12-2011. Julgransodling Proffs på flis Träskidor

Skogsbruket 12-2011 Julgransodling Proffs på flis Träskidor

Skogsbruket Obunden specialtidning för skogsägare i Finlands svenskbygd Nr 12 2011. Årgång 81 4 9 12 16 19 22 24 FSC ger ett sämre ekonomiskt resultat Fiskars beslöt att inte ännu i det här skedet låta certifiera sina skogar enligt FSC. Julgransodling som hobby En stor del av julgranarna som säljs inför julen har odlats i många år. En som har som hobby att producera högklassiga granar är Hans Berg. Proffs på flis Hans Hällfors har nästan tjugo års erfarenhet av flishantering och fliseldning. Han var bland de första i Finland. Säkerheten prioriteras vid sprängningar Olav Sandström utför sprängningar av olika slag. Till de vanligaste uppdragen hör röjningssprängningar men han utför också arbeten för privatpersoner. Träskidan lever än Träskidans tid är inte förbi. Det tror skidtillverkaren Hannu Laitala. Ny skadegörare ligger på lur I Sverige upptäcktes lärkborren via ett övervakningsprogram. Inget hindrar den från att komma till Finland. Skogsföretagare med häst Christoph Rohr har arbetat tillsammans med sin Kalle i nio år. 4 9 12 22 24 På omslaget: Foto: Taxvalpen Alma Margita Törnroth 2 Skogsbruket 12/2011

Skogsbruket Ledaren 9.12.2011 www.skogsbruket.fi Utgivare Redaktion Chefredaktör Redaktionschef Redaktionssekreterare Redaktör Medarbetare Annonsförsäljning Adressförändringar och prenumerationer Prenumerationspriser Skogsbruket 12/2011 Föreningen för Skogskultur rf Orrspelsgränden 4 00700 HELSINGFORS tfn 020 772 9000 fax 020 772 9008 fornamn.efternamn@tapio.fi Johnny Sved tfn 020-772 9205 Gerd Mattsson-Turku tfn 020-772 9059 Margita Törnroth tfn 020-772 9088 Maria Lindén tfn 020-772 9192 Bjarne Andersson tfn 050-591 2880 bjarne@bjarneandersson.com Helena Forsgård tfn 018-155 50 helena@vikan.ax Marianne Palmgren marianne.palmgren@pp.inet.fi Christoffer Thomasfolk tfn 050-353 2018 Siv Vesterlund siv.vesterlund@kitnet.fi tfn 0400-880 253 Bertel Widjeskog tfn 0500-888 530 bergine@multi.fi Oy Adving Ab, Ingmar Qvist tfn 040-505 5446 ingmar.qvist@elisanet.fi Margita Törnroth tfn 020-772 9088 skogsbruket@tapio.fi Helårsprenumeration (11 nr) 39 euro i Finland 370 SEK i Sverige 46 euro i övriga länder Halvårsprenumeration (6 nr) 24 euro i Finland 230 SEK i Sverige 28 euro i övriga länder ISSN 0037-6434 Ombrytning Margita Lindgren, Ekenäs Tryckeri Ab Tryckeri Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper. Varmare klimat i vinter? Vintern låter vänta på sig i år. Det har varit varmt och småregnat och det är risk att säsongen för vinteravverkningar blir kort. Man börjar fråga sig om det är klimatförändringen som spökar i bakgrunden. De två senaste vintrarnas kyla och rikliga snöfall har säkert sått tvivel om sanningshalten i vetenskapsmännens klimatprognoser. Det är ändå skillnad på variationer i vädret och klimatförändring. Det är inget ovanligt med stora skillnader i vädret mellan olika år, medan ett förändrat klimat gör att vissa typer av väder blir vanligare än tidigare. I början av december har ledande politiker, klimatexperter och lobbare från hela världen samlats i Durban i Sydafrika till ett två veckor långt klimatmöte. Det är en fortsättning på en lång rad av liknande möten. Klimatförändringen är ett globalt fenomen som kräver globala lösningar. Samtidigt som vetenskapssidan blir allt mer samstämmig om att klimatförändringen är ett faktum verkar det som om den politiska viljan göra stora beslut har försvagats. Mycket av energin läggs nu på att slå vakt om egna ekonomiska intressen i stället. Det började i Rio de Janeiro för nästan tjugo år sedan när ett ramavtal för klimatet slöts 1992. På klimatmötet i Kyoto 1997 kom de deltagande länderna överens om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Enligt överenskommelsen skulle EU minska sina utsläpp med åtta procent från nivån 1990 fram till nu, för Japans del är målet sex procent. USA och Kina som är de två största utsläpparna i världen har valt att stå utanför. Nu borde överenskommelsen uppdateras och utvidgas. U-länderna hänvisar till att de inte kan bestraffas med begränsningar för något som i-länderna är skyldiga till. Kina är på väg bort från fattigdom och är idag världens näst största utsläppsnation. Kineserna vill fortsätta utnyttja sina stora kolfyndigheter och bygga ut sitt samhälle. Kanada är inte längre intresserat av en fortsättning så länge grannen USA inte är med. Japan vill inte heller delta om inte de andra är med och så vidare. Det kommer säkert någon slutkläm från Durban, men den är betydligt mer urvattnad än de mål som sattes redan 1997 och som vi i EU arbetat för att uppnå. Hur det sedan påverkar vår egen klimatpolitik med gynnande av förnybar energi och bestraffande av fossil energi återstår att se. Handeln med koldioxidkvoter bygger på Kyotoprotokollet och om det inte får förlängning måste vi utarbeta nya lösningar. Förnybar energi stärker även i framtiden båda lokala ekonomier och en viss leveranstrygghet, så jag tror nog att vi kommer att fortsätta gynna bränslen från skogen. m JOHNNY SVED johnny.sved@tapio.fi 3

FSC ger ett sämre ekonomiskt resultat Tanken på FSC är inte begravd, den är lagd på is för tillfället, säger Kåre Pihlström, skogschef på Fiskars. Fiskars Oyj Abp beslöt att inte ännu i det här skedet låta certifiera sina skogar enligt FSC (Forest Stewardship Council). Fiskars ekonomiskogar på 11 000 hektar är i sin helhet idag PEFC-certifierade. Under ett femårigt pilotprojekt sköttes en del av bolagets skogar på 3 000 hektar enligt FSC:s kriterier. Nu var det dags att granska pilotprojektet. Fiskars Fastigheters egna utredningar och erfarenheter gav vid handen att man med FSC-certifiering måste räkna med att skogsbrukets ekonomiska resultat minskar med cirka sju procent. Det här anses inte motsvara de ekologiska fördelarna med FSC, konstaterar Kåre Pihlström. Fiskars prioriterar hållbar utveckling samt gröna värden och det var en orsak till att vi från början gick med i FSC:s pilotprojekt. FSC är inte begravd, men nu satsar vi istället på alternativa miljövårdsåtgärder såsom skyddsprogrammet Metso. Inte mer betalt för FSC-virke Tillsvidare har mängden FSC certifierat virke i Finland varit på en blygsam nivå. Nu när UPM delvis låtit FSC-certifiera sina skogar börjar mer virke komma ut på marknaden. Det betyder att det kan Kanske tiden är mogen för att skogsägarorganisationer nu utarbetar ett gruppcertifikat också för FSC, säger Kåre Pihlström. produceras papper och sågvara med FSC-stämpel. Nu gäller det att avvakta vad framtiden för med sig. Hittills har man inte fått ett högre virkespris för FSC-virke, och någonstans borde ju miljöåtgärderna märkas. Det kostar att skydda skog Pihlström tillägger att det försämrade ekonomiska resultatet bestod dels av minskade virkesförsäljningsintäkter och dels av ökade administrations- och auditeringskostnader. FSC förutsätter att tio procent av skogsmarken inte får förnyelseavverkas och av den här summan måste hälften totalfredas. Även om Fiskars har en hel del skyddsområden från tidigare kunde inte allt räknas till produktiv skogsmark. Vi borde ha skyddat mer skog för att nå upp till fem procenten som krävs. I FSC-certifierad skog skall dessutom vid slutavverkning minst tio stora levande träd och vid all avverkning minst tjugo döda träd lämnas kvar per hektar. Förutsatt alltså att det finns så många döda träd på ytan. Förr, innan man kunde sälja energived, var det ingen stor förlust att lämna kvar döda träd eller överrötskadat Foto: Gerd Mattsson-Turku virke. Nu märks det i ekonomin. Mera byråkrati En auditering betyder att en revisor kommer och granskar skogsbruket. De bolag som har rätt att auditera FSC-certifierad skog i Finland kan räknas på ena handens fingrar. Förutom fakturan för auditeringen tar det en hel del extra arbetstid. Ifall det finns intresse att FSC-certifiera sin skog måste man i praktiken gå via en gruppcertifiering, såvida man inte är beredd att åta sig oproportionerligt mycket administrationsarbete. Skogsägare får då vända sig till de stora skogsbolagen, som står till tjänst med gruppcertifiering enligt FSC för sina kunder. Pihlström tillägger att arbetstiden på Fiskars Fastigheter med nuvarande personalresurser inte skulle räcka till att enskilt söka om certifikatet. Därför var gruppcertifikat ett mera tilltalande alternativ för dem. Att ansluta sig till ett gruppcertifikat som administreras av virkesköpare är inte helt oproblematiskt, eftersom man då binder sig till en enda virkesköpare. Kanske tiden är mogen för att skogsägarorganisationer nu utarbetar ett gruppcertifikat också för FSC. m Text: Marianne Palmgren 4 Skogsbruket 12/2011

Foto: Gerd Mattsson-Turku FSC förutsätter att 10 procent av skogen inte får förnyelseavverkas och av den arealen måste hälften totalfredas. PEFC gäller för skogsägarorganisationer Skogsvårdsföreningar och skogsreviret tänder inte på tanken att erbjuda ett FSCgruppcertifikat för skogsägare. PEFC växte fram bland de privata skogsägarna i Europa under 1990-talet som ett trovärdigt och effektivt certifieringssystem, särskilt lämpat för små och medelstora fastigheter, säger revirforstmästare Magnus Wiksten på Södra Skogsreviret. Han tillägger att PEFC är mera kostnadseffektivt för den privata skogsägaren än FSC. Vår grundinställning är att både PEFC och FSC-certifiering är gångbara. Men hittills har inga skogsägare kontaktat oss i frågan eller överlag visat intresse för FSC. I Sverige får skogsägaren extra betalt om skogen är certifierad antingen enligt PEFC eller FSC. Man kan även ha dubbelcertifikat och då kan man få extra betalt för båda systemen. Wiksten konstaterar att inget hindrar skogsägaren att sköta sin skog enligt FSC kriterierna om intresse finns. Österbotten en utmaning Jan Slotte, verksamhetsledare för Skogsvårdsföreningen Österbotten och ordförande för Kustens skogscertifieringskommitté är inne på samma linje som Wiksten. Skogsägare har inte kontaktat oss i frågan. FSC-certifiering skulle vara en utmaning i Österbotten med tanke på att skogsfastigheterna är små och splittrade över ett stort område. m Text: Marianne Palmgren Skogsbruket 12/2011 5

Ekonomi Inför deklarationstider Margareta Ollas i Liljendal har över tjugo års erfarenhet av att bokföra och deklarera åt jordbrukare och skogsägare. Allt fler har kvittona ordnade enligt förfallodagen, när de hämtar dem till mig. Det blir naturligt när de betalar sina räkningar via nätbank. En normal skogsägare med omkring 30 hektar skog får under ett år 30 40 kvitton med utgiftsposter som hänför sig till skogsbruk. Inkomsterna kommer främst från virkesförsäljningar och det kan gå flera år från en försäljning till nästa. Inga inkomster behöver jag deklarera? När vi gick över från arealbeskattning av skogen till kapitalbeskattning var det mycket nytt. Många hade svårt att komma ihåg att de skulle spara alla kvitton och fakturor som hänförde sig till skogsbruket och självverksamheten i skogen. Utan verifikat blir det inga avdrag. En annan sak som skogsägare inte alltid kommer ihåg är att de ska deklarera även de år, då de bara har utgifter och inga inkomster. Skogen visar då ett negativt resultat och underskottet dras av från andra inkomster. I första hand från övriga kapitalinkomster och i sista hand från löneinkomsten som underskottsgottgörelse. Det innebär att 28 procent av det negativa resultatet på kapitalinkomstsidan dras direkt av från den skatt som fastställs på förvärvsinkomsterna som t.ex. löneinkomster eller pensionsinkomster. Det är också viktigt att spara alla kvitton och fakturor för momsredovisningen. Även små skogsägare som inte automatiskt är mervärdesskatteskyldiga har frivilligt ansökt om att bli mervärdesskatteskyldig. Virkesköparna uppmanar dem att göra det och det är bra. Det är en fördel, för då kan skogsägaren dra av momsen. Momsen behöver en skogsägare redovisa en gång per år. Kvitton med flera varor Ollas ser det inte som något större problem att skogsägare har avdragsgilla och inte avdragsgilla utgifter på samma kvitto eller faktura och likaså varor med olika momssatser. Det är fråga om högst två momssatser på exempelvis ett kvitto från en servicestation. Bränsle och oljor har 23 procents moms och livsmedel 13 procent. Yngre börjar bokföra själva Många skogsägare uppfattar bokföringen och deklaratio- Ollas uppmanar skogsägare att föra kördagbok över resor till skogsskiftet. Vid längre avstånd kan det bli betydande avdrag. nen som jobbig. Men enligt Ollas är det en vändning på gång, då allt fler yngre skogsägare börjar göra bokföringen själv. Deklarationen är lite mera komplicerad och speciellt för skogsägare som använder sin maskinpark även i skogen. Då ska kostnaderna fördelas mellan jordbruket och skogsbruket. Terränghjulingarna, de s.k. mönkijä, var tidigare problematiska, men skattemyndigheterna har nu gett tydliga 6 Skogsbruket 12/2011

direktiv. När skogsägaren kan påvisa att han använt den i skogsbruket och att den är av den storleken att den passar för skogskörslor och han har skogsutrustning till den, är kostnaderna avdragsgilla. Kördagbok Jag uppmanar skogsägare att föra kördagbok över sina resor från bostaden till skogsskiftet, då skogsägare har rätt till reseavdrag för resor som har anknytning till skogsbruket. Vid längre avstånd kan det bli betydande avdrag. Det finns ingen självrisk som vid användning av egen bil för arbetsresor. Beskattningsåret 2009 var avdraget 0,24 euro/km. Avdraget för 2010 är inte ännu fastslaget. Som avdragsgilla resekostnader godkänns planering av virkesförsäljning inkl. skogsbesök uppgörande av virkesaffär och underteckning av försäljningskontrakt eller fullmakt koll av drivningsarbete (mark- och stamskador) närvaro vid inmätning av virke koll av storm- och snöskador koll av plantskogar vår och höst (älg- och sorkskador) arbete i egen skog flyttning av arbetsredskap och arbetskraft utbildning, mässor köp av bränsle och reservdelar resor för köp och försäljning samt reparation av redskap och maskiner. m KÅSERAT Stor flicka har eget lider Skogen jag ärvde. Det låter som titeln på en roman. Kanske är det en roman? Min egen roman. Jag ärvde skogen när min pappa dog i februari 2004. Men redan långt före det, redan när jag var barn, var den skogen en viktig del av mitt liv. Vi gjorde utfärder dit, vi plockade lingon och svamp där, jag var med och planterade skog, jag gick med pappa och tittade på hur andra planteringar växte och tog sig, och han förklarade och berättade och undervisade. Redan som tolvåring var jag med på Storby utskogars möte i Karleby församlingshem, och jag minns vad jag hade på mig och att där fanns en jämnårig pojke som var intressant, men inte förstod jag ju något av det som avhandlades. Icke desto mindre var jag där, och det var en del av min pappas uppfostran av mig. Men tro inte att något fastnade. Stadsflicka är jag av födsel, och inte hjälper det mycket att jag byggt mig ett fritidshus i närheten av skogen, alldeles invid pappas gamla hemgård, som nu bebos av min kusin med familj. För allt det praktiska är jag helt beroende av skogsvårdsföreningen. Måns Åkerblom, han visste allt om pappas skog och honom vände jag mig till när jag ärvt den. Nu är Måns pensionerad, men mitt beroende av föreningen är detsamma. Och nu äntligen har det börjat hända något! Det första som hände var att jag med skogsvårdsföreningens hjälp fick 73 hektar myr fredad, dvs. jag fick miljöstöd för ett område som jag ändå just inte skulle kunna använda till någonting, men som har stora naturvärden. Ristimossen är visserligen mycket större än mina 73 hektar av den, men bättre skydda en del än ingenting. Och med pengarna jag fick för att låta myren vara i fred de närmaste tio åren kunde jag bygga ett lider! Där ryms både vedförråd och snickarbod. Tro det eller inte, men jag känner mig mycket vuxen, när jag har ett eget lider. Och lidret behövdes! Skogen ger mig hur mycket ved som helst. Trän trillar hela tiden omkull, man behöver minsann inte särskilt fälla dem, för att få ved. Men vill jag ha en julgran i lämplig storlek, så får jag nog stjäla ur grannens skog. Om jag inte nöjer mig med en jultall, vill säga. I flera omgångar har skogsvårdföreningens Anders Kronqvist gått omkring i min skog och konstaterat att det finns gallringsytor och ett verkligt risigt område som definitivt måste röjas. I vinter skall det bli av. Jag gjorde avtal med Metsäliitto, mest av den anledningen att Metsäliittos kontor då låg vägg i vägg med skogsvårdsföreningens, och det gick så behändigt att prata med båda representanterna samtidigt. Jag borde säkert ha kollat priserna hos andra skogsbolag först, men det gjorde jag alltså inte. Jag tyckte bara det var skönt att få allt gjort på samma ställe. Jag blir nog aldrig någon affärskvinna. Men pappa myser säkert förnöjt på sin molntapp, när han ser att jag sköter om skogen så att den mår bra. Fädrens skog. m Christine Text och foto: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 12/2011 7

Privatskogsbrukets representanter i Bryssel MTK:s byrå i Bryssel finns på adressen Rue de Tréves i kvarteren invid EU Parlamentet. Därifrån arbetar skogskoordinator Satu Lantiainen med intressebevakning för privatskogsbrukets del. Hon representerar det nordiska familjeskogsbruket genom organisationen Nordic family forestry i EU-huvudstaden. På samma adress finns hela MTK:s fem personer starka Brysselbyrå. Där jobbar direktören för byrån med sin assistent samt ett husdjursombud och en reporter för tidningen Maaseudun Tulevaisuus. Kollegerna vid representationen för Europeiska skogsägarintressen CEPF, finns ett stenkast från MTKbyrån. CEPF är de nationella skogsägarorganisationernas takorganisation i EU. Organisationen representerar familjeskogsbruket inom EU och arbetar för de värden som är viktiga för privata skogsägare. Organisationens administrativa huvudkontor med ekonomifunktionen finns i Luxemburg men personalen sitter i Bryssel. Skogshus i hjärtat av EU På CEPF arbetar fyra personer, alla från olika europeiska länder. I kontoret som finns i det europeiska skogshuset, en gammal charmig träbyggnad, arbetar jägmästare Caroline Boström från Sverige. Skogshuset finns strategiskt placerat mittemot EU Parlamentsbyggnaden. Vi har breda plankor av trä på golvet och också de andra Caroline Boström är Project manager vid CEPF, representationen för Europeiska skogsägarintressen i Bryssel. byråerna i huset arbetar med skogsfrågor, en utmärkt miljö för lobby, säger Boström. I köket och på lunchrasten har vi därför möjlighet att träffas och diskutera aktuella frågor, berättar hon. Alla här på kontoret har skoglig utbildning, men den är förstås lite varierande eftersom vi kommer från olika länder. Själv började jag som praktikant på byrån och blev sedan fastanställd. Vi pratar engelska på jobbet, men såklart också våra egna språk när vi talar med folk från olika länder, berättar Caroline om vardagen. Vi är här för våra medlemsorganisationers skull, så de får gärna kontakta oss. Koll på politiska processer Foto: CEPF Caroline Boström har titeln Project manager och jobbar själv mest med att följa med de politiska processerna. Då någon av våra medlemsorganisationer ber om information så samlar vi ihop den åt dem. Vi samlar också åsikter bland våra medlemsorganisationer gällande frågor som är under beredning här. Vi arbetar genom att göra upp så kallade position papers, essäer som innehåller en viss politisk åsikt, som vi sedan för vidare till kommissionen och eu-parlamentet. Vårt arbete går ju ut på att informera beslutsfattare om skog i allmänhet och om hur skogsägarna tycker i olika sakfrågor. Vardagen handlar om att gå på olika möten och träffa folk. Den här höstens viktigaste ärenden har varit det nya lagförslaget om landsbygdsutvecklingsprogrammet, den så kallade CAP reformen. Också frågor gällande biomassa har varit på tapeten. Nästa vecka sitter jag på kontoret och läser dokument som har samlats på hög, svarar på e-post och sådant, berättar Boström. Samarbete med medlemmar och organisationer Varje år ordnar vi också två tillfällen där vi träffar våra medlemsorganisationer. Vår generalförsamling möts varje år i något av medlemsländerna och i november bjuder vi in skogsägarorganisationernas representanter hit till Bryssel. I år träffades vi den 7 november. Det här är trevliga tillställningar då man möter intressanta personer från olika länder. I år har vi också deltagit i en utställning i parlamentet och kommer att dela ut ett särskilt skogsbrukspris i samband med den årliga utdelningen av MEP-awards. De här aktiviteterna har varit kopplade till det av FN utlysta internationella skogsåret 2011, berättar Boström. Vi har också ett tätt samarbete med Nordic family forestry. Vi samarbetar förstås också med de övriga nordiska ländernas landsbygdsorganisationer men kontaktpersonerna beror på ämnet, berättar Boström vidare om samarbetet i Brysselkorridorerna. Till slut vill hon passa på att hälsa de finländska familjeskogsägarna en God jul! m Text: Maria Lindén 8 Skogsbruket 12/2011

Julgransodlaren Hans Berg utför ett aktivt arbete på sin odling på drygt två hektar. Att klippa granarna är en viktig del i hans produktion. Andra viktiga arbeten i en julgransodling är att röja sly och bekämpa gräs på sommaren. Julgransodling som hobby En stor del av julgranarna som säljs inför julen har odlats i många år. En som har som hobby att producera högklassiga julgranar är Hans Berg. Årligen huggs tiotusentals granar ner för att pryda finländarnas hem i juletider. En del hämtar granen ur egen skog medan en lika stor del köper sin gran. Det som den senare gruppen knappast tänker på när julgranen är klädd och lyser upp vintermörkret är att den har genomgått en lång förädlingsprocess. Så är fallet om försäljaren heter Hans Berg. Mina granar brukar vara Skogsbruket 12/2011 mogna för försäljning vid cirka femton års ålder, säger Hans Berg, en av få seriösa julgransodlare i Vasanejden. Julgransodlingen ska skötas Julgransodlingen sker på ett cirka två hektar stort område Vissa granar växer helt enkelt inte som de ska trots att jag klipper dem. på Söderudden på Replot. Antalet granar, som är i varierande ålder, uppgår till cirka fyratusen per hektar. Och samtliga granar som växer på skiftet har genomgått många olika åtgärder. Berg besöker nämligen sin odling cirka sextio gånger om året för att säkerställa en högklassig produktion. På senvintern brukar jag klippa granarna medan jag planterar nya på våren. På sommaren handlar det mestadels om att röja sly och bekämpa annan växtlighet, berättar Berg. Utmaning odla julgran Enligt Berg, som blev julgransodlare på allvar i mitten av 1990-talet, kan de allra flesta granar styras genom 9

klippning till att växa till fina julgranar. Men i vissa fall hjälper inte hans insatser. Vissa granar växer helt enkelt inte som de ska trots att jag klipper dem. De hugger jag bort till slut för att de inte ska ta utrymme från de övriga granarna. Sjukdomar och andra orsaker bidrar till att bortfallet är rätt stort. Man får räkna med att frost, sorkskador och sjukdomar tar 20-30 procent av granarna. Det är ganska mycket, men något som är svårt att förhindra. Berg odlar flera olika gransorter, däribland sibirisk och serbisk gran samt svartoch blågran. Det gör jag för att vissa kunder vill ha en viss typ av gran och genom att odla olika sorter har jag ett bredare produktsortiment. Priset på granarna varierar mellan 30 och 50 euro beroende på kvaliteten, säger Berg, som har julgransodlingen som hobby samtidigt som det ger en liten extra inkomst till pensionen. Olika kunder Kunderna består av privatpersoner, företag och anstalter. Den senare delen av kunderna, som ofta beställer sina granar på förhand, står för De här granarna är snart redo för att säljas. Hans Berg odlar sina granar i cirka femton år innan de är redo att huggas för att sprida julstämning i hemmen. cirka hälften av försäljningen. Resten säljer jag på Brändö torg, men privatkunder får också komma ut till skiftet och välja ut en gran. Det måste dock ske en tid på förhand innan jag hugger granarna inför julförsäljningen, förklarar han. Enligt Berg har efterfrågan på hans julgranar varit stabil de senaste åren. Det sker inga stora förändringar i efterfrågan och jag brukar få sålt alla mina granar. Men för några år sedan fanns det ett överutbud på importerade granar och då var det sämre. Hur ska en julgran skötas inomhus? Se till att den får tillräckligt med vatten. En gran brukar suga i sig mycket vatten i början och det är viktigt att den inte blir utan. m Text och foto: Christoffer Thomasfolk Aladdinasken En av de konfektaskar som hör julen till är den röda Aladdinasken, vars resa börjar i England. Aladdinasken tillverkas i Workington i norra England, en pappersfabrik som ägs av svenska Holmen. Inför julen går produktionen av kartong till Aladdinaskarna för högtryck. Från England kommer kartongen till Sverige, till förpackningstillverkaren Å&R Carton. Där påförs kartongen den karaktäristiska röda färgen, bigas och stansas. Det betyder att en maskin gör tunna spår i kartongen för att den ska kunna vikas till en chokladask. Körsbär i likör är den konfekt som gillas mest. Sedan följer gräddnougat och trillingnöt. Aladdinasken har anor från slutet av 1930-talet. m Stor Många som har kakelugnar och spisar hemma har redan börjat köpa brännved för att täcka vinterns behov. Den största orsaken är att veden tog slut i fjol och det betyder goda tider för vedtillverkaren Nicklas Ingman. Vedhuggaren går på högvarv vid Nicklas Ingmans gård i Jungsund i Korsholm. Att så är fallet är inte konstigt med tanke på att kunderna redan nu vill säkerställa årsbehovet av brännved. Många kunder har förra vintern i färskt minne när veden tog slut. Så det ser riktigt bra ut. De som köpte två kubikmeter brännved i fjol tar nu fem för att inte bli utan. Efterfrågan har faktiskt ökat markant, säger Nicklas Ingman, en av få vedtillverkare i området Vasa-Korsholm. Mysstunder vid brasan Han drar sig inte för att använda ordet boom ifråga om brännved. Efterfrågan har ökat gradvis och det beror främst på att det i dag börjar bli standard 10 Skogsbruket 12/2011

Brännved har blivit en eftertraktad produkt efter de senaste årens kalla vintrar. efterfrågan på ved att ha kakelugn eller öppen spis i nybyggda hus. Det är inne att elda i öppen spis och förutom att det är mysigt ger det också tillläggsvärme. Kunderna består i stor utsträckning av stadsbor som bor i förorten utanför Vasa centrum. Kunder som inte har egen skog, men likväl vill tända en brasa inomhus i vintermörkret. Kunderna är till stor del urbana och jag levererar mycket ved till stadsdelarna Gerby och Västervik i Vasa. Men de senaste åren är det också många villastugsägare som vill ha brännved trots att de är omgivna av skog. De har helt enkelt inte tid att hugga själv, menar Ingman. Ren björkved bäst Så vilken typ av brännved är det som efterfrågas? Enligt Ingman vill kunderna helst ha ren björkved, men i takt med att uppvärmda badtunnor har ökat efterfrågas också blandved. Badtunnorna slukar blandved och därför har efterfrågan på det sortimentet också ökat. Men i huvudsak är det björkved som kunderna vill ha, men det blir allt svårare att tillgodose behovet eftersom veden inte räcker till, förklarar han. Produktsortimentet består av vedklabbar som är 33 centimeter långa och normalt kluvna. Men i takt med att kakelugnarna ökat i antal har Ingman också börjat tillverka och sälja klabbar på 25 centimeter. Nästa år ska jag ha båda storlekarna i lager, intygar han. Veden säljs huvudsakligen Många kunder har förra vintern i färskt minne när veden tog slut. Efterfrågan på brännved har ökat kraftigt och på årsbasis säljer jag 400 500 kubikmeter till kunder runt om i Vasa och Korsholm, säger Nicklas Ingman. i häckar på fem kubikmeter och i priset, som är cirka sjuttio euro per häck, ingår transport inom Vasa-Korsholm. Jag säljer också storsäckar på 1,5 kubikmeter och kör ut ved i lösvikt till kunderna. Årsproduktionen i dagsläget ligger på mellan 400 500 kubikmeter. Hur lång är leveranstiden? Den är cirka två veckor, men det gäller att vara ute i tid så att veden inte tar slut som i fjol, säger han. Planerar ny lagerhall Produktionen av brännved sker till cirka femtio procent med virke ur egen skog medan han köper in den resterande delen. När jag köper in brännved anlitar jag en skogsmaskinentreprenör för jag har inte tid att avverka själv. På grund av den ökande efterfrågan har Ingman planer på att utöka verksamheten. Om två år siktar han på att ha ett nytt lager och nya produktionsutrymmen. Som det är nu säljer jag allt som tillverkas och i fjol tömde jag reservlagret. Förhoppningen är att jag i framtiden ska ha ett lager som rymmer femhundra kubikmeter. m Text och foto: Christoffer Thomasfolk Skogsbruket 12/2011 11

Bioenergi Flunsatest med papper Inom en snar framtid kan vi med en pappersbit testa om vi har influensa och om vattnet i brunnen vid sommarstugan är drickbart. VTT har tagit fram en metod med vilken vi hemma ska kunna göra hälsotester med smala pappersremsor. I försöksarbetet har VTT gjort hemoglobintester. I hemoglobintestet trycktes antikroppar på specialpapper av eukalyptus. Antikropparna, som i det här fallet är proteiner, reagerade på ett vätskeprov, en bloddroppe, som placerades på pappret och visade om provet innehöll hemoglobin. Resultatet av testet avläses på pappret i form av streck som antingen är synliga eller osynliga. Det kan jämföras med en graviditetstest med provsticka, säger specialforskare Tomi Erho på VTT. Foto: VTT Remsan till vänster med ett streck anger att provet inte innehåller spår av hemoglobin. Remsan till höger med två streck visar att provet har spår av hemoglobin. Enligt Erho är det många pusselbitar som ska falla på plats innan vi har pappersbaserade diagnostikmetoder för hemmabruk. Pappret ska ha en de rätta fysiska och kemiska egenskaperna. Eukalyptus visade sig vara bäst, men också papper av annan kortfibrig massa kan användas. Vi får säkert vänta fem år, kanske närmare tio, innan vi har pappers- eller biobaserade diagnostikstickor, som vi kan använda för att testa om vi har influensa. Nu borde vi hitta ett företag som är villigt att satsa på detta. Men företagen har sina egna utvecklingsstrategier och är försiktiga när det gäller nya produkter. Enligt Erho kommer biobaserade testmetoder att bli vanligare. Biobaserade tester kan modifieras för olika ändamål genom att byta ut antikropparna på pappret. Antikropparna trycks på pappret med vanlig tryckteknik. Mätning av bakterier i brunnsvattnet vid sommarstugan är en tänkbar tilllämpning. m Text: Gerd Mattsson-Turku Proffs på En panna för fasta bränslen, solfångare på taket och fem eldstäder i huset. Det har Hans Hällfors i sitt nybyggda hus i Kyrkslätt. Hällfors har nästan tjugo års erfarenhet som värmeföretagare med flishantering och fliseldning. Han var bland de första i Finland. I pannan kan han mata in flis, pelletar och spannmål både var för sig och som en mix. Den egna pannan som jag har i en liten värmecentral ska också fungera som en försöksanläggning, säger Hans Hällfors. Förutom bostadshuset har vi två andra mindre byggnader som vi ska värma upp. Första värmeanläggningen blev en turistattraktion Enligt Hällfors har mycket ändrat på tjugo år, men principen att vi ska använda inhemska skogsbränslen och åkergrödor och göra oss oberoende av olja och kol kvarstår. Som skogsägare började jag fundera på hur jag skulle kunna få avsättning för nollvirket, det virke som skogsindustrin inte ville ha, säger Hällfors. Det var rötskadad gran, klenvirke och toppar. I början på 90-talet höjdes minimitoppdiametern på massaved och grövre virke blev kvar i skogen efter avverkningar. Strategin klarnade ganska snart. Jag ska börja bygga mindre värmeanläggningar som använder flis, själv sköta driften och sälja värme från dem. Det var starten till Farmenergi Ab. Fram till i dag har Farmenergi byggt över 200 värmeanläggningar både för egnahemshus och för större komplex. Den första värmeanläggningen byggde vi i Kapellby skola i Lappträsk. Den blev en turistattraktion och det kom busslaster med intresserade skogsägare från hela Finland. I det här skedet var två andra personer med i bolaget. Allt i egen regi I dag sköter Agroenergi nio värmeanläggningar, från Lovisa till Vanda. Det senaste tillskottet är ABC-stationen i Gammelby i Pernå. Värmeföretagaren ska äga anläggningen, sköta den och sälja ut värme. Det är det enda riktiga. För sex år sedan spjälkade jag upp bolaget och grundande Agroenergi AB, som sköter driften av värmeanläggningarna. Driften av de olika värmeanläggningarna sköts av personer som bor i närheten. Driftstörningarna har varit få och leveranssäkerheten tryggas ofta av en reservpanna som automatiskt kör igång vid problem. Den vanligaste orsaken till driftstopp är elavbrott som vi inte kan påverka Skräpvirket får ett värde Värmeanläggningen i anslutningen till ABC-stationen i 12 Skogsbruket 12/2011

flis Pernå blev klar i december 2009. Flisen kommer från skogarna helt intill servicestationen. Vi har avtal med några skogsägare som bor i närheten. De flisar virket med egen flishugg och kör det till flissilon, där de kippar av lasset. Det här är den bästa lösningen. Skräpvirket i närområdet får ett penningvärde och transportsträckorna är minimala. Enligt Hällfors har priset på virkesråvaran stigit med femtio procent på femton år. År 1996 var råvarans pris tio procent av värmepriset, idag är siffran tjugo procent. Också de andra kostnaderna har stigit. Men naturligtvis köper Agroenergi in det mesta virket och flisar det själv. Konkurrensen om flisvirke har ökat. Helst köper vi flisvirket direkt av skogsägare, men även av andra aktörer på skogsbränslemarknaden. Vi har två egna flisterminaler. Rötskadat och torrt granvirke samt klenvirke från röjnings- och gallringsskogar kan vi använda. Grot, det vill säga grenar och toppar från avverkningar, och stubbar ger för grov och oren flis för våra små anläggningar. Skogsägarna är prismedvetna och frågar efter dagens pris. Sannolikt inte bara av oss utan också av andra som köper skogsbränslen. Flis eller pelletar Enligt Hällfors är flis och pelletar helt jämförbara bränslen och lika miljövänliga. Kunden väljer bränslet. En panna som värms med pelletar är lättare att sköta, då pelletarna är ett längre förädlat bränsle än skogsflis. Skogsbruket 12/2011 Strategin klarnade ganska snart. Jag ska börja bygga mindre värmeanläggningar som använder flis och ska själv sköta driften av dem. Pelletar har en fukthalt på cirka 10 procent och det syns naturligtvis i producerad värmemängd. Ett ton pelletar ger 4,5 MWh medan ett ton flis ger 1,0 MWh. Värmeanläggningens placering har också sin betydelse. De två värmeanläggningar som vi har byggt åt Vanda församling, en kyrka och ett kapell, använder pelletar. Båda byggnaderna finns i tätbebyggda områden och det skulle inte ha fungerat med flis. Spannmål Hällfors ser inget fel i att elda med spannmål. Det är jordbrukaren som gör sitt val. Får han bättre lönsamhet med att använda havre som han odlat på åkern som bränsle, så är det helt ok. Jag ser positivt på framtiden för skogsbränslen och för åkergrödor. Hus och byggnader försvinner ingenstans och de ska uppvärmas. Fliseldning passar bäst i större anläggningar, där logistiken såsom tillfartsvägar och lagringsutrymme är ok. m Text och foto: Gerd Mattsson-Turku 13

Bioenergi Han säljer flisvärme på Åland Ove Nordström har hittat en affärsnisch på Åland han säljer värme som produceras av flis. I dag har han fem anläggningar i drift. Två till ska byggas och ett par är på anbudsstadiet. Det var trögt när jag började för tio år sedan men nu börjar det röra på sig, säger han. Den nyaste anläggningen, som drivs av Ove Nordströms företag Alandia Flis & Värme, finns i Sund på fasta Åland. På håll ser huset, där pannan står, närmast ut som en kiosk. Dock en kiosk med en skorsten. Bredvid står ett lastbilsflak där flisen förvaras. Det är allt. När värmecentralen planerades var grannarna smått oroliga. Skulle de få en illaluktande och bullrande anläggning inpå sig? Nu är det ingen som klagar. Man märker knappt av den, säger Ove Nordström. Fyra byggnader Anläggningen förser fyra fastigheter med värme skolan, äldreboendet, biblioteket och ett radhus med fyra lägenheter. Totalt har byggnaderna en yta på 3 500 kvadrat och här finns bland annat en gymnastiksal med högt i tak. Samtliga fastigheter ägs av Sunds kommun och de värmdes tidigare med olja. Lars-Ove Blomqvist är kommuntekniker i Sund. Han säger att man räknar med att kostnaderna för uppvärmningen sjunker med 15 000 20 000 euro på årsbasis när kommunen köper värmen av Nordströms företag jämfört med utgifterna för brännolja. Vi är nöjda hittills, det här är en vettig satsning, säger Blomqvist. Tanken är också att ungdomslokalen, som ligger i närheten, ska anslutas till anläggningen. Hugger och flisar I den här affären står kommunen för tomten och för rördragningarna till fastigheterna. Resten står Alandia Flis & Värme för. Eller i korthet Ove Nordström äger anläggningen och ser till att den fungerar som den ska, året runt, dygnet runt. A och O är givetvis att det alltid finns flis att tillgå och under vinterhalvåret behövs i snitt ett lastbilsflak i veckan. Flaket i sig fungerar som lager och flisen matas från flaket via ett rör in till pannan. När flaket är tomt byts det ut. På det här viset behövs inget skilt lager för flisen. Jag hugger själv i skogen och har en mobil flishugg, säger Nordström. Pannan sotar sig själv. Askan kommer ut ur ett rör och ser närmast ut som grått damm. Den har också ett avancerat larmsystem. Så fort någonting inte fungerar som det ska får Nordström besked om det på sin telefon. Han kan också kontakta pannan per telefon och får då omgående ett textmeddelande som talar om läget just då. Men visst är det bra om man kan skruva och mecka lite. Det tar sin tid innan anläggningen är helt intrimmad och efter ett längre elavbrott måste pannan startas om, säger han. Flera på gång God Jul och Gott Nytt År önskar Alandia Flis & Värme driver i dag fem värmecentraler på Åland. En av dem värmer Ålands största idrottshall, Eckeröhallen, som rymmer en fullstor fotbollsplan. Jag har tecknat avtal på två till i samma storlek. Ytterligare ett par planeras och anbud ska lämnas in, säger Ove Nordström. Det har med andra ord börjat röra på sig. Ove sålde sitt tidigare företag Hammarhugg, som avverkade skog, för cirka tio år sedan för att i stället satsa på värmebranschen, men i början var det ganska trögt. Många var intresserade och pratade om nyttan av att övergå från olja till flis men ANDELSLAGET ÅLANDS SKOGSÄGARFÖRBUND FIN 22410 GODBY TEL: 018-43 100 FAX 018-43 1010 E-post: info@skogen.ax www.skogen.ax 14 Skogsbruket 12/2011

Pelletseldning på flygplatsen Värmecentralen tar inte mycket plats ett litet hus och ett lastbilsflak. de var också skeptiska och drog sig för att slå till. Nu har man sett att det fungerar bra och att uppvärmningskostnaderna sjunker och då vågar man satsa. Och visst är det bättre på alla sätt att elda med lokalproducerad flis än med olja som ska transporteras långa vägar. Räcker Nordström är inte alls orolig för att skogsråvaran flis ska ta slut. Tvärtom. Det finns så det räcker och blir över och man kan även använda sådant som annars ligger i skogen och ruttnar. Till exempel al ratas som massaved men duger utmärkt till flis. Han har även ett annat projekt på gång som förhoppningsvis ökar avverkningen på Åland. Han har köpt en landsvägsfärja från Sverige och två pråmar. Färjan kan ta skogsmaskiner och pråmarna virke och med hjälp av dem ska det bli lättare att avverka på holmar i skärgården. Det finns också skogsområden på fasta Åland som är lättare att nå sjövägen. Det finns ett stort behov och skärgårdsavverkning är ett bra komplement för mig under sommarhalvåret när värmecentralerna kräver mindre arbete, säger Ove Nordström. Torbjörn Björkman vid Ålands skogsvårdsförening välkomnar satsningen. Det finns holmar som är rika på avverkningsmoget virke, men intresset för att avverka på dem har varit ganska lamt. Nu hoppas vi att intresset ökar. Det avgörande är givetvis om man får ekonomi i avverkningen, säger han. m Text och foto: Helena Forsgård Finavia, som ansvarar för skötseln av 25 flygplatser i Finland, väljer att övergå till pelletsuppvärmning på allt flera flygplatser. För fyra år sedan övergick de sex första flygplatserna till pelletsuppvärmning. I dag värms nio flygplatser med pelletar: Kronoby, Vasa, Mariehamn, Jyväskylä, Joensuu, Kajana, Kuusamo, Kemi och Ivalo. Inom kort övergår också flygplatsen i Kittilä till pelletsuppvärmning. De flygplatser som inte värms upp med pelletar är till största delen kopplade till det kommunala fjärrvärmenätet. Endast tre flygplatser värms med olja. m Trä på din Iphone Pannan som Ove Nordström köpte från Finland kom i uppställbart skick med hus och allt! Skogsbruket 12/2011 Det finna en enorm mängd skal till Iphones på marknaden. Lazerwoods skal i riktigt trä är stilrena. Skalen är av tunt faner och de fästs på Iphonen som ett klistermärke, dvs. skalen har lim på baksidan. Skalen tillverkas bland annat av björk och körsbär och dessutom finns det flera olika mönster, som t.ex. relief och intarsia. Skalen kostar 15 30 dollar och tillverkas i USA av Lazerwood. De säljs via företagets webbshop. m 15

Säkerheten prioriteras vid sprängningar Allmänhetens och sin egen säkerhet. Det är vad Olav Sandström prioriterar när han utför sprängningar av olika slag. Till de vanligaste uppdragen hör röjningssprängningar, men han utför också arbeten för privatpersoner vid behov. Nu får du gå dit bort bakom ladan. Att du står kvar där är viktigt så att du är ordentligt skyddad, säger Olav Sandström. Samtidigt tänder han krutstubinen och det börjar ryka. Jag har ingen klocka på mig så vi måste räkna. Jag har beräknat tiden till två minuter, fortsätter han. Mycket riktigt. Tiden som det tar för krutstubinen att nå detonationsstubinen och knallen är korrekt. Knallen tänder dynamiten och en stubbe, som fungerar som demonstrationsobjekt, sprängs i hundratals bitar samtidigt som den flyger minst tio meter upp i luften. Så här ska det gå till. Det gick ju bra, intygar Olav. Olav utför sprängningar, en specialkompetens som kompletterar hans huvudsakliga yrke som skogsarbetare. När han utför uppdrag handlar det sällan om att spränga stubbar, utan huvudsakligen om stenar. Jag utför helst sprängningsuppdrag i skogen och kunderna har bestått huvudsakligen av Kustens skogscentral som behöver mina tjänster i samband med dikesrensningar och vägbyggen. Oftast handlar det om stenar som inte går att lyfta bort och då ger jag mig ut för att spränga bort dem, förklarar han. Undviker bebyggelse Olav, som bor i Kållby i Pedersöre, kontaktas också ibland av privatpersoner och jordbrukare som har ovälkomna stenar på hustomten eller ute på åkern. Men med tiden har han blivit försiktigare och spränger ogärna i närheten av bebyggelse. Ska man spränga i bebyggelse måste man ha lång erfarenhet av att arbeta i den miljön. Det har inte jag och trots att risken för att missöden ska inträffa är liten åtar jag mig inte sådana uppdrag. Visst, det finns också engångsförsäkringar, men det kan bli ganska dyrt för kunderna, säger han. Därför utför Olav helst sprängningsuppdrag i skogsmiljöer och även där prioriteras säkerheten. Vid till exempel en sprängning av en sten i skogen krävs en hel del personer som bevakar området. Man får inte spränga ensam, utan det behövs åtminstone en person som hjälper till. När jag sprängde vid en vandringsled hade jag fyra personer som hjälpte till att stänga området. Men helst ska man eftersträva att vara så få personer i närheten som möjligt, förklarar han. Kritiskt skede Enligt Olav är det mest kritiska skedet när han gör en laddning när sprängstubinen sammankopplas med knallen. Om det inte görs mycket noggrant kan knallen gå av och därför har jag på mig skyddsglasögon. Skulle det En borr med olika borrstorlekar är en nödvändighet vid stensprängning. Med borren borras djupa hål dit dynamit kan läggas. Så här ser knallarna ut som tänder dynamiten. 16 Skogsbruket 12/2011

smälla är ögonen samt fingrarna i farozonen. Så vad krävs för att börja utföra sprängningar? Olav tar fram sin plånbok och visar ett kort på vilket det står Kompetensbrev för laddare med klassificeringen A. Det är den lägsta klassen som berättigar till att utföra olika typer av röjningssprängningar. Jag fick det här intyget efter att jag gick en tvådagarskurs vid Svenska Yrkesinstitutet i Vasa, i dag Yrkesakademin, och det är i kraft i tio år. Jag förnyade det för några år sedan genom att gå en uppdateringskurs. Olav berättar att kursen lär deltagarna om sprängämnen och hur man förbereder en detonation. Det viktigaste är att man lär sig att undvika dumma laddningar. Kursen fokuserar också mycket på säkerhet. Nästa steg i utbildningen är bergssprängare och det finns i planerna att vidareutbilda mig, säger han. Men det viktigaste lär man sig när man spränger. Erfarenhet är enligt mig det allra viktigaste när man utför den här typen av uppdrag. Nödvändig sprängningsutrustning, förutom olika stubintyper, laddare och dynamit, är kilar och så klart en borrmaskin med borrar av olika storlek. Borren och kilarna behövs när man spränger stenar. Man ska alltid försöka komma djupt in i stenen, förklarar han. Dynamittillstånd När det gäller tillstånd för att förvara och köpa dynamit räcker det inte med intyget från kursen. För det krävs godkänt tillstånd av Säkerhetsteknikcentralen Tukes. Man måste ansöka om tillstånd efter att man har sprängarbrevet och det är i kraft i fem år. Det är också tilllåtet att förvara små mängder dynamit, men jag strävar efter att inte ha det i lager. Skogsbruket 12/2011 Att koppla ihop sprängstubinen med knallen som fästs vid dynamiten är det farligaste skedet i en koppling, förklarar Olav Sandström. Nu är han redo att spränga. Man får inte spränga ensam, utan det behövs åtminstone en person som hjälper till. Här flyger en stor stubbe i hundratals bitar när cirka trettio gram dynamit har detonerats. Tryckvågen och smällen gjorde fotografen aningen skakig, vilket bidrog till försämrad bildkvalitet. Hur kom du på idén med att börja spränga? Min far utförde mycket skogsarbete och han brukade också spränga en del. Jag var ofta med honom ute i skogen och det var där mitt intresse för sprängning väcktes. Som liten pojke tyckte jag helt enkelt det var kul och spännande och det tycker jag fortfarande, säger han. Olav har aldrig marknadsfört sina tjänster och i dagens läge handlar det mestadels om sporadiska uppdrag. Jag har några uppdrag per år och det beror främst på att jag inte aktivt bjuder ut mina tjänster. Det här är något jag gör vid behov och efterfrågan på tjänsterna är i slutändan inte så stort. Att utföra sprängningar i liten skala är inte heller något som Olav blir rik på. Jag brukar ta cirka fyrtio euro plus mervärdesskatt. Då tillkommer kostnader för materialet och jag tar också betalt för förundersökningen. Behövs extra personal tillkommer också en kostnad. m Text och foto: Christoffer Thomasfolk 17

Livet förändras på ett ögonblick Foto: Anna-Lena Österåker En olycka kan vara framme när man minst anar det. Det vet Peter Österåker som var nära att mista livet i en sprängningsolycka i skogen. För två och ett halvt år sedan var skogsmaskinföretagaren Peter Österåker ute i skogen i Korsholm för att planera en avverkning på ett dikningsområde. Det han inte visste var att ett jordbyggnadsföretag samtidigt höll på att detonera sprängningen av en stor sten. Själv minns jag ingenting av händelsen, men enligt ögonvittnet hördes en kraftig smäll och jag flög upp i luften och blev begravd under stenar. Det är ett under att jag fortfarande är i livet, säger Peter Österåker. Telefonen i handen var räddningen Han var endast fem meter från stenen när dynamitladdningen detonerade. Det som räddade livet på honom var att han var mitt uppe i ett samtal. Att tre fingrar krossades är ett bevis för att handen och telefonen skyddade skallen som troligen annars skulle ha spruckit. Det faktum att Österåker hade med sig en praktikant, som bevittnade händelsen från närhåll, var också avgörande för att han är i livet. Det var dagens sista stensprängning och personalen skulle ha gått hem utan att kolla. Att praktikanten var med och kallade på hjälp, bidrog till att jag inte lämnades under stenmassorna utan kom direkt till sjukhuset. Mentala kriser Österåker gick in och ut ur medvetande de tre första dygnen för att sedan vakna upp. Förutom att fingrarna krossades, spräcktes kindkotan och käkbenet gick av. Resultatet var fyra månaders sjukledighet. Jag var ordentligt mörbultad och under rehabiliteringstiden blev det en hel del mentala djupdykningar. Det är svårt att smälta en sådan här upplevelse och jag tänkte mycket på hur snabbt livet kan förändras. Jag tänkte främst på mina två barn. I dag är jag mycket tacksam för att jag kan fortsätta att leva ett vanligt liv och utföra saker och jobb, sådant som jag tog som en självklarhet före olyckan. Något som länge oroade Österåker var att han inte skulle kunna spela bas igen. Som basist i dansbandet Charlies, som har 70 80 spelningar i året, är musiken ett viktig ekonomiskt komplement till arbetet som skogsmaskinföretagare. Det skulle ha varit en katastrof om jag hade mist fingrarna. Lyckligtvis gjorde jag det inte, men jag tvingades faktiskt lära mig spela på ett nytt sätt, eftersom det ena fingret inte till en början fungerade som det skulle. Maximalt straff Olyckan utreddes som ett arbetarskyddsbrott och så sent som för en månad sedan föll Nu, 2,5 år senare, är han fullt återställd och kan fortsätta spela bas i Charlies. domen mot de två sprängarna och arbetsledaren. Arbetsledaren fick den strängaste i form av höga böter. Österåker har också fått huvuddelen av ersättningar som han har rätt till. Men som privatföretagare har det varit en lång kamp att se till att få de ersättningar jag har rätt till. Österåker förklarar att han inte längre är bitter på arbetsledaren som ansvarade för sprängningen. Jag känner arbetsledaren och har träffat honom flera gånger och vi har diskuterat igenom händelsen. Det var Peter Österåker i sjukhussängen tre dagar efter olyckan. helt en rad olika misstag som ledde fram till olyckan och det viktigaste av allt är att jag är så gott som helt återställd. Men han förnekar inte att säkerheten i samband med sprängningar och alla andra typer av farliga arbeten måste prioriteras. För det första måste området kontrolleras väldigt noggrant. I det här fallet användes inte heller någon ljudsignal. Hade jag hört en varningssignal skulle jag snabbt skyndat därifrån och då hade det här aldrig inträffat. m Text: Christoffer Thomasfolk Foto: Christoffer Thomasfolk 18 Skogsbruket 12/2011

Träskidan lever än Träskidans tid är inte förbi. Åtminstone om man får tro Hannu Laitala i Hankasalmi. Fyra år har jag haft skidtillverkningen vid sidan om mitt ordinarie jobb, men nu har jag sagt upp mig och kommer helt att koncentrera mig på skidor. Hannu Laitala är ingen nykomling i branschen. Han var lärling hos Erkki Ylönen och när Ylönen dog 2006 blev Laitala erbjuden att köpa verkstaden med alla dess maskiner och huset Ylönen hade bott i. Det var en stor investering, men jag ångrar det inte, säger Hannu Laitala. Ylönens träskidor har funnits i över femtio år och ska finnas i femtio år till. Skogsfackmän köper träskidor Hittills har jag tillverkat skidor enbart på beställning. De smalaste skidorna är 50 mil- limeter breda och den breda skogsskidan är 80 millimeter. Kunderna är av de mest olika slag, men gemensam för dem alla är att de rör sig mycket i skogen. Det är jägare, de som vill skida bredvid skidspår i lös snö, skogsfackmän och de verkliga livsnjutarna som vill ha träskidor för att kunna känna tjärdoften. Skidorna gör Hannu av björk och gran. Fem dagar tar det att få ett skidpar färdiga. Skogsskidorna ska vara av björk. De är långa och ska vara stadiga för att hålla en karl på hundra kilo. Virket som används i skidorna ska ha täta årsringar, vara kvistfritt och ha raka fibrer. Träskidan behöver inte smörjas Träskidor är underhållsfria och de behöver inte smörjas, säger Laitala. Det räcker med att de är bra tjärade. Träet får inte synas under skidan. När det är hård skare slits tjäran snabbt bort. Den som vill ha bättre glid kan sätta lite paraffin eller stearin från ett ljus under skidorna på den främre och bakre glidzonen, inte på fästzonen mitt under skidan. Det går också att förbättra fästet med fästvalla. m Text: Gerd Mattsson-Turku Så här tjärar du skidorna Skidorna ska vara helt torra och rumsvarma när du börjar tjära dem. Du kan använda specialtjära för skidor som är färdigt förtunnad eller äkta tjära. Om du använder äkta tjära ska du hetta upp den och tillsätta terpentin så att den blir tunnare. Stryk på tjäran flera gånger och låt sedan torka. Efter det ska du värma bottnarna med en liten gaslåga så att tjäran börjar koka en aning. Då tränger den in i träet. Var försiktig med gaslågan så att träet inte blir brunbränt. För gaslågan av och längs hela skidan 2 3 gånger så att tjäran hinner koka upp. Gnid den kokande tjäran med en bomullstrasa, så tränger den bättre in i träet. Efter att du tjärat skidorna ska du i regel skida några kilometer innan ojämnheterna i bottnen nöts bort och skidan börjar glida. Tjäran är ingen skidvalla utan den ska skydda skidans botten så att träet inte suger i sig vatten. Tjäran slits snabbt bort på hård skare, så det lönar sig att använda paraffin, stearinljus eller skidvalla. m Källa: Suksitehdas Ylönen Skogsbruket 12/2011 19

Kustens skogscentral inom den nya Finlands skogscentral Kustens skogscentral är från och med den 1 januari 2012 en regionenhet inom Finlands skogscentral, som bildas då den nya lagen om Finlands skogscentral träder i kraft. Vid skogscentralen finns en enhet för offentliga tjänster och en affärsverksamhetsenhet för skötseln av den affärsverksamhet som är åtskild från de offentliga förvaltningsuppgifterna. Åtminstone en av skogscentralens regionenheter är också i framtiden avsedd för de huvudsakligen svensk- och tvåspråkiga områdena. Dess i språklagen avsedda arbetsspråk är i första hand svenska. Offentliga tjänster Enheten för offentliga tjänster vid Finlands skogscentral består av en centralenhet och regionenheter. Regionenheterna har en regiondirektör som är underställd direktören och som ska leda, övervaka och utveckla regionenhetens verksamhet samt ansvara för att verksamheten leder till resultat. Centralenheten placeras i Lahtis. Regionenheten Kusten Regionenheten Kusten finns åtminstone till en början i Kustens skogscentrals utrymmen i Esbo. Kontoret i Esbo kommer att flytta under början av år 2012 och den sannolika nya adressen är i Böle på Magistratsporten i Helsingfors. I samma hus kommer också att finnas kontoret för den utvecklingspersonal som vid årsskiftet övergår från Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio till Finlands skogscentral. Affärsverksamheten Också en del av Finlands skogscentrals affärsverksamhetsenhet kommer att finnas på Magistratsporten. De här tre kontoren är ändå självständiga enheter inom Finlands skogscentral, trots att de finns på samma adress. Kustens skogscentrals övriga kontor består också inom Finlands skogscentral. Det geografiska området för Kustens regionenhets verksamhet sammanfaller med nuvarande Kustens skogscentrals område. Regiondirektör på Kusten från och med 1.1.2012 är Karen Wik-Portin. m Text: Maria Lindén info Ordförandens hälsning Tidningen Skogsbruket ges ut med medel från Föreningen för Skogskultur. Föreningen jobbar för skogsbruket i Svenskfinland och tidningen du håller i din hand är en av våra viktigaste satsningar på informationsfronten. från Föreningen för Skogskultur Från årsskiftet får du en fräschare tidning i din hand. Skogsbruket får också en ny annonsanskaffare. Innehållsmässigt kommer tidningen fortsättningsvis att samman ställas av personer på Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio samt frilansare ute i bygderna. Föreningen för Skogskulturs styrelse önskar alla prenumeranter en Fridfull Jul och ett Gott Nytt År. m Anders Portin Föreningen för Skogskultur r.f., sekreterare Nina Jungell, c/o Kustens skogscentral, Kvarngatan 15, 65100 VASA, nina.jungell@skogscentralen.fi, tfn 040-5321165 20 Skogsbruket 12/2011

Vi läser allt mindre dagstidningar Framtiden för dagstidningspapper ser mörk ut. Användningen av dagstidningspapper växte kraftigt fram till 2006 för att sedan kraftigt vika nedåt. Nu ligger vi på 1990 års nivå igen. Det här är trenden i USA och Europa. Tillsvidare har den nordiska marknaden varit relativt opåverkad och i Asien växer konsumtionen. Internet och Ipad tar över I USA har användningen av dagstidningspapper minskat med två tredjedelar på bara tjugo år. År 1987 använde amerikanerna 50 kilo tidningspapper per person, nu är siffran nere i 14 kilo per person. I Finland har nedgången inte varit lika drastisk. För tio år sedan använde vi finländare 54 kilo tidningspapper per person, idag är siffran 38 kilo. Minskningen är närmare trettio procent. Det är de elektroniska medierna i form av exempelvis internet och Ipad, som ligger bakom den dramatiska förändringen som nu sker. Hälften av alla personer under 30 år får sina dagsnyheter via elektroniska medier. Tidningshus och tryckerier har tagit alltför lätt på hotet från elektroniska medier och underlåtit att försöka förbättra papperstidningen som produkt. Veckotidningar håller ställningarna Användningen av tidskriftspapper, dvs. det papper som veckotidningar trycks på, har bättre behållit sin ställning. Men användningen ökar inte längre och i vissa länder har användningen sjunkit. Användningen av papper har tidigare varit direkt kopplat till levnadsstandarden. Rikare länder har använt mera papper än fattiga. Nu har situationen förändrats. Minskad efterfrågan på papper har stor betydelse för Finland, som exporterar merparten av det papper som produceras i landet. m Text: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 12/2011 21

Skogsskador Nya skadegörare ligger på lur Via ett övervakningsprogram upptäcktes lärkborren i ett tidigt skede. Inget hindrar den från att komma till Finland. Lärkborren (Ips cembrae) lever uteslutande i lärkträd. Nykomlingen fångades i en av de fällor som placerats ut i lärkbestånd. Fällorna hade laddats med doftämnen som skall locka just lärkborrar till sig. Vi har fångat ett knappt 20-tal individer av lärkborre i Skånetrakten, berättar Åke Lindelöw, fältentomolog på institutionen för ekologi vid SLU. Lärkborren är bara en av flera skogsinsekter som de senaste åren har etablerat sig i Sverige. På skogssidan har vi varit beredda. Inom ramen för SLU`s fortlöpande miljöanalys startades ett övervakningsprogram med avsikt att i ett tidigt skede upptäcka nya skogsskadegörare i Sverige. Vi valde i pilotprojektet att studera bark- och vedlevande Foto: Claes Hellqvist Så här ser lärkborren ut. insekter på lärk för vi visste att lärkborren kommit till Danmark. Arten upptäcktes år 1995 i Danmark och har sedan dess spritt sig över en stor del av landet. Dessutom finns ett effektivt feromonbete att köpa. Flera faktorer inverkar Här fångas lärkborrar. Vad är orsaken till att arter som vanligen lever på sydligare breddgrader nu kommer till Sverige? Det handlar om ett ändrat klimat i kombination med en ökad användning av lärk i skogsbruket. Tidvis importeras också en del lärkvirke, som kan vara angripet. I Sverige finns ännu inga dokumenterade angrepp, men däremot i Polen, Danmark och England. Lindelöw tillägger att de bekymmer som lärkborren för med sig står i proportion till hur mycket lärk det finns i landskapet. Hur mycket vindfällda träd, obarkat virke och tidvis försvagade lärkträd finns tillgängligt för skadegöraren är alltså av största vikt. Precis som med granbarkborren handlar det mycket om skogshygien. På så vis hanterar man lärkborren i Danmark. Kan komma till oss Lindelöw konstaterar att klimatet inte hindrar arten från att etablera sig i Finland. Skalbaggen finns inte ännu i de Baltiska länderna. Spridningen från Polen och norrut är beroende av bland annat lämpliga yngelplatser för lärkborren, exempelvis försvagade lärkträd. Ju fler arter som kommer in i landet desto större blir risken att också andra skadegörare dyker upp. Finns det några värstingar som ligger och lurar bakom gränserna? Som exempel kan nämnas den smaragdgröna asksmalpraktbaggen (Agrilus planipennis) som nu är etablerad i Moskva-området och därifrån sprider sig ut åt alla håll. Arten har också förts in i Nordamerika där mer än 20 miljoner askar dödats av insekten. m Text: Marianne Palmgren Foto: Joel Hallqvist 22 Skogsbruket 12/2011

Skogsskador Marken kan renas med hjälp av aspen Nya forskningsrön ger vid handen att aspen fungerar som en utmärkt jordrenare. I Haapastensyrjä i Läyliäinen pågår ett långvarigt projekt där forskare undersöker hur olika aspkloner klarar av att växa i förorenad mark. Forskarna har i undersökningen planteratsnabbväxande asphybrider, en korsning av en amerikansk sort och vår vanliga asp, i sandjord som förorenats med salt och dieselolja (0,7 procent). Alternativ behövs De första resultaten från våra fältförsök ser lovande ut, säger specialforskare Pertti Pulkkinen på Skogsforskningsinstitutet. Den täta aspplanteringen minskade dieseloljan i marken med närmare 40 procent. Även om man räknar med att en del av föroreningarna avdunstar via luften är siffrorna fortfarande positiva. Ur hälsoskäl är det nödvändigt att marken är fri från föroreningar, men att rena jorden är dyrt och ligger dessutom på markägarens ansvar. Därför behövs enklare reningsmetoder, alltså alternativ till att schakta bort jordmassor, på sådana områden där slutanvändningen inte kräver att marken genast och fullständigt rengörs. Trädens bakterier spjälkar upp olje- och polyaromatiska kolväteföreningar. Beroende på hurudan förorening det är frågan om behövs det hjälp av såväl träd som bakterier och svampmycel. Mikrobiologer och Skogsforskningsinstitutet har i samarbete studerat de här invecklade processerna under de senaste tio åren, förklarar Pulkkinen. Energived som bonus Skyddszoner kring vattendrag och åar är potentiella områden där forskningen kunde konkretiseras. En energivedsavverkning skulle enbart vara positivt. Det skulle stimulera asprötterna att växa ytterligare. Aspen är perfekt som jordrenare. Den har ett kraftigt rotsystem. Rötterna växer snabbt och djupt ner i jorden. Den sprider sig via rotskott. Den kan växa på dålig mark och förbättrar markens ph. Källa: Skogsforskningsinstitutet Om skogsägaren vill anlägga aspar som en skyddszon mot vattendrag borde han eller hon räkna med närmare 5 000 plantor per hektar. Ju tätare aspplantering desto effektivare blir jordförbättringen. Skogsägaren behöver i så fall inte fokusera på ett bestånd av bra stamkvalitet. Det som gäller är att träden snabbt utvecklar ett ordentligt rotsystem. Inget hindrar att man tar tillvara biomassan som aspen producerar. En energivedsavverkning skulle enbart vara positivt. Det skulle stimulera asprötterna att växa ytterligare, avslutar Pulkkinen. m Text: Marianne Palmgren Foto: Raimo Jaatinen Fältförsöket utfördes såväl ute som inne i växthus. Skogsbruket 12/2011 23

Christoph Rohr och Johan Olsen njuter av skogsarbetet i höstsolen. Christoph Rohr skogsföretagare med häst Företaget Raseborgs häst och trä arbetar med ångande ryggar en vacker novemberdag på Hangö udd. Christoph Rohr har fått hjälp av skogsbruksingenjören Johan Olsen som i vanliga fall arbetar för ett företag inom snickeri och trävarubranschen. Det här är Johans första dag som hjälpkarl för ekipaget med häst och vagn i skogen. Christoph Rohr har däremot arbetat tillsammans med sin Kalle redan i nio år nu. Som nybliven skogsbruksingenjör arbetade han först som anställd men vintern 2009 tog han steget ut och började arbeta heltid med sin häst. Rohr kommer ursprungligen från Schweiz, där han har avlagt en tvåårig skogshuggarutbildning. Efter det utbildade han sig vidare till skogsbruksingenjör i Finland. Inspirationen till att börja köra häst i skogen fick han i sina hemtrakter där han fick följa med hur en tysk skogshuggare körde ut silvergran i långstock. Två hästar var spända framför stocken som var 25 meter lång och över 50 centimeter i diameter. Den mäktiga synen imponerade och nu följer Rohr i samma fotspår. Snabb utkörning i optimal terräng Med häst driver man upp till 25 kubikmeter virke per dag i bra terräng. Terrängen i Hangö är optimal för drivning med häst. Här har skogsägaren önskat sig ett parklikt slutresultat och uttaget består av gran- och tallstock samt massaved och lite flis. Det här objektet är inte tänkt som ekonomiskog. Stämplingen skötte vi i samråd med skogsägaren. Idén var att uppnå ett parkliknande slutresultat, öppna upp utsikten mot havet och ta bort granar. Uttaget består mest av ved men också en del gagnvirke, säger Rohr. Kalle kör både stock och brudpar Drivning med häst lämpar sig bra för första och andra gallringar och tomthyggen. De vanligaste uppdragen för Christoph och Kalle är just tomthyggen och mindre avverkningsytor. Det här uppdraget är mellan 2 och 3 hektar. Oftast är det tomthyggen som gäller, men jag åtar mig också andra mindre uppdrag. Priset för att dra ut ett ensamt träd på en gårdsplan är omkring 200 euro. I det priset 24 Skogsbruket 12/2011

ingår resorna. Att klättra ned ett träd kostar mellan 100 och 150 euro. Fällningen ska ändå gärna ske skilt från utkörningen eftersom man inte kan ha Kalle att vänta hela dagen i trailern, berättar Rohr. Rohr är skogshuggare men har också utbildning i specialträdsfällning. Hans företag sköter också andra körningar med häst. Till exempel bröllopskörningar hör till repertoaren. Det är uppenbart att både Christoph och Kalle trivs bra just i skogen. Kalle hittar alltid något att äta här, förklarar Christoph. Efter ett arbetspass på cirka två timmar tar både karlar och häst en välförtjänt mellanmålspaus. växer igen. Vi känner varandra väldigt bra redan, Kalle och jag. Han är en lugn häst och som alla hästar så vill han alltid gina. Därför styr jag honom med min röst och med tömmarna ger jag riktningen. Genom att styra in Kalle på olika rutter varje gång minskar stigbildningen vid utkörningen, förklarar Rohr. Generationsväxlig på hästsidan Kalle som väger 550 kilogram har en mankhöjd på 160 centimeter. Han är nu 19 år gammal och har egentligen redan nått pensionsåldern men han ska få jobba tills han är 20 år om han bara hålls frisk, säger Rohr. Hemma finns stoet Amy som ska ta över efter Kalle. Hon är egentligen redan också inkörd för arbete i skogen. Efterträdaren är en präktig chire-dam på 1 000 kilogram som har en mankhöjd på 184 centimeter. Chirehästen är världens största hästras med en mankhöjd som alltid överstiger 170 centimeter. Hovarna skonar marken I skogen väljer man hästen som utkörningsalternativ då det inte får synas några spår efteråt. Det är också motiveringen till att tomtägaren i Hangö har valt Christoph och Kalle att köra ut efter avverkningen. Fördelen med utkörningen med häst är att det inte finns några drivande hjul på ekipaget. Hästskon avger ett marktryck som visserligen är större än skogsmaskinernas men det är de drivande hjulen på maskinerna som ofta leder till spårbildning i ömtålig terräng. På känslig mark kan det ta många år innan traktorspår Drivning med häst är inget för sumpmarker Med häst kommer vi fram nästan var som helst där en skotare kan köra. Om det är blött så går det däremot inte heller att köra med häst. Det här är en sak som inte alla uppdragsgivare förstår. Kalle vägrar helt enkelt att gå om det är för blött. En gång kan man tvinga honom men han är så pass klok att två gånger går han inte utan tvång in i ett blött ställe, säger Rohr. Johan Olsen utförde avverkningen före Christoph och Kalle anlände till arbetsplatsen. Kalle är nog van vid att arbeta också med både traktorer och motorsågar, men i det här fallet blev det ändå så att avverkningen sköttes först och utkörningen sker i en tyst och lugn miljö. Första gången kanske inte blev den sista Efter en veckas idylliskt arbete med häst och manskap på tomten i Hangö ska virket vara utkört till körstråket och Arbetet är tungt för både karlar och häst men det är nog karlarna som tröttnar först, skrattar företagaren Christoph Rohr när han lyfter stockar tillsammans med Johan Olsen. kvistarna ihopsamlade. Tanken är att det inte nästa sommar ska finnas något spår kvar av avverkningen. Efter det här objektet blir det en liten paus och därefter bär det av till nya uppdrag i huvudstadsregionen. Olsen som var med första gången återgår till sina normala sysslor, men tycker att det varit så pass intressant att driva med häst att han kan tänka sig att ställa upp också en annan gång om tillfälle ges, det är upp till min arbetsgivare säger han diplomatiskt. m Text och foto: Maria Lindén Skogsbruket 12/2011 25

Översikt över virkesmarknaden Har du lidit av virkeskartellen: Agera så här Diskussionen kring priskartellen på virkesmarknaden går het. Den allmänna uppfattningen är att nästan varje skogsägare som sålt virke 1997 2004 kan få ersättning genom att lägga till en viss procent på värdet av virkesförsäljningar. Så enkelt är det tyvärr inte. Enligt marknadsdomstolen hade skogsbolagen i samband med att de jämfört kostnadsuppgifter överlämnat detaljerade och konfidentiella uppgifter om bolagens kostnadsstruktur till varandra. Skogsbolagens skogschefer hade träffat varandra regelbundet för att diskutera tillgången på virke och frågor som påverkade priset. På mötena hade man med hjälp av statistik studerat hur inköpspriset på virke utvecklades i de olika skogscentralernas områden och för olika virkessortiment. Bolagets pris hade jämförts med medelpriset eller de andra bolagens priser. Under diskussionerna hade inga uttryckliga beslut fattats, men genom dem försökte man påverka den framtida prissättningen. Enligt lagen om konkurrensbegränsningar har skogsägaren möjlighet att ansöka om skadestånd i tingsrätten från det bolag som vållat skada. Rätten till skadestånd uppkommer dock inte automatiskt utan i rätten ska man i regel kunna bevisa att en skada uppstått. Bevisskyldigheten vilar på den skadelidande. Skogsvårdsföreningar och skogsägarförbund ger dig råd i kartellfrågor. De har verktyg för skadeersättningsanalys. Om du funderar på att söka ersättning på grund av priskartellen, ska du agera så här: 1. Leta efter alla virkeshandelsdokument från 1997-2004. Dessa är virkeshandelskontrakt, mätbevis samt UPM:s, Stora Ensos och Metsäliittos årsanmälan. Förhoppningsvis har du konkurrensutsatt alla virkesaffärer mellan alla potentiella virkesinköpare på ditt område. För varenda affär bör dessutom försäljningssättet vara klart (leverans eller rotköp) och avverkningssättet (första gallring, gallring eller förnyelse). 2. Gör en beräkning med hjälp av skogsvårdsföreningens tjänsteman över den möjliga nivån på ersättning. I beräkningen jämförs det pris du fått per affär med prisutvecklingen på skogsprodukter. Analysera resultatet av beräkningen noggrant tillsammans med en expert. 3. Ta reda på från ditt försäkringsbolag om du har en försäkring som omfattar en rättsskyddsförsäkring. 4. Fatta beslut om det lönar sig att gå vidare och kräva ersättning via rättegång. Var medveten om att det finns en kostnadsrisk med en rättsprocess. Sannolikt är att rättegångsprocessen blir både lång och dyr. Därtill kommer rätten noggrant att behandla om tidsfristen för att söka ersättning gått ut eller inte. För att väcka åtal om skadestånd i tingsrätten krävs bevis på hur stor skada man lidit. 5. Ifall du beslutar att väcka åtal om skadestånd bör du anlita en kunnig advokat. 6. Ifall din bevisföring inte är tillräcklig kan processen bli dyr. Å andra sidan får du heller ingen ersättning om du inte söker. 7. I dina följande virkesföljsäljningar kom ihåg att konkurrensutsätta alla stämplingar mellan alla potentiella virkesinköpare. Detta garanterar bästa möjliga pris. Detta är min sista marknadsöversikt för i år. Jag önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År 2012. m Text: Erno Järvinen, forskningschef för MTK:s skogslinje. 26 Skogsbruket 12/2011

Virkespriser Rotpriser vecka 48 p stigande q sjunkande Hela landet Första gallring Senare gallring Tallstock 55,88 q 44,24 q 48,63 q Granstock 56,55 q 44,39 q 49,31 q Björkstock 43,51 p 32,42 q 37,59 q Tallmv*) 17,51 q 13,73 p 14,96 q Granmv 19,95 q 14,62 p 16,31 p Björkmv 17,38 q 13,37 p 14,00 q Tallsmåstock 26,46 p 20,96 q 22,87 p Gransmåstock 27,40 q 23,11 p *) mv=massaved p stigande q sjunkande Södra Finland Första gallring Senare gallring Tallstock 56,50 q 44,94 p 50,62 q Granstock 57,27 q 45,27 q 51,06 q Björkstock 41,85 q 37,32 q Tallmv 17,06 q 14,77 p 14,85 q Granmv 19,89 q 15,45 p 16,58 q Björkmv 16,65 q 13,70 p 14,14 q Tallsmåstock 23,41 q Gransmåstock 27,52 q p stigande q sjunkande Slutavverkning Slutavverkning Slutavverkning Södra Österbotten Första gallring Senare gallring I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar med toppdiametern 12 13 centimeter. Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms. Prisuppgifterna baserar på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar. I statistiken ingår inköpta virkesmängder och priser från ca 84 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar. De virkespriser som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges inget pris ( ). Om mängden är 0 m³, anges ( ) som pris. På Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar du på din faktura. m Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa i Europa de senaste 52 veckorna Tallstock 55,88 q 46,11 q 46,42 q Granstock 55,89 q Björkstock 38,03 p Tallmv 17,79 q 14,54 p 15,44 q Granmv 19,76 p 15,48 p Björkmv 18,00 q 14,77 p 14,57 q Tallsmåstock 25,56 p 22,14 q 22,07 q Gransmåstock 26,81 Leveranspriser vecka 48 Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna p stigande q sjunkande Hela landet Södra Finland Södra Österbotten Tallstock 57,76 q 60,57 q 53,94 q Granstock 58,02 q 60,85 q 53,64 q Björkstock 46,34 p 43,88 p Tallmv*) 30,14 q 30,48 q 30,70 q Granmv 31,34 q 32,55 q 31,12 q Björkmv 30,30 q 30,45 q 30,56 q Tallsmåstock 35,95 q 34,95 q Gransmåstock 37,32 q *) mv=massaved Skogsbruket 12/2011 27

Jeppobo köpte fanerfabrik Äntligen har jag full kontroll över hela produktionskedjan och kan fatta alla beslut själv och producera det som kunderna vill ha. Det säger Brage Finskas (66) som i mitten av oktober köpte fanerfabriken i Sastamala, som ligger mellan Björneborg och Tammerfors. Finskas är ingen nybörjare i fanerbranschen. I 25 år har han handlat med faner producerat i Finland och även i Baltikum, Ryssland och Kina, som han vidareförädlat och exporterat. Svårt att sluta Jag har försökt köpa en fanerfabrik tidigare, men inte lyckats, säger Brage Finskas. Nu var läget gynnsamt och vi kunde köpa f.d. Vamma- God Jul och Gott Nytt År önskar Svenska Småbruk och egna hem Ab lan Vaneri av konkursboet. Jag borde egentligen vara pensionär och sköta barnbarnen, men jag har svårt att lämna branschen och orsaken till köpet är att barnen är intresserade av branschen och att fortsätta med det som jag har byggt upp. Fineva Ply, som fanerfabriken heter idag, ägs förutom av Brage Finkas och hans familj av Christer Tidström och hans familj. Tidströms är även delägare i KWH koncernen, där bland andra slipmaterialtillverkaren KWH Mirka och rörtillverkaren KWH Pipe ingår. Snabba ryck Allt har gått snabbt, vilket är typiskt för Brage Finskas. Den 19 oktober blev han ägare till fanerfabriken, den 7 november limmades den första kryssfanerskivan och nästa dag fick skivorna sin ytbeläggning. Fanerskivorna limmas ihop av 1,4 millimeter tunt faner till s.k. kyssfaner. Det finns mycket färdigt svarvat tunt faner i lager, så därför kom vi snabbt igång, säger Finskas. Vi har också 1 000 kubikmeter björkstockar i bassängen, som vi kan ta upp och svarva när som helst. Virkesanskaffningen är en utmaning Brage Finskas vid det först paketet kryssfaner, white filmplywood, som hans fanerfabrik i Sastamala producerat. Virkesanskaffningen är i dagsläget den största utmaningen för oss. Virkesanskaffningen är i dagsläget den största utmaningen för oss. Den förra tillverkaren har dåligt rykte som en följd av obetalda virkeslikvider. Jag utgår från att vi får ett fungerande samarbete med de tre stora virkesköparna och med skogsvårdsföreningarna, för det finns björkstock. Några billass med björkstock har redan kommit in genom fabriksporten. Modern fabrik Finskas är verkligt nöjd med köpet och maskinparken, som representerar det nyaste inom branschen. Svarven är bara ett år gammal och bredden är justerbar från 120 centimeter till 150 centimeter. Ytbeläggningen är Finevas starka sida. I Jeppo sågas och bearbetas kryssfaneren. En stor del av kryssfaneren kommer att gå på export, bl.a. till inklädnad av betongformar och som golv- och väggmaterial i släpvagnar. m Text: Gerd Mattsson-Turku 28 Skogsbruket 12/2011

Min skog är min katedral Skogsägaren och företagaren Tõnis Kask från Hargla i landskapet Valgamaa i södra Estland är skogsbruksingenjör och var tidigare anställd av den estniska motsvarigheten till vår Forststyrelse, Riigimetsa Majandamise Keskus (RMK). Där ansvarade han för skötseln av 19 000 hektar statlig skogsmark just i Valgamaa. Genom organisationsförändringar blev han avsatt i slutet av 1990-talet och livnär sig nu som konsult på att utveckla olika dataprogram till stöd för både företag och skogsbrukare. En strävan att utöka det egna skogsinnehavet har drivit honom till skogsaffärer. I samband med att han slutade arbeta inom den statliga forstförvaltningen fick han tillfälle att köpa det hus han själv låtit bygga för forstförvaltaren. Senare har han köpt upp omkringliggande skog dels privat men också för det företag han äger tillsammans med sin son. Skogsbruk på mindre fastigheter en hobby Medelskogsarealen för privata skogsbruk i Estland ligger på drygt 10 hektar. Minst femtio hektar borde man ha för att kunna göra virkeshandel säger Tõnis. Just nu går Skogsbruket 12/2011 det inte att sälja gagnvirke från en så här liten privatskog i Estland, säger han. Själv hugger han mest brännved. Hyggen blir det i alla fall årligen eftersom det också ingår i hans företagsverksamhet att lära ut skogsbrukarkunskaper. Han har nyligen ordnat en kurs på gården. Tõnis har ännu aldrig haft möjligheten att sälja stock från egen skog. Björkmassaved har han dock sålt 40 45 kubik. Han hugger för hand och kör ut med en fyrhjuling. Den här vintern ska han gallra en halvhektars björkskog och planerar att efter det eventuellt plantera ut fasaner där. Skogen ofta bolagsägd Faktaruta: Estlands folkmängd 1,38 miljoner Hälften av Estlands areal består av skogsmark, ca 2,2 miljoner hektar Av skogsarealen består 42 % eller 1,4 miljoner hektar av privata skogar Det finns drygt 70 000 skogsägare (5 % av esterna är skogsägare) Könsfördelningen bland skogsägarna: kvinnliga 39 %, manliga 61 % Trädslagsfördelningen i Estlands privata skogar: Björk 32 % Tall 28 % Gran 16 % Al (gråal och klibbal)15 % Asp 6 % Andra trädslag 3 % Källa: Keskkonnateabe Keskus, Estonian forestry 2011. Tõnis Kask berättar att han började sin bana som markägare och skogsägare år 1994. Då köpte han skogsvaktarbostället. Ursprungligen är det en gammal bondgård från 1920 30-talet. Lägenheten på 3,5 hektar hade en halv hektar skog. Idag äger han tillsammans med sin son ett bolag med 11 hektar skog på omkringliggande marker. Där driver han en liten fårfarm av skogsmarken i Estland är i privat ägo och hur stor andel som är företagsägd idag. En gård med många tecken på skogskultur Tõnis gård i södra Estland bär också tecken på skogskultur. Vi träffas i staden Viljandi i mellersta Estland dit han kommit som åhörare till en internationell konferens om skogskultur. Konferensen har nästan tvåhundra åhörare, skogskultur är en stor sak i Estland just nu. Många skogsägare är intresserade av den egna gårdens historia. Tõnis räknar upp olika tecken från forna ägare på sin egen gårdsplan. En lindallé leder upp till gårdsplanen. Ett Man borde ha minst 50 hektar för att kunna göra virkeshandel. och är mångsysslare för bokföringsprogram för företagare. Skogen är för liten för att ge ekonomisk lönsamhet, men lämpar sig bra som övningsområde för de fortbildningskurser han ordnar för skogsfackmän. Privatskogsbruket utvecklas hela tiden Problemet i det privata skogsbruket i Estland har varit att kostnaderna för skogsbruk inte varit avdragbara. Nu har det skett en ändring och från början av år 2011 är kostnaderna avdragbara också för privatpersoner. För företag har det varit möjligt också tidigare att dra av kostnaderna för skogsbruket. Det här är en av orsakerna till att också Tõnis köpt tilläggsskogsmark i sitt företags namn och inte privat. Det finns ingen statistik att tillgå över hur stor del familjeträd i form av en ek har planterats på gården för ungefär 80 år sedan. Vilken händelse man har hedrat med detta på 1930-talet vet han inte, det är en gammal tradition i Estland att man planterar ett träd vid en viktig händelse. Kanske man firat bröllop på gården då, funderar Tõnis. Det andra gårdsträdet är en stor björk i samma ålder. Sin katedral kallar Tõnis gårdens tallskog som är mellan 120 och 140 årig, här kan man vandra när man ska lösa problem, filosoferar han. Den är klar och ljus och helt uppenbart hans favoritskog. Det sägs att björkskogar hjälper mot depression och hämtar optimism, fortsätter han och att en promenad i en granskog tar ner dig på marken om du har tendenser att drömma dig bort eller har för vidlyftiga planer. m Text och foto: Maria Lindén 29

Köp & Sälj På denhär annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog. Utbud på tjänster i Österbotten: Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749 Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534 8565. Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn 041 435 8089. Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567. Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax Korsnäs, Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197. Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes Korsnäs området, tfn 040 750 7929. ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171 Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 050 518 1054 Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449. Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, tfn 0500 160 669. Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, tfn 050 505 7088. Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508. Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, tfn 0400 86 73 73. Utbud på tjänster vid Sydkusten: Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240. Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, tfn 040 5057 723. Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet nedan och skicka det till redaktionen på adressen: Skogsbrukets köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. Månadens Tok Picea abies är ju vår vanliga gran! Jag vet, men den säljer bättre på latin! Skog är en dyrbar egendom som många glömmer bort att försäkra. Aktia Skogsförsäkring Med skogsförsäkringen kan du försäkra de flesta normala risker som kan förekomma på din skogsmark. Försäkringen omfattar både trädbeståndet och plantbeståndet. Läs mer om vår skogsförsäkring på www.aktia.fi. Försäkring beviljas av Aktia Skadeförsäkring Ab Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören betjänar. Ser en människa i varje kund. 30 Skogsbruket 12/2011

Bränslepriser Skogsflisen har blivit billigare Bränslets pris i värmeproduktion (inkl. bränsleskatt och försörjningberedskapsavgift dvs. kolumn B) Bränslepriser, A B C D E oktober 2011 Skatter och Bränslets pris 3 mån. glidande 12 mån. glidande avgifter medelvärde medelvärde Konsumentpris euro/mwh euro/gj euro/mwh euro/mwh euro/mwh Frästorv 6) - transport ca 50 km 11,9 euro/mwh 1,9 3,3 11,9 11,8 11,2 - transport ca 100 km 13,1 euro/mwh 1,9 3,6 13,1 12,7 12,3 Stycketorv 4,6 16,7 16,0 15,0 - transport ca 100 km 17,6 euro/mwh 1,9 4,9 17,6 16,8 15,8 Skogsflis 7) 17,4 euro/mwh 0,0 4,8 17,4 17,4 18,2 Träpelletar 8) 36,0 euro/mwh 0,0 10,0 36,0 35,9 35,8 Nominalla priser exkl. mervärdesskatt för bränslen i värmeproduktion Mervärdesskatt ingår inte medan bränsleskatt och försörjningsberedskapsavgift ingår. Obs. Bränslen inom elproduktion är skattefria (kolumn B); från siffrorna i kolumnerna C, D och E ska värdet i kolumn B avdras. 6) Pris för storkonsumenter 7) Medelpris 8) Lös pellets för storkonsumenter Det finns ingen statistik över återanvändningsbränslen. m /MWh 100 95 90 85 80 75 70 65 60 55 50 45 40 35 30 25 20 Nominella priser exkl. mervärdesskatt för bänslen i värmeproduktion Lätt brännolja Träpelletar Tung brännolja Naturgas Skogsflis Stenkol Frästorv Den fullständiga statistiken över bränslepriser hittar du på Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter. Loginuppgifterna för att öppna sidan finns på fakturan. Du kan också beställa dem via redaktionen. m Källa: Pöyry Energy Oy. 15 10 5 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Forststyrelsen säljer sina små skogsskiften Forststyrelsen kommer att sälja tusentals små skogsskiften, skiften som är under fem hektar. De första, omkring 1 500 objekt, kom till försäljning i mitten av oktober. Skogsskiftena som nu säljs är svåra att utnyttja för Forststyrelsen, antingen för att de är små till arealen eller ligger långt från andra skiften. Men för en rågranne som vill utöka sitt skogsinnehav kan de vara värdefulla, säger Esko Maukonen på Forststyrelsen. Skogsskiftena finns över hela landet, med undantag av nordligaste Lappland. Över 3 000 skogsskiften kommer att gås igenom. Vi säljer naturligtvis inte de skogsskiften som är av betydelse för oss, för vår affärsverksamhet, naturskyddet eller friluftslivet. Utbudet fylls på efter hand och intresserade kan bekanta sig med utbudet på Forststyrelsens webbsajt; www.laatumaa.fi -> Metsätilat > Myytävät metsätilat. Det slutliga priset bestäms efter underhandlingar mellan säljare och köpare, men på webben finns ett utgångspris angivet. m Text: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 12/2011 31

*.QG71* Skogsbruket önskar sina prenumeranter, medarbetare och annonsörer God Jul och ett framgångsrikt Gott Nytt År I år har vi igen valt att göra en inbetalning till Finlands Skogsstiftelse i stället för att skicka julkort. Finlands Skogsstiftelse förmedlar information om det finländska familjeskogsbruket och om skötseln och användningen av våra skogar. Stiftelsen ger också stöd till skolor och daghem för skogsbesök och för läromedel.