Anatomisk Terminologi KARL HT-10

Uppsala Universitet Inst. f. Med. Cellbiologi Anatomisk Terminologi KARL HT-10 Godfried Roomans & Mats Hjortberg 2-1

I detta dokument finner du den anatomiska terminologi som du skall kunna för att på bästa möjliga sätta tillgodogöra dig KARL samt kommande propedeutiska och kliniska kurser. I början av kursen ges inblick i olika sätt att studera anatomi samt den terminologi som rör begrepp som anatomisk position, anatomiska plan och hur man med specifika adjektiv beskriver förhållanden mellan olika delar av kroppen. Olika rörelsebegrepp introduceras. Kursboken (Moore & Agur) sid 1-7 samt tabell I.1 på sid 4 De viktigaste anatomiska lägestermerna Superiort (kranialt el. cephaelt) mot huvudet eller övre delen av en struktur, ex. hjärtat ligger superiort om leven. Inferiort (kaudalt) bort från huvudet eller mot nedre delen av en struktur, ex. magsäcken ligger inferiort om lungorna. Anteriort (ventralt) i anslutning och på framsidan av kroppen. I en pronerad position är framsidan nedvänd, i en supinerad position är framsidan uppvänd. Ex. bröstbenet ligger anteriort om hjärtat. Rostralt mot näsan el. ansiktet. Denna beteckning dyker upp inom huvudets och hjärnans anatomi. Ex pannloben ligger rostralt om hjässloben. Posteriort (dorsalt) i anslutning och på baksidan av kroppen. Ex. matstrupen ligger posteriort om luftstrupen. Medialt- mot mitten (medianlinjen) av kroppen eller en struktur. Medianlinjen är en tänkt vertikal linje som delar kroppen i två delar. Ex. ulna är beläget medialt på underarmen. Lateralt- bort från mitten av kroppen eller en struktur. Ex. radius är beläget lateralt på underarmen. Intermediärt- mellan två strukturer. Ex. långfingret ligger intermediärt mellan pek- och ringfinger. Ipsilateralt- på samma sida av kroppen. Ex. blindtarmen och levern är ipsilaterala. Kontralateralt på olika sidor av kroppen. Ex. mjälten och levern är kontralaterala. 2-2

Proximalt närmare extremitetens infästning i bål eller struktur. Ex. humerus ligger proximalt om radius. Terminologi Distalt långt från extremitetens infästning i bål eller struktur. Ex. falangerna ligger distalt om carpalbenen. Superficialt (ytligt)- ytligt på kroppen eller förhållande till struktur. Ex. musklerna i bukväggen ligger superficialt om bukhinnan. Profunt (djupt)- djupt i kroppen eller förhållande till struktur. Ex. musklerna i bukväggen ligger profunt om underhudsfettet. Parietalt ytterväggen av kroppshålorna, mot utsidan. Ex. Pleura parietale bildar det yttre lagret av lungsäcken som omger lungan. Visceralt- täcker organen i kroppshålorna. Ex. Pleura viscerale bildra det inre lagret av lungsäcken direkt på lungans yta. ANATOMISK TERMINOLOGI Medicinskt latin Anatomins språk är latinet. Latinet är en kvarleva av det medeltida universitetet där det var det allmänna umgängesspråket. Man kan misstänka att en del läkare dessutom använde latin för att imponera på sina patienter. Latinet finns än i dag kvar inom anatomin. Detta är inte minst ett resultat av strävandet efter en enhetlig anatomisk terminologi. Dessa strävanden började i 1895 med vad som nu är känt som den Baselska Nomina Anatomica (BNA). Denna förteckning över anatomiska strukturer, som gjordes av en grupp anatomer från de tyskspråkiga länderna, accepterades dock inte internationellt och tyska, brittiska och amerikanska anatomer gjorde sina egna förteckningar. Under 30-talet började man försöka nå internationell enighet, men arbetet fick avbrytas på grund av andra världskriget. Slutligen kunde den första internationellt accepterade förteckningen antas i Paris i 1955. Denna förteckning, Nomina Anatomica, var baserad på BNA, men utvidgade bl a antalet listade anatomiska strukturer från 4286 till 5640. Nomina Anatomica reviderades under perioden fram till 1985 med jämna mellanrum av en kommitté av anatomer (IANC, International Anatomical Nomenclature Committee). I mitten på 1980-talet uppstod en konflikt mellan den internationella federationen av anatomer (IFAA) och IANC. IANC ville bli oberoende av IFAA, medan IFAA hävdade att ledamöterna i nomenklaturkommittén borde utses på demokratisk väg av de anatomer som var anslutna till IFAA. Konflikten kunde inte lösas och i 1989 etablerade IFAA en ny nomenklaturkommitté, FCAT (Federative Committee on Anatomical Terminology). FCAT utförde en ny revision av den anatomiska 2-3

nomenklaturen och resultatet av denna revision publicerades 1998 som Terminologia Anatomica. I Terminologia Anatomica, som upptar mer än 7000 anatomiska strukturer, har varje struktur ett nummer och ett officiellt latinskt och engelskt namn. I vissa fall finns det två (ibland t o m tre) accepterade namn för samma struktur. Det är meningen att det även nationellt ska finnas en officiell nomenklaturlista, men en sådan har inte (än) kommit tillstånd i Sverige. Nomenklaturen i Sverige följer Terminologia Anatomica. Ibland används äldre namn för en vissa strukturer, som i och för sig inte tillhör den officiella nomenklaturen men som är mer använt ute i kliniker. Dessutom finns det för ett antal strukturer eponymer, alternativa namn, där oftast strukturen är benämnd efter den anatom som först beskrivit den, t.ex. ampulla Vateri (Vaters ampull) istället för ampulla hepatopancreatica. Trots att användning av eponymer inte rekommenderas (bl a för att de kan skilja sig mellan olika länder), vägrar de att dö ut, och eponymer används fortfarande flitigt på kliniken. Att lära sig de latinska namnen för de anatomiska strukturerna hjälper också till vid förståelsen av engelskspråkig litteratur. Där används mycket ofta den latinska terminologin med en tunn engelsk fernissa. Det krävs numera inga ingående kunskaper i latin för att lära sig anatomi. Vid inlärningen kan det ända vara till hjälp att ha en mycket elementär förståelse av den latinska grammatiken. Uttal Det finns två principiellt olika sätt att ställa upp uttalsregler. Antingen kan man använda det uttal som används i kyrkolatinet, som ju är närmast det medeltida latinet som talades vid våra universitet, eller så kan man använda de uttalsregler som har rekonstruerats för det klassiska latinet, även om det är svårt att med säkerhet att rekonstruera det sättet på vilket de gamla romarna uttalade 2-4 latinet. ae oe uttalas som "e", t.ex. taenia (muskelstråk på tjocktarmen) uttalas som "ö", t.ex. oesophagus (matstrupen); undantag: diploe som uttalas diplo-e c (klassiskt uttal): alltid som k ; (kyrkolatinskt uttal): uttalas som "k" framför hård vokal (a, o, u), t.ex. costa (revben) och konsonant, t.ex. cranium (skalle), men uttalas som "s" framför mjuk vokal (e, i, y, ae, oe), t.ex. caecum (blindtarm) cc (klassiskt uttal) alltid som ck ; (kyrkolatinskt uttal) uttalas som "ck" framför hård vokal, t.ex. bucca (kind) och konsonant, men som "x" framför mjuk vokal, t.ex. coccyx (svansben) ch eu g ph qu sc ti u uttalas oftast som "k" uttalas i början av ord och inuti ord som diftong (som i t.ex. svenskt uttal av "Europa"); i ändelsen -eus dock som två skilda vokaler uttalas oftast som "g"; ibland även som "j" framför mjuk vokal i början av ord; t.ex. gingiva (tandkött) uttalas "gingiva" eller "jingiva" uttalas som "f" uttalas som "kv" uttalas som "sk" framför hård vokal och konsonant, men som "sj" framför mjuk vokal, t.ex. viscera. uttalas som "tsi" framför vokal, t.ex. insertio (ursprung), men inte efter s, som i ostium (öppning) framför vokal och efter q eller ng uttalas som "v". Anatomisk terminologi Alla anatomiska lägesbeskrivningar (figur 2-1) utgår från den "anatomiska positionen" där personen står upprätt med armarna längs kroppen (handryggen bakåt). anteriort framför (naveln ligger anteriort om kotpelaren) rostralt har samma betydelse som anteriort men används endast

posteriort för huvudet bakom plantart dorsalt på fotsulans sida på fotryggens sida ventralt på buksidan 1 dorsalt på ryggsidan superiort inferior t över (pannan ligger superiort om näsan) under kranialt högre, närmare huvudet 2 kaudalt lägre, längre bort från huvudet, "mot svansen" medialt lateralt mot kroppens mittlinje (näsroten ligger medialt om vänster öga); mediant betyder: i mitten bort från kroppens mittlinje proximalt närmare bålen (armbågen ligger proximalt om handen) distalt närmare periferin (längre bort från bålen) superficiellt profunt ytligt djupt Uppgifter 1 Hur ligger vänsterörat i förhållande i vänsterögat! 2. Nämn en struktur som ligger anteriort om tungan! 3. Hur ligger din stortå i förhållande till (a) lilltån, (b) ditt knä? 4. Hur ligger ringfingret i förhållandet till (a) lillfingret, (b) tummen? Följande begrepp anger olika typer av rörelser (figur 2-2): flexion extension böjning (om man böjer i knäleden blir man mindre) sträckning plantarflexion rörelse där tårna och fotsulan förs närmare underbenets baksida dorsalflexion (alt. extension) rörelse där tårna och fotryggen förs närmare underbenets framsida palmart volart dorsalt på handflatans sida på den sida av underarmen som övergår i handflatan på handryggens sida eller den sida av överarmen som övergår i handryggen palmarflexion rörelse i handleden där handflatan förs närmare underarmens palmarsida dorsalflexion (alt. extension) rörelse i handleden där handryggen förs närmare underarmens dorsalsida ulnart radialt på lillfingrets sida av handen på tummens sida av handen 1 Ventralt/dorsalt används endast för strukturer på bålen och mera sällan än anteriort/ posteriort, som egentligen betyder samma sak (hos människan). Ibland behöver man en enhetlig terminologi för både människan och djur (bl a för att kunna studera jämförande anatomi). 2 Kranialt/kaudalt används endast för strukturer på bålen och mera sällan än superiort/inferiort. radialflexion rörelse i handleden där tummen förs närmare underarmen ulnarflexion rörelse i handleden där lillfingret förs närmare underarmen rotation abduktion adduktion vridning; i vissa leder kan man utföra både inåt- och utåtrotation. rörelse från kroppens (handens, fotens) medellinje rörelse mot kroppens (handens, fotens) medellinje 2-5

protraktion retraktion supination pronation eversion rörelse framåt (t ex underkäken) rörelse bakåt rörelse av underarmen/handen så att handflatan kommer överst rörelse av underarmen/handen så att handryggen kommer överst rörelse i vristen så att fotsulan riktas utåt (lateralt) inversion rörelse i vristen så att fotsulan riktas inåt (medialt) (sjukgymnaster och atleter tenderar att följa amerikansk nomenklatur och använda termerna supination istället för inversion och pronation istället för eversion även gällande foten; enligt svensk anatomisk nomenklatur skall man dock använda eversion och inversion istället). translation glidrörelse Figur 2-1. Anatomiska lägesbeskrivningar. 2-6

Figur 2-2. Rörelser. Uppgifter: Vilken rörelse (vilka rörelser) utför du när du: 1. Skakar hand med någon? 2. Sparkar på en boll? 3. Skakar "nej" med huvudet? 4. Sätter dig på en stol? 5. Öppnar kranen? 6. Dricker en nubbe till sillen? Viktiga antomiska begrepp som anger plan är: (a) medianplan (b) sagittalplan, (c) coronalplan eller frontalplan, och (d) tvärsnitt (figur 2-3). Vanliga förkortningar A. arteria (artär) Aa. arteriae (artärer) Gl. glandula (körtel) Gll. glandulae (körtlar) M. musculus (muskel) Mm. musculi (muskler) N. nervus (nerv) Nn. nervi (nerver) Nl. nodulus lymphaticus (lymfknuta) Nll. noduli lymphatici (lymfknutor) R. ramus (gren) Rr. rami (grenar) 2-7

V. vena (ven) Vv. venae (vener) Liten ordlista Nedan följer ett antal ofta förekommande latinska anatomiska termer. Det underlättar förståelsen vid inlärningen om du lär dig dessa ord. Allmänna termer ala vinge anulus liten ring apex spets arcus basis capsula caput centrum cervix collum corpus cortex crus facies fundus isthmus lacrima linea Terminologi båge bas kapsel huvud medelpunkt hals hals kropp bark skänkel (1) yta, (2) ansikte botten förträngning tår linje 2-8

Figur 2-3. Anatomiska snittytor. medulla nodus nodulus os/oris os/ossis paries plexus porta märg knuta liten knuta mun ben vägg fläta port radix ramus rete septum spatium tendo truncus valva rot gren nät skiljevägg rum sena stam klaff 2-9

Kroppsdelar abdomen brachium caput collum digitus hallux index inguen manus pelvis pes phalanx pollux thorax Muskler erector extensor flexor levator Egenskaper afferens albus ascendens bicaecus descendens efferens latus longus luteus magnus major maximus minimus minor niger obliquus rectus ruber sigmoideus tri- Upphöjningar condylus crista eminentia epicondylus 2-10 buk arm huvud hals finger, tå stortå pekfinger ljumske hand bäcken fot finger-, tåben tumme bröstkorg lyftare sträckare böjare höjare tillförande vit uppstigande tvåblind nedstigande bortförande bred lång gul stor större störst minst mindre svart sned rak röd S-formig tre- ledutskott benås, benkamm upphöjning, mer diffust utbuktning på condylus Terminologi hamulus hake, krok, böjd tagg processus utskott protuberantia knöl, spetsigare än "tuber" spina tagg spinosus taggformig tuber knöl tuberculum liten knöl tuberositas skrovlighet, ofta muskelfäste Hål, håligheter aditus öppning apertura öppning canalis kanal canaliculus liten kanal cavum hålrum fissura spricka foramen hål hiatus öppning meatus gång, bredare än kanal ostium mynning porus öppning sinus hålighet, t ex näsbihålorna Nedsänkningar fossa grop fovea, foveola grop impressio "intryckning", grund grop incisura inskärning (två incisurer kan bilda ett foramen) sulcus fåra (häri löper nerver och kärl)

Substantiv (Detta är överkurs) Latinet delar in substantiv i fem grupper. Såväl bestämd artikel som obestämd artikel saknas. De vanligaste ändelserna är nominativ och genitiv (anges inte nedan) Det finns manliga (M, masculinum), kvinnliga (F, femininum) och neutrala (N, neutrum) substantiv. 1. gruppen Till 1. gruppen hör en grupp av kvinnliga ord som slutar på -a, t.ex. vena (ven) vena venae 2. gruppen Till 2. gruppen hör de flesta (men inte alla) ord på -us, t.ex. musculus (muskel); alla dessa ord är maskulina (med undantag av virus som är ett femininum). musculus musculi Dessutom hör neutrala substativ på -um till denna grupp, t.ex. atrium (förmak): atrium atria I samma grupp hör några grekiska låneord, neurala substantiv på -on, t.ex. colon (tjocktarm): colon coli 3. gruppen 3. gruppen är mycket heterogen. Ändelserna är ändå i det stora hela detsamma, men vid en första blick verkar läget ganska förvirrat. Vi återfinner bland annat (a) ord på -or, t.ex. flexor, böjare: flexor flexores men ordet cor (hjärta) har en särskilt böjning: cor corda (b) ord på -er böjs på ett analogt sätt, t.ex. tuber, knöl: nom. tuber tuberes Andra ord i denna grupp är sphincter (tillslutare), vomer (plogben), och venter (mage, dock med gen. ventri). (c) ord på -o, t.ex. pulmo (lunga), och -io, t.ex. regio (område): pulmo regio pulmones regiones Men några ord på -o böjs på ett lite annorlunda sätt, t.ex. cartilago (brosk): cartilago cartilagines Till denna grupp hör också tendo (sena), margo (rand, kant), origo (ursprung) och homo (människa) (d) ord på -en (t.ex. foramen, hål) är i regel neutrum: foramen foramina Till denna grupp hör också abdomen (buk) och inguen (ljumske). Dock böjs ren (njure) och lien (mjälte) (båda är masculina ord) enligt: ren renes (e) feminina ord på -ix, t.ex. radix (rot): radix 2-11

radices Andra ord i denna grupp är cervix (hals) och appendix (bihang) Masculina ord på -ex har en liknande böjning, t.ex. index (pekfinger) och pollex (tumme). Analogt böjs också thorax (bröstkorgen) och hallux (stortå). Också ord på -nx hör till denna grupp, t.ex. phalanx (led i finger eller tå): phalanx phalanges Andra ord i denna grupp är larynx (struphuvudet) och pharynx (svalget). (f) ord på -ns (t.ex. dens, tand) och -rs (t.ex. pars, del) böjs på följande sätt: dens pars dentes partes (g) ord på -as, t.ex. extremitas (extremitet) och pancreas (bukspottkörtel) Extremitas extremitates Observera dock att atlas (första halskotan) har gen. atlantis och att vas (kärl) böjs: vas vasa Hit hör också det grekiska låneordet basis (bas). (j) ord på -os. Hit hör os (neutrum; = mun) och os (neutrum; = ben) som har var sin egen böjning: os (mun) os (ben) ora ossa (k) vissa ord på -us, t.ex. pectus (bröst) och corpus (kropp); något avvikande crus (skänkel, underben): corpus crus corpora crura Också viscera (inälvor, endast ) hör till denna grupp. Orden i denna grupp är neutrum (med något enstaka undantag). (l) några speciell ord är femur (lårben) med gen. femoris; caput (huvudet) med gen. capitis; hepar (lever) med gen. hepatis. 4. gruppen Denna grupp innehåller ord på - us (observera att ord på -us också förekommer i 2. och 3. deklinationen) och neutra på -u. Exempel: manus (hand) och cornu (horn), sinus (hålighet), ductus (gång), meatus (gång), processus (utsprång) och genu (knä). 5. gruppen Som anatom behöver du endast känna till facies (ansikte) (h) vissa ord på -es, t.ex. pes (fot): pes pedes (i) de ord på -is som är viktiga för anatomisk terminologi, t ex pelvis (bäcken), cutis (hud) och auris (öra), böjs huvudsakligen på följande sätt: nom. 2-12 pelvis pelves

Adjektiv (Detta ingår inte i kursen) Adjektiven rättar sig i kasus, genus och antal efter det substantivet de hör till. Adjektivet kommer vanligtvis efter substantivet. Adjektiven kan delas in i fyra olika böjningstyper: M,F N deltoides deltoides nom. deltoides deltoida böjningstyp 1 Hit hör alla adjektiv på -us (M)/ -a (F)/ -um, t.ex. longus (lång): M F N Longus longa longum Longi longae longa Dessutom räknas adjektiv på -er som tillhörande denna grupp; exempel: dexter (höger) och sinister (vänster): M F N dexter dextra dextrum dextri dextrae dextra böjningstyp 2 Hit hör adjektiven på -is (M)/ -is (F), -e (N); exempel: brevis (kort): M,F N brevis breve nom. breves brevia böjningstyp 3 Hit räknas adjektiv på -ns, t.ex. albicans i corpus albicans, vitkroppen i äggstocken. M,F N albicans albicans albicantes albicantia böjningstyp 4 Denna grupp omfattar adjektiv på -oides (-lik, -formig), t.ex. deltoides, deltaformig. 2-13