Stor bockrot (Pimpinella major) Stor Bockrot (Pimpinella major) Flerårig ört med kraftig jordstam. Stjälk kal, ihåligt räfflad, bräcklig, i övre delen grenig. Blad vanligen enkelt parbladiga med 2-9 äggrunda till ovala, 2-10 cm långa, sågtandade bladpar. Övre stjälkblad trefingrade. Flockar sammansatta, i stjälkens topp, vita till rosa blommor Syd och Mellansverige, sällsynt, företrädesvis i parker och skogsängar. Jordstammen färsk eller torkad. Flyktig olja, saponin, garvämnen, pimpinellin, bitterämnen, kumarinderivat, hartser. Slemlösande, inflammationshämmande, svagt sammandragande och urindrivande. En drog används främst mot hosta, bronkit och svalgkatarr,kan även användas som munsköljmedel för tonsillinflammation, bölder och tandköttsinflammationer. Inga kända biverkningar vid normal användning. Ett antal arter
Bockrot pimpinella saxifraga Skillnaden är att denna har en hårig, trind stjälk i övrig som ovanstående ört. Träjon (Dryoperis filix-mas) Träjon (Dryoperis filix-mas) S p o r g ö m m o r Stor, flerårig ormbunke med upprätt jordstam. Blad ofta mer än 1 meter långa, vissnar ned under vintern, upprätta, sällan utbredda. Bladskaft ¼-1/2 gånger så långt som bladskivan, täckt med ljusbruna, spetsiga fjäll. Blad parflikiga. Småblad jämnbreda, parflikiga med trubbtandade flikar.
Sporgömmor i två reder längs småbladsflikens mittnerv. Fuktig skogsmark, bergbranter och bäckdalar Allmän till nedre Norrland. Hildegard skrev i en örtabok på 1100-talet, att ormbunken hade så stor kraft, att till och med djävulen skydde den. Redan Theopharatos berättade om örtens bandmaskfördrivande verkan och till det används den än idag. Även Plinus framhåller den även fördriver loppor. Inom folkmedicinen har den använts som sömnmedel även mot ischias och reumatism. Trolldomsformler och besvärjelser hör sedan gammalt ihop med ormbunken. Enlig tron blommade den under några korta ögonblick på midsommarnatten och får omedelbart sina frön. Den som får tag i dessa frön kan ha en ovärderlig nytta av dem. Men försiktighet måste iakttagas för eljest faller han i djävulens klor. Ensam måste man på midsommarnatten gå in i djupaste skogen där den största ormbunken växer, välja ut en av plantorna och sticka sju gröna fläderkvistar i jorden runt den. Klä av sig, bre sin skjorta under den, klä på sig och sätta sig att vaka. Det kan då hända att fröna ligger på det vita limmet när morgonen gryr. De som är lycklig nog att äga ormbunksfrön behöver aldrig frukta vare sig djävulen eller bråddöd, för han är säker för alla mordvapen. Filicin, filixinsyra, garvsyror, floroglucinderivat, bundna oljor, spår av flyktiga oljor, harts, stärkelse och socker. Maskdödande, speciellt verksam mot bandmask, läkande Som extrakt mot mask, följt av laxering. Bör ej användas till självmedicinering. Överdosering ger förgiftningssymtom, även små doser kan vara skadliga.
Våtarv (Stellaria meddia) Våtarv (Stellaria media) Ettårig med tunn, fingrig rot, mattbildande. Bildar flera generationer per år. Stjälk 5-50 cm, rikt förgrenad, uppstigande, kal men med en rand av hår längs ena sidan. Blad vanligen kala men ibland håriga vid basen. Blommor vita i radiära toppställda knippen. Allmän i hela Sverige Hela den blommande växten, färsk eller torkad Saponiner, mineralsalter, koppar, järn Urindrivande, sårläkande. Lindrar hosta, inflammationer och irritationer, milt laxerande. Vidare för baddning av trötta ögon. Krossad färsk som gröt på svullnader, bölder, svårläkta sår, klådstillande och hudirritationer Inga skadliga biverkningar finns dokumenterade. Annan användning En utmärkt ört för sallad och gröna drinkar, obs dock att den måste vara frodig och grön, är den
liten, gulaktig smakar den oerhört bitter och skall inte användas. Koka våtarv i sin egen vätska 5 minuter och tillsätt litet citron till en tunn soppa. Man kan även fräsa den i smör tillsammans med ramslök, eller gräslök. Ärenpris (Veronica officinalis) Ärenpris(Veronica officinalis) En flerårig ört, 10-30 cm hög. Stjälken är krypande, rotslående, tätt hårig. Blad äggrunda, finsågade, håriga, nästan oskaftade, vintergröna. Blomklasar upprätta, glandelhåriga, blekblå blommor i juniaugusti, någon gång kan blommorna vara ljusröda eller vita. Vanlig på torr, mager mark, skogsbryn, hedar, betesmarker, klippor, bergbranter, vägkanter i hela Sverige utom Norrland. Den färska eller torkade blommande örten. De klasiska författarna nämner inte växten som läkeört, men på 1500- och 1600-talet betraktas
ärenpris som en utomordentlig läkeört, särskilt i Tyskland där en forskare vid namn Johann Franke år 1690 ägnade en bok om 300 sidor lång avhandling om örten. Sin största berömmelse har örten haft för sin verkan mot eksem och åderbråck, om detta finns många historier. En herde såg en dag en hjort med elaka utslag på hela länden. Hjorten gick till ett träd under vilket det växte massor av ärenpris, stoppade munnen full och gned sedan länden, varefter den åt upp en del av blommorna och lade sig att sova på den blommande örtbädden. Några dagar såg han hjorten på nytt och då var alla utslagen borta, men något hår hade ej vuxit ut. Herden pressade ut saft ur en mängd örter och till landets konung som led fruktansvärt av eksem. Han omtalade vad han set och bad att få tvätta kungen över hela kroppen med saften. Detta tilläts han göra, och när kungen druckit en kopp ärenprissaft och sovit några timmar, vaknade han med en hud lika fin som ett barns. Av senare farmakologiska undersökningar har framgått att örtens innehåll har en egendomlig verkan på människohuden. Vitamin C, organiska syror, garvämnen, bitterämnen, hqarts, glykosiden aucubin, flyktig olja Aptitstegrande, upphostningsbefrämjande, stimulerar mjölksekretion, sårläkande Olika former av luftrörskatarr, hostmedicin, njurstörningar, reumatism, utvärtes vid svullnader, brännskador, dåligt läkta sår, att badda på olika hudutslag. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Vallört (Symphytum officinale) Vallört (Symphytum officinale)
En högväxt flerårig ört med vingkantad stjälk. Den sprider sig med utlöpare och bildar ofta stora bestånd. Bladen är stora och spetsigt äggrunda, de nedre bladen är skaftade medan stjälkbladen är styvt och vasst borsthårigt. Äkta vallört blommar i juni-juli, blommorna är blekrosa till violett. Man skall inte förväxla den med fodervallört (S.asperum) de liknar varandra, den sistnämnda har klart blå blommor. Hybrider mellan de två arterna är vanligare än föräldraarterna, den kallas uppländsk vallört (S.x uplandicum) Äkta vallört är mycket sällsynt, man kan hitta den på kulturpåverkad jord vid gårdar och vägkanter från Skåne till Gästrikland Färsk och torkad rot. Dess botaniska namn symphytum kommer från grekiska ordet symphye (att förena) och alluderar till örtens förmåga att förena brutna ben. På medeltiden odlades den ofta just för sitt rykte som sårläkande och behandlande ört.. Nyare undersökningar tycks bekräfta vallörtens läkande egenskaper just i fråga om sår och benbrott. Slem, ca 30%, garvämnen, allantoin, eteriska oljor, spår av alkaloider, inulin. Protein, kalium, kalcium, fosfor, tiamin, niacin, vitaminer B12, A, C och E, stärkelse Invärtes inflammationshämmande, retningslindrande. Utvärtes sårläkande, antibakteriell, stimulerar cellväxten.
Invärtes svagt blodtryckssänkande. Eftersom det finns viss indikering på att vallört invärtes kan förorsaka skada vid stora doser är det bäst att vara försiktig vid invärtes bruk. Utvärtes främst som gröt till svårläkta sår. Infektionshämmande och smärtlindrande. Inga skadliga biverkningar vid normal användning, dock skall försiktighet iakttagas när örten användes invärtes. Ängsvädd (Succisa pratensis) Ängsvädd (Succisa pratensis) Flerårig ört med kort, tjock jordstam. Stjälkar uppstigande eller upprätta, ofta greniga, 2-6 dm. Bladen är motsatta, de nedre i rosett, 1-3 dm, smalt äggrunda med nedlöpande bas, trubbiga till spetsiga. Stjälkblad få, ofta stödbladslika. Blommor i täta, halvklotformiga, långskaftade, 15-25 mm breda korgar. Kronan fyrflikig, violett till mörkblå. Ängar och betesmarker i Skåne till mellersta Norrland.
Den torkade, blommande örten, jordstam med rötter. Om ängsvädd, som förr kallades djävulsbett, berättar Linnè i sina anteckningar från 1725: Rotrn war nyttig för alt ondt, ja mot sielfwa döden. När Satan det fik wetta, behagade dett eij honom wähl, ty bet han af rötterna att nu eij är mehr qwar än allena dett som skall föda örten. Saponiner, garvämnen, socker, scabiosin, amidon, kaffesyra. Upphostningsbefrämjande, adstringerande, sårläkande, svettdrivande, stimulerar magverksamheten, maskdödande. Vid bronkit, munslemhinneinflammation, astma, hudbesvär. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Strandlysing Se Videört Videört (Lysimachia vulgaris) Videört/Strandlysing (Lysimachia vulgaris)
En 50-150 cm hög, flerårig ört. Stjälk upprätt, något kantig, svagt förgrenad. Blad i kransar om tre eller motsatta, nästan skaftlösa, smalt ovala, tillspetsade, helbräddade. Blommor guldgula i juliaugusti i långskaftade klasar från de övre bladvecken. Allmän på fuktiga ställen och längs stränder upp till Värmland, Västmanland och Gästrikland, sällsynt i Norrbotten Blad och blommor Under antiken tycks denna ört varit okänd inte heller under medeltiden tycks den väckt någon uppmärksamhet. Det var först senare som den började användas mot feber och på grund av sitt innehåll av vitamin C även mot skörbjugg Garvämnen, glykosider, saponiner, enzym, vitamin C. Adstringerande, sårläkande. Vid blödningar, diarré, munsköljningar
Inga skadliga biverkningar vid normal användning Trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis) Trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis) En 40-80 cm hög, två- eller flerårig ört med upprätt, rund stjälk, som upptill är förgrenad. Bladen är enkla, lansettlika, tandade och håriga. De har korta skaft. Blommor vita, rosa eller violetta i juni i stora klasar. Doften är särskild under kvällen, starkt och angenäm. Inhemsk i Mellan- och Sydeuropa där den väser i snår och i skogar samt på vägkanter. Y Sverige sedan länge odlad som prydnadsväxt, ofta förvildad. Färsk växt utan rot insamlad under blomningstiden. Släktnamnet Hesperis med betydelsen afton, antyder, doftar trädgårdsnattviol särskilt starkt fram på kvällen. Med hjälp sin violdoft lockar den till sig olika insekter som suger nektar och ombesörjer pollinationen. Används numera sällan som medicinalväxt, eftersom om den skall ha någon verkan
måste den användas färsk. Fet olja och vitamin C Urin och svettdrivande, upphostningsbefrämjande. Tidigare vid gikt och njursten. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Tomtskräppa (Rumex obtusifolius) Tomtskräppa (Rumex obtusifolius) En 50-120 cm hög flerårig ört. Stjälk upprätt, grön, ofta med en röd anstrykning. Basbladen stora, brett elliptiskt formade, trubbiga och långskaftade. Övre stjälkbladen lansettlika. Blommorna grönaktiga i juli- augusti i glesa pyramidformade ställningar.
Ursprungligen i Mellan- och Sydeuropa. Ganska vanlig vid vägkanter och på avfallsplatser till Uppland och Värmland. Blad, färsk saft och jordstammen. Ett mycket besvärligt ogräs. Fröna innehåller substanser som motverkar mikrobiell nedbrytning och kan i ostörd jord på så sätt överleva i mer än 50 år. I bearbetad jord 20-30 år. Garvämnen, järn, små mängder av antrakinonglykosider. Laxerande, adstringerande, antianemisk, stärkande Anemi- blodbrist under graviditet, gikt, hemorrojder, lever och tarmsjukdomar. Hudsjukdomar psoriasis, eksem, nässelfeber och vid järnbrist. som stärkande medel, blodrenande och milt avförande. Inga skadliga biverkningar vid normal användning