Förslag till blåkortsdirektiv

Transkript

1 1(7) Justitiedepartementet Åsa Odin Ekman Förslag till blåkortsdirektiv Ju2016/04575/EMA Förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkompetent anställning Sammanfattning TCO har getts möjlighet att inkomma med synpunkter på Kommissionens förslag till reviderat blåkortsdirektiv. TCO ställer sig positiv till delar av förslaget, men efterfrågar vissa förtydliganden och avstyrker andra delar av förslaget. TCO anser att förslaget innehåller ett antal förbättringar jämfört med det befintliga direktivet. TCO tillstyrker förslaget om ökad rörlighet inom EU för blåkortsinnehavare och tydligare regler för detta. TCO anser att en lönetröskel är ett problematiskt sätt att utöka direktivets omfattning, men ställer sig i princip positiv till att blåkortet utvidgas och möjliggör arbetskraftsinvandring för fler yrkesgrupper. TCO anser att målgruppen bör regleras genom andra bestämmelser än en absolut lönetröskel. Utgångspunkten bör istället vara likabehandling, det vill säga lön i nivå med kollektivavtal och nationell praxis i yrket eller branschen. TCO avstyrker förslaget om att utövare av bristyrken och nyutexaminerade ska omfattas av en lägre lönetröskel. TCO välkomnar möjligheten att ansöka om blåkort med bevarad skyddsstatus, men tycker ur ett generellt perspektiv att det är problematiskt att detta endast gäller högkompetenta arbetstagare. TCOs allvarligaste invändning gäller förslaget att avskaffa nationella system för högkompetent arbetskraftsinvandring. Mot bakgrund av de stora skillnader som råder mellan medlemsstaternas arbetsmarknadsmodeller anser TCO att denna typ av reglering av arbetskraftsinvandring på EU-nivå är mycket olämplig. TCO anser att förslaget kan få mycket problematiska konsekvenser för det svenska systemet för arbetskraftsinvandring och att det är angeläget att medlemsstaterna kan bevara välfungerande nationella system för arbetskraftsinvandring. TCO avstyrker förslaget. TCO Stockholm Org nr: Besöksadress Linnégatan 14 Stockholm Leveransadress: Linnégatan Stockholm Tel: info@tco.se

2 2(7) Generella synpunkter på arbetskraftsinvandring och EUlagstiftning TCOs principiella inställning till arbetskraftsinvandring är att det är positivt, och värnar möjligheterna för migration för arbetstagare. TCO anser att det möjliggör värdefullt utbyte och utveckling av kompetens, och att dessa kan gynna såväl individen, den enskilda verksamheten och samhället i stort. Det finns emellertid anledning att förhålla sig avvaktande till mer av harmonisering vad gäller regler för arbetskraftsinvandring från tredje land. Dessa riskerar att å ena sidan vara mer restriktiva än gällande svenska regler och å andra sidan inte lika bra vad gäller att säkra att arbetskraftsinvandrare likabehandlas snarare än uppfyller en miniminivå. EU-regler bör vara utformade så att de sätter en standard för vad de nationella reglerna ska uppnå snarare än att reglera hur dessa ska vara utformade. Förändring av lönetröskeln TCO ställer sig positiv till arbetskraftsinvandring och anser därför att ett vidgande av direktivet är positivt då det kan möjliggöra arbetskraftsinvandring för fler yrkesgrupper till Europa. Att använda sig av en lönetröskel är dock ur ett svenskt arbetsmarknadsperspektiv problematiskt. Utgångspunkten bör istället vara likabehandling, det vill säga lön och villkor i nivå med nationella regler, kollektivavtal och praxis i yrket eller branschen. TCO noterar att det i artikel 5.3 tillkommer krav på att villkor fastställda i nationella regler och kollektivavtal ska vara uppfyllda men anser att en av lagstiftning fastställd lönetröskel innebär en påfallande risk att verka normativt och påverka blåkortsinnehavares löner. Ett absolut lönekriterium blir särskilt problematiskt när det även reglerar gränsdragningen mellan rätten till blåkort och övriga arbetstillstånd. TCO anser att en bättre reglering av målgruppen för blåkortsdirektivet är att, i enlighet med förslaget, kombinera krav på kompetensnivå och krav på villkor i enlighet med nationella regler, kollektivavtal och praxis i yrket eller branschen. TCO invänder även mot punkterna 4 och 5 i artikel 5 som fastställer att utövare av bristyrken respektive nyutexaminerade ska omfattas av en lönetröskel på 80 % av den nationellt fastställda nivån. TCO anser att det skickar en signal att utövare av bristyrken och nyutexaminerade ska få 80 % av lönen som utgör praxis inom en bransch eller ett yrke. Det tydliggör det problematiska i att använda lönetrösklar som reglerande princip.

3 3(7) Lönetröskeln riskerar även att skapa gränsdragningsproblem för när en ansökan ska prövas enligt förfarandet för utfärdande av blåkort eller nationella förfaranden för arbetstillstånd, särskilt om parallella nationella regelverk avskaffas i enlighet med övriga delar av förslaget. I det förklarande dokumentet anges följande gällande artikel 5 punkt 2: För att öka insynen och harmoniseringen är det obligatoriskt att använda uppgifter från Eurostat (nationalräkenskaper) som referens vid beräkningen av lönetröskeln. I det svenska genomförandet av blåkortsdirektivet fastställs nivån av Migrationsverket utifrån uppgifter från Medlingsinstitutet. TCO invände mot denna ordning i sitt remissvar till genomförandet av blåkortsdirektivet år 2012 och föreslog istället att lönenivån skulle fastställas av Migrationsverket efter samråd med såväl arbetsmarknadens parter som Medlingsinstitutet. TCO anser att det är mycket olämpligt att en europeisk myndighet ska ges en roll i framtagandet av en eventuell svensk lönetröskel. TCO avstyrker förslaget. Artikel 12 TCO är positiv till ett förenklat förfarande för vissa arbetsgivare som möjliggör snabbare tillståndsprövning. På grund av felaktig numrering av artiklarnas punkter i direktivtexten och otydligheter i den förklarande texten är det svårt att uttolka och ta ställning till vilka förenklingar av processen som föreslås. TCO anser att ett system med förenklat förfarande bör avse lättnader i förfarandet men inte sänkta krav på vilka villkor som anställningen ska uppfylla. Artikel 13.1 Förslaget ger blåkortsinnehavare fullt tillträde till högkompetent anställning i den berörda medlemsstaten, och gör det frivilligt för medlemsstaterna att kräva att byte av arbetsgivare och sådana förändringar som påverkar uppfyllandet av inresekriterier ska meddelas. TCO vill påpeka att efterkontroller är en förutsättning för att säkerställa uppfyllandet av de inresekriterier som rör arbetsvillkor. En förutsättning för att sådana efterkontroller kan göras utifrån tillämpligt regelverk, kollektivavtal och branschpraxis är att den myndighet som ges i uppgift att kontrollera detta har uppdaterade uppgifter gällande var blåkortsinnehavaren har sin anställning. Kapitel V Rörlighet mellan medlemsstaterna Ökad rörlighet för blåkortsinnehavare och tydligare regler för detta är ett mervärde för ett EU-gemensamt instrument. TCOs inställning är att reglerna som gäller rörligheten mellan medlemsstater måste vara utformade så att de värnar arbetslandsprincipen vad gäller löner och arbetsvillkor. Vi vill undvika situationer där en person kan få arbetstillstånd i ett EU-land

4 4(7) enligt det landets regler och sedan arbeta i andra EU-länder utan att behöva följa arbetslandets regler. TCO anser att det är positivt att förslaget kräver utfärdande av ett nytt blåkort för arbetstagare som flyttar till en annan medlemsstat efter prövning enligt arbetslandets regler. TCO tillstyrker därför förslaget. Den förklarande texten för artikel 19 förefaller vara felnumrerad, och TCO utgår från att den förklarande texten avser artikel 2 punkt n. Avskaffande av parallella system Kommissionen föreslår att blåkortet ska ersätta befintliga nationella system för arbetskraftsinvandring för högkompetenta arbetstagare. TCO vänder sig starkt emot detta förslag. Mot bakgrund av de stora skillnader som råder mellan medlemsstaternas arbetsmarknadsmodeller anser TCO att denna typ av reglering på EU-nivå är mycket olämplig. TCO anser att det är angeläget att medlemsstaterna kan bevara välfungerande nationella system för arbetskraftsinvandring. TCO anser att blåkortets ringa framgång i Sverige beror på dess begränsade mervärde i relation till det befintliga svenska systemet för arbetskraftsinvandring. Även i många medlemsstater med mer restriktiva system för arbetskraftsinvandring är det möjligt att utfärda arbetstillstånd för direktivets målgrupp. Som framgår av ovanstående synpunkter innebär det reviderade blåkortet flera förbättringar i detta avseende. Frågan är om de är tillräckligt stora för att på egen hand göra blåkortet mer attraktivt än befintliga nationella system för arbetskraftsinvandring. Mot bakgrunden av dess begränsade framgång förefaller det vara ett märkligt sätt att öka blåkortets attraktivitet genom att avskaffa bättre fungerande parallella nationella system för högkompetent arbetskraftsinvandring. Ur ett svenskt perspektiv riskerar det att bli mycket olyckligt. En av fördelarna med det svenska systemet är dess enhetlighet, där samma regler och rättigheter gäller för alla arbetstagare. Det är bra för arbetstagarna eftersom det är den bästa garanten för principen om likabehandling för arbetskraftsinvandrare oavsett yrkestillhörighet. Det kan även underlätta för arbetsgivare som inte behöver administrera handlingar och ansökningar till olika system. Kommissionens förslag förändrar detta, då vi i praktiken kommer att ha två olika system, där högkompetenta arbetstagare tillhör det ena och övriga arbetstagare tillhör det andra. Det är svårt att förutse konsekvenserna, både politiskt och för omfattningen av arbetskraftsinvandring till Sverige. Det kan innebära ökad byråkrati på Migrationsverket som behöver pröva fler handlingar och bedöma ansökningar utifrån olika kriterier.

5 5(7) Arbetsgivarna kan å ena sidan tjäna på de korta handläggningstiderna för blåkortsansökningar, detta kan å andra sidan dränera resurser från prövningen av andra ansökningar om arbetstillstånd och därmed förlänga dessa handläggningstider. Det senare kommer att försvåra för arbetsgivarna att rekrytera inom andra yrken. Arbetsgivare kommer även att behöva administrera fler handlingar till ansökningsprocessen för högkompetenta arbetstagare. I praktiken kan det även uppstå svåra gränsdragningssituationer där lönenivån blir avgörande för vilket system som prövningen görs utifrån. Konsekvenserna är svårförutsedda, men det kan skapa incitament för arbetsgivare att antingen lägga sig precis över eller precis under lönetröskeln för att tillhöra det mest fördelaktiga systemet. Det vore olyckligt ur både ett löntagarperspektiv och ett lönebildningsperspektiv. Gränsdragningen riskerar vidare att bli kostsam utifrån såväl ett arbetsgivar- som ett myndighetsperspektiv. Det sammantagna utfallet beror bland annat på genomförandet och hur sträng gränsdragningen mellan de två systemen blir. Beroende på tillämpningen kan det även innebära avsteg från enhetligheten i dagens system. Exempelvis ger förslaget medlemsstaterna möjlighet att under vissa omständigheter införa en arbetsmarknadsprövning, till skillnad från dagens svenska regelverk. TCO står bakom det svenska systemet där en arbetsmarknadsprövning inte krävs. Det skulle innebära ett problematiskt avsteg från principen om enhetlighet om en arbetsmarknadsprövning skulle kunna införas för den begränsade del av arbetsmarknaden som omfattas av blåkortet. En del av ovanstående problem finns redan i dagens regelverk, men deras realisering begränsas av såväl det låga antalet utfärdade blåkort som det faktum att den som uppfyller kriterierna för ett blåkort även uppfyller kriterierna för arbetstillstånd enligt det nationella svenska regelverket. Problemens omfattning och inverkan på villkoren för arbetskraftsinvandring skulle förändras väsentligt om förslaget om avskaffandet av parallella system genomförs. Det skulle medföra en negativ inverkan på den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det bästa alternativet vore om blåkortet utformades så att det sätter en standard för vad de nationella reglerna ska uppnå snarare än att reglera hur dessa ska vara utformade, det vill säga att blåkortet skulle kunna integreras i nationella system utan ett helt eget regelverk och egen tillståndsprövning. Det näst bästa vore att ha två parallella system. Det sämsta alternativet är att, som Kommissionen föreslår, avskaffa möjligheten till parallella system. TCO avstyrker förslaget om att blåkortet ska ersätta befintliga nationella system för arbetskraftsinvandring för högkompetenta arbetstagare.

6 6(7) Gemenskapsföreträde I det befintliga blåkortsdirektivet påpekas i skäl 6 och 15 vikten av att medlemsstaterna respekterar gemenskapsföreträdet. Medlemsstaterna ges vidare i det befintliga direktivets artikel 8.2 möjligheten att kontrollera om den berörda lediga platsen inte kan tillsättas med nationell arbetskraft, EU-medborgare eller tredjelandsmedborgare som redan vistas i landet. Motsvarande skrivelser finns inte i förslaget på revidering, även om medlemsstaterna ges möjlighet att införa en sådan prövning för familjemedlemmars tillträde till arbetsmarknaden i artikel Medlemsstaterna ges i artikel 6.2 även möjligheten att undantagsvis införa arbetsmarknadstester, när arbetsmarknaden utsätts för allvarliga störningar. TCO tolkar denna förändring som att medlemsstaternas möjligheter att tillämpa en arbetsmarknadsprövning begränsas, och ställer sig positiv till detta. Samtidigt anser TCO att förslaget lämnar öppet för viss tolkning då Kommissionen inte redogör för hur förändringen jämfört med det befintliga direktivet bör tolkas, och då principen om gemenskapsföreträde inte är utförligt reglerad i EU-rätten. TCO anser att det är viktigt att det är tydligt vilka regler som gäller och hur gemenskapsföreträdet bör tillämpas, och vill därför se ett förtydligande av detta i det reviderade direktivet. Detta är särskilt angeläget mot bakgrund av den, enligt TCO omotiverat stränga, tolkning av gemenskapsföreträde som tillämpas inom det svenska systemet för arbetskraftsinvandring. Blåkortet och bevarad skyddsstatus Kommissionen föreslår att de som beviljats asyl inom en medlemsstat ska ges möjlighet att beviljas ett blåkort utan att förlora sin skyddsstatus. TCO anser att detta är mycket positivt och tillstyrker förslaget. TCO anser dock att det bör vara möjligt att ansöka om blåkort även i den medlemsstat som beviljat skydd. Eftersom förutsättningarna för familjeåterförening är mer förmånliga för blåkortsinnehavare än skyddsbehövande föreligger det en risk att man skapar incitament för högkompetenta att söka sig bort från den medlemsstat som beviljat asyl. Övriga synpunkter gällande bevarad skyddsstatus Även om TCO tillstyrker förslaget om bevarad skyddsstatus för blåkortsinnehavare som tidigare beviljats asyl noterar TCO att förslaget går på tvärs med de signaler Kommissionen tidigare skickat,

7 7(7) bland annat genom de förslag som presenterades den 13 juli Där ses det som en prioritet att begränsa så kallade sekundärförflyttningar, det vill säga att framförallt asylsökande men även nyanlända flyttar till en annan medlemsstat. Tredjelandsmedborgare har idag endast tillgång till hela den europeiska arbetsmarknaden endast när de fått status som varaktigt bosatta, det vill säga efter fem år. Blåkortsinnehavare har redan idag en särställning och föreslås få ytterligare förmånligare regler gällande varaktig bosättning. Nyanlända kan ansöka om att arbetskraftsinvandra till en annan medlemsstat men de förlorar då ofta sitt uppehållstillstånd i den ursprungliga medlemsstaten och därmed sitt skydd från att skickas tillbaka till sitt hemland om de förlorar jobbet. Nyanlända som beviljas asyl i länder med hög arbetslöshet begränsas därmed i praktiken från att söka arbete i en annan medlemsstat. Organisationerna Crossroads och Fackligt Center för Papperslösa har redan kommit i kontakt med flyktingar som känt sig tvingade att söka sig till norra Europa för att få arbete, och befinner sig i ett mycket utsatt och ett de facto papperslöst tillstånd. Kommissionens avsikt att införa ytterligare åtgärder för att minska sekundärförflyttningar riskerar att skapa ännu större utsatthet i denna grupp. Att integrations- och etableringsinsatser knyts till den medlemsstat som beviljat asyl är inte konstigt. Däremot skapar den begränsade möjligheten för nyanlända att röra sig inom EU betydande svårigheter för länder med högt asylmottagande och hög arbetslöshet, till exempel Grekland. En bättre ordning vore att alla nyanlända ges möjlighet till rörlighet inom EU med bevarad skyddsstatus, det vill säga att de kan flytta till en annan medlemsstat om de får ett arbete där, exempelvis på samma villkor som blåkortsinnehavare föreslås få. Eva Nordmark Ordförande Åsa Odin Ekman Förbundssekreterare 1 Kommissionens förslag för att slutföra reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet