2. Allmänt om dagvatten

2. Allmänt om dagvatten 2.1 Vanliga problem vid dagvattenhantering Dagvatten från en sammanhållen bebyggelse kan leda till flera problem om det inte hanteras på rätt sätt. Här beskrivs några av dem. 2.1.1 Avledning av dagvatten De system som används för att samla upp spill- och dagvatten för bortledning i slutna ledningsnät är duplikat-, separat- och kombinerade system. Fram till 1950-talet byggde man främst kombinerade systemen som har en gemensam ledning för både spill, drän- och dagvatten. Därefter har samhället försökt att frångå detta system. Det duplikata systemetet har två ledningar; en för spillvatten och en för dagvatten. Även i det separata systemet är dag- och spillvatten åtskilt, men i det separata systemet sker all dagvattenuppsamling via öppna diken eller hanteras lokalt medan spillvattnet avleds i en separat rörledning. Det kombinerade systemets nackdel är att det ger upphov till bräddning av orenat spillvatten till recipienten vid häftiga regn, då reningsverket inte kan klara dessa stora flöden. En annan negativ konsekvens med periodvis mycket höga flöden och utspädning av avloppsvattnet är att driften vid avloppsreningsverket försämras. Det blir då svårt att få en optimal rening med de stora variationerna i flödet in till reningsverket. Därtill hamnar dagvattnets föroreningar till stor del i slammet, vilket gör att detta inte kan användas vidare, exempelvis för spridning på jordbruksmark. Problemet med det duplikata systemet är att förorenat dagvatten kommer till en recipient där det kan skapa föroreningsproblem såsom påverkan på växt- och djurliv i recipienten. Även avledningen av dagvattnet kan ge upphov till negativa effekter exempelvis erosion p.g.a. kraftiga flöden vid regn och uttorkning av vattendrag vid torr väderlek då det inte kommer något dagvatten. Vid duplikat och separat ledningssystem ska det inte vara anslutet något dagvatten till spillvattenledningen, men det händer ibland att så är fallet. Varje sådan anslutning belastar spillvattennätet då det inte tagits med vid dimensioneringen av ledningen. 2.1.2 Grundvattensänkning Genom asfaltering eller på annat sätt hårdgörande av en markyta hindras den naturliga infiltrationen av vatten. Detta sänker grundvattennivåerna i vissa områden. Det kan ha betydelse för tillgången på grundvatten som dricksvattenresurs och påverkar också tillförseln av grundvatten till ytvattensystem. Det sistnämnda är av stor betydelse för upprätthållandet av basflöden i vattendrag. Minskade flöden leder bl.a. till förhöjd temperatur under sommaren med negativ påverkan på många vattenlevande organismer som följd. Vidare bidrar minskade flöden till ökade koncentrationer av föroreningar samt lägre syrehalter. 1 1

Ytterligare resultat av en grundvattensänkning kan vara sättningsskador på byggnader. Anledningen är att då grundvattenytan sjunker så torrläggs mark som tidigare varit vattenmättad. Det kan exempelvis vara så att huset har en grundförstärkning av träpålar eller rustbädd som var skyddade under grundvattenytan mot röta. Men då dessa kommer ovanför grundvattenytan och det blir syre tillgängligt börjar de ruttna, vilket förstör husets grundläggning med sättningar som följd. En grundvattensänkning kan även göra att lerhaltig mark blir instabil när portrycket minskar. 2.1.3 Översvämningar och fastighetsskador Ett stort problem vid kraftiga regn är uppdämningar i ledningssystemet för dagvatten. Följden kan bli att källare svämmas över av mer eller mindre förorenat vatten. I många fall är det huvudmannen för avloppsnätet som blir ansvarig för de skador som uppstått. Med eventuellt vanligare förekommande skyfall kan detta bli ett växande ekonomiskt problem. 2.1.4 Föroreningar i dagvatten och dess effekter Dagvatten kan innehålla föroreningar från många olika källor, som trafik och industrier. Källor till föroreningar i dagvatten Föroreningar är oftast kopplade till mängden suspenderat material i dagvattnet. Under vinter och vår innehåller dagvattnet ofta mycket höga halterna av suspenderat material, varvid även de högsta halterna av föroreningar i dagvatten förekommer då. Vissa metaller som koppar och zink härrör till stor del från kopparoch plåtytor som t.ex. tak på byggnader. Zink kan även komma från gatlyktor och räcken. Byggnadsmaterial, färg, lim, fogmassor m.m. ger också ifrån sig miljöfarliga, organiska föroreningar som exempelvis PCB, ftalater och klorparaffiner. Andra källor är långväga atmosfärisk transport av exempelvis kvicksilver, bly, fluorerade kolväten och kväve. Läckage av näringsämnen och bekämpningsmedel kommer från odlingsmark och trädgårdar. Trafikdagvatten har generellt sett de högsta föroreningshalterna och dessa ökar med ökande trafikintensitet men är även beroende av andra faktorer som vägyta, typ av trafik (personbilar, tung trafik eller godstrafik) och terrängförhållanden. I trafikdagvatten förekommer bl.a. metaller, PAH, olja och näringsämnen. I samband med t.ex. snösmältning kan mycket höga föroreningshalter uppnås i trafikdagvatten. En speciell källa till förorening av dagvatten kan vara utsläpp i samband med bränder, inte minst via släckvatten, samt andra olyckor. På industrier och andra anläggningar där kemikalier och oljeprodukter hanteras ska det finnas möjlighet att snabbt täta 2

dagvattenbrunnarna i händelse av olyckor. För en orientering om dessa frågor se MVGs Vägledning vid bränder och utsläppsberedskap. Påverkan från olika föroreningar Metaller Utsläpp av dagvatten sker i allmänhet till recipienters grundområden vilka är mycket viktiga för den biologiska produktionen. Metaller som följer med dagvattnet genomgår olika processer när de når ekosystemen. En del adsorberas till lerpartiklar, upptas av växter och djur medan andra förblir i löst form. Tungmetaller som ackumuleras i sedimenten anrikas i sin tur uppåt i näringskedjan med utgångspunkt i organismer som lever i sediment. Metallers toxicitet kan reducera antalet arter och få till följd att känsliga organismer ersätts med mer tåliga. Olika undersökningar har visat på höga koncentrationer i växtplankton, sediment och bioackumulation i bl.a. alger och kräftor. Toxiciteten är beroende av i vilken form metallerna förekommer. Ett exempel är koppar som är avsevärt mer toxiskt i jonform än i organiskt bunden form. Näringsämnen Ökat innehåll av näringsämnen i vattendrag leder till eutrofiering (övergödning) med ökad växtproduktion följt av ökad produktion av djur men med färre arter. Ändrade konkurrensförhållanden mellan arter leder till förändrade ekosystem. Långtgående effekter av eutrofiering är bl.a. syrebrist, fiskdöd och igenväxning. Partiklar Med dagvatten följer också mycket partikulärt material, både organiskt och oorganiskt. Detta avsätts i recipienterna och medför bl.a. förändring av bottenmiljöer vilket påverkar växt- och djurlivet. Dels kan viktiga uppväxtmiljöer för fisk förstöras och syrehalterna sänkas p.g.a. ökad nedbrytning av organiskt material och dels följer giftiga ämnen med materialet. En annan viktig effekt av partiklar är ökad grumlighet och ändrade ljusförhållanden i recipienten vilket kan leda till ökad dödlighet bland flera djurarter. Organiska föroreningar Dagvatten kan också innehålla en rad olika organiska miljögifter som polyaromatiska kolväten (PAH), olja, PCB och bromerade flamskyddsmedel. Bland dessa finns flera som är bioackumulerande och giftiga/cancerframkallande för växter och djur. Fria oljeföreningar som bensin kan i små mängder lösas i vatten och därmed ge ökad giftverkan på vattenlevande organismer. Olja i högre koncentrationer är akut giftigt för växtplankton. Olja i dagvatten härrör till stor del från transporter, d.v.s. vägar och läckage från fordon, men också från industrimark, bensinstationer, cisterner och utsläpp vid trafikolyckor. Vägsalt Vägsalt som följer med dagvatten kan ha toxisk verkan på växter och djur. Bl.a. kan höga saltkoncentrationer påverka reproduktionen hos alla levande arter. Vägsalt innehåller minst 97 procent ren natriumklorid. De resterande procenten är främst fukt och gips. En del växter i vägens närmaste omgivning kan påverkas negativt. Framför allt de gröna växtdelarna är känsliga. Barrträd, särskilt granar, är känsligare än lövträd, eftersom de inte fäller sina barr varje år. Saltet kan hämma trädens tillväxt. Skador på trädens rötter 3

på grund av salt förekommer bara i mycket utsatta stadsmiljöer, där området runt träden är asfalterat eller stensatt. Där kan saltvattnet komma nästan direkt till rotsystemet utan att först spädas ut i marken. Salthalterna längs vägarna har på en del ställen åstadkommit en förskjutning i växternas konkurrens då arter som tål salt bättre har gynnats på andras bekostnad. 1 Effekter av föroreningar Resultat från olika biologiska undersökningar tyder på att dagvatten skapar instabilitet bland växt- och djurliv i vattendragen och att det även har en giftverkan vilket kan leda till att känsliga arter slås ut. Det är dock svårt att kvantifiera effekten av olika föroreningar då faktorer såsom ph, syrehalt och temperatur påverkar ämnenas giftighet. Ämnen som var och en för sig är ofarliga kan tillsammans ge upphov till negativ påverkan, så kallad synergieffekt. Det första regnet efter en regnfri period, s.k. first flush spolar med sig det mesta av de föroreningar som ansamlats på vägar m.m. Effekten blir en tillfällig koncentrationshöjning av föroreningar i dagvattnet, vilket kan ha stor effekt på främst mindre vattendrag och våtmarker. I first flush -dagvatten kan halterna av olika ämnen komma upp i nivåer som är direkt giftiga för vissa organismer. 1 Hämtat från Trafikverkets hemsida, mars 2014, www. Trafikverket.se 2.2 Hantering av dagvatten 2.2.1 Syftet med dagvattenhanteringen Det finns olika syften med hantering av dagvatten. De vanligaste är rening av förorenat dagvatten eller fördröjning av dagvatten dvs. minskning och utjämning av dagvattenflöden. Detta kan göras antingen högt upp i systemen eller längre ner i systemet genom större centrala anläggningar. Då dagvattnet angrips vid källan, s.k. lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD), krävs det relativt små anläggningar, medan vid de centrala anläggningarna krävs stora anläggningar för att kunna behandla hela avrinningsområdets dagvattenavrinning vid ett häftigt regn. För att minska problem, såsom höga flöden och spridning av föroreningar, kan öppen dagvattenhantering användas. Det syftar till att bromsa upp avrinnande dagvattnen och låta naturliga processerna få en möjlighet att behandla dagvattnet. Dagvattnet renas från föroreningar genom fastläggning och eventuell nedbrytning av ämnena. Växter minskar halterna av föroreningar och näringsämnen genom upptag. Dagvattenflöden jämnas ut och minskas genom växters upptag av vatten samt infiltration till omgivande mark. Det här utförs praktiskt genom att skapa och bevara befintliga öppna vattenytor, bäckflöden, dammar, översilningsytor m.m. En öppen 4

dagvattenhantering kan användas för att ta hand om dagvatten lokalt eller vara en del av ett större dagvattensystem. Det ger även tillgång till en rikare närmiljö. 2.2.2 Val av dagvattenanläggning Vilken typ av dagvattenanläggning som ska väljas måste avgöras från fall till fall. Det som avgör är vilka föroreningar som ska avlägsnas, marken och omgivningens förutsättningar, recipientens typ och status, tillgänglig mark och ekonomiska förutsättningar. Ofta är det lämpligt att börja med att se vad syftet med åtgärden ska vara. Är det flödestopparna som man vill minska så är det någon form av fördröjning/utjämning som söks och då krävs nödvändigtvis inte att anläggningen har en renande funktion. Nästa fråga är vilka förutsättningar som finns inom området med avseende på geologi, plats i bebyggelse m.m. som ska samverka. I det slutliga valet av anläggning vägs kostnad, drift och säkerhet med flera faktorer in. På detta sätt kan antalet möjliga anläggningar reduceras och ett lättare och bättre grundat val göras. Några faktorer som är viktiga att beakta vid val av dagvattenanläggning är grundvattennivå, närhet till berg, grundvattengradient och möjlighet för drift och skötsel. Läs mer Stockholms stads dagvattenstrategi, 2005 Hydrogeologiska förutsättningar För att dagvatten skall kunna hanteras utan ett större centralt system måste de geohydrologiska förhållandena vara gynnsamma. Antingen genom att marklagren kan ta hand om vattnet genom infiltration eller om avledning av vatten kan ske till en närliggande recipient på ett sätt som inte påverkar recipienten negativt.. En hydrogeologisk undersökning eller bedömning behöver ske för att kunna avgöra om det är möjligt och hur ett sådant system som är lämpligt. En sådan undersökning eller bedömning bör innehålla en kartläggning av avrinnings-, jordarts- och grundvattenförhållanden. Olika jordarters magasineringsförmåga och vattengenomsläpplighet avgör hur stor vattenmängd som kan tas upp eller transporteras. Information om aktuella jordarter får man från geologiska kartor, grundundersökningar, uppgifter från Brunnsarkivet (SGU) liksom från okulär bedömning i slänter och vägskärningar eller av flygbilder, kompletterat med provgropar. Uppgifter om marknivåer och lutningar, jordarter samt vattennivån i sjöar, vattendrag och brunnar (Brunnsarkivet, SGU) kan ligga till grund för en översiktlig bedömning av grundvattenytans läge. Generellt kan sägas att grundvattenytan följer topografin i moränområden. I områden med isälvsavlagringar påverkar omgivande jordarter grundvattenytans läge där själva kärnan - isälvsavlagringen fungerar som en dräneringsåder. En mer detaljerad bedömning av grundvattennivån kan fås genom provborrningar och mätning över en längre tid (för att bedöma variationer). I lerområden är förhållandena mer komplicerade. Här finns i allmänhet tre typer av grundvattennivåer. I torrskorpans sprickor kan man iaktta en skenbar grundvattennivå som egentligen är sjunkvatten - ytvatten som mycket långsamt absorberas av leran. I de jordlager, bestående av morän, grus eller dylikt, som oftast finns under leran är grundvattnet relativt lättrörligt. En mätning med t ex 5

observationsrör visar en grundvattennivå som är resultatet av det samlade trycket hos lerlagren ovanför. Det är inte ovanligt att grundvattennivån här ligger över markytan (artesiskt grundvatten). Detta relativt lättrörliga grundvatten kan lätt dräneras bort vilket ibland skett efter tunnelbyggen. Resultatet blir att leran långsamt avvattnas med sättningar som följd. I själva leran kan ingen egentlig grundvattennivå registreras. Det handlar istället om det aktuella trycket i lerans porssystem - porvattentryck. Årsvariationer Grundvattennivån varierar under året. I Västra Götalandsregionen finns i princip två huvudmönster. I kustområdet har grundvattennivån ett maximiläge, i allmänhet i mars månad, och ett minimiläge, i allmänhet i augusti månad. Innanför kustområdet har grundvattennivån två högvattenlägen, i allmänhet ett högre värde i mars-april månad respektive ett lägre i oktober-november, och två lågvattenlägen, i allmänhet ett högre värde i februari månad respektive ett lägre i augusti. Data kan fås från Brunnsarkivet. Vidare behöver ytavrinningen från området kartläggas liksom områdets areal. En studie görs av områdets topografi och vattendrag samt de dräneringssystem som finns från bebyggelse eller jord- och skogsbruk. Uppgifter om årsvariationen i vattenföringen har betydelse för bedömningen av vattenupptagningsförmågan i marken. Mycket av informationen kan hämtas från kartmaterial. Ytterligare en faktor har betydelse, nämligen in- och utströmningsområden. Inströmning sker på platåer och höjdpartier medan utströmning sker vid släntfot. Det är självfallet i inströmningsområden som man kan tillföra vatten genom infiltration. Dimensionerande förutsättningar Hur stor mängd vatten som tillförs en dagvattenanläggning beror på avrinningsområdets storlek, nederbörd och ev. snösmältning. Nederbördens intensitet, varaktighet och återkomsttid ger dimensionerande värde. Vilken parameter som blir avgörande för dimensionerande kan variera från fall till fall. Snösmältningen blir dock sällan dimensionerande utan då uppstår istället problem med uppdämningseffekter och snösmältning före tjällossning. Möjligheten till att minska avrinnande dagvatten genom infiltration till omgivande mark varierar starkt mellan olika jordarter. Morän och sand har 2-3 gånger större kapacitet än silt och lera. Vid dimensionering av ett öppet dagvattensystem eller en infiltrationsanläggning är infiltrationskapaciteten en viktig parameter som är avgörande även för dimensioneringen av andra eventuella anläggningar nedströms. Att förlita sig endast till infiltrationsanläggningar eller perkolationsmagasin är endast lämpligt om omgivande jordar har kornstorlek som sand eller grövre. Det är dock viktigt att nämna att även om infiltrationsmöjligheten är begränsad så kan en öppen dagvattenlösning ha bra funktion genom att ytledes avrinnande vatten saktas ned (jämfört med transport i ledningssystem). Plantering av vegetation kring anläggningarna kan även vara ett bra komplement och minskar avrinnande vatten genom att de binds till rotsystemet och tas upp av växten. För mer information gällande dimensionering av ledningssystem och öppna dagvattenanläggningar, se Svenskt Vatten P 90 2. 2 Svenskt Vatten, Dimensionering av allmänna avloppsledningar P90, 2004. 6

2.2.3 Enskilda dagvattenanläggningar Dagvattenhantering på tomtmark räknas som en enskild VAanläggning vilket gör ägaren ansvarig för funktion och underhåll. Kommunen har endast ansvar för den allmänna anläggningen som är utanför tomtgräns eller utanför samfällighetsområde, dvs. efter förbindelsepunkten. Om fastighetsägaren (eller samfälligheten) har möjlighet att hantera dagvattenet på den egna marken är detta ofta ett relativt billigt och beprövat sätt för fastighetsägaren. Mer information finns under avsnittet LOD nedan. Det som eftersträvas med någon form av dagvattenhantering på den enskilda tomtmarken är bland annat att öka uppehållstiden för dagvattnet innan det når ledningsnätet och recipienten. Då uppehållstiden ökar så ökar också sedimentationen av partikulärt material och hindras från vidare transport nedströms. Toxiska metaller och andra föroreningar adsorberas till partikulärt material och sedimenterar. Vid anläggande av en enskild dagvattenanläggning är det viktigt att olägenheter eller översvämningar ej uppstår på kringliggande fastigheter. Om en utsläppspunkt av dagvatten- och dräneringsledningar läggs utanför den egna fastigheten krävs medgivande från berörda fastighetsägare (i likhet med medgivande eller avtalsskrivning som görs vid andra åtgärder på annan markägares mark). OBS! ny version på gång Läs mer En orientering om olika tekniker för hållbar dagvattenhantering återfinns i t.ex.: Svenskt Vatten P105, Hållbar dag- och dränvattenhantering, utgåva 1, 2011 2.2.4 Lokalt omhändertagande av dagvatten LOD, Lokalt Omhändertagande av Dagvatten, är ett vanligt begrepp som introducerades på 70-talet. LOD har ibland misstolkas som att allt vatten ska tas omhand lokalt med infiltration och att man inte behöver något dagvattensystem inom området. Begreppet LOD i detta handläggarstöd avser att dagvattnet hanteras lokalt inom tomtmark, ett kvarter, eller inom en detaljplan, utan att dagvattnet leds bort via ett större centraliserat ledningssystem. Utanför det här avgränsade områden leds dagvattnet vidare till recipient eller naturmark. Om en LOD anläggning används av flera fastighetsägare bör ansvar och skötsel av anläggningen regleras genom bildandet av en gemensamhetsanläggning/samfällighet för dagvatten. Vanligen inkluderas då dagvatten i samma samfällighet som för vägar och kvarterasmark. För att lokalt omhändertagande av dagvatten ska kunna ske måste de geohydrologiska förhållandena var sådana att marklagren kan föra bort vattnet. Även vid svåra förhållanden finns det ofta möjlighet att vidta några lokala åtgärder, som minskar behovet av avledning och centraliserad behandling. En åtgärd som t.ex. alltid kan användas för att minska vattenflödet ut från en fastighet eller ett område är att samla upp regnvatten från stuprör och använda detta för bevattning under torra och varma perioder. 7

Till fördelarna med LOD räknas: Sättningar undviks genom att grundvattennivån eller grundvattentrycket (eller porvattentrycket) bibehålls Vegetationen i trädgårdar och allmän platsmark ges bättre förutsättningar Minskad föroreningsbelastning av ytvatten Avlastning av stora kortvariga flöden till recipienter och reningsverk Minskade kostnader för anläggande och underhåll av ledningsnät Till nackdelarna hör bl.a. Förorenat dagvatten kan medföra risker för skador av grundvattentäkter Driftstörningar kan uppstå vid igensättning av magasin. Anläggningarna kräver därför regelbunden tillsyn och skötsel Underdimensionerade eller dåligt underhållna anläggningar kan orsaka olägenhet och egendomsskada på omgivande fastigheter Förhöjd vattenhalt i markytan kan tidvis medföra ytuppmjukning Höjning av normal grundvattennivå eller grundvattentrycksnivå (eller porvattentryck) kan ge ökad skredrisk i speciella områden Fungerar mindre bra bergtomter eller i områden med högt grundvattenstånd 2.2.5 Snöhantering Även smältvatten från snö och is utgör dagvatten. Snö ifrån tätbebyggda områden eller industrimark kan innehålla många olika förorenigar. För att minska belastningen på recipienterna i samband med snösmältning och för att inte blanda ren och förorenad snö kan man därför använda sig av olika snöhanteringsmodeller. En modell är att dela in staden i olika zoner, svarta, gråa och vita. De svarta zonerna är de där snön är smutsig hela vintern, de vita där det är ren snö hela vintern och de gråa är där snön i början är ren men med tiden blir förorenad. Denna indelning måste göras specifikt för varje stad med hänsyn till de lokala förutsättningar som råder. Sedan gör man upp strategier för hur snön från respektive område ska tas omhand. Den mest förorenade snön körs kanske iväg till en central snödeponi där smältvattnet kan tas omhand kontrollerat. Om den vita snön ligger kvar i området där den föll, kan det behövas ett fungerande system för att leda bort smältvattnet. Vid bortförande av snö är det att föredra om det finns speciellt utformade snödeponier. Dessa ska inte ta emot snö från för stora områden och bör vara placerade nära området som snön kommer ifrån med syfte att minimera transportbehovet. Ett förslag på utformning är att de läggs på mark med god infiltrationskapacitet, högt organiskt innehåll i markskiktet och en inte för grunt liggande grundvattenyta. Runt om deponin anläggs diken med en eventuell damm för uppsamling och rening av smältvattnet som inte infiltreras innan det leds till en recipient. Ytterligare reningssteg kan vara nödvändigt t.ex. en oljeavskiljare. 8

Placeringen av snödeponierna måste väljas så att kringliggande recipienter klarar de mycket varierande flöden och föroreningsbelastningar som kan uppstå. Det är viktigt att funktionen på anläggningen är god även om marken fortfarande är frusen. 2.3 Mervärden av dagvattenhantering 2.3.1 Ökad biologisk mångfald Anläggande av dammar och öppna diken för omhändertagande av dagvatten bidrar inte bara till en minskad miljöbelastning utan innebär också i de flesta fall ett tillskott till den biologiska mångfalden. Våtmarker, småvatten och mindre vattendrag utgör livsmiljö för en mängd växter och djur. En del organismer tillbringar större delen av sin livscykel i vattnet, andra utnyttjar våtmarkerna för födosök. Till den första gruppen hör många insekter som t.ex. ryggsimmare och dykarskalbaggar. Till den senare hör fåglar och fladdermöss. För groddjur och många insekter är vatten nödvändigt i samband med reproduktionen. För att öka den biologiska mångfalden i anlagda dagvattendammar bör variation i vattenståndet eftersträvas. Variationen skapar olika vattendjup och områden som delvis och med varierad varaktighet är översvämmade under året. Variationen ger upphov till ett bredare utbud av olika livsmiljöer där fler arters specifika miljökrav kan uppfyllas. Det är också viktigt att se till den närmaste omgivningen. Där bör inom 100 meter från dammen finnas skilda miljöer som stenrösen, rishögar, murken ved och gärna fler våtmarker. Djur som trollsländor, grodor och vattensalamandrar lever på land under delar av sin livscykel och behöver då dessa miljöer likväl som vattnet. Ska befintliga våtmarker utnyttjas för omhändertagande av dagvatten är det viktig att tänka på om dagvattnet är kraftigt förorenat eller om det är stor risk för tillfälliga utsläpp. Om så är fallet bör dagvattnet inte ledas till känsliga våtmarker med höga naturvärden. 2.3.2 Varierat och förskönat stadslandskap Förutom att öka den biologiska mångfalden kan vatten i stadsmiljön bidra till att göra stadslandskapet mera tilltalande. Öppna vattenspeglar uppfattas av de flesta människor som något positivt! Även teknik som tar hand om dagvattnet där det uppkommer t.ex. tak eller väggar med planterad växtlighet eller öppna vägslänter med gräs, ger staden en grönare och en mer inbjudande inramning. Vatten och grönområden kan också ha en gynnsam effekt på stadens lokalklimat så att variationer i temperatur och luftfuktighet dämpas. Likaså kan buller dämpas med hjälp av växtlighet. Därtill är gölar och småvatten en spännande undervisningslokal för skolor och dagis där barnen får möjlighet att studera groddjur och vattenödlor i sina rätta miljöer. 9