Socialdepartementet Vår referens: SBM 279/2007 Er referens: 103 33 STOCKHOLM S2007/11032/SF Stockholm, 2008-02-08 Remissyttrande Införande av en rehabiliteringskedja Svenskt Näringsliv har givits tillfälle att yttra sig med anledning av promemorian om införande av en rehabiliteringskedja. Inledningsvis kan konstateras att promemorian innehåller ett antal förslag till förändringar av det allmänna sjukförsäkringssystemet. Ambitionen är att dessa förslag sammantaget skall leda till att fler personer skall kunna försörja sig genom eget arbete. Denna ambition välkomnas av Svenskt Näringsliv. Svenskt Näringsliv delar uppfattningen att med aktivare sjukskrivningsprocess, med fokus på tidiga insatser, kan fler individers arbetsförmåga tas tillvara. Det är nödvändigt att det allmänna sjukförsäkringssystemet utformas på ett försäkringsmässigt sätt, med angivande av på förhand väl kända tidsramar och bedömningskriterier. Det är välkommet att sjukförsäkringen genom sin utformning anger att tillbakagång till arbete kan innebära omställning till annat arbete på arbetsplatsen men även annat arbete på arbetsmarknaden. Detta förutsätter att fler aktörer än idag ges ett uttalat ansvar för omställning inom ramen för sjukförsäkringen. Försäkringskassans roll En tillämpning av rehabiliteringskedjan i form av bestämda bedömningstidpunkter leder till att eventuella omställningsbehov uppmärksammas tidigt i sjukskrivningsprocessen. Det är av avgörande betydelse att de omgivande aktörerna har och ges möjlighet och kompetens att bidra till den omställningsprocess som i de fallen det anses behövligt skall inledas utan dröjsmål.
Införandet av en rehabiliteringskedja kräver att Försäkringskassan kan erbjuda den försäkrade aktivt, långsiktigt och lättillgängligt stöd, i form av personliga kontaktteam som ansvarar för samordningen av rehabilitering och eventuell övergång till omställningsåtgärder. Vid sidan av personella resurser ställer rehabiliteringskedjan även krav på bred kompetens. Detta behov förstärks i de fall då arbetsplatsen inte är ansluten till någon företagshälsovård. Promemorian utelämnar en analys av Försäkringskassans möjligheter att möta de krav som rehabiliteringskedjan ställer. Inte heller anges på vilket sätt Försäkringskassan har möjlighet att ställa krav på övriga aktörer, t.ex. Arbetsförmedlingen. I teorin innehåller inte rehabiliteringskedjan några nya arbetsuppgifter för Försäkringskassan, men ett bristande stöd kommer att få betydligt större konsekvenser för den försäkrade än idag. Förtydligad ansvarsfördelning För den försäkrade som efter bedömning dag 91 180 inte bedöms kunna utföra arbete hos arbetsgivaren, skall tiden fram till 180 dagar kunna användas för att med stöd av Arbetsförmedlingen söka nytt arbete hos annan arbetsgivare. Förslag med syfte att samordna försäkringarna på detta sätt, kan förhoppningsvis bidra till att rätt åtgärder erbjuds i ett tidigare skede. Emellertid, saknas vad gäller denna del en tillräcklig analys och konkretion av hur samordningen mellan de olika involverade aktörerna skall gå till. Varje aktör bör i varje del av rehabiliteringskedjan och den eventuella omställningsprocessen ha en tydligt markerad ansvarsdel, såväl början som slut. I de fall Försäkringskassan gör bedömningen att den försäkrade inte kan återgå i tjänst hos arbetsgivaren, samt är i behov av omställningsåtgärder med hjälp av Arbetsförmedlingen, bör detta dokumenteras i plan för återgång i arbete. Den del av dokumentationen som avser bedömning av möjligheten att återgå i arbete, bör regelmässigt delges arbetsgivaren. Arbetsgruppen betonar att arbetsgivarens rehabiliteringsansvar att ta tillvara på den försäkrades arbetsförmåga kvarstår även i de fall den försäkrade inte bedöms kunna utföra arbete hos arbetsgivaren. Det är besynnerligt att arbetsgivaren skall ha rehabiliteringsansvar i dessa situationer eftersom förutsättningarna för att den försäkrade skall kunna få Arbetsförmedlingens stöd, är en bedömning att arbete inte kan utföras på arbetsplatsen. Det är Svenskt Näringslivs uppfattning, att arbetsgivaren inte kan ha fortsatt rehabiliteringsansvar för den person som Försäkringskassan bedömt inte ha någon resterande arbetsförmåga på arbetsplatsen, och därmed förts över till Arbetsförmedlingens ansvarsområde för omställningsåtgärder. Vad avser rehabiliteringsansvaret, föreslår Svenskt Näringsliv ett förtydligande av 22 kap 3, AFL: Arbetsgivaren skall svara för att åtgärder för en effektiv rehabilitering i skälig omfattning vidtas på arbetsplatsen. Det bör tydligt framgå att rehabiliteringsansvaret avser åtgärder på arbetsplatsen. Vidare, finns anledning att inkludera en skälighetsbedömning, för att förhindra att
mindre företag förväntas vidta åtgärder vars kostnader inte står i rimlig proportion till antal anställda eller i förhållande till verksamhetens omsättning. Återgång i arbete på övriga arbetsmarknaden En försäkrad som inte bedöms kunna återgå i arbete hos sin arbetsgivare, skall hänvisas till Arbetsförmedlingen för att aktivt söka annat arbete. Mot bakgrund av de konsekvenser för den försäkrade som indragning av sjukpenning innebär, är det av yttersta vikt att arbetsmarknadspolitiken verkligen har verktyg för att medverka till en omställning som leder till återgång i arbete. Regeringen har angivit att en försöksverksamhet skall inledas för att pröva om man genom att anlita privata företag, i kombination med stärkta ekonomiska drivkrafter, kan se till att långtidssjukskrivna återfår arbetsförmågan och kommer in på arbetsmarknaden. Enligt promemorians text kommer dessa företag att ges fria händer att vidta åtgärder som anses nödvändiga i det enskilda fallet. En förutsättning måste vara att det ställs kvalitetskrav på företagen avseende tjänstens innehåll. Svenskt Näringsliv anser att det är angeläget att produktionen av omställningstjänster skall skötas av affärsdrivande företag på en marknad som präglas av mångfald och konkurrens. Utlåtande av arbetsgivare Enligt förslaget skall Försäkringskassan kunna begära att den försäkrade presenterar ett utlåtande från sin arbetsgivare avseende vilka arbetsuppgifter utöver de vanliga som kan utföras på arbetsplatsen. Svenskt Näringsliv anser att återgång i arbete i första hand skall bygga på ett samspel mellan den anställde och arbetsgivaren, varför de uppgifter som ett intyg kan tänkas innehålla, i första hand bör inhämtas genom ett avstämningsmöte vid vilket både den anställde och arbetsgivaren deltar. Lagstadgad rätt till ledighet för att vid sjukdom prova ett nytt arbete Svenskt Näringsliv avstyrker förslaget om rätt för en sjukskriven arbetstagare att vara tjänstledig för att prova på en ny anställning. Det finns för närvarande en omfattande lagstiftning om ledighet införd i olika lagar med mer eller mindre varierande regler. Förslaget innebär att det införs ytterligare en lag om ledighet som dessutom synes vara onödigt formalistisk. Förslaget överensstämmer inte med regeringens ambition att minska företagens administrativa börda och förenkla deras vardag. Vidare finns det kollektivavtal som innehåller regler om rätt till ledighet för att prova annat arbete i rehabiliteringssyfte. Det vore olyckligt om lagstiftaren genom en i allt väsentligt tvingande lagstiftning tillintetgör parternas möjlighet att avtalsvägen reglera rätten till ledighet på ett rimligt och branschanpassat sätt. Det bör framhållas att det naturligtvis även finns möjlighet att träffa avtal om tjänstledighet direkt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Normalt ställer sig arbetsgivarna positiva till åtgärder som kan få en långtidssjukskriven arbetstagare att kunna återgå i arbete. Förslaget innebär även ett avsevärt ingrepp i arbetsledningsrätten. Det ger arbetstagarna orimligt stora möjligheter att välja hur ledigheten ska förläggas vid förkortad
arbetstid. De skäl som har motiverat föräldraledighetslagens långtgående regler om arbetstagarnas inflytande över ledighetens förläggning saknas beträffande ledighet för att pröva ett nytt arbete. Beträffande anmälan om ledighet innebär förslagets regler att den ska göras så snart som möjligt. Detta medför i praktiken att arbetstagaren, under förutsättning att ledighetens förläggning inte medför påtaglig störning i verksamheten, kan påbörja ledigheten omedelbart efter att han eller hon har fått en annan anställning. Eftersom förslaget även gäller rätt till förkortad arbetstid är det anmärkningsvärt att det helt saknar nödvändiga tidsfrister och regler för att arbetsgivaren ska kunna ges en rimlig möjlighet att ställa om sin verksamhet genom att exempelvis ändra i scheman, anskaffa vikarier m.m. Det är även anmärkningsvärt att rätten till ledighet inte är inskränkt om arbetstagaren vill arbeta i en verksamhet som konkurrerar med arbetsgivarens. Förslaget synes till och med medge att arbetstagaren kan arbeta deltid hos de konkurrerande arbetsgivarna samtidigt. Sjuk- och aktivitetsersättning Svenskt Näringsliv tillstyrker att möjligheten att bevilja tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning upphör. Det är dock av synnerlig vikt att AFL 7 kap. kompletteras med en regel innebärande att arbetsgivaren utan dröjsmål informeras om att Försäkringskassan fattat beslut om att bevilja sjukersättning för anställd hos arbetsgivaren. Egenföretagare Utgångspunkten för konstruktionen av den svenska sjukförsäkringen är ett ordinärt anställningsförhållande, utan hänsyn tagen till egenföretagarens speciella omständigheter. Förslaget om en rehabiliteringskedja utgår från försäkrade som är anställda, och rehabiliteringskedjans olika delmoment kan, liksom arbetsgruppen uppmärksammar, inte användas i förhållande till egenföretagare. I det fall Försäkringskassan efter 180 dagar gör bedömningen att en sjukskriven egenföretagare skall överflyttas till arbetsförmedlingen, innebär detta i praktiken att Försäkringskassan ges mandatet att fatta beslut om att verksamheten skall läggas ned. En arbetslös företagare beviljas nämligen inte ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i det fall verksamheten inte upphört. Det är inte acceptabelt att egenföretagare skall finansiera en sjukförsäkring som dels inte upplevs kunna erbjuda önskad trygghet, och dels är konstruerad på sådant sätt att man i realiteten riskerar att stå utan skydd i det fall man drabbas av en längre tids arbetsoförmåga. Det är nödvändigt att förslaget kompletteras med en analys av dess konsekvenser i förhållande till egenföretagarkollektivet. Intill dess att sådan analys gjorts, bör inte egenföretagarkollektivet omfattas av reglerna om en rehabiliteringskedja.
Svenskt Näringsliv anser att sjukförsäkringen måste erbjuda en för egenföretagare anpassad försäkringslösning. Denna bör bygga på valfrihet och flexibilitet vilket möjliggör för företagaren att välja vilken omfattning av skydd som önskas. Egenföretagare bör ges möjlighet att kunna avstå från att omfattas av sjukförsäkringen under ett års tid, dvs. under sjukpenningperioden, och för detta kompenseras med sänkt sjukförsäkringsavgift. Detta kan åstadkommas genom en möjlighet för egenföretagare att välja en karensperiod som omfattar 364 dagar. Särskilda skäl Vad avser rätten till ersättning efter 180 dagars sjukpenning, krävs enligt förslaget att det föreligger särskilda skäl. Särskilda skäl i detta sammanhang anges vara då den försäkrade efter ytterligare behandling eller rehabilitering kan återgå i arbete hos nuvarande arbetsgivare. I promemoria S2007/1108/SF om ettårsgräns för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning, framgår att även sjukpenning utöver ett år kan betalas om det föreligger särskilda skäl. I skälen till förslaget anges att sådana särskilda skäl avser situationen då den försäkrade drabbats av en mycket allvarlig sjukdom. I samma promemoria anges också att förlängd sjukpenning kan utgå längre tid än 550 dagar om det föreligger särskilda skäl. Särskilda skäl i detta sammanhang anges vara då en olycka kräver ingrepp eller då nya sjukdomstillstånd uppstått och det är sannolikt att den försäkrade kan återgå i arbete, samt då den försäkrade påbörjat en rehabilitering som med stor sannolikhet leder till återgång i arbete. Svenskt Näringsliv befarar att de olika situationer då särskilda skäl kan anses föreligga, kan bidra till både begreppsförvirring och en rättsosäkerhet. Det är angeläget att reglerna om rehabiliteringskedja och tidsbegränsning av sjukpenning samt förlängd sjukpenning utformas på ett tydligt och konsekvent sätt. Övrigt Karensdag Mot bakgrund av regeringens långtgående ambitioner att vidta förändringar för att göra sjukförsäkringen mer försäkringsmässig och med tydliga incitament till tidiga insatser, vill Svenskt Näringsliv erinra om behovet av att karensdagen skall innebära en självrisk för den försäkrade, lika för alla. Ett förslag om att ersätta reglerna om karensdag med ett karensavdrag presenterades och remissbehandlades under våren 2004. I samband med att ett avsevärt antal förändringar föreslås under sjukpenningperiod, bör regeringen samtidigt genomföra 2004 års förslag om att införa ett karensavdrag. Annat färdmedel Förslaget om att införa en rehabiliteringskedja präglas av tonvikt på och nödvändighet av tidiga insatser. I de sammanhanget bör uppmärksammas möjligheten för arbetsgivaren att bekosta resor under sjuklöneperioder. Om den anställdes hälsotillstånd omöjliggör användningen av ordinarie färdmedel under nämnda period, kan arbetsgivaren åta sig att betala för annat färdmedel. Detta betraktas då som en förmån för den anställde. Arbetsgivaren bör ges rätt att kompensera merutgifter under sjuk-
löneperioden som uppkommit på grund av att arbetstagaren inte kan utnyttja sedvanligt färdmedel, utan att arbetstagaren skall bli förmånsbeskattad. Semesterlön Semesterlagen bör ändras så att huvudbetalaren bär ansvaret för betalning av semesterlön. Kostnaden för semesterlön eller semesterersättning under sjukfrånvarotid bör inrymmas i sjukförsäkringen och under sjukpenningtid utges ur den. Sammanfattning Svenskt Näringsliv välkomnar ambitionen att sjukförsäkringen skall bidra till aktiv medverkan till tidig återgång i arbete, och att omställningsåtgärder i ökad omfattning bör äga rum. Svenskt Näringsliv delar också arbetsgruppens övergripande ambition att genom införandet av en rehabiliteringskedja förse sjukförsäkringen med striktare tidsramar. Detta leder till ökad försäkringsmässighet, förutsägbarhet och ökad transparens. För att rehabiliteringskedjan skall lyckas, krävs att samordning och ansvarsfördelning mellan olika aktörer, och inte minst olika ersättningssystem, klargörs. Arbetsgruppens förslag kan tjäna som en god grund för framtida utredning och analys beträffande införande av en rehabiliteringskedja. Det är dock Svenskt Näringslivs uppfattning att promemorian bör kompletteras med en mer detaljerad och utvecklad konsekvensanalys och inventering av vilka krav en rehabiliteringskedja ställer på de involverade aktörerna, samt samverkan dem emellan. SVENSKT NÄRINGSLIV Jan-Peter Duker