Driftsekonomisk analys, ett instrument för framtida beslut Foto: Bildarkivet i Klågerup Av Niklas Bergman, VäxtRådgruppen Vad är jag bra och dålig på i jämförelse med andra växtodlare? Genom att vara med i en driftsekonomisk analys kan du belysa detta och andra frågeställningar och ge gården ett underlag för framtida beslut och effektiviseringar. VäxtRådgruppen utför varje år en ekonomisk uppföljning av årets växtodling. I utvärderingen av 2002 års resultat deltog 55 gårdar i Sörmland, Uppland, Västmanland och Östergötland. Den totala arealen uppgick till 11 200 hektar med en medelareal på 204 ha. Den minsta gården var 54 ha och den största 522 ha. 2002 var tre av gårdarna helt ekologiska samt fyra stycken delvis omlagda. Uppföljningar finns arkiverade från 1982 och framåt. Utvärderingen utförs sedan år 2000 i växtodlingsprogrammet DataVäxt. Programmet beräknar täckningsbidrag 1 och 2. I TB1 ingår intäkter, insatsvaror och rörliga maskinkostnader. Tillkommande i TB2 är fast maskinkostnad och arbetskostnad. Kostnader som inte har en direkt koppling till växtodlingen är inte SVENSK FRÖTIDNING NR 4 JUNI 2003 23
med. TB1 för varje gröda visar förutsättningarna på gården och hur effektiv själva odlingen varit. TB2 visar mer på effektiviteten i växtodlingen totalt. Några resultat av 2002 års växtodling 2002 bjöd på god övervintring av höstsäd och tidigt vårbruk. Nederbörden kom ojämnt fördelad över året med försommartorka, regn i juni och delvis i juli, därefter snustorrt hela augusti och september. Medel-TB2 i gruppen var 3258 kr/ha med ett intervall mellan 1200 och 5000 kr/ha. De olika grödornas resultat ses i tabell 1. Timotej och ängssvingel var de grödor som hade genomsnittligt bästa ekonomiska resultat. Höstvete odlades på 27 % av all areal med en medelskörd på 6271 kg/ha och TB1 6118 kr/ha. Spridning i skörd låg mellan 4,5 och 8 ton/ha. I området är fortfarande sorten Kosack den vanligaste tätt följd av Stava. Dessa två stod för ca 75 % av all höstveteareal. Höstvetet befäster därmed sin ställning som den mellansvenska växtodlingens ekonomiska ryggrad. Rågvete gav i medelskörd 6582 kg/ha, vilken är drygt 300 kg mer än höstvete. Rågvetet hade dock 100 kr sämre resultat i TB1 jämfört med höstvetet. Höstrapsen hade ett gott år 2002 och medelavkastningen för gårdarna hamnade på 3339 kg/ha. Däremot var höstrybsskörden klart sämre, 1841 kg/ha. Dessa resultat stärker VäxtRådgruppens uppfattning att när höstoljeväxter odlas i området så ska det vara raps. Rapsen kan bli bästa gröda på gården, en potential som rybsen saknar. Timotej odlades på 7 gårdar med merparten av dessa i Västmanland. Skördesnittet låg på 446 kg/ha med ett TB1 på 6119 kr/ha. Ängssvingel odlades bara på två gårdar och därmed ska man inte dra för stora slutsatser. Men på dessa två gårdar var ängssvingeln bland de bättre grödorna. Rödklövern hade ett sämre år bakom sig och den odlades bara på tre gårdar. Tabell 1 Grödvis sammanställning över skörd och TB2 2002 Gröda Skörd (kg/ha) TB2 (kr/ha) Höstvete 6271 4426 Rågvete 6582 4163 Råg 5815 3267 Vårvete 5433 3972 Korn 4541 3022 Havre 4791 3641 Höstraps 3339 4019 Höstrybs 1841 2116 Vårraps 2442 3101 Vårrybs 1550 1193 Ärter 3425 3153 Timotej 446 4918 Ängssvingel 960 6308 Rödklöver 166 2863 Förfrukter till höstvete Oljeväxter och ärter var som väntat de bästa förfrukterna till höstvete. Det som också visar sig år efter år är att stubbträda som förfrukt till höstvete aldrig är riktigt bra. Stubbträdans dåliga förfruktsvärde beror sannolikt på uppförökning av kvickrot och baldersbrå som sedan sprutas bort med glyfosat; ofta med dåliga effekter. Växtlighet saknas i många fall och den som är består ofta av kvickrot och baldersbrå. Kvickrotens negativa effekter är kända sen tidigare. En annan gammal sanning är också att en bra gröda är bästa förfrukten. Träda läggs dessutom ofta på skiften som är sämre än gårdens genomsnitt, vilket också påverkar resultatet. Vi kan samtidigt se de positiva effekter som gröngödsling eller en industrigröda ger som förfrukt till höstvete. Resultaten ses i diagram1. Förfrukter som ärter, oljeväxter och havre kan variera mycket i pris. Låt marknadsanalysen välja vilken förfrukt du ska satsa på varje år. Oljeväxter och ärter går dessutom att prissäkra. För att avgöra om förfrukten är lönsam har vi gjort analyser över två års växtföljd (2001-2002): havre följt av höstvete var den lönsammaste växtföljden, mest beroende på ett högt havrepris 2001. Höstvete efter höstvete ger ett nästan lika stort netto. Växtföljden raps före höstvete har givit sämre lönsamhet. Om oljeväxtpriset varit dubbelt så högt som höstvetepriset 2001 hade situationen varit en annan. Produktionskostnad Att ta fram ett kilo höstvete kostade i genomsnitt 79 öre år 2002. År 2001 med sämre övervintring och skörd var motsvarande kostnad 97 öre. Rågvete hade den lägsta produktionskostnaden med 70 öre. Korn och vårvete låg på 89 respektive 94 öre per kilo. Att ha en låg produktionskostnad är givetvis viktigt. Men ett högt avsalupris kan motivera en hög produktionskost- 24 SVENSK FRÖTIDNING NR 4 JUNI 2003
Diagram 1. Skörd och TB 2 för Höstvete 2002 med olika förfrukter 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 Uttag Höstvete Havre Korn Ärter Oljeväxter Skörd TB 2 www.valtra.se SVENSK FRÖTIDNING NR 4 JUNI 2003 25
nad. Specialkontrakt på vårvete är ett exempel på detta. Det är viktigt att vara realist i sammanhanget. Vete med potential på fem ton ska gödslas därefter och inte efter en önskeskörd. Har vetet däremot hög potential ska man inte tveka att satsa. Gödslingskostnaden per kg vete ska därför vara ungefär densamma år från år om gödselmedelspriset är det samma. Maskinkostnad och arbetskostnad Maskinkalkylen bygger på nuvärdet av maskinen med avskrivningstid, restvärde, och en kalkylränta. Rörliga maskinkostnader är underhållskostnader och dieselkostnad. Medelmaskinkostnaden uppgick till 1343 kr/ha och pendlade mellan 700 kr/ha och 2000 kr/ha. Fördelningen mellan rörlig och fast var 602 kr/ha respektive 741 kr/ha. En viktig faktor för att hålla nere kostnaderna är att maskinerna går många timmar. Detta gäller framför allt nya maskiner. Ett alternativ som också visat sig ge låga maskinkostnader är att ha äldre maskiner som sköts väl. En förutsättning är att man är duktig maskinskötare, nöjer sig med äldre teknik och inte värdesätter arbetsmiljön. Gårdarna delades in efter arealstorlek för att undersöka skillnader Diagram 2. De bästa gårdarna i undersökningen har inte lägre kostnader än medelgården däremot har de kostnaderna under kontroll Medel alla gårdar Medel Top 0 Utsäde Gödsel Växtskydd Övr Kost Tork Rörlig Fast Arb -100-200 -300-400 -500-600 -700-800 -900 SVENSK FRÖTIDNING NR 4 JUNI 2003 27
med avseende på maskin- och arbetskostnader. Intervallerna var (antalet gårdar inom parantes): 0-100 (11 st.), 100-200 (22 st.), 200-300 (12 st.) samt mer än 300 ha (10 st.). Det visade sig att alla grupper låg i ett ganska snävt intervall mellan 1260 kr/ha (>300 ha) och 1402 (100-200 ha) kr/ha. Mindre gårdar har en äldre maskinpark och detta håller nere kostnaderna. På gårdar över 300 ha sjunker maskinkostnaderna, men inte så mycket. Däremot har större gårdar lägre arbetskostnad. De minsta gårdarna lägger ner 1000 kr/ha och de största 570 kr/ha. Stora gårdar har alltså köpt sig tid. Sett över gruppen som helhet bör det finnas en möjlighet att trycka maskinkostnaderna, framförallt i gruppen större än 300 ha. Framgångsfaktorer Ofta diskuteras hur vi ska kunna minska kostnaderna för att förbättra lönsamheten i växtodlingen. Förvånande nog visar det sig år efter år att de gårdar som har bäst täckningsbidrag inte har lägre kostnader än genomsnittet, se diagram 2. Det som skiljer de bästa gårdarna från övriga är att de har högre intäkter. Visserligen har dessa gårdar oftast förhållandevis bra jordar, men detta kan inte förklara hela skillnaden. Höga jämna skördar och bra avsaluvärde förklarar de höga intäkterna. En annan gemensam nämnare för framgångsrik växtodling verkar vara tillgången till stallgödsel. Om man tittar tillbaka genom åren som VäxtRådgruppen gjort driftekonomiska analyser så visar det sig återkommande att samtliga av de fem bästa gårdarna har stallgödsel i växtföljden. Stallgödseln verkar vara en garant för jämn avkastning oavsett årsmån. Sammanfattning Odla rätt gröda gör en marknadsanalys inför varje sådd, analysera både den lokala marknaden och världsmarknaden Anpassa kostnaderna efter förväntad, inte önskad skörd Sänk brukningskostnaderna genom bättre utnyttjande av maskiner och arbetskraft Animalieproduktion skapar lönsam växtodling SVENSK FRÖTIDNING NR 4 JUNI 2003 29