README En konferens om läsandet, Malmö 13 april 2016 Läsandets många sidor Readme är en återkommande konferens om läsandet med ett anslag som inte direkt är bibliotekiskt, angelägen och viktig. Kanske viktigare på ett sätt funderar jag. Varför då? Jo för att den sätter in och lyfter fram bibliotekens betydelse, bibliotekariernas värdefulla kompetens utan att direkt prata om det. Readme har ett vidare perspektiv än boken än biblioteken än bibliotekarierna. Sätter in dem i ett sammanhang, det demokratiska samhällets. Där vi alla är en del, där vi alla har ett ansvar.
Där våra värderingar kan se totalt olika ut. Vilket vi inte har behövt påminna oss så ofta under en tid. Nu är en annan tid då det demokratiska samhället åter prövas. Om det måste vi prata. Precis det gjordes på Readme 2016. Årets konferens den 13 april på högskolan i Malmö hade teman som hot och hat, konspirationsteori och civilkurage och inte minst yttrandefrihet. Readme vill förändra, vill samla kunskap samt generöst tillåta att den delas och sprids vidare. På väg hem från konferensen funderade jag på dem vi pratar om, de som vi upplever som fiender, som är demokratins fiende. Vad säjs på deras konferenser? Hur pratar de om oss, deras fiender. Skulle jag vilja våga delta i ett sådant sammanhang? Skulle det vara uthärdligt? Är jag välkommen? Sofia Mirjamsdotter, journalist, och Elza Dunkels, forskare vid Umeå universitet, båda välkända och tidigt aktiva på sociala medier. Deras berättelser handlar om mänsklighetens mörka sidor. Att bli utsatt för hot på grund av sina tankar, ibland kanske inte ens färdigtänkta, är obehagligt, fruktansvärt och inte okej. Sofia pratade om formulerandets magi", hur samtal föds och tankar byts. Hur hon generöst delade med sig men det var förr i tiden, i internets begynnelse. Idag är hennes strategi en annan. Ibland kastar hon ut ett köttstycke för hon vill inte kapitulera, se det offentliga samtalet bli allt torftigare. "När lejonen anfaller backar jag sakta ur rummet." Hatet berörde hon inte. Det gjorde däremot Elza Dunkels. Som förutom sin mycket öppna personliga berättelse också funderade kring att näthat inte är något etablerat eller juridiskt begrepp. Vi vet inte vad andra tänker om det. Hon ser två huvudlinjer; det politiska näthatet och det personliga, där det finns en relation mellan parterna. Hennes teori är att grunden är de begränsande oklara normerna och därmed blir det ett strukturellt problem. Som den drabbade förväntas lösa själv. Kan vi nöja oss så? Inte. Vi har alla ett ansvar att söka motstrategier, inte utsätta oss och stötta drabbade. Hur då?
Den frågan följde med de ca 400 deltagarna ut i pausen och även om inga absoluta svar formulerades så tror jag alla var överens om att våga prata om det, ge kärlek till den som drabbas är en början. Liten men dock inte betydelselös. Teorin förstärktes av Annika Hamruds berättelse. Hon är journalisten som sökte kontakt med författaren "Julius Caesar" och hamnade i stormens öga. Annika Hamrud samtalade med kollegan Anders Mildner som är initiativtagare till Readme. - Var du rädd, frågade Anders. - Ja. Jag var rädd. - Är det problematiskt att vara här och berätta. Är du rädd att det skall börja igen? - Nej, jag är inte rädd. Men man kan inte kräva av någon att inte var rädd. Många är drabbade... Att höra personliga berättelser om hot och hat är starkt berörande. Tänker på alla de många, även barn och unga, som inte berättar, inte har någon som lyssnar. Det är allvarligt, riktigt hotfullt. Egentligen detsamma som att acceptera ett beteende. Att det endast var kvinnor som berättade om hot och hat via nätet, vad står det för? Terrorns mål är att skapa stor rädsla. Jack Werner, journalist och grundare av Viralgranskaren påminner oss om hur lätt det är att bli lurad och ger oss en snabblektion i källkritikens grunder. Han gör oss också uppmärksamma på hur ords värde förändras med tiden. En slampa idag är inte detsamma som en slampa på 60-talet. Orden vi använder, hur vi använder dem, i vilka situationer,
tillsammans med vilka och vad de gör med oss? Spännande tankar som i salongens dunkel lätt fångar mig och frestar mitt fokus att landa långt bortom scenens flygande matta. Ett gott betyg för en innehållsrik och tankeväckande konferensdag konstaterar jag så här i summerandes stund. Det var så mycket mer än detta och hur ge en rättvis bild? Lämna över till er läsare är det enklaste och bästa och ja fullt möjligt eftersom hela konferensen kommer att finnas tillgänglig via UR.se inom kort. - Yttrandefriheten är alltid hotad och måste alltid försvaras, avslutar Anders Mildner årets Readme konferens. Text och bild: Katinka Borg, Regionbibliotek Region Jönköpings län
Blank Spot och Bamse om vita fläckar och källkritik Blank Spot project startade för ett drygt år sedan som en crowdfunding-kampanj av bland andra journalisterna Martin Schibbye och Nils Resare samt mediestrategen Brit Stakston. De såg behovet av kvalificerad utrikesjournalistik samtidigt som man på många nyhetsredaktioner skurit ner på just detta. "Vi känner en stor oro för den här utvecklingen. För de reportage som inte blir skrivna. För de konflikter som glöms bort och för de människor som inte ges en röst. I förlängningen för allas vår bild av omvärlden och vår demokrati" (citerat från Blankspotproject.se) Nils Resare utmanar oss konferensdeltagare med frågor om var vi har våra "vita fläckar". Hur är det egentligen med våra kunskaper om vad som händer i andra delar av världen? Valet i USA kan vi förstås en del om, men vad vet vi om konflikten i Burundi? Det blir starkt och kryper nära mig, när vi via telefon får höra Johan Schibbye berätta om att han och Johan Persson nu är ute på sitt första gemensamma uppdrag efter de 438 dagarna, någonstans i världen. En resa de har planerat i ett år. Pris 101 kronor inklusive moms jag uppmärksammar detta på tidningen som fanns med i den goodiebag vi fick på Readme. Absolut den dyraste papperstidning jag läst. Och kanske den mest innehållsrika, med läsning som räcker flera kvällar och berör på djupet. Måste få ta tid att ta in och fylla igen de "vita fläckarna" tänker jag. Om Bamse funnits på riktigt, hade han säkert varit en av dem som stöttat Blank Spot. Nu var det inte därför Bamse fanns med på Readme, utan för att man håller på att ta fram en Bamsetidning om källkritik. Förlaget Egmont Publishing hade under hela dagen en workshop i en angränsande lokal. Några elever från årskurs tre, ett par gymnasieelever och tecknaren Adam Blomgren arbetade
tillsammans med dagens föreläsare Jack Werner och Elza Dunkels samt Charlotta Borelius från Bamseförlaget. Hon dök upp på scen vid några tillfällen så vi fick veta hur arbetet fortskred. I slutet av dagen hade man skapat två serier. Det är inte så svårt att föreställa sig den alltid lite skeptiske Skalman som lärare i källkritik (bilden från nr 2, 2016). Kanske är det han som dyker upp i den lärarhandledning som också planeras? Blir spännande att se den färdiga tidningen! Text och bild: Johanna Billvén, Regionbibliotek Region Jönköpings län