MAGASIN VISION. Vi tar gemensamt. ANSVAR för barn och BORÅS. unga

MAGASIN VISION Vi tar gemensamt ANSVAR för barn och unga BORÅS 2025

innehåll och redruta

Vår vision Borås 2025 Hösten 2012 tog Borås Stads Kommunfullmäktige beslut om en vision för Borås. Visionen fick namnet Borås 2025 och inleds: Borås utvecklar sin framtid på arvet inom textil och handel. I Borås står möten mellan människor i fokus. Möten där tillit och respekt är honnörsord och där vi tar till vara individernas unika kraft, kunskap, förmåga och idéer. Borås utmärks av kreativitet och mod att tänka och handla i nya banor. I Borås lever människor tillsammans, och i harmoni med naturen och omvärlden. Viskan var förr den livsnerv som industrin byggde sin framtid på. Nu ger Viskans flöde inspiration till rekreation och upplevelser. Vi arbetar för en hållbar utveckling där de ekologiska, sociala och ekonomiska dimensionerna samverkar. Det finns en stor medvetenhet om hur livsmiljön påverkas av våra val och vi är motiverade att välja det som är bäst för en hållbar utveckling För att uppnå visionen har sju målområden arbetats fram. Människor möts i Borås Vi tar gemensamt ansvar för barn och unga Företagandet växer genom samverkan Livskraftig stadskärna Medborgares initiativkraft gör landsbygden levande Goda resvanor och attraktiva kommunikationer Ekologisk hållbarhet lokalt och globalt Det är om hur vi tillsammans arbetar med målområdet Vi tar gemensamt ansvar för barn och unga det här magasinet handlar. Om fler tar ansvar för barns och ungas uppväxt och lärande skapas bra förutsättningar för barn och unga att utvecklas till engagerade, självständiga och ansvarsfulla vuxna. Eller som det står i målområdet: Stadens vuxna medborgare tar ett gemensamt ansvar för att barn och unga ska få goda uppväxtvillkor. Barn och unga uttrycker sina åsikter och får dem tillvaratagna. Känslan av att kunna påverka stärker inte bara deras självkänsla utan väcker också lust att lära och att engagera sig i samhället. Frivilligorganisationer, föreningsverksamhet och det professionella kulturlivet bidrar till att ge barn och unga en god demokratisk fostran och goda uppväxtvillkor. Förskolan och skolan är de samlade mötesplatserna för alla barn och unga. Vid sidan av pedagogerna möter de här tidigt företrädare för näringslivet och det omkringliggande samhället, över generations- och kulturgränser. Alla föräldrar kan få stöd som stärker dem i sin föräldraroll. Som du kan läsa har vi kommit en bit på vägen. Hoppas att du blir inspirerad att själv arbeta vidare i visionens anda. (kanske något ytterligare?)

unga och äldre Hon märker att hon har utvecklats och blivit modigare som person genom att gå Vård- och omsorgsprogrammet på Almåsskolan i Borås. Det som framför allt har inspirerat Jessica Nyman under utbildningen är alla möten med äldre människor, som Wivi-Anne Bogsjö. Text anna vörös lindén bild De sitter tätt intill varandra, gymnasietjejen och pensionären, och småpratar som två väninnor. Jessica och jag har setts och fikat flera gånger, jag har lärt mig att hon är en härlig tjej som är väldigt ordningsam, säger Wivi-Anne Bogsjö. Under Jessica Nymans sista gymnasieår har de träffats regelbundet för att umgås och se lite av varandras vardag. Träffarna ingår i Vård- och omsorgsprogrammets kurs Äldres hälsa och livskvalitet och är ett samarbete mellan Almåsskolan och PRO, Pensionärernas riksorganisation. Eleverna har haft olika skoluppgifter och bland annat ställt frågor till seniorerna om vad de gör för att må bra. Det har varit jätteroligt att sätta sig in i vad Wivi-Anne gör på dagarna. Många unga har en bild av att alla äldre är sjuka och bor på äldreboenden, men så är det inte. Wivi-Anne är aktiv inom PRO och har fullt upp, säger Jessica. De börjar skratta när Wivi-Anne berättar om den gång när hon följde med Jessica till träningen på Friskis. Det var ett pass i fuego som är en spansk dans, säger Jessica. Jag var så fascinerad av att de kunde röra kropparna på samma sätt hela tiden. Fast för mig räckte det att titta på, säger Wivi-Anne. På högstadiet hade Jessica Nyman ett av Borås Stads feriearbeten och var på ett äldreboende. Jag märkte hur kul det var med äldre människor. De har så mycket att berätta, till exempel om när de var unga och gick ut och dansade och umgicks. Jag kan längta efter att vi som är unga i dag skulle gå ut och dansa mer istället för att sitta framför datorn. Valet till gymnasiet var lätt det blev självklart Vård- och omsorgsprogrammet med inriktning för att kunna jobba med äldre. Det har varit jättebra. I ettan gick jag runt och sa att alla borde gå en utbildning som lär en så mycket som är bra att kunna i livet, som hjärt-lungräddning till exempel. En annan sak som Jessica Nyman uppskattar är att hon har lärt sig att möta olika slags människor, som äldre som är sjuka och deras anhöriga. Träffarna med Wivi-Anne Bogsjö har visat hur det är att vara äldre och fortfarande vara pigg och orka göra saker. Det är alltid bra att kunna se det friska. Det finns ju alltid något, även hos den som är gammal, säger Wivi-Anne. Jessica tycker att praktikperioderna har varit utvecklande. Hon minns nervositeten hon kände på första praktiken, att hon inte vågade ta för sig. Nu i trean vågade jag mycket mer. Det är skönt att se framsteg hos sig själv. Vad är då det allra bästa med att arbeta med äldre? När jag kommer hem efter en arbetsdag känner jag att jag har gjort något bra för andra människor. Och det finns mycket att göra för många äldre i Sverige. Min dröm är att få vara med och förändra så att det blir roligare på äldreboenden.

Unga kommunuvecklare sökes Tio av de ungdomar som söker feriearbete erbjuds ett något ovanligt uppdrag: att utveckla. Det enda krav som ställs på de unga kommunutvecklarna är att de ska kunna arbeta självständigt och ha ett intresse för samhällsfrågor och demokrati. Efter en kort utbildning om barns och ungas rättigheter, inflytande och demokrati är uppdraget att titta närmare på vissa delar av kommunens verksamhet och göra en utredning. Det egna ungdomsperspektivet tillåts ta stor plats i slutsatserna eftersom hela poängen med uppdraget är att hitta sätt att göra Borås till en ännu bättre kommun att leva i för ungdomar. VI ÄGER ska få unga att RÖSTA Bussar som kör unga till vallokalerna eller musik och grillfester? Knepen är många för att få unga att rösta. Maja Karlsson och Studiefrämjandet jobbar tillsammans mot samma mål. text annika klemming Om man inte vet om vilka rättigheter man har är det inte alltid så lätt att engagera sig eller göra skillnad. Jag brinner för att ungdomar ska veta om sina rättigheter och också utnyttja dem, säger Maja Karlsson som läser Samhällsvetarprogrammet på Bäckängsgymnasiet. Det var när hon gick en ledarskapsutbildning i arrangemang av bland andra Fryshuset som tanken på att jobba för ökat valdeltagande hemma i Borås väcktes till liv. Ungefär samtidigt som Maja fick lust att göra något handfast, fick Studiefrämjandet i Borås pengar till projektet Vi äger. Maria Von Wachenfeldt på Studiefrämjandet ville samla folk och föreningar som var intresserade av att arbeta med valdeltagandet och tog kontakt med Maja. Studiefrämjandet är politiskt obundet så det är därför vi kan göra en sådan här satsning. Det spelar ingen roll vad du röstar på utan snarare att du ska rösta, säger Maria. Vi äger jobbar med att hitta aktiviteter som skapar uppmärksamhet för de allmänna valen. Det kan vara genom exempelvis musik utanför vallokalerna, valvakor, grillfester eller hämta unga med buss för att rösta tillsammans, berättar Maja. Under 2015 följs aktiviteterna runt valen upp och diskuteras, kanske i studiecirklar. Erfarenheter tas tillvara för att kunna användas nästa gång det är val. Förutom Maja Karlsson, som sitter med i Borås stads ungdomsråd, så kommer andra föreningar och samarbetspartners vara med. På många håll i kommunen pågår satsningar kring att öka valdeltagandet. Istället för att alla jobbar på sitt håll är det viktigt att vi istället samverkar. På så sätt blir vi en enad front och budskapet får en starkare genomslagskraft. Vi måste få bort attityden av att det inte är någon idé att rösta för att det inte gör någon skillnad. Känslan av att min röst är viktig är så grundläggande i hela vår demokrati, säger Maria von Wachenfeldt

Erica var skoltrött efter nian, men när hon började gymnasieprogrammet som var förlagt till djurparken kändes allt plötsligt roligt igen. När Emma valde programmet tänkte hon mest att djur var söta. Idag brinner hon för djurhållningsfrågor och funderar på att bli djurskyddsinspektör. Ska sanningen fram var det inte främst av omsorg om ungdomarna som Borås Djurpark började sin satsning på utbildning. Det man brann för var att sprida kunskap om arter och bevarande. Men satsningen gav andra oväntade effekter. Både för ungdomarna och djurvårdarna och djuren. text sofia brax bild emelie asplund DJURPARKEN blev deras skola På glasrutan står det Borneoorangutang, men den som tittar noga kan se att de tre honor som klänger omkring i träden bär fleecetröjor och svarta arbetsbyxor. Faktum är att de är treor från Realgymnasiets naturbruksprogram med inriktning Djurvård. Klockan är åtta på morgonen och ett visst lugn vilar över aphuset i Borås Djurpark. Det brummar dovt från högtryckstvätten som några elever använder längre bort i huset. Några makaker tjoar plötsligt till i ett hägn intill. Här, ska du ha lite solrosfrö, säger Erica Öjdefors från marken till Linnéa Lindau, som ligger uppe på en trädgren. Se om du kan lägga några ovanpå stocken! föreslår Emma Öhlin. de arbetar just nu med miljöberikning. De gömmer fröer, paprikabitar, rädisor och broccolibuketter innanför barken, uppe i hängmattan och på andra kluriga ställen så att det ska bli mer av en utmaning för orangutangerna att hitta sin mat. Lite mer som i naturen. På väg ut, i den smala personalgången bakom hägnen, håller de noga till höger när de passerar den gallerförsedda dörren till gibbonernas tillhåll. De långfingrade aporna får lätt tag i en hårtofs eller ett löst hängande nyckelband och är förvånansvärt snabba och starka. Ännu starkare är orangutangerna. Den största hanen, Bako, väger runt 100 kilo. När tjejerna var inne i deras hägn var aporna i ett annat, angränsande, avskärmade med inte mindre än tre säkerhetsdörrar, alla med olika låssystem. För bara sex sju år sedan hade det varit otänkbart att släppa in grupper med gymnasieungdomar i djurvårdsarbetet. Hur skulle det ha gått till?? Så hade jag nog tänkt om du sagt det till mig då, säger Lena Rapp, som varit djurvårdare

PEDAGOGISK DJURPARK Emma Öhlin tittar på när orangutanghonan Sabine med ungen Saga letar upp den mato hon gömt i deras hägn. Att ge djuren utmaningar som påminner om deras naturliga livsstil kallas för miljöberikning. och arbetsledare i många år och är en av tjejernas lärare. Dels är allt arbete bland djuren omgärdat av ett rigoröst säkerhetstänkande. Dels visste man sedan tidigare praktikanterfarenheter att det var svårt att hitta vettiga uppgifter till ungdomar. Men ändå är de här. För att förstå vad som hände behöver vi gå tillbaka till ett kafébord på Savannrestaurangen år 2010. vårsolen värmer de få barnfamiljer som letat sig hit till uteserveringen denna aprildag. Mitt ibland dem sitter djurparkens vd, dåvarande driftschef Bo Kjellson och dåvarande rektorn för det lokala Realgymnasiet, Per Hyss, och hugger in på varsin stor macka. Hyss hade kontaktat djurparken med en förfrågan: Kunde skolan få starta en naturbruksutbildning med inriktning djurvård i samarbete med djurparken? Och nu sitter de här på sitt första möte och skissar redan, över rykande kaffekoppar, på ett upplägg: Hur många elever kan man ha per djurvårdare, hur gör man det säkert Förklaringen till att detta är möjligt är personen bakom den tredje mackan vid bordet, Daniel Roth. Han hade kommit till djurparken ett år tidigare, när man behövde en ny zoolog. Men man hade inte annonserat efter vilken zoolog som helst, utan en med meriter inom utbildning. Innan dess hade djurparkens barn- och ungdomsverksamheten mestadels bestått av guidningar för skolklasser, som skötts av djurvårdare och arbetsledare vid sidan av deras ordinarie arbete. Allt som allt motsvarade det en halvtidstjänst. Men vi tyckte att vi kunde bli mycket bättre när det gäller undervisning och information, och ville bygga upp en utbildningsavdelning på ett annat sätt, berättar vd Bo Kjellson. När Daniel Roth anställdes hade han börjat med att struktu-

Linnéa Lindau i det nybyggda klassrummet. Här finns allt från djurskelett till foderprover. Djurskötare Jonas Laursen och Dudu. rera upp utbildningsinsatserna. Lena Rapp hade avdelats för att arbeta med utbildning på heltid och tillsammans hade de satt ihop flera färdiga lektionskoncept som erbjöds grundskolan, från Elefanter snablans bra till Stora kattdjur timmen med klös. Och några längre en- eller tvådagarsprogram för gymnasieskolor med djurskötarprogram, om allt ifrån beteendelära till djursjukvård. efter bara några månader hade Ingelstorpsgymnasiet i Kalmar hört av sig och frågat om djurparken kunde sätta ihop en 200-poängskurs för deras elever: Djurhållning i park. Daniel Roth och Lena Rapp hade tagit fram kursen, och sedan kört den själva. Så när Realgymnasiet nu, ett år senare, hörde av sig och ville ha ett helt naturbruksprogram med namnet Djurvård, var steget inte så stort. Mycket material fanns redan färdigt. Min första tanke när vi fick förfrågan var att det var skitbra. Det är precis såhär vi ska jobba, berättar Daniel Roth. Men jag insåg ju att det skulle bli ganska mycket jobb. Programmet var på totalt 2.500 poäng och parken skulle ansvara för 1.400, så för det första behövdes mer personal. Direkt efter mötet på Savannrestaurangen ringde han till en etolog han kände till, som just avslutat en tjänst på SLU i Skara. Madeleine Hjelm anställdes på heltid för att arbeta med gymnasieungdomarna och Erik Johansson tillkom så småningom på 60 procent. Efter ett tag byggdes också ett nytt klassrum i parken, som nu rymmer de teoretiska delarna. Emma Öhlin trycker igång tidtagaruret på sin mobil. Genom rutan ser hon hur orangutanghanen Bako svingar sig ner i hägnet, följd av honan Sabine med lilla ungen Saga klängande vid sidan och den större ungen Storma. Med sina långa armar svingar de sig makligt fram, hittar något att stoppa i munnen och fortsätter vidare, fortfarande tuggande. Effektivt men sävligt. Också lilla Saga har hittat något att äta. De små käkarna rör sig under de stora ögonen. Mamma Sabine tar obesvärat en lång pinne som står lutad mot ett träd och börjar peta i en vägghängd låda med hål på ovansidan. Det är en petlåda, berättar Emma, där hon och hennes klasskompisar också gömt mat. Tidtagningen är något de gör ibland för att se hur bra miljöberikningen fungerat. Särskilt när de provat något nytt, som idag. Gymnasieprogrammet har nu funnits i fyra år, i sommar tar andra kullen studenten. Men mycket har hänt under den tiden, med både elever och djurvårdare.

PEDAGOGISK DJURPARK Av säkerhetsskäl är det få av de exotiska djuren som eleverna får röra. Elefanterna är ett undantag.evelina Lund pysslar om elefantungen Jabu. I bakgrunden pratar elefantskötare Markus Svedin och zoolärare Erik Johansson med Jabus mamma Dudu. Tanken var att eleverna så långt som möjligt skulle fungera som djurvårdare; jobba med berikning, utfordring och städning. De grejerna är en stor del av djurvårdarens vardag. Men det gäller ju att motivera eleverna för det, genom att lära dem om olika foder, respekt för djuren, säkerhet och hur olika sorters djur fungerar på olika sätt, berättar Erik Johansson. i början fanns en viss skepsis bland djurvårdarna. Det tog ett tag innan de kom på hur de kunde arbeta säkert. Men med tiden började motståndet släppa. Tidigare erfarenheter av praktikanter som ibland hängde djurvårdarna i byxbenen, bleknade allt eftersom man hittade nya modeller och metoder för vilka uppgifter de kunde låta eleverna sköta. Programmet är upplagt så att eleverna successivt får lära sig ta ansvar. I ettan är de mest på Gården där det finns svenska bondgårdsdjur. Det är väldigt tillåtande, man kan göra misstag där utan att det är någon fara, berättar Erik. Så småningom får de arbeta med aporna, elefanterna och rovdjuren. Det är jättestor skillnad på eleverna mellan ettan och trean. Grundläggande är att de aldrig ska vara en börda. Djurvårdarna som tar emot dem ska säga till vad de vill ha gjort. I början gjorde eleverna så mycket arbete, så fort, att djurvårdarna på vissa avdelningar nästan tyckte att de kunde gå hem. Det var då vi började märka att det här hade positiva effekter som vi inte hade räknat med, minns Daniel Roth. Den tid som frigörs använder djurvårdarna idag till att fundera ut nya miljöberikningar och forma sina avdelningar. allt fler djurvårdare började tycka att det är riktigt kul att ha elever på avdelningen. Efter ett tag började de dyka upp hos Daniel och erbjuda sig att ta en klass om det behövdes någon gång. De har också börjat höra av sig och undra: När är det dags för klassen att jobba med sällskapsdjur och akvaristik? Jag behöver nämligen hjälp med att göra om stora akvariet i aphuset och hitta på ett nytt tema Det är fantastiskt roligt att ha hand om elever som är intresserade av djur, och få lära dem allt vad man kan, berättar Lena Rapp. Djurparken har utvecklats mycket genom det här. Daniel Roth tycker också att eleverna i verksamheten har gett ringar på vattnet. Djurvårdarna blir ännu bättre på att prata om vad de gör. De blir också tvungna att ställa sig frågan varför de gör på ett visst sätt. Och det tror jag är utvecklande för arbetet. Elevernas

närvaro har också skapat utrymme att utveckla verksamheten. det har blivit dags för frukost och klassen samlas kring matbordet i klassrummet. Tjejerna berättar hur den annorlunda skolformen har påverkat deras liv på olika sätt. Erica Öjdefors var till exempel rätt skoltrött efter nian. Jag ville göra något praktiskt, så det här passade mig jättebra, berättar hon. Det var roliga kurser och lärarna var jättegulliga. Allt blev roligt. Varje tisdag arbetar vi praktiskt i djurparken och jag ser fram emot det hela veckan. Skoltröttheten finns fortfarande kvar, men en sådan här dag gör att det är värt det. Och på svenskan, om man ska skriva en text, så kan jag skriva om djur och då lägger jag ner mer arbete på den för att få den så bra som möjligt. Klasskompisen Linnéa Lindau minns att hon var ganska försiktig och avvaktande i ettan. Men eftersom vi är ganska många här, måste man märkas lite mer och ta plats. Det är också mycket betoning på att ta egna initiativ det påverkar till och med betyget, att man inte håller på och frågar läraren hela tiden. Nu i trean känner jag att jag är mer självsäker och kan ta för mig. Jag vågar prata mer också. För här måste man ha ganska mycket kontakt med dem man arbetar med, inte mist av säkerhetsskäl. Såväl Erika, Linnéa och deras klasskompis Emma Öhlin har utvecklat ett starkt intresse för djurhållning. Innan var jag nog mer: Jag gillar djur för att de är söta. Nu har jag lärt mig en massa om djurhållning och blivit mycket mer medveten. Det är som ett engagemang som föds. När jag började här ville jag helst arbeta på djurpark, men nu är jag mer inne på djurskyddsinspektör. Eller djuraffär för där kan jag berätta och ge tips och påverka hur folk tar hand om sina djur. idag samarbetar djurparken med en handfull gymnasier och vill gärna samarbeta med ännu fler. Man ser också gärna ett utökat samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Det som ökar mest just nu den lärarledda praktiken av naturbrukselever, som man tar emot i lag. Vi har fått bra former för praktiken nu, tack vare programmet, säger Daniel Roth. Och i framtiden kanske en del av eleverna kommer tillbaks som sommarpersonal eller rent av ordinarie. Än så länge är de för unga, men jag misstänker att en och annan kommer att hitta tillbaka hit. Och nya elever fortsätter att strömma till. Inför hösten är det ett nytt gäng som sökt Realgymnasiets program Djurvård.

Evelina Lund hälsar på elefanten Dudu. PEDAGOGISK DJURPARK

Med var sin vision Både Hanna Bernholdsson och Andreas Cerny har varit ordförande i Borås Stads ungdomsråd. I höstens val siktar de på att ta var sin plats i kommunfullmäktige. Hon för miljöpartiet och han för folkpartiet. Dessutom har de just flyttat ihop. text sofia brax bild emelie asplund Bodaskolan har kallats för det bästa integrationsprojektet i Borås, säger Andreas. Man hörde många historier från kompisar, från deras hemländer. Det var det som grundlade hans engagemang för mänskliga rättigheter och fri rörlighet för människor. 2008 kom han in i ungdomsrådet. Ett år senare valdes han till ordförande. Hanna, som var aktiv i elevrådet på Fristadskolan och brann för likarättsfrågor, kom in i ungdomsrådet 2010. Hon minns ännu sitt första möte. Jag var livrädd. Jag var van vid en rätt informell stil från elevrådsmötena. Men här var det ganska mycket formalia, ganska mycket ord jag inte förstod. Jag fattade inte vad bifall betydde. Andreas satt ordförande minns du det mötet? säger hon och tittar på honom. Hon berättar om tjänstemannen som kom dit och pratade jättelänge om samrådsförfarande och remisser. Jag tänkte att jag var nog dum i huvudet som inte visst vad det var. Och efteråt skulle vi ta en runda och säga vad vi tyckte. Jag fattar fortfarande inte hur du kunde låta mig gå först! Andreas bara ler. Som tur var gav Hanna rådet en andra chans. Snart blev hon ansvarig för jämställdhetsutskottet, invald i styrelsen och efter ett år valdes hon till ordförande efter Andreas. Båda upplevde starkt att de hade ett reellt inflytande genom rådet. För mig började det med ett misstag, berättar Andreas. Jag var ny som ordförande och kände att det händer ju ingenting. Jag började bli allt mer nörd, så jag läste in vilka befogenheter rådet hade. Det visade sig att det var remissinstans till fullmäktige. En snabb koll på dagordningen till nästa kommunstyrelsemöte visade att det förelåg ett förslag till strategiskt dokument för barnomsorg och skola. Det var ju rätt slående att vi inte fått yttra oss över det. Så jag gick till det ansvariga kommunalrådet, Karl Gustav Drotz, och frågade varför. Det slutade med att fullmäktige beslutade om en återremiss. Efter att företrädare för samtliga partier gått upp och yrkat för det. Jag hade ju varit runt och pratat med ganska mycket folk säger Andreas. Efter det har de lagt till en checkruta: Har detta gått till ungdomsrådet? berättar Hanna eller som andreas berättade i sitt tal när Borås fick utmärkelsen Årets ungdomskommun 2010: Att

påverka i borås Karl Gustav Drotz blev lite rädd varje gång Andreas kom till hans kontor: Vad har jag nu gjort för fel? Men vi fick ett väldigt bra samarbete, säger Andreas. Hanna berättar om fördomarna hon hade i början. Jag hade bilden att vi bara var marsipanrosen på tårtan. Att de ändå inte skulle lyssna på oss. Men som ordförande satt jag ofta på läktaren under kommunfullmäktigemötena. När de gick upp i talarstolen sa de ofta Och så måste vi notera att ungdomsrådet har yttrat sig, och då måste vi beakta. Tjänstemännen kom också tillbaka och berättade: Detta hände med det ni sa. Även när vi inte fick igenom det vi ville, så fick vi bra förklaringar till varför. man behöver absolut inte vara med i något politiskt parti för att sitta i ungdomsfullmäktige. Men Andreas var folkpartist redan innan han började i ungdomsrådet. Hanna gick med i miljöpartiet under sitt sista halvår. Man träffar ju väldigt mycket politiker under tiden. För mig var det ganska naturligt att gå vidare inom partipolitiken. idag pendlar båda till Göteborg på dagarna. Hanna arbetar som säljare på Tele2 och Andreas pluggar på förvaltningshögskolan. Dessutom sitter han i Arbetslivsnämnden. Inför höstens val står han på åttonde plats till fullmäktige. Och andra plats på riksdagslistan. Folkpartiet har inget riksdagsmandat i Borås idag, men jag tar upp fighten. Jag tänker bedriva personval. Hanna står på andra plats på miljöpartiets fullmäktigelista. Så nu kommer jag inte behöva sitta på läktaren mer, förhoppningsvis. När andreas målar upp sin vision använder han gärna ordet likvärdighet. Skolorna i de tre stadsdelarna visar väldigt olika resultat. Istället för en skolnämnd i varje stadsdel vill jag ha en enda nämnd som fördelar resurserna så att alla har en likvärdig chans att lyckas. I mitt Sverige ska man kunna uppfylla sina drömmar. Och den viktigaste kuggen i det är skolan. högst på hannas agenda står jämställdhet, HBTQ-rätt och migrationsfrågor. Mitt Borås är ett Borås för alla, oavsett vilka dina föräldrar än är, vad du har för mål och drömmar. Likvärdighet säger Anderas nöjt. Nej, jag tänker inte samma som dig, kontrar Hanna. Ta det här med romerna och den intolerans som funnits. Jag vill att Borås ska vara ett ställe som alla kan komma till, oavsett om man vill plugga, om man har träffat någon man är kär i, har släkt här eller har hamnat här av andra skäl. Det ska inte spela någon roll var du varit eller vart du vill. När vi träffar dem våren 2014 har de nyligen flyttat ihop. Det där första mötet Hanna gick på, var faktiskt första gången som de sågs.

Skolan är slut för flera timmar sedan, men i en samlingslokal på Hässleholmen droppar barn efter barn in med skolböcker under armen. Förutom böckerna bär de med sig drömmar om att få bra jobb i Sverige som vuxna. Rädda Barnens frivilliga hjälper dem en bit på väg. text annika klemming bild Ove Klasson Golven i ISTK Centers lokal är täckta med vackra, färgglada mattor. Det är skinande rent här tar alla av sig skorna. Barnen sprider leende ut sig vid bänkarna i de två rummen och slår upp sina böcker. Alla nationaliteter är välkomna, men hittills har det bara varit somaliska barn som har kommit. Mellan 40 och 50 barn utnyttjar läxhjälpen som kom igång hösten 2013. De flesta går i grundskolan, men det händer att även gymnasielever kommer hit. I kväll får barnen hjälp av tre frivilliga från Rädda Barnen med sina läxor, Inga Dynefors, Olle Grym och Marita Gustafsson. Här känner jag mig verkligen behövd. Det finns ett mycket stort behov för de här barnen att lära sig svenska. Många somaliska barn har levat åtskilda från sina föräldrar hos släktingar eller i flyktingläger innan de kom hit. Här ska de återankyta till sina föräldrar samtidigt som de möter ett nytt språk och ett nytt land, säger Inga Dynefors. Hon är sjuksköterska i grunden och har också arbetat som lärare. När hon gick i pension för sex år sedan hade hon inte alls lust att börja spela golf eller bridge. Hon ville göra något som kändes meningsfullt och beslöt sig för att bli aktiv inom Rädda Barnen där hon länge varit medlem. Nu är hon med som stöd i undervisningen på Ekarängskolan dagtid, och på kvällarna hjälper hon till med läxläsning på Hässleholmen. Tre kvällar i veckan mellan kl 17 och kl 19 finns hon eller några av hennes kolleger här för att hjälpa till. Rädda Barnen började engagera sig här tack vare att ISTK Centers ordförande Omar Jelow googlade Rädda Barnen Borås, hittade ett telefonnummer och lyfte luren. Omar har sju barn. Han hade ytterligare två, men de dog i Somalia innan familjen flyttade till Sverige. När Omar bodde i Somalia jobbade han för Unicef med gatubarn i Mogadishu, och kom då i kontakt med Rädda Barnen. Efter några år i Borås ringde han upp och frågade om det fanns möjlighet att få hjälp med läxläsning. Han visste inte då att Rädda Barnen bara några månader tidigare hade börjat med läxläsning på Norrby, ett annat av Borås stora kommunala bostadsområden. Rädda Barnen ställde gärna upp även på Hässleholmen. Man märker att det behövs väldigt, väldigt mycket hjälp. Det gäller att förstå svenska bra, för om man inte kan svenska kan man inte heller lösa uppgifterna i matten, säger Olle Grym.

rädda barnen Innan han blev pensionär var han lärare på Bäckängsgymnasiet. Han tycker att det är roligt att kunna fortsätta dra nytta av sin lärarerfarenhet. Förutom läxläsningen här på Hässleholmen hjälper han till på Fjärdingskolan på dagarna. Fokus under läxläsningskvällarna ligger på svenska, matte och engelska, men det händer att de kommer in på annat. Vi pratar också om rent allmänt om hur det är i Sverige. En gång pratade vi om hur det var i Sverige för 150 år sedan och att en miljon svenskar emigrerade till Amerika. Barnen visste inte alls att Sverige vid den tiden var ett fattigt land, berättar Inga. Sabrin Omar är elva år och går i fyran. Hon kommer hit tre gånger i veckan för att hon tycker att hon lär sig mer här än hemma. På frågan vilket hennes favoritämne är svarar hon snabbt: NO. Då lär man sig om flytande form. Hon tvekar en stund när hon ska säga vad hon vill jobba med, men när hon väl svarar är hon säker: Jag vill bli läkare. Ade Amiin är kassör i ISTK Center och har sex barn. Flera av dem är med på läxläsningen i kväll. Våra barn är viktiga för oss. Vi måste kämpa för att bygga upp dem. Det här är det bästa sättet vi kan hjälpa dem på. På Fjärdingskolan märker de att barnen blir bättre och bättre i skolan. Nu lämnar de aldrig in sina uppgifter utan att ha jobbat med dem först, så lärarna är jättenöjda, säger Ade. Somalierna vill verkligen göra mycket för sina barn, säger Olle Grym. De är införstådda med att nu när de är i Sverige är barnen deras framtid. Rädda Barnen i Borås Omkring 1200 medlemmar varav 60 är aktiva Rädda Barnen i Borås jobbar lokalt för att barns rättigheter ska tas tillvara. Allt arbete utgår från Barnkonventionen som sätter barns bästa i främsta rummet, barn har rätt till inflytande, inget barn får diskrimineras och alla barn har rätt till liv och utveckling. Rädda Barnen i Borås är mycket aktiva och jobbar med bl.a. stöd på skolor, läxläsning och stöd till ensamkommande flyktingbarn. Dessutom arbetar de för att alla barn ska ha en bra skola och förskola och att barnfattigdomen ska minska. ISTK Center ISTK står för Introduktion Stöd Tradition Kultur Föreningen bildades på Hässleholmen i Borås 2012 för att hjälpa föräldrar att tillsammans stötta sina barn. Nu arrangerar de läxhjälp tre gånger i veckan, modersmålsundervisning, kulturundervisning och idrottsarrangemang. ISTK Center har cirka 210 medlemmar. De flesta är somalier, men alla nationaliteter är välkomna och föreningen har även medlemmar från bland annat Gambia, Turkiet, Libanon och Irak.

DRÖMMER om Sveriges BÄSTA grundskola En bra grundskola är något av det allra viktigaste för ett framgångsrikt företagande. Nu satsar näringslivet i Borås tid och stort engagemang för att förverkliga sin dröm om att grundskolorna i Borås ska bli bäst i Sverige. text annika klemming När innehållet i visionen Borås 2025 skulle tas fram, satte sig ett antal företagare ner för att ordentligt fundera över vad som vad allra viktigast i Borås utveckling från deras egen horisont. Ganska snart var de överens: en bra grundskola är helt nödvändig för ett levande näringsliv med ambition att växa och utvecklas. Vissa blir förvånade när de får höra att vi tycker att skolan är så viktig. Många tror att vi mest fokuserar på att det måste gå fort att få industrimark och tillstånd av olika slag, säger Hanna Lassing som sitter med i styrelsen för BoråsBorås näringslivs ekonomisk förening och är projektledare på fastighetsbolaget Kanico. När visionen antogs av Kommunfullmäktige fanns ett stort utrymme med för deras idéer i målområdet Vi tar gemensamt ansvar för barn och unga. Hon och några företagarkolleger återkopplade genom att ta kontakt med Borås Stad för att få veta hur de skulle kunna göra mest nytta. Vi sa att vi vill bidra till en bättre grundskola. Vi ville ha konkreta uppgifter så att vi kunde komma igång snabbt. Borås Stad tog emot oss med öppnar armar, och då är det så roligt att engagera sig, säger Hanna Lassing. För Borås Stads del var det självklart att välkomna initiativet utifrån. Tillsammans har näringslivet i Borås och kommunen större möjligheter att bygga ett bra samhälle än om vi verkar var och en på sitt håll. Vi är väldigt tacksamma för att näringslivet vill stötta oss, säger kommunchef Svante Stomberg. Bo Drysén är stadsdelschefen som under ett år har varit tjänstledig för att arbeta för att förbättra Borås grundskolor. Han tog med glädje emot näringslivets utsträckta hand och började fundera över handfasta uppdrag. Jag tror att det är bra att börja i det lilla med små enkla möten och därifrån jobba vidare. Det lilla och det enkla kan sedan leda till en utveckling som vi inte kan greppa om idag, säger han. Borås Stad och näringslivet enades om att ett

Bildtext: Hanna Lassing i Kanicos flaggskepp Textile Fashion Center. Hit kommer många skoleelever bli välkomnade på studiebesök för att få en inblick i arbetslivet. bra sätt att arbeta skulle vara om företagen tog sig an speciella grundskolor och blev faddrar till dem. Först ut är troligen Särlaskolan, en mångkulturell F-9-skola i centrala Borås med runt 300 elever. Vi gick ut med ett brev till våra 900 medlemsföretag och uppmanade dem till att ställa upp som fadder, berättar Hanna Lassing. Det fanns intresse, och nu ska företagen samarbeta med grundskolan i olika sammanhang och visa eleverna vilka möjligheter de har när de går ut skolan. Företagarna kommer att möta eleverna både på skolan och ta emot dem på studiebesök hos sig själva. Framöver är tanken att fler grundskolor kommer att tas upp i fadderprojektet. En annan viktig fråga som både näringslivets representanter och Borås Stad tyckte att det skulle vara värdefullt att arbeta med är rektorns roll. Så nu ska företagare och anställda i näringslivet fungera som mentorer för 29 grundskolerektorer från centrala Borås. Vi ska äta lunch med rektorerna och förhoppningsvis stärka dem i deras roll som ledare. Rektorerna är oerhört viktiga, och de måste få känna att de är det också. Vi tycker att rektorerna kan likställas med att vara vd och det finns mycket vi kan byta erfarenheter om, säger Hanna Lassing och nämner marknadsföring och kundrelationer som exempel. Varför är då en bra grundskola så viktig för näringslivet? Vi brukar prata om att det handlar om att bygga stad. Alla ska få möjlighet att bidra till ett bra samhälle, och det måste grundläggas tidigt, säger Hanna Lassing. Men det handlar förstås också om att skapa affärsmässiga förutsättningar för näringslivet. Bra skolor lockar arbetskraft att flytta hit såväl som nya företag att etablera sig. Vem du än frågar bland de stora arbetsgivarna så kommer de säga att frågan om grundskolan är högprioriterad. Om du ska flytta hit med hela din familj är det jätteviktigt att de finns bra skolor. Annars flyttar du inte, säger Hanna Lassing.

BÄST i sommartest I somras lyckades Beatrice Kristoffersen bättre än någon sommarlovsentreprenör i Borås gjort innan. Hon som hakat på projektet för att hon var för ung för ett kommunalt sommarjobb. Och ganska blyg berättat för sofia brax bild av emelie asplund Jag hade just gått ut nian men var ett år yngre än mina klasskompisar. Som tur var fick jag dispens för att bli sommarlovsentreprenör, alltså att driva eget företag under tre sommarveckor, med stöd och en liten startplåt från kommunen. Det lät bra att få göra det jag själv ville och har intresse för. Och få bestämma mina egna arbetstider. Dessutom hade jag sökt till teknikprogrammet med Kinaprofil på Sven Eriksonsgymnasiet, där jag går nu, och här ingår det att göra ett Ungt Företagandeprojekt. Jag tänkte att jag kunde lära mig lite inför det. Eftersom jag gillar att jobba med design och layout, valde jag att göra en annonsfinansierad kalender som jag skulle dela ut gratis till nior och gymnasieelever. Andra hade gjort liknande projekt innan, men det var ingen som gjorde kalendrar den här sommaren och de var ganska efterfrågade. Först kontaktade jag skolorna och sedan tog jag kontakt med företag som riktade in sig på ungdomar. Dels för att få annonser som skulle intressera ungdomarna och dels för att företagen skulle tycka att det var en bra idé för dem. Det svåraste var att faktiskt gå dit och sälja in annonser, för jag är rätt så blyg. Men när allt fler ville vara med fick jag mer självförtroende, då var det inte lika jobbigt längre. Jag gjorde själv layouten av kalendern och några av annonserna och diskuterade med tryckeriet hur jag ville ha det. Sedan delade jag ut kalendern till skolorna och efteråt gick jag ut till alla annonsörer med ett tackbrev och en present. Jag tjänade nämligen maximalt för vad som var tillåtet enligt skattereglerna. Ingen annan sommarlovsentreprenör i Borås har tydligen gått med så mycket vinst. Det var för att jag sålde många fler annonser än jag hade räknat med. Jag blev förvånad att det var så många företag som ville vara med. Jag hade inte trott att så många skulle lägga ut pengar på en annons. Det var det jag lärde mig mest på den sommaren, att kunna sälja något till ett företag, det hade jag aldrig gjort innan. Jag är mindre blyg bland vuxna nu, och på företag. Därmed inte sagt att jag vill bli entreprenör jag vill läsa till designingenjör. Jag har inga planer på att starta något företag nu, men om jag kom på en egen idé eller produkt, visst, då skulle jag kunna tänka mig att göra det.

entreprenörsanda

! Massor av stöd för dig ÄR som UNG UNG och har entreprenörs- anda» Är du ung och har en nörsådra i dig? Fast du ar testa den, eller vet Då finns det hjälp att få faktiskt. Här är din guide till de som finns inom Borås treprenörskap. text sofia brax bild ida brogren SOMMARENTREPRENÖR Ålder: 15-19 år Krav: Du ska vara folkbokförd i Borås. Du måste ha vilja och engagemang, för detta är ett annorlunda arbetssätt. Erbjuder: En obligatorisk introduktionsvecka med föredrag om allt från idé, ekonomi, marknad och personlig försäljning. Så du blir rustad för ett sommarlov som entreprenör. Du får också träffa ett antal duktiga mentorer som ger dig synpunkter på din idé. Tidigare deltagare har till exempel arbetat i trädgård, tryckt upp t-shirts eller importerat varor och sålt. Varje deltagare får 2 000 kronor som startkapital. Och de pengar du tjänar förstås. Du ska driva ditt företag i minst tre veckor under sommaren. Under den tiden finns två projektledare tillgängliga för att ge dig den hjälp och det stöd du behöver. I augusti blir det gemensam avslutning med bokslut, summering och presentation. Huvudman: Borås Stad Kontakt: Du anmäler intresse vecka 7-10 på boras.se. Sedan kallas du till ett informationsmöte. Läs mer på sommarentreprenor.se