PM Claes Eriksson, David Lihv, Petra Liljenroth Mälardalens Högskola, IDT KPP306, produkt och processutveckling 2010 03 05 [DESIGN FOR MANUFACTURING] Kapitel 11, Product Design and Development, Karl T. Ulrich, Steven D. Eppinger, Fourth edition 2008
Inledning Detta PM kommer att behandla området och begreppet Design for Manufacturing ng (DFM), vilket översatt på svenska blir design för produktion. DFM innebär att designen genereras så att den blir så pass billig som möjligt under produktionen utan att förlora kvalité. Verktyget kommer in i början av produktutvecklingen och följer med genom hela processen. Det är viktigt att ta hänsyn till DFM då produkten som utvecklas faktiskt skall produceras utan större kostnader och kunna säljas så att vinsten blir så stor som möjligt. Redan under konceptval skall kostnad vara med som en viktig faktor i valet. Det är viktigt att veta att det inte går att driva hela processen ensam utan att ta hjälp utav andra personer som är experter inom olika områden. Detta för att komma fram till hur designen av produkten ska vara, framförallt då produktens tillverkningskostnad ska räknas. Vid räkning av tillverkningskostnader kan det vara bra att till exempel ta hjälp av en expert inom området tillverkning. Den modell som kommer behandlas i detta PM är ifrån boken och består utav 5 steg: 1. Uppskatta tillverkningskostnad 2. Reducering av komponentkostnad 3. Reducering av monteringskostnad 4. Reducering av produktionsstödskostnader 5. Effekter av DFM-beslut på andra faktorer PM:et kommer senare att gå in närmare på varje steg för sig men för att få en överblick av verktygets steg och hur de är relaterade till varandra kan ni se figur 1. Uppskatta tillverkningskostnad Reducering av komponentkostnad Reducering av monteringskostnad Reducering av monteringskostnad Effekter av DFMbeslut på andra faktorer Återberäkna tillverkningskostnad Nej Bra nog? Figur 1: Relationen mellan de 5 olika stegen. Ja Klar för produktion
Beräkning av tillverkningskostnad Första steget är att uppskatta tillverkningskostanden för delarna i produkten. En måttstock som många företag använder sig av är att mäta tillverkningskostnaden per tillverkad enhet, då det är enkelt att räkna ut. Detta görs genom att ta den totala produktionskostanden under en period, oftast under ett kvartal, och sedan dividera det med antalet producerade enheter. Konceptet blir dock komplicerat i praktiken på grund av vissa problem. Vad ska man räkna in som tillverkningskostnad? Ska till exempel servicearbete räknas in? Vad gäller med produktutvecklingens aktiviteter, ska det räknas med? Hur räknar man med slitage på maskiner som används och har en lång livslängd? Hur räknar man om man har flera produktionslinjer? Detta är problem som ofta diskuteras i DFM-beräkningar men som inte kommer att behandlas ingående här. Uppdelning utav tillverkningskostnader Ett sätt att dela upp tillverkningskostnader är genom dessa tre grupper. Komponentkostnad I denna grupp ingår delar som är inköpta i sin helhet och läggs till under tillverkningen. Det finns två typer av delar som räknas in i denna grupp. Den första typen är standarkomponenter så som skruvar, motorer, switchar och elektroniska kretsar. Den andra är specialbeställda delar som är inköpta efter specialbeställning. Dessa kan vara tillverkade internt eller externt. Delarna görs ofta av ett råmaterial på ett speciellt vis efter designens tycke, för att sedan placeras in i tillverkningen. Monteringskostnad Produkter är oftast gjorda genom montering av flertal delar. I denna typ av kostnad ingår främst kostnaden för arbetskraften under själva monteringen, dock kan det även innehålla kostnader för utrustning och verktyg. Övergripande kostnad I denna grupp finns alla andra kostnader för tillverkning. Det finns två olika kategorier av övergipande kostnad, dessa är stödkostnader och indirekta tilldelningskostnader. Stödkostnader är kostnader som associeras med hantering av material, kvalitetssäkring, inköp, logistik, lokaler och utrustnings/verktygs -service. Detta är processer som krävs för att tillverka produkten, alla dessa processer varierar utefter hur produkten är designad. Indirekta tilldelningskostnader är kostnader som inte direkt kan länkas med själva tillverkningen av produkten, de finns där för att man ska kunna producera produkten. Exempel på dessa kan vara lön till säkerhetsvakter eller kostnad att underhålla lokalerna. De är viktiga att ha med i räkningen av kostnader, då man har behov av dem för att hålla produktionen igång Fasta kostnader eller rörliga kostnader Ett annat sätt att dela upp tillverkningskostnader är mellan fasta och rörliga kostnader. Fasta kostnader är kostnader som har samma kostnad oavsett hur många enheter av produkten som tillverkas. Det kan till exempel vara inköp av gjutform för produkten eller installationen av produktionslinan. Det finns egentligen inte några helt fasta kostnader. Om till exempel produktionsmängden ökar till de fyrdubbla, kommer det behövas installeras ytterligare en
produktionslina, vilken då tillkommer till kostanden. En fast kostnad bestäms genom att på förhand bestämma antalet enheter som skall produceras. Därmed finns vetskapen om hur många linor det behövs och de köps in vid start av produktion. Rörliga kostnader är de kostnader som ändras utmed hur många enheter som produceras. Som ett exempel har vi råmaterial, vilket ändras med mängden enheter som tillverkas. I vissa fall är arbetskraften inräknad i denna grupp då företaget kan bestämma mängden av arbetare på linan efter behov och efter den mängd enheter som tillverkas. Lista av material (BOM) Då tillverkningskostnad är fundamental i DFM är det nödvändigt att hålla denna information väl organiserad. Ett sätt att göra detta på är att skapa en så kallad BOM (står för Bill of Materials, lista av material på svenska) med alla delar som används och hur mycket de kostar. Denna lista delas upp i grupper som skapas av användaren av listan. Exempel på grupper i listan kan vara varje monteringsmoment, under varje grupp listas de delar som skall monteras. Det är viktigt att ta med kostnad för arbetskraft samt kostnaden för de verktyg och den utrustning som kan tänkas användas under produktionen. Sista steget blir att summera alla delar i listan för att få ut en totalsumma av produktionen. Uppskatta kostnader av standardkomponenter Standardkomponenter är komponenter som skruvar, muttrar, motorer eller liknande. Komponenter som kan köpas in hos återförsäljare utan att behöva ändras på för att passa in på en design. Kostnaden av standardkomponenter kan antingen fås genom att jämföra liknande komponenter som redan finns i monteringen med andra produkter eller genom att fråga en återförsäljare om priset på komponenten. Det första tillvägagångssättet är enklast att använda när det handlar om enkla delar som skruvar och muttrar, då de oftast redan är inköpta för tidigare användning i andra produktioner inom företaget. Om prisfrågan hamnar hos återförsäljare är det väldigt viktigt att bestämma mängden som behövs av komponenten, då priset oftast är billigare desto större order. Om komponenten köps in i tillräckligt stora volymer kan återförsäljaren vara intresserad av att utveckla komponenten utefter den produkt som produceras. Detta kan vara till stor fördel för komplicerade standard komponenter som till exempel elektroniska kretsar eller små motorer. Uppskatta kostnader av specialkomponenter Specialkomponenter är komponenter som är specialgjorda bara för en produkt och kan vara gjorda antingen internt eller externt. Är specialkomponenten inköpt i sin helhet, alltså monterad och klar när den anländer till företaget är kostnad för den dess inköpspris. Är specialkomponenten däremot tillverkad internt räknas kostnaden annorlunda. Består komponenten endast av en del, vilken är specialgjord för en produkt och producerad inom företaget fås det uppskattade priset genom att addera kostnaden för råmaterial, tillverkningsprocessen och bearbetningen, dessa begrepp förklaras i nästa stycke. Skulle specialkomponenten däremot bestå av montering av flera delar, räknas den som en produkt vid kostnadsberäkningen. Komponentens pris räknas då ut genom att följa de steg som tidigare redovisats och sedan adderas priset in i den totala summan. Vidare kommer det antas att komponent är en ensam komponent.
Den uppskattade kostnaden för råmaterial fås genom att ta massan av den del som skall produceras, lägger till massan för eventuellt spill (mellan 5-50% när man gjuter och 25-100% när man bockar eller klipper plåt), multiplicerar den med kostnaden (kronor per massa) av materialet. Som exempel tas en bit som väger 230g, utav ett material som kostar 100 kr/kg. Denna bit skall gjutas. Spillet som blir sätter vi som 50 % utav totalvikten på biten. Uträkningen blir då 0,23 kg * 150 % * 100 kr/kg = 35,5 kr. Tillverkningsprocessens kostnad inkluderar kostnad för personen som styr maskinen och kostnad för själva användandet utav maskinen (slitage och dylikt). För att uppskatta kostanden för tillverkningsprocessen behövs det oftast erfarenhet utav uppskattningen från tidigare användning utav just den maskin man skall använda. I bearbetningskostnaden räknas det in den kostnad för design och tillverkning utav gjutningsformer, skärmaskiner, formpressar och fixturer som krävs som hjälp för att skapa produkten i maskinen. Kostnaden får man enkelt genom att ta den totala kostnaden dividerat med antalet enheter som kommer att produceras under delens livslängd. Som ett exempel kan en gjutningsform i hög kvalité oftast användas för några millioner enheter. En uträkning kan se ut så här att formen klarar av 2 000 000 enheter och kostar totalt 10 000kr att göra. Detta gör att bearbetningskostnaden blir 10 000 kr dividerat med 2 000 000 vilket blir 0,005 kr per enhet. Uppskatta kostanden för montering Produkter som består av flera delar kräver montering. När mängden producerade produkter ligger på mindre än några hundra tusen per år görs vanligtvis monteringen för hand. Manuell monteringskostnad får man genom att addera tiden för alla monteringar och sedan multiplicera dessa med arbetskraftens löner. Vid stora volymer av produktionen då samma montering görs många gånger, kan arbetarna specialisera sig till en viss del av monteringen och applicera vissa fixturer och verktyg för att göra arbetet enklare och mer effektivt. Ett populärt system för att uppskatta monteringskostnad har tagits fram av företaget Boothroyd Dewhurst Inc och har använts under de senaste 30 åren hos företag. Systemet är en lista på vanliga monteringar och de tider det tar att utföra. Dessa tider är utforskade och kan kallas standardtider för monteringar. Kostanden för montering fås då genom att multiplicera den tid som finns i listan med lönen för arbetskraften. Reducering av komponentkostnad Andra steget är att reducera kostnaden för komponenter. Inköpskostnad för komponenter är vanligen den största delen av den totala tillvärkningskostnaden. För att reducera denna kostnad beskriver boken ett par strategier i form av designregler. Förstå processtvång och kostnadsdrivare När konstruktören/designern inte är medveten om komponentens funktion, kostnadsdrivare eller produktionsbegränsning blir komponenten allt som oftast onödigt dyr. Om en designer konstruerar en komponent med snäva toleranser som inte är befogade för komponentens funktion belastas produktionen med omotiverade kostnader. För att undvika onödiga kostnader när en komponent skapas finns därför ett behov av att designern har kunskap om produktionens begränsningar och ständigt försöker minska antalet kostnadsdrivare. Sådan kunskap kan vara att en laserskärare normalt endast kan skära vissa material och upp till en viss tjocklek med vissa toleranser, utanför dessa ramar blir kostnaderna jämförelsevis snabbt mycket större.
Vid exempelvis en svetsad konstruktion är kostnadsdrivarna antalet svetsar och längden på svetsarna. Vid svårare fall kan en produktionskunnig person hjälpa till och lokalisera kostnadsdrivarna för att sedan kunna sänka produktionskostnaden. Konstruera om komponenter för att minska produktionssteg För att minska produktionskostnaderna kan eventuellt processteg elimineras, till exempel behöver en aluminiumdetalj inte målas då den är korrosionshärdig och inte syns. I vissa fall kan flera produktionssteg elimineras så som boken illustrerar; Att istället för att gjuta, forma eller med flera bearbetningssteg tillverka ett förgreningsrör, kan den istället tillverkas i ett och samma stycke av en värmetålig kompositplast. Välja den kostnadseffektivaste tillverkningsmetoden Tillverkningskostnaden blir vanligtvis lägre desto fler komponenter som tillverkas. Boken illustrera att processer med låga fasta kostnader och höga rörliga kostnader passar en mindre produktionsvolym och vice versa passar en högre produktionsvolym. Standardisera komponenter och processer I en stigande produktionsvolym minskar kostnaden per komponent och kvalitéten samt prestandan blir oftast högre. En standardkomponent används i flera produkter och en standardprocess används i flera produktioner. Exempel på intern standard är att i flera av GM:s bilmodeller används en 3.8 liters V6 motor vilket är en intern standardisering. En extern standardisering är användningen av en 10 mm skruv till flera delar inom GM och andra bilmärken. Hålla fast vid Black Box komponentanskaffande Black Box är taget från japanska bilindustrin och innebär att underleverantörer endast får krav på komponentens egenskaper sedan är det upp till underleverantören att skapa komponenten på det bästa och billigaste tillvägagångssättet. En annan fördel med metoden är att den avlastar den interna projektgruppen. Detta arbetssätt kräver noga definitioner på funktion, på gränssnitt och på komponenters samverkan med varandra. Reducering av monteringskostnad Ett underliggande verktyg till DFM är DFA (Design For Assembly) vilket går ut på att minimera kostnaderna av monteringsarbeten, detta är steg tre i boken. Denna del är en relativt liten del av den totala produktkostnaden men är nog så viktig då den ger indirekta fördelar. Dessa fördelar är att takten på monteringen kan öka, tillverkningssvårigheter minska och att det underlättar underhållningen. Monteringsuträkningar DFA-index enligt Bootroyd och Dewhurst är ett mått på hur pass snabbt ett monteringsmoment är i förhållande till den teoretiska tid som finns tillgänglig. Med denna formel fås en uppskattning på vilka moment som tillför monteringskostnader. DFA-index =
I formeln multipliceras minsta teoretiska antalet delar med tre sekunder, vilket är den minsta teoretiska tiden det tar att hantera ett monteringsmoment vid bästa tänkbara monteringsförhållanden. För att minska antalet komponenter kan följande tre frågor ställas: 1. Måste komponenten röra sig i förhållande till resten av produkten? (små rörelser räknas inte) 2. Måste komponenten vara av annat material? 3. Måste komponenten kunna avlägsnas för åtkomst vid montering, utbyte eller reparation? Integrera komponenter Om ovanställda frågor besvaras med ett nej så finns möjlighet att sätta samman en eller flera komponenter. Fördelar med att integrera komponenter är att Den integrerade komponenten behöver inte monteras. Integrerade komponenter är ofta billigare att tillverka än separata delar som måste monteras. Känsliga gränssnitt och passningar kontrolleras istället i tillverkningsstadiet av komponenten. Förenkla monteringen Produkter med lika många komponenter att montera kan skiljas i monteringstid med faktor två eller tre beroende på hur monteringen är ordnad. De idealiska principerna vid montering enligt Bootroyd och Dewhurst är: Komponenten monteras uppifrån. Komponenten är styrd för passning. Komponenten behöver inte orienteras. Komponenten kan monteras med en hand. Komponenten behöver inga verktyg för montering. Komponenten monteras med en linjär rörelse. Komponenten låses när den monteras. Överväg kundmontering Kunden kan i vissa fall få montera vissa komponenter själv om detta skapar andra fördelar som lägre pris eller bättre transportmöjligheter. En sådan lösning kräver att monteringen ska vara lätt att förstå och kunna utföras utan speciella kunskaper. Reducering av produktionsstödskostnader I det fjärde steget av DFM behandlas arbetet med att minimera kostnader för komponenter och för monteringen, vilket även kan skapa en minskning av de krav som ställs på produktionsstödsfunktionerna. Exempelvis innebär en minskning av antalet delar i monteringen även en minskning av kraven på lagerhantering, det sänker antalet personer som behövs för produktion. Därmed minskar även kostnaderna för tillsyn och personalförvaltning. Om dessutom standardiserade komponenter används minskar kraven på teknisk support och kvalitetskontroll. Det finns även direkta åtgärder som kan vidtas för att minska kostnaderna för produktionsstödet, minimera systemisk komplexitet och error proofing
Minimera systemisk komplexitet Ett extremt enkelt tillverkningssystem skulle använda en enda process för att omvandla en enstaka råvara till en del, exempelvis ett system som pressar ut en plaststav av plastpellets. Tyvärr finns det inte så många system som klarar av detta. Svårigheten för ett sådant system uppstår genom variationen i insatser, produktion och omvandling av processer. Många av de tillverkningssystem som finns idag innefattar hundratals leverantörer, tusentals olika delar samt dussintals typer av produkter och produktionsprocesser. Varje variant av leverantörer, delar, produkter och processer medför komplexitet till systemet. Detta innebär enorma kostander för ett företag. Mycket av komplexiteten beror på utformningen av produkten, därför kan detta minimeras genom en smart design. Error proofing En viktig aspekt av DFM är att förebygga eventuella fellägen av produktionssystemet och att vidta lämpliga korrigerande åtgärder tidigt i utvecklingsprocessen, denna strategi kallas "Error proofing". Ett typ av felläge kan vara delar som lätt kan förväxlas. Det kan vara olika skruvar som endast skiljer sig genom längden (t.ex. 4x70 mm och 4x75mm skruvar) eller i de riktningar som de skruvas i och ur. Det kan även handla om delar som är spegelbilder av varandra eller delar som bara skiljer sig i materialsammansättning. För att undvika missuppfattning om vilken del som skall vara på vilken plats kan detta elimineras genom att till exempel överdriva små skillnader eller applicera olika färger på delarna. Effekter av DFM-beslut på andra faktorer Minimera tillverkningskostnaderna är inte det enda syftet med produktutvecklingsprocessen. Den ekonomiska framgången för en produkt beror också på produktens kvalitet, aktualiteten då produkten introduceras, och kostnaden för att utveckla produkten. Det kan även finnas situationer där den ekonomiska framgången för ett projekt äventyras för att maximera den ekonomiska framgången för hela företaget. I övervägningen för ett DFM-beslut, bör dessa frågor anses direkta. Detta är det femte och sista steget i arbetet med DFM. Effekter av DFM på utvecklingstid Utvecklingstid kan vara värdefullt. För ett utvecklingsprojekt för en bil kan tiden vara värd så mycket som flera hundratusen dollar per dag. Det är av denna anledning som DFM-beslut måste utvärderas för deras inverkan på utvecklingstiden samt deras inverkan på tillverkningskostnaden. Förhållandet mellan DFM och utvecklingstiden är komplicerat. Tillämpningen av vissa av DFAriktlinjerna kan leda till mycket komplexa delar. Delar kan vara så komplexa att deras montering eller tillvaratagande av deras verktyg, blir den verksamhet som bestämmer varaktigheten av det totala utvecklingsarbetet. Kostnadsfördelar av DFM-beslut kanske inte är värda försening av projektets löptid. Detta gäller särskilt för produkter som konkurrerar på dynamiska marknader. Effekter av DFM på utevcklingskostnader och produktkvalitet Utvecklingskostnaden avspeglar nästan utvecklingstiden, därför gäller samma försiktighet som antas vid utvecklingstiden. I allmänhet kan de som aggressivt bibehåller låga tillverkningskostnader som en integrerad del av utvecklingsprocessen, utveckla produkter vid ungefär samma tidpunkt och med ungefär samma budget som de som inte gör det. En del av detta fenomen uppstår säkert ur sambandet mellan god projektledning och tillämpningen av grundliga DFM-metoder.
Innan ett DFM-beslut genomförs bör de effekter som beslutet har på produktkvaliten utvärderas. Under idealiska förhållanden skulle åtgärder för att minska tillverkningskostnaderna även förbättra produktkvaliteten. Det är inte ovanligt att DFM-arbetet är främst inriktat på lägre tillverkningskostnader, men DFM-arbetet kan också resultera i en förbättrad funktionsduglighet, en enklare demontering och bättre återvinning. I vissa fall kan åtgärder för att minska tillverkningskostnaden ha negativa effekter på produkternas kvalitet, så det är viktigt att komma ihåg de många dimensioner av kvalitet som är viktiga för produkten. Effekter av DFM på externa faktorer Designbeslut kan leda till konsekvenser utanför det ansvarsområde som ett enda utvecklingsteam har. I ekonomiska termer kan dessa konsekvenser ses som externa. Två av dessa externa effekter är återanvändning av komponenter och livscykelkostnader. Återanvändning av komponenter Att ta sig tid och pengar för att skapa en billig komponent kan vara av värde för andra team som designar liknande produkter. I allmänhet är detta värde inte uttryckligen beräknat i tillverkningskostnadsberäkningarna. I det fallet kan ett beslut väljas som faktiskt är mer kostsamt för den egna produkten, på grund av den positiva inverkan på kostnaderna för andra projekt. Livscykelkostnader Vissa produkter kan, under hela deras livscykel, åsamka sig vissa samhälleliga kostnader som inte (eller sällan) redovisas i tillverkningskostnaden. Till exempel kan produkter innehålla giftiga ämnen som kräver särskild hantering, de kan även medföra service-och garantikostnader. Även om dessa kostnader inte får förekomma i tillverkningskostnadsanalysen, bör de betraktas innan det tas ett DFMbeslut. Resultat av användningen av DFM Under 1980-talet infördes Design-For-Manufacturing i tusentals företag. Idag är DFM en viktig del av nästan alla produkters utvecklingsarbete. Formgivare kan inte längre kasta designen över muren till produktionsingenjörer. Som ett resultat av betoningen på förbättrad designkvalitet, säger sig vissa tillverkare ha minskat sina produktionskostnader för produkter med upp till 50 procent. Faktum är att vid en jämförning av nya produkters desgins med tidigare generationers, kan vanligtvis färre delar i den nya produkten identifieras. Nya material kan även identifieras, samt mer integrerade och anpassade delar och en enklare montering av konstruktionen. Analys Det är en svår del att arbeta med kostnadsberäkning, det blir mest bara uppskattningar. Däremot är den modell som presenteras i boken bra gjord och förklarlig vilket ger en god grund att stå på. Det viktigaste att ta med sig från steg ett är att tanke måste läggas på alla delar när en uppskattning görs. Det är lätt att bara räkna med de delar som är synliga, alltså de delar som produkten består av. Det som ska förstås och som är viktigt är att med den produkt som produceras skall företag överleva och få in sin inkomst ifrån för att betala företagets alla utgifter. Då är det viktigt att alla kostnader är med i beräkningarna. Black Box innebär att underleverantörer endast får krav på komponentens egenskaper sedan är det upp till underleverantören att skapa en komponent det på bästa och billigaste tillvägagångssättet. Detta tillvägagångssätt kräver extremt bra kommunikation mellan uppdragsgivaren och leverantören. Det svåra med en sådan här lösningsmetod är att underleverantören oftast inte är insatt eller har tillgång till hela projektbilden, det kan sägas att de är utanför projektets väggar. Parterna har
förmodligen även olika företagskulturer och tillvägagångssätt vid produktutveckling. Detta kan vid problemställningar skapa långa tider för att till exempel få igenom en förändring. Det är därför av stor vikt att uppdragsgivaren och underleverantören hela tiden har nära och regelbunden kontakt för att hela tiden vara beredd på problem och lösa dem tillsammans trots sina olikheter. Vid användning av DFA är det lätt att glömma bort andra faktorer hos DFM och det är lätt att slå krokben för sig själv om hänsyn inte tas till dessa. Även andra steg i DFM kan krocka med varandra, det gäller då att personen ifråga har rätt kunskap och information så att den väg som ger störst fördelar tas. Detta är kanske inte alltid självklart, ett exempel kan vara att en komponent är lätt att montera men dyr att tillverka med montageanpassad formgivning. Ett annat exempel kan vara ett val mellan att genom en specialanpassad komponent ta bort ett processteg kontra att använda standardkomponenter. Genom att använda sig av DFM kan kostnader minskas för så väl komponenter som personal. Självklart är det inte bra för ett företag att ha fler anställda än vad som behövs, men om ett företag som inte använt sig av DFM, inför detta verktyg, betyder det då att de anställda ska sägas upp för att man genom DFM-användningen erhåller det resultatet? Kan ett verktyg ge så korrekta uppgifter? Hur ska man väga in det faktum att det är anställda som utför DFM-arbetet och att det har stor påverkan vem som utför arbetet, eftersom vi alla är olika individer och uppfattar saker på olika sätt. Är DFM ett verktyg som är vattentätt mot detta? Under användningen av ett verktyg som DFM, precis som under användning av alla andra produktoch processutvecklingsverktyg, måste man hela tiden ha en känsla för om det som verktyget visar är hållbart att efterfölja. Det är vikigt att det finns ett sunt förnuft i samspel med användandet av DFM, då kan verktyget bidra till ett bra och hållbart företagande. Diskussionsfrågor Är modellen bra i sig? Finns alla delar med? Går steget om intet (alltså kostnadsberäkningen) om det kommer en ny person i produktionslinan som tar längre tid på sig att montera en del? Vilka fördelar respektive nackdelar finns vid användning av Black Box? Vad ska största fokus läggas på när det gäller DFM? Innebär smart design alltid färre komponenter? Finns det (och i sådana fall vilka) risker vid användandet av DFM?