Utrikesdepartementet Enheten för migration och asylpolitik Vår referens: Karin Ekenger Er referens: 105 33 STOCKHOLM UD2003/147/MAP Stockholm 2003-04-30 Remissyttrande Betänkandet (SOU 2002:116) EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet Sammanfattning I rubricerade utredning föreslås att Sverige skall tillämpa övergångsregler under upp till sju år i förhållande till arbetstagare från de nya medlemsländerna. Utredaren motiverar sitt förslag med att de ekonomiska skillnader som finns mellan medlemsstaterna ger medborgare från de nya medlemsländerna incitament att missbruka det svenska välfärdssystemet. Utredaren befarar att oseriösa arbetsgivare skulle organisera företag vars syfte skulle vara att mot betalning erbjuda skenanställningar för att ge tillträde till det svenska trygghetssystemet. Svenskt Näringsliv avvisar utredningens förslag om att införa övergångsregler för de nya medlemsstaterna. Svenskt Näringslivs anser att medborgarna i de nya medlemsstaterna skall ha samma möjligheter som andra EU- och EES - medborgare att arbeta och leva i det EU eller EES-land som de själva väljer. Den risk som kan finnas för att den fria rörligheten skall kunna missbrukas i vissa fall är enligt vår mening betydligt överdriven och inte tillräckligt skäl för att motivera övergångsreglering. Den bör också ställas i relation till Sveriges under anslutningsförhandlingarna offentligt deklarerade ställningstagande att med kraft verka mot övergångslösningar för de nya medlemsstaterna. En bättre väg än att misstänkliggöra alla arbetstagare från de nya medlemsländerna genom att införa en omfattande administrativ kontrollapparat är att se till att det finns resurser för att utreda de fall där det verkligen kan finnas anledning att misstänka brottsligt förfarande. Regeringen bör, om man vill hålla fast vid sin tidigare linje, för att undanröja den oklarhet om Sveriges inställning som utredningens förslag har lett till i kandidatländerna, snarast
klargöra sin avsikt att de nya medlemsstaterna skall behandlas som fullvärdiga medlemmar och att fri rörlighet skall gälla fr. o m anslutningsdagen. Om regeringen, enligt Svenskt Näringslivs önskemål, beslutar att inte utnyttja övergångsreglerna i samband med EU-utvidgningen, faller utredningens förslag när det gäller de nya medlemsländerna. Riksdagen har nyligen beställt en utredning av regeringen om hur regelverket för arbets- och uppehållstillstånd skall förändras för att möjliggöra arbetskraftsinvandring från länder utanför EU och EES området. Mot denna bakgrund kommenteras några av utredningens övriga förslag, då de åter kan aktualiseras i samband med kommande översyn av migrationspolitiken för arbetstagare från tredje land. Allmänt om EU:s utvidgning, arbetskraftens rörlighet och kommande rekryteringsbehov Den Europeiska unionens utvidgning har en stor symbolisk betydelse och bidrar till att säkra demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Grundvalen för EU är fri rörlighet för människor, tillsammans med fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Utökningen av området för den fria rörligheten är ett av de stora värdena som ligger i att vi nu inbjuder fler länder att bli medlemmar i EU. Utvidgningen förutses också betydligt stärka EU:s konkurrenskraft. Det är mycket angeläget att de nya medlemsstaterna inte möts av speciella övergångsbestämmelser utan att de blir fullvärdiga medlemmar och att de nya medlemsstaternas medborgare från anslutningsdagen ges samma möjligheter som andra medlemsländers medborgare att flytta till ett annat medlemsland för att arbeta och bosätta sig. Frihet att flytta till och arbeta i ett annat EU-land innebär naturligtvis stora möjligheter för den enskilde. Men också från ett svenskt perspektiv är det en stor vinst om människor vill komma hit för att arbeta och bidra till den svenska ekonomin och välfärden. Trots hög arbetslöshet har svenska företag inom vissa branscher, regioner och yrken, rekryteringsproblem. En enkät till medlemsföretagen hösten 2002 utvisade att under första halvåret 2002 hade ca 100 000 arbetstillfällen aldrig blivit tillsatta beroende på problem med att rekrytera medarbetare med rätt utbildning och erfarenhet. Problemen är än tydligare inom offentlig sektor. Till följd av den demografiska utvecklingen kan vi inom några år förutse en ökad brist på arbetskraft, i Sverige såväl som i övriga EU-länder. Sverige har dessutom en av EU:s äldsta befolkningar. Befolkningsutvecklingen kommer enligt flertalet bedömningar inom bara några år att leda till omfattande arbetskraftsbrist och försämrade tillväxtmöjligheter Färre i arbetsför ålder skall försörja allt fler allt äldre. Antalet ungdomar som är nytillträdande på arbetsmarknaden är för få för att kunna täcka upp luckorna. när de stora kullarna födda på 1940-talet går i pension. Även om vi ökar sysselsättningen bland dem som idag står utanför arbetsmarknaden, så kommer behoven till följd av de demografiska faktorerna att vara än större. Enbart inom kommunerna beräknades rekryteringsbehovet, av Kommunförbundet för några år sedan, till 620 000 personer fram till 2010. En av förutsättningarna för att Sverige framgångsrikt ska kunna konkurrera med andra länder i och utanför Europa om samma arbetskraft, är en betydligt enklare och snabbare hantering av tillståndsfrågorna för arbetskraftsinvandring också från länder utanför EU. Svenskt Näringsliv presenterade för snart ett år sedan i rapporten Invandring för tillväxt och nya jobb ett konkret förslag till ett nytt regelverk för att möjliggöra för människor från tredje land att söka sig till Sverige för att arbeta och bygga sig en ny framtid. Rapporten bilägges.
Tidigare EU-utvidgningar har inte lett till någon mera omfattande rörlighet. Till Sverige är rörligheten från övriga EU dessutom betydligt lägre än genomsnittet. Enligt studier som refereras i utredningen förväntas det stora flertalet av dem som kommer att migrera från de nya medlemsländerna att söka sig till Österrike och Tyskland. Det är därför med andra utgångspunkter som dessa länder har deklarerat att man förbehåller sig rätten att tillämpa övergångsbestämmelser för vissa arbetsmarknadsområden och regioner (i kombination med speciella system för arbetskraftsinvandring). Sverige har en helt annan situation. Det bekräftas också av utredaren, som inte förutser några störningar på arbetsmarknaden till följd av en alltför omfattande arbetskraftsinvandring. Utredningsförslagen om övergångsbestämmelser Utgångspunkten för utredarens förslag är att medborgarna i de nya medlemsländerna och arbetsgivare i Sverige ska kunna mötas lika lätt som i övriga EU idag. Det är en utgångspunkt som vi delar och som vi helt stödjer. Trots denna utgångspunkt föreslår utredaren att Sverige skall utnyttja möjligheterna att tillämpa särbestämmelser för arbetstagare från de nya medlemsstaterna under en övergångsperiod. Utredarens argument för att Sverige ska tillämpa övergångsbestämmelser, är risken för missbruk av det svenska trygghetssystemet. Oseriösa företagare skulle enligt utredningen sälja fiktiva jobb till medborgare i de nya medlemsländerna med syfte att de skulle få fri tillgång till det svenska trygghetssystemet och till den svenska sjukvården. Utredningen föreslår av den anledningen att en omfattande kontrollapparat (där PRV, RSV och Migrationsverket skulle vara inblandade) byggs upp. Under upp till sju år skulle enligt utredningens förslag myndighetsprövas att arbetserbjudanden till arbetstagare från de nya medlemsstaterna avser riktigt arbete och att arbetsgivaren är seriös. Svenskt Näringsliv avvisar förslagen om särskilda övergångsbestämmelser. Svenskt Näringsliv kan inte finna att utredningen har visat på övertygande argument för att det finns behov av att tillämpa en särreglering som skisseras i förslaget. Det finns naturligtvis en risk - precis som idag - för att den fria rörligheten i enstaka fall kan missbrukas, men vi bör ställa oss frågan om den risken är så hotande att det krävs övergångsregler. Är den svenska välfärden så lockande att den skulle ge upphov till organiserad verksamhet med fiktiva arbeten för att medborgare i de nya medlemsländerna skulle köpa sig rätten till det svenska bidragssystemet? Den förfrågan som utredningen ställt till ambassaderna i några utvalda kandidatländer stöder knappast utredningens riskbedömning. Enligt vår mening är riskerna för att fri rörlighet skulle leda till missbruk av trygghetssystemen kraftigt överdrivna och inte skäl nog för att införa övergångsbestämmelser för de nya medlemsländerna. Historien visar tvärtom att arbetskraftsinvandring istället bidrar till att trygga vår välfärd - vilket också framgår av professor Jan Ekbergs bilaga till utredningen. De invandrare som kom till Sverige under femtio- och sextiotalen för att arbeta gav de facto ett nettobidrag till de svenska välfärdssystemen. En bättre väg än att genom särlösningar misstänkliggöra de människor från de nya medlemsländerna som vill söka sig till Sverige för att arbeta och bygga sig en ny framtid, är att koncentrera resurserna på de fall där det verkligen kan misstänkas att det finns brottsligt förfarande. Istället för skapa en omfattande administrativ apparat för att genomföra en speciell myndighetskontroll av samtliga nya EU-medborgare, (men inte för de gamla) som söker sig till Sverige för att arbeta och deras arbetsgivare, vore det mer effektivt och rationellt att se till att det finns erforderliga resurser inom polisen för att utreda de eventuella fall där man verkligen har anledning att misstänka att det handlar om brottslig verksamhet.
Vi vill påminna om att Sverige i anslutningsförhandlingarna tog klar ställning för att fri rörlighet för arbetstagare från de nya medlemsstaterna skall tillämpas från anslutningsdagen. Regeringen deklarerade också tidigt att Sverige inte hade för avsikt att utnyttja möjligheten att begränsa tillträdet till den svenska arbetsmarknaden enligt de generella övergångsarrangemangen, utan att avsikten var att från anslutningsdagen tillämpa samma regelverk för medborgarna i de nya medlemsstaterna som vi sedan 1994 gör för övriga EU och EESområdet. Om regeringen väljer att gå på den av bl a Svenskt Näringsliv förordade linjen att behandla de nya medlemsstaterna som fullvärdiga medlemmar fr o m anslutningsdagen och inte tilllämpa övergångsbestämmelser faller utredningens övriga förslag beträffande arbetstagare från de nya medlemsländerna i EU. Mot bakgrund av att regeringen nyligen fått riksdagens uppdrag att utreda hur regelverket för arbetskraftsinvandring från tredje land skall kunna utformas, kommenterar Svenskt Näringsliv dock nedan några av de i utredningen framlagda förslagen. Samtidigt måste konstateras att många av de konkreta förslagen i själva verket avser att åtgärda bristande integrationspolitik och bristande rutiner i myndighetsadministrationen. Åtgärder som föreslås tar ofta sikte på arbetsmarknadspolitiska insatser av allmän karaktär. Svenskt Näringsliv begränsar i detta sammanhang i huvudsak yttrandet till de delar av utredningsförslaget som är direkt föranlett av EU-utvidgningen. Migrationsverket ska ges direktiv om maximal handläggningstid på 14 dagar för att få tillstånd mm samt att förlänga arbetstillstånden för arbetstagare som redan finns här Svenskt Näringsliv instämmer i att det är viktigt med korta handläggningstider för arbetsoch uppehållstillstånd. En arbetstagare från ett nytt medlemsland som fått arbete; arbetserbjudande skall få sitt tillståndsärende hanterat lika snabbt som andra EU-medborgare. Vidare finns enligt vår mening inte skäl att införa bestämmelser avvikande från vad som gäller för övriga EU-medborgare när det gäller vilken inkomst eller sysselsättningsgrad i anställningen som skall ge rätt till uppehållstillstånd. Detta regleras redan genom artikel 1 i förordning (EEG) 1612/69. Vidare föreskrivs i artikel 10 i förordning (EEG) 1612/69 också att arbetstagaren måste ha tillgång till en bostad som anses normal för sin familj. I detta ligger ett implicit krav på tillräckliga ekonomiska medel för sin försörjning. Svenskt Näringsliv tillstyrker förslaget att förlänga tillstånden för de arbetstagare som redan har ett arbete i Sverige och där tillståndet löper ut före anslutningsdagen. Skärpt kontroll av arbetserbjudanden, tidsgränser RSV-intyg mm Förslaget att kontrollen över arbetserbjudanden som ges till medborgare i de nya medlemsländerna bör skärpas och att tidsbegränsade tillstånd skall medges för kortare tid än för övriga EU-medborgare utgår från en bedömning om risker för missbruk som Svenskt Näringsliv inte delar. Utredaren föreslår vidare att den skärpning av kontrollen av arbetserbjudanden som föreslås, vid sidan av redan gällande regelverk, också skall tillämpas för arbetssökande från tredje land. Svenskt Näringsliv avvisar förslagen.
Överenskommelse om organiserad rekrytering, arbetsmarknadspolitiska insatser mm Förslaget att regeringen i samverkan med AMS skall ta initiativ till en överenskommelse med arbetsmarknadens parter om gemensamt organiserad rekrytering vid mera omfattande arbetskraftsbehov avvisas av Svenskt Näringsliv som en generell modell. Förslaget utgår från landstingens modell för rekrytering av läkare utomlands och Svenskt Näringsliv vill framhålla att förhållandena inom landstingen och näringslivet på ett antal avgörande punkter skiljer sig åt. Landstingen är ett begränsat antal, stora arbetsgivare med gemensamt behov av att rekrytera medarbetare till klart definierade legitimationsyrken. Inom näringslivet söker ett stort antal arbetsgivare personer med specifika kunskaper och erfarenheter som passar för det speciella företagets ambitioner. Det är därför inte möjligt att generellt applicera modellen på näringslivets rekryteringsbehov. En gemensamt organiserad rekrytering är knappast en framkomlig väg ens i samband med omfattande rekryteringsbehov, annat än i de fall företagen inom en bransch själva bedömer att ett samtidigt rekryteringsbehov av liknade karaktär uppstår för en viss bestämd yrkesgrupp. Men i detta fall ter det sig mera naturligt att det är företagen själva som tar initiativet till samarbete. Även förslaget om speciella överenskommelser angående de rekryterades språk- och kompletterande utbildning, stöd till integration mm. utgår, även om syftet är vällovligt, från bilden av invandrare som ett kollektiv. Utgångspunkten för kompletterande insatser från företagens sida måste istället enligt vår mening vara individens behov och önskemål. Åtgärder för att göra det attraktivt att söka sig till Sverige I utredningsdirektiven ingick att överväga åtgärder för att göra det mera attraktivt för arbetstagare från de nya medlemsstaterna att söka sig till bristyrken i Sverige, varvid konkurrensen med andra länder också skulle beaktas. Utredaren har valt att inte lagt fram några förslag att popularisera Sverige som invandringsland, utan konstaterar att Sveriges attraktivitet kommer att vara beroende av de jobb vi erbjuder, villkoren i dem och av det bemötande man får i det nya landet. Vi delar utredarens bedömning i den delen med några tillägg. Att snabbt och enkelt kunna skaffa sig en översiktlig information om lediga jobb, allmänna villkor på arbetsmarknaden, bostadssituation mm underlättar för dem som överväger att arbeta utomlands. I många länder finns speciella officiella hemsidor, one-stop-shop, med platsannonser, information om skatter och bostadssituation etc. i syfte att attrahera utländsk kunskapsintensiv arbetskraft. Vi vill därför påminna om, och stödja det förslag som ISA för något år sedan lade fram att Sverige, efter bl. a. dansk modell, skulle skapa en sådan bredare informationsplats på nätet, www.workinsweden.se. En sådan informationsplats kan underlätta både för de arbetsgivare som söker efter arbetskraft utomlands och för en presumtiv arbetskraftsinvandrare. Övrigt I utredningen har inte med tillräckligt stor tydlighet, framgått att det är regeringens utredare, inte de medverkande experterna som står bakom förslagen.
Tillsammans med regeringens avvaktande hållning till utredningsförslaget har denna otydlighet bidragit till oklarhet i såväl nuvarande medlemsländer som i ansökarländerna om Sveriges inställning beträffande övergångsregler. När förslagen från en av regeringen utsedd särskild utredare, läggs fram i strid med de uppfattningar som stora delar av expertgruppen står för, vore det enligt vår mening rimligt att experterna tilläts utveckla sina synpunkter i särskilda yttranden. SVENSKT NÄRINGSLIV Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist Karin Ekenger