23 Invändningar granskas En första antydan om att vintern var i annalkande fick man av den kyliga morgonluften redan tidigt i maj det här året. Och i mitten av månaden lade sig en första lätt hinna av frost över marken, men bara för att drivas bort av den uppgående solen. Det var nu som Frank Murchie förklarade att han kände sig tillräckligt stark för att själv kunna driva gården vidare med hjälp av sin goda medarbetare Johnny Nash, som verkade ha bestämt sig för att stanna på gården. Han tycktes tåla Franks temperament och plötsliga växlingar i humöret. I alla fall hoppades Vic att det var så. Igor, å sin sida, verkade inte alls låta sig störas, men så hade han också förmågan att umgås med i stort sett vem som helst. På Igors sista dag som ansvarig för gården satte Frank sig i sin bil och körde i riktning mot Manners gård. Han fann Vic i ladan där han inventerade sättpotatisen, spannmålsutsädet och en del annat utsäde. Han hade också sett över skadedjursbekämpningen, något han var väldigt noga med. Om det fanns något område där Vic kunde sägas vara fanatisk så var det ljust när det gällde hans skoningslösa kamp mot skadedjur och ohyra. Han satte en ära i att hålla lika rent i uthusen som i bostadshuset. Och när Frank kom in höll han just på att räkna säckarna med spannmål. De båda männen hälsade väl så vänligt på varandra. Om de tycktes något reserverade så berodde det helt och hållet på att Frank påminde sig hur han tidigare hade handlat mot sina grannar. Hans samvete var faktiskt inte så okänsligt som många trodde. Nu gick han rakt på sak. Vic, det är något jag vill att du ska hjälpa mig med, började han. Vic var omedelbart på defensiven och fick bara fram ett Jaha? Det handlar om Igor, fortsatte Frank och ignorerade helt Vics tonläge. Den här grabben är helt enkelt fantastisk, sa han och tittade på Vic, och jag vill hjälpa honom på något sätt. Jag hade helt enkelt inte klarat mig utan honom och jag uppskattar att du har låtit honom arbeta för mig. Jag kommer aldrig att glömma det. Igor har hållit på från tidig morgon till sena kväll och vi har inte ens diskuterat någon ersättning. Nu är jag här för att reda ut detta. Vic tyckte det lät rimligt. Igor hade praktiskt taget inte gjort någonting på hans gård på nästan fyra månader och Vic visste att Frank inte hade någon brist på pengar. Han hade en av de bästa gårdarna i hela dalen. Du kan ju betala mig Igors lön för den tiden han har arbetat åt dig, föreslog Vic, om du tycker det låter rimligt? Det låter rimligt! För rimligt, Vic. Men vad ska vi göra åt det extra arbete som du har varit tvungen att lägga ner på det här stället? Det har ingen betydelse, sa Vic. Som grannar kan vi väl hjälpa varandra. Väldigt hyggligt av dig Vic, jag uppskattar det, men hur mycket är jag skyldig dig nu? undrade Frank. Jag får räkna på det, sa Vic, och skicka dig en räkning när jag är klar. Men Frank var inte klar ännu. Det är en sak till när det gäller Igor, fortsatte han, jag vill hjälpa honom på något sätt eftersom han har varit så duktig. Vic försökte dölja sin förvåning. Frank var inte känd för att vara så öppen. Den här gesten var något nytt. Det kunde inte hjälpas att Frank lade märke till Vics känslor och blev förlägen. Men 77
han sa inget om Vics ansiktsuttryck, och han försökte heller inte ursäkta hans attityd utan ignorerade den och fortsatte. Vic, jag vet att du har åsikter om min traktoraffär med Igor, fick han ur sig, och Vic tyckte synd om mannen. Och det kan ju tänkas att jag tog för mycket för traktorn. Men jag gav honom ett pris och väntade mig att han skulle pruta. Men det gjorde han inte utan bara accepterade. När han besökte mig på sjukhuset erbjöd jag mig att sänka priset, och till slut sa jag att vi avskriver hela skulden. Men Igor ville inte acceptera något annat än det han skrivit under. Och när jag föreslog att vi skulle kvitta den mot hans arbete på min gård gick han inte med på det heller. Frank gjorde ett uppehåll för att se effekten av sina ord. Men Vic rörde inte en min, och Frank fortsatte. Jag vill att du talar med Igor och försöker få in i hans envetna skalle att jag uppskattar vad han har gjort och vill avskriva skulden bara som en tacksamhetsgest. Kan du inte försöka övertala honom att gå med på detta? Det här var något Vic aldrig hade förväntat sig att få höra från Franks läppar. Men här, i hans egen lada, stod Frank Murchie eller var det samma man? och bad honom att försöka övertala någon att avstå från att betala sin skuld till honom, en skuld som han hade all rätt att kräva. Jag förstår vad du menar, sa Vic vänligt. Jag ska tala med Igor. Efter att ha fortsatt att småprata en stund skildes de båda männen åt, och Vic blev ensam kvar med ett leende på läpparna när han tänkte på den förändring som Igors rättframhet hade åstadkommit i Frank. Och Frank körde hemåt med ett något lättat hjärta, och i den fromma förhoppningen att han kunde få Igor att gå med på att inte betala mer pengar. Varje pund han ger mig, sa han halvhögt för sig själv under tiden han körde, får mig att må dåligt. Jag hoppas han inte insisterar på att fortsätta med det. Och t.o.m. Frank Murchie själv förvånades över förändringen i sitt sätt att tänka. När han kom hem och parkerade bilen på gården höll Igor just på att förbereda mjölkningen. Hej mr Frank, ropade han. Är du beredd att ta över i morgon?. Kan knappt vänta, Igor, sa Frank med ett brett flin. Och det var så sant som det var sagt. Han var en aktiv människa och led av den påtvingade passiviteten. Han kände att det skulle göra gott åt både hans humör och temperament att börja arbeta igen. Mr Frank, Vic berättade för mig att du kan allt om Bibeln, va? Frank vände sig om och höjde ögonbrynen. Han studerade inte Bibeln särskilt flitigt och det var han väl medveten om. Och det visste ju Vic Manners också, så vad var det egentligen han hade sagt till Igor? Men Igor fortsatte obekymrat. Vic säger att du känner till många texter som säger vilken dag som är sabbatsdag. Har du några sådana texter? Åh, du vet Igor, jag läser inte Bibeln särskilt mycket. Men jag tror jag vet vad du menar. Om du vill kan jag skriva ner några texter åt dig. Det blir bra, tack mr Frank, svarade Igor och fortsatte förbereda mjölkningen. När mjölkningen var halvt avklarad kom Frank tillbaka och räckte Igor en papperslapp. Igor som hade fullt upp med mjölkningen tackade Frank och stoppade lappen i fickan. Franks enda kommentar var: Mer än så här kan jag inte åstadkomma, Igor. Får se hur han kommer undan de här texterna och låt mig gärna veta. Det var inte förrän efter kvällsmaten när han skulle fiska upp en näsduk ur fickan som papperslappen kom fram. Igor tittade lite på orden som stod skrivna där. Han fann följande: 1 Söndag nämns inte i Bibeln, men fråga Vic hur han förklarar de här texterna: Matteusevangeliet 28:1, Lukasevangeliet 24:1, Johannesevangeliet 20:1,19, Apostlagärningarna 20:7, Första Korinthierbrevet 16:2. 2 Och vad säger han om Uppenbarelseboken 1:10? Igor slog upp alla texterna, men tyckte inte han fann något anmärkningsvärt. Han hade faktiskt väntat sig något mer kraftfullt och rakt på sak. Det var tydligt att han måste gå till Vic och fråga honom varför de här texterna förmodades vara så viktiga. Han såg det också lite från den 78
humoristiska sidan. Här var han tvungen att vända sig till den person som han tänkte ge problem och be honom förklara vad det var för problem med texterna! Han gick hem till Vic och de satte sig tillsammans vid bordet och slog upp varje text i den ordning de stod. Det viktiga med dessa texter, förklarade Vic, är att de är de enda i hela Nya Testamentet som överhuvudtaget nämner den första dagen i veckan, söndagen. Läs dem själv och ställ dig frågan om det finns någonting här som uppmanar oss att fira den första dagen i veckan. Igor läste igenom texterna, men fann ingen sådan uppmaning. Då ska vi se på Uppenbarelseboken 1:10, sa Vic och de slog upp texten tillsammans. Igor läste den högt på sin något stapplande engelska. Jag kom i hänryckning på Herrens dag Och så fortsätter vi med Markusevangeliet 2:28, fortsatte Vic. Återigen bläddrade de fram texten och Igor läste: Alltså är Människosonen herre också över sabbaten. Vilken dag verkar vara Herrens dag? frågade Vic. Och Igor kunde inte svara annat än, Sabbaten, förmodar jag, eller hur? De studerade ingående både dessa och flera andra texter. Till slut lutade Vic sig bakåt i fåtöljen och sa: Igor, det är bara att konstatera att det inte finns en enda text i Bibeln som bevisar att sabbatsdagen någonsin har förändrats. Det finns inte en enda text som kallar veckans första dag för helig, och heller ingen text som uppmanar oss att fira den dagen. Det finns heller ingen text som säger oss att Jesus firade söndagen. Det är tvärtom mycket som talar för att han firade sabbaten, den sjunde dagen. Läs t.ex. Lukasevangeliet 4:16. Där finner du att han regelbundet gick i sin kyrka, synagogan, på den dagen. Det finns heller ingen text som säger oss att vi ska fira söndagen till minne av hans uppståndelse. Något många kristna tar som skäl för att fira den första dagen i veckan. Dessutom, fortsatte Vic, finns det inte en enda text som bevisar att apostlarna någonsin firade den första dagen i veckan, eller ens betraktade den som annorlunda än vilken dag som helst. Och självfallet uppmanade de heller inte andra att fira en dag som de själva inte firade. Till slut, Igor, det finns inte en enda text i Bibeln som ens antyder att den sjunde dagen, sabbaten, har avskaffats som vilodag. Allt det här förklarar varför jag som kristen borde fira den sjunde dagen. Vic slog igen sin Bibel och bytte samtalsämne. Frank tittade in idag, började han. Han vill ge dig en gåva för allt vad du har gjort för honom under de senaste månaderna. Igor började genast protestera, men Vic höll upp handen och fortsatte: Det är sed i det här landet, sa han, att man ger en gåva till någon som har hjälpt en. Det behöver inte vara något särskilt dyrbart. Det kan räcka med ett brev där man uttrycker sin uppskattning, eller en blomma, eller eller vad som helst. Och Frank är mycket tacksam för vad du har gjort och vill ge dig något. Och mitt råd är att du ska ta emot vad han erbjuder dig, vad det än är. Jag har aldrig sett Frank med den inställningen förut, och det är ett gott tecken, och kommer att kännas bra för honom. Ja, jag är säker på att det skulle hjälpa honom om du accepterade hans erbjudande. Är det också sed här i landet att tacksamt ta emot vad man får? frågade Igor. Naturligtvis! utbrast Vic. Du kan såra givarens känslor om du inte tacksamt tar emot vad han ger. Då vill jag inte såra mr Franks känslor, sa Igor uppriktigt. Och med det samlade han ihop sina böcker och gick mot dörren. Just när han skulle öppna den vände han sig mot Vic. När han ger mig presenten ska jag le och säga: Tack mr Frank för blommorna. Och när han sagt det öppnade Igor Cordas dörren ovanligt snabbt och var borta i ett ögonblick. Men inte innan Vic hann uppfatta glimten i ögat. Det var uppenbart att Igor tog till sig den gängse humorn i landet. Han var på god väg att bli en äkta australier. 79
24 Större perspektiv Så fort Igor återupptog arbetet på Manners gård kunde han med förnyad iver ta itu med sin nya traktor. Och när månaden var slut stod den nattliga gåvan och glänste i middagsljuset, en ren glädje för Igors ögon. Det enda problem som återstod var att sälja den. Som vi kommer ihåg var traktorn i ganska gott skick redan när Igor fick den. Nu såg den ut som ny. Några delar hade han kunnat ta från den gamla traktorn, andra hade han varit tvungen att beställa från den firman i huvudstaden som hade behandlat honom så vänligt flera månader tidigare. Där det gulröda underverket nu stod och glänste var det i det närmaste i nyskick. Och Igor funderade över hur han skulle kunna sälja det. Den stora frågan var bara, till vilket pris? Eftersom han inte kunde komma fram till något gick han till Vic med sitt problem. En vacker och solig dag stod de tillsammans framför traktorn. Igor bara öste beröm över den, och Vic granskade den lika kritiskt som vilken potentiell köpare som helst. Och just som de stod där, vem skulle inte dyka upp om inte doktor Peters. När han med en elegant sväng stannade bilen tittade Igor förmanande på honom. Det kommer damm på min fina traktor, hojtade han med spelad ilska. Han tog fram en näsduk och låtsades borsta av damm från lacken. Den där näsduken kan tillföra mer smuts än den tar bort, konstaterade doktorn torrt. Men varifrån kommer den här skönheten, Igor? frågade han. Det är den som bara stod här en kväll. Och jag har ingen aning om var den kommer ifrån. svarade Igor. Jag har gjort i ordning den, och nu ska jag sälja den, bra va? Utmärkt! utbrast doktor Peters. Menar du verkligen att detta är den traktor som kom den där kvällen? Hör du, den ser nästan ut som ny! Den är bättre än ny, sa Igor stolt. Den har Igor Cordas personliga garanti, bra va? De tre männen skrattade hjärtligt. Och den gamle doktorn, som hade ett högst personligt intresse i den här traktorn, kände sig nästan lika stolt över Igor som Igor över sin prestation. Igor funderar över hur han ska kunna sälja den och hur mycket han ska ta betalt, förklarade Vic. Det var ju ett lustigt sammanträffande att du skulle nämna det, sa doktorn. Så sent som i går var jag ute hos en patient som berättade för mig att han funderade på att köpa en ny traktor. Jag undrar om han kunde vara intresserad av den här? Sa du att du renoverat motorn, Igor? Igor nickade. Och du säljer den med full garanti? Min personliga garanti, doktorn, sa Igor med allvar i rösten. Hur lång garanti ger du? Nya traktorer säljs vanligtvis med tolv månaders garanti, tror jag. Den här är som ny, doktorn. Jag ger också tolv månaders garanti, OK? Och hur mycket begär du? Här tystnade Igor. Det var detta som var problemet. Hur mycket var denna fina traktor värd? Jag vet inte. Vic och jag talade just om det när du kom. Har du någon aning om vad som kunde vara ett rimligt pris? 80
På det svarade den gamla doktorn bara, Jag ska undersöka saken. Jag ska också prata med patienten som sa att han tänkte köpa en ny traktor. Men innan jag ger mig iväg, Igor, vill jag att du räknar ut hur mycket tid och pengar du lagt ner på traktorn och hur högt du värderar ditt arbete. Vic kan hjälpa dig. Nu går jag in och tittar till Ilka. Förresten hur går det för Mara? Är hon hemma? Mara mår alldeles utmärkt! svarade Igor. Hon blir starkare för varje dag. Och nu har hon varit i skolan hela terminen. Hon talar som en infödd australier. Är det inte fantastiskt? Igor skrattade förnöjt. Det hela var verkligen lyckat. Traktorn som Frank Murchie hade sålt till honom, och som först såg ut att vara en så dålig affär, hade indirekt fört med sig mycket gott. Igor började se möjligheterna i traktorbranschen. Doktorn gick in och hade ett något ensidigt samtal med Ilka, hon förstod nämligen engelska bättre än hon talade. Och under tiden satte sig Vic och Igor ner och började sina uträkningar. När doktorn kom tillbaka var de klara. Igor räknar med 10 shilling i timmen för sitt arbete och till det kommer priset för de nya reservdelarna och sedan halva priset på de begagnade delarna. Allt som allt skulle det bli 250 pund, sa Vic. Och vad anser du den var värd när du fick den? frågade doktorn. Det vet jag inte, svarade Igor, Jag köpte den inte som du kanske kommer ihåg? Javisst, svarade doktorn, som om det var något han helt glömt bort. Jo, nu kommer jag ihåg. Och med en menande blick mot Vic sa han, Ska vi säga 700 pund? Doktorn räknade tyst. Det skulle bli 950 pund för att gå jämnt ut, men det är ingen affär. Man måste räkna med en viss vinstmarginal och även gardera sig mot eventuella förluster om man köper och säljer en till traktor. Till sist måste man även gardera sig mot oförutsedda utgifter. Vad tror du om 1350 pund, Igor? Igors ögon lyste. Jag förstår inte riktigt det där långa ordet oförut oförutsedda, som du sa, svarade han och hans röst avslöjade att han inte riktigt hade följt med. Men så långt förstod han att priset på 1350 pund skulle täcka utgifterna. Jag ska se vad jag kan göra, lovade doktorn och klev in i bilen, startade motorn och försvann med en rivstart. Den kopplingen! sa Igor och skakade på huvudet. Den måste jag laga någon gång annars kommer doktorn att åka ut genom vindrutan? Den här dagen sköt doktor Peters andra förpliktelser åt sidan och struntade i det faktum att han skulle vara på läkarmottagningen om en timme. Och han som vanligtvis aldrig pressade sin gamla bil upp till mer än 60 km i timmen, for nu fram i högsta fart mot Sommerville. Han böjde sig över ratten och trampade gasen hårt i botten. Hela kroppen var spänd och blicken koncentrerad under det han piskade fram sin gamla skrangliga springares yttersta krafter. Just innan han nådde fram till Sommerville, saktade han ner farten något och svängde in på en liten smutsig väg som knappt gjorde skäl för namnet. Exakt femtio minuter efter att han lämnat Vics gård klev doktor Peters ut ur bilen för att tala om det som låg honom så varmt om hjärtat. Andy, sa han, utan att slösa tid på några inledande fraser om vädret, priset på spannmål eller utsikterna för höstens skörd, när jag var här sist nämnde du något om att köpa en ny traktor, eller hur? Det stämmer, svarade Andy. Har du tänkt köpa en ny eller skulle du vara intresserad av att köpa en förstklassig begagnad maskin som är helrenoverad? undrade doktorn. Och som dessutom har tolv månaders garanti. Den kanske skulle duga, va? svarade Andy. Jag känner till den här maskinen, fortsatte doktor Peters. Den är i toppskick. Så fort folk får reda på att den är till salu kommer de att bjuda över varandra. Jag visste att du ville han en traktor så när jag ändå kom förbi tänkte jag bara fråga. Jag har också sagt till mannen att inte annonsera ut den innan jag hör av mig. Hur mycket vill han ha? undrade skotten lakoniskt. Det är det som är det fina, fortsatte doktorn, priset är rätt gosse. Du kan få den levererad till din gård för 1550 pund. Och glöm inte att det är 12 månaders skriftlig garanti! 81
1550 pund säger du? frågade Andy. Men hur gammal sa du att den var? Fyra, högst fem år. Men motorn är helrenoverad. Jag kan garantera att den är som ny. Nåja, sa skotten slugt, Det är för mycket. Men doktorn gav inte upp så lätt. Han hade mer att komma med och kände den här mannen. Han visste att Andy McNab var en arbetsam skotte. Han visste också att han hade en mycket modern gård och ett solitt bankkonto. Aldrig tidigare hade det gått så bra för bönderna i den här dalen. Sex goda år i rad hade hjälpt dem att betala av sina lån och bygga upp ett kapital på den lokala banken. Andy hade just kommit tillbaka från en åtta månaders resa till sitt hemland Skottland, och doktorn visste att det inte var några problem för honom att betala ett något högre pris än Igor hade begärt. För övrigt hade doktorn inga som helst betänkligheter att justera upp Igors pris ett par hundra pund. På den tiden när Andy kämpade med ekonomin hade doktor Peters i flera år behandlat hans familj utan att sända någon räkning. Andy var ju trots allt en landsman och han hade gjort detsamma för doktor Peters om situationen varit omvänd. De båda männen fortsatte att diskutera och förhandla en bra stund. Ända tills Andy avslutade samtalet med att fråga, Du hade väl inte tänkt att jag skulle köpa traktorn utan att titta på den? Var finns den? Doktorn, som var lika slug som sin landsman, svarade bara, Kom till min mottagning i morgon förmiddag klockan 11, så skjutsar jag dig dit. Det passade Andy bra. De skakade hand och doktorn skyndade sig till Milltown för att ta hand om sina väntande patienter. Så fort han fick tillfälle ringde doktorn Vic och berättade att Andy funderade på att köpa traktorn och att han höjt priset. Men problemet är Igor, förklarade han. Det är stor risk att han saboterar min plan. Du måste hindra honom från att säga fel saker. Jag tar hand om Andy. Jag räknar med att han ger ett bud. Och vi måste se till att Igor går med på det. OK? Exakt klockan 11 nästa dag stannade Andy McNab sin bil vid doktor Peters mottagning. Doktorn öppnade bildörren och klev in bredvid föraren. Om jag åker med dig kan vi prata under tiden, sa han. Du förstår Andy, mannen som säljer traktorn kommer från Ungern och han har inte bott särskilt länge i Australien. Om du bara står på dig så är jag säker på att han kan sälja den till ett något lägre pris än 1550 pund. Min plan är När de svängde in på Vic Manners privata väg log Andy brett. Han visste exakt vad han skulle göra om traktorn passade honom. Hans vän doktor Peters hade tänkt ut en perfekt plan. Andy blev mäkta imponerad av traktorn. Han var tvungen att medge att den var så bra som någon han sett. Och han kände till en hel del om lantbruksmaskiner. Han gick runt traktorn, han knackade och provade, han ryckte både här och där och kollade än det ena och än det andra. Det här var en riktig pärla sa han för sig själv. Och med tolv månaders garanti kunde han inte se några som helst nackdelar. Men doktorn hade ju sagt att han måste bestämma sig snabbt. Nu visste han precis vad han skulle säga och slog till innan Igor hann samla sig. Traktorn är OK, sa han, men jag kan inte ge mer än 1400 pund. Det är mitt sista bud grabben. Igor öppnade munnen och skulle just säga något när Vic grep in, Du pressar nog priset för hårt, konstaterade han lite torrt. Tro inte att jag är gniden, Vic, svarade Andy, men jag tycker om att göra bra affärer. Vic nickade, men så fick han se att Igor var på väg att säga något, Andy, min vän är inte särskilt bra på engelska. På hans vägnar undrar jag om du kan höja budet något. Vad tror du om 1450 pund? Fjortonhundra och femtio pund! utbrast Andy triumferande och gjorde klart att det var hans slutbud, även om han innerst inne visste att den var väl värd 1550, kanske t.o.m. mer än så. Vad säger du om det Igor? frågade Vic. Återigen öppnade Igor munnen för att säga något. Och lika kvickt var Vic där och blandade sig i. Jag tror du gör klokt i att acceptera budet, Igor Sedan vände han sig mot Andy. Skriv ut en check. Jag och Igor går in och skriver ett kvitto. Jag måste naturligtvis hjälpa honom. 82
Väl inne i huset fann sig Igor och började protestera högljutt. Tyst! sa Vic, du förstör alltihop. Gör bara som du blir tillsagd och allt ordnar sig. Jag ska förklara när vi blir ensamma. Men helt kort handlar det om att doktor Peters har hört sig för och förstått att traktorn är väl värd dom pengarna. Och varför inte ta honom på orden? Igor kunde inte invända något mot den logiken och skrev under kvittot och fördes sedan ut på gården av Vic. Andy överlämnade checken och Igor gav honom kvittot. Affären var avklarad. När Igor senare den kvällen kunde förväntas ha lugnat ner sig något gick Vic ner till stugan. När han stod framför den halvöppna dörren såg han hela familjen Cordas samlade runt köksbordet. Och mitt på bordet låg checken med fyra par ögon som tittade på den. Igor såg upp och gjorde tecken åt Vic att komma in. En stol ställdes fram och Vic tittade på den lilla papperslappen tillsammans med de andra. Fantastiskt, eller hur? sa Igor. Ett så litet papper betyder så mycket pengar, va? Vic nickade. Och i morgon ska jag köra traktorn en så lång väg. Jag hade inte en tanke på att sälja traktorn så långt bort som i Sommerville, konstaterade han mer för sig själv. Jag tänkte bara på Milltown och Walker s Siding. Det kanske finns andra städer i trakten där man behöver traktorer, eller vad tror du? Han vände sig mot Vic. Tillsammans diskuterade de möjligheten av att folk som bodde längre bort kanske också behövde hjälp med att laga sina traktorer. Samtalet rörde sig hit och dit, och till slut var det dags att säga godnatt. När Vic reste sig för att gå tog Igor sin Bibel från hyllan. Innan vi går och lägger oss brukar vi läsa lite ur den här boken. Kan inte du läsa något för oss i kväll? Vic tog boken och öppnade den varsamt. Jag tror jag ska läsa något som Igor och hans traktor har fått mig att tänka på, sa han. Traktorer i Bibeln? undrade Igor häpet. Nej, inte precis, svarade Vic. Men du undrade över hur du skulle kunna sälja traktorn och begränsade dig till Milltown. Du tänkte inte längre än trakten där du bor. Och det var problemet med de första kristna också. Jesus hade gett dem ett uppdrag. Han hade sagt till dem: Gå ut i överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 1 Men dessa tidiga troende kunde inte se så långt. Deras perspektiv var begränsat. De stannade i Jerusalem och i Judeen. Sedan kom Paulus och predikade evangeliet överallt. Han gav oss en förebild och den är densamma än idag. Johannes har berättat för oss att vi också måste predika evangeliet för hela världen. Och jag tänkte läsa om det i kväll. Sedan slog Vic upp Uppenbarelsebokens 14 kapitel och vers sex. Högt och tydligt läste han: Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och folk, och han sade med hög röst: Frukta gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna. 2 Vic slog sakta ihop Bibeln. Som ni ser ligger betoningen på att förkunna evangeliet för varje nation och folk. Det är vad Jesus sa. Vi uppmanas också att tillbe Gud som skapare. Tyvärr är det många idag, även präster, som inte tror på Bibelns skapelseberättelse. Om du fortsätter att läsa finner du att Gud sedan kommer med ett annat budskap som kallar människorna ut ur ett falskt system av tillbedjan och som hotar alla sådana falska system med undergång. Men nu har jag sagt nog för i kväll och du Igor har haft en spännande dag. Nu tänker jag gå och lägga mig. Och det gör ni också, förmodar jag. Man sa godnatt och Vic gav sig iväg. 1 Markusevangeliet 16:15. 2 Uppenbarelseboken 14:6,7. 83
Men alla deltagarna i traktoraffären gick inte till sängs. Andy McNab var fortfarande klarvaken hemma i sitt hus. En plan höll sakta på att formas i hans huvud. En plan som fick honom att känna sig mycket nöjd. 84
25 En lyckad affär går vidare Andy McNab tycktes sova sin allra ljuvaste sömn. Men i själva verket hade han aldrig varit mer vaken än i det här ögonblicket. I hans kvicka tankevärld höll en plan på att utarbetas som i slutändan skulle komma att påverka Igors liv dramatiskt, inte minst vad gällde hans yrkesinriktning. När han låg där bakåtlutad i sin vilstol och med ansiktet täckt av en tidning, tänkte han på sin granne, Sean O Leary. Och med tanke på namnet behöver det väl knappast sägas att O Leary var lika mycket irländare som McNab var skotte. I femton år hade de båda männen drivit jordbruk som gränsade till varandra. Det fanns en slags vänskap mellan dem, men den vänskapen var tungt kamouflerad av en illa dold önskan om att vara bättre än den andre i allt. Om Andys mjölkko vann distriktets tävlan om högsta fetthalt, då dröjde det inte länge innan Sean köpte hem en högklassig mjölkko från en annan del av landet bara för att kunna slå sin granne. Om Seans pumpor vann första pris på den lokala jordbruksutställningen, då sände Andy efter nya och ännu bättre frön som han hört talas om. Om Andy köpte en ny bil, då kunde Sean inte sova gott förrän en ännu större och ännu mer skinande modell stod utanför hans egen dörr. Om Sean berättade att han köpt en ny frys till sin hustru, då beställde Andy omedelbart en ännu större, trots att de numera bara var två personer i hushållet, mot familjen O Learys fem. Men just nu var ställningen knappast jämn. Sean hade flest poäng, och det var han mycket medveten om. Han hade sålt sitt bevattningssystem till Andy för 750 pund, komplett med pumpar, motorer, rör och vattentankar. Andy själv var övertygad om att han gjort en lysande affär och att utrustningen var värd mycket mer än så, tills han en dag nämnde om det i Sommerville. Då hade han fått veta att Sean först hade annonserat ut bevattningssystemet i flera tidningar för 550 pund eller till högstbjudande men inte fått ett enda napp. När Andy förstod hur det låg till blev han rasande. Och när affären blev allmänt känd, och som Sean såg till att den blev, då fick Andy ett fullständigt raseriutbrott. Det handlar inte om pengarna, förklarade han för sina vänner, utan om själva principen. Men vännerna bara skrattade åt honom. Och snart var historien känd i hela stan. Och när Andy själv fick höra den berättas hade den både utvidgats förskönats. Men han härstammade från ett folk som lärt sig att tiden stod på deras sida, om de bara hade tålamod att vänta på det rätta tillfället. Och Andy hade väntat, och när han nu låg där till synes slumrande bakom tidningen, kände han att det rätta tillfället hade dykt upp. I hans kvicka hjärna formades en plan som skulle jämna ut ställningen mellan de båda männen, ja, så sant som han hette Andrew Bruce McNab. Så fort mjölkningen var överstökad nästa morgon kunde man se honom plöja med den nya traktorn på den åker som gränsade till den där Sean för tillfället arbetade. Sean var kanske inte så vaken som han brukade, för hade han varit det hade han säkert frågat sig varför hans granne plöjde just där och varför han själv körde traktorn och inte någon av hans anställda medarbetare, som vanligtvis var fallet. Men Sean hade bara den nya traktorns klara färger för ögonen och såg inte vad som rörde sig i huvudet på mannen som körde traktorn med så uppenbar stolthet. Som 85
nattfjärilen dras mot en ljuslåga började Sean undan för undan att arbeta allt närmare stängslet mellan de båda åkrarna. Andy lade märke till rörelsen men visade det inte med en min. Insekten närmar sig spindelnätet, tänkte han för sig själv. När slumpen hade fört de båda männen inom hörhåll för varandra rätade Sean på sig och ropade ett glatt hej, som om han först nu hade fått syn på sin granne. Andy stannade traktorn och låtsades inte ha hört vad han hade sagt. Vad säger du? frågade han. Jag säger att det är en fin dag, svarade irländaren. Stämmer, svarade skotten och låtsades vilja starta traktorn igen. Det var en fin traktor du har skaffat, sa Sean. Jodå, sa Andy, fortfarande med fingret på startknappen. Den är ny förmodar jag, fortsatte mannen på andra sidan stängslet. Nej, svarade hans granne, men den är helrenoverad och har ett års garanti. Och var fick du tag på en sån fin maskin? frågade Sean. Det är min ensak, svarade Andy. Samtalet roade honom, det gick precis i den riktning som han hade hoppats. Me en, fortsatte Sean lite tvekande, hur mycket har du gett för benranglet? Benrangel! utbrast Andy, och reste ragg. Den är som ny gosse, och jag talar inte om för såna som du vad jag har gett för den. Men så mycket kan jag säga att jag inte säljer den för under två tusen. Nu råkade det vara så att Sean hade en svaghet som överträffade alla hans andra, och det var hans oförmåga att kunna stå emot ett bra köp. Gick han på en auktion kunde han komma hem med ett helt sortiment av grejer som han köpt enbart av det skälet att de var billiga. Behovet kom i andra hand, ja, det var nästan försumbart. Det råkade också vara så att upplysningen om att Andy inte säljer den för under tvåtusen blev en utmaning för den rödhåriga irländaren på andra sidan stängslet. Utan att någon signal hade behövt avfyras hade striden börjat. Och Sean gjorde allt för att inte avslöja hur intresserad han var av traktorn. Jag föreställer mig att om en McNab köper en begagnad traktor, då tror han säkert att han gjort en väldigt bra affär. Men jag kan upplysa dig om att Ferguson är kända för att ha svaga bakaxlar. Nonsens! utbrast Andy hånfullt. Och säg mig, när hade en O Leary någonsin tillräckligt med pengar för att köpa en så förnämlig traktor som en Ferguson? Det handlar inte om att ha råd att köpa en sådan usel gammal skrothög, skrek den djupt kränkta irländaren. Hördu-du grabben, skrattade skotten, det är nog pengar det handlar om i alla fall! Och med det startade han motorn. Men innan han hann ge sig iväg kröp Sean genom stängslet som skilde de båda ägorna åt. Varför så bråttom Andy? undrade han lite högdraget i det han lutade sig mot den nylackerade traktorn. Jag är faktiskt intresserad av att titta lite närmare på den. Sean, var snäll och ta bort händerna från min traktor! svarade Andy med något ansträngd värdighet. Jag kan tänka mig att göra en affär med dig, Andy, svarade Sean utan att lyssna till uppmaningen. Verkligen? Jo, verkligen, härmade irländaren. Ge mig ett bud då, jag har annat att göra, sa Andy fortfarande listigt beräknande. Andrew McNab, jag bjuder dig 1900 pund, sa Sean efter noggrant övervägande. Och då ska jag aldrig mer säga något om den där landremsan på gränsen mellan våra ägor. Jag menar det där stycket som du stal från mig när du så välvilligt erbjöd dig att sätta upp det nya stängslet. 86
Nu tryckte Sean på en mycket öm punkt. I två års tid hade de båda männen bittert tvistat om en tolv meter lång och ett par tre meter bred landremsa. När Andy satte upp det nya stängslet hade han följt sträckningen från ett tidigare stängsel och inte det befintliga. Och det hade varit till hans fördel. Många skarpa yttranden hade fällts om den här omdiskuterade landremsan, trots att den ur odlingssynpunkt var fullständigt värdelös för någon av dem. Varje gång de berättade sin version av problemet för någon villig lyssnare hade de sagt: Det handlar inte om marken, utan om principen. Och till slut kände hela bygden till historien. Båda hade sökt juridisk hjälp, och för bara tre dagar sedan hade Andys advokat rått sin klient att avstå från landremsan. Gränsen han hade följt var felaktig. Andy hade, med andra ord, inte någon som helst laglig rätt till marken. Men detta var något som Sean inte kände till vid det här tillfället. Han hade, i hemlighet, precis motsatt uppfattning. Han trodde att om någon hade rätt till marken så var det Andy, eftersom det nya stängslet följde en tidigare sträckning. Hörrudu, Andy höjde tonläget, det där var det sämsta bud jag nånsin fått. Andy, grabben, flinade irländaren, det avslöjar min generösa natur. Vet du vad? genmälde skotten. Om du höjer budet till 1950 pund och lägger ner målet om den där arma landremsan så är traktorn din, det har du mitt ord på. Jag vet faktiskt inte varför jag överhuvudtaget gör affärer med en sån som dig, svarade Sean, samtidigt som hjärtat bultade inom honom. Jag är ju en fredsälskande människa och säger 1925 pund. Men det är mitt sista bud, valet är ditt. Det hör till min natur att vara generös, svarade Andy. Här har du min hand. Han sträckte ut sin valkiga hand och Sean tog den strax i sin. Det där är ditt kvitto, vi litar ju på varandra, sa Sean. Och var nu snäll och kör genast ner min traktor till ditt skjul, fortsatte han lite överlägset, innan du frestas att fortsätta plöjningen. Jag vill inte att Sean O Learys bränsle ska ödslas på den där värdelösa jordlotten du kallar ett lantbruk. Och jag är lika angelägen om att bli av med en maskin som har minsta anknytning till Irland, gav skotten tillbaka. Efter att ha utväxlat dessa artighetsfraser gick Sean tillbaka till sin gård, hoppade in i jeepen och for iväg till Sommerville för att ta ut pengar på banken, och Andy körde ytterst försiktigt sin kraftfulla springare tillbaka till dess plats i ladan. Han ville inte att någonting skulle gå snett den närmaste timmen. Han skulle göra en god vinst på den här affären. Och den första hälften av hans plan hade gått precis som planerat. Men hur skulle det gå med nästa. Igor Cordas var lyckligt ovetande om att hans älskade traktor hade bytt ägare så snart. Och den här kvällen satt han hemma i sin stuga och tittade på ett avsnitt i Bibeln som Vic hade läst kvällen innan. Till slut suckade han djupt och slog igen boken, tog den under armen och ropade till Ilka att han skulle gå upp till Vic en liten stund. Han gick ut genom köksdörren och fortsatte uppför grusgången mot ljuset som strömmade ut från Vics vardagsrum. Snart satt Igor och Vic runt matsalsbordet och Bibeln som låg mellan dem var uppslagen till Uppenbarelseboken. Vic läste och förklarade några av de texter han läst kvällen innan. Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och folk, och han sade med hög röst: Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna. 3 Vad innebär det att stunden för hans dom är inne? frågade Igor. Det här handlar om tiden för Guds dom svarade Vic. Och jag tror att det är nu. Vic bläddrade bakåt i Bibeln och läste, Ty han [Gud] har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet. 4 Han bläddrade vidare och läste igen, Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol. 5 3 Uppenbarelseboken 14:6,7. 4 Apostlagärningarna 17:1. 87
Igor nickade medgivande. Av verserna att döma var det uppenbart att det skulle bli en dom. Han funderade en stund över detta och frågade sedan, Vic, hur blir den här domen? Vic bläddrade igen i Bibeln och läste ett annat avsnitt, den här gången ur Daniels bok, Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen [det vill säga änglar] betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades. 6 Innan något slutgiltigt beslut kan fattas i den här domstolen, påminde Vic Igor, måste budskapet gå ut i hela världen. Du kommer säkert ihåg att vi läste om det också i Markus evangelium. Matteus säger samma sak. Men vad är själva budskapet? undrade Igor. Är det ett särskilt budskap, eller är det berättelsen om Jesus? Vic slog återigen upp Uppenbarelseboken och bläddrade fram till det avsnitt i fjortonde kapitlet som han hade läst tidigare. Nu läste han från vers sex och förklarade att det var en speciell uppmaning att tillbe Gud som skapare och att vända sig bort från falska system av tillbedjan. Igor nickade, han kunde se att det var så. Men han hade fortfarande många frågar och ställde den som han för tillfället tänkte på. Vic, vad blir det för dom när Gud dömer folken? Men Vic kände på något sätt att Igor hade fått tillräckligt att tänka på för den här gången. Vi kanske kan titta på det en annan gång. Vad säger du om i morgon kväll? Det passar bra, svarade Igor och samlade ihop sina böcker. Det finns mycket att tänka på i det du säger, fortsatte han. Och med det gav han sig i väg hemåt. Hämta kapitel 26-28: http://www.hoppetsrost.org/public/journey_to_hope/hoppets_resa_kap_26-28.pdf 5 Andra Korinthierbrevet 5:10. 6 Daniels bok 7:9,10. 88