BIODYNAMISK ODLING I FORSKNING OCH FÖRSÖK Av Artur Granstedt Del 5 UJ-försöket

BIODYNAMISK ODLING I FORSKNING OCH FÖRSÖK Av Artur Granstedt Del 5 UJ-försöket (Föregående avsnitt: Del 1 i nr 4, 2014, Del 2 i nr 1, 2015; Del3 i nr 2, 2015; Del 4 i nr 3, 2015). Samarbete mellan den biodynamiska forskningen och dåvarande lantbrukshögskolan inleds med gemensamma fältförsök I del fyra av Biodynamisk odling i forskning och försök redogjordes för resultaten från K-försöket i Järna. Erfarenheterna och resultat från detta försök låg till grund för att K-försökets finansiär Ekhagastiftelsen föreslog en utvidgning av arbetet i samarbete mellan dåvarande lantbrukshögskolan vid Ultuna utanför Uppsala (nuvarande Sveriges Lantbruksuniversitet) och Nordisk forskningsrings forskningsinstitut i Järna. Ett gemensamt försöksarbete startade, här benämnt UJ-försöket. Det ledde fram den första doktorsavhandlingen i Sverige med jämförande studier av biodynamisk och konventionell odling (Dlouhý, 1981 1 ) samt en slutrapport sammanställd av försöksarbetets upphovsman, Bo D. Pettersson (1982) 2. Bo Petterson skev i förordet till sin slutrapport: Man kan drivas att odla jorden på olika sätt utifrån skilda motiv. Men oavsett vilka motiv som driver en odlare till vissa åtgärder står han ändock en dag ansikte mot ansikte med biologiska verkligheten, det är den skörd han kunnat utvinna ur jorden, dess mängd och halt. I den möter han korrektur på sina tankar och idéer. De resultat som här framkom ledde till ett genombrott för det som i dag kallas ekologisk odling och ett forsat samverkan. Själv tillträdde jag den första statliga tjänsten som inrättades vid universitetet som statskonsulent i ekologisk odling 1987. Försöksplan utarbetas Samarbetet inleddes med att en gemensam försöksplan utarbetades. Syfte var att jämföra avkastningen i form av skördar och kvalitén på odlingsprodukter från konventionell odling (A) och biodynamisk odling B. Försöksplanen gjorde det även möjligt att jämföra hur markens biologiska egenskaper utvecklades i respektive odlingssystem. Två parallella försök efter samma plan startade 1971, ett i Ultuna utanför Uppsala som pågick i sex år och ett Järna som pågick ytterligare tre år fram till 1979. Faktorer som jordbearbetning, sortval, tidpunkter för olika åtgärder hölls så lika som möjligt i de båda odlingsformerna. Det som skilde var användningen av mineraliska gödselmedel och kemiska 1 Dlouhý J. 1981. Alternativa odlingsformer, växtprodukters kvalitet vid konventionell och biodynamisk odling. Uppsala: Institutionen för växtodling. Sveriges Lantbruksuniversiteter; 91. 2 Pettersson B D. 1982. Konventionell och Biodynamisk odling. Jämförande försök Mellan två odlingssystem [Conventional and biodynamic farming; comparative studies of two cultivation systems]. Järna: Nordisk Forskningsring. Meddelande; 32. 1

bekämpningsmedel i konventionell odling respektive organisk gödsling samt användningen av biodynamiska preparat i biodynamiska odling. Två växtföljder studerades i respektive odlingsform, så att det förelåg fyra kombinationer mellan respektive odlingsform och växtföljd: A1 Konventionellt system med växtföljd: potatis vårvete korn A2 Konventionellt system med växtföljd: potatis vårvete - vall B1 Biodynamiska behandlingar med växtföljd: potatis vårvete korn B2 Biodynamiskt system med växtföljd: potatis vårvete - vall Växtföljden utan vall, A1, motsvarade konventionell odling utan djurhållning och B2 motsvarade biodynamisk odling såväl vad beträffar gödsling och växtföljd. Dessa försök med jämförelser mellan biodynamisk och konventionell odling med två olika växtföljder och med fyra upprepningar löpte parallellt med K-försöket under åren 1971 och 1979. Det innebar att här gavs möjlighet till den statistiska säkerställning av materialet som saknades i enbart K- försöket samt att reproducerbarheten kunde prövas. Man kunde här alltså uttal sig med vilken säkerhet resultaten inte var tillfälliga och beroende av andra faktorer som kan variera inom en försöksyta som jordarter och ursprungliga tillstånd i marken och om förekommande skillnader mellan odlingsmetoderna är upprepbara och kan gälla för flera försöksplatser. Fältförsök har sin begränsningar och situationen är betydligt mer komplex inom en hel gård där man kan ha både växtodling och djurhållning, längre växtföljder och även omgivande betesmarker. Bo Pettersson framhöll i sin slutrapport: Vad man har möjlighet att studera i Fältförsök är emellertid inte hela odlingssystem utan bara delar där av. Detta är något vi försökt ändra på i senare genomförda gårdsbaserade försök. Försöksuppläggning 2

Tabell 1. Växtföljd och gödslingsplan i UJ Experiment in Järna 1971-1979. KONVENTIONELL ODLING Mineral gödsel och kemiska bekämpningsmedel BIODYNAMISK ODLING Organisk gödsling och biodynamiska preparat Växtföljd A1 Tillförd växtnäring kg per ha och år Växtföljd B1 Tillförd växtnäring kg per ha och år 1) N P K N P K Korn 80 20 35 Korn 60 50 55 Potatis 120 100 265 Potatis 100 65 95 Vårvete 80 20 35 Vårvete 50 30 45 Växtföljd A2 Växtföljd B2 Vall Vall Potatis 100 80 225 Potatis 120 80 110 Vårvete 40 30 50 Vårvete 70 60 65 1) Värdena analyserad mängder av de s.k. makronäringsämnena kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) i de använda mineraliska respektive organiska gödselmedlen i försöken, här oräknade till kg per ha. De använda mängderna organiska gödselmedlen motsvarar den mängd organisk gödsel som en djurhållning baserade på odlingsprodukterna kan producera för recirkulering tillbaka till marken inom respektive växtföljd) Resultat Potatis Övernsstämmelse mellan försöksplatsernas resultat var mycket god. Skörden i fält av potatis var i biodynamisk odling i genomsnitt 19 % lägre i Järnaförsöket och 19 lägre i Ultuna jämfört med konventionell odling under respektive försöksperiod. Räknat i mängden torrsubstans var skördeskillnaden mellan biodynamisk och konventionell odling lägre. Skillnaderna utjämnades nästa helt efter lagring som följd av den biodynamiska potatisens bättre lagringsduglighet. Skördarna och de skillnader som framkom beträffande olika kvalitetsegenskaper framgår av tabell 2. Korn som förfrukt visade sig ge generellt bättre kvalitet både i konventionell odling men med tydliga skillnader vad gäller kvalitets egenskaper till förmån för biodynamisk odling. Här återges emellertid resultaten från växtföljd 2 (A2 och B2) med vall som förfrukt i både konventionell och biodynamisk odling då vall i växtföljden motsvarar vad som gäller för biodynamisk odling i försöket. Tabell 2. UJ Försöket. Potatis 1971-1979 Konventionell odling A2 Biodynamisk odling B2 Relativtal för B2 (A2 = 100) 3

Skörd i fält ton/ha Torrsubstans, % Lagringsförlust, okt-april Återstod skörd i april ton Råprotein, % av ts Renprotein, % av råprotein EAA-index Askorbinsyra Mörkfärgning Extrakt sönderfall Smakpoäng, april Kokfel Kristallisation, felenheter 37,6 20,4 28,0 27,7 (20 % ts) 9,9 60,2 63,8 15,4 23,0 26,9 2,5 6,8 5,9 31,0 21,6 22,0 26,3 (20 ts) 8,2 62,1 66,6 17,3 20,8 22,7 2,8 3,2 5,0 82** 106*** 79(*) 95 83*** 103(*) 104 112*** 90** 84** 112(*) 47(*) 85(***) Lagringsförlusterna var i genomsnitt 21 % lägre i biodynamisk odling. Råprotein mätt som totalkväveinnehåll var högre i den konventionella odlingen. Däremot var kvaltén på proteinet högre i den biodynamiska odlingen. Proteinkvalitén bestämdes genom att mäta andelen renprotein 3, andelen essentiella aminosyror och EAAindex 4. Egenskaper som C.vitaminhalt, extraktsöderfall, mörkfärgning, smak, kokfel och felenheter vid biokristallisation visade alla bättre värden för den biodynamiska odlingen. Samtliga här angivna resultat från de olika systemen är statistiskt säkert skilda från varandra i enlighet med vad som här har angetts. Stjärnorna vid relativtalet anger graden av statistisk säkerhet enligt sedvanlig metod där ***betyder att sannolikheten för ingen skillnad skulle föreligga är mindre än 1/1000, ** mindre än 1/100. * mindre än 5/100 och (*) mindre än 1/10. För närmare detaljer hänvisas till rapporten liksom mera utförliga beskrivningar av respektive analysförfarande som ligger bakom här angivna värden avsedda för att ge en vetenskaplig väl grundad översikt. I nästa avsnitt diskuteras hur man kan förstå och tolka dessa resultat. Först skall vi också se på de resultat som framkom beträffande vårvete. Vete är ju den gröda som ingår i vårt dagliga bröd. Resultat vårvete Vi utvärderingen av försöken var intresset stort beträffande skördeutfallet men också beträffande kvaliteten. När det gäller vetets kvalitetsegenskaper gäller det att skilja mellan bakningsteknologiska egenskaper och vetets värde för oss människor som näring. Skördarna och halterna av råprotein, renprotein och, andelen renprotein och proteinets biologiska värde framgår av tabell 3. Skördeskillnaderna mellan konventionell och biodynamisk odling var som synes måttliga. De var 12 % lägre i Ultuna och 6 % lägre i Järna för de biodynamiska försöksleden. Liksom för potatisen i detta försök och i k- försöket var andelen renprotein av råproteinhalten högre i den biodynamiska odlingen. Vid analys av proteinerna i procent av torrsubstansen (% av ts) visade sig halterna av för människor och enkelmagade djur livsnödvändiga s.k. essentiella aminosyror vara högre i proteinet från biodynamisk odling i alla försöken. Däremot var mängden råprotein lägre. Låga halter av råprotein kan vara negativ ur bakningssynpunkt då det ger lägre elasticitet åt degen vid jäsning och efterföljande bakning. Halterna var i 3 Med ren-protein avses mera fullvärdiga proteinformer än råprotein som inkluderar även lågvärdiga kväveformer som fria aminosyror 4 Essentiella aminosyror är de livsnödvändiga aminosyror vi måste få i födan för att kunna bygga upp våra egna proteiner och EAA-indexet är relaterat till aminosyrasammansättningen i hönsägg som har satts till hundra 4

dessa försök helt tillräckliga i den biodynamiska odlingen. Det biodynamiska vårvetet något bättre stärkelsseegenskaper med bl. a. bättre falltal 5 på båda försöksplatserna. Resultaten från UJ-försöket ska ses mot bakgrund av den begränsade försökstiden i jämförelse med den mycket långa försökstiden i K-försöket. Men även i UJ-försöket har det konstaterats klara trender vad gäller markens bördighetsegenskaper och där av beroende produktivitet (se nästa avsnitt). I UJ-försöket har inte olika typer av organisk gödsling kunnat jämföras, jämförelsen är i stället gjord mellan två odlingssystem som skiljer sig från varandra på ett grundläggande sett. I gengäld har tillräckligt många upprepningar kunnat göras för att resultaten ska vara statistiskt säkra. Samstämmigheten mellan resultaten från de tre försöken är mycket god och styrker ytterligare resultatens tillförlitlighet. Tabell 3a. UJ-försöket Ultuna 1971-1976. Resultat vårvete. Skörd dt /ha Råprotein i % av ts EAA index (biol. värde) Konventionell odling Biodynamisk odling Relativtal för B A1 A2 B1 B2 (A=100) 34,5 34,7 30,3 30,7 0,88 16,7 15,5 14,4 14,6 0,90 53,3 54,6 1,02 Tabell 3b. UJ-försöket Järna 1971-1979. Resultat vårvete Skörd dt /ha Råprotein i % av ts Renprotein i % av råpr. EAA index (biol. värde) Konventionell odling Biodynamisk odling Relativtal för B A1 A2 B1 B2 (A=100) 25,9 26,4 26,5 24,4 0,97 15,7 15,1 12,7 13,5 0,85** 87,5 87,9 88,5 90,0 1,02 54,7 57,0 1) 1,05*** 1) Analyser av EAA index gjordes endast i A1 och B1 och inte i B1 och B2 5 Falltal är en standardiserad mätmetod som visar stärkelsen förklistringsegenskaper, vilken måste vara tillräckligt hög för att en god brödvolym ska kunna erhållas. Falltalet anger det antal sekunder som en speciellt utformad stav behöver för att falla en bestämd sträcka i en mjölkvattensuspension som under omrörning uppvärmts till kokpunkten inklusive en uppvärmningstid på 60 sekunder. 5

Potatis Biodyn / Konventionell K-e xp.1958-89 UJ-e xp.j.71-79 UJ-e xp.u.71-76 -25-20-15-10 -5 0 5 10 % differens Skörd Torrsubstans Råprotein Rel. renprotein Mörkfärgn. extr. Nedbrytn.extr. Lagringsförl. Biokristallis. Vårvete Biodyn / Konventionell K-e xp.1958-90 UJ-e xp.j.71-79 UJ-e xp.u.71-76 -20-10 0 10 20 30 % differens Skörd Råprotein Torrgluten EEA-index Sönderfall extr. Falltal Amylogram Bild 1. Sammanställning av jämförande kvalitetsförsök biodynamisk / konventionell odling som pågått under slutet av 1900-talet i Sverige. Försöken har genomgående visat högst kvalitetsegenskaper i biodynamisk odling: Lägre värden för negativa egenskaper som råprotein, mörkfärgning, extraktsönderfall, lagringsförluster, felenheter i biokristallisation. Högre värden för positiva egenskaper som torrsubstans, relativ renprotein, C-vitamin, andelen essentiella aminosyror och stärkelseegenskaper (falltalsbestämningar och amylogram). Bättre lagringsegenskaper har kompenserat för lägre skördeutfall i potatis. Metodik och försöksresultat finns mer utförligt beskrivet i respektive rapporter (Dlouhy, 1981 och Pettersson, 1982) samt i rapporten samband mellan Mark, Gröda Gödsling (Kjellenberg & Granstedt, 1998 6 ). Dessa rapporter finns tillgängliga på biodynamiska forskningsinstitutet och biblioteket på Skillebyholm. 6 Kjellenberg, L. & Granstedt, A. 1998. Samband mellan mark, gröda, gödsling Resultat från K-försöket, en 33- årig studie av gödslingens inverkan på mark och grödors egenskaper. Rapport 1. Biodynamiska Forskningsinstitutet, Järna. 6

Biodynamisk odling och biodynamiska preparat Av Artur Granstedt, docent i jordbruksvetenskap Sammanfattning Grunden för biodynamisk odling är lantbruksorganismen. Det motsvarar vad som också benämns ett ekologiskt kretsloppsjordbruk. I forskningssammanhang användes också benämningen jordbruksekosystem (eller agroekosystem) då det skall beskriva ett helt odlingssystem, vilket inbegriper både djurhållning (husdjur som kor, får, grisar, höns..) och växtodling (odling av vallfoder och fodersäd, samt livsmededelsgrödor som brödsäd, grönsaker, rotfrukter, potatis). I den biodynamiska odlingen eftersträvas mångfald av grödor och olika djurslag anpassat till de lokala förutsättningarna. Djurhållningen begränsas så att den enskilda gården eller gårdar i samverkan kan vara självförsörjande med foder till djuren och från djuren producerad gödsel. Växtföljder med baljväxtrika vallar är här en grundförutsättning. Vallbaljväxterna har den unika förmågan att i symbios med baljväxtbakterier fixera det för all odling nödvändiga kvävet direkt ur luften samt att genom djupa rötter och mykorrhizasvampar hämta upp viktiga mineralämnen ur marken. I biodynamisk odling är det en målsättning att utveckla markens bördighetsegenskaper så att man uppnår goda skördar och en hög näringskvalitet nu och i framtiden. Långliggande försök visar att användningen av de biodynamiska preparaten kan förstärka de livsprocesser som gynnar en sådan utveckling. Lantbruksorganismen Fotosyntesen i de gröna klöverbladen ger den energi som via energirika sockerarter tränger ned till rötterna och möjliggör baljväxtbakteriernas energikrävande förvandling av molekylärt bundet luftkväve till reaktivt mineralkväve. De oorganiska kväveföreningarna sammanfogas (syntetiseras) i växten till alla de olika proteiner vilka är bärare av livet som visar sig i cellernas livsfunktioner. I växterna bildas det kväverika klorofyll som binder energin från solljuset och driver fotosyntesen. Så sluts cirkeln för de ömsesidigt betingade samspel som karakteriserar allt levande och skiljer sig därigenom på ett avgörande sätt från de kausala lagbundenheter med orsak och verkan som gäller för den icke levande mineraliska världen. Växtens substanser sammanfogas ur luft, ljus och värme. Själva växtvävnaderna är fyllda av vatten till 80 %. Den organiska torrsubstansen består till över 80 % av det kol och syre som genom fotosyntesen bundits ur luften. Till detta kommer kvävet som också kommer ur luften. Endast mindre än 3 % kommer ur markens mineraliska substanser. De enskilda ämnena som har sitt ursprung i luft-, vatten- och mineralriket genomgår ett kretslopp med stegvisa förvandlings- och förädlingsprocesser, från det mineraliska till det levande för att sedan så småningom när växten dör och åter bryts ned, återgå till sina ursprungliga oorganiska och mineraliska former. Ytterst är det bara själva embryot (grodden) i fröet som överlever och bär livet vidare. Hos den självförsörjande biodynamiska gården så anpassas antalet djur till den mängd vallfoder och fodersäd som gården själv kan producera. Korna får i första hand grovfoder, dvs, gräs och klöverväxter som behövs för att bygga upp jordens humusförråd men som vi människor inte kan äta. Utöver produktionen av högvärdiga livsmedel till oss människor så återför djuren i form av gödsel en betydande del av de näringsämnen som ursprungligen kommer ifrån växterna. Djurens gödsel skiljer sig från mineralisk gödsel genom att det är ett fullgödselmedel som innehåller dels organiska substanser, som behövs för att utöver vallskörderesterna bygga upp jordens bördighet, och dels hela 7

spektra av de makro och mikronäringsämnen som ursprungligen kommer från de växter och det foder djuren ätit. Växtföljder med balans mellan närande och tärande grödor Dagens uthålliga växtföljder utvecklades ganska sent ur det gamla slåtterjordbruket och fick en stor betydelse för att klara den flerdubbling av befolkningen som skedde under 1800-talet och början av 1900-talet före konstgödselns införande (i de södra delarna i Europa redan under 1700-talet). En uthållig växtföljd omfattar två eller tre år med kvävesamlande baljväxtvallar, följt av de på markens mullkapital tärande grödorna såsom spannmål och andra växtslag. Särskilt odlingen av radhackade grödor bryter ned den organiska substansen i marken. För att bevara markens bördighetsegenskaper med tillräckligt mycket organisk substans (mullhalt) och levande markorganismer i form av bakterier, svampar och markdjur, så behövs balans mellan de närande och de tärande grödorna i växtföljden. Av särskilt stor betydelse för vittring och upplösning av de i markens mineralpartiklar bundna växtnäringsämnena och samtidigt för mullbildningen, är daggmaskarna, som äter och rör sig genom de olika jordskikten. Gödseln, från den till gårdens produktion anpassade djurhållningen, är här av stor betydelse och den tillförs till de mest krävande grödorna inom ramen för den fleråriga växtföljden. Trädgårdsodling har genom historien varit en del av lantbruket. De biodynamiska handelsträgårdarna får sin gödsel från en biodynamisk gård och utgör därigenom en del av en lantbruksorganism. Detta kan även gälla för den egna husbehovsträdgården som hämtar sin gödsel helst från någon biodynamisk gård. Biodynamisk odling bygger på de här skildrade samspelen med kretslopp mellan växtodling och djurhållning och väl balanserade växtföljder. Det är efter beskrivningen av dessa grundelement i lantbruksorganism som Rudolf Steiner i sitt fjärde föredrag under lantbrukskursen i Koberwitz 1924 introducerar de biodynamiska preparaten som medel att ytterligare förstärka livsprocesserna och vidareutveckla lantbruket Biodynamiska preparat Det finns två s.k. fältpreparat som sprids ut direkt på odlingsmarken. Humuspreparatet, som framställs av kogödsel och det s.k. kiselpreparatet som består av finmalet kvarts. De genomgår en preparering i horn från kor och som ligger nedgrävda i matjorden under vinter respektive sommar halvåret. Fältpreparatet rörs ut i vatten under en timme, humuspreparatet sprids ut över fälten på våren i samband med sådd och kiselpreparatet i samband med mognadsprocessen. Humuspreparatet användes i mängder motsvarande 500 g per ha och kiselpreparatet med endast 5 g per ha. Därutöver introducerades sex s.k. kompostpreparat beredda av läkeväxterna Rölleka, Kamomill, Brännässla, Ek, Maskros och Valeriana som tillförs i gödsel och komposter. Fyra av dessa bereds genom förmultning, i för respektive preparat bestämda djurorgan. Mängderna som användes är ca 2 g per ton gödsel, utom av Valerianapreparatet där mängden är mindre än 0,2 g per ton. Detta med beredning och användning av de biodynamiska preparaten, kan vara verkligt svårt att förstå för det i den vanliga kemin och biologin skolade tänkandet. Det var verkligt svårt att ta till sig även för de som var åhörare, då Rudolf Steiner höll sin lantbrukskurs, pingsten år 1924 i Koberwitz i nuvarande Polen, det framgår av berättelser från flera av de som var med. De närvarande odlarna rekommenderades att gå hem och prova, och de fortsätter så även i dag, drygt 90 år senare och med förvånansvärda resultat. Problemet är att resultaten inte passar in i de i dag rådande förklaringsmodellerna av verkligheten, i våra föreställningar och det nu rådande paradigmet 7 ). Inom dagens undervisning i biologi och för dem 7 Kuhn, Thomas S, 2009. De vetenskapliga revolutionernas struktur (2 uppl). Libris. Stockholm 8

som genomgår forskarutbildning söker man mekanistiska förklaringar inom det väg- och mätbara för fenomenen. Ändå kvarstår frågan för oss alla, vad är egentligen liv, då döda oorganiska mineraler blir till levande substans. Forskning och försök med biodynamiska preparat startar Efter lantbrukskursen så startade ett intensivt forsknings- och försöksarbete, dels praktiskt men även på en allt mer akademisk nivå. Under 1960-talet och framåt så startade allt fler doktorandprojekt med studier av biodynamisk odling och undersökningar av de biodynamiska preparatens verkningar, vid flera universitet i Tyskland. Fram till år 2014 så hade 17 doktorsavhandlingar blivit godkända vid olika universitet i Europa och resultat från tre större långliggande jämförande försök publicerats, samt även ett stort antal vetenskapligt granskade artiklar som visar betydelsen av organisk ekologisk odling, men också på effekterna av användningen med biodynamiska preparat 8. Studierna omfattar dess verkan på grödorna vad gäller antal skördar, olika kvalitetsegenskaper av betydelse för produkternas näringsvärde, samt verkningar på markens bördighetsegenskaper. Kännetecknande för preparatens verkan på grödorna visar sig vara deras kompenserande inverkan då odlingsförhållandena är mindre lämpliga (suboptimala) för grödornas utveckling 9. Sammanställningar av olika försök påvisar att skördarna blir högre i preparatbehandlade försöksled då skördenivåerna generellt är lägre i ekologiska odlingssystem. Något som också bekräftas av motsvarande svenska studier 10. Vid mer extremt höga skördenivåer så kan skördarna däremot bli lägre, än i behandlingsled utan biodynamiska preparat, medan kvalitetsegenskaper som normalt försämras vid alltför höga skördednivåer, i stället blir högre då preparaten användes. Det är här en fråga om reglerande egenskaper, jämförbara med hur naturläkemedel verkar inom medicinens område vars verkningar alltså inte är entydigt kausala såsom med kemiska medel där man kan identifiera orsak och verkan. Det behöver här utvecklas en vetenskapligt skolad förståelse (paradigm) för fenomenen i det levande, utöver vad som gäller för att forska om företeelserna i den mineraliska icke levande världen. Acceptansen för fenomen utanför den allmänt accepterade verklighetsuppfattningen är också olika i olika vetenskapskulturer Och vissa universitet kan det finnas än ängslan för att inte bli accepterad som forskare om man sysslar med fenomen som ej passar in i de vanliga förklaringsmodellern och som kan ta sig olika uttryck. Detta är något som många fått erfara inom den ekologiskt inriktade lantbrukfoskningen och än mer de som forskar om biodynamisk odling. Långliggande bördighetsförsök I de långliggande jämförande försök med konventionell, ekologisk och biodynamisk odling som pågår vid det ekologiska forskningsinstitutet FiBl visade det sig att de biodynamiska odlingsåtgärderna, långsiktigt bidrar till att öka mullhalterna och den biologiska aktiviteten, jämfört med annan 8 Fritz, J. 2014. Results of Scientific trials. In: Ueli Hurter (Ed), Agriculture for the Future. Biodynamic Agriculture to day, Verlag am Goetheanum, 9 Raupp, J. and König, U. J. 1996. Biodynamic preparations cause opposite yield, effects depending on Yield Levels. Biological Agriculture and Horiculture. Vol 13. 175-188. 10 Kjellenberg, L. & Granstedt, A. 1998. Samband mellan mark, gröda och gödsling. Resultat från K-försöket, en 33-årig studie av gödslingens inverkan på mark och grödors egenskaper. Studien genomfördes 1958 till 1990 av Bo D. Pettersson. Biodynamiska Forskningsinstitutet Rapport 1. Nordisk Forskningsring meddelande nr 36. 9

ekologisk odling 11. Resultaten publicerades 2002 i en av de högst ansedda vetenskapstidskrifter i världen, Science, och väckte en omfattande debatt både bland forskare och även i vanliga media och uppmärksammades också av den ansedda vetenskapsjournalisten Karin Bojs i Dagens nyheter. Att mullhalterna kan öka som direkt effekt av de biodynamiska preparaten finns belagt i de långliggande försök vid det biodynamiska forskningsinstitutet i Darmstadt 12. Mullhalterna efter 24 år var här 18 % högre vid användandet av komposterad stallgödsel i jämförelse med mineralgödsling och 33 % högre då även de biodynamiska preparaten använts. Motsvarande resultat har även framkommit i våra svenska försök. Högre mullhalter med också motsvarande högre biologisk aktivitet verkar kompensatoriskt för variationer i klimatet och påverkar långsiktigt skörd och näringskvalitet i en gynnsam riktning. Flera studier visar att det direkt sammanhänger med den ökning som sker av rotbiomassan och aktiviteten av livsprocesserna i rotområdet. Mer rotbiomassa ger motsvarande mera s.k. mullråämnen och ger en rimlig förklaring till de påvisade högre mullhalterna. Detta kan sättas i samband med den förstärkning av växtens ljusabsorberande egenskaper som kan påvisas i ljus skugga försök, med användandet av det biodynamiska kiselpreparatet. Kilselpreparatets ljusverkan påvisades i försök av Manfred Klett redan år 1968 och motsvarande försöksresultat redovisades senare i en doktorsavhandling av Abele år 1973 13. Kiselpreparatets verkan i ljus - skugga försök har reproducerats i andra liknande försök, bland annat redovisat i en masteruppsats vid Sveriges Lantbruksuniversitet 14. En förstärkt fotosyntes gynnar hela växtens utveckling och har också en direkt påverkan i rotområdet. Mer fotosyntetiskt bildade energirika kolhydrater ned till rotområdet, stimulerar rottillväxten med en genomträngning av jorden med rötter och ökar den totala rotbiomassan. Dessa effekter får man av organisk gödsling i jämförelse med mineralgödsling och blir ännu kraftigare vid användningen av de biodynamiska preparaten, så som framgår av en doktorsavhandling över de nämnda långliggande försöken i Darmstadt 15. Ökad mullhalt och biologisk aktivitet i marken En ökad mullhalt och biologisk aktivitet i marken, kan sättas i direkt samband med dels mer rotbiomassa som mullråämnen, samt de från rötterna utsöndrade energirika fotsyntesprodukterna 11 Mäder, P., Fließbach, A., Dubois, D., Gunst, L., Fried, P. und Niggli, U., 2002: Soil fertility and biodiversity in organic farming. Science 296: 1694-1697. 12 Abele, U. 1987. Produktqualität und Düngung, mineralisch, organisch, biologisch dynamisch. Schriftenreihe Bundesministeriums für Ernährung, Landwirtschaft und Morsten, Issue 345. Landwirtschaft Verlag, Münster- Hiltrup. Referat på svenska i: Granstedt, 1993. Biodynamisk odling i forskning och försök. Telleby bokförlag. 13 Abele,, U. 1973 Vergleichende Untersuchungen zum konventonellen und biologisch-dynamischen Planzenbau unter besonderer Berücksichtigung von Zatzeit und Entitäten. Ph.D. thesis University of Giessen 14 Arvidsson, T. 1983. Effekten av kvartsmjöl och det biodynamiska kiselpreparatet 501 på spenat. 15 Bachinger, 1996. Der Einfluss unterschiedlicher Düngungsarten (mineralisch, organisch, biologisch dynamisch) auf der zeitliche Dynamik und räumliche Verteilung von bodenchemischen und mikrobiologischen Parametern der C- und N- Dynamik sowie auf das Pflanzen- und Wurzelwachstum von Winterroggen. Ph. D. thesis. University of Giessen. Referat på svenska i: Granstedt, 1993. Biodynamisk odling i forskning och försök. Telleby bokförlag. 10

(s.k. rotexudat) vilka livnär den rotnära mikrofloran (s.k. ritzosfären.) I sammanhanget bör framhållas att försök har genomförts att bereda preparaten utan preparering i kohorn och djurorgan, varvid de åsyftade effekterna uteblir. Även utrörningen av fältpreparaten i vatten före utspridning, har visat sig nödvändig för att få åsyftad verkan. Genom försök med försenad sådd av morötter (sådd vid tre tidpunkter) så påvisade forskaren Eckart von Wistinghausen hur preparaten kan verka kompensatoriskt, genom ett förstärkande av mognadsprocessen och därmed en förbättrad lagringsduglighet. Resultaten tyder på att de sex kompostpreparaten och fältpreparaten måste användas tillsammans för att uppnå en önskad effekt 16. Generellt så sammanfaller i försöken egenskaper hos odlingsprodukterna som en förbättrad lagringsduglighet och motståndskraft mot nedbrytning, med lägre halter av lågmolekylära föreningar såsom nitrat och högre halter av viktiga näringsämnen såsom c-vitamin och sammansatta sockerarter och med ett högre biologiskt proteinvärde (högre halt essentiella aminosyror) för de odlingsprodukter som studerats i försöken. Kvalitet och bildskapande metoder De långliggande försöken tyder på att det finns samband mellan förbättrade bördighetsegenskaper i marken såsom mullhalt och biologisk aktivitet och odlingsprodukternas kvalitetsegenskaper. Det föreligger här en stegvis skillnad med bättre kvalitetsegenskaper vid ekologisk odling med organisk gödsling jämfört med konventionell odling men som ytterligare förstärks genom användandet av de biodynamiska preparaten. Ett särskilt forskningsområde är användandet av de bildskapande metoder som ett uttryck för växtens förmåga att forma och gestalta det oorganiska, det mineraliska. Växtsaft tillförs ett mineralsalt, kopparklorid, som under utprovade betingelser får indunsta och kristallisera sig på en glasplatta. Gestaltningsförmågan visar sig i hur saltnålarna utkristaliseras och ordnar sig i för olika växter, växdelar och vävnader bestämda forbildningar. Metoden finns dokumenterad i en doktorsavhandling vid lantbruksuniversitetet i Köpenhamn av forskaren Jens Otto Andersen, baserad på ett omfattande försöksmaterial med olika odlingsprodukter vilka odlats konventionellt och ekologiskt 17. Ett flertal forskare i Europa arbetar nu med dessa metoder och deras arbete finns presenterat i ett flertal vetenskapliga publikationer. Det krävs en skolning i att tolka dessa bilder men med hjälp av datorbaserad digital bildanalys kan man identifiera skillnader mellan produkter från ekologisk och konventionell odling. Det går att från blindprover identifiera och särskilja bilder från konventionell, ekologisk och biodynamisk odling utifrån graden av samordning och koordinering i kristallbilderna. Där biodynamisk odling fått ett kraftfullt genomslag är i vinodlingen. Ca 4% av världen odlingsareal av vin odlas i dag ekologisk och av detta är cirka hälften demeterkontrollerad biodynamisk odling enligt en sammanställning av IFOAM. Ett flertal undersökningar har framkommit de senaste åren som visar 16 Wistinghaussen, E.v., 1979. Wa sist Qualität? Wie entsteht sie und wie ist sie nachzuweisen. Lebendige Erde, Darmstadt. Referat på svenska i: Granstedt, 1993. Biodynamisk odling i forskning och försök. Telleby bokförlag. 17 Jens-Otto Andersen. 2001. Development and application of the biocrystallization method, The Royal Veterinary and Agricultural University, Department of Agricultural Sciences, Section for Organic Farming. Dissertation. 11

de biodynamiska preparatens positiva effekter, dels vinets kvalitetsegenskaper som sockerhalt och fenoler 18 och nu senast också en undersökning av de fysiologiska effekterna i bladvävnaderna vid användningen av biodynamiska preparat som ökar motståndskraften mot sjukdomsangrepp på plantan. 19 Kosmiska verkningar Ett ytterligare element i biodynamisk odling är det som allmänt benämns för kosmiska verkningar. I biodynamisk odling så förekommer att man anpassar tidpunkterna för sådd och även andra åtgärder till planetariska konstellationer, särskilt till månen. Flera forskare har rapporterat klara samband mellan skördar och tidpunkter för sådd med hänsyn till den synodiska måncykeln ((29,5 dagar dagar bestående av månfaserna med tilltagande och avtagande måne). Forskaren Hartmus Spiess har lagt fram ett omfattande material om detta i en s.k. habilationsavhandling (avhandling för professorkompetens) 20. Maria Thuns såkalander baseras på månens vandring genom de tolv stjärnbilderna (zodiaken) under den s.k. sideriska måncykeln på 27,3 dagar. Anpassningen av såtidpunkterna till denna indelning för olika typer av grödor har också studerats i flera doktorsavhandlingar (Abele 1973; Graf, 1977 och Lücke, 1982) och där tydliga effekter har rapporterats för olika typer av grödor relaterat till stjärnbilderna för jord, vatten, luft och värmeelementen. Trots de vetenskapligt granskade studier som här finns så är såkalendern kontroversiell bland forskare inom det biodynamiska arbetet. Försök finns där man ej fått de verkningar av såtiderna som man förväntat. Olämpliga odlingsbetingelser och störningar från den omgivande miljön kan vara en förklaringar till detta. De första långliggande jämförande försöken startade i Sverige redan 1958 Långliggande försök med biodynamisk odling startade i Järna i Sverige redan år 1958 av agronomen Bo D Pettersson. Resultaten från dessa tidiga försök överensstämmer väl med de försök som senare startade i övriga Europa. Det första s.k. K-försöket (K för kvalitet) omfattade åtta gödslingsvarianter med fyra grödor i en fyraårig växtföljd varje år, men saknade upprepningar. Den långa försökstiden kompenserar en del för detta, när man som här kunnat följa utvecklingen över tid för de olika gödslingssystemen och under de 32 år som detta jämförande försök pågick. En kontinuerlig höjning av mullhalter, bördighetsegenskaper och skördar kunde här dokumenteras. Skördarna av vete var i genomsnitt 10 % högre i behandlingsledet med användandet av samtliga biodynamiska preparat jämfört med behandlingsled utan användande av fältpreparaten. Variationen mellan åren påvisade 18 Jennifer R. Reeve, L. Carpenter-Boggs, John P. Reganold,Alan L. York, Glenn McGourty, and Leo P. McCloskey. 2005. Soil and Winegrape Quality in Biodynamically and Organically Managed Vineyards Am. J. Enol. Vitic. December 2005 56:367-376 19 Vasconcelos Botelho R., Roberti R., Tessarin P., Garcia-Mina J.M., Rombolà A.D., 2015. Physiological responses of grapevines to biodynamic management. Renewable Agriculture and Food Systems. In Press 20 Spiess, 1990. Chronobiological Investigations of Crops Grown under Biodynamiche Managements. I. Experiments with Seeding Dates to Ascertain the Effects of Lunar Rhythmus on the Growth of Winter Rye. Biological Agriculture and Horticulture/7, 165-78. 12

det tidigare nämnda fenomenet med en variation där merskördarna vid behandlingarna med fältpreparaten var högst vid låga skördenivåer 21. Forskning och försök på biodynamiska gårdar Sedan år 1991 pågår vid biodynamiska forskningsinstitutet i Järna långliggande försök med olika former av stallgödsel och studier av dess effekter på markens bördighetsegenskaper, skördens storlek och kvalitét. Dessa försök genomförs direkt i en gårdssituation. Här jämförs olika nivåer av okomposterad och komposterad gödsel med och utan behandlingar med samtliga biodynamiska preparat. De starkaste skördehöjande effekterna av preparatbehandlade led uppnåddes även här då skördenivåerna var som lägst 22. Mullhalterna har här blivit signifikant högre vid användningen av komposterad gödsel, jämfört med okomposterad gödsel, men med för båda gödslingstyperna signifikant högre värden i preparatbehandlade led jämfört med obehandlade led. Försöken startade på Skilleby gård där de pågick i en och samma 5-åriga växtföljd på samtliga skiften i fyra växtföljdsomlopp i 20 år fram till 2011. Motsvarande försök har nu påbörjats även på Nibble gård i Järna. Det är angeläget att dessa försök kan fortsätta, dels för att vidare utveckla de ekologiska odlingsmetoderna i de här tre berörda områdena, marbördighet, produktivitet och näringskvalitet, men också för att vidga perspektivet för forskning om det levande. 21 Granstedt, A. and Kjellenberg, L. 2008 Organic and biodynamic cultivation a possible way of increasing humus capital, improving soil fertility and be a significant carbon sink in Nordic conditions. The Second Scientific ISOFAR Conference in Modena 18-20 June 2008. 22 Granstedt, A. 2000. Stallgödselanvändning i ekologisk odling med hänsyn till hushållning med växtnäringsämnen och produktion i ekologisk odling. EkologisktLantbruk 26. Swedish university of agricultural Sciences. 13

Figur 1 Försök med biodynamiska preparat visar preparatens positiva inverkan på rotutvecklingen. Här rötternas utbredning återgivet i bild i försök med buskbönor från väster till höger: obehandlad gödsel, beluftad gödsel, beluftad gödsel + bidynamiska preparat. Första raden på ett djup av 0-40 cm och andra raden 40-80 cm (Abele, 1978 23 ). 23 Abele 1978. Ertragsteigerung durch Flüssigmistbehandlung. Untersuchung des Rottenverlaufs von Gülle bei verschiedener Behandlung und deren Wirkung auf Boden, Pflanzertrag und Pflanzenqualität. KTBL-Schrift 224. Darmstadt. Germany 14

Figur 2. Konventionellt (K) och BioDynamiskt odlad mark (D) i Höstvete från det s.k. DOK-försöket i Schweiz (Mäder, et al, 2002 24 ). Skillnaden mellan biodynamisk och konventionell odling framgår redan vid en ytlig betraktelse av marken efter 20 års jämförande försök (mer daggmask exkrementer, aggregat och sprickbildning). De jämförande försöken mellan biodynamisk (D), Organisk (O) och Konventionell (K) odling, de sk DOK-försöken utförda av FiBl i Schweiz, visar god samstämmighet med resultat från andra långliggande jämförande försök i Sverige och Tyskland. 24 Mäder, P., Fliessbach, A.,Dubois D., Gunst L., Fried P. & Niggli, U. 2002. Soil Fertility and Biodiversity in Organic Farming. Science VOL 296 pp 1592-1597. 15

4 3 2 % Mullhalter efter 20 år i DOK-försöket Mineralisk, Organisk, Dynamisk O M 3,15 2,8 D 3,65 1 0 Figur 3. I det schweiziska jämförande DOK/försöket BioDynamiskt /Organiskt/Konventionellt i FiBL var efter 20 år mullhalten 2,8% med konventionell odling (M), 3,15% med ekologisk odling med organisk gödsling (O) och 3,65% med ekologiska + biodynamiska gödslingsåtgärder (D). (Mäder, et al, 2002). % 1,0 Mullhalter mätt som kolhalt i marken Mineralisk - Organisk - Dynamisk Gödslingsförsök IBDF i Darmstadt M O 0,95 0,95 0,9 0,85 0,84 0,85 0,81 D 1,04 1,1 0,5 0,0 1 2 3 1 2 3 1 2 3 Gödslingsnivåer 1-2-3 i systemen M, O och D Figur 4. Resultat motsvarande de schweiziska försöken finns redovisade från det tyska långliggande försöket vid det biodynamiska forskningsinstitutet i Darmstadt. Jämförande försök med fyra upprepningar och tre gödslingsnivåer visar genomgående högst mullhalter (i genomsnitt 13 procent högre) när samtliga biodynamiska preparat avvändes (D) jämfört med organisk gödsling (O) vid i övrigt samma betingelser. All organisk gödsel har komposterats och försöken har pågått sedan 1980 på mullfattig sandjord (Raupp, 2003 25. 25 RAUPP, J.; OLTMANNS, M. (2003): Unterschiedlich aktive C-Pools im Boden: C org, POS, CO 2. 1. Effekte von Rottemist, biologisch-dynamischen Präparaten und Mineraldüngung. Beiträge zur 7. Wissenschaftstagung zum Ökologischen Landbau, 24.-26. Feb. 2003, Wien; Univ. für Bodenkultur, Institut für Ökologischen Landbau, Wien; 449-450 16

Preparatv erkan i relation till av v ikelse från skördeoptimum Preparatverkan % (Källa: Uli König, 1995) 25 skörd kvalitet 0 Medel skörd -50 0 50 100 Skörd (avvikelse) % Figur 5. En översikt av mångfalden forskningsresultat rörande de biodynamiska preparaten visar på stor variation. Ett närmare studium av resultat från sammanlagt 28 försök tyder på förekomsten av en överordnande princip: Preparaten har en skördehöjande verkan vid låga och normala skördenivåer, vid extremt höga skördenivåer kan denna effekt utebli eller sänka skörden. Däremot verkar preparaten därvid höjande på produkternas kvalitetsegenskaper som t.ex. hållbarhet vid lagring (König, 1993 26 ; Raupp & König, 1996 27 ). 26 König, 1993. Systemregulierung Ein Wirkungsprinzip der Biologischdynamischen Präparate. In U. Zerger (Hg.). Forschung in ökologischen Landbau. SÖL-Sonderausgabe Nr. 42, 394-396. 27 RAUPP, J.; KÖNIG, U.J. (1996): Biodynamic preparations cause opposite yield effects depending upon yield levels. Biol. Agric. & Hort. 13, 175-188 17

Att forska om det levande Av Artur Granstedt, docent i jordbruksvetenskap (Kapitel i boken Kunskap utan gränser, redaktör Pär Granstedt, Kosmos förlag 2016 ) Den fysiska verkligheten I vår vardag har vi en föreställning om materien som något fast och säkert. I den klassiska fysiken utgår man från att materien är underkastad kausala samband, orsak och verkan i enlighet med naturlagar som man kan utforska. Inom kemin har man systematiserat alla grundämnen i enlighet med deras egenskaper och kan förutsäga hur olika ämnen reagerar och kemiska föreningar bildas. I den nya fysiken som utvecklats under 1900-talet har materiebegreppet reviderats. Inom kvantfysiken studerar man de allra minsta partiklarna bortom vad som kan uppfattas med våra sinnen med hjälp av matematiska modeller och sannolikhetsberäkningar och testar dessa mot observerbara fenomen. Materiens massa kan bli omsatt till en beräkningsbar mängd energi, något som vi också möter i vår vardag i form av kärnenergi som lyser och värmer oss. Begreppet materia kvarstår men i modifierad form. Materien består av identifierbara grundämnen. I den oorganiska kemin har klarlagts hur olika kemiska föreningar bildas och hur de reagerar med varandra beroende på de enskilda grundämnenas egenskaper. Här sker ingen utveckling eller förändring. I exempelvis en mättad koksaltlösning blir alla kristaller kubiska vilket kan förklaras med saltets molekylstruktur. Den levande verkligheten Levande varelser (organismer) karakteriseras av förhållanden där det mineraliska underordnas en överordnad, organiserande form och substansbildande krafter. En organism förändras, tillväxer, reproducerar sig och dör. Tillväxten sker i form av celldelning, differentiering och bildning av organ med olika funktioner som tjänar helheten. I cellen pågår bildning och upplösning av en stor mängd organiska ämnen, från enkla kemiska ämnen till proteiner av hög komplexitet och rumsligt differentierad struktur för specifika funktioner. Inom organismen finns förmågan att upprätthålla inre livsfunktioner, reagera på inverkan från omgivningen och inom vissa gränser skydda sig mot för organismen skadliga inflytelser utifrån. När livet lämnar organismen och den dör underkastas kvarlevorna åter materiens lagbundenheter och sönderfaller i sina materiella beståndsdelar. Livet lever vidare genom sin förmåga att under sin livstid alstra nya organismer. Genom befruktning uppkommer i fröanlaget ett embryo som ger upphov till en ny planta när fröet gror. Groddplantan hos en växt spränger fröskalet och sänder först ned den första roten mot jordens centrum (geotropism) och sedan det första hjärtbladet upp mot ljuset (negativ geotropism). I nästa steg utvecklas de första karaktärsbladen. Liv kan bara skapas av liv. Generationsväxlingen möjliggör selektion där de individer inom arten som anpassat sig till omgivningen förökar sig vidare. I de konventionella livsvetenskaperna förklaras livets yttringar kausalt som en produkt av arv och miljö. Samtidigt med att man forskar om det levande som om det var något dött, icke levande, så blir bilden av livets yttringar allt mer komplex. Samspelet mellan olika ömsesidigt verkande faktorer är av svåröverskådlig omfattning. Ämnesområdet ekologi definieras som kunskapen om mångfalden av de levande organismerna, deras samspel med varandra och den omgivande miljön. Symbios innebär att olika organismer samverkar så att de gynnar varandra. Den för allt liv avgörande processen att binda luftens kväve är exempel på detta. Luften består till 78 % av kvävgas, som vi andas in och ut utan att kvävet deltar i några kemiska reaktioner. Små mängder av luftkvävet blir emellertid till följd av framför allt symbiotisk kvävefixering till reaktivt kväve, förutsättningen för syntesen av de livsbärande proteinerna. Baljväxtbakterierna tränger in i baljväxternas rötter och skapar där kolonier i de knölar som växer ut på rötterna. En del av de energirika sockerföreningar, som växten bildar genom fotosyntesen, tränger ned till rötterna. Detta gör det möjligt för bakterierna att genomföra den energikrävande, biokemiskt beskrivbara, processen att splittra upp det molekylära luftkvävet och bilda de kväveföreningar som möjliggör proteinsyntesen. Proteinet klorofyll i bladens kloroplaster binder solenergi så att socker 18

kan bildas av den koldioxid som tagits upp av bladens klyvöppningar och vatten som tagits upp från marken. Fotosyntes och biologisk kvävefixering är grundläggande, ömsesidigt betingande processer för allt liv. Själva det levande, den s.k. biosfären utbreder sig som en tunn hinna på jordens yta. Liv finns huvudsakligen några decimeter ovan och under jord. Ovan jord är det träd och ännu mer fågellivet som kan tränga upp till lite större höjder. Livet på jorden utspelar sig som i en tunn hinna på jordens yta men står i utbyte med den underliggande mineralvärlden och den omgivande luften med dess för livet nödvändiga ämnena syre, kol och kväve. Ekosystemet jorden Enligt den av James Lovelock år 1969 lanserade Gaia-hypotesen är hela ekosystemet jorden att betrakta som en organism med förmåga till självreglering. Precis som vi i vår kropp reglerar det temperaturintervall och de andra betingelser som är en absolut förutsättning för våra livsfunktioner (homeostasis) så finns det en självreglering för hela jorden för att inom vissa gränser upprätthålla de ekologiska grundvillkoren som gör livet möjligt på planeten. Grunden för allt högre liv, djuren och oss människor, är växtriket som genom fotosyntesen bygger upp de energirika kolhydrater och de näringsämnen som alla andra lever av. Detta växtrike avger samtidigt till luften det syre som vi levande varelser andas. Jordens humustäcke och jordens fossila kollager är skapat av växtriket som binder det höggradigt förtunnade förrådet av kol i atmosfären (fyra av 10 000 luftmolekyler) till fasta levande och döda kolföreningar. Växtriket utgör större delen av jordens levande biomassa. Den sedan Linnés tid etablerade botaniken var beskrivande och inriktad på växternas och växtdelarnas yttre utformning och systematisering. I början av 1900-talet utvecklades växtfysiologin med undersökningar av biologiska processer i växternas inre. Studiet av växtens yttre form och gestaltbildning reducerades till metodik för artbestämning medan kunskaperna fördjupades allt mer vad gällde växtens minsta beståndsdelar på cell- och molekylärnivå. Här söker man mekanistiska förklaringar på det som man möter i det yttre. Forskare på nya vägar Goethe valde en annan väg vid studiet av naturrikena. När det gällde växterna studerade han hur växten förändras under växtperioden och utarbetade sin metamorfoslära. Efter Goethes tid föll detta i glömska. Det finns emellertid ett antal forskare som under 1900-talet låtit sig inspireras av Goethes natursyn och av Rudolf Steiners studier och kommentarer av Goethes naturvetenskapliga skrifter. Biologen Wolfgang Schad beskriver med utgångspunkt från Goethes metamorfos den levande växten som en tidsorganism 28. Växten genomgår en förändring över tiden från de första hjärtbladen, blad efter blad till de sista småbladen, sedan blomman med dess stegvisa förändring fram till frukt och fröbildning. Den levande växten är förståelig först när hela dess biografi genom årsloppet tas i betraktande. Schad framhåller att det levande som verkar i växten varken är av själslig eller mineralisk karaktär. Biologen Gerbert Grohmann har i sin botaniklära påvisat ljusets betydelse 29 för formbildningen hos växten. Själva grodden med dess första groblad är ännu okarakteristisk. För växten i mörker dominerar själva växandet medan det är i ljuset som karaktärsbladen utvecklas, de som under växtperioden visar sig som växttypen. Biologen, waldorfskoleläraren och naturforskaren Ernst Michael Kranich visade i sina metamorfosstudier hur växtens rot och stängel står i ett diagonalt förhållande mellan jorden och solen medan bladen utvecklas i en rytmisk spiralrörelse som kan relateras till planetvärlden. Kranich bygger också upp en hel systematik vad gäller bladställningarna och de olika planernas rörelser i 28 Shad, W 2003. Chronobiologie ist Ätherforschung. Tycho Brahe Jahresbuch für Goetheanismus, 2003. 29 Gerbert Grohmann, die Planze 19

förhållande till jorden 30. Här vidgas perspektivet från Lovelocks syn på hela jorden som en organism till att ur ett geocentriskt perspektiv omfatta hela planetsystemet, sol och måne. Biologen och waldorfskoleläraren Fritz Julius fördjupar studierna av växternas metamorfos relaterad till de sju närmaste himlakropparna som rör sig i förhållande till jorden. Han beskriver också hur detta kan relateras till människan. Växten från dess groning till fruktbildning genomgår också de fyra elementen jord, vatten, luft och slutligen värmeprocesser i samband med groning, bladutveckling, blomning, frukt och fröbildning. Fritz Julius fördjupar sig även på ett fenomenologiskt sätt i hur ljus och skugga, torka och fuktighet inverkar på växternas formbildning samt på de olika saftströmmarna i växten 31. Samtidigt som växten utvecklar sin form bildas substanser, alltifrån enkla till allt mer komplexa. När växten dör är förloppet omvänt. Allt faller åter sönder i sina mineraliska beståndsdelar. Jochen Bochemühl 32 och forskare knutna till den naturvetenskapliga institutionen i Goetheanum har i sitt arbete relaterat växtens morfologiska utveckling också till olika växtmiljöer och till hur växterna ingår som delar i landskapet och dess förvandling. Även där tas människan in i perspektivet. Detta sker i än högre grad när man också börjar studera landskapsgestaltning och odlingslandskapets utformning med forskare som Thomas von Elsen 33. Växten som tidsorganism Inom den biodynamiska forskningen är studiet av växten som tidsorganism viktigt för förståelse av livsmedelsgrödornas kvalitetsegenskaper 34 (figur 1). I början av växtperioden dominerar s.k. lågmolekylära substanser som olika salter och nitrat som växten tar upp ur markvätskan. Vid mognadsfasen dominerar mer högmolekylära komplexa föreningar. Dessa har särskilt stor betydelse för näringsvärdet och blir påvisbara i form av vitaminer, antioxidanter, högvärdigt protein och sockerarter. Biokemiskt består liv av proteiner som bildas i den levande cellen. Proteinerna finns i en mångfald sammansättningar och strukturer som också genom sin tredimensionella form har specifika funktioner för att upprätthålla livsprocesserna i den aktuella organismen, växten eller organdelen, och som ständigt förändras i tiden. De svarar för uppbyggnad, tillväxt och också nedbrytning och död. Under höst och vinter upplöses en betydande del av den växtbiomassa som vuxit till under vår och sommar. Inom markvetenskapen benämnes detta mineralisering. De komplexa strukturer som karakteriserar den levande organismen bryts ned. Mineralämnena, salterna som ingår i det levande löses nu upp i vatten i den mån de inte ingår i humusbildningen. Det är dessa i marken lösta mineralsalter som ligger till grund för skapandet av nytt liv. De salter som lösts i vatten genomgår på vintern också en kristallbildning när marken fryser till och isblommor växer ut som rimfrost på träd och buskar. Forskning om formbildande krafterna i det levande Ehrenfried Pfeiffer beskriver hur han sökte efter metoder för att kunna påvisa och studera verkningar av de formbildande krafterna i det levande. Av sin lärare i antroposofi, Rudolf Steiner, fick han rådet att arbeta med kristalliserande mineralsalter. 35 Frukten av dessa försök blev 30 Kranich, E.M. 1983. Die formsprache der Planze. Fisher Taschenbok Verlag. 31 Julius, F. 1969. Metamorphose, Ein Schlüssel zum verständnis von Planzenwuchs und Menschenleben. J.Ch. Mellinger Verlag, Stuttgart. 32 Bockemühl, J. 1984. Erwachen an der Landschaft. Goetheanum, Naturwissenschaftliche Sektion; Bockemühl, J, Järvinen, K, 2005. Auf den Spuren der biologisch-dynamischen Präparatepflanzen. Lebensorgane bilden für die Kulturlandschaft, Verlag am Goetheanum, Dornach 2005. 33 Elsen, T. v. 2006. Landschaft entwickeln. Zum siebten Vortrag von Steinerslandwirtschaftlichem Kurs. Lebendige Erde 1: 6-7, Darmstadt. 34 Granstedt, A. 1993. Biodynamisk odling i forskning och försök. Telleby Bokförlag, Järna 35 Meyer, T. 1999. Ein Leben für den Geist, Ehrenfried Pfeffer 1899-1961. 20

kopparkloridkristallisationsmetoden 36 som används i biodynamisk forskning. Metoden kan användas även för studier av formbildande krafter i organvävnader från djurriket, samt i blod. Indunstar man en saltlösning till en viss saltmättnadsgrad börjar nålformiga kristaller bildas och ansamlas oordnat från centrum ut mot periferin (figur 2). När organiska substanser tillförs lösningen så inverkar det på saltets utkristallisering. I stället för oordning formas nålgrupperingarna till ordnade kristallnålbilder av en bestämd form och ett mönster som är specifikt för den växt, växtdel, eller det organ den organiska substansen kommer ifrån. För att genomföra kristallisation av en växt bereder man ett extrakt genom söndermalning av antingen nyss skördade växtdelar som blomma, blad, frukter, rötter eller lagrade produkter som rotfrukter eller sädeskorn. Det slammas upp i destillerat vatten, står i rumstemperatur upp till en timme för att därefter filtreras till en klar vätska utan synliga partiklar. Extraktet tillsätts kopparkloridlösningen plus destillerat vatten. Den optimala mängden växsubstans i förhållande till mängden kopparklorid utprovas i särskilda koncentrationsserier. Lösningen med mineralsaltet och växtextraktet får indunsta på en glasskiva under för ändamålet utprovade och kontrollerade koncentrations-, temperatur- och fuktighetsförhållanden. En glasring på skivan håller vätskan på plats. Mängden 6 ml lösning till en innerdiameter på 9 cm, en temperatur på 30 o C och en relativ fuktighet på 60-70 % innebär att kristallisationen startar efter 9 timmar och är färdig efter 11 timmar då bilderna kan arkiveras eller fotograferas. Såväl formen som kristallförgreningarnas karaktär är karakteristisk för den växt vars extrakt man tillsatt. Resultatet påverkas också av från vilken växtdel extraktet tagits, vid vilken tidpunkt i växtens utveckling och även vid vilken tidpunkt på dygnet växten är snittad från sin växtplats samt under vilka betingelser växten är odlad. Pionjären för biokristallisationsmetoden här i Norden, Magda Engqvist beskriver hur ämnena blir tjänare åt en helhetsimpuls som strålar in i växtens minsta delar, en impuls som verkar utifrån och in. Enskilda cellgrupper och hela cellsystem är i sina funktioner bestämda av denna helhetsimpuls. Kristallisationsbilden ger oss möjlighet att iaktta dessa omkretskrafter som verkar i det levande. Utan tillsats av växtsaft hopas kristallnålarna i kaotiska stjärnmönster på kristallplattan. Tillsätts växtsaft upphävs i olika grad de centralkrafter som verkar i det oorganiska. Det uppstår samordnade förgreningar som böjer av i karakteristiska, bågformade linjer. Medelpunkten för dessa båglinjer ligger företrädesvis utanför kristallbilden. Magda Engqvist studerade också hur kristallbilderna förändras över tiden från en omognad till mognad och åldrande. När det levande upphör att verka går substansen mot sin nedbrytning till mineraler och kristallbilden går mot sin ursprungliga kristallinska form. Återigen har vi här en upprepning av vad som sker i naturen. Kristallisationsbilder av rötter visar förgreningar från centrum ut i periferin. Bladformerna är ofta vackert symmetriskt formade hålformer. Likheter finns i formbilderna mellan vissa växters hålformer och bilder från organ från djur och människa. Exempelvis ger blad från hjärtläkeväxten Fingerborgsört (Digitalis Purpurea L.) karakteristiska polygonformer som liknar de bilder man får av kopparkloridkristallbild på extrakt av hjärtmuskeln. Blommor och frukter ger för vissa växter mycket karakteristiska asymmetriska spiralformer. Återuppstår som kristallbild Wolfgang Schad har med stöd av citat från Bockemühl kritiserat kristallisationsmetoden för att den bara ger en dålig återgivning av det som har sitt egentliga och bättre uttryck i växten själv. Mot detta kan invändas att kristallisation inte är avsedd att ersätta det vi kan iaktta direkt hos växten, utan komplettera vad som kan iakttas morfologiskt. För forskaren är det också väsentligt att få ett synligt bevis på hur mineralämnen påverkas av det levande. Det är en berikande upplevelse att få se hur växten i det nedbrutna växtextraktet återuppstår inte som en isblomma i naturen, men som en kristallbild. 36 Selawry, A. 1987. Ehrenfried Pfeiffer, Pionier Spirituellen Forschung und Praxis. Begegnungen und Briefwechsel. Philosofisch-Antroposophischer Verlag am Goetheanum, Dornach. 21

Metoden gör inte anspråk på att återge de formbildande livskrafterna i naturen så som de kommer till uttryck hos växten på dess växtplats. Däremot är det berättigat att använda kristallisationsmetoden som ett reagens på överordnande formbildande krafter i den levande växten som kan organisera de lösta salterna till en viss bestämd form. Det som här sker har sin direkta motsvarighet i vad som sker i den levande växten när salterna tas upp ur marken och omformas till växtformer och växtsubstanser. I forskandet om det levande och hur det verkar under olika odlingsformer kan vi studera vad som sker under växtens biografi. Vi studerar växten som tidsorganism. Vi kan se hur det levande verkar in i det oorganiska mineraliska som en överordnande form och substansbildande kraft. Vi kan genomföra dessa undersökningar analytiskt, genom morfologiska studier av själva växten och med hjälp av ett reagens på de formande omkretskrafterna i det levande som kristallisationsmetoden. Kvalitet utöver det väg och mätbara För studier av det levande behöver den fysiska världens väg- och mätbara fenomen kompletteras med de metoder som också påvisar hur formande krafter verkar in i det levande. Att dessa formbildande krafter är något som verkar utöver de fysiska krafterna blir uppenbart när livet upphör att verka. När organismen dör, faller den sönder i sina oorganiska mineraliska beståndsdelar som åter blir underkastade enbart de fysiska oorganiska lagbundenheterna. Vid bedömning av odlingsprodukters värde som näringsmedel är det angeläget att arbeta med metoder som inte mäter enbart de fysiskt mätbara egenskaperna utan också undersöker de formbildande och organiska substansbildande krafter som är aktiva i den levande växtens olika delar. Även det nedbrytande förloppet när växten dör är av intresse. Nedbrytningen av odlade produkter sker olika snabbt beroende på odlingsbetingelserna. En biodynamiskt odlad morot bryts ner mer långsamt jämfört med en konventionellt odlad. Detta kan följas kemiskt men även utryckt genom den formande förmåga som finns bevarad i växtsaften (figur 4 och 5). Det är en angelägen uppgift för forskningen att bättre förstå vad denna vitalkvalitet, som vissa forskare kallar den, har för betydelse för närings- och hälsovärde. Det inledningsvis beskrivna sambandet mellan ljuset och formbildningen hos växten visar sig kunna förstärkas genom de biodynamiska odlingsåtgärderna. Vid ljus- och skuggförsök visar det sig att de speciella preparat som används i biodynamisk odling har samma effekt som förstärkt ljus. Även markens humusbildande förmåga förstärks 37. Detta kan också studeras med kvalitativa metoder utöver det väg- och mätbara. Såväl morfologiska studier som tolkning av resultat från bildskapande metoder kräver övning. Forskaren måste skolas som iakttagare och i sitt tänkande. Några forskare har här brutit ny mark. 37 Granstedt, A. & Kjellenberg, L. 2008. Organic and biodynamic cultivation a possible way of increasing humus capital, improving soil fertility and being a significant carbon sink in Nordic conditions. Second Scientific ISOFAR Conference in Modena 18-20 June 2008. 22

Figur 1 Figur 1. Uppbyggnads- och nedbrytningsförloppet i växten. Schematiskt beskrivet av Bo D Pettersson 1987. Växten som tids-organism med uppbyggnad och nedbrytning av levande organisk substans vilket kommer till uttryck i substanssammansättning och formbildning över tiden. Kvalité i biodynamisk odling kan studeras genom kemiska analyser som t ex visar produkternas grad av mognad (vitamininnehåll, proteinets biologiska värde, sammansatta sockerarter), fysiologiska egenskaper som lagringsduglighet (extraktnedbrytning) och som formbildande förmåga (morfologiska studier av den levande växten eller växtens inverkan på kristalliserande mineralsalter, biokristallisation) (Granstedt, 1993). Figur 2 Figur 3 Ren kopparkloridlösning (1,5 g CuCl 2) utkristalliserad utan tillsats (Selawry, 1957, Die Kupferchloridkristallisation). Kopparkloridlösning med tillsats av extrakt från växten Veronica officinalis, blad (Granstedt, A. 1960, tidskriften Natura). 23

Figur 4. Inverkan av omogna, mogna och åldrande rödbetor på kristallbilden, schematiskt återgivet. Källa, Engkvist, M. 1982: Livsprocesser i växten och deras återspegling i kopparklorid kristallisationsbilden. Figur 5. Kristallisationsbilder som illustrerar ordnade (till vänster) respektive oordnade kristallstrukturer (till höger). Källa, Engkvist, M. 1982: Livsprocesser i växten och deras återspegling i kopparklorid kristallisationsbilden.. 24