1 En diktsamling från cirka hundra år sedan, hittad på ett antikvariat, väckte mitt intresse för medveten kalkon prosa och kalkonlyrik. Dikten Totalt förtryck, halv kalkon, dikten skogsdöden, helkalkon. Utedasset på min grav helt seriös. Det allvarliga kan vara roligare än man tror. Jag hörde en man klaga över vad hans ovänner kunde göra på hans grav när han var död. Då beslöt jag mig för att skriva en dikt om utedasset på graven, trött på folk som endast klagar. Första utkastet, kass två år senare flöt det till, läs och njut, kära läsare! UTEDASSET PÅ MIN GRAV Utedasset på min grav, allt livet gav. Människor på besök, människor i nöd, tystnaden störd, av ljud, i dur, i moll, ett nytt ljud,
något landade, ennu ett ljud, prassel, papper, prassel, några ord: Gud, vad skönt! Långt där nedunder, Den döda, gömd och glömd. Men ljud ifrån ovan komma ibland på besök, kontakt försök. SKOGSKYRKOGÅRDEN Granskogen tung och mörk, varje gran en minnessten, över liv som varit, granen där borta, vittne till älgen, som dog ifjol. Djupt inne skogen mörk, tyst, och dyster, under granen där Skogsdöden bor. Varje gren en dysterkvist. Under närmaste granen, närmaste grannen, Hopplösheten. TOTALT FÖRTRYCK På tystnadens tunga ligger hoppet dödförklarat i kistan av döda förstenade minnen. I släckta lampors ljus
försvinner skuggorna förtärda av evighetens mörker. BRÖLLOPP mellan dig och glömskans flod ett smältande skal av is Framtiden krymper, förenas med nuet, dödsögonblicket. SLUTSPELAT Snart slutar livet, Alla färger adjö, tack för glädjen ni gav, ton och doft likaså, jag måste somna nu och dö, landet bortanför, stor besvikelse, tack för alla lögner, de var vackra, i färger och guld, tack för hoppet, det var falskt, det gav styrka, det gav mod. MYSTERIUM Långsamt
som när någon andas ut, drivs du dit där allting lämnas kvar Frosten glöder vit framför den svarta spegeln nattens spegel, Porten mellan världarna. Depression kan vara bra i samband med skapande, man bör ha tillgång till vänner eller andra motmedel. Motmedel oberoende av vänner för inbromsningen som hindrar avgrunden tillsammans med döden, att få sitt, att föredra. Moralmaffian omringar den senare möjligheten med ordet asocial, en negativ placeboeffekt, eftersom oberoende av vänner i dystert läge innebär förlust av kontrollmöjlighet. De som vill kontrollera oss och våra liv, skyr inga medel. Finis sanctificat media ändamålet helgar medlen. Här kommer tips om antidepressivt motmedel för den som har kinetofobi, ångest för rörelser. Åkte själv på en profildämpande variant på håglöshet, joggning, gymnastik, de gamla knepen totalt verkningslösa. Lärde mig av ungdomskamrat han lever än att använda joggning som medicin istället för sprit och droger i perioder av motvind och uppförsbacke, endel sådana perioder under livsloppet, tack vare honom lever jag fortfarande. Den här gången fungerade ingenting, det blev värre och sämre, nattsömnen fortsatte krympa. Läste i tidningen om vinterdepression i norrland, förorsakad av ljusbrist. Hm. Ett minne vaknade till liv, en kurs i tibetansk buddhism. När en munk invigas, sitter han 36 månvarv i mörkt rum. Utan att få depression. Vilken var skillnaden, mellan tibetansk munk och vinter deprimerad norrlänning? Visualisering av landskap i färger! Hade tränat tidigare på en enklare metod, visualisering av siffror i färger, i förhoppningen att det tillsammans med annan meditationsteknik, skulle hjälpa mig stå ut med mitt arbete, vilket det gjorde. Hade bara praktiserat visualiseringar fem
minuter i taget, och knappt nog det. En outhärdlig natt sömnen inte ville komma, satte jag igång, liggande, den här antidepressiva tekniken kan utövas med världens sämsta kondition. Visualiserade siffrorna systematiskt, först färgerna gult blått och rött, sedan brunt, violätt och lila, efter det, i vitt och svart. Gick från noll till hundra, och sedan baklänges från hundra till noll, innan färgbyte. Räknade till tjugo för varje siffra, visualiserade siffran ett i gult, medan jag räknade till tjugo, innan jag gick upp till två, och så vidare. När jag var klar, eller innan, somnade jag som en stock, totalt utmattad. Med det samma jag vaknade, alla färger hade återvänt, depressionen borta! Fixat på några timmar, en sömnlös natt! Det fanns inga reserver kvar, sinnet för humor bortblåst, hade varit det ett tag. Reserverna byggde jag upp på exotiskt ställe för dans meditation, skrev tre av de bästa novellerna jag skrivit i hela mitt liv, efter några månader. På den tiden hade jag inte försökt tunga marklyft. Hade jag gjort det, möjligt jag icke fått depression över huvud taget. Vet inte om någon annan övning så stabiliserande för psyket och balansnerven som marklyft. En annan väg ur depression, är några minuter i taget, läsa något som man vet man tycker om att läsa, eller tyckte om att läsa, kanske för länge sedan, i barndomen. Vad som helst, bara du tycker eller har tyckt om det, sedan, utökar du fem minuter till tio minuter, en halvtimma. Efter några väckor, självstudier, till ex språk, matte, hem elektronik.