Vittnet som inte ens har varit där avslöjar i förbifarten någonting som ingen borde kunna känna till. Förutom mördaren. En fredagskväll för trettio år sedan sköts Sveriges statsminister Olof Palme ner på öppen gata inför över tjugo ögonvittnen. Mördaren agerade snabbt och effektivt. Efter fullbordad gärning tog han sig springande från platsen utan att lämna minsta spår efter sig. Polisen har lagt ner enorma mängder resurser på att finna mördaren men vet idag inte mycket mer än vad man gjorde för trettio år sedan. De olika ögonvittnena ger en relativt samstämd bild av vad som hände den där kvällen. Hur mördaren såg ut, vad han gjorde och vart han tog vägen efter skotten. Men ett vittne avviker på ett markant sätt från de övriga. Hans berättelse stämmer inte alls med de andras, och dessutom har ingen ens sett honom på platsen. Polisen beslutar sig snart för att avpollettera honom. Mannen kan helt enkelt inte ha varit där. De stämplar honom som mytoman och går vidare med andra vittnen. I förhören framkommer emellertid en ytterst märklig omständighet. Vittnet som inte ens har varit där avslöjar i förbifarten någonting som ingen borde kunna känna till. Förutom mördaren. Boken Nationens Fiende är en grundlig genomgång av mordet på Olof Palme. Här hittar du förhören, indicierna och bevisen, tillsammans med en noggrann analys av vad som egentligen hände den där kvälllen.
Vad var det egentligen som hände den där mörka fredagskvällen när Olof Palme sköts till döds i korsningen mellan Sveavägen och Tunnelgatan 1986? Ammunition från en Smith & Wesson Magnum 357, vapnet som användes vid dödsskjutningen av Olof Palme. Många vapen har testskjutits, men det rätta har ännu inte återfunnits. 30 år efter skotten på Sveavägen Christer Pettersson, PKK, Sydafrika, svensk polis... många spår och teorier har förekommit i Palme-utredningen men hittills har ingen lyckats lösa mordgåtan som gäckat den svenska polisen i snart 30 års tid. nu tror Lars att han funnit Lösningen på mordgåtan 30 år. Tusentals olika spår. Ett olöst mordmysterium. Men så plötsligt Jag tror jag har svaret på gåtan, säger privatspanaren Lars Larsson som på årsdagen den 28 februari lanserar sin bok Nationens Fiende. Att lösa ett mordmysterium är som att försöka ta sig ut ur en enorm labyrint samtidigt som man lägger ett pussel med tiotusentals bitar. Det kräver tålamod, noggrannhet och kreativitet och det ställer krav på mycket god slutledningsförmåga. I 30 år har poliser och privatspanare försökt finna den rätta lösningen i den största svenska mordutredningen någonsin. De har kämpat, pusslat, letat - och gått vilse. Gång på gång på gång. Sista pusselbiten Ingen har lyckats lägga pusslet färdigt, ingen har kommit ut ur labyrinten med svaret på gåtan. Men nu skymtar en man där i gångarna intill labyrintens mynning. Och han har, tror han själv, den sista pusselbiten i sin hand... Jag har hittat konkreta ledtrådar till vem som mördade Olof Palme, säger Lars Larsson som under drygt fyra års tid lagt ner stora delar av sin fritid på att utreda ett mord som sett till komplexitet och mängden material saknar motstycke i den svenska kriminalhistorien. Jag har gått igenom motsvarande skattningsvis arbetat 1500 timmar med mordet, inklusive otaliga besök på bibliotek, stadsarkiv, korrespondens med polisen, radio- och TVarkiv, och andra uppgiftslämnare. I över fyra år jobbade Lars Larsson med sin bok om Palme-mordet. ungefär tre hyllmeter material. Förhör, polisens tekniska undersökning, fotografier, tidningsartiklar, böcker, forum med mera. Totalt har jag upp- Ett vittne störde Lars har grävt djupt, letat länge och vänt på alla pusselbitar om och om igen. Till slut fann han ledtråden som kan den mordgåta, som i snart 30 år gått den svenska polisen förbi. Hela tiden var det ett vittne som störde mig och när det gick upp för mig vad jag hade kommit på spåren, kände jag att jag bara måste skriva en bok om mina upptäckter. Resultatet är en 360 sidor tjock bok som innehåller analyser av förhörsprotokoll, dokument och andra i utredningen redan kända fakta. Men också Lars egen teori om hur mordet faktiskt gick till. Nationens Fiende är ett gediget verk som lagom till 30-årsdagen den 28 februari lanseras på ett releaseparty i småländska Nybro, där för övrigt också nyckelvittnet som ledde Lars till lösningen har ett förflutet. Sture som han kallas i boken, bodde i den lilla glasbruksorten under sin barndom och flera av hans förfäder har haft viktiga roller i Nybros samhällsutveckling. Och vem vet kanske kan Lars bok locka true crime-intresserade personer som skulle vilja besöka trakten och resa i Stures fotspår... Intressant tanke. När jag insåg att han hade sina rötter i Nybro ville jag själv veta mer om honom. Det skulle vara mycket spännande att hitta någon efterlevande i Nybro som kan berätta mer om Sture. Säker på sin sak Så hur kan då Lars Larsson vara så säker på att vittnet Sture bär på nyckeln till gåtan? Sture fanns bevisligen på platsen när Olof Palme sköts. Han var klädd identiskt med mördaren, han ljuger om vad han gjorde på platsen, och inget annat vittne har sett honom där i den roll han själv anser sig ha haft vid mordet. Och viktigast av allt; han har i gränden där mördaren flydde sett något som ingen borde kunnat se. Förutom mördaren...
Mysteriet i gränden Mycket tyder sålunda på att Stures berättelse inte stämmer. Han stämplar ut och går ut på Sveavägen, så mycket vet vi, för detta faktum finns stödjande bevisning. Från förhören med väktarna på Skandia vet vi också att han kommer tillbaka ungefär 20 minuter senare. I övrigt har vi bara Stures egen berättelse att gå på, och där saknas helt och hållet stödjande utsagor. Tvärtom så finns det vittnesmål som pekar på att han inte alls har varit på platsen, och det finns uppgifter i hans egen berättelse som är uppenbart oriktiga. Vad innebär det? En man har varit i god tid på platsen, han ljuger om sina aktiviteter och därefter gör han sitt bästa för att visa sitt ansikte för både polis och allmänhet? Är han ute efter uppmärksamhet? Eller handlar det om något betydligt allvarligare? Vi skulle faktiskt kunna förklara hela mysteriet med att helt enkelt anta att Sture inte alls var där. Han var en oskyldig förbipasserande som missar mordet med några sekunder. När det går upp för honom vad som hänt, står han på behörigt avstånd och observerar. Dagen därpå vill han i stället spela hjälte och anmäler sig som vittne hos polisen. Hans mytomaniska läggning fyller i en del passande detaljer. Är det så det gick till? Är det möjligt? Knappast. Vittnet Inge M berättar inte om någon som passerat mordplatsen strax före mordet. Inge M har uppsikt över mordplatsen och berättar i förhör om personer som passerar söderifrån och går norrut, sannolikt Anders B med sällskap, men ingen som passerar åt det andra hållet. Kanske hade Sture inte hunnit passera mordplatsen, utan befinner sig strax norrut innan skotten avlossas och stannar där under hela händelsen? Även det är tveksamt, eftersom han då måste ha stått ganska nära Leif L med sällskap. Leif L själv utesluter möjligheten att Sture fanns i närheten. Och från den positionen hade Sture aldrig kunnat se Lars J. Sture E anger ju i sitt första förhör att han ser en man inne i gränden. Denna man identifieras senare som Lars J. Själva identifieringen ska vi inte fästa oss vid, Sture kan ha sett Lars J i tidningen och den vägen identifierat honom. Men Lars J fanns inte i tidningen dagen efter mordet när Sture ringde polisen första gången. I det förhöret anger Sture att han sett en man i 20-årsåldern inne i gränden vid baracken, och att denna man varit iklädd en mörkblå täckjacka. Precis en sådan man, Lars J, stod alltså placerad inne vid barackerna och studerade mordet under tiden som det hände. Några sekunder senare passerar mördaren samma plats och Lars J springer efter honom. Ingen annan ser Lars J. Anna H och Stefan G ser inte honom. Inte heller Leif L eller Hans J som från sin position har fri sikt hela vägen upp till trappan ser honom. Att Lars J verkligen var på plats, och följde efter mördaren, får anses klart och det får stöd av bland annat Yvonne N s berättelse. Skälet till att Lars är så frånvarande i de övriga vittnenas berättelser är att han är placerad på en mörk plats, i en smal gränd, och möjlig att se bara i en mycket smal vinkel om man befinner sig på mordplatsen och inte går förbi barackerna. Det är som om han står i en smal dörrspringa i ett mörkt rum, och blickar in genom den i ett stort och upplyst rum. Han går knappast att se. Ändå har Sture som enda person på plats sett honom.
Lars J s viktigaste insats i mordutredningen har fram tills nu ansetts vara att han förföljde mördaren och att han knyter ihop Yvonnes iakttagelse med sin egen, så att vi därigenom vet lite mer om var mördaren tog vägen, än vad vi annars hade gjort. I den här teorin får emellertid hans viktigaste insats anses vara det enkla faktum att han bara står på sin plats och iakttas av Sture E. Detta faktum placerar nämligen Sture på mordplatsen, vid tidpunkten för mordet. Var hamnar vi då? En man ljuger för polisen om vad han gjort, syns inte på mordplatsen, är klädd som mördaren och har bevisligen befunnit sig på platsen. Kan denna man ha haft något med mordet att göra? Det är dags att dra lite slutsatser. Vi vet ännu inte säkert vem som på det fegaste av alla sätt sköt statsminister Olof Palme till döds på Sveavägen i Stockholm för trettio år sedan. Men jag kan skymta honom borta vid skyltfönstret i närheten av reklampelaren. Och det är en orimlig mördare som tar tillfället i flykten att befria nationen från en fiende... Ur Nationens Fiende om mordet på Olof Palme Kontakt: Författaren Lars Larsson nås på: lars_larsson@outlook.com Presskontakt: Kostas Foussianis: resereportern@gmail.com / 0734-424837