2011-11-18 KLYS och Copyswedes gemensamma synpunkter på EU-kommissionens grönbok om distribution av audiovisuella verk i EU Presentation KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - företräder cirka 30.000 konstnärligt yrkesverksamma i Sverige såsom författare, musikskapare, bildkonstnärer, dramatiker, regissörer, musiker, journalister och skådespelare. KLYS utgörs idag av 16 medlemsorganisationer som inom ramen för KLYS samarbetar i frågor av gemensamt intresse. Hit hör frågor om upphovsrätt, yttrandefrihet och kulturell mångfald. Den ekonomiska föreningen Copyswede har till ändamål att för konstnärsorganisationernas räkning träffa avtal samt inkassera och fördela ersättning för vissa vidareutnyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer. De områden som Copyswede huvudsakligen verkat inom gäller vidareanvändning av verk och prestationer i form av ljud och rörliga bilder, främst radio och TVprogram. Copyswede har 14 medlemsorganisationer som alla företräder konstnärligt och litterärt verksamma upphovsmän och/eller utövande konstnärer på olika områden. Inledning KLYS och Copyswede är båda samarbetsorganisationer för kulturskapare inom olika konstarter, däribland konstnärligt yrkesverksamma på filmens område. Eftersom upphovsmännen och de utövande konstnärerna utgör den audiovisuella sektorns kärnverksamma, är våra synpunkter och ställningstaganden på hur den europeiska AV-marknaden bör utvecklas av central betydelse. Upphovsmännen och de utövande konstnärerna är en del av den audiovisuella marknaden och får i dessa sammanhang inte reduceras och kategoriseras som något helt annat än alla andra aktörer på marknaden. I Grönboken diskuteras och beskrivs den tekniska utvecklingen och dess effekter på distribution och tillgång till audiovisuella verk. EU-kommissionen ser en rad hinder för en fungerande europeisk marknad på det audiovisuella området och ställer en rad frågor om hur man ska komma till rätta med de problem man ser. KLYS och Copyswede vill härmed framföra vissa övergripande synpunkter på Grönboken, vilka också innehåller svar på några av de frågor som ställs i den, samt svar på frågorna 1 14. Övergripande synpunkter Vi vill inledningsvis lyfta fram den kulturella och språkliga mångfalden i Europa som på ett tydligt sätt kommer till uttryck i alla de filmer och andra audiovisuella verk som skapas i olika europeiska länder och regioner. EU har 27 medlemsländer, alla med sin historia och sin kulturella bakgrund. Filmberättandet och dess publik ser därmed också helt olika ut beroende på land. Skyddet för kulturell och språklig mångfald och medlemsstaternas rätt att bedriva nationell kulturpolitik, inbegripet nationella stödsystem för inhemsk kultur, finns på global nivå i Unescos konvention till skydd för kulturell mångfald, som EU anslutit sig till. Den kulturella mångfalden på
filmområdet erkänns också genom EU-kommissionens meddelande om statligt stöd till filmsektorn, som ger medlemsstaterna rätt att behålla och utforma nya stöd till filmer och AV-produkter i det egna landet. Meddelandet ses för tillfället över och KLYS har nyligen lämnat synpunkter till EUkommissionen när det gäller denna översyn. Efterfrågan på gränsöverskridande AV-medietjänster i Europa är mycket begränsad. Denna marknad präglas av språklig och kulturell mångfald och de tjänster som utvecklas anpassas utifrån detta. I den utsträckning efterfrågan föreligger finns det däremot i princip inga svårigheter att licensiera gränsöverskridande nyttjanden, när avtal träffas direkt med rättighetshavarna. När det gäller olika typer av särskilda licensieringsordningar som vilar på legal grund, t ex avtalslicensen, kan en licens däremot i dagsläget inte ges gränsöverskridande effekt genom vilken den omfattar flera territorier. De situationer som kräver avtalslicens för att uppnå en rättssäker och effektiv licensiering kräver alltså en sådan motsvarande lösning för nationell klarering i varje enskild medlemsstat inom EU. I dessa fall är det alltså i första hand fråga om hur en heltäckande klarering över huvud taget ska kunna ske och i andra hand frågan om hur denna klarering ska kunna ges en gränsöverskridande effekt. Sådana särskilda licensieringsordningar är dock inte en förutsättning för alla typer av AV-tjänster eftersom det ofta går att inhämta tillstånd direkt från berörda rättighetsinnehavare, men även när så är fallet har utvecklingen av multi-territoriella tjänster gått långsamt. De nationella upphovsrättssystemen i Europa är tämligen långtgående harmoniserade, som en följd av såväl internationella konventioner, som EU-direktiv. En upphovsman eller en utövande konstnär har ensamrätt till sitt verk eller sin prestation och förfogar över detta med möjlighet att tillåta eller förbjuda ett förfogande i snart sagt alla världens länder. Det faktum att ett tillstånd kan komma att begränsas till visst territorium hör snarare samman med vad som efterfrågas och med marknadsmässiga förutsättningar, än med det upphovsrättsliga systemet som sådant. Anledningen till att pan-europeiska AV-tjänster ännu inte utvecklats i större utsträckning beror således inte på den territoriebaserade upphovsrätten i Europa. Mot bakgrund av de frågor som är centrala i Grönboken går det inte att se några särskilda skäl till eller behov av att skapa en gemensam EU-upphovsrättslag. Inget av resonemangen i Grönboken eller i övrigt synes ha kommit till den slutsatsen att skillnader i de nationella upphovsrättslagarna inom EU i sig utgör ett hinder mot en inre marknad avseende tjänster on-line med AV-produktioner. I Grönboken beskrivs att många upphovsmän och utövande konstnärer i de ursprungliga avtalen med en producent säljer alla förfoganderättigheter utan rätt till tillkommande sekundära ersättningar. Detta är inte en rättvisande bild för svenska förhållanden där upphovsmän och utövande konstnärer på filmområdet i vanliga fall inte förlorar sina rättigheter vid den första upplåtelsen av sina rättigheter, och i den mån de gör det, åtminstone normalt har rätt till ersättning i efterhand. Men att filmupphovsmän och utövare på många andra håll i Europa förlorar sina rättigheter i avtalen med producenten, utan rätt till tillkommande ersättningar, är naturligtvis inte bra för en långsiktig och fungerande marknad för AV-innehåll on-line inom EU. Det är denna situation som lett fram till att förslag om införande av en oeftergivlig ersättningsrätt, vid on-linedistribution av AV-material i Europa, för upphovsmän och utövande konstnärer har lanseras och diskuteras.
KLYS och Copyswede vill understryka att en stark ensamrätt måste värnas och att upphovsmännens/de utövande konstnärernas ställning vid slutande av avtal samt deras möjligheter att låta sig företrädas kollektivt, måste förstärkas. Genom en starkare avtalsställning och genom att, när så är lämpligt, låta rättigheter förvaltas kollektivt, kan upphovsmän och utövande konstnärer säkerställa skäliga avtal med tillkommande ersättningar vid framtida användning av AV-verk, så att de kan dra ekonomisk nytta av sina lagstadgade rättigheter. En förstärkt ställning för upphovsmannen och den utövande konstnären som avtalsslutande part, är visserligen en nationell lagstiftningsfråga, men bör uppmärksammas även på EU-nivå. En starkare ställning i avtalssammanhang är således nödvändig för att uppnå skäliga avtalsvillkor, samtidigt som kollektiv förvaltning av rättigheter säkerställer att hanteringen av tillstånd blir så smidig och enkel som möjligt för användarna. I detta sammanhang spelar den nordiska avtalslicensmodellen en viktig roll, som i kombination med kollektiv förvaltning bidrar till att användare vid klarering av komplexa verk och/eller stora mängder av verk kan erhålla heltäckande tillstånd. Behovet av avtalslicensen och kollektiv förvaltning har också i den nyligen avslutade svenska upphovsrättsutredningen framhållits vara en förutsättning för utvecklingen av många nya tjänster i on-line-miljön. KLYS och Copyswede anser att avtalslicensmodellen kan komma att utgöra ett viktigt instrument även inom EU, för att säkerställa heltäckande gränsöverskridande licensiering där sådan behövs och efterfrågas. KLYS och Copyswede menar emellertid att det är av största vikt att alla upphovsmän och utövande konstnärer på det audiovisuella området i Europa tillförsäkras skäliga avtalsvillkor och en möjlighet till skälig ersättning vid on line-distribution av AV-material. Det arbete som syftar till att säkerställa att skälig ersättning kommer Europas upphovsmän och utövande konstnärer tillgodo måste ske på ett sådant sätt att en stark ensamrätt värnas och utan att hindra utvecklingen av kollektiva licensieringsordningar, exempelvis med stöd av avtalslicenser. Enligt uppgift ska EU-kommissionen under 2012 lägga fram ett lagförslag för att förbättra den kollektiva förvaltningen av upphovsrätten, inklusive ökad insyn och bättre styrning av upphovsrättsorganisationerna. KLYS och Copyswede välkomnar ett sådant lagstiftningsinitiativ på EU-nivå som vi menar kan skapa en god grund för att utveckla och främja kollektiv förvaltning och gränsöverskridande rättighetsklarering av audiovisuella verk i Europa. Frågorna 1-14 1. Vilka är de främsta juridiska och övriga hindren av upphovsrättslig eller annan natur som kan stoppa utvecklingen av den digitala inre marknaden för gränsöverskridande distribution av audiovisuella verk? Vilka rättsliga ramvillkor bör anpassas eller införas för att stimulera till en dynamisk digital inre marknad för audiovisuella produkter och för främjandet av en licensiering på flera territorier? Vilka är de viktigaste prioriteterna? Det föreligger inte i grunden några avgörande upphovsrättsliga hinder mot just gränsöverskridande distribution av AV-material. Den upphovsrättsliga ensamrätten är inte begränsad
av nationella gränser och upplåtelser kan ske utan sådana begränsningar. På samma sätt som det är fullt möjligt att förvärva en sändningsrätt avseende det svenska territoriet och andra territorier, kan typiskt sätt ett tillstånd rörande tillgängliggörande på begäran även omfatta flera territorier när tillstånden ges av rättighetsinnehavaren. Den svaga tillväxten av dessa tjänster har sin kommersiella förklaring. Efterfrågan och betalningsviljan är för begränsad. Om några tecken på efterfråga och betalningsvilja för en sådan tjänst visar sig kommer tjänsterna att växa fram. Förklaringen är inte brister i lagstiftningen utan snarare kulturella och språkliga skillnader mellan länderna. KLYS och Copyswede ser därför ingen anledning att ändra några rättsliga ramvillkor för dessa verksamheter. Ett avgörande skäl till den långsamma utvecklingen av gränsöverskridande tjänster på on lineområdet för AV-verk synes vara, vilket också framgår av Grönboken, att AV-tjänster on-line behöver anpassas till den tilltänkta publiken både språkligt och på andra sätt, vilket i praktiken fragmenterar den europeiska marknaden till nationella territorier. Det finns helt enkelt en begränsad efterfrågan på exakt samma tjänst och innehåll överallt i hela EU-området. 2. Vilka praktiska problem uppstår för leverantörer av audiovisuella medietjänster i samband med klareringsrättigheter ifråga om audiovisuella verk a) i enskilda territorier, och b) i flera territorier? Vilka rättigheter berörs? För vilka användare? Det finns anledning att göra en viss åtskillnad mellan olika typer av audiovisuella medietjänster, särskilt on demand. Dels förekommer olika typer av kommersiella tjänster för distribution av AVinnehåll on line, exempelvis VOD-butiker som erbjuder filmer genom streaming mot styckevis betalning, prenumerationsavgift eller genom reklamfinansiering. I dessa fall föreligger som ovan nämnts inga legala hinder mot att de rättigheter som efterfrågas kan avse såväl ett territoriellt avgränsat nyttjande som flera territorier. En annan aspekt är att det är tämligen nyligen som teknik, infrastruktur och konsumentbeteenden nått en sådan nivå att förutsättningar för utvecklande av massmarknadstjänster på området för AV-medietjänster finns i praktiken. Visionen om sådana marknader har funnits länge, men i verkligheten har det dröjt tills helt nyligen innan alla de tekniska förutsättningarna varit på plats. Möjligheten att klarera film- och teveproduktioner för dessa tjänster finns idag och rättighetshavarna vill gärna göra det under förutsättning att man får betalt för detta. Härutöver förekommer även en efterfrågan att klarera rättigheter i samband med en annan typ av tjänster omfattande ett mycket stort flöde av rättigheter, exempelvis för catch up-tjänster kopplade till TV-bolags utsändingar och där tjänsteleverantören är ett annat bolag än det utsändande, eller tjänster kopplade till ett tillgängliggörande av kulturarvet - exempelvis nationalbibliotekens samlingar och Public Servicebolagens arkiv. I dessa situationer, som avser stora flöden av komplexa verk, krävs det legalt stöd i form av avtalslicens eller likande lösningar för att möjliggöra en effektiv och rättssäker rättighetsklarering för såväl brukare som rättighetshavare. Detta gäller både för att möjliggöra licensiering territoriellt och gränsöverskridande.
3. Kan klareringsproblem rörande upphovsrätten lösas genom att förbättra den rättsliga ramen för licensiering? Är ett upphovsrättssystem som baseras på territorieprincipen inom EU lämpligt i en onlinemiljö? Med hänvisning till svaret på fråga 2 ovan frågar sig KLYS och Copyswede vilka "klareringsproblem" som avses? Såsom tidigare nämnts finns det i stort inte några systematiska problem i licensierings-/klareringsledet när avtal ingås direkt med rättighetshavarna. När det däremot gäller vissa typer av massutnyttjanden av komplexa flöden av AV-material finns det situationer där de nödvändiga avtalen inte kan komma till stånd. I sådana fall, som redan nämnts under fråga 2 ovan, kan avtalslicenser eller liknande vara nödvändigt för att möjliggöra en rättssäker hantering som även säkerställer att rättighetshavarna får betalt för nyttjandena. De nationella upphovsrättssystemens territoriella räckvidd är i sig inte något problem i detta avseende. Den långtgående harmoniseringen av upphovsrätten globalt innebär som tidigare nämnts att det inte föreligger några hinder mot att rättighetshavarna förfogar över rättigheter i avtal med rätt till gränsöverskridande nyttjanden. Det går därför inte att se att några fördelar skulle kunna uppnås med exempelvis en europavid upphovsrätt som inte tog sin utgångspunkt i de nationella rättsordningarna. 4. Vilken teknik, exempelvis individuella säkerhetskoder, kan övervägas för att ge konsumenter tillgång till sin sändning eller andra tjänster och deras innehåll, oberoende av plats? Hur skulle denna metod påverka licensieringsmodellerna? Att med tekniska medel hantera tillgång till exempelvis AV-innehåll är väl beprövat vid det här laget. I de fall detta är en del av den affärsmodell som lagts till grund för en viss tjänst tillämpas det sedan en längre tid tillbaka och fungerar väl med de licensieringsmodeller som förekommer och efterfrågas på marknaden. Den pågående utvecklingen av tjänster för AV-distribution innefattanden mobilitet, möjlighet till access via fler skärmar och nya enheter samt molntjänster kommer troligen att påverka användningen av villkorad access som en del av affärsmodellerna. En förutsättning för utvecklingen är dock att det även finns en tillräcklig betalningsvilja hos konsumenterna för de utvecklade tjänsterna som erbjuder ökad mobilitet och kanske även på multipla plattformar. Självklart måste alla aktörer i kedjan, tjänsteutvecklare och distributörer samt upphovsmän, utövande konstnärer och producenter ersättas för nyttjandet av dessa tjänster. 5. Vilka skulle fördelarna vara och vilka för- och nackdelar skulle det innebära att utvidga principen om ursprungsland, på samma sätt som när det gäller satellitsändningar, för audiovisuella medietjänster? Vilken skulle vara den lämpligaste metoden för fastställande av ursprungsland med avseende på online-sändningar? Hur en ändamålsenlig modell för gränsöverskridande licensiering bör utformas fordrar en väsentligt mer genomgripande rättslig och ekonomisk analys än vad som presenterats i Grönboken och än vad som kan lämnas i detta sammanhang. Att isolera och ta ställning till vissa delmoment i en sådan
modell är inte heller lämpligt. KLYS och Copyswede anser att frågan om hur en licensieringsmodell med gränsöverskridande effekter bör ordnas måste prövas och analyseras noggrant i det specifika fallet, såsom också skett vid införandet av sändarlandsprincipen i samband med satellitsändningar inom EU. Mot denna bakgrund anser KLYS och Copyswede att det inte vore lämpligt att generellt införa en sändarlandsprincip vid tillgängliggöranden on line över gränserna i EU, utan att här gå in på de specifika nackdelar som detta principiellt skulle innebära. Som tidigare anförts föreligger heller inget sådan behov, generellt sett. Som också nämnts ovan är emellertid marknaden för on line distributionen av AV-material inte enhetlig utan olika aktörer kan ha skilda behov och skilda förutsättningar för en effektiv rättighetsklarering. I de fall där klareringen förutsätter särskilt lagstöd, exempelvis klarering med stöd i avtalslicensbestämmelser, krävs även en hantering av hur sådana nyttjanden ska kunna licensieras för gränsöverskridande tillgängliggöranden. Det bör dock observeras att detta inte är ett generellt behov, utan frågan bör hanteras utifrån de särskilda behov som en viss verksamhet eller sektor uppvisar. Exempel på detta är det förslag som EBU lagt fram rörande TV-bolagens arkiv där en lösning har föreslagits, en annan är de behov som finns hos nationalbiblioteken vid tillgängliggörande av deras samlingar i digital form via nätverk. Enligt KLYS och Copyswede är detta goda exempel på att olika lösningar måste sökas för olika sektorer och dessa måste sedan analyseras noga för att hitta den bästa, mest effektiva och rättssäkra lösningen för alla intressenter. 6. Vilka kostnader och fördelar skulle vara förenade med en utvidgning av klareringssystemet för upphovsrätten när det gäller gränsöverskridande vidaresändningar av audiovisuella medietjänster via kabel på teknikneutral basis. Skulle en utvidgning vara begränsad till slutna miljöer som IPTV eller skulle den gälla alla former av öppna vidaresändningar (samsändning) via internet? Det system för rättighetsklarering som följer av Satcab-direktivets bestämmelser om samtidig och oförändrad vidaresändning i kabel av gränsöverskridande TV-sändningar har stora fördelar för användarna, dvs de som skapar tjänster genom att vidaresända sådana Tv-kanaler. Systemet möjliggör en rättighetsklarering med hög rättssäkerhet och genom att föreskriva kollektiv rättighetshantering blir systemet även mycket effektivt till nyttjarens fördel. I svensk rätt hanteras rättighetsklareringen av samtidig och oförändrad vidaresändning genom avtalslicens. Genom avtalslicensen, som förutsätter avtal med en representativ organisation, åstadkoms en rättssäkerhet för nyttjaren och även en kollektiv förvaltning av rättigheterna samtidigt som samtliga berörda rättighetshavare garanteras en ersättning för nyttjande, på sådant sätt som föreskrivs i direktivet. Inom ramen för den svenska bestämmelsen möjliggörs redan vidaresändning med IP-teknik och även trådlös sådan. KLYS och Copyswede anser att möjligheten att klarera samtidig och oförändrad vidaresändning i EU bör vara teknikneutral i medlemsstaterna. Nya distributionstekniker som ersätter traditionell vidaresändning i kabel bör inte diskrimineras. Genom att den upphovsrättsliga ensamrätten respekteras och hanteras kollektivt säkerställer systemet att ersättning betalas för de rättigheter som nyttjas.
7. Krävs det vissa specifika åtgärder mot bakgrund av den snabba utvecklingen av de sociala nätverken och sociala mediewebbplatser som bygger på slutanvändarnas skapande och uppladdning av online-innehåll (bloggar, podradio, bloggposter, wikis, mashups, fildelning och videodelning)? Upphovsrätten är i sig teknikneutral. Även vid nyttjanden inom sociala nätverk måste ensamrätten respekteras. När det gäller balansen mellan ensamrätten och nyttjanden som faller utanför finns det emellertid i Infosoc-direktivet ett ändamålsenligt upphovsrättsligt ramverk med avseende på olika subjekts befattande med skyddade verk. KLYS och Copyswede menar att det ligger i alla berördas intresse att tydligheten i det ensamrättsliga skyddets avgränsning och tillämpning upprätthålls. En särskild fråga i detta sammanhang är dock det faktum att sociala medier inte enbart kan beskrivas med paralleller till den privata sfären. De sociala medierna är också högst kommersiella företag som genererar stora intäkter och ekonomiska flöden. När andras skyddade verk och prestationer görs tillgängliga via olika tjänster i kategorin sociala nätverk, på initiativ av de enskilda användarna, men på ett sådant sätt att förfogandet omfattas av ensamrätten, måste rättighetshavarna ersättas för detta. Det borde naturligt ligga i tjänsteleverantörernas intresse att medverka till att rättigheterna klareras på ett ändamålsenligt och effektivt sätt i dessa situationer. För att möjliggöra sådan licensieringar krävs dock en väl utvecklad kollektiv rättighetshantering, möjligen med stöd av avtalslicens. 8. Hur kommer den fortsatta tekniska utvecklingen (exempelvis datormoln) att påverka distributionen av audiovisuella produkter, bland annat leveransen till olika enheter och av kundernas möjligheter att få tillgång till audiovisuella produkter oavsett var de bor? Här får KLYS och Copyswede inledningsvis hänvisa till svaret på fråga 4. Det bör understrykas att flera av de molntjänster som nu utvecklas erbjuder avancerade möjligheter att spela in och lagra AVmaterial på ett sätt som inte faller inom privatkopieringsramen. Sådan verksamhet måste licensieras av berörda rättighetshavare. Molnteknologin torde komma att underlätta de tekniska förutsättningarna för att kunna komma åt innehåll från vilken plats som helst. Rimligen kommer molnteknologin medföra att stora mängder blandat innehåll blir föremål för förfogande i massmarknadstjänster, vilket förutsätter en licensieringsmodell som kan säkerställa fullständig klarering av ett disparat, blandat och ospecificerat innehåll, t ex en avtalslicens. I den mån vissa molntjänster är av sådan karaktär att lagringen sker inom ramen för nationella undantag för privatkopiering så måste i motsvarande mån de nationella rättsordningarna även innehålla ett system för rimlig kompensation som även kompenserar rättighetshavarna för sådan privatkopiering. 9. Hur skulle tekniken kunna förenkla klareringen av rättigheter? Skulle utvecklandet av identifieringssystem för audiovisuella verk och databaser över ägandet av rättigheter kunna förenkla klareringen av rättigheterna för distribution av audiovisuella verk på internet? Vilken roll, om någon sådan överhuvudtaget blir aktuell, kommer Europeiska unionen att ha?
Ny teknik torde endast marginellt kunna påverka enkelheten när det gäller klareringen av rättigheter. Redan idag är rättigheterna till audiovisuella verk ganska enkla att överblicka. För de tjänster som är i fokus för grönboken, är det typiskt sett inga svårigheter att finna rätt ställe för klarering. I vissa fall av massutnyttjanden kan, som tidigare nämnts, avtalslicenser fylla en praktisk funktion. Vid kollektiv rättighetsförvaltning har tekniska hjälpmedel använts sedan många år, inte minst för att möjliggöra en effektiv fördelning av ersättning till rättighetshavarna, och erfarenheterna kring detta är både omfattande och goda. 10. Är det nuvarande systemet för finansiering och distribution av film, som baseras på en vacklande plattform och territoriella lanseringsmöjligheter, fortfarande relevant i samband med de audiovisuella e-tjänsterna. Hur kan man bäst utnyttja äldre filmer som inte längre regleras av exklusiva avtal och som lanseras för distribution på internet inom EU? Beskrivningen av marknaden känns inte rättvisande. De aktörer som idag finns på marknaden upprätthåller en filmproduktion som präglas av mångfald och speglar hela Europa. Det är inte den inre marknaden som är problemet utan i så fall den hårda konkurrensen med film från USA. Då det idag inte finns rättsliga hinder för en utvecklad online-marknad i Europa så måste man ha tillit till att marknadsaktörerna väljer att sälja och distribuera film på det mest lönsamma sättet. När man resonerar om gamla filmer och möjligheterna för long tail-intäkter får man inte glömma att allt tillgängliggörande av AV-innehåll är förenat med icke försumbara kostnader bara för att hålla en katalog tillgänglig på ett sätt som utgör en fungerande tjänst. Det är följaktligen primärt konkret efterfrågan och betalningsvilja från konsumenter som är avgörande för möjligheterna att hålla gammal film tillgänglig. 11. Bör medlemsstaterna förbjudas att ha kvar eller införa rättsligt bindande releasefönster i samband med statlig finansiering av filmproduktion? KLYS och Copyswede vill här framhålla vikten av en marknad som präglas av mångfald och också påminna om att filmstöd bör vara en angelägenhet för den nationella nivån. 12. Vilka åtgärder bör vidtas för att ge ökat utrymme och/eller ökad uppmärksamhet för europeiska verk i den programkatalog som erbjuds av leverantörerna av audiovisuella medietjänster på beställning? Man skulle kunna tänka sig offentligt stöd för adaptering och marknadsföring. I slutänden handlar dock efterfrågan om kulturell relevans och intresse för konsumenterna. Detta är, vilket också nämns i Grönboken, ett av de avgörande skälen till att audiovisuella medietjänster på begäran är anpassade efter regionala marknader som är språkligt och kulturellt avgränsade. En strävan mot tjänster för större marknader, som inte är driven av verklig efterfrågan, riskerar att minska den kulturella och språkliga anpassningen och därmed även hämma den kulturella mångfalden i Europa.
13. Hur ser du på de möjliga för- och nackdelarna med en harmonisering av upphovsrätten inom EU genom en enhetlig upphovsrättslag? Harmoniseringen på det upphovsrättsliga området är redan långt driven såväl inom EU som globalt och det kan konstateras att nationellt baserade ensamrättigheter aldrig hindrat någon rättighetshavare från att agera internationellt när efterfrågan och betalningsvilja förelegat. Det är därför oklart hur Kommissionen menar att en enhetlig upphovsrättslag i EU skulle förbättra förutsättningarna för gränsöverskridande tillgång på och finansiering av europeiska AVproduktioner. KLYS och Copyswede kan inte se något behov av en unionsbaserad upphovsrättslag. 14. Hur ser du på införandet av en frivillig enhetlig upphovsrätt inom EU? Vad bör vara kännetecknande för en enhetlig rättighet, i förhållande till en nationell rättighet? Se vårt svar till fråga 13. Det år dock alltför oklart vad Kommissionen avser med frågan för att ta ställning. För KLYS För Copyswede Ulrica Källén Lörelius Förbundssekreterare/jurist Mattias Åkerlind VD