Las Playitas Fuerteventura 2012. Jag hade hört så mycket om Las Playitas så när Emelie ville ha ressällskap dit så tvekade jag inte att följa med. Den 26:e mars åkte vi. Efter c:a 5 timmars flygresa och drygt 2 timmar till med inväntande av väskor och transfer till hotellet så var vi framme. Förutom hotellet som vi skulle bo på så fanns det ett lägenhetshotell. Det var ett jättestort hotell och för att komma till vårt rum var vi tvungna att ta tåget. Vi hittade andra vägar sen som gick lite snabbare för att ta sig till stranden och matsalen. Rummet var fint, jättefint badrum med både badkar och duschkabin. Utsikten kunde förstås ha varit bättre, rakt in i en annan byggnad. Men vi hade sol det mesta av dagen och kvällen. Vi startade starkt nästa morgon med att ge oss ut och jogga. Med en nyinköpt karta i handen, efter 3 km tyckte vi att kartan inte riktigt stämde så frågade vi några andra löpare var vi befann oss och det var inte där vi trodde, så det blev samma väg hem igen. Vi gjorde ett nytt försök på kvällen och gav oss ut på en 10 km:s runda. Det var inte helt lätt att hitta vår runda som var märkt med blå stenar. Ibland kändes det som vi var in the middle of nowhere. Några blå stenar fanns inte att hitta.. Men det var samtidigt helt fantastiskt, ett kargt och mäktigt landskap. Ett tag trodde vi att en hund skulle springa efter oss, men det gick bra och vi tog oss hem och det blev ett välförtjänt dopp i havet.
På onsdagen följde vi med Apollo guiden på en vandring till en närliggande stad, Gran Tarajal. Turen gick uppe på bergstopparna. Fantastisk utsikt men inte helt lätt att gå. En kraftigt vind gjorde att man med ryggsäcken på, ibland nästan blåste i väg. Turen var c:a 4 km. Vi gick ner till strandpromenaden. Här fanns lite affärer men inte var det mycket till shopping. Det fick bli taxi hem. Vi hade bestämt oss för att prova några pass, nästan alla pass var utomhus, istället för bootcamp som vi trodde att det skulle vara, visade det sig att passet vara något slags danspass. House vs Disco. Varken bra för mitt knä eller min koordinationsförmåga. Men entusiastiska ledare.
Tidigt på torsdagsmorgonen gick vi en runda i den lilla fiskebyn Las Playitas som ligger på andra sidan berget och på baksidan av hotellet. Man kan gå antingen en landsväg dit eller längs strandkanten. En fin liten by med många pittoreska hus, mycket ögongodis. Vi njöt verkligen och såg solen gå upp från ett litet berg vid sidan av byn.
Vi bestämde oss för att hyra en bil och köra runt lite. Vi åkte norrut mot Corralejo och körde genom Parque natural de Corralejo. Helt enormt att se denna sandöken som förflyttats hit från Sahara. På vägen hem blev det ett besök i huvudstaden, Puerto del Rosario. Först fick vi uppsöka ett apotek, så att Emelie kunde lindra sina brännskador. Sen gick vi runt lite i staden och hittade ett ganska trevligt varuhus. Vi hade inte så mycket tid men här finns i alla fall shoppingmöjligheter.
På fredagen skulle vi cykla hade vi tänkt, att hyra cykel är nästan lika dyrt som att hyra bil. Man skall också boka cyklar i god tid, när vi beställde fanns det bara 2 fitnesscyklar kvar. Dessutom visade det sig att på Emelies cykel hoppade kedjan av och bakdäcket läckte luft. När vi frågade om vägen så sa de att den inte var speciellt hilly. Men det var det, mycket backigt till och med. Antingen var det upp eller ner, sidovind eller motvind. Och en hemsk trafik. Knappt ingen vägren och på vägrenen var det med jämna mellanrum en upphöjd reflexmarkering. Ibland kunde man cykla på insidan av denna men oftast fick man hålla sig till vänster om den och vara ute på vägbanan. De flesta bilar mycket hänsynsfulla. Men några svepte förbi i mycket hög fart. Emelie hade råkat läsa om att det skulle finnas en jättefin badstrand topp tio i världen, någonstans vid Costa Calma, till sist kom vi fram dit. Men var fanns stranden? Den karta vi hade var inte jättebra. Vi hade glömt namnet också men vi tror att vi hittade den rätta stranden. Playa Esmeralda som sträckte sig i flera kilometer kändes det som. En fantastisk strand. Vi gick en bit på den. Många badade och solade helt näck. Det hade tagit längre tid att cykla än vad vi trodde så efter mindre än 2 timmar var vi tvungna att tänka på hemfärden. Med en viss oro med tanke på vinden, trafiken och backarna. Det längsta Emelie cyklat tidigare är Lomma - Lund tur och retur. Och tro det eller ej vinden hade vänt så större delen av hemfärden hade vi också motvind eller stark sidovind. Men en del av sträckan hade vi en sådan fantastisk medvind, på 5 km behövde man knappt trampa alls. Emelie var helt salig när vi var framme i LAS playitas igen.
På lördagsmorgonen sprang vi en ganska jobbig tur upp till en fyr. Fantastisk utsikt. Turen var drygt 12 km. Fantastisk frukost efter detta och sen lite solande vid poolen. Solskyddsfaktor 30 fick det bli idag. Vi har många brända kroppsdelar efter cykelturen. Baksidorna på mina vader är inte att leka med, vem kunde tro att man kunde bli bränd där? Emelie har t.o.m. blivit bränd på händerna.
Idag hade vi bestämt oss för att prova fiskrestaurangen här i LAS playitas. Den ligger alldeles vid stranden. Assorted grilled fish beställde vi. Det var det dyraste på menyn. Medan vi väntade på maten och drack vår öl åt vi bröd med några fantastiskt goda röror. Så kom maten och den var en överraskning. På tallriken 3 hela fiskar, en hade något i munnen huvudena var kvar. Där fanns också en bläckfisk, musslor, räkor och 2 tonfiskar och en fena av något slag. Lite sallad och några potatisar. Vi fick ju ge oss i kast med detta. Tonfisken var god. Men vi orkade ju inte äta särskilt mycket av den maten. Söndag och sista dagen, för denna gång i alla fall. Varje morgon klockan åtta är det solhälsningen. Man ser solen komma fram bakom berget. Eftersom vi ännu inte varit med på den så tänkte vi att sista dagen får det i alla fall bli av.
Vi ångrade lite att vi hade varit med på så få pass och hade tänkt vara med på två den sista dagen. Men solen var skön så vi stannade vid poolen. Men det blev i alla fall ett functional athletic pass, och det var nog det roligaste pass jag varit med om. Så sista löpturen, när vi läste om den på vår karta stod det att den var ganska backig. Vi var lite oroliga, söndagen var den varmaste dagen. Jag hade glömt vätskebältet ( hemma i Sverige). Så jag fick springa med en flaska i handen. Men vi hade inte behövt oroa oss, det blåste ganska mycket. Och det var inte alls så backigt. Det var den roligaste löpturen. Vi sprang bland bergsknallarna, mötte en ensam löpare och en cyklist. Någon enstaka bil så vi visste att civilisationen fanns i närheten. Några magra getter betade på bergssluttningarna på gud vet vad. Det såg så torrt ut överallt. Och ett dopp i havet blev det förstås efteråt. Vår fantastiska vecka här i Las Playitas är slut, jag har försökt jämföra med Montegordo i Portugal. Det som är bättre här är maten, både frukosten och middagsbuffén. Nästan alla pass är utomhus, vilket lockar mig mer. Poolerna är varmare. Gymet är mycket bättre och mycket större här på Las Playitas. Stranden är sämre. Montegordo har bergspasset, en trevligare natur, en fantastisk strand. Fina vägar att cykla. Maten är sämre där, passen är inomhus och gymet är dåligt. Svårt att säga vilket jag tyckte bäst om. Det trista är att det är så dyra resor. Jag skulle vilja ta det ena på våren och det andra på hösten. Men jag tror att jag skall åka dit en gång till i livet i alla fall. Lund 2012-04-09 //Siv