Miljövårdsrapporter, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Rapport Nr 1993:12 ISSN-1102-5611 Produktion: Länsstyrelsen, miljöenheten Tryck: Länstryckeriet i Göteborg POSTADRESS GATUADRESS TELEFON TELEFAX POSTGIRO 403 40 GÖTEBORG L BADHUSGATAN 2 031-60 50 00 031-605809 3 51 84-1
Lavfloran kring Stenungsund samt oljeraffinaderiet Scanraff i Lysekils kommun Miljövårdsrapport 1993:12 ISSN-1 102-5611 Produktion: Länsstyrelsen, miljöenheten Text: Svante Hu1tengrei och Mats-Ola Larsson, NATURCENTRUM Tryck: Länstryckeriet i Göteborg
FÖRORD Denna rapport har tagits fram inom ramen för Omgivningskontrollen Stenungsund respektive Scanraff. Omgivningskontroll innebär riktade undersökningar i närområdet till en eller flera verksamheter för att studera utsläppens spridning och påverkan på luft, vatten, markmiljön samt ibland även hälsoaspekter och buller. Omgivningskontroll kan avse såväl industriella anläggningar som tätorter. Omgivningskontrollen Stenungsund drivs av Länsstyrelsen och bolagen Berol Nobel AB, Hydro Plast AB, Neste Oxo AB, Neste Polyeten AB, Statoil Petrokemi AB samt Vattenfall AB Värmekraft. Programmet syftar till kontroll av närområdet kring Stenungsunds tätort och omfattar förutom luft-, vatten- och en markdel även epidemiologi, Programmet är till stora delar integrerat i motsvarande länsprogram för miljöövervakning. Omgivningskontrollen Scanraff drivs av Länsstyrelsen och bolaget Skandinaviska Raffinaderi AB Scanraff. Programmet syftar liksom i Stenungsund till en kontroll av miljön i närområdet och har en analog uppbyggnad. 1 likhet med Stenungsund är programmet till stora delar integrerat i motsvarande länsprogram för miljöövervakning. NATURCENTRUM AB/Svante Hultengren & Mats-Ola Larsson har utfört den nu föreliggande undersökningen om lavflorans tillstånd i och kring Stenungsund och vid Scanraff i Lysekil. Författarna svarar själva för de åsikter och värderingar som framföres i rapporten. Ingela Höök
INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 1 1. INLEDNING 2 1.1 Bakgrund 2 1.2 Allmänt om lav- och luftföroreningsundersökningar 2 1.3 Syfte 2 1.4 Miljökontrollprogram 2 2. ALLMÄNT OM LAVAR OCH LUFT 3 2.1 Lavar - Funktion och levnadssätt 3 2.2 Lavarna är beroende av ren luft indikatorarter 3 2.3 Mekanismer 4 2.4 Ämnen som är giftiga för lavar 4 2.5 Hur visar sig skador på lavar och lavvegetation? 6 3. METODIK 6 3.1 Grundförutsättningar 6 3.2 Lavarter 7 3.3 Bestånd 7 3.4 Val av träd och antal träd 7 3.5 Fotodokumentation 7 3.6 Beräkning av känslighetsvärdet K-värdet 7 3.7 Medelkänslighetsvärde - MK 8 3.8 Beräkning av kvävepåverkan, N-tal 8 3.9 Statistiska metoder 9 3.10 Utsläpp från punktkällor 10 4. RESULTAT 11 4.1 Jämförelser mellan träd i olika miljöer i Stenungsunds- och Brofjordenområdet (Scanraff) med avseende på antalet arter, medelkänslighet och kvävetal 11 4.1.1 Antal arter i olika miljöer inom undersökningsområdet 11 4.1.2 Medelkänslighetstal i olika miljöer inom undersökningsområdet 12 4.1.3 Kvävetal i olika miljöer inom undersökningsområdet 13 4.2 Påverkan på lavfloran från vägtrafik (gamla och nya E-6) 14
4.3 Jämförelser mellan avståndet från industrier i Stenungsundsområdet, och de olika använda parametrarna - artantal, medelkänslighetstal och kvävetal 14 4.4 Jämförelser mellan avståndet från industrianläggningen Scanraff, och de olika använda parametrarna - artantal, medelkänslighetstal och kvävetal 16 4.5 Medelkänslighetstalet (MK) jämfört med avståndet till havet (maritim påverkan) 18 4.6 Jämförelser mellan olika tätorter och miljöer i södra och mellersta Sverige med avseende på lavarnas K-värden 18 Kartor över Stenungsund och Scanraff 19-27 5. DISKUSSION 28 5.1 Lavflora visar både gamla försyndelser och nya! 28 5.2 Trenderna kan utrönas genom återinventering 28 5.3 Påverkade områden 28 5.4 Rik lavflora nära utsläppskällor 29 6. UTVÄRDERING AV LAVDATA FRÅN FOTOGRA- FERADE TRÄDSTAMMAR 29 6.1 Fotoanalys 29 6.2 Beräkning av arternas förekomst 29 6.3 Beräkning av K-värden och N-tal 29 6.4 Korrigeringsfaktor för tillväxt 30 6.5 Övriga korrigeringar 30 6.6 Tolkning av Förändringar överförs till kartor 30 7. LITTERATUR 30 Bilaga 1. Grunddata 34 Bilaga 2. Statistiska bearbetningar av grunddata 39 Bilaga 3. Artlista 49 Bilaga 4. Olika lavars känslighets- och kvävevärden 53 Bilaga 5. Lokalernas belägenhet och påträffade arter 57
SAMMANFATTNING 1 Lavarna är känsliga för luftföroreningar av olika slag. Mot bakgrund av detta har lavfloran på öppet stående trädstammar inventerats i Stenungsund och Lysekil. Lavfloran på totalt 461 träd i och kring Stenungsunds tätort, kring Stenungsundsindustrierna, kring gamla och nya E-6 samt kring raffinaderiet Scanraff i Lysekils kommun har kartlagts under 1992. Ett syfte har varit att utröna om eventuell påverkan finns och i så fall hur omfattande denna påverkan är. Ett annat syfte har varit att inventeringen skall kunna återupprepas på ett vetenskapligt sätt och på så sätt kunna användas som en del i ett miljökontrollprogram. Utredningen har utförts på uppdrag av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Resultatet har bearbetats statistiskt och kartor har framställts. Resultatet kan sammanfattas i följande punkter: Stenungsund En tydligt negativ påverkan på lavfloran finns i och kring tätorten Stenungsund och kring Stenungsundsindustrierna. Påverkan noteras genom en minskning av artantalet, de ingående arternas känslighetstal (avsaknad av känsligare arter närmare föroreningskällorna) samt genom ett ökande inslag av kvävegynnade arter närmare industrier och tätort. Vid jämförelser mellan olika lavparametrar (artantal, medelkänslighetstal och kväve-tal) och avståndet till industrier i Stenungsundsområdet framkom att lavfloran blir artfattigare, innehåller färre känsliga arter och mer kvävegynnade arter ju närare industrierna man kommer. Påverkan är emellertid relativt lokal och den areella utbredningen av lavskadorna är begränsad. Påverkan från tung trafik har inte särbehandlats. Inom centrala Stenungsund märks en stark påverkan på lavvegetationen och även i Stenungsunds villaområdena märks en tydlig påverkan genom artfattigare lavflora, färre känsliga arter och genom fler och ymnigare inslag av kvävegynnade arter. Områden nära Stenungsunds tätort och industriområdena är svagt påverkade. Betydande utsläppskällor är trafik, industriprocesser och föroreningar från lokal uppvärmning. Påverkan är av fossil karaktär d.v.s. den härrör från en period före inventeringen. Scanraff i Lysekil En tydligt negativ påverkan på lavfloran noteras kring Scanraff. Påverkan märks genom en minskning av såväl artantal som inslaget av känsliga arter ju närmare Scanraff man kommer. Påverkan är tydlig i nära anslutning till industrin men klingar relativt snabbt av. En viss påverkan genom större inslag av kvävegynnade arter noteras också närmare industrin men sambandet är mer otydligt. En viss påverkan genom större inslag av kvävegynnade arter noteras också närmare industrin men sambandet är mer otydligt.
2 Samtliga lavdata har jämförts med avståndet till havet för att kontrollera om ett maritimt inflytande finns men någon sådan påverkan har inte kunnat noteras. Gamla E-6 Vid gruppvisa jämförelser mellan träd i anslutning till gamla E-6 öster om Stenungsund och träd i perifera (långt från industrier och trafik) miljöer har ingen statistiskt påvisbar skillnad kunnat noteras. 1. INLEDNING 1.1 Bakgrund Föreliggande undersökning av lavflorans tillstånd i och kring Stenungsund och vid Scanraff i Lysekil har utförts på uppdrag av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Inventeringen har genomförts av NATURCENTRUM AB/Svante Hultengren & Mats-Ola Larsson under 1992. 1.2 Allmänt om lav- och luftföroreningsundersökningar De erhållna resultaten visar effekter av olika luftföroreningars inverkan på ett mycket känsligt biologiskt samhälle - nämligen den epifytiska lavfloran på trädstammar. Uppträder allvarliga skador, d.v.s. lavarna saknas helt, eller om antalet är kraftigt decimerat, så bör detta uppfattas som en tydligt negativ miljösignal. Om lavfloran är starkt utarmad så kan detta också betyda att skador eller påverkan kan förväntas även på andra organismer och biologiska system. 1.3 Syfte Syftet är: att undersöka om det finns effekter av förorenad luft på ekosystemen genom att använda lavflorans sammansättning på olika platser som indikator på luftkvalitén att se om det finns skillnader mellan industrinära områden, jämfört med tätorten Stenungsund och den omgivande landsbygden att kartlägga eventuella skadors areella utbredning att göra jämförelser med tidigare erhållna resultat från lavinventeringar i andra delar av landet att utgöra ett lokalt kontrollprogram för såväl miljö som biologisk mångfald Resultatet ger en samlad men generaliserad bild av olika luftföroreningars omfattning, spridning och effekter. Resultatet skall kunna användas som underlag för beslut om åtgärder mot lokala luftföroreningar. Kontrollprogrammet skall också utgöra underlag för bedömning av om de åtgärder som vidtas är effektiva.
3 1.4 Miljökontrollprogram Beträffande uppföljning föreslås att ca 30 % av träden i nära anslutning till föroreningskällorna återbesöks och återfotograferas vart tredje eller vart femte år. Återinventeringen ger besked om tendenser i lavflorans och luftmiljöns utveckling. Utvärderingsmetodiken som används vid trendanalysen har provats under 5 år och är väl inarbetad (beskrivs närmare i kapitel 6). 12. ALLMÄNT OM LAVAR OCH LUFT 2.1 Lavar - Funktion och levnadssätt Lavarterna är utåt sett funktionella och enhetliga växter, ungefär så som man uppfattar arter inom de flesta andra växtgrupper. Noggrannare analys visar dock att lavarna är sammansatta av två helt olika organismer - så vitt skilda att de tillhör olika riken. Laven består nämligen av en svampdel (=mykobiont) och en eller flera algdelar (=fykobionter-/fotobionter), vilka tillsammans, och inom ramen för lavorganismen, utvecklat ett avancerat och mer eller mindre ömsesidigt utnyttjande av varandras funktioner. Algerna är autotrofa, d.v.s. att de har förmågan att bygga upp kolhydrater ur oorganiska ämnen genom fotosyntes, men är känsliga för uttorkning och stark solstrålning. Svamparna är heterotrofa, d.v.s. att de är för sin överlevnad helt beroende av färdiga organiska ämnen. De har dock till skillnad från algerna förmåga att utstå uttorkning, och kan genom inlagring av speciella pigment skydda sig mot stark solstrålning. I lavarna kombineras svampens och algens olika förtjänster samtidigt som bristerna kompenseras i ett anmärkningsvärt väl lyckat samarbete. Man påträffar lavar i praktiskt taget alla typer av miljöer från havsnivån upp till flera 1000-tals meter över havet, och i alla världsdelar på jorden. Lavarna kan också växa på och i många olika typer av underlag, och följande exempel visar något av den ekologiska spännvidden: I skalet på havstulpaner i strandkanten, på sten och kala klippor av både sura och basiska bergarter, på bark och ved på levande såväl som på döda träd och buskar, på marken, på levande blad, kring svavelkällorna i vulkaniska områden, på artificiella substrat som plåt, asfalt och betong m.m. Som första kolonisatörer på nyligen blottade bergytor skapar lavarna successivt förutsättningar för andra växters invandring genom att påskynda vittring och upplösning av bergets ytlager. I förhållande till vanliga högre växter anses lavarna vara enklare uppbyggda, och brukar innefattas i de s.k. bålväxterna, d.v.s. de som inte är differentierade i rot, stam och blad. Lavarnas fortplantning sker, för en stor andel arter, främst på vegetativ väg genom fragmentation och/eller via särskilda spridningskroppar s.k. soredier och isidier. Fykobionten och mykobionten förökar sig dessutom oberoende av varandra. Hos samtliga lavarter förökar sig algdelen, vilken utgörs av encelliga organismer, genom delning. Hos svampdelen förekommer också, med få undantag (imperfekta lavar), sexuell fortplantning via sporer. Svamparnas sporer bildas i särskilda fruktkroppar av varierande utseende och byggnad. Hos många arter är dock fruktkroppsbildning mycket sällsynt. Man brukar dela in lavarna, utgående från deras yttre byggnad, i skorplavar, bladlavar respektive busklavar. Skorplavarna kännetecknas av att de växer så tätt tilltryckt mot underlaget att de knappast går att lossa. Bladlavarna är som namnet antyder platta, bladlika och växer mer eller mindre, tätt liggande mot underlaget, men går vanligen lätt att ta loss. Busklavarna slutligen, utgör en grupp
4 som varierar starkt i utseende, men har det gemensamt att de har ett mer eller mindre yvigt, busklikt eller hängande växtsätt, och är oftast mycket finflikiga och/eller trådfina. I Sverige finns i storleksordningen ca 600 arter busk- och bladlavar och ca 1500 olika skorplavar. För världen som helhet känner man till ca 15000 olika lavarter. 2.2 Lavarna är beroende av ren luft indikatorarter Idag är miljöfrågan ett av de allra viktigaste spörsmålen i den politiska debatten och vid samhällsplaneringen. Luftföroreningarna anses av många vara vår tids största och mest svårlösta problem. De påföljande skadorna, både direkta eller indirekta på vegetation, djurliv och människor, kan förväntas inte bara i stadskärnorna utan också ute i den till synes friska landsbygden. Skadorna i barrskogen, som främst visar sig i form av barrförluster i olika stor omfattning, är idag ett ovedersägligt faktum. Barrskogen är en för landet viktig naturresurs, som också utgör en av våra allra viktigaste ekonomiska resurser. Sålunda är problemet med att luftföroreningarna drabbar denna barrskog högst besvärande för landet. Lavarna utgör till skillnad från barrträden ingen större nationalekonomisk resurs, och deras ekologiska betydelse i ett vidare perspektiv är svårbedömd. Lavarna har emellertid visat sig vara av utomordentligt stort värde för oss vid bedömningar av olika slag. Många av våra ca 2000 arter har visat sig ha mycket specifika krav på sin omgivning, och har därmed mycket att berätta om sina respektive växtplatser. De är s.k. indikatorarter. Olika lavar kan med fördel användas som indikatorer på skoglig ålder, ekologisk kontinuitet, fuktighetsförhållanden, växtgeografiskt läge, markbonitet, m.m. Sist men inte minst bör deras stora värde som indikatorer på förorenad luft framhållas. Att lavar reagerar negativt på luftföroreningar av olika slag är ett sedan länge välkänt faktum. Redan på 1800-talet gjordes sådana iakttagelser på ett flertal ställen i Västeuropa, bl.a. Manchester (Grindon 1858), Jardin du Luxembourg, Paris (Nylander 1866) och München (Arnold 1890). Under den påföljande hundraårsperioden har ett stort antal lav- och luftföroreningsinventeringar och karteringar genomförts. Dessa undersökningar har successivt stärkt vissheten om sambandet mellan höga luftföroreningshalter och lavdöd. 2.3 Mekanismer De flesta lavarna är mycket föroreningskänsliga. Det finns många förklaringar till att lavarna är särskilt känsliga. En av förklaringarna står att finna i deras sköra och exklusiva dubbelliv. Utbytesmenismerna mellan alg och svamp är lättstörda och redan vid ringa påverkan kan klorofyll, koldioxidfixering, respiration och vattenbalans påverkas i sådan grad att hela organismen dör. En annan förklaring till den stora föroreningskänsligheten är lavarnas passiva upptag av näringsämnen. Den vätska och de ämnen som hamnar på lavens yta (bålen) absorberas helt ospecifikt. Även giftiga och oönskade ämnen kan tas upp och ackumuleras i lavbålen och när en viss gräns nåtts så dör laven. Dessutom tillväxer lavarna långsamt, inte mer än någon eller några millimeter om året. Det innebär att stora lavbålar under lång tid utsatts för olika ämnen från omgivningarna. De olika lavarnas bålform avgör till viss del hur känslig respektive art är. Generellt kan man säga att ju större bålytan är i förhållande till bålvolymen, desto känsligare är laven. Sålunda är extremt busklika lavar, som t.ex. tagellavar (Bryoria spp.) och skägglavar [Usnea spp.), känsligare för luftföroreningar än lavar med mer bladlik form. De allra mest tåliga arterna finner man bland skorplavarna. Vissa lavar är till och med gynnade av luftburna föroreningar. På ett antal skorplavar, av
5 vilka flarnlav (Hypocenomyce scalaris), stadskantlav (Lecanora conizaeoides), blågrå mjöllav (Lepraria incana) och trädgrönelav (Scoliciosporum chlorococcum) är mest kända, påträffas rikligt i förorenade storstadsområden. Dessutom påträffas trädgrönealger (Desmococcus spp. eller Pleurococcus spp.), frilevande grönalger, rikligt i större städer och mer förorenade områden. Dessa organismer gynnas troligen av storstadsluftens kemiska sammansättning (framförallt. överskott av kväveföreningar) men också av minskad konkurrens från andra arter som saknas i förorenad luft. 2.4 Ämnen som är giftiga för lavar Den äldre litteraturen framhåller från förbränning av olika slag såsom varande den viktigaste orsaken till att lavarna dör i anslutning till större föroreningskällor. Detta anger Nylander (1866) från Paris och Sernander från Stockholm (1926). De sista decennierna har emellertid svaveldioxiden pekats ut som huvudorsak till lavdöd. Ett stort antal författare har jämfört aktuella svaveldioxidhalter med den befintliga lavfloran. Säkra och definitiva samband har då framkommit. Några undersökningar som bör nämnas i sammanhanget är inventeringen i Stockholm (Skye 1968), i England och Wales (Hawksworth & Rose 1976), i Spanien (Crespo et.al 1981), och den från Göteborgsområdet (Arvidsson & Skoog 1984). Tilläggas bör, att med förhöjda svaveldioxidhalter följer också förhöjningar av andra luftföroreningshalter, varför man kan förvänta sig att få god korrelation med i stort sett alla föroreningar som släpps ut från tätorter eller industrier. Många olika ämnen har diskuterats som huvudorsak till den lavdöd som observerats i och omkring större städer och industrier men en enstämmig forskarkår hävdar numera svaveldioxidens giftighet som viktigast. Svaveldioxiden absorberas av laven och bildar svavelsyrlighet vilket i sin tur angriper det livsviktiga klorofyllet, som då bryts ner till ett brunt och overksamt pigment, phaeophytin. Många har påvisat ett tydligt samband mellan luftens svaveldioxidinnehåll och lavflorans hälsotillstånd och sammansättning. Det är dock så att många olika typer av föroreningar ökar in mot föroreningskällan. Det är därför sannolikt att de flesta jämförelser skulle ha visat goda samband mellan ökad halt av respektive ämne och försämrad lavflora. De lavar som innehåller blågröna alger anses vara speciellt känsliga för svavelförorenad luft. Även andra föroreningar som fluorider, zink, kadmium och koppar har en negativ inverkan på lavfloran. Höga halter av kväveföreningar i luften ger också mycket tydliga förändringar av lavfloran. På kväverika som ädellövträd förekommer ett antal arter som inte trivs på mer näringsfattiga substrat. Dessa arter är mer eller mindre beroende av kväveinnehållande näringsämnen. Tillförseln av näringsämnen från omgivningarna, t.ex. dammpartiklar från en väg eller åker kan också påverka lavarnas förekomst, vilket ofta innebär att andelen kvävegynnade lavarter ökar på träden i området. Kvävegynnade lavarter förekommer vidare på substrat som normalt inte erbjuder tillräckliga mängder näring, då i områden med höga halter av kväveföroreningar. Ökad tillgången på kväve innebär här att arten trots allt överlever på sitt ovana underlag, t.ex. rikbarksarter på fattigbarksträd, grönalger på husväggar etc. Detta fenomen kan studeras i större städer där trafikens utsläpp av kväveoxider gör att kvävegynnade lavar förekommer på substrat som arterna inte nöjer sig med i andra miljöer. Ökade halter av ammoniakkväve i jordbruksområden kan också ge upphov till att kvävegynnade arter koloniserar nya substrat. När det gäller det fysiologiska sambandet mellan föroreningshalt och påverkan är det inte fullt klarlagt hur, eller vilka ämnen/luftföroreningar som bär huvudansvaret. Förloppen är troligen mycket komplicerade och utredandet försvåras av att lavarna består av två olika organismer i ett tätt och intimt samliv. Det är också tänkbart att olika lavar påverkas på olika sätt av olika föroreningar. Marti (1982) har under laboratorieförsök med olika lavars algkomponenter tagit fram mycket intressanta uppgifter. Vid försöket separerades algerna från svampen och utsattes därefter för olika koncentrationer av sulfit och nitrit, i lösningar med olika ph-värde. Försöken visade att algerna i vissa lavarter (t.ex. Menegazzia terebrata och Usnea florida) uppvisar en nästan helt avstannande
6 fotosyntes, medan andra arters alger (t.ex. Parmelia sulcata) inte uppvisar någon påverkan alls vid högre halter. De fotobionter som är tåligast respektive känsligast sammanfaller tämligen väl med vad som är känt om känsligheten hos respektive komplett lav. Undersökningen är emellertid genomförd med de separerade algerna i vattenmedium varför en viss försiktighet bör iakttagas vid tolkningen av resultaten och jämförelser med kompletta lavar under fältförhållanden. Den inbördes rangordningen i känslighet mellan algarterna skiljer sig emellertid i flera fall från vad man kan föränta sig för de kompletta lavarna. Exempelvis så är sannolikt lavarna Bryoria fuscescens (syn. Alectoria jubata) och Lobaria pulmonaria betydligt mer känsliga än de separerade fotobionterna antyder. Lavarna Hypogymnia physodes och Physcia adscendens är tvärtemot mer tåliga. Svaveloxider och i viss mån även kväveoxider har tveklöst en negativ inverkan på lavvegetationen. Vid sidan av dessa ämnen är även fluorider kända för att påverka lavfloran negativt, och ett flertal undersökningar har visat samband mellan höga fluorhalter och lavdöd (LeBlanc et al. 1972, Gilbert 1971, Mazel 1958 samt Martin & Jacquard 1968, i Ferry et.al 1973, Eriksson 1966). Skalor har presenterats där olika arter visat sig försvinna i olika zoner kring fluoridutsläpp. Även ozon har visat sig påverka vissa lavar genom att ha en försvagande effekt på algkomponentens fotosyntes. Svag påverkan av ozon har visat sig hos Parmelia sulcata (Nash & Sigal 1979) medan Parmelia caperata (Ross & Nash 1983) visat sig vara relativt sett mer känslig för ozon. Däremot har ozonprov på Lobaria pulmonaria inte visat någon påverkan på vare sig fotosyntes eller kvävefixering (Sigal & Johnston 1986). Detta försök visade dock att kvävefixeringen upphörde vid en sänkning från ph 5,6 till ph 2,6 och att fotosynteshastigheten då minskade med upp till 90 %. 2.5 Hur visar sig skador på lavar och lavvegetation? Lavarna eller lavvegetationen indikerar yttre påverkan av luftföroreningar genom: Vitalitetsnedsättning: Visar sig i form av dvärgväxt, deformeringar, ökad mottaglighet för infek tioner m.m. Fertilitetsnedsättning: Den sexuella förökningen genom sporer från fruktkroppar minskar vid ökad föroreningsbelastning. Arter som normalt sett ar rikt fertila påträffas sällan eller aldrig med fruktkroppar i förorenade miljöer. Ett exempel är arten Lecanora conizaeoides, som på landsbygden uppträder i en övervägande fertil form. I de allra mest föroreningspåverkade områdena dominerar en steril, sorediös form av laven (Degelius 1986). Substratbyte: Genom att växtsubstratet i vissa förorenade områden under lång tid påverkats av sura ämnen har detta förändrats så att helt andra arter än de för substratet normala påträffas. I starkt förorenade stadsmiljöer har ofta ädellövträden en lavflora som normalt hör hemma på trädslag med sur bark som t.ex. björk, gran eller tall. Ökad frekvens av svampangrepp av Athelia arachnoidea: Under senare år har Athelia arachnoidea (lavdödarsvampen) blivit allt mer vanlig, och dess karaktäristiska vita fläckar/ringar på trädstammarna är kännetecknande för städernas epifytflora. Att svampen kan vara medansvarig till städernas lavöknar behandlas av Arvidsson (1979). Minskning av artantalet: Många vanliga men känsliga arter försvinner i anslutning till förorenade områden och utsläppskällor, vilket leder till att det totala artantalet minskar. Lavdöd: Känsliga arter dör redan i svagt förorenade områden, medan även tåliga arter försvinner i starkt förorenade miljöer. De olika arternas varierande känslighet för föroreningar gör det möjligt att konstruera lavskalor som i relativa mått anger graden av föroreningar.
7 Missfärgning: Flertalet arter färgas först röda och blir därefter vita innan de faller av sitt växtsubstrat. Det är troligt att de är döda redan när missfärgning kan iakttas. Ökning av tåliga/gynnade arter: Vissa arter är tåliga eller kanske till och med gynnade av vissa luftburna föroreningar och har således visat sig öka i frekvens i förorenade områden. Ökningen kan möjligen också förklaras genom att konkurrensen med andra arter minskar. Typiska arter för mer eller mindre starkt förorenade områden är: Lecanora conizaeoides, Lepraria incana, Lecanora expallens och Hypocenomyce scalaris. 3. METODIK 3.1 Grundförutsättningar Skillnader i lavflorans sammansättning mellan olika lavytor, vad gäller artsammansättning och arternas frekvens, kan bero på varierande föroreningsbelastning. Olika arter bland lavarna har emellertid också mycket varierande krav på ekologiska grundfaktorer såsom substrat, ljus- och fuktighetsmängd, ekologisk kontinuitet etc. Observerade olikheter mellan områden kan ibland därför relateras till just ekologiska skillnader. Därför är det viktigt att de ingående områdena därför väljas så att de ekologiska grundförutsättningarna är så lika som möjligt. Områden, träd eller trädgrupper som är ekologiskt mycket olika bör således endast med stor försiktighet jämföras med varandra. 3.2 Lavarter Lavarnas sammansättning varierar beroende på substratet. I föreliggande inventering ingår med några få undantag s.k. fattigbarksträd (björk). Sådana träd har en likartad lavflora, varför alla noteringar på provträden kan anses som jämförbara. Samtliga i fält identifierbara lavarter som noterats på provträden har antecknats i ett protokoll. Alla lavarter, samt eventuell förekomst av grönalger - trädgröna (Pleurococcus spp.) noteras. 3.3 Bestånd Bestånden har valts utifrån följande kriterier: de skall omfatta ca 5 träd de skall ligga i ett öppet och exponerat läge med god solinstrålning de ingående träden skall ha en hård och ojämn bark upp till ca 2 meters höjd beståndet skall inte vara nygallrat eller nyröjt. Slyiga och täta bestånd har andra förutsättningar och en annan artsammansättning 3.4 Val av träd och antal träd Björk har den mest enhetliga och förutsägbara lavsammansättningen i bakgrundsmiljöer och har valts som huvudsakligt trädslag. I andra hand har ek- eller rikbarksträd (alm, ask, lind, asp, lönn) valts. Strävan har varit att i varje bestånd inventera ca 5 likartade träd. Detta för att minska inverkan av slumpen på lavfloran och dessutom få ett frekvensmått på förekomsten av de olika arterna.
8 3.5 Fotodokumentation Vid inventeringstillfället har varje provträd fotograferats. Fotografierna har tagits på den sida av stammen som hyser den rikaste lavfloran, av praktiska skäl på 80 till 100 cm höjd över marken. Fotografierna är tagna med positiv färgfilm (diafilm). På kameran är en 40 x 40 centimeters ram fastsatt, vilken lutas mot trädstammen vid fotograferingen. Fotopunkten har märkts ut med en liten plastskruv så att fotot vid återbesöket kan tas av precis samma yta som vid första tillfället. En noggrann beskrivning av fotostativ och utrustning finns i (Hultengren och Stenström 1988). 3.6 Beräkning av känslighetsvärdet K-värdet De olika lavarterna ges ett känslighetsvärde - K-värde - efter hur föroreningskänsliga de är. Känslighetsvärdet baserar sig på en poängskala som tagits fram i samarbete med naturvårdsverkets miljökontrollprogram, PMK (Hultengren m.fl. 1992). De använda känslighetsvärdena finns redovisade i bilagan. Poängskalan omfattar K-värden mellan 0 och 9. Ju högre K-värde en art har, desto känsligare är den för luftföroreningar. K-värde 9 mycket känsliga arter 8 7 6 5 känsliga arter 4 3 tåliga arter 2 1 mycket tåliga, eller gynnade 0 3.7 Medelkänslighetsvärde MK För varje undersökt träd har summan av känslighetsvärdena framräknats. Denna totalsumma har därefter dividerats med antalet arter. Resultatet blir ett medelvärde av K-värdena, ett medel-k, som belyser påverkan av luftföroreningar på lavfloran. n MK=l/n (K i ) i=l K i = respektive arts känslighetsvärde enligt listan i Bilaga 4. n = antalet lavarter Jämförelser mellan MK-värden för olika områden och trädslag låter sig göras då den ingående artstockens känslighetsvärden bestämmer slutvärdet och de använda känslighetsvärdena är relativt oberoende av trädslaget. Räkneexempel: Två träd inventeras. Träd 1. hyser följande arter med följande känslighetsvärden: Lepraria incana. K=1 Lecanora conizaeoides. K=0
9 Träd 2. hyser följande arter med följande känslighetsvärden: Parmelia sulcata K=3 Lepraria incana K=1 Buellia punctata K=2 Parmelia saxatilis K=3 Cetraria chlorophylla K=4 MK(träd 1)= 1/2(1 +0) =0,5 MK(träd2)=1/5(3+ 1 +2+3+4)=2,6 MK (beståndet) = (2,6+0,5)12=1,55 Kommentar: Medelkänslighetsvärdet har den fördelen att det tar mindre hänsyn till trädslag och geografisk region. Dessutom är metoden mycket lättarbetad men ställer dock vissa krav på artkunskap. Det är viktigt att man med denna metod lokaliserar alla eller de allra flesta arterna som förekommer på respektive lokal då varje art har stor betydelse som indikator och påverkar slutvärdet. De skorpformiga arterna kan uteslutas i undersökningar av lokala föroreningskällor medan de har större betydelse i ett regionalt övervakningsprogram då flera av de vanliga skorplavsarterna är relativt känsliga och har ett stort indikatorvärde. 3.8 Beräkning av kvävepåverkan, N-tal För att undersöka kväverika luftföroreningars påverkan på lavarterna tilldelades alla arter ett kvävetal, N-tal. Indelningen är baserad på uppgifter i (Wirth 1980) och är listade i bilaga 4. Andelen kvävegynnade lavar på ett träd beror på såväl barkens näringsvärde (rikbarksträd har högre N-tal) som på halten kväverika föroreningar i luften. N-tal = 3 mycket kväve gynnad 2,5 tämligen kvävegynnad - mycket kvävegynnad 2 tämligen kvävegynnad 1,5 något kvävegynnad tämligen kvävegynnad 1 något kvävegynnad 0,5 ej kvävegynnad. något kvävegynnad 0 ej kvävegynnad / kväveskyende För varje undersökt träd/bestånd har summan av kvävetalen framräknats. Denna totalsumma har därefter dividerats med antalet arter enligt samma procedur som när framräkningen av MK-värdet gjorts. Resultatet blir ett medelvärde av N-talen som belyser andelen kvävegynnade arter bland respektive trädgrupps lavarter. n N=l/n (N i ) i=l N i = respektive arts kvävetal enligt listan i Bilaga 3. n = antalet lavarter På fattigbarksträd, som t.ex. björk, är N-talet lågt i en opåverkad miljö och högt i en miljö med hög halt kväveföroreningar i luften. Det beror på att lavar som förekommer naturligt på fattigbark har
10 låga krav på kvävetillgång. Vid hög halt kväve i luften koloniseras dock fattigbark av mer kvävegynnade lavar därför att barkens naturligt låga kväveinnehåll berikats med kväve. N-talen på fattigbarksträd avspeglar därför halten kväve i luften. N-talet på rikbarksträd är ungefär lika högt i förorenad som i frisk luft. Det beror på att många rikbarkslavar är kvävegynnade (Ex: Physcia-, Physconia- och Xanthoria-arter m.fl.). Många av dem dör visserligen i förorenad luft, men istället ökar förekomsten av föroreningståliga arter som t.ex. trädgrönealger och lavar som Scoliciosporum chlorococcum, Physcia tenella och Xanthoria fallax. 3.9 Statistiska metoder a) gruppindelning Jämförelser mellan olika områden har gjorts för att analysera om lavfloran i ett område är mer påverkat än lavfloran i ett annat område. Gruppindelningen har gjorts genom att subjektivt välja ut områden som ansetts intressanta att jämföra med varandra. Denna urvalsmetod är inte slumpmässig, vilket innebär risk för att förväntningar om ett visst resultat innebär att gruppindelningen görs på felaktigt sätt och döljer den verkliga grupptillhörigheten i mätresultaten. Trots riskerna valdes denna metod, då en analys av grupptillhörighet enbart genom att dela in materialet i grupper med statistiska analysmetoder skulle kräva omfattande arbetsinsatser. Träden har delats in i 10 grupper. Trädens placering i förhållande till Stenungsunds centrum, till industrin etc. har fått bestämma vilken av grupperna de har placerats i. b) gruppjämförelser Lavfloran i grupperna har studerats genom en jämförelse med hjälp av ANOVA variansanalys. Testet är en ofta använd matematisk analys för att beräkna sannolikheten för att skillnader i mätresultat inte beror på slumpen utan avspeglar verkliga skillnader vid provtagning i olika grupper, mätserier, tidpunkt för provtagning etc. De mätresultat som analyserats är antal arter, K-värden och N-tal på provträden. K-värden och N- tal är framräknade värden, inte storheter som kan mätas eller vägas. Därför har de 10 grupperna också jämförts med hjälp av ett icke-parametriskt test (Kruskal-Wallis). Denna testmetod innebär att mätresultaten rangordnas i förhållande till varann. De rankade värdena analyseras sedan statistiskt för att beräkna sannolikheten för att skillnader i mätresultat inte beror på slumpen. En icke-parametrisk test är ett striktare sätt att påvisa om verkliga skillnader föreligger i mätresultat mellan grupper. Stickprovet utgörs av samtliga K-värden respektive N-tal som noterats på ett provträd. Vid studier av artantal har det genomsnittliga antalet arter på de träd som ingår i varje trädgrupp (vanligen 5 st) utgjort mätvärdet. c) Jämförelser mellan lavvärden och avstånd till föroreningskälla Om förändringarna i MK och N-tal är avståndsberoende styrker det antagandet att föroreningar från ett visst område påverkar lavfloran. För att analysera hur avståndet till en föroreningskälla påverkar lavarnas tillstånd har därför lavarnas känslighetsvärden (MK) och genomsnittliga kväve-tal (N-tal) avsatts mot avståndet till industri i en regressionsanalys.
11 Regressionsanalys är en vanlig matematisk metod för att studera sambandet mellan olika faktorer, t.ex. avstånd till föroreningskälla och antal lavarter på träden. Vid en regressionsanalys dras en linje kortaste vägen genom erhållna mätvärden. Denna linjes lutning visar sambandet mellan mätvärdena, i exemplet ovan hur avståndet till en föroreningskälla påverkar antalet lavarter. Föreligger ingen lutning kan heller inget samband påvisas. Dessutom görs en statistisk analys som visar sannolikheten för att mätvärdena inte är samlade kring linjen av slumpen. (Denna sannolikhet uttrycks som ett r-värde) Ju fler mätvärden som är samlade nära, eller helst på linjen, desto mer sannolikt är det att uppmätta skillnader inte beror på slumpen. I utförda regressionsanalyser har antal arter, K-värden och N-tal på provträden avsatts mot avståndet till närmsta industrianläggning. I Lysekil har dessutom avståndet till havet avsatts mot antal arter, K-värden och N-tal. I Stenungsund ansågs inte havsnära läge påverka lavfloran då Tjörn avskiljer samhället från Västerhavet. Regressionsanalyserna har gjorts i syfte att belägga om lavflorans vitalitet minskar med minskande avstånd till industrierna. Om så är fallet indikerar det att utsläpp från industrin påverkar lavfloran negativt. Genom att jämföra lavflorans status som funktion av avståndet till industri, och med avstånd till havet, kan den mest påverkande faktorn påvisas, och man kan dra slutsatser om vilken källa som orsakat eventuella förändringar i lavfloran. Det genomsnittliga värdet av lavarnas känslighetsvärden (MK) på träden i varje trädgrupp har utgjort stickproven vid dessa analyser. Vid jämförelser mellan avstånd till olika föroreningskällor, och MK- respektive N-tal har linjär regressionsanalys utförts för att undersöka om sambandet är linjärt eller icke-linjärt. d) Statistisk signifikans De resultat av de statistiska analyserna som har p < 0,05 anses vara statistiskt säkerställda. p < 0,05 innebär att sannolikheten för att resultatet beror på slumpen är mindre än 5 procent. Denna gräns för statistiskt säkerställda resultat är den vedertagna gräns som vanligen används vid statistiska analyser. 3. 10 Utsläpp från punktkällor Data om olika utsläppsmängder inom Stenungsundsområdet har erhållits från länsstyrelsens emmissionsdatabas. Följande utsläppsmängder noteras för 1992: Stenungsundsområdet NOx Totalt: 1900 ton Vägtrafikutsläpp: 607 ton Industriella utsläpp: 811 ton Stenungsundsområdet, SO2 Totalt: 160 ton Punktkällor: 55 ton Industriella utsläpp: 46 ton
12 Stenungsundsområdet VOC (Volatile Organic Compounds) Totalt: 2660 ton Punkt- och areella källor: 2421 ton Industriella utsläpp: 2190 ton 4. RESULTAT 4.1 Jämförelser mellan träd i olika miljöer i Stenungsunds- och Brofjordenområdet (Scanraff) med avseende på antalet arter, medelkänslighet och kvävetal. Gruppindelning är följande: 1. Trädgrupper i tätt bebyggda bostadsområden i centrala Stenungsund. 2. Trädgrupper i villaområden i Stenungsunds tätort. 3. Trädgrupper i nära anslutning till industrierna i Stenungsund (<1 km). 4. Trädgrupper i anslutning till industrier i Stenungsund (>1 km). Längre från tätt bebyggt område. 5. Trädgrupper intill gamla E-6. 6. Perifera trädgrupper samt grupper intill nya E-6 (innan trafikpåsläpp) >1 km från tätbebyggt område och längre från industri. 7. Trädgrupper nära tätortsbebyggelse i Stenungsund (<1 km). 8. Trädgrupper nära Scanraff i Lysekil <1 km. 9. Trädgrupper 1-3 km från Scanraff. 10. Trädgrupper >3 km från Scanraff. Kartorna 4 och 8 visar de olika trädgruppernas belägenhet i kartform. Totalt grundar sig resultatet på ca 500 inventerade träd och på ca 3000 lavobservationer. 4.1.1 Antal arter i olika miljöer inom undersökningsområdet Högsta antalet lavarter återfinns på träd nära tätortsbebyggelse i Stenungsund samt längre än 1 km från Scanraff (område 7, 9, 10). Träd i tätt bebyggda bostadsområden i centrala Stenungsund, i nära anslutning till industrierna i Stenungsund (< 1 km) samt nära Scanraff i Lysekil (område 1, 3, 8) har lägre artantal. Skillnaderna är statistiskt säkerställda. Se vidare fig. 1 samt bilaga 2; fig. 4. Skillnader mellan artantal i övriga områden är svårare att säkerställa statistiskt. Karta 2 visar artantalet i de olika inventerade bestånden i Stenungsundsområdet.
13 4.1.2 Medelkänslighetstal i olika miljöer inom undersökningsområdet Skillnader i lavarnas medelkänslighetstal (MK) kan säkerställas statistiskt i 3 olika grupper: De känsligaste lavarna noterades i de områden som ligger längst bort från industrier och från centrala Stenungsund samt på långt avstånd från Scanraff. Lavsamhällen på träd längre bort än 1 km från Scanraff, träd nära tätortsbebyggelse i Stenungsund och träd längs gamla E6 (område 4-7, 9-10) har högre medelkänslighetstal än i övriga områden. Se vidare fig. 2 samt bilaga 2; fig. 5. På träd längre bort än 1 km från industrin, i villa- och bostadsområden i Stenungsund, samt i perifera områden och längs nya E6 innan trafikpåsläpp (område 2, 3, 5, 7) är medelkänslighetstalet lägre än de i de minst påverkade områdena ovan. Lägst medelkänslighetstal noterades i centrala Stenungsund, i villaområden samt på träd närmare än 1 km från Scanraff respektive Stenungsundsindustrierna (område 1-3 och 8). Karta 3 visar medelkänslighetstalen för de olika inventerade bestånden i Stenungsundsområdet.
14 4.1.3 Kvävetal i olika miljöer inom undersökningsområdet Största kvävepåverkan på lavarna noteras i centrala Stenungsund, samt på träd närmare än 1 km från Scanraff respektive Stenungsundsindustrierna (område 1, 3, 8). Här har lavarna de högsta kvävetalen (N-tal). Se vidare fig. 1 samt bilaga 3; fig. 6. Lavarna nära tätbebyggelse i Stenungsund, längre bort än 1 km från industrierna (4), träd längs gamla E6 (5), perifera träd (6) och träd nära Stenungsunds tätort (7) uppvisar minst kvävepåverkan, d.v.s. lägst kvävetal. Karta 4 visar N-talet (inslaget av kvävegynnade arter) för de olika inventerade bestånden i Stenungsundsområdet.
15 4.2 Påverkan på lavfloran från vägtrafik (gamla och nya E-6) Några skillnader mellan lavfloran på ca 25 träd i anslutning till gamla E-6:an jämfört med perifera (övriga träd> 3 km från utsläppskäll) träd kan inte säkerställas statistiskt vare sig med avseende på N-tal (kväve) eller medelkänslighetstal. Lavfloran är enbart mycket svagt påverkad intill gamla E- 6:an. Ett något högre medelkänslighetsvärde noteras emellertid vid nya E-6 innan trafikpåsläpp än på trädstammar vid gamla E-6. 25 provträd har inventerats i anslutning till nya E-6 öster om Stenungsund inte heller här finns någon signifikant skillnad mot bakgrundsträd i Stenungsundsområdet. Dessa träd är emellertid inventerade i samband med invigningen av vägen och hade inte utsatts för någon vägpåverkan vid inventeringstillfället utan tjänstgör vid förevarande utvärdering som referensträd till Stenungsund och Stenungsundsindustrierna. Däremot är de avbildade fotografiskt och kommer att ingå i ett miljökontrollprogram för vägens påverkan.
16 4.3 Jämförelser mellan avståndet från industrier i Stenungsundsområdet, och de olika använda parametrarna - artantal, medelkänslighetstal och kvävetal. Figur 4-6 visar sambanden mellan avståndet från industri-områden (ospecificerade) och medelkänslighetstal, artantal och kvävetal för lavar på trädstammar. Artantalet och medelkänslighetstalet ökar med ökade avstånd från industrierna medan kvävetalet (andelen kvävegynnade arter) minskar. Man bör emellertid poängtera att även Stenungsunds tätort har en tydligt påverkad lavflora som väl skiljer sig från industriområdenas, varför man kan anta att föroreningar från Stenungsunds tätort också är delaktig i det visade sambandet.
4.4 Jämförelser mellan avståndet från industrianläggningen Scanraff, och de olika använda parametrarna - artantal, medelkänslighetstal och kvävetal. 17
18
19 4.5 Medelkänslighetstalet (MK) jämfört med avståndet till havet (maritim påverkan) Ingen statistiskt signifikant skillnad genom påverkan från havet genom minskande eller ökande avstånd kan noteras. Se bilaga 2; fig. 17. 4.6 Jämförelser mellan olika tätorter och miljöer i södra och mellersta Sverige med avseende på lavarnas K-värden Tabell 1. Jämförelse mellan lavarnas K-värden på träd i olika tätorter och miljöer (rangordnade efter medelkänslighet). Område Medel-K Rya skog 1,0 Centralstation-Lunden 1,2 Allén i Göteborg 1,5 <1 km fr. industri Stenungsund 1,8 Slottsskogen 1,9 Industrier i Dalsland och i Trestad 2,0 Centrala Stenungsund 2,1 Centrala Trollhättan Vänersborg 2,1 Delsjön 2,3 Scanraff (< 1km) 2,3 Inom villaområden i Stenungs. 2,5 Uddevalla 2,5 Kinna Kyrka. 2,6 Säröleden 2,7 Mellerud 2,8 1-3 km fr. industri Stenungsund 2,9 Bengtsfors 2,9 Sandsjöbacka N 2,9 Scanraff (1-3 km) 3,0 Vättlefjäll 3,0 Gamla E-6 Ucklum 3,1 Ulricehamn 3,1 Skene kyrka. 3,2 Nya E-6 Std (innan trafikpåsläpp) 3,3 Dals Ed 3,5 Sandsjöbacka 3,5 Hyssna kyrka. 3,7 Scanraff (>3 km) 3,9 Landsbygd, Västsverige 4,0 Landsbygd, Åre 4,4 Skephults kyrka. 4,9 Antal träd i Stenungsundsinventeringen 350 Antal träd i Lysekilsinventeringen 150 Totalt jämförelsematerial ca 1000 Stark lokal påverkan Måttlig stark lokal påverkan Ingen till måttlig lokal påverkan
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 5. DISKUSSION 5.1 Lavflora visar både gamla försyndelser och nya! Undersökningsresultatet ger framförallt en bild av en påverkan som kanske pågått under den senaste 5-årsperioden. På de olika trädstammarna har lavsamhällen etablerat sig och anpassat sig till en nyuppkommen situation. Tåligare arter har vandrat in och känsligare har dött. Man kan förvänta sig följande scenario när föroreningshalterna höjs. 1. De allra känsligaste arterna dör relativt snabbt, kanske på några få dagar eller veckor beroende på halthöjningen. Att laven dött visar sig ofta genom en missfärgning (ibland rödfärgning). Sedan svartnar laven för att till sist falla av trädstammen. 2. De tåligare arterna påverkas också men enbart genom dvärgväxt och missbildningar. 3. Nyetableringen inhiberas och man kan inte se små lavetableringar på trädstammen förutom arter som är tåliga eller gynnade av den nyuppkomna luftsituationen. Detta leder till att medelkänsligstalet (MK) sänks. Den beskrivna processen från en för lavfloran katastrofal föroreningshöjning till ett stabiliserat lavekosystem kan förväntas ta ca 1 år. När föroreningshalterna sänks kan följande utveckling förväntas: 1. Nya lavbålar, av i omgivningen vanliga arter, etablerar sig. Dessa arter är genom sitt frekventa uppträdande i anslutning till den aktuella platsen relativt tåliga och har överlevt den nämnda föroreningshöjningen. 2. Lavsamhället kommer att domineras av vitala bestånd av tåliga arter. Det är troligen detta stadium vi idag kan se i villaområden, perifera tätortsmiljöer m.fl. områden som undergått en tydlig sänkning av svaveldioxidhalterna under senare år. 3. En successivt förbättrad luftsituation kommer så småningom ge känsliga arter som t.ex. skägglavar möjlighet att etablera sig för att så småningom normalisera lavsamhället. En sådan här beskriven cykel beräknas ta ca 10 år. En lav har en tillväxt på mellan 1 mm - 1 cm (egna uppmätta, opublicerade värden) och kan under ca 5-10 år nå en storlek på 5-10 cm. Med tanke på att känsliga arter etablerar sig ett senare skede, kanske 1-2 år efter att en förbättrad luftsituation inträtt, kan man påräkna en eftersläpning när det gäller dessa arter. 5.2 Trenderna kan utrönas genom återinventering Enda möjligheten att avgöra sådana här skillnader/trender är att göra uppföljningar för att se var i det beskrivna skedet man befinner sig. Det är sålunda tänkbart att den lavflora som idag studeras i det aktuella området är skapad för flera år sedan och att trenden är positiv. Med tanke på att svaveldioxidutsläppen från Stenungsundsområdet minskat mycket dramatiskt under de senaste 10-20 åren är det troligt att den zon av påverkan på lavfloran som syns inom såväl tätort som kring industrier är minskande. Rik lavflora har påträffats på relativt nära håll vilket är glädjande och kanske är detta ett litet indicium på att förbättringar sker. Genom att en omfattande och noggrann fotografering genomförts är det möjligt att studera skillnader i såväl artsammansättning som återetablering av nya lavbålar. 5.3 Påverkade områden Genom att olika lavparametrar studerats och jämförts med avståndet till industrier och genom att ett statistiskt signifikant samband kunnat fastställas kan man uppskatta den påverkade arealen. Beroende på var man lägger in opåverkad lavflora kan man konstatera en påverkan som sträcker sig ca 5-10 km från Stenungsundsområdet. Ungefär samma omfattning kan konstateras i Scanraffområdet.
30 Här bör man poängtera det faktum att flera betydande utsläppskällor ingår av vilka några bör framhållas, Stenungsundsindustrierna med tillhörande tung trafik, Scanraff med tillhörande transporter, dels Stenungsunds tätort där persontrafik och tung trafik är den största utsläppskällan till luften. Det är därför svårt för att inte säga omöjligt att på ett direkt sätt peka ut en ensam källa som orsak till avsaknaden av lavar som konstaterats i undersökningen. 5.4 Rik lavflora nära utsläppskällor På ett flertal inventerade platser har rik lavflora med inslag av känsliga arter kunnat konstateras på oväntat nära avstånd från såväl Stenungsundsområdet som Scanraff. Dessutom ligger den s.k. Näverkärrskogen några km NO om Scanraff med landets allra rikaste epifytiska (trädväxande) lavflora. Här finns ett stort inslag av såväl hotade som extremt känsliga arter. Läget skogen ligger i är emellertid ganska väl skyddat från direkt påverkan. Detta antyder två saker, nämligen att lavfloran är känsligast för lokalt bildade luftföroreningar (gasformiga) och att påverkan från lokala punktkällor inte når särskilt långt ut från källan innan de späds ut såpass mycket att de skadar lavfloran. Detta gäller i dagsläget och det finns anledning att tro att så inte var fallet för 10-20 år sedan när svaveldioxidutsläppen var mycket större än idag. 6. UTVÄRDERING AV LAVDATA FRÅN FOTOGRAFERADE TRÄDSTAMMAR 6.1 Fotoanalys Vid bildtolkningen kan alla bilder studeras i samma skala då kamerans ram, vilken syns i bildens kanter, används för att kalibrera bildernas storlek. Alla bilder studeras i skala 1: 1. Ytan där bilden projiceras är indelad i 2-centimetersrutor, tillsammans 400 st. I varje rutas mitt finns en punkt (5 mm) och där punkten och en lav sammanfaller registreras detta som en träff. Samtliga förekommande lavarter på bilderna räknas om de med säkerhet kan artbestämmas och om deras utbredning kan avgränsas i bilden. I några fall har också lavar räknats även om de endast kunde bestämmas till släkte. De fall där laven tangerar punktens kant räknas också. Vid räknandet används en handräknare som registrerar antal tryck på en knapp. Handräknaren används för att minska risken att komma av sej eller räkna fel. Lavarnas förekomst räknas bara om de framträder tydligt på båda bilderna. På vissa lokaler är ljusförhållandena vid fotograferingstillfällena ofta något olika, varför några lavarter kan framträda olika tydligt i bildparen. Stora och tydliga exemplar av lavar är dock möjliga att räkna på båda bilderna. I så fall har endast stora och tydliga exemplar räknats på båda bilderna ( minsta gemensamma nämnare ) för att undvika felaktiga resultat orsakade av skillnader i ljustillgång på bildparen. Om någon lavart framträder alltför otydligt på någon av de bägge bilderna kan den uteslutas helt vid bildtolkningen för att undvika felaktiga slutsatser om lavartens tillväxt under perioden. 6.2 Beräkning av arternas förekomst Summan av alla räknade arter ger en uppfattning om frekvensen av de olika lavarna på bilden.
31 Enbart en art kan förekomma i varje punkt/2x2 cm-ruta. Det innebär att summan av alla förekomande lavar på en bild inte kan överstiga antalet punkter i bilden (400). Summan är alltså inget absout ytmått utan ett mått på artens relativa frekvens. Summan kan också användas till att beräkna om en lavart har minskat eller ökat från första till andra fototillfället genom att jämföra antalet rutor som arten förekommer på de bägge fotografierna. 6.3 Beräkning av K-värden och N-tal Ett K-värde för varje fotografi har räknats fram för att få ett mått på luftföroreningarnas påverkan på lavarna i bilden. K-värdet för varje lavart har multiplicerats med det antal punkter som arten förekommer i. Genom att lägga ihop summorna för alla förekommande arter i bilden och sedan dividera med det totala antalet rutor erhåller man ett medel-k-värde för lavarna i bilden. Om känsiga arter har ökat i förekomst på foto nr 2 kommer medel-k-värdet att öka, och därmed indikera att luften förbättrats. Exempel: På ett foto förekommer blåslav (K-värde 2) i 100 punkter, gällav (K-värde 4) i 100 punkter och skrynkellav (K-värde 3) i 50 punkter. Bildens K-värde (medel-k/punkt) blir: (2 x 100) + (4 x 100) + (3 x 50) = 750 dividerat med 400 =1,88. På samma sätt har ett N-tal beräknats för lavarna i bilden. Varje lavarts N-tal har multiplicerats med artens utbredning i antal punkter. Summan av alla arter kan sedan divideras med antalet punkter. Om kvävegynnade lavar ökar i utbredning på bilden från besök nr 2 kommer N-talet i bilden att öka och indikera högre belastning av kväveföroreningar. 6.4 Korrigeringsfaktor för tillväxt Fotografierna avbildar ibland träd med mindre än 40 cm omkrets eller träd som genom bildens parallaxförskjutning upplevs som smalare än 40 cm. Träden tillväxer i allmänhet någon eller några centimeter om året. Det innebär att träden i så fall täcker en större del av fotoytan på fotot från återbesöket. För att korrigera för detta bör man dividera med det totala antalet punkter som upptas av trädstammen vid varje inventeringstillfälle. 6.5 Övriga korrigeringar Minsta individen utesluts hos vissa arter: Hos de minsta lavarterna kan alla individ medräknas oavsett storleken hos individen (förutsatt att de kan bestämmas till art). Dessa arter är: Candelaria concolor, Cetraria pinastri, Parmelia glabratula, Parmeliopsis ambigua, Physcia tenella, Xanthoria fallax, X. parietina, X. polycarpa Hos större lavarter kan de minsta exemplaren uteslutas vid räknandet för att minska risken för felbestämningar. (De minsta exemplaren har ofta mindre tydliga karaktären än väl utväxta exemplar.) Individ mindre än 5-10 % av en bildrutas storlek, d.v.s. c:a 0,4-0,2 kvadratcentimeter utesluts. Övriga arter som noterats i bildrutorna kan räknas på detta sätt. 6.6 Tolkning av förändringar överförs till kartor Ett s.k. tolkningstal kan användas för att beskriva lavflorans utveckling på de olika träden. Tolkningstalet väger samman lavarnas tillväxt och känslighet för luftföroreningar i ett enda tal. Om lavarnas utbredning på trädstammen ökat från 1986 till 1992 blir tolkningstalet positivt, ju större tillväxt desto högre tolkningstal. Har lavarnas utbredning minskat blir tolkningstalet istället nega-