Den offentliga lönefällan

Den offentliga lönefällan Robert Gidehag, Emma Hernell, Helena Olsson och Marie Söderqvist Januari 2003 En analys av mäns och kvinnors löner i offentlig och privat sektor

1 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 1 Inledning... 2 Rättvisa löner... 2 Jämställdhet... 2 Den nya feministen ung och arg... 3 Kvinnomaktutredningen... 4 Jämställdhet mer än pengar... 5 Att mäta jämställdhet... 6 Störst skillnad bland de välutbildade... 7 Topplönestatistik... 7 Könssegregerad arbetsmarknad... 9 Könssegregerade sektorer... 9 Orsak och verkan...10 Den empiriska undersökningen...11 Män och kvinnor har olika hög lön...11 Undersökningen och urvalet...12 Jämställdhet och disponibel inkomst...13 Jämställdheten - sämst i offentlig sektor...13 Kvinnolönerna lägst i offentlig sektor...16 Utbildningsnivå och löner...18 Utbildning minst lönsam för offentliganställda kvinnor...21 Jämställdhet sämre på lång sikt...25 Lönespridningen minst i offentlig sektor...26 Sammanfattning...29 Slutsatser...30 Källor...31

2 Inledning Rättvisa löner Rättvisa är ett svårt begrepp. Även om det råder stor enighet om att rättvisa är något gott och eftersträvansvärt, råder lika stor oenighet om hur rättvisa ska uppnås eller vad rättvisa egentligen är. Är ekonomisk rättvisa något som råder när alla har ungefär lika mycket pengar att röra sig med? Eller är rättvisa tvärtom något som skapas genom att man betalar olika mycket för olika färdigheter och prestationer? Det finns någon form av konsensus om att utbildning ska löna sig. Den som avsätter tid för att lära sig något mer om kroppen, om datorer, om matematik eller omvårdnad borde tjäna mer än den som inte har gjort det. Inte minst för att kompensera det ekonomiska bortfall som studietiden medför. Men sedan då? Hur stor roll ska marknaden få spela? När det råder brist på en viss yrkesgrupp stiger lönerna. Det var inte så länge sedan personer med kunskap om informationsteknik var en bristvara och lönerna rakade i höjden. Särskilt tydligt blir det när det är många olika arbetsgivare som slåss om arbetskraften. Så var fallet för dem med itkompetens. Alla behövde dem: kommuner och landsting, små nystartade företag, stora etablerade teknikföretag och gamla verkstadsföretag som skulle moderniseras. Det ledde till att lönerna blev mycket höga när itboomen var som värst. Det motsatta förhållandet, att antalet arbetsgivare är begränsat, leder förstås till att kampen om arbetskraften och därmed lönehöjningarna blir måttligare. Jämställdhet Då hamnar man ofrånkomligen i frågan om rättvisa igen. För om det är så att en kategori av arbetskraften i högre utsträckning har fler arbetsgivare än en annan kategori leder det förstås till löneskillnader. Det är svårt att hävda att sådana löneskillnader är rättvisa. Mer konkret uttryckt så handlar denna skevhet på arbetsmarknaden om män och kvinnor. Män som grupp tjänar mer än kvinnor som grupp. Vad det beror på kan man ha många olika teorier om. Den som oftast brukar framföras går ut på att kvinnor är diskriminerade och just på grund av att de är kvinnor tjänar sämre än män. Det vill säga att kvinnor alltid drar

3 det kortaste strået i lönekampen eftersom de fortfarande betraktas som avvikande. Männen anses vara normen, och allt kvinnor gör är därför annorlunda och aldrig lika mycket värt som det männen gör. I det resonemanget ligger också att typiskt kvinnliga sysslor nedvärderas. Det vill säga kvinnor som vårdar, städar och tar hand om barn är lågt betalda eftersom de arbetar med kvinnogöra. Feminism är ett ord som alla har gjort till sitt: politiker, partier, ministrar, debattörer och tidningsmakare, utgår ifrån att kvinnor är förtryckta på det sättet. Och förklaringarna till kvinnornas ekonomiska eller andra tillkortakommanden blir därefter. Detta leder i sin tur ofta till att feminister sätter sitt hopp till statliga insatser eller offentlig verksamhet eftersom man där lättare kan reglera och på så sätt komma åt bristande jämställdhet och rättvisa. Den bistra sanningen är nästan den motsatta. Den ekonomiska rättvisan mellan män och kvinnor minskas inte genom den offentliga sektorn den ökar. Den ekonomiska studie som bland annat redovisas i denna skrift visar att det är i offentlig sektor som kvinnlig kunskap och kvinnlig utbildning lönar sig sämst. Kvinnomaktutredningen slog för några år sedan fast att det mest lönsamma för yrkesverksamma kvinnor var att byta kön. Så är det förvisso fortfarande. Män tjänar mer än kvinnor. Men ett mindre dramatiskt sätt att höja sina inkomster för en stor grupp kvinnor är att byta sektor från offentlig till privat. Det lönar sig för kvinnor på alla utbildningsnivåer att gå över till den privata delen av arbetsmarknaden. Det vill säga den delen av den svenska arbetsmarkanden som ofta lyfts fram som i sig jämställdhetsskapande är i verkligheten en lönemässig fälla för kvinnor. Den nya feministen ung och arg Att förespråka jämställdhet har nästan blivit lika självklart för svenska politiker som att förespråka demokrati. Partiledare och politiker från höger till vänster har försäkrat att de är feminister. Och flera av partierna har på ett eller annat sätt bekänt sig till den feministiska läran. Bakom politikernas återuppväckta intresse för kvinnosaksfrågor ligger den nya feministiska våg som dragit över Sverige. I april 1999 kunde man läsa om den nya feminismen på Dagens Nyheters ledarsida:

4 Den tilltagande utseendefixeringen och den alltmer öppna sexismen har fått en motrörelse. Det håller på att skapas en ny feminism för en ny generation. 1 Den nya generationen feminister är unga och arga. De går till attack mot manssamhället med vässade pennor och krönikor i de stora dagstidningarna som främsta vapen. De har retat gallfeber på manliga ikoner som Ulf Lundell och Jan Guillou. Och de har fått unga tjejer att läsa feministiska tidningar och böcker som Bang, Bleck, Fittstim och Under det rosa täcket. Men bakom den unga generationen finns ett tyngre artilleri av äldre feminister. Vid landets universitet och högskolor bedrivs genusforskning. I Göteborg har ett nationellt sekretariat för genusforskning inrättats efter ett beslut i riksdagen. Flera av de jämställdhetskämpar från 1970-talet som beredde vägen för dagens unga feminister är fortfarande aktiva i jämställdhetsdebatten. De folkvalda har inte kunnat ignorera trycket från unga arga feminister, från feminister med rötterna i 70-talets vänsterrörelse och från akademiernas genusforskare, eftersom det är en feminism som har fått stort utrymme i medierna. Inte minst har dess slogan fått stort utrymme sedan valet 1994, då stödstrumporna bildades. En slogan som i sin enkelhet - halva makten, hela lönen är effektiv och tydlig. Vem kan tycka något annat än att kvinnor ska ha en lika stor del i makten som män och att kvinnor inte ska lönediskrimineras. Halva makten, i alla fall i politiken, tycks numera vara uppnått. Halva regeringen består av kvinnor och av riksdagens 349 ledamöter är 42,7 procent kvinnor. Efter valet den 15 september 2002 ökade andelen kvinnor i riksdagen till 45,3 procent. 2 Det som fortfarande återstår är lönen. Kvinnomaktutredningen Som ett resultat av Stödstrumpornas kritik och hot om att bilda ett eget parti tillsattes efter valet Kvinnomaktutredningen med uppgift att samla in och ta 1 Flickrevolten, Dagens Nyheter 18/4 1999. 2 Riksdagens webbplats www.riksdagen.se Tillgänglig 2002-10-14

5 fram nya uppgifter om jämställdhet. 1998 publiceras slutsatserna i skriften Ty makten är din Där definieras ekonomisk jämställdhet som ett tillstånd där: inkomsterna fördelas i lika hög utsträckning till män som till kvinnor och när kvinnors inkomster är lika stora som mäns. 3 Ekonomisk jämställdhet brukar mätas som den genomsnittliga kvinnolönen i procent av den genomsnittliga manslönen. Ofta används detta mått för att mäta och jämföra jämställdhet i olika länder eller olika tidsperioder. Jämställdheten kan med detta sätt att mäta förbättras genom att kvinnornas löner stiger i snabbare takt än männens, eller genom att männens löner faller. Jämställdhet mer än pengar I Nationalencyklopedin definieras begreppet jämställdhet som att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter: Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. 4 Jämställdhet har både en formell och en reell sida. Formell jämställdhet innebär att man och kvinna är lika inför lagen. Att det inte finns lagar som utesluter kvinnor eller män från yrken, utbildningar eller politiska funktioner och att det finns lagar som förbjuder diskriminering. Den reella jämställdheten handlar om att män och kvinnor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i det verkliga livet. Ibland kan ojämlikheter uppstå trots att män och kvinnor har samma formella rättigheter. Det finns till exempel ingen lag som utesluter kvinnor från chefsyrken och det finns en lag som förbjuder diskriminering. Trots det är kvinnorna kraftigt underrepresenterade på chefsposter i svenska företag. I detta fall är det inte den formella utan den reella jämställdheten som brister. 3 Persson, Nyberg m f l: Ty makten är din, SOU 1998:6. 4 Nationalencyklopedins webbplats: www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=488430 Tillgänglig 2002-02-13.

6 Att mäta jämställdhet Under 1900-talet har kvinnornas andel av männens löner ökat vid tre olika tillfällen, i början av 1920-talet, efter Andra världskrigets slut och under perioden 1960 1980. Före 1960 minskade skillnaderna då många kvinnor bytte hemarbete (avlönat eller oavlönat) mot bättre betalda yrken i statlig eller privat sektor. Kvinnornas lön som andel av männens 1920-1998 1920 1940 1960 1980 1995 1998 58,3 67,4 70,4 85,6 84,6 82 Källa: Persson, Wadensjö m f l (1997), Kvinnors och mäns löner varför så olika och SCB (2000) På tal om kvinnor och män lathund om jämställdhet Under samma period ökade skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner inom vissa yrkeskategorier. Den statliga sektorn delades in i två lönekategorier, en för män och en för kvinnor. Trots att ojämlikheten ökade i vissa sektorer, minskade de totala löneskillnaderna då allt fler kvinnor började lönearbeta. För folkskollärarna infördes denna princip redan i början av seklet. Lärarna, som tidigare hade haft lika löner, fick efter ett beslut i riksdagen 1906 en ny lönesättning som innebar högre löner för männen än för kvinnorna. Syftet var att fler män skulle lockas till läraryrket som hade blivit allt mer kvinnodominerat. Denna princip övergavs dock 1919. Efter 1960 steg de relativa kvinnolönerna snabbt. Perioden mellan 1960 och 1980 präglades av att arbetstagarorganisationerna hade stort inflytande över samhällsutvecklingen. Under den perioden ökade efterfrågan på kvinnlig arbetskraft kraftigt. Den offentliga sektorn växte och kvinnorna behövdes på daghemmen, i sjukvården och i skolorna. Mellan 1960 och 1990 skapades en miljon nya arbetstillfällen i den offentliga sektorn. 5 Den utbyggda barnomsorgen underlättade för kvinnorna att börja förvärvsarbeta. När sambeskattningen avskaffades i början av 1970-talet blev det också mer ekonomiskt lönsamt. Efter 1980 har skillnaden mellan manliga och kvinnliga löner i stort sett varit konstant. Under samma tid har lönespridningen i landet ökat. 5 Stark, Agneta (red.): Ljusnande framtid eller ett långt farväl, SOU 1997:115

Störst skillnad bland de välutbildade 7 Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är störst bland de högutbildade och lägst bland de lågutbildade. Som mest har kvinnorna i Europa 78 procent av männens löner. Det är i den kategorin man finner arbetstagare med lägst utbildning. De högutbildade kvinnorna däremot har bara 71 procent av de högutbildade männens löner.6 Förklaringen är att lönespridningen är större i kategorin välutbildade. Den välutbildade tjänar mer på att göra ekonomisk karriär än den som saknar utbildning. Kvinnornas lön som andel av männens är ett missvisande mått på jämställdhet. I Sverige är kvinnornas relativa löner höga jämfört med resten av Europa. I Sverige har kvinnorna i snitt 82 procent av männens löner, 7 i Europa är snittet 74 procent. 8 Det kan till stor del förklaras med att den svenska lönestrukturen är sammanpressad. När de generella löneskillnaderna är små kommer också löneskillnaderna mellan män och kvinnor att vara det. Komprimerad lönestruktur leder till att man med lönestatistik kan hävda att landet är jämställt. Topplönestatistik Genom att jämföra mäns och kvinnors löner på andra sätt än kvinnors lön som andel av männens kan man hitta andra mönster som också säger en del om jämställdheten när det gäller lön i olika europeiska länder. Hösten 2001 jämförde vi i rapporten Lönekarriär ett sätt att nå jämställdhet? andelen kvinnor i de högsta lönekategorierna i EU:s medlemsländer utifrån The European Structure of Earnings Survey 1995, vilket är den senaste kompletta undersökningen av alla EU-länderna. I The European Structure of Earnings Survey 1995 ingår endast privatanställda, heltidsarbetande på företag med fler än tio anställda. Eurostat har delat upp alla länderna i 18 olika lönekategorier; med lön avses månadslön före skatt. Tabellen i analysen bygger helt på den lönekategorisering som Eurostat gjort. Lönemässigt skiljer sig grupperna kraftigt åt. I botten finns Portugal där den högsta kategorin motsvarar drygt 10 000 kronor och däröver. I topp finns Västtyskland (Tyskland är särredovisat i ett Öst och ett Väst) där den 6 Näringsdepartementet (2000), Att synliggöra löneskillnader mellan män och kvinnor. 7 SCB (2000), På tal om kvinnor och män Lathund om jämställdhet 2000 8 Näringsdepartementet (2000), Att synliggöra löneskillnader mellan män och kvinnor.

8 högsta lönekategorin är 84 000 kronor i månaden och däröver. Även om det går att framföra en hel del invändningar av statistisk karaktär mot att jämföra de olika länderna med varandra, säger denna jämförelse ändå en hel del. Den visar hur könsfördelningen ser ut i ländernas absoluta lönetopp. En hög andel kvinnor i ett lands översta löneskikt säger något väsentligt om kvinnors och mäns möjlighet att göra ekonomisk karriär. Vilket borde betraktas som en viktig indikation på hur jämställt ett land är. Andel kvinnor i högsta lönekategorin Procent 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Frankrike Portugal Finland Grekland Luxemburg Storbritannien Spanien Danmark Sverige Belgien Österrike Västtyskland Italien Andel kvinnor i högsta lönekategorin Enligt The European Structure of Earnings Survey är det kvinnorna i Frankrike som har störst möjligheter att göra ekonomisk karriär. Nästan 15 procent av dem som befinner sig i högsta löneklassen är kvinnor. Sverige hamnar först på nionde plats av de 13 länder som finns med i undersökningen. Irland och Nederländerna finns inte redovisade. I den högsta lönekategorin i Sverige, som 1995 var 34 500 kronor och därutöver, utgjorde kvinnorna bara fem procent. Portugal har en avsevärt högre andel kvinnor i de högsta löneklasserna än Sverige. I Portugal är andelen kvinnor i högsta löneklassen tretton procent och i Finland är den knappt tio procent. Grekland, Luxemburg, Storbritannien, Spanien och Danmark hamnar på

9 ungefär samma nivå som Sverige. Mellan fem och sex procent av den högsta inkomstklassen utgörs av kvinnor i dessa länder. Sämst möjlighet att göra ekonomisk karriär har kvinnorna i Västtyskland och Italien. I Västtyskland utgör kvinnorna drygt tre procent av den högsta lönekategorin och i Italien knappt två procent. Den svenska jämställdheten Svensk jämställdhetspolitik är ett område som svenska ministrar gärna visar upp för kolleger i andra länder. Men vad har den svenska modellen egentligen betytt för de svenska kvinnorna? Könssegregerad arbetsmarknad Den svenska arbetsmarknaden är könssegregerad. Den största segregeringen består i att traditionella kvinnojobb inom vård och omsorg framför allt finns i den offentliga sektorn. Men det är också så att kvinnor och män har olika arbetsuppgifter. De har olika befattningar i arbetsgivarens hierarki och de arbetar i olika sektorer av ekonomin. Arbetsmarknaden är både horisontellt och vertikalt könssegregerad. Att kvinnor och män arbetar i olika sektorer är horisontell könssegregering. Den vertikala segregeringen betyder att män ofta är chefer över kvinnor. Av Sveriges 500 största företag har bara åtta kvinnlig VD, och i de privata företagens ledningsgrupper går det fem kvinnor på 100 män. 9 Könssegregerade sektorer Ungefär hälften av de yrkesverksamma kvinnorna arbetar i privat sektor och hälften i offentlig. Eftersom männen främst arbetar i den privata sektorn är den offentliga kraftigt kvinnodominerad. En del av det arbete som tidigare utfördes obetalt av kvinnorna i hemmen har flyttats ut och utförs nu inom ramen för det offentliga. Med välfärdsstatens framväxt har gamla kvinnosysslor som barnpassning och vård av äldre och sjuka professionaliserats, men de utförs fortfarande nästan uteslutande av kvinnor. 9 Skapar VD-grupp, Svenska Dagbladet 10/10 2001.

Orsak och verkan 10 Genom att jämföra alla kvinnor med alla män och konstatera att kvinnor som grupp tjänar mindre än män, vilket är det officiella sättet att mäta jämställdhet, döljer man de egentliga orsakerna till löneskillnader mellan män och kvinnor. Det ser ut som om kvinnor i samma position som män får 20 procent lägre lön än sina kollegor. Riktigt så enkelt är det inte. Den främsta orsaken till löneskillnaden är inte diskriminering i bemärkelsen att mannen får mer än kvinnan för samma jobb, utan den könssegregerade arbetsmarknaden. En av de få studier som gjorts av löneskillnader mellan män och kvinnor på samma arbetsplats och med samma befattning. visar att löneskillnaderna är mycket små. 10 Lönegapet mellan manliga och kvinnliga arbetare är ungefär 13 procent. Kvinnliga arbetare har 87,2 procent av manliga arbetares lön. Men mellan manliga och kvinnliga arbetare på samma arbetsplats och med samma befattning är lönegapet bara en och en halv procent. För tjänstemän är motsvarande löneskillnad fem procent. Meyerson och Petersens studie visar att skillnaden främst beror på att män och kvinnor arbetar i olika sektorer av ekonomin och på olika befattningar. Kvinnor arbetar i låglönesektorer och män i höglönesektorer och män har oftare än kvinnor jobb som chefer och därmed högre lön. 10 Är kvinnor utsatta för lönediskriminering? Ekonomisk debatt nr 1 1997 av Eva M Meyersson och Trond Petersen som studerat lönestatistik från LO, SAF och PTK omfattande tjugo år.

11 Den empiriska undersökningen Män och kvinnor har olika hög lön Det finns flera olika teorier i debatten kring löner och jämställdhet. Den som oftast förs fram är att kvinnor är diskriminerade som grupp just för att de är kvinnor. En annan orsak är att män och kvinnor frivilligt eller ofrivilligt fattar olika beslut om familjeliv, yrke och karriär. Den tredje orsaken skulle kunna vara att arbetsmarknadens struktur är så utformad att den missgynnar kvinnors löneutveckling. De förstnämnda orsakerna diskuteras ständigt och är utsatta för omfattande politiskt arbete. För att tvinga fram förändrade beteenden diskuteras en strikt uppdelning av föräldraledigheten. För att ändra mandominansen i bolagsstyrelser föreslås emellanåt kvoteringsmodeller. Däremot är inte arbetsmarknadens struktur utsatt för samma ingående diskussion. Vi har i denna studie valt att i stället koncentrera oss just på arbetsmarknaden. Den svenska arbetsmarknaden är strukturerad i två sektorer: Den offentliga med stat, kommun och landsting som arbetsgivare, och den privata med ett stort antal konkurrerande arbetsgivare. Den offentliga sektorn är kraftigt kvinnodominerad. I synnerhet den kommunala sektorn där kvinnorna utgör 79 procent. I statlig sektor är kvinnornas andel 43 procent. 11 I den privata sektorn däremot dominerar den manliga delen av arbetskraften; 37 procent av de anställda är kvinnor. 12 Det faktum att män och kvinnor arbetar i olika sektorer av ekonomin påverkar deras löner i förhållande till varandra eftersom lönesättningen i de båda sektorerna fungerar på olika sätt. Vår hypotes är att i en bransch eller sektor som karaktäriseras av många arbetsgivare och konkurrens om arbetskraften och kunderna, pressas lönerna upp och lönespridningen ökar eftersom varje anställd får betalt efter sin individuella produktivitet. Sektorer eller branscher med dålig konkurrens har lägre lönenivå och sämre lönespridning än sektorer med hög konkurrens. Den offentliga sektorn, där kvinnorna i stor utsträckning arbetar, karaktäriseras av dålig konkurrens, liten lönespridning och en allmänt låg lönenivå. Det får genomslag i statistiken och påverkar det gängse måttet på 11 SCB (2000) På tal om kvinnor och män lathund om jämställdhet. 12 Ibid.

12 jämställdhet kollektivet kvinnors genomsnittliga lön i förhållande till kollektivet mäns genomsnittliga lön. I denna kvantitativa studie undersöker vi två frågor: 1. Finns det ett samband mellan lönespridningen och den genomsnittliga lönenivån i en sektor? 2. Finns det ett samband mellan lönespridning och jämställdhet i en sektor? Undersökningen och urvalet De statistiska uppgifterna kommer från SCB:s databas LINDA. Den innehåller inkomstrelaterade data om cirka 700 000 kvinnor och män. Databasen ger oss möjlighet att studera inkomster vid en enstaka tidpunkt, men också att följa mäns och kvinnors inkomstutveckling under en längre tidsperiod. Undersökningen består av två delar: En dynamisk del där vi följer ett antal kvinnor och män under perioden 1990-1996 och jämför deras summerade årsinkomster under denna period. En statisk del där vi gör ett nedslag år 1996 och studerar ett antal kvinnor och mäns årsinkomster för det året. I den dynamiska delen av undersökningen har vi valt att följa dem som fyllde 30 år 1990 och som i genomsnitt tjänade minst 50 000 kr om året (före skatt och bidrag). Syftet med avgränsningarna är att de kvinnor och män vi studerar ska ha avslutat sin utbildning och att de ska vara aktiva på arbetsmarknaden. Inkomstgränsen är förhållandevis låg för att urvalet ska bli tillräckligt stort. Det innebär att det kan finnas kvinnor och män i undersökningen som arbetar deltid eller som tidvis har varit frånvarande från arbetsmarknaden under de år som vi har studerat. Den undersökta perioden utgörs av åren 1990 1996. Urvalet omfattar drygt 70 000 personer. Av dem arbetar omkring 40 procent i offentlig sektor och 60 procent i privat. Av de offentliganställda är sju av tio kvinnor. I privat sektor råder det omvända förhållandet; där är tre av tio kvinnor. I den statiska delen av undersökningen gör vi ett enstaka nedslag i 1996 års data. De kvinnor och män vilkas årslön för 1996 vi studerar har

13 fyllt 25 år men inte 66, och de har en årsinkomst om minst 100 000 kr. Urvalet omfattar 220 000 kvinnor och män. Jämställdhet och disponibel inkomst Jämställdhet definieras ofta som kvinnornas procentuella andel av männens löner vid en viss tidpunkt. Vår studie av 1996 års inkomster visar att kvinnorna har en medianinkomst på ungefär 70 procent av männens marknadsinkomster (inkomst före skatt och bidrag) och ungefär 80 procent av männens disponibla inkomster (inkomst efter skatt och bidrag). Det stämmer väl överens med SCB:s allmänna statistisk som visar att kvinnorna i genomsnitt har en disponibel inkomst motsvarande 82 procent av männens. SCB:s statistik är beräknad på medelvärden och vår på medianvärden, vilket förklarar varför vår undersökning skiljer sig något från SCB:s statistik. Inkomstgapet mellan män och kvinnor är större om man jämför marknadsinkomster, d v s inkomsten före skatt och bidrag, än om man jämför disponibla inkomster, d v s inkomsten efter skatt och bidrag. Det är en konsekvens av den svenska fördelningspolitiken. Skatter och bidrag gynnar låginkomsttagare, och eftersom kvinnor i större utsträckning än män har låga löner, gynnas de mest. Men skillnaden kan också förklaras av att ett av de vanligaste bidragen barnbidraget alltid betalas ut till kvinnan i familjen. Barnbidraget och föräldraförsäkringen är stora utgiftsposter i den statliga budgeten. Under år 2001 utgjorde de tillsammans ungefär sju procent av de totala utgifterna. Jämställdheten - sämst i offentlig sektor Eftersom den offentliga sektorn brukar beskrivas som en förutsättning för kvinnlig frigörelse och en viktig del i jämställdhetsarbetet är det extra intressant att undersöka hur den ekonomiska jämställdheten ser ut just i den sektorn. Vår undersökningen visar att jämställdheten, här mätt som kvinnors andel av mäns löner, är sämst i den offentliga sektorn.

14 De offentliganställda kvinnorna uppnår, det undersökta året 1996, bara 70,9 procent av de offentliganställda männens marknadsinkomst. Det kan tolkas som om offentliganställda män har en medianinkomst som är 5 920 Diagram 1: Kvinnornas lön i förhållande till männens Procentuell andel 78 76 74 72 70 68 70,9 Offentlig sektor 76,4 Privat sektor Kvinnornas procentuella andel av männens marknadsinkomst kr högre i månaden än offentliganställda kvinnor. 13 Förklaringen är både att män tjänar mer än kvinnor. Men en del av förklaringen är också att kvinnor går ut och in på arbetsmarknaden på ett annat sätt en män. Kvinnor utnyttjar till exmepel i högre grad än män möjlighten till föräldrapenning. De privatanställda kvinnorna däremot tjänar 76,4 procent av de privatanställda männens marknadsinkomst. Det innebär att man skulle kunna hävda att den privata sektorn är mer jämställd än den offentliga. Eller så skulle man kunna säga att kvinnorna är mindre diskriminerade i privat sektor än i offentlig. 13 Avser marknadsinkomst.

15 Inkomstskillnad per månad 7000 6000 5000 4000 3000 Diagram 2: Inkomstskillnad mellan män och kvinnor Offentlig sektor Privat sektor Inkomstskillnad (marknadsinkomst) mellan män och kvinnor Snarare än som bevis för diskriminering bör man kunna tolka siffrorna som ett bevis på att lägre löner för kvinnor snarare handlar om strukturer på arbetsmarknaden än om regelrätt diskriminering av kvinnor. Det finns inget skäl att tro att offentlig sektor skulle diskriminera kvinnor i högre utsträckning än den privata sektorn. Däremot är strukturen på arbetsmarknaden som kvinnor har att tillgå annorlunda än för män. Skillnaden mellan män och kvinnor minskar när man mäter de disponibla inkomsterna. I den offentliga sektorn har kvinnorna 80,5 procent av männens disponibla inkomst medan de i den privata sektorn uppnår 85,2 procent. Diagram 3: Kvinnornas disponibla inkomst i relation till männens Procent 86 85 84 83 82 81 80 79 78 80,5 Offentlig sektor 85,2 Privat sektor Kvinnornas disponibla inkomst i procent av männens disponibla inkomst

16 Det innebär att kvinnor i offentlig sektor i snitt har 2 635 kr mindre per månad att röra sig med efter skatt och bidrag än de offentliganställda männen. Kvinnorna i den privata sektorn får i snitt ut 2 000 kr mindre per månad än privatanställda män. Men en kvinna som jobbar i privat sektor får ut 720 kr mer i månaden efter skatt och bidrag än en kvinna i offentlig sektor. Bäst sättet för en kvinna att få upp sin lön är alltså att byta från offentlig till privat sektor. Diagram 4: Inkomstskillnad mellan män och kvinnor (disponibel inkomst) Inkomstskillnad per månad 3000 2500 2000 1500 1000 2635 Offentlig sektor 2002 Privat sektor Inkomstskillnad (disponibel inkomst) per månad Kvinnolönerna lägst i offentlig sektor Den statiska analysen för 1996 visar att kvinnornas medianinkomst i den offentlig sektorn är 173 360 kr per år. Medianinkomsten för en kvinna som arbetar i den privata sektorn är 184 680 kr per år. 14 Diagram 5: Kvinnors marknadsinkomst 19 000 18 684 kr 18 500 18 000 17 500 17 000 17 358 14 Samtliga 16 värden 500är marknadsinkomster. Offentlig sektor Privat sektor Medianinkomst

17 Det innebär att den offentliganställda kvinnan har en medianinkomst motsvarande 94 procent av en privatanställd kvinna. Skillnaden mellan offentlig- och privatanställda kvinnors medianlön är nästan 15 000 kr per år, det vill säga en kvinna i offentlig verksamhet tjänar ungefär 1 300 kr mindre per månad än en kvinna i privat verksamhet. För män är skillnaden mellan den offentliga och privata sektorn mycket liten. Men det är den offentlig offentliganställde mannen som har den högre lönen. Hans årliga medianlön är 244 500 kr per år. 15 Och en man i privat sektor har en medianlön på 241 700 kr. Skillnaden mellan offentlig- och privatanställda män 3 000 kr per år, cirka 250 kr per månad. En man tjänar 250 kronor mer om han jobbar i offentlig verksamhet jämfört med privat verksamhet. Diagram 6: Männen tjänar mer i offentlig sektor 300 000 244 500 241 700 200 000 100 000 0 Offentlig sektor Privat sektor Medianinkomst Att det ger en betydligt sämre ekonomisk avkastning att vara offentliganställd än privatanställd för kvinnor, men inte för män visar att kvinnor och män inte bara arbetar i olika sektorer av ekonomin, utan också har olika arbetsuppgifter och befattningar inom dessa sektorer. I den 15 Samtliga värden är marknadsinkomster.

18 offentliga sektorn arbetar kvinnorna som barnskötare, vårdbiträden och sjuksystrar medan männen arbetar som tjänstemän. En arbetsfördelning som denna gör att offentliganställda män i större utsträckning än kvinnor har möjlighet att välja mellan arbesgivare i den privata och offentliga sektorn. Offentliganställda män möter en konkurrensutsatt arbetsmarknad med arbetsgivare från både den offentliga och privata sektorn. Det gör inte offentliganställda kvinnor. Det påverkar deras lön både i förhållande till män och i förhållande till de kvinnor som arbetar i privat sektor. Man skulle kunna hävda att den offentliga sektorn ekonomiskt missgynnar kvinnor dubbelt. Som strukturen ser ut idag har männen i den offentliga sektorn inte bara bättre lön än kvinnorna i samma sektor utan också lika hög lön som männen i privat sektor. Utbildningsnivå och löner En invändning man kan föra fram är att det handlar om utbildningsnivåer, alltså att löneskillnader förklaras av att grupperna som jämförs har olika lång utbildning. Därför har vi även delat upp de undersökta grupperna efter utbildningsnivå. 16 Vi börjar med den statiska undersökningen. Diagrammet nedan visar att kvinnornas medianlön (marknadsinkomst) genomgående är högre i privat sektor än i offentlig oavsett utbildningsnivå. Diagram 7: Kvinnornas medianlön uppdelad på utbildningsnivå och sektor Marknadsinkomst kr per år 260000 240000 220000 200000 180000 160000 140000 120000 100000 Högst 2-årig gymnasieutbildning Gymnasieutbildning längre än 2 år Eftergymnasial utbildning kortare än 3 år Eftergymnasial utbildning längre än 3 år Offentlig sektor Privat sektor 16 I denna analys har vi tagit bort dem som helt saknar gymnasieutbildning. Dessutom är åldersfördelningen en annan.

19 Minst är skillnaden mellan sektorerna för de kvinnor som har kortare gymnasieutbildning. För den med högst två-årig gymnasieutbildning är skillnaden 10,5 procent eller 15 250 kronor om året. Störst är skillnaden för de välutbildade. För en kvinna med eftergymnasial utbildning längre än tre år är inkomstskillnaden mellan offentlig och privat sektor 27,3 procent. Det innebär att marknadsinkomsten är 50 295 kr högre om året än för den offentliganställda. 17 För dem med gymnasieutbildning längre än 2 år är skillnaden 19,3 procent eller 28 580 kronor per år. För kvinnor med eftergymnasial utbildning kortare än tre år är skillnaden 19 procent eller 30 170 kronor per år. Diagram 8: Skillnad i inkomst mellan privat och offentlig sektor för kvinnor 30 27,3 Procent 25 20 15 10 10,5 19,2 19 5 0 Gymnasieutbildning högst 2 år Gymnasieutbildning minst 3 år Eftergymnasial utbildning högst 2 år Eftergymnasial utbildning minst 3 år Inkomstskillnad i procent För männen är skillnaderna i medianinkomst mellan offentlig och privat sektor mindre än för kvinnor, vilket vi har visat tidigare. Men då resultatet kontrolleras för olika utbildningsnivåer visar det sig att skillnaderna mellan privat och offentlig sektor är mycket olika för olika utbildningsnivåer. 17 Samtliga värden är medianvärden

20 Diagram 9: Männens medianlön uppdelad på utbildningsnivå och sektor Marknadsinkomst kr per år 350000 300000 250000 200000 150000 100000 50000 0 Högst 2-årig gymnasieutbildning Gymnasieutbildning längre än 2 år Eftergymnasial Eftergymnasial utbildning kortare än 3 år utbildning längre än 3 år Offentlig sektor Privat sektor För lågutbildade är skillnaden liten. De privatanställda män som bara har en gymnasieutbildning längre än två år har en årlig marknadsinkomst som är 6 procent högre än offentliganställda män. Det motsvarar 14 600 kr per år i marknadsinkomst. För den högsta utbildningsnivån däremot är skillnaden större för män än för kvinnor. Privatanställda män med en eftergymnasial utbildning som är längre än tre år har en marknadsinkomst som är 36,4 procent högre än offentliganställda män med samma utbildningsnivå. Det betyder att den välutbildade privatanställde mannen har en marknadsinkomst som är 81 260 kr högre om året än den välutbildade offentliganställde mannen. 18 18 Beräknat för medianen.

21 Diagram 10: Skillnad i inkomst mellan privat och offentlig sektor för män procent 40 30 20 10 0 13,5 6,7 11,4 36,4 Gymnasieutbi ldning högst 2 år Gymnasieutbi ldning minst 3 år Eftergymnasi al utbildning högst 2 år Eftergymnasi al utbildning minst 3 år Inkomstskillnad i procent Utbildning minst lönsam för offentliganställda kvinnor Den dynamiska analysen visar att utbildning inte lönar sig för kvinnor som arbetar i offentlig sektor. I vissa fall kan högre utbildning till och med medföra lägre lön. Skillnaden i inkomst mellan kvinnliga offentliganställda som har tvåårigt gymnasium, längre gymnasium eller högst treårig eftergymnasial utbildning är mycket små. Det betyder i praktiken att det för kvinnor i offentlig sektor inte lönar sig att utbilda sig. Tvärtom: det är till och med så att den som har eftergymnasial utbildning kortare än tre år har lägre medianinkomst än den som har gymnasieutbildning längre än två år. Detta för samhället och kvinnorna destruktiva mönster finns inte för kvinnor i privat sektor. Märkligare nog finns inte detta mönstret heller för män i offentlig sektor. Diagrammet nedan visar att inkomstskillnaden mellan privat och offentlig sekor är stor. I den offentliga sektorn är kvinnornas ackumulerade medianlön (det vill säga medianen av de summerade årslönerna under 1990-1996) strax under 800 000 kr för de tre första utbildningsstegen. Det är först i det fjärde utbildningssteget som inkomsten överstiger 800 000 kr. I den privata sektorn däremot finns tydliga löneskillnader mellan varje utbildningssteg.

22 Diagram 11: Kvinnors ackumulerade inkomst uppdelad på utbildningsnivå 1990-1996 Ackumulerad marknadsinkomst 1990-1996 1 500 000 1 000 000 500 000 0 Gymnasieutbildning högst 2 år Gymnasieutbildning minst 3 år Eftergymnasial utbildning högst 2 år Eftergymnasiealutbildning minst 3 år Offentlig sektor Privat sektor Inkomstskillnaden mellan olika utbildningsnivåer brukar kallas för utbildningspremie. Den första utbildningspremien utgörs av inkomstskillnaden (beräknad på medianen) mellan dem som har högst tvåårig gymnasieutbildning och dem som har minst treårig gymnasieutbildning. Den andra utbildningspremien är inkomstskillnaden mellan dem som har minst treårig gymnasieutbildning och dem som har högst tvåårig eftergymnasial utbildning. Och den tredje utbildningspremien utgörs av inkomstskillnaden mellan dem som har högst tvåårig eftergymnasial utbildning och dem som har minst treårig eftergymnasial utbildning. Utbildningspremien är viktig för att det ska vara motiverat att utbilda sig. Den som avsätter några år till studier och lever delvis av studielån blir mer produktiv och belönas med högre lön på arbetsmarknaden. Vår undersökning visar att utbildningspremierna för kvinnor i den offentliga sektorn är mycket låga eller rentav negativa. Skillnaden i medianinkomst mellan dem som har gått treårig gymnasieutbildning och högst tvåårig eftergymnasial utbildning är 219 kr i månaden. Det är personerna med den lägre utbildningen som tjänar 219 kr mer. Ekonomiska motiv för att vidareutbilda sig saknas för kvinnor i offentlig sektor. För dem är det ekonomiskt ofördelaktigt att gå från gymnasieutbildning till kortare högskoleutbildning. Det är bara offentliganställda kvinnor med högskoleutbildning längre än tre år som har en tydlig utbildningspremie. Offentliganställda kvinnor med

23 minst treårig eftergymnasial utbildning tjänade 2195 kr mer i månaden i medianinkomst än offentliganställda med högst tvåårig eftergymnasial utbildning. Jämfört med de privatanställda kvinnornas utbildningspremier är de offentliganställdas mycket små. Den tredje utbildningspremien är ungefär dubbelt så stor för privatanställda kvinnor jämfört med offentliganställda. Privatanställda kvinnor som har en eftergymnasial utbildning längre än tre år tjänar 4037 kr mer i månaden än de som har eftergymnasialutbildning omfattande högst två år. För offentliganställda män är utbildning däremot lönsamt. Diagram 12: Kvinnors utbildningspremier Utbildningspremie kr 350000 300000 250000 200000 150000 100000 50000 0-50000 Utbildningspremie 1 Utbildningspremie 2 Utbildningspremie 3 Offentlig sektor Privat sektor Varje utbildningssteg ger omedelbart en tydlig löneökning. För män finns det tydliga karriärvägar i den offentliga sektorn, även om medianlönerna för varje utbildningsnivå är högre i privt sektor. Diagram 13: Mäns ackumulerade inkomst uppdelad på utbildningsnivå 1990-1996 Ackumulerad marknadsinkost 1990-1996 3000000 2000000 1000000 0 Gymnasieutbildning högst 2 år Eftergymnasial utbildning högst 2 år Offentlig sektor Privat sektor

24 Utbildningspremierna för män är tydliga både i offentlig och privat sektor. Den första utbildningspremien är till och med störst i den offentliga sektorn. Diagram 14: Utbildningspremie för män Utbildningspremie kr 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 Utbildningspremie 1 Utbildningspremie 2 Utbildningspremie 3 Offentlig sektor Privat sektor Utbildningspremierna skiljer sig kraftigt åt mellan privat och offentlig sektor och mellan könen. Störst utbildningspremie får män med lång högskoleutbildning i den privata sektorn. De har en medianmarknadsinkomst som är 5 562 kr högre än de privatanställda män som har kortare eftergymnasial utbildning. De välutbildade kvinnorna i privat sektor har en utbildningspremie som inte är fullt så stor. De tjänar 4 037 kr mer i månaden än de privatanställda kvinnorna med kort eftergymnasial utbildning. 19 Arbetsgivarna på en arbetsmarknad som inte är konkurrensutsatt behöver inte ta så stor hänsyn till arbetstagarnas produktivitet. Konkurrensen på en fri marknad tvingar däremot arbetstagarna att belöna varje arbetstagares individuella arbetsinsats. Det innebär att välutbildade arbetstagare som har högre produktivitet också kommer att få högre lön än lågutbildade. Studiens resultat tyder på att män i offentlig sektor befinner sig på en annan arbetsmarknad än kvinnorna. Männens arbetsmarknad 19 Uttryckt i medianvärden.

25 karaktäriseras av högre konkurrensutsättning än kvinnornas. Det leder till högre medianlöner och bättre avkastning på utbildning. Att de offentliganställda kvinnornas utbildningspremier i princip är obefintliga förklarar varför offentliga arbetsgivare har svårt att rekrytera arbetstagare till typiska kvinnoyrken inom vården, omsorgen och skolan. Så länge utbildning lönar sig så mycket bättre i den privata sektorn kommer stat, kommun och landsting att fortsätta ha problem med att få de anställda att räcka till. Jämställdhet sämre på lång sikt I ett längre tidsperspektiv tjänar kvinnorna mindre i förhållande till männen än då mäns och kvinnors löner jämförs ett enstaka år. I den dynamiska undersökningen framkommer det att kvinnornas medianinkomst uppgår till mellan 50 och 60 procent av männens marknadsinkomster. En förklaring till detta kan vara att kvinnorna i högre grad än männen rör sig mellan hel- och deltidsanställningar och in och ut ur arbetslivet. Detta är antagligen särskilt vanligt trettioårsåldern då många får barn eller är småbarnsföräldrar. De kvinnor och män som ingår i vår undersökning fyllde 30 under studiens första år. Samma mönster vad gäller offentlig och privat anställning blir tydligt när man studerar en längre period. Jämställdheten är sämre i den offentliga sektorn jämfört med i den privata. Allra sämst jämfört med männen tjänar offentliganställda kvinnor med kort högskoleutbildning. Under en sexårsperiod har de totalt mindre än hälften (47,5 procent) av männens marknadsinkomst. Diagram 15: Kvinnornas marknadsinkomst som procentuell andel av männens Procent 70 60 50 40 30 20 10 0 59,2 Högst 2 årigt gymnasium 54 52 53,2 51,4 47,3 50,2 54 Gymnasium längre än 2 år Eftergymnasial utbildning kortare än 3 år Eftergymnasial utbildning längre än 3 år Offentlig sektor Privat sektor

26 I absoluta tal innebär det att offentliganställda kvinnor med kort högskoleutbildning har en medianinkomst som är 11 785 kr lägre i månaden än de offentliganställda männen. 20 Detta förklaras förstås delvis av att kvinnorna med kort eftergymnasial utbildning inte jobbar heltid och att de i högre grad än männen tar ut föräldraledighet. Det i sin tur är förmodligen en effekt av att den ekonomiska avkastningen på arbete i offentlig sektor och ha en kortare eftergymnasial utbildning är dålig. Just den gruppen har, som vi tidigare sett, en negativ utbildningspremie. Resultatet kan tyckas förvånande eftersom den offentliga sektorn ofta framställts som en gynnsam arbetsgivare för kvinnor. I själva verket är det i den konkurrensutsatta privata sektorn som kvinnorna tjänar bäst i förhållande till männen. I privat sektor finns ett stort antal arbetsgivare som konkurrerar om den bästa kompetensen. Konkurrensen leder främst till en press uppåt på lönerna, men också till att arbetsgivarna tvingas bortse från faktorer som inte har med kompetens att göra (som till exempel kön). Resultatet visar också att kvinnor och män inte bara arbetar i olika sektorer av ekonomin, utan också i olika segment inom varje sektor. Detta verkar gälla i än högre grad för den offentliga sektorn där löneskillnaderna mellan män och kvinnor är som störst. Lönespridningen minst i offentlig sektor Lönespridning är ett mått på löneskillnader. Den visar den procentuella löneskillnaden mellan dem som tjänar mest och dem som tjänar minst i en befolkning. Vår studie visar att lönespridningen är störst i den privata sektorn med 176,2 procent. 21 Det betyder att de som tjänar mest i den privata sektorn i genomsnitt tjänar 176,2 procent mer än de som tjänar minst. I den offentliga sektorn är skillnaden mellan dem som tjänar mest och dem som tjänar minst 151,8 procent. 20 Beräknat för marknadsinkomsten. 21 Lönespridningen är definierad som medelvärdet av den procentuella skillnaden mellan decil ett och tio och mellan decil två och nio.

27 Diagram 16: Lönespridning totalt Procent 180 175 170 165 160 155 150 145 140 135 151,8 Offentlig sektor 176,2 Privat sektor Kvinnor och män För både kvinnor och män är lönespridningen störst i den privata sektorn och minst i den offentliga. Genomgående för båda sektorer är att lönespridningen är större för män än för kvinnor. Allra lägst är lönespridningen för offentliganställda kvinnor. Det är också denna grupp som har lägst medianlön. Störst är lönespridningen i den privata sektorn; där är också medianinkomsterna för kvinnor som störst. Det verkar som om det finns ett samband mellan lönespridning, medianinkomst och jämställdhet. I de sektorer där lönespridningen är stor är också medianinkomsterna höga. På samma sätt har männen större lönespridning och medianlön än kvinnorna. Männens inkomster i offentlig sektor är det enda undantaget från denna regel. Medianinkomsten för män är lika hög i offentlig sektor som i privat, medan lönespridningen är något högre i privat. Skillnaderna är dock marginella. Diagram 17: Lönespridning, total inkomst 1990-1996 300 250 200 150 100 50 0 Offentlig sektor Privat sektor Män Kvinnor

28 Också mellan lönespridning och jämställdhet kan vi ana ett samband, men det gäller bara för lönespridning upp till en viss nivå. I offentlig sektor är lönespridningen liten och medianlönen låg, och där är också jämställdheten dålig. I privat sektor är både lönespridningen och medianlönen höga och där är också jämställdheten något bättre. Däremot verkar det som om en mycket hög lönespridning missgynnar jämställdheten. I den finansiella sektorn är kvinnornas lönespridning och medianlön som allra högst, men där är också jämställdheten mätt som kvinnors andel av mäns inkomster som sämst. I den privata sektorn gynnas kvinnorna av konkurrenssituationen. Arbetsgivarna konkurrerar om den bästa kompetensen och belönar denna. Det ökar lönespridningen. Diagram 18: Kvinnornas marknadsinkomst i relation till männens marknadsinkomst Procent 78 76 74 72 70 68 70,9 Offentlig sektor 76,4 Privat sektor Kvinnornas andel av männens marknadsinkomst

Sammanfattning 29 Det har sagts en gång tidigare, i den redan nämnda kvinnomaktutredningen, men det tål att upprepas. Den offentliga sektorn exploaterar kvinnor. Hur man än vrider och vänder på siffrorna är tendensen tydlig. Det är i den offentliga sektorn som det största ekonomiska förtrycket av kvinnorna finns. Skillnaden mellan mäns och kvinnors löner är störst i den offentliga sektorn. Det lönar sig inte att utbilda sig för kvinnor i den offentliga sektorn. Utbildningspremien, det vill säga den löneökning som man normalt kan räkna med vid förbättrad utbildning, finns inte för kvinnor i offentlig sektor. Tvärtom: det är ekonomiskt kontraproduktivt för kvinnor inom offentlig sektor att gå från gymnasieutbildning till högskoleutbildning som är kortare än tre år. De betyder i praktiken att alla kvinnor som jobbar som sjuksköterskor, förskolelärare, sjukgymnaster har förlorat på att vidareutbilda sig efter gymnasiet. Även när jämförelsen sträcker sig över längre perioder är det tydligt att den privata sektorn ger bättre ekonomisk avkastning för kvinnor än den offentliga. Bara för kvinnor med en gymnasieutbildning som är två år eller kortare är det mer ekonomiskt fördelaktigt att arbeta i offentlig verksamhet än i privat. Men för alla kvinnor med längre gymnasieutbildning eller eftergymnasial utbildning är det ekonomiskt bättre att söka sig till den privata sidan av arbetsmarknaden. Medianinskomsten för en kvinna i offentlig sektorn är 173 358 kr per år. Medianinkomsten för en kvinna som arbetar i den privata sektorn är 184 684 kr per år. De offentliganställda kvinnorna uppnår 70,9 procent av de offentliganställda männens marknadsinkomst. De privatanställda kvinnorna tjänar 76,4 procent av de privatanställda männens marknadsinkomst. En offentliganställd kvinnan har en medianinkomst motsvarande 94 procent av en privatanställd kvinna. En kvinna i offentlig verksamhet tjänar i genomsnitt 1 250 kr mindre per månad än en kvinna i privat verksamhet och har efter skatt och bidrag i genomsnitt 717 kr mindre i månaden att leva på.

30 Kvinnor med kortare eftergymnasial utbildning i offentlig sektor har under en sexårsperiod mindre än hälften (47,5 procent) av männens marknadsinkomst. Medianinkomst för kvinnor i offentlig sektor med treårig gymnasieutbildning är 219 kronor högre i månaden än medianinkomsten för dem med kortare eftergymnasial utbildning. Slutsatser Det tycks finnas ett tydligt samband mellan lönespridning och högre löner. Det vill säga i de branscher där det finns löner på flera olika nivåer dras genomsnittslönen upp. En sammanpressad lönestruktur, vilket brukar hävdas är det som mest gynnar kvinnor, gör inte det. Resultatet tycks i stället ha blivit att kvinnor finns i de branscher där lönerna är som mest sammanpressade och där genomsnittslönen därför blir låg. Medan männen finns i sektorer där lönespridningen är större och där genomsnittslönen därför är något högre. Den rådande beskrivningen av varför den orättvisa lönesituationen har uppstått är felaktig. Det finns i varje fall andra förklaringsmodeller. Det är inte alls självklart att det handlar om synen på typiska kvinnoyrken utan att det i stället handlar om sättet att organisera arbetet. Det tycks som om bästa sättet att få till bättre löner för kvinnor är att ha fler arbetsgivare och en måttlig lönespridning. En alltför liten lönespridning missgynnar kvinnor som grupp och en mycket stor lönespridning gör också det. Det är därför inte alltför vågat att påstå att den offentliga sektorn är ett problem för kvinnolönerna. Om kvinnor i stället fick en arbetsmarknad som bjöd på olika arbetsgivare och större lönespridning skulle de få bättre inkomster.

31 Källor Dagens nyheter 18/4 1999, Flickrevolten Gidehag, Ohlsson (2002), Statisk och dynamisk inkomstanalys, Handelns utredningsinstitut Näringsdepartementet (2000), Att synliggöra löneskillnader mellan män och kvinnor Persson, Nyberg m fl (1998), Ty makten är din, SOU 1998:6 SCB (2000), På tal om kvinnor och män Lathund om jämställdhet Stark m fl (1997), Ljusnande framtid eller ett långt farväl, SOU 1997:115 Svenska Dagbladet 10/10 2001, Skapar VD-grupp Nationalencyklopedins webbplats www.ne.se, tillgänglig 2002-02-13 Riksdagens webbplats www.riksdagen.se, tillgänglig 2002-10-14