Brottsoffer - redovisning av tre regeringsuppdrag - DV-rapport 2003:2
Domstolsverkets publikation: 2003:2 Produktionsår: 2003 Titel: Brottoffer - redovisning av tre regeringsuppdrag
BROTTSOFFER Redovisning av tre regeringsuppdrag Vad görs? Vad skall göras? en handlingsplan Hur mäter vi insatserna?
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning... 4 1 Inledning... 6 I. Verksamheten vid domstolarna avseende bemötande av och stöd till parter, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna... 7 2 Uppdraget m.m.... 7 3 Arbetet med bemötandefrågor vid domstolarna - Vad görs?... 7 3.1 Vittnesstöd, säkerhetsarbete m.m.... 8 3.1.1 Vittnesstöd... 8 3.1.2 Utredningen om säkerhetsarbetet inom domstolsväsendet... 8 3.1.3 Information till parter och andra som besöker domstolarna... 9 3.1.4 Utbildning... 10 3.2 Särskilda projekt... 10 3.2.1 Verksamhetsutveckling... 10 3.2.2 Etikprojektet i Göteborg... 11 3.2.3 Information m.m.... 11 4 Planerade insatser... 12 II. Handlingsplan för brottsofferarbetet i DV... 13 5 Uppdraget... 13 6 Inledning... 13 7 DV:s åtgärdsprogram 1998 Domstolarnas bemötande av allmänheten... 14 7.1 Återstående åtgärder enligt DV:s åtgärdsprogram... 15 7.1.1 Utformning av kallelse- och andra blanketter... 16 7.1.2 Skriftlig information... 16 7.1.3 Hemsidor... 17 7.1.4 Videoteknik... 18 7.1.5 Utbetalning av ersättning... 18 7.1.6 TV-monitorer m.m. med information till besökande i domstolen... 19 8 Utbildning... 19 8.1 Utbildning i brottsofferfrågor i framtiden... 20 9 Samarbete... 21 9.1 Samarbete med andra myndigheter... 21 9.1.1 Samarbete på central nivå... 21 9.1.2 Samarbete på lokal nivå... 22 9.2 Samarbete med ideella organisationer... 23 10 Service till målsägande och vittnen på de enskilda domstolarna... 24 11 Kvalitetssäkring... 24 12 Vittnesstöd... 25 13 Brottsoffer och säkerhetsaspekter... 25 13.1 Domstolslokalerna... 26 13.2 Andra säkerhetsaspekter... 26 14 Åklagarbundna mål... 27 2 av 33
II. Metod för kvalitetssäkringsarbete på brotts-offerområdet... 28 15 Bakgrund... 28 16 Inledning... 28 17 Erfarenheter av tidigare gjorda brottsofferundersökningar och kvalitetsmätningar... 29 18 Erfarenheter från kvalitetssäkringsarbetet i England... 30 19 Metoder för kvalitetssäkringsarbete på brottsofferområdet... 31 19.1 Enkätundersökningar... 31 19.2 Myndighetssamverkande enkätundersökningar... 31 19.2.1 Provenkäten... 31 19.2.2 Slutsats... 32 19.3 Lokala enkätundersökningar... 33 20 Övrigt kvalitetssäkringsarbete... 33 3 av 33
Sammanfattning Regeringen har gett Domstolsverket i uppdrag att dels utreda och analysera den verksamhet som bedrivs vid domstolarna avseende bemötande av och stöd till parter, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna, dels upprätta en handlingsplan för verkets arbete i brottsofferfrågor, dels slutligen utarbeta en metod för kvalitetssäkring av det arbete som sker vid domstolarna rörande brottsofferfrågor. Redovisning av uppdragen sker samlat. Medvetenheten i domstolarna om vikten av ett gott omhändertagande av målsägande, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna har ökat. Mycket arbete pågår också för att förbättra bemötandet, t.ex. vid verksamhetsöversyner, vid utformning av domstolslokaler, vid utformningen användningen av information m.m. Trots det arbete som pågår återstår många förbättringsåtgärder. Domstolsverket har också fått i uppdrag av regeringen att upprätta en handlingsplan för bättre bemötande av brottsoffer. Även om det i första hand är andra myndigheter i rättskedjan som har ansvaret för att brottsoffrens rättigheter tillgodoses kommer Domstolsverket, inom ramen för sitt uppdrag, att arbeta för att öka domstolarnas förutsättningar för att möta brottsoffrens berättigade krav. De insatser som verket avser att göra och de metoder och den hjälp som verket kan erbjuda domstolarna på brottsofferområdet bör även ses som ett led i att skapa en bättre service på domstolarna och höja kvaliteten beträffande bemötandet av alla domstolsaktörer och allmänheten i övrigt. I handlingsplanen presenteras i korthet följande. Blanketterna för kallelse av vittnen och målsägande skall utformas efter samråd med bl.a. Brottsoffermyndigheten Informationsmaterialet till brottsoffer skall förbättras och göras mer tillgängligt, bl.a. skall domstolarna erbjudas en ny mall för hemsidor på Internet där information till brottsoffer kan lämnas på ett enkelt sätt, nya broschyrer skrivas, informationen i anslutning till väntsalarna förbättras m.m. Utbetalning av ersättning till bl.a. målsägande utanför rättssalen skall underlättas genom att redovisningsreglerna ändras Säkerheten i väntsalarna utanför förhandlingsutrymmena i domstolarna skall förbättras och säkerhetsarbetet skall fortsätta enligt de riktlinjer verket dragit upp i rapporten Framtidens riktlinjer för säkerhetsarbetet inom domstolsväsendet Utbildning i brottsofferfrågor skall erbjudas alla medarbetare på alla nivåer i domstolsväsendet. Det innebär att även Domstolsverkets egen personal skall få sådan utbildning Samverkan mellan domstolarna, andra rättsmyndigheter och ideella organisationer i bl.a. brottsofferfrågor i lokala samverkansorgan är viktigt för kvaliteten i arbetet med brottsofferfrågor. Domstolsverket kommer att följa och informera om sådan samverkan Ett bra sätt att arbeta med brottsofferfrågor är att respektive myndighet sätter upp särskilda mål för detta i sina verksamhetsplaner En metod har tagits fram för att genom enkätundersökningar mäta om olika åtgärder som domstolarna vidtar på brottsofferområdet har någon effekt. Domstolsverket kommer att sprida information om metoden och vid behov lämna stöd för genomförandet av sådana enkätundersökningar Uppbyggnaden av vittnesstödsverksamheten på de allmänna domstolarna kommer fortsatt att stödjas av verket på olika sätt 4 av 33
För brottsoffer är det viktigt att domstolarna vid utsättning av mål tar hänsyn till att den åklagare, som har handlagt målet under förundersökningen, också får möjlighet att handlägga målet under huvudförhandlingen För att kunna mäta om de åtgärder som vidtas har någon effekt har Domstolsverket fått i uppdrag att utarbeta en metod till stöd för hur de allmänna domstolarna skall kunna följa utvecklingen av hur brottsoffer upplever sig bemötta i sin kontakt med domstolarna. I redovisningen av uppdraget redogörs för brottsofferundersökningar och andra kvalitetsmätningar som har gjorts nationellt och i enskilda domstolar. Vidare redovisas erfarenheter från studier av kvalitetssäkringsarbetet i England. Domstolsverket har i samråd med Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren genomfört en provenkät som har riktat sig till brottsoffer i avdömda mål vid några domstolar. Frågeformuläret har varit uppdelat i olika avsnitt för de tre myndigheterna. Resultaten av gjorda undersökningar har visat att brottsoffren är villiga att besvara frågor om bl.a. hur de har blivit bemötta i de olika instanserna i rättskedjan. Analysen av provenkäten och resultatet av tidigare gjorda kvalitetsundersökningar visar att kvalitetssäkringsarbetet bör innefatta Myndighetssamverkande, återkommande, enkäter till brottsoffer, både nationellt, regionalt och lokalt Metodstöd för domstolarna i form av enkätmallar och handledning för att de skall kunna genomföra enkätundersökningar i egen regi Regelbundna sammanträffanden mellan domstolarna och professionella domstolsaktörer Stöd för domstolarna att driva projekt med syfte att höja kvaliteten genom bl.a. enkätundersökningar, speglingar och självvärderingar Vittnesstödsverksamheten bör så småningom kvalitetssäkras genom en utomstående utvärdering 5 av 33
1 Inledning Domstolsverket (DV) fick i regleringsbrevet för 2002 i uppdrag att utreda och analysera den verksamhet som bedrivs vid domstolarna avseende bemötande av och stöd till parter, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna. Samtidigt har DV, enligt regeringsbeslut den 28 juni 2001, i uppdrag att upprätta en handlingsplan för hur myndigheten i framtiden skall arbeta för att tillse att berättigade krav från brottsoffren på domstolsväsendet uppfylls. De satsningar som redan pågår och som skall påbörjas skall avspegla sig i handlingsplanen. DV har vidare tre andra uppdrag angående bemötande av brottsoffer och ökad kunskap om brottsofferfrågor. Ett uppdrag avser upprättande av en plan för hur vittnesstödsverksamheten skall kunna anordnas och bedrivas vid de tingsrätter och hovrätter där sådan verksamhet ännu inte bedrivs. DV har vidare i uppdrag att i samverkan med Brottsoffermyndigheten genomföra utbildning i brottsofferfrågor för personal vid landets allmänna domstolar. Slutligen har DV i uppdrag att utarbeta en metod till stöd för hur landets tingsrätter och hovrätter, som en del av respektive myndighets kvalitetssäkringsarbete, skall kunna följa utvecklingen av hur brottsoffer upplever sig bemötta i sin kontakt med domstolen. DV har valt att redovisa tre av uppdragen gemensamt, dvs. det uppdrag som innebär en analys av vad som görs på bl.a. brottsofferområdet, uppdraget att upprätta en handlingsplan för det fortsatta arbetet med dessa frågor och uppdraget att utarbeta en metod för att kvalitetssäkra det arbete som görs. Uppdragen redovisas i separata avsnitt. 6 av 33
I. Verksamheten vid domstolarna avseende bemötande av och stöd till parter, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna 2 Uppdraget m.m. Domstolsverket (DV) fick i regleringsbrevet för 2002 i uppdrag att utreda och analysera den verksamhet som bedrivs vid domstolarna avseende bemötande av och stöd till parter, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna. 3 Arbetet med bemötandefrågor vid domstolarna - Vad görs? De uppdrag Domstolsverket (DV) har på brottsofferområdet berör domstolarnas arbete inte endast med brottsofferfrågor, utan också domstolarnas arbete med bemötande av alla de människor som på olika sätt kommer i kontakt med domstolarna. För att undersöka vilka insatser som görs vid domstolarna avseende bemötandefrågor har DV valt att använda sig av vad som kommit fram vid arbetet med de olika uppdrag DV har på området. DV har också på eget initiativ utrett behovet av framtida riktlinjer för säkerhetsarbetet i domstolsväsendet. I samband med det arbetet har även undersökts förekomsten av särskilda rum för vittnen, brottsoffer m.fl. i anslutning till väntrummen, hur vanligt det är med en bemannad reception m.m. I anslutning till den enkät som gick ut till landets domstolar ställdes frågor om hur det informationsmaterial som finns för brottsoffer m.fl. används av domstolarna. Som exempel på enskilda domstolars arbete med bl.a. bemötandefrågor redogörs för några enskilda projekt. 7 av 33
3.1 Vittnesstöd, säkerhetsarbete m.m. Vittnesstöd skall enligt planerna finnas vid samtliga tingsrätter 2004. Flertalet allmänna domstolar har särskilda väntrum för vittnen och målsägande och merparten har en bemannad reception/expedition under öppettider. Knappt hälften av domstolarna skickar alltid ut information till parter m.fl. i samband med kallelser. 3.1.1 Vittnesstöd I regeringens proposition Stöd till brottsoffer, prop. 2000/01:79, uttalas att vittnesstödsverksamhet bör finnas vid samtliga tingsrätter och hovrätter i landet inom tre år. För att uppnå den målsättningen har Brottsoffermyndigheten och DV fått i uppdrag att dels ta fram en plan för hur regeringens mål ska kunna uppnås, dels medverka till att vittnesstödsverksamhet anordnas vid samtliga domstolar. Uppbyggnaden av verksamheten skall ske i samråd med Brottsofferjourernas Riksförbund och andra berörda ideella organisationer. Under hösten 2001 gjordes en kartläggning av förutsättningen för vittnesstödsverksamhet på samtliga orter där allmänna domstolar finns. Vid tiden för kartläggningen fanns 78 tingsrätter med 84 tingsställen. Vittnesstödsverksamhet fanns på 47 av dessa orter. Av de som saknade vittnesstödsverksamhet hade ett arbete för att inleda sådan verksamhet inletts på åtta orter. Vid de obemannade tingsställena, totalt 20, fanns vittnesstödsverksamhet vid nio. När det gällde hovrätterna fanns vittnesstödsverksamhet vid samtliga utom Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge. Kartläggningen visade också att så gott som samtliga vittnesstödsverksamhet administreras av de lokala brottsofferjourerna. Det förtjänar dock att nämnas att studenter anlitas för verksamheten i Uppsala och Umeå. Den vittnesstödsutbildning som anordnas innehåller i de flesta fall föreläsningar av representanter från rättsväsendet. Även föreläsningar av kuratorer eller psykologer som behandlar bemötandefrågor, krishantering och samtalsteknik är vanliga. Den plan som nu finns för att inrätta vittnesstöd vid samtliga allmänna domstolar innefattar ett successivt införande fram till och med våren 2004. Under våren 2002 har 120 personer utbildats till vittnesstöd och verksamhet inletts vid fem tingsrätter; Tingrätterna i Mariestad, Ystad, Eskilstuna, Gävle och Stockholm. Verksamhet har dessutom inletts i viss mindre omfattning vid Haparanda tingsrätt. Under hösten 2002 har vittnesstöd inrättats vid Uddevalla och Skövde tingsrätter. Under hösten 2002 har dessutom förberedande arbete ägt rum på Gotland samt i Nyköping, Alingsås, Strömstad, Härnösand och Malmö och under vintern 2003 startar utbildningar där. Ett tiotal tingsrätter samt Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge saknar alltjämt vittnesstöd. Brottsoffermyndigheten har i samarbete med Brottsofferjourernas Riksförbund under våren 2002 tagit fram ett material som kan användas i utbildningen av nya vittnesstöd. Materialet kan beställas kostnadsfritt hos Brottsoffermyndigheten. 3.1.2 Utredningen om säkerhetsarbetet inom domstolsväsendet Under senare år har ett antal faktorer gjort att DV i ett särskilt projekt sett över de riktlinjer som gäller för säkerhetsarbetet i domstolsväsendet. Bl.a. pekar den medarbetarenkät som genomfördes år 2001 på att de anställda i domstolarna är mer utsatta för hot och våld än vad tidigare enkäter visat på. I en undersökning vid Handens och Huddinge tingsrätter där parter och andra som besöker domstolarna fick svara på olika frågor framkom en känsla av otrygghet i domstolarnas lokaler. Av en enkätundersökning som Riksåklagaren genomfört under 2002 framgår också att man inom åklagarväsendet inte heller är nöjd med säkerhetsnivån i 8 av 33
domstolarna. Enkätundersökningen genomfördes efter en incident i Östersunds tingsrätt då chefsåklagaren i Östersund blev allvarligt skadad. Inom projektet undersöktes genom en enkät hur domstolslokalerna är utformade bl.a. vad gäller receptioner i väntrummen utanför förhandlingssalarna och särskilda lokaler för vittnen, brottsoffer m.fl. som kan önska särskilda uppehållsutrymmen när de väntar på förhandling. Kartläggningen visade att 74 procent av de allmänna domstolarna och 81 procent av de allmänna förvaltningsdomstolarna har en reception/expedition i omedelbar anslutning till förhandlingssalarna. Däremot har endast nio procent av de allmänna domstolarna och 15 procent av de allmänna förvaltningsdomstolarna genom personal full uppsikt över hela uppehållsutrymmet utanför förhandlingslokalerna. När det gäller särskilda rum i anslutning till väntrummen utanför förhandlingssalarna för vittnen och målsägande har 80 procent av de allmänna domstolarna och 44 procent av de allmänna förvaltningsdomstolarna sådana rum. En viktig fråga när det gäller bemötande och omhändertagande av de som besöker domstolarna är om receptionen/expeditionen är bemannad med personal som kan svara på frågor och visa till rätta i lokalerna. Kartläggningen visar att 79 procent av de allmänna domstolarna och 85 procent av de allmänna förvaltningsdomstolarna alltid eller oftast har receptionen/- expeditionen bemannad under den tid då domstolslokalerna är öppna för allmänheten. Av enkätsvaren framgår också att 13 procent av de allmänna domstolarna och sju procent av de allmänna förvaltningsdomstolarna alltid har personal i alla eller vissa av uppehållsutrymmena utanför förhandlingssalarna när förhandling pågår. Vissa domstolar som alltid har personal i uppehållsutrymmena pekar särskilt på att det har en lugnande effekt på alla som vistas i domstolens lokaler. Projektet avslutades med en rapport som har överlämnats till regeringen under hösten 2002. I rapporten kom man, såvitt nu är av intresse, fram till att de nuvarande riktlinjerna för utformning av domstolslokalerna i stort är tillräckliga för att få fullgoda lokaler. Man uttalade att det alltid bör finnas en reception/expedition i anslutning till väntrummen och den personal som bemannar receptionen bör kunna ha uppsikt över både in- och utpassering och väntutrymmen. Övervakningen kan dock vid behov kompletteras med övervakningskameror. I anslutning till väntrummet skall det finnas särskilda rum för bl.a. vittnen och målsägande. I det fortsatta arbetet med om- och nybyggnationer skall lokalerna utformas efter de riktlinjer som rapporten kommer fram till. När det gäller frågan om personal i anslutning till uppehållsutrymmena och i receptionerna rekommenderar DV i rapporten att domstolarna omgående ser över sina arbetsordningar och utreder om det går att lösa med befintliga resurser. Om det inte skulle vara möjligt bör frågan behandlas vid budgetdiskussioner med DV. 3.1.3 Information till parter och andra som besöker domstolarna DV har tillställt de allmänna domstolarna en enkät för att undersöka hur det informationsmaterial används som finns framtaget för parter, vittnen och målsägande. Det informationsmaterial som det handlar om är informationsblad till målsägande eller vittne, t.ex. Brottmålsrättegången, Att vittna vid domstol och Målsägande vid domstol. Drygt hälften av domstolarna skickar alltid ut informationsbladen medan knappt en tredjedel skickar informationsbladen efter särskilt övervägande i varje enskilt fall. När det gäller information till parterna, t.ex. Brottmålsrättegången, Tvistemålsrättegången, Information om frivillig betalning av böter respektive skadestånd skickar knappt hälften av domstolarna alltid ut sådan information. Nästan 40 procent av domstolarna väljer att skicka ut informationsbladen endast efter ett övervägande i det enskilda fallet. Drygt 80 procent av domstolarna skickar Brottsoffermyndighetens informationsblad om Hur man ansöker 9 av 33
om brottsskadeersättning till dem som tillerkänts skadestånd i brottmål. Det framgår också att omkring 15 procent av domstolarna vare sig skickar informationsmaterial till parter, målsägande eller vittnen. Undersökningen visar också att nästan 80 procent av domstolarna saknar en hemsida på Internet. Av de som har en hemsida har knappat tio procent en länk till Brottsoffermyndighetens webbplats. Cirka 30 procent av domstolarna deltar i någon form av samverkansgrupp med andra rättsmyndigheter för att bl.a. diskutera brottsofferfrågor. 3.1.4 Utbildning DV har regeringens uppdrag att tillsammans med Brottsoffermyndigheten genomföra utbildning i brottsofferfrågor för personal vid de allmänna domstolarna. Uppdraget redovisas i samband med årsredovisningen i en separat rapport till regeringen. 3.2 Särskilda projekt Många domstolar bedriver projekt som bl.a. syftar till bättre bemötande av dem som kommer till domstolarna. Av redogörelsen för resultaten av de olika regeringsuppdragen framgår att arbetet med bemötandefrågor bedrivs efter flera olika linjer. Vittnesstödsverksamheten är under uppbyggnad. I samband med uppbyggnaden sker olika utbildningsinsatser. Huvuddelen av de allmänna domstolarna har särskilda väntrum för vittnen och målsägande och en bemannad reception under den tid allmänheten har tillträde till domstolslokalerna. Omkring hälften av domstolarna skickar alltid ut informationsmaterial till dem som skall delta i en rättegång. Utöver detta sker särskilda satsningar på arbetet med bemötandefrågor i särskilda projekt. Här skall endast nämnas några exempel. 3.2.1 Verksamhetsutveckling Många domstolar bedriver en verksamhetsutveckling i särskilda projekt. Målet är att både höja kvalitet och effektivitet i domstolsverksamheten. Vid många domstolar sker verksamhetsöversynen med stöd av DV:s utvecklingsgrupp. Utgångspunkten för översynerna är de krav som ställs på verksamheten från parter och andra som söker domstolarnas tjänster. Vid dessa verksamhetsöversyner brukar även ingå diskussioner kring bemötandefrågor, utformning av informationsmaterial och domstolslokaler. Som ett led i en sådan verksamhetsöversyn genomfördes vid Handen och Huddinge tingsrätter en enkätundersökning där utomstående aktörer fick ge synpunkter på bl.a. kallelsens utformning, lokalernas utformning, informationen, mottagandet, tillgänglighet och trygghet/- integritet. Ett s.k. Nöjd-Kund-Index räknades fram med ledning av undersökningen och gav ett medelindex för de olika kvalitetsfaktorerna. För båda domstolarna blev det genomsnittliga indexvärdet bra. Resultatet visade för båda tingsrätterna att betygsindex för kallelsens utformning, lokalernas utformning, information och mottagande låg över medelindex. Under medelindex hamnade, också för båda tingsrätterna, känslan av trygghet/integritet. Vid den ena domstolen gav fyra av tio ett lågt betyg på frågorna om säkerheten vid domstolen före rättegången och om säkerheten vid domstolen efter rättegången. I samband med den verksamhetsöversyn som gjordes i samband med enkäten studerade också utomstående domare processledningen och bemötandet av parter vid förhandlingar i tvis- 10 av 33
temål. Därefter anordnades ett seminarium där dessa frågor diskuterades och där också en advokat medverkade och gav sin syn på både processledning och bemötande i domstolarna. 3.2.2 Etikprojektet i Göteborg Sedan 1998 pågår i Göteborg ett lokalt arbete med etikfrågor inom rättsväsendet. År 1999 bildades ett nätverk av företrädare för Kammarrätten i Göteborg, Göteborgs tingsrätt, Kriminalvårdsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten i Göteborg. I början av år 2000 bildades en arbetsgrupp med representanter från tingsrätten, Åklagarmyndigheten, Kammarrätten och Kriminalvården i Göteborg och representanter från personalorganisationerna. Med medel från Statens utvecklingsråd genomfördes en enkätundersökning där människor som kommer i kontakt med rättsväsendet tillfrågades om upplevelser av personalens attityd och förhållningssätt under olika skeden genom rättsväsendet, från åtal till verkställighet av påföljd. Underökningen resulterade i en rapport Hur upplevs rättsväsendet av klienterna?. Arbetet fortsatte därefter med att Kriminalvården, Regionkontoret Göteborg, för arbetsgruppen ansökte om medel från Statens utvecklingsråd för att genomföra ett samarbetsprojekt rörande etikfrågor inom rättsväsendet. Syftet med projektet är bl.a. att levandegöra en vardagsdiskussion om de etiska frågorna som dagligen berör alla personalkategorier i hela rättsväsendet. Målet är att medvetandegöra den dolda etiken, lyfta värderingar och fördomar till ytan för att synliggöra dem och på så sätt kunna arbeta vidare med dem. På sikt skall en god arbetsmiljö för personalen skapas där etiska frågeställningar ingår som en naturlig del i varje enskilt ställningstagande och beslut. Sedan medel beviljats av Utvecklingsrådet har seminarier med chefer från rättsmyndigheterna i Göteborg, däribland Hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Mölndals tingsrätt, Länsrätten i Göteborg och Hyresnämnden i Göteborg, genomförts under hösten 2002. 24 seminarier kommer därefter att hållas med personalen vid rättsmyndigheterna under tiden januari-september 2003. Projektet skall utvärderas med hjälp av en person från Göteborgs universitet. Vid seminarierna anlitas Vardagens Dramatik, som är en teatergrupp som arbetar med s.k. interaktiv föreställning. De levandegör olika situationer som kan uppkomma inom myndigheternas arbetsfält, både externt och internt. Gruppen har gjort noggranna undersökningar för att få material till sina föreställningar. Avsikten är att dialogen därefter skall fortsätta inom myndigheterna. 3.2.3 Information m.m. Utöver det informationsmaterial som skickas till olika aktörer i rättegångar arbetar en del domstolar med att ta fram egna hemsidor på Internet. Som exempel kan nämnas Hovrätten för Västra Sverige som i ett särskilt projekt arbetar med att förbättra informationen till de om kallas till huvudförhandling. Bl.a. hänvisar kallelseblanketten till hovrättens hemsida, där det finns information om lokaler och vägbeskrivning m.m. Även andra domstolar skickar tillsammans med kallelsen särskild information om den egna domstolen med vägbeskrivning etc. 11 av 33
4 Planerade insatser Medvetenheten om vikten av ett gott omhändertagande av dem som kommer i kontakt med domstolarna har ökat. Även om mycket arbete pågår för att höja kvaliteten återstår en hel del arbete. Medvetenheten i domstolarna om vikten av ett gott omhändertagande av målsägande, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna har ökat. Mycket arbete pågår också för att förbättra bemötandet, t.ex. vid verksamhetsöversyner, vid utformningen av domstolslokaler, vid användningen av information m.m. Trots det arbete som pågår återstår många förbättringsåtgärder. Undersökningarna visar t.ex. att cirka 20 procent av domstolarna aldrig skickar ut särskild information till olika aktörer om vad som väntar dem vid en domstolsförhandling. Flertalet domstolar har inte någon egen hemsida och det är vanligt att det inte finns domstolspersonal i uppehållsutrymmena utanför förhandlingslokalerna. Tillgängligheten både när det gäller information på Internet och telefontider vid enskilda domstolar skulle kunna förbättras. DV har också ett uppdrag att upprätta en handlingsplan för hur man skall arbeta för att tillse att berättigade krav från brottsoffer på domstolsväsendet uppfylls, se avsnitt II denna rapport. Även om uppdraget inriktar sig på brottsoffer är det självklart att handlingsplanen även bör rikta sig till alla dem som i en ovan situation hamnar inför en domstol. DV har också ett uppdrag att tillsammans med Brottsoffermyndigheten genomföra utbildningsinsatser i brottsofferfrågor. Även här handlar det mer om bemötande i stort, dock med en särskild inriktning på brottsoffers utsatta ställning. 12 av 33
II. Handlingsplan för brottsofferarbetet i DV 5 Uppdraget Domstolsverket (DV) fick i regeringsbeslut den 28 juni 2001 i uppdrag att upprätta en handlingsplan för hur myndigheten i framtiden skall arbeta för att tillse att berättigade krav från brottsoffren på domstolsväsendet uppfylls. Handlingsplanen bör upprättas i samråd med Brottsoffermyndigheten och i den mån DV finner det lämpligt, med andra myndigheter och organisationer. I uppdraget framhålls att det är regeringens mening att de satsningar som redan pågår och som skall påbörjas bör avspegla sig i handlingsplanen. Vidare bör handlingsplanen innehålla en strategi för hur aktuell kunskap skall förmedlas till nyanställd personal vid landets domstolar. Uppdraget skall redovisas i samband med årsredovisningen för år 2002. DV fick samtidigt tre andra uppdrag angående bemötande av brottsoffer och ökad kunskap om brottsofferfrågor, se avsnitt 1 Inledning. Arbetet med uppdraget att upprätta en handlingsplan har bedrivits i projektform vid utvecklingsenheten i DV. I projektgruppen har ingått medarbetare från juridiska enheten, utbildningssektionen och lokalsektionen. Styrgruppen har bestått av cheferna för utvecklingsenheten, juridiska sekretariatet, personalenheten och serviceenheten. Samråd har ägt rum med Brottsoffermyndigheten, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. En referensgrupp med representanter för olika domstolar samt fackliga företrädare har sammanträtt vid två tillfällen och framfört idéer och synpunkter på arbetet med och utformningen av handlingsplanen. Referensgruppen har framhållit att avgörande för ett bra bemötande av brottsoffer i domstolarna är att det satsas medel på förändringar av domstolslokalerna och på utbildning av domstolspersonalen. Vidare har sammanträffanden skett med Brottsofferjourernas riksförbund, Riksorganisationen för Kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, BRIS och Rädda Barnen varvid synpunkter på förbättringsområden vad gäller bemötande av brottsoffer i domstolarna har lämnats från dessa föreningar. Rådmannen Britt Björneke, som ingår i DV: s utvecklingsgrupp, har varit projektledare och sammanställt handlingsplanen. En enkät om domstolarnas information till brottsoffer, bemötande av brottsoffer, samarbete med andra myndigheter i brottsofferfrågor m.m. gick i juni 2002 ut till cheferna för samtliga tingsrätter och hovrätter. Under arbetet med handlingsplanen har projektledaren deltagit i flera konferenser, anordnade bl.a. av Brottsoffermyndigheten. 6 Inledning Under de senaste decennierna har brottsoffrens situation alltmer uppmärksammats. I handlingsplanen kommer brottsoffer att användas synonymt för målsägande. Under 1970-talet fördes en debatt om hur kvinnor som hördes som målsägande i mål angående kvinnomisshandel eller sexualbrott blev bemötta av rättsväsendet och krav ställdes på bättre bemötande och stöd vid rättegången. Frågan har därefter vidgats till att avse fysiska brottsoffers situation generellt och krav på en bättre ställning i rättsprocessen. Brottsoffrens situation har också uppmärksammats internationellt bland annat av Förenta Nationerna, Europarådet och Europeiska Unionen. Det är naturligtvis viktigt att domstolspersonalen är medveten om målsägandens särskilt utsatta situation och deras rätt till ett adekvat bemötande och nödvändig information. Att ge allmänhet och parter ett bra bemötande behöver emellertid inte alltid innebära att alla skall 13 av 33
behandlas på samma sätt. Bland såväl målsäganden som vittnen och tilltalade finns det personer som är i behov av mer information och stöd och hjälp än andra i samma grupp. Handlingsplanens fokus på brottsoffer innebär inte att kravet på domstolsväsendets objektivitet åsidosätts. Tvärtom kan arbetet med brottofferfrågor inspirera till förbättringsåtgärder vad avser bemötande, information, tillgänglighet och kompetensutveckling även för andra parter och aktörer som kommer i kontakt med domstolarna. Att utöver annan utbildning i beteendevetenskap ta del av kunskap om brottsoffers reaktioner i anledning av brott ger vidare bra förutsättningar för en bra processledning och bevisvärdering. DV vill dock poängtera att huvudansvaret för att brottsoffrens rättigheter tillgodoses ligger på polis och åklagare. Det är med dessa myndigheter som brottsoffren har de första kontakterna och det är därför av stor vikt att dessa myndigheter informerar brottsoffren om deras rättigheter och att de får ett bra bemötande där. Därvid är det viktigt att åklagaren har en så bra kännedom om det enskilda brottsoffret att information om t.ex. hotbilder och särskilda önskemål om bemötande förs vidare till domstolen. Domstolarna har ju inte enbart en skyldighet att bemöta brottsoffer på ett bra sätt utan skall garantera att alla andra domstolsaktörer bemöts och informeras på ett liknande sätt. Domstolsväsendets övergripande mål är att tillförsäkra den enskilde sättssäkerhet och rättstrygghet och att verksamheten präglas av ett medborgarperspektiv. DV:s roll är att med iakttagande av domstolarnas självständighet i deras dömande och rättstillämpande uppgifter skapa förutsättningar för att domstolarnas del av effektmålet uppfylls. DV skall även ta initiativ i fråga om förändringar avseende domstolarnas arbetsformer samt verka för en ökad samverkan mellan domstolar och andra myndigheter utanför domstolsväsendet med respekt för den grundläggande rollfördelningen. DV skall även återrapportera till regeringen om hur effektmålen har uppfyllts. Mot bakgrund härav innehåller handlingsplanen exempel på material och kompetens som DV erbjuder och kommer att kunna erbjuda domstolarna för att bättre uppfylla brottsoffrens krav på dem. Vidare ges exempel på bra insatser som de enskilda domstolarna har vidtagit på området och som kan vara inspirerande för andra domstolar. 7 DV:s åtgärdsprogram 1998 Domstolarnas bemötande av allmänheten Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för budgetåret 1998 åt DV att efter samråd med Brottsoffermyndigheten och Brottsofferutredningen utarbeta ett åtgärdsprogram som syftade till att förbättra domstolarnas bemötande av parter, vittnen, målsägande och andra som kommer i kontakt med domstolarna. Programmet skulle även innefatta en översyn av de kallelser och andra handlingar som riktar sig till enskilda. Den 13 juli 1998 överlämnade DV ett åtgärdsprogram Domstolarnas bemötande av allmänheten ett åtgärdsprogram (juli 1998, dnr Ju98/2513). I åtgärdsprogrammet redovisar DV att en samlad översyn av samtliga de kallelser och andra handlingar som domstolarna tillställer enskilda kommer att genomföras. Beträffande utbildning anges att beteendevetenskapliga samt andra moment om brottsofferfrågor skall föras in i den utbildning och fortbildning som ges för samtliga personalkategorier vid domstolarna. Vikten av att det vid alla domstolar finns relevant och aktuellt informationsmaterial tillgängligt i allmänhetens utrymmen poängteras. DV aviserar dessutom att ett informationsblad skall utarbetas till vittnen. Domstolarna rekommenderas att ge en eller flera personer i uppgift att ansvara för informationsmaterial och för att målsägande och vittnen tillställs information om rättegångsförfarandet m.m. med kallelsen. Det anges vidare att det vid alla domstolar om möjligt bör utses någon eller några personer som är ansvariga för att besvara frågor från i första hand målsägande och vittnen, men även andra enskilda som har frågor om inställelse m.m. Likaså framhålls att domstolarna i större utsträckning än vad som i dag är fallet bör ge 14 av 33
personal, företrädesvis expeditionsvakter, arbetsuppgifter rörande bemötandet av målsägande och vittnen m.fl. DV uppger vidare att verket kontinuerligt följer den tekniska utvecklingen. Myndigheten kommer att överväga nya tekniska lösningar för att uppnå en mer effektiv informationsförmedling till besökare i domstol. Vid om- och nybyggnationer förbättras domstolslokalerna kontinuerligt, bl.a. såtillvida att enskildas behov av att vänta i separata rum beaktas. Domstolarna rekommenderas vidare att fortlöpande överväga om fördelningen av separata rum mellan olika användarkategorier är ändamålsenlig och att därvid särskilt beakta målsägandes och vittnens behov. DV framhåller också vikten av att de separata rummen är tydligt skyltade och att det av kallelsen till domstolen bör framgå om det finns möjlighet att vänta i separata rum. Försöksverksamhet med vittnesstöd och videoteknik påbörjas. I prop. 2000/01: 79 s. 33 Stöd till brottsoffer (nedan benämnd brottsofferpropositionen) framhålls att de åtgärder som DV aviserade i handlingsplanen och som myndigheten nu arbetar med ligger väl i linje med vad som bör förbättras för att åstadkomma ett bättre omhändertagande av målsägande, vittnen och andra som kommer i kontakt med domstolarna. Enligt regeringens mening bör dock arbetet med att genomföra åtgärdsprogrammet bedrivas med större intensitet. Det är exempelvis inte acceptabelt att det fortfarande förekommer att kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp tvingas möta och vänta tillsammans med den misstänkte gärningsmannen i domstolens gemensamma väntrum. Arbetet med att inrätta särskilda väntrum pågår men vid de tingsrätter och hovrätter där sådana ännu inte finns borde detta enligt regeringens mening rimligtvis kunna lösas på annat sätt, exempelvis genom att målsäganden kan få vänta i ett angränsande kontorsutrymme. Regeringen är övertygad om att den satsning på vittnesstöd som skall inledas vid landets tingsrätter och hovrätter också kommer att bidra till ett bättre omhändertagande. Likaså bör den utbildning som avses genomföras leda till att en ökad förståelse och medvetenhet om brottsoffers behov. I propositionen, poängteras även vikten av samarbete (s.79) Om en myndighet i rättskedjan tar väl hand om brottsoffer medan andra låter bli, blir det samlade intrycket dåligt. Den som utsatts för brott skall exempelvis genom såväl åklagare som domstol kunna få information om vad som skall hända vid en eventuell domstolsförhandling. Han eller hon skall som huvudregel heller inte behöva inställa sig vid en domstolsförhandling på egen hand. Av särskild vikt är vidare att ta till vara de tjänster som frivilligorganisationer erbjuder. Myndigheternas handlingsplaner bör innehålla en strategi för samarbete med ideella organisationer. 7.1 Återstående åtgärder enligt DV:s åtgärdsprogram Kallelseblanketterna som ses över inom Vera-projektet utformas efter samråd med Brottsoffermyndigheten. Informationsmaterial till bl.a. brottsoffer skall förbättras och göras mer tillgängligt. Videokonferensmöjligheten bör permanentas. Utbetalningar utanför rättssalarna skall underlättas genom nya regler och informationen till väntande där skall förbättras. Det åtgärdsprogram som presenterades 1998 har på flera områden omsatts i praktiken i DV och på de enskilda domstolarna. Det är viktigt att de punkter som presenterades i det programmet fortsätter att diskuteras i såväl DV som på domstolarna. I programmet tas bl.a. upp frågan om utformningen av kallelser och handlingar, utformningen av domstolslokalerna och användning av tekniken. Här behandlas de frågor som återstår att genomföra enligt programmet. 15 av 33
7.1.1 Utformning av kallelse- och andra blanketter Utformning av kallelseblanketter i det nya målhanteringssystemet sker efter samråd med bl.a. Brottsoffermyndigheten. Kritik har riktats mot utformningen av framför allt de nuvarande kallelseblanketterna till huvudförhandling i brottmål från målsägande och vittnen. Såväl domstolspersonal som vittnesstöd och kontaktpersoner i Brottsofferjourerna har påpekat att de har fått ta emot mycket negativ kritik mot särskilt den hårda tonen som sägs dominera i blanketten. Även om detta missnöje inte har kommit till uttryck i de enkätundersökningar som har gjorts vid vissa domstolar finns det anledning att göra förbättringar av blanketterna beträffande såväl språket som layouten. Som aviserades i åtgärdsprogrammet planerades 1998 en generell översyn av samtliga domstolsblanketter. Till följd av projekteringen av ett nytt verksamhetsstöd sköts detta arbete dock upp. Utvecklingsarbetet pågår nu med utformning av mallar för dokument i verksamhetsstödet Vera. Vid utformningen av mallar arbetar en arbetsgrupp med representanter för olika domstolar för närvarande med bl.a. innehållet i de mallar som skall finnas tillgängliga för underrätterna. En språkvårdare granskar förslagen. Representanter för Brottsofferjourernas Riksförbund och Brottsoffermyndigheten har informerat arbetsgruppen om de kritiska synpunkter som har framförts mot nuvarande blanketter och har lämnat synpunkter på hur blankettera kan förbättras. Vidare har gruppen informerats om vilka sekundära reaktioner brottsoffren kan drabbas av på grund av ett felaktigt bemötande av rättssamhället. I arbetet med att utforma textmallar i verksamhetsstödet fortsätter detta samråd. Vid Hovrätten för Västra Sverige pågår ett projekt med syfte att förbättra informationen för dem som kallas till huvudförhandling. I kallelserna hänvisas till hovrättens hemsida för information om bl.a. lokaler och vägbeskrivning. Vidare finns det i kallelseblanketten angivet en e- postadress dit de kallade kan skriva frågor om t.ex. förfarandet i hovrätten. Meningen är att frekventa frågor skall samlas upp och sedan tillföras de frågor och svar som finns på hovrättens hemsida. Hovrättens informationsprojekt är mycket lovvärt och det finns all anledning för DV att dra lärdom av detta projekt vid utformningen av de centralt utformade kallelseblanketterna. 7.1.2 Skriftlig information Informationsmaterial till bl.a. brottsoffer skall förbättras. Bland de informationsblad som DV har utformat till parter och vittnen finns en allmän information angående brottmålsrättegången i tingsrätt. Vidare finns en skriftlig information särskilt riktad till målsägandena Målsägande vid domstol och Till dig som skyddas av besöksförbud. Informationsbladen finns tillgängliga på DV:s hemsida och avsikten är att domstolarna skall kunna skicka dem tillsammans med andra handlingar och då i första hand tillsammans med kallelser som går ut till målsägandena. I enkäten till domstolscheferna har frågan ställts om i vilken utsträckning dessa informationsblad regelbundet skickas ut till målsägandena. Beträffande informationsmaterialet om rättegången skickar drygt hälften av domstolarna alltid ut dessa informationsblad, 30 procent gör detta efter enskilt övervägande medan övriga inte skickar ut dem. Det är viktigt för brottsoffer, liksom för andra aktörer, att få så god information som möjligt om det fortsatta händelseförloppet och om rätten och möjligheten till stöd och hjälp. Det är därför viktigt att alla brottsoffer i samband med kallelserna till huvudförhandlingen får del av skriftlig information om rättegången, om möjligheten till biträde och stödperson och att begära skadestånd. Om emellertid domstolarna trots allt väljer att inte skicka ut denna information är det DV:s målsättning att informationen skall finnas tillgänglig på annat sätt. 16 av 33
För närvarande finns DV: s informationsblad enbart i elektronisk form. DV avser även att göra en tryckt sammanställning av dem i broschyrform. Kritiska synpunkter har framkommit om den pedagogiska utformningen av informationsbladen. DV planerar att i samråd med Brottsoffermyndigheten se över utformningen av dem. Många brottsoffer efterfrågar redan vid anmälan om brott information om det fortsatta händelseförloppet. Meningen är att informationsmaterialet skall kunna spridas via polis, åklagare och ideella brottsofferorganisationer. Riksåklagaren avser att inleda ett samarbete för att göra en genomgång av den information som finns och för att diskutera rutiner för att ge brottsoffren sådan information. Informationsbladen bör naturligtvis finnas som länk till DV: s offentliga webbplats. Bland Brottsoffermyndighetens informationsmaterial finns en broschyr Till dig som utsatts för brott, som även informerar om rättsprocessen. DV kommer att informera om Brottsoffermyndighetens material så att domstolarna vid förfrågan om specialriktad information kan hänvisa till detta material. DV har inte utformat någon skriftlig information angående utkrävande av skadestånd. Däremot har domstolarna tillgång till Brottsoffermyndighetens underrättelseblad Hur får du ersättning för dina skador?. Enligt enkäten till domstolscheferna skickar 85 procent av domstolarna ut denna information i samband med expedieringen av domen till målsägandena. Enligt samma enkät skickas i ungefär samma utsträckning informationsblad ut till den dömde om frivillig betalning av skadestånd. Det är DV:s uppfattning att dessa informationsblad fyller en viktig funktion. Även på detta område bör en dialog föras mellan DV, de enskilda domstolarna och Brottsoffermyndigheten om utformningen och spridningen. 7.1.3 Hemsidor Informationen till bl.a. brottsoffer blir mer tillgänglig om domstolarna har hemsidor på Internet. DV kommer att erbjuda domstolarna en bättre mall för uppbyggnad av hemsidor. För närvarande är det endast en mindre del av de allmänna domstolarna som har egna webbplatser. Det är möjligt att länka sig från DV:s hemsida till dessa domstolar. Några av domstolarna har länkar till Brottsoffermyndighetens och Brottsofferjourernas Riksförbunds eller till de lokala brottsofferjourernas hemsidor. Ett exempel är Västmanlands läns tingsrätt som har en allmän information om brottmålsrättegången och en länk till den lokala brottofferjourens hemsida. Göteborgs tingsrätt har information om brottofferjouren med upplysning om att jouren har lokaler i tingsrätten och att målsägande och vittnen kan vända sig dit för att få hjälp och stöd. Hovrätten för Västra Sveriges hemsida innehåller frågor och svar som bl.a. vänder sig till målsäganden och vittnen. Vidare finns beträffande frågan om skadestånds utkrävande en hänvisning till Brottsoffermyndighetens hemsida. Det finns i övrigt ingen information på domstolarnas hemsidor om vittnesstöd eller någon direkt riktad information till brottsoffer/målsägande. Det kommer att bli alltmer vanligt att medborgarna vänder sig till myndigheternas hemsidor för att söka information. Regeringens förvaltningspolitiska program poängterar vikten av att myndigheterna har en utökad tillgänglighet. Det måste falla sig naturligt för brottsoffer att i första hand söka information på ortens domstol om rättegången och inte på DV:s hemsida. Eftersom det endast är ett fåtal tingsrätter som har stadigvarande personal som har kunskap i webbdesign har DV:s informationssekretariatet gjort mallar som domstolarna kan använda för uppbyggnad av egna webbsidor. Detta har uppenbarligen inte varit tillräckligt. DV kommer därför att ånyo gå ut med ett erbjudande till domstolarna med en mall på hemsida med exempel på möjlig information däribland särskilt riktad information och externa länkar. Informationssekretariatet kommer att ha samråd med Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjourernas Riksförbund om utformningen av informationen till brottsoffer. 17 av 33
7.1.4 Videoteknik Försöksverksamheten med videokonferens bör permanentas och erbjudas bl.a. målsägande som av rädsla är obenägna att inställa sig i förhandlingssalen. DV har på regeringens uppdrag genomfört och utvärderat försöksverksamhet med videokonferens i rättegång. 18 domstolar har omfattats av försöket. Under tiden från den 1 januari 2000 till den 1 maj 2002 har enligt rapporten (DV Rapport 2002:5) 169 personer deltagit i förhandlingar genom videokonferens. Av dem har 124 personer deltagit i brottmålsförhandlingar. Bland dem som har deltagit har det även funnits personer mot vilka det har funnits ett hot och som av rädsla varit obenägna att inställa sig i förhandlingssalen och yttra sig. För vittnen och målsägande som av rädsla inte kan tänka sig att närvara i samma lokal som den tilltalade erbjuder tekniken stora möjligheter och möjligheter finns för dem att delta i förhandlingen men befinna sig på en helt annan (hemlig) ort än där rättegången hålls. Det bör även bli möjligt för brottsoffer, som av rädsla inte kan förmås att avge sin berättelse i samma rum som den tilltalade, att medverka genom videokonferens från ett annat rum i domstolslokalerna. Videokonferenstekniken bör därför enligt DV:s mening successivt införas i samtliga allmänna domstolar. DV har i samband med årets budgetunderlag framhållit att detta kräver att resurser tillförs verket. När tekniken införs bör informationsbladen till målsägande kompletteras med information om möjlighet till inställelse genom videokonferens även om tekniken inte bör användas schablonmässigt utan när det finns särskilda omständigheter. 7.1.5 Utbetalning av ersättning Reglerna för utbetalning av ersättning till bl.a. målsägande förenklas för att underlätta en utbetalning utanför rättssalen. Den 1 juli 2000 infördes möjligheter att fatta beslut om ersättning till vittnen, målsägande m.fl. utanför rättssalen av notarie eller annan anställd vid de allmänna domstolarna. Motivet till att flytta ut besluten om ersättning ur rättssalen var dels att förhandlingarna skulle vinna i effektivitet, dels att målsägande och vittnen inte skulle behöva redogöra för sina kostnader och inkomstförhållanden för en mängd människor i rättssalen. DV skall enligt regleringsbrevet för år 2002 göra en uppföljning av domstolarnas erfarenhet av denna reform. Av uppföljningen framgår att det för närvarande endast är fem domstolar som använder sig av denna möjlighet och att 13 domstolar står i begrepp att flytta ut denna beslutsfunktion ur rättssalen. Orsaken till att denna reform har fått så liten genomslagskraft är bl.a. att DV:s föreskrifter om redovisning innebär att samma person som beslutar om ersättningen inte kan fullgöra utbetalningen och därmed att mindre domstolar inte har tillräckligt med personal för att uppfylla dessa föreskrifter samt att flera domstolar inte anser att vinsterna är så stora att de överväger nackdelarna med att flytta ut besluten. DV tillstyrkte i åtgärdsprogrammet 1998 reformen om möjligheten till att fatta beslut utanför rättssalen. För ett brottsoffer eller annan person som har ersättningsanspråk på grund av sin inställelse vid en förhandling måste det vara till stor fördel att efter det att man har lämnat förhandlingssalen i lugn och ro för en enda tjänsteman kunna redogöra för sina kostnader och sin inkomstförlust. Ur medborgarperspektiv är en sådan ordning att föredra framför den ordning som nu gäller i domstolarna. I framtiden bör det dock på varje domstol finnas en reception med hjälpsam och kunnig personal som även har förordnande att fatta ersättningsbeslut och göra utbetalningar. DV avser också att inom kort göra förändringar i föreskrifterna om redovisning så att samma person kan fatta beslut och sköta utbetalningen. Den kontroll som krävs för att säkerställa överensstämmelse mellan beslut och utbetalning kan på annat sätt ske i efterhand. 18 av 33