Kvävestrategier till höstraps Albin Gunnarson & Bengt Nilsson, Svensk Raps AB Kväve är ett av de viktigaste verktygen till framgångsrik höstrapsodling. Med rätt kvävestrategi kan skörden ökas vilket är ett av målen med 20/20 projektet. Om man samtidigt genom att använda kvävet rätt kan minska den totala användningen av kväve kan man också kapa kostnader vilket är projektets andra mål. För att uppnå dessa mål inleddes tidigt försök med att bygga rapsbestånd på hösten. Syftet med detta var att försöka hitta beståndsanpassade rekommendationer för kvävegödsling. En gammal försöksserie som genomfördes runt 2000 med två olika höstgivor och en stege på våren visade endast att raps skall gödslas på våren med 150 kg N oavsett om beståndet varit tunt eller kraftigt. Det är en väldigt trubbig rekommendation. Under tre år, 2008 2010, skördades 15 försök med en kvävestege på hösten följt av två fasta givor på 140 och 180 kg N på våren. Serien, OS 188, levererade mycket intressanta resultat och visade att en högre kvävegiva på 60 kg N/ha på hösten ger möjlighet att sänka vårkvävegivan med en lägre totalgiva som följd. Försöksbeskrivning Förutom skörd samlades en mängd kompletterande information in rörande plantorna och beståndets beskaffenhet inom ramen för 20/20 projektet. Exempelvis gjordes mätningar med N-sensor och plantklippningar för att bestämma plantans ovanjordiska kväveinnehåll. Syftet med klippningarna på hösten var att kunna fastställa rätt kvävebehov på våren. En av målsättningarna med serien var att med ett stort antal försök kunna fastställa hur höstkvävegivan påverkas av såtid. Med det menas att vi försökte visa att en sent sådd höstraps förmodligen behöver lite mer kväve medan en tidigt sådd raps har större förutsättningar att ta upp fritt kväve ur marken. En annan hypotes var att rapsen samlar på sig en stor del av sitt växtnäringsbehov redan på hösten och att en kraftig raps vid invintring har större förutsättningar att ge en hög skörd. Ledet med 80 kg N på hösten skall illustrera en extrem situation och bör kunna provocera grödan till utvintring vilket inte har hänt i något försök. Från och med 2011 fortsätter serien OS 188 med en något modifierad försöksplan så att den högre vårgivan byts ut mot en giva som fastställs lokalt efter det N behov som en N sensor anger. Försöken har gödslats med kväve på hösten i steg om 20 kg från 0 till 80 kg N/ha kompletterat med 140 eller 180 kg N på våren (tabell 1). Ett led med 0+0 kg N/ha finns också med och här har svavel tillförts i form av Kiserit. Förfrukten har varit stråsäd. Försöken har såtts med Calypso under 2008 och Excalibur under 2009 och 2010. Höstkvävet har i samtliga försök kombisåtts. Under alla försöksår har man i beståndet kunnat se en tydlig kvävestege vid höstbesiktningen. Detta var särskilt påtagligt i försöken i södra Skåne.
Tabell 1. Försöksplan OS 188 2008-2010. Kvävegiva kg/ha Led Höst Vår Totalt 1A 0 140 140 2A 0 180 180 1B 20 140 160 2B 20 180 200 1C 40 140 180 2C 40 180 220 1D 60 140 200 2D 60 180 240 1E 80 140 220 2E 80 180 260 3A 0 0 0 Resultat Klippningar och kväveinnehåll Plantklippningar som gjordes under höstarna visade att redan i slutet av november hade rapsen tagit upp mycket kväve. Klippningarna ger svar på frågan hur mycket kväve som finns i plantans ovanjordiska del, till detta kommer kväveinnehållet i roten. Analyserade mätvärden finns från gödslingar med 0, 40 och 80 kg N från flertalet försök. Högst kväveupptag under försöksåren hade ett försök i Tollarp i östra Skåne hösten 2008. Då tog grödan upp så mycket som 66 kg N i ogödslat led. Samtidigt hade rapsen tagit upp totalt 136 kg respektive 179 kg i leden som gödslats med 40 respektive 80 kg N vilket visar att rapsen tagit upp mer än tillfört kväve i samtliga led. Att rapsen tog upp allt kväve hösten 2008 gällde i 4 av 6 försök. På Klostergården och på Sandby gård inträffade detta däremot inte. Båda dessa försök var sent sådda och kom inte i närheten av de önskvärda 450 daggraderna. Då hann helt enkelt inte rapsen ta upp tillfört kväve. Kväveupptaget visas i tabell 2. Att rapsen norr om Skåne haft problem att ta upp kvävet vid de allra högsta givorna har hänt flera gånger. Men även i Skånska försök där rapsen såtts eller kommit upp sent har vi sett att rapsen inte tagit upp allt tillfört kväve på hösten vid de högsta kvävegivorna. Detta visar att man vid de allra senaste såtiderna inte har haft möjlighet att ta upp de högsta kvävegivorna. Men som helhet har kväveupptaget varit mycket stort, även i ogödslade led. Tabell 2. Kväveupptag under höstarna 2008 och 2009 som medeltal i försöken skördeåren 2009 och 2010. Värden från 2007 förstördes på lab. Medel Max Min Höstgiva 2008 2009 2008 2009 2008 2009 0 kg N 40 22 66 45 15 14 40 kg N 72 48 136 73 34 28 80 kg N 103 71 179 104 41 32 Under åren så har vi ett flertal gånger sett i enskilda försök hur rapsen haft ett 100 %-igt kväveutnyttjande av höstgödslingarna vid tidpunkten för klippningarna. Ett medeltal av försöken visas i figur 1.
120 100 103 N upptag på hösten 80 60 40 20 40 72 22 48 71 0 2008 2009 0 kg N 40 kg N 80 kg N Figur 1. Plantklippningarna höstarna 2008 och 2009 visade att höstrapsen tog upp mycket av det tillförda höstkvävet. Nettoupptaget (justerat för N-upptag i ogödslat led 3A) i ovanjordiskt material i led 1C som fick 40 N vid sådd var 32 och 26 kilo N de båda höstarna (80 respektive 65 % av tillfört). När rapsen fick 80 kg N som i led 2E var nettoupptaget 63 och 49 kilo N (79 respektive 61 % av tillfört). Siffrorna demonstrerar tydligt att höstrapsen dammsuger marken på det kväve som finns. Plantegenskaper Under växtsäsongen och vid skörd graderades och mättes plantegenskaper och skördeparametrar. De olika gödslingsnivåerna på hösten har påverkat tillväxtpunktens höjd och rothalsdiametern (tabell 3). Större kvävemängder på hösten har gett större rothalsdiameter och högre tillväxtpunkt men den högre tillväxtpunkten har inte påverkat övervintringen negativt. I tabell 4 visas att starkare kvävegödsling på våren har påverkat stjälkstyrkan negativt. Vattenhaltsbestämning och avrens vid skörd visar på lägre värde vid högre kvävegödsling på hösten vilket indikerar en jämnare mognad. Skörden från ogödslat försöksled hade som väntat ett mycket högt råfettinnehåll på 51,9 % vilket är förväntat då låg avkastning normalt ger en högre andel råfett. Försöksleden med den lägre kvävegivan på våren (140 kg) har i medeltal 1,3 % högre råfettinnehåll än leden med den högre kvävegivan.
Tabell 3. Plantegenskaper som bedömts höst och vår. Rothalsdiameter och tillväxtpunktens höjd i mm mätt i 6 försök 2010 Försöksled N-gödsling höst Tillväxtpunktens höjd Rothals diameter Övervintring A 0 13,0 5,6 92 B 20 14,5 6,6 92 C 40 15,8 7,1 93 D 60 17,5 7,4 91 E 80 16,6 7,7 96 Tabell 4. Plantegenskaper och skördeparametrar, samtliga 15 försök N-gödsling Stjälkstyrka % Vattenhalt Avrens Råfett höst vår vid skörd 0 140 90 10,8 2,8 49,8 20 140 84 10,5 2,7 49,8 40 140 84 10,2 2,3 49,6 60 140 82 10,0 2,3 49,6 80 140 77 10,1 2,2 49,4 0 180 85 11,1 2,8 48,3 20 180 80 10,5 2,4 48,7 40 180 79 10,5 2,3 48,4 60 180 77 10,2 2,2 48,3 80 180 75 10,3 2,0 48,2 0 0 97 10,8 5,2 51,9 Skörd Rapsgrödans reaktion på de olika gödslingarna har varit mycket lika samtliga år. När man ställer samman skördarna är medelskörden av frö för de gödslade leden i de 15 ingående försöken 4 344 kg frö per ha med den lägsta försöksmedelskörden 3 054 kg frö på Vreta Kloster 2009 och den högsta 5 118 kg frö i Klagstorp 2009. Den klart högre råfetthalten vid den lägre kvävegivan på våren påverkar förhållandet mellan vårgödslingarna vilket framgår av figur 2 som jämför råfettskördarna parvis vid samma höstgiva och olika vårgivor. Vid gödselgivor under 40+180 kg N/ha har den högre vårgivan gett en högre råfettskörd men vid 60 kg N/ha på hösten vänder det och den högre vårgivan sänker råfettskörden. Så har till exempel 60+140 kg N/ha gett 70 kg högre råfettskörd än 60+180 kgn/ha. Samtliga skördar redovisas i tabell 5 sist i rapporten.
2200 2000 kg råfett/ha 1800 1600 1400 1200 1000 0+140 0+180 20+140 20+180 40+140 40+180 60+140 60+180 80+140 80+180 N-giva höst+vår Figur 2. Råfettskörd vid parvisa jämförelser med samma kvävegiva på hösten och 140 respektive 180 kg N/ha på våren. 16000 14000 938 755 329 12000 Kr/ha 10000 8000 6000 4000 2000 0 40+140 0+180 60+140 20+180 80+140 40+180 N giva, höst+vår Figur 3. Vid samma totala N-giva lönar det sig bättre att gödsla mer på hösten och mindre på våren. Figuren visar nettointäkten vid 3 olika gödslingsnivåer, 180, 200 och 220 kg N per hektar med olika fördelning höst och vår.
Ekonomi Det intressanta för odlaren är givetvis det ekonomiska utbytet vid olika gödslingsstrategier och ekonomiskt netto för de olika gödslingsstrategierna har beräknats med följande priser enligt standard för försöksbearbetning hösten 2010: 3,309 kr per kg frö (SL spot 2010-08-31) med en oljehaltsjustering på 1,50 kr. 9,00 kr per kilo kväve. 20,00 kr per dt frövara i torkningskostnad. Med de angivna priserna har ett ekonomiskt netto i kr/ha beräknats för varje försöksled. Figur 3 visar effekten av en högre N-giva på våren vid samma totalgiva. Den högsta nettoavkastningen har erhållits vid 60+140 kg N/ha och om samma totalgiva omfördelas till 40+180 kg N/ha minskar nettoavkastningen med 755 kr/ha. Figuren visar att vi får liknande avkastningsskillnader vid andra parvisa jämförelser. Diskussion Försöksserien med kvävestegar på hösten visar hur en större kvävegiva på hösten påverkar behovet av kväve på våren. Den högsta nettoavkastningen har vi fått i ledet med 60 kg N på hösten och 140 kg N på våren och en beräkning visar att optimum för höstgödslingen är ungefär 70 kg N/ha. Med tanke på prisvariationer och landets tillväxtbetingelser som helhet kan man säga att höstgivan bör ligga på 60 kg N/ha. Detta är högre än den tidigare rekommenderade nivån men försöken visar att med denna nivå är det möjligt att sänka vårgivan så att den totalt tillförda kvävemängden minskas. I försöksserie OS 188 har lägsta vårgivan satts till 140 kg N/ha, det är möjligt att en lägre giva gett samma eller högre netto. Försöksserien kompletterat med klippningar och N-sensormätningar har visat att höstrapsen kan binda stora mängder kväve och en hög kvävegiva på hösten ger ett kraftigare bestånd som har ett lägre kvävebehov på våren. Ett kraftigt höstbestånd gynnas även av i övrigt goda tillväxtbetingelser på hösten, till exempel genom tidig sådd. Försöksserien har också visat att det inte varit möjligt att gödsla sig till en bättre raps vid ogynnsamma betingelser i form av sen sådd. Det innebär att en av försökets hypoteser om att sent sådd raps kan behöver mer kväve än raps sådd i normal tid är felaktig. Försöken har också visat att det inte gått att gödsla sig till en vinterskada med 80 kg kväve. Tvärtom har vinterhärdigheten förbättras. Att detta är möjligt beror på att försöken har etablerats med rätt utsädesmängd, 50 plantor per kvadratmeter med en hybrid. När det nu är fastslaget hur mycket kväve en höstraps skall ha på hösten återstår att optimera kvävegivan bättre på våren. Det kan göras på flera sätt där allt bygger på att uppskatta kvävebehovet genom att mäta upp upptaget av kväve på hösten. Detta görs enklast genom mätningar av bladmassan. Ett lättillgängligt verktyg som alla kan använda sig av är Yara N- sensor. Under de kommande åren kommer arbetet med kväve att fortsätta i strävan efter att kunna optimera vårkvävegivan bättre.
Tabell 5. Fröskördar OS 188 kvävestrategier till höstraps för 15 försök 2008-2010 2008 2009 2010 2008-10 Frö Höst Vår Tollarp Borrby Trelleborg Borrby Klagstorp Skänninge Tollarp Trelleborg Vreta K. Kristianstad Tommarp Trelleborg Klagstorp Skänninge Linköping Medelv. Rel Sådd 21-aug 20-aug 31-aug 02-sep 22-aug 22-aug 14-aug 22-aug 16-aug 17-aug 25-aug 28-aug 19-aug 10-aug 19-aug 1A 0 140 2 960 3 340 4 830 4 310 4 330 3 720 4 860 5 660 2 780 4 150 3 070 4 480 4 230 2 870 4 380 3 998 198 1B 20 140 3 310 3 500 4 910 4 680 4 940 3 680 4 460 5 640 2 920 4 660 3 440 4 550 4 760 3 030 4 680 4 211 209 1C 40 140 3 600 3 650 4 830 5 070 5 020 3 870 4 510 5 860 3 060 4 490 3 740 4 470 5 140 3 570 4 480 4 357 216 1D 60 140 3 810 3 930 5 150 5 340 5 260 3 850 5 080 5 680 3 150 4 830 3 750 4 490 5 300 3 770 4 680 4 538 225 1E 80 140 3 980 4 100 5 380 5 090 5 390 3 610 4 560 5 620 3 370 4 800 3 840 4 830 5 450 3 480 4 650 4 543 225 2A 0 180 2 910 3 450 5 090 4 880 4 730 3 820 4 080 5 510 2 880 4 770 3 520 4 710 4 590 2 860 4 610 4 161 206 2B 20 180 3 150 3 870 5 240 5 130 5 160 3 850 4 580 5 620 3 040 4 440 3 770 4 790 4 970 3 350 4 750 4 381 217 2C 40 180 3 710 4 250 5 270 5 340 5 310 3 940 4 270 5 760 3 080 4 510 3 910 4 940 5 230 3 430 4 670 4 508 223 2D 60 180 3 720 4 050 5 340 5 430 5 540 3 990 4 490 5 520 3 010 4 720 3 970 4 460 5 460 3 400 4 480 4 505 223 2E 80 180 4 030 4 130 5 470 5 600 5 500 3 840 4 450 5 760 3 250 4 890 3 900 4 670 5 580 3 660 4 150 4 592 227 3A 0 0 1 130 1 290 1 880 2 230 1 850 1 530 2 510 3 910 1 580 2 610 1 500 2 220 1 640 1 350 3 050 2 019 100 m-tal 3 301 3 600 4 840 4 830 4 820 3 610 4 350 5 500 2 920 4 416 3 492 4 419 4 759 3 161 4 416 cv 10 8 6 7 5 4 14 3 6 10 6 8 10