändringsarbete, något som de menar måste få ta sin tid. Arbetet kan dock enligt Länsstyrelsen påskyndas genom att riksdag och regering formulerar tydliga krav och förväntningar på myndigheterna och att detta görs samordnat och inte enbart myndighet för myndighet. 20 Förvaltningssamverkan i glesbygd (Fi2005/6412), Länsstyrelsen i Norrbottens län 26 Post- och telestyrelsen
4 Hinder för etablerande i områden som ännu inte har bredband Det största hindret för etablering av infrastruktur med hög överföringskapacitet i hela landet grundar sig i det faktum att Sverige är ett till ytan stort land men med en låg befolkningstäthet. Ungefär 130 000 abonnenter kan av olika tekniska skäl inte få bredband även om de skulle vara anslutna till en telestation som erbjuder xdsl. Det motsvarar 2,5 procent av alla abonnenter i det fasta nätet. Upp emot 2 procent av abonnenterna i det fasta nätet riskerar att aldrig få möjlighet till access till bredband via xdsl eftersom de kan komma att behöva övergå till en GSM-baserad anslutning via Telia fastmobil. Skog och kuperad terräng har en tydligt dämpande effekt på möjligheten att uppnå yttäckning med radio i glesbygd. Särskilt inverkar detta vid användning av de relativt höga frekvenserna där BWA används. För att fullfölja sitt planeringsansvar för utbyggnad av bredbandsinfrastruktur är kommunerna i stort behov av information om tillgänglig infrastruktur. Telia Sonera tillhandahåller dock i många fall inte nödvändig information. 4.1 Glesbygdsproblematik PTS har vid intervjuerna med kommunerna fått bekräftat att det kanske största hindret för en fortsatt bredbandsutbyggnad i de områden som inte är utbyggda är att de flesta av dessa områden präglas av en låg befolkningstäthet. Detta innebär att kundunderlaget är alltför begränsat för att det ska vara kommersiellt motiverat för en operatör att göra den investering som krävs för att kunna erbjuda bredband i området. Det är inte ovanligt med stora avstånd mellan tätorterna i en kommun. Detta innebär att kostnaderna för att anlägga ortssammanbindande nät i många fall blir betydande, vilket blir särskilt påtagligt vid beaktande av att ortssammanbindande nät ofta består av nedgrävd fiber. En del kommuner har sagt att kostnaden för att anlägga ortssammanbindande nät i form av fiber varit så betydande att det inte varit möjligt att anlägga sådana. I stället nyttjas radiolänk i det ortssammanbindande nätet i många av de intervjuade kommunerna. Radiolösningar är många gånger i och för sig ett snabbt och kostnadseffektivt sätt att etablera en infrastruktur både i accessnätet och ortssammanbindande nätet. Radiolösningarna har dock ofta hög driftskostnad och begränsad kapacitet vilket gör att de på sikt riskerar att bli en flaskhals, särskilt i de ortssammanbindande näten. Av kommunerna ses radiolösningar i de ortssammanbindande näten dock som Post- och telestyrelsen 27
temporära lösningar som på sikt måste bytas ut mot annan infrastruktur, främst fiber. Vidare har flera kommuner lyft fram att de på grund av särpräglade topografiska förhållanden ser begränsningar i möjligheterna att med framgång nyttja radiobaserade lösningar för att ge slutkunder tillgång till bredbandsaccess. Ytterligare ett problem som lyfts fram av kommunerna är att små telestationer från vilka bredband för närvarande inte erbjuds i flera fall är belägna långt från annan bredbandsinfrastruktur. Detta gör att kostnaden för att fiberansluta telestationerna blir betydande. 4.2 Tekniska hinder för att erbjuda bredbandsaccess via xdsl En förutsättning för att få tillgång till xdsl är att abonnenten har en kopparaccess kortare än cirka 9 kilometer, vilken är av tillräckligt god kvalité och inte delas av flera abonnenter. Sammantaget berörs ungefär 130 000 abonnenter av tekniska hinder som gör det omöjligt dem att kunna få bredbandsaccess via xdsl. Det motsvarar 2,5 procent av alla abonnenter i det fasta nätet. Dessutom riskerar upp emot 2 procent av abonnenterna i det fasta nätet att aldrig få möjlighet till access till bredband via xdsl eftersom de kan komma att övergå till en anslutning via Telia fastmobil. 4.2.1 Ledningarnas längd och kvalité Det kopparbaserade accessnätet har ett antal fysiska egenskaper som påverkar datahastigheten. Det som har betydelse för datahastigheten är dock främst accessnätets längd från telestationen ut till den enskilde abonnenten. Figur 10 Bandbredd för ADSL 2+ beror på avståndet till telestationen 30 25 Hastighet (Mbit/s) 20 15 10 5 Max Min 0 0,5 1 2 3 4 5 6 Avstånd till telestationen Kopparledningens verkliga längd bestäms av framföringsvägen för de kablar som utnyttjas. Den verkliga längden för en kopparledning är i genomsnitt 1,8 gånger den geografiska fågelvägen 21. 21 www.skanova.se Produktblad Skanova Kopparaccess och samlokalisering 28 Post- och telestyrelsen
Enligt Telia Sonera är abonnentledningarnas längd idag ett betydligt mindre problem än tidigare vad gäller möjligheten att erbjuda bredband med xdslteknik. Med nuvarande ADSL2+ teknik kan över 20 Mbit/s erbjudas till abonnenter närmare än 1 kilometer från telestationen och över 10 Mbit/s till abonnenter närmare än 3,5 kilometer. Nya tekniska lösningar har gjort det möjligt att erbjuda bredband med hastigheter upp till 2 Mbit/s även på långa abonnentledningar. Telia Sonera erbjuder idag bredband till kunder med ledningslängd upp till 9 kilometer. Figur 11 Kopparnätets längdfördelning Omkring 50 000 (cirka 1 procent) av Sveriges PSTN-abonnenter har abonnentledningar längre än 9 kilometer och kan således inte erbjudas bredband via xdsl. Dessa återfinns enligt Telia Sonera främst i glesbygd. Det innebär att företag och hushåll som har långa avstånd till telestationerna sammanfaller i stor utsträckning med områden där det saknas kommersiella förutsättningar för utbyggnad av bredband. Många kommuner vittnar i våra intervjuer även om dåligt underhåll på delar av det metallbaserade accessnätet. Post- och telestyrelsen 29