SVENSKA FOTOGRAFERS FÖRBUND Association of Swedish Professional Photographers Justitiedepartementet Grundlagsenheten 103 33 Stockholm Yttrande över slutbetänkandet i den offentliga utredningen Skyddet för den personliga integriteten Bedömningar och förslag (SOU 2008:3) Svenska Fotografers Förbund, SFF, företräder drygt 2 300 professionella fotografer i Sverige. Vi är därmed den största intresseorganisationen för svenska yrkesfotografer. Genom samarbetsavtal med fotograforganisationer i norden och övriga Europa bedriver även SFF ett aktivt arbete för fotografer genom samarbetsorganisationerna Pyramide Norden och Pyramide Europa. I Sverige ingår SFF sedan i mars i den nybildade bildorganisationen Bildupphovsrätt i Sverige, till vilka även Svenska Journalistförbundet, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, Konstnärernas Riksorganisation och Föreningen för Konsthantverkare och Industridesigners. SFF har sitt säte i Stockholm. Inledning Utgångspunkten för den yrkesverksamme fotografen har alltid varit att fotografering ska vara tillåtet. Det är en utgångspunkt som SFF har haft och fortfarande har i sitt dagliga arbete för att värna yrkesverksamma fotografers intressen och rättigheter. Detta även om det i vissa fall kan handla om integritetskänsliga situationer. Som yrkesutövare har fotografen ett outtalat intresse av att alltid dokumentera. Det åligger sedan den ansvarige utgivaren eller uppdragsgivaren att avgöra om de bilder som har tagits ska bli föremål för publicering eller offentliggörande på annat sätt. Avgörandet varken ska eller bör ligga hos den enskilde fotografen. Sådant ansvar skulle i alltför hög grad inverka menligt på fotografens uppdrag och förmåga att avbilda allsköns situationer. Upplandsgatan 4, S-111 23 Stockholm, tel. + 46-8-702 03 45, fax + 46-8-641 22 10 www.sfoto.se, e-post: sfotol@sfoto.se
2 Samtidigt delar SFF inställningen ett en enskild medborgare ska kunna freda sig och sitt privatliv från allmänhetens insyn. Skyddet för den personliga integriteten är något som ska vara grundläggande för var och en. Frågan om ett generellt fotograferingsförbud, i syfte att skydda den enskilde medborgarens personliga integritet, har diskuterats flitigt under senare delen av 1900- talet. I samband med den tidigare integritetsskyddskommitténs betänkande, Fotografering och integritet SOU 1974:85, yttrade sig SFF över det då föreslagna fotograferingsförbudet. SFFs främsta invändningar mot förslaget handlade då om kriminaliseringen av fotograferingsögonblicket, förslagets ingående inskränkningar i yttrandefriheten och de praktiska svårigheterna att erhålla fotograferingstillstånd vid situationer där det föreslagna fotograferingsförbudet skulle vara tillämpbart. Vid en jämförelse mellan kommitténs förslag och SFFs yttrande ingivet i mitten av 1970-talet ställt i förhållande till kommitténs nuvarande förslag och SFFs här föreliggande yttrande är det förvånansvärt mycket som upprepas. Den stora skillnaden är dock den tekniska utvecklingen som skett och som främst medfört i stort sett obegränsade möjligheter för gemene man att sprida integritetskänsligt material till ett stort antal människor på en mycket kort tid. Integritetsskyddskommitténs överväganden och förslag i stort Integritetsskyddskommittén har haft att se över rådande lagstiftning som berör skyddet av den personliga integriteten. Kommittén har funnit anledning att föreslå ett par lagstiftningsåtgärder som syftar till att stärka den personliga integriteten och därigenom även till att uppfylla de internationella konventionsåtaganden som Sverige som rättsstat har att beakta. SFF har valt att uteslutande ägna detta yttrande åt det föreslagna fotograferingsförbudet i 4 kap 6a BrB, då det kan komma att beröra yrkesverksamma fotografers yrkesutövning. Slutbetänkandet har dock även givit SFF anledning att ifrågasätta en mycket perifer uppgift som rör rådande fotograferingsförbudet enligt 5 kap 9 RB i rättssalar. I den händelse motiveringen av detta förbud fortfarande hänför sig till de tekniska störningar som kan uppkomma av fotoblixtar - och inte integritetsskäl - vill SFF starkt ifrågasätta förbudet. Dagens sofistikerade kamerautrustningar kan brukas utan risk för störande
3 inslag, varför det inte längre finns grund för ett fotograferingsförbud i rättssalar av den orsaken. SFF vill därför på detta sätt väcka frågan om ett upphörande av fotograferingsförbudet enligt 5 kap 9 RB. Förslaget om införande av ett fotograferingsförbud i BrB SFF förstår orsaken till varför ett fotograferingsförbud, i likhet med det som kommittén nu föreslår, framställs. Det är angeläget att den personliga integriteten skyddas och att Sveriges konventionella åtaganden uppfylls. SFF konstaterar att kommittén har valt en mycket begränsad utsträckning av det föreslagna fotograferingsförbudet, så att exempelvis yrkesfotografers intresse av att kunna utöva sitt yrke tillgodoses i möjligaste mån. Att kommittén har valt att inte följa Europadomstolens utslag i von Hannover mot Tyskland (dom den 24 juni 2004) om begränsning av fotografering i offentliga miljöer där den avbildade vistas i ett rent privat syfte, anser SFF vara mycket lovvärt. Ett dylikt fotograferingsförbud skulle få direkt ödesdigra konsekvenser för en yrkesverksam fotografs vardag. Det förbudsförslag som framkommer i slutbetänkandet har enligt SFF:s mening försetts med ett par begränsningar av mycket relevant karaktär: Den första begränsningen handlar om att fotograferingen ska ha skett olovligen. Det medför en befriande verkan om den avbildade personen godkänt fotograferingen, om det föreligger en situation där den avbildades samtycke inte krävs eller om fotografen inte rimligen kunde förutse olovligheten. I slutbetänkandet finns även underförstått den avgörande grunden för olovlighet, dvs. att den avbildades personliga integritet riskerar att kränkas eller har kränkts. Detta är en mycket viktig avgränsning som i praktiken, vid ett eventuellt införande av det föreslagna fotograferingsförbudet, kan förhindra att avbildade personer hävdar olovlighet trots att det inte föreligger en kränkning av den personliga integriteten. Att förbudet vidare endast tar sikte på platser dit allmänheten inte har insyn är i sig en stark begränsning av fotograferingsförbudets tillämpning. SFF delar dock inte kommitténs definition av sådana platser till fullo. Enligt SFF bör platser dit allmänheten inte har insyn endast omfatta platser dit en enskild person söker sig för att få vara i fred och följaktligen väljer att inte exponera
4 sig för allmänhetens ögon. Det innebär att om en person exempelvis befinner sig fullt synlig och exponerad i sitt bostadsfönster, så är inte kravet på avskildhet uppfyllt och således ej heller platsrekvisitet. Det undantag från fotograferingsförbudet som föreslås gällande försvarlighetsrekvisitet är troligen den skrivelse som kommer att få störst betydelse för yrkesfotografer vid ett eventuellt införande av fotograferingsförbud. Det förutsätter dock att undantaget inbegriper just sådan tryck- och yttrandefrihetsaspekt som anges i slutbetänkandet. Det skulle medföra en reell möjlighet för yrkesfotografer att hävda journalistiska angelägenheter jämte konstnärliga angelägenheter som försvarlighetsskäl. SFF kan konstatera att våra nordiska länder har infört fotograferingsförbud. Sverige är det enda landet i Norden som ännu inte har reglerat fotografering i så motto att skyddet för den personliga integriteten tillgodoses. Det finns därför skäl för att ett fotograferingsförbud, med det syfte som kommittén anger, nu kan komma att införas i svensk lagstiftning. Den kritik av det föreslagna fotograferingsförbudet som SFF vill föra fram gäller kommitténs förslag att det är fotograferingen i sig som bör kriminaliseras och inte uttryckligen spridningen av de bilder som skildrar den integritetskänsliga situationen. Detta även om spridningen implicit kan komma att omfattas av ett förbud eller åtminstone regleras genom nuvarande lagstiftning genom exempelvis förtals- eller förolämpningsbrotten. SFF befarar att det kommer att medföra svåra avvägningssituationer för den enskilde yrkesverksamme fotografen, där rädsla för att riskera att begå brott mot fotograferingsförbudet hämmar fotografens utövande av yrket. SFF hänvisar i denna del till nedanstående stycke kallat Tänkbara konsekvenser för yrkesfotografer vid ett eventuellt införande av föreslaget fotograferingsförbud. SFF ifrågasätter vidare att en kränkning av den personliga integriteten uppstår vid fotograferingsögonblicket. Det är SFF:s utgångspunkt att kränkningen av den personliga integriteten i huvudsak sker när bilden sprids och på olika sätt når andras ögon än fotografens egna. De skäl som kommittén anför för kriminalisering av fotograferingen väger dock tungt och förefaller vara väl motiverade med hänsyn till önskemålet om ökat skydd för den personliga integriteten. De rättsfall som kommittén återkommer till i slutbetänkandet (NJA 1992 s. 594, NJA 1996 s. 418, Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 30 november 2005 i mål B218-05 och Svea Hovrätts dom den 28 maj 2007 i mål B5605-05) har inte fullt ut kunnat lagföras på grund av avsaknaden av ett fotograferingsförbud av det slag som kommittén nu föreslår. SFF
5 vill trots det fästa kommitténs uppmärksamhet på de konsekvenser som kan uppstå i vardagen för den yrkesverksamme fotografen och kan av den anledningen inte tillstyrka förslaget i denna del. Tänkbara konsekvenser för yrkesfotografer vid ett eventuellt införande av föreslaget fotograferingsförbud Det fotograferingsförbud som kommittén föreslår kan SFF på rent principiella grunder ställa sig bakom. Det är dock direkt avgörande för den yrkesverksamme fotografen att förbudet tillämpas restriktivt och att de yrkesverksamma fotografernas yrkesutövning i möjligaste mån kan anses vara försvarlig och således falla utanför fotograferingsförbudet. Det är annars SFF:s farhåga att det fotograferingsförbud som kommittén föreslår kan komma att få en alltför skadlig och hämmande inverkan på fotografernas möjlighet till yrkesutövning. SFF vill understryka att kommitténs skäl för införande av ett fotograferingsförbud huvudsakligen har utgått från situationer som rör för enskilda personer integritetskränkande fotografering respektive filmning. Kommitténs motivering för ett fotograferingsförbud har således egentligen inte med seriösa yrkesfotografer att skaffa. Detta är viktigt att belysa inför ett eventuellt införande av ett fotograferingsförbud. Kommitténs förslag om kriminalisering av fotograferingsögonblicket medför, som redogjorts för ovan, oundvikligen att den enskilde yrkesfotografen kan tvingas fatta svåra beslut under fotograferingsuppdraget. Fotografen är många avseenden skickad att utföra ett uppdrag åt någon annan. Det kan exempelvis vara en tidning, tidskrift, organisation, företag eller rent av en privatperson. Fotograferingsförbud i den bemärkelse som kommittén föreslår skulle kunna innebära att fotografen riskerar att inte kunna uppfylla sitt uppdrag till fullo av rädsla för att bryta mot lagstiftningen. SFF menar att det varken ska eller bör var fotografen som fattar dessa avgörande beslut. Det ska istället den ansvarige utgivare göra som har anlitat fotografen för fotograferingsuppdraget. Som framgår av detta yttrande anser SFF att det kan finnas fog för införande av ett fotograferingsförbud, motsvarande det som kommittén föreslår. Det är dock av avgörande betydelse att ett sådant eventuellt införande omgärdas med tydlig och omfattande information till allmänheten om förbudets begränsade innebörd. I dagsläget råkar inte sällan yrkesfotografer ut för allmänhetens grundlösa påståenden om fotograferingsförbud eller krav på samtycke från den avbildade i diverse olika situationer. För det fall att ett fotograferingsförbud skulle införas i svensk lagstiftning
6 kommer allmänheten i allt högre grad att försöka hindra yrkesfotografer i dessas yrkesutövning. Det angivna förhållandet är mycket påfrestande för yrkesverksamma fotografer, varför den ovan beskrivna konsekvensen av införandet av ett fotograferingsförbud i denna del bör stävjas i möjligaste mån. Sammanfattning SFF tillstyrker i stora delar de förslag som integritetsskyddskommittén framlägger i sitt slutbetänkande. Det innefattar även förslaget om införande av ett fotograferingsförbud i 4 kap 6a BrB. SFF vill dock understyrka att ett förbud med den lydelse som föreslås måste tillämpas restriktivt så att yrkesverksamma fotografer bereds fortsatt möjlighet att utöva sitt yrke utan risk för överträdelse. SFF vill även att definitionen av plats dit allmänheten inte har insyn sammanfaller med personers valda avskildhet och undandragande från allmänhetens ögon. När en person exponerar sig och väljer att inte hålla sig avskild, även om det sker på en plats dit allmänheten inte har insyn, bör platsrekvisitet inte anses uppfyllt. SFF kan inte tillstryka kommitténs förslag om kriminalisering av fotograferingen i sig, utan anser att ett fotograferingsförbud i första hand ska inriktas på spridningen av integritetskänsligt material. En annan ordning riskerar att försätta yrkesverksamma fotografer i svåra avvägningssituationer. SFF anser att det är av avgörande betydelse att ett eventuellt införande av ett fotograferingsförbud i svensk lagstiftning, i enlighet med vad kommittén föreslår, måste omgärdas med kraftfull och korrekt information till allmänheten om förbudets begränsade tillämplighet. SFF anser att nuvarande fotograferingsförbud enligt 5 kap 9 RB bör upphöra att gälla snarast, såtillvida inte ett fortsatt förbud kan motiveras enbart av integritetsskäl. Endast tekniska skäl för förbudets fortsatta giltighet anser inte SFF vara tillräckliga. Med ovanstående yttrande överlämnar härmed SFF åt departementet att överväga kommitténs redovisade förslag. Stockholm 9 juni 2008
7 Catharina Ekdahl för SVENSKA FOTOGRAFERS FÖRBUND