New Public Management (90-talet) Minska det offentligas åtaganden Förbättra den service medborgarna gör anspråk på genom ökad valfrihet. Decentralisering av beslutsfattandet Nya former för att organisera verksamheter, större utrymme för lokala lösningar
Social ingenjörskonst (60-talet) Centralstyrning Detaljreglering Storskaliga projekt Paternalism Det starka samhället som problemlösare
Statens roll idag Formulera mål lagstiftning och nationella handlingsprogram Styra genom rättstillämpning i domstolar kvalitetssäkring genom tillsyn och uppföljning i efterhand.
Liberal socialpolitik Liberala moralprinciper som genomsyrade socialpolitiken i börja på 1900-talet De fattiga skulle uppfostras till och tränas till dygdiga samhällsmedborgare. Det gemensamma var att de inte kunde försörja sig själva. Det gällde framförallt att förändra individerna inte samhället. Viktigt att skilja ut de värdiga fattiga från de ovärdiga. Stark arbetsmoralism
Folkhemmet (Per-Albin Hansson 1928) Ett uppbrott från fattigvårdstanken och dess stränga behovsprövning. Generell välfärdspolitik som tillhandahöll inkomstskydd och grundläggande social service. Folkförsäkringar riktade till alla och inte arbetarförsäkringar riktade till avgränsade grupper av befolkningen.
Anstalter Uppbyggnad av ett statligt anstaltssystem 1900-1960 4.000 platser (1900) till 30.000 platser (1960) Stora institutioner (omkring 30 st, 1960) utvecklingsstörda med fysiska handikapp eller med komplicerat uppförande och asociala symtom Material till forskning. Pedagogisk och uppfostrande ambition
Den generella välfärdspolitiken växer fram Rekordåren i det svenska välfärdssystemet 50-talet till 70-talet Funktionshindrades integration i samhällslivet Aktiva arbetsmarknadspolitik Allmän sjukförsäkring, allmänna tilläggspensionen (ATP) Sverige blev den maximala välfärdsstaten Den sociala servicen byggdes ut i kommuner och landsting
Normaliseringsprincipen Normaliseringsprincipen innebar: Att personer med utvecklingsstörning borde få tillgång till de vardagsmönster som gäller i samhället och innebar bl a att en normal livscykel med utbildning arbete, ekonomisk försörjning och ett självbestämmande på olika områden. Denna princip skulle då gälla för alla grupper av funktionshindrade.
Förändringar från 90-talet och framåt Ett rättighetsperspektiv har ersatt begreppet normalisering Tillgänglighet Full delaktighet Alla människors lika värde Självbestämmande etc. Detta perspektiv formulerades inte minst i de lagstiftningar framförallt LSS och LASS som infördes 1994
Begreppet funktionshinder Grov klassificering I det gamla bondesamhället Funktionshindrade sågs inte som någon speciell kategori En del av en stor heterogen massa fattiga. Benämndes lytta, abnorma, vanföra, invalider m.m. Från mitten av femtitalet partiellt arbetsföra Begreppet handikapp istället för invalid började användas mot slutet av 50-talet.
Nytt synsätt (60-talet) En alltmer relativ innebörd: det var inte framförallt skadan som kom i fokus utan snarare de följder som denna kan medföra En skadan är något som ständigt finns En funktionsbegränsning däremot föreligger i vissa situationer. Man kan således vara handikappad i en situation eller funktion, men inte i en annan. Funktionsnedsättningen behöver inte innebära svårigheter att leva ett liv som dom flesta andra.
Den medicinska modellen Denna utgår från en definierad sjukdom eller skada vilken kan resultera i ett funktionshinder. Modellen utgår i allt väsentligt från en bio-fysiologisk definition av normalitet. Uppfattningen om vad som är normalt utgår från icke funktionshindrades föreställningar och fördomar.
Den sociala modellen Funktionshinder ses som resultat av handikappskapande barriärer i samhället inte bara fysiska utan även institutionella och strukturella. Det är inte individens funktionsbegränsningar eller skador som är det största problemet, utan samhället utformning och organisation, dess oförmåga att ge funktionshindrade likvärdiga möjligheter, stöd och service
Funktionshinder som social konstruktion Upplevelsen av funktionsnedsättning är något som blir till i samspel med omgivningen. Upplevelsen av funktionshinder skall ses mot bakgrund av förväntningar i vårt samhälle om vad som är normalt respektive avvikande. Kategorin funktionshindrad i välfärdspolitiken är inte bara en socialt konstruerad kategori, den genomgår en kontinuerlig förändringsprocess. Definitioner och kriterier förändras utifrån hur samhället förändras.
Diskurs En diskurs är ett vedertaget och accepterat sätt att i samhället att förhålla sig till och tala om ett givet fenomen. Varje tid kännetecknas av speciella begreppssystem som utgör diskurser inom olika områden. Det är med andra ord texterna, dvs formuleringarna om hur funktionshinder definieras och avgränsas i lagstiftningen som är intressant, men även hur lagstiftningen tillämpas.