ouiib of Jflusic i arkivmiljö: hur kommer man på en sådan befängd idé? Så frågar måhända en ickearkivarie, men vi som dagligen, i bergrum och kontorslandskap, smeker åldriga volymer och för den heroiska kampen för vårt kulturarv, vi förstår att inget annat kall ligger så nära musikalen Sound of Music som det arkivistiska. Ar det inte som en strid mot mordiska fascister att förhandla med oförstående materialister som förordar gallring? Känner vi oss inte alla som Julie Andrews var gång vi öppnar en kartong? Är inte alla små arkivarier och arkivissor, som tultar runt så fint på institution och kontor lika näpet söta som barnen von Trapp i musikalen? I alla fall var det så vi upplevde världen, vi som satte upp spexet Dr Weibull eller Världen är full av volymer 1999 (på Gula Villan) och 2000 (på Hasselbacken). Och inför Emil Hildebrands Vänners 10-årsjubileum började därför en kommitté bestående av Pernilla Friberg (numera Rosengren) Lars Lundqvist och undertecknad att skissa på ett spex vid namn Sound ofarchives. Emellertid hann vi aldrig klart och det fick istället bli några sketcher om sällskapets uppkomst som framfördes på förra jubileumsfesten. De avslutades dock med ett smakprov på det kommande spexet i form av visan Hildebrand. Vår tanke var att släppa det färdiga spexet redan följande år. Livets hårda vardag grep dock tag om våra strupar och snart trodde vi oss ha framfört vårt sista spex, i alla fall i detta livet. Men så blev det jubileum igen och av någon besynnerlig anledning gav sällskapets styrelse en gammal stofil som mig i uppdrag koka samman en underhållning. Lars och jag letade rester på våra hårddiskar, knattrade nytt, Jonas Dahlberg kompletterade med en finstämd visa, Martin Olsson med kommentarer av Ingmar Bergman, och strax låg manuset där, fix und fertig. Att vi sedan utan allt för mycket bestickning, gråt och utpressning lyckades få ihop en fantastisk hop underbara skådespelare som gav de halvdana verserna liv och lyster var ju ett under. Det är med stolthet jag kan presentera detta destillat av arkivistisk levnadsvisdom, denna pamflett för Allmänna Arkivschemats bevarande, denna genuina hyllning till Emil Hildebrand och än mer till det illustra sällskap som bär hans namn: Vårt älskade SEHV. Quidquid latine dictum sit, altum viditur! Edward Blom, spexgeneral
Handlingen i Sound of Arcives Akti I en idyllisk dal i en sagolik liten alprepublik finns ett av världens äldsta och vackraste arkivinstitutioner. Det drivs inte av vanliga arkivarier, utan de som arbetar där har lovat evig trohet och kyskhet och inträtt som arkivnunnor och i vissa fall arkivbröder. I detta arkivkloster har Maria, en enkel, men frodigt brutal och barmstark flicka av folket nyligen inträtt - till hennes proveniens abbedissan och de andra arkivnunnornas förtret och besvärlighet. Scenen inleds med en prolog där kören redogör för hur arkiven sjunger och Maria i ett intensivt sång- och dansnummer framställer sitt passionerade, ja rent av erotiska förhållande till arkiven. Samtidigt diskuterar abbedissan och en handfull arkivnunnor två problem: Kurt von Papp, en busunge som terroriserar hela dalen, samt Maria: som till och med sägs ha vädrat i arkivet! Efter en längre växelsång där de heliga systrarna uttrycker sin frustration uppkommer slutligen idén att fördriva ont med ont: genom att sända iväg syster Maria till familjen von Papp och därmed både bli kvitt henne och få någon som kan uppfostra odågan Kurt. Akt 2 Maria anländer som guvernant till Baron von Papps slott, diskuterar lakritspipor och får glädjen att lära känna baronens sex barn. Att baronen fått inrätta en särskild kyrkogård på slottets ägor för tidigare guvernanter skrämmer inte denna karska kvinna som istället börjar lära barnen von Papp att förteckna. Endast en av barnen, den lilla Gretl, kan sägas ha ett hjärta av guld, vilket också Maria tar varje tillfälle i akt att trampa på. Akt 3. Arkivklostret har inte tillräckligt med kallelser för allt som skall förtecknas, utan har projektanställt baronens äldsta dotter Lidl. Där har en, som Ingmar Bergman uttrycker det, åtråhetsdemon besatt henne och broder Fraternicus, som i finstämda toner uttrycker sin ömsesidiga kärlek och uppmanar varandra att skynda sig med att förteckna färdigt arkivet innan den dyra projekttiden rinner ut.
Rykten om att det fjärran Riksarkivet drabbats av en hemsk irrlära har länge cirkulerat i dalen. De en gång så godmodiga RA-isterna skall ha avfallit från Hildebrands lära och ersatt Det Allmänna Arkivschemat med processorienterad arkivredovisning. Lilla Lidl är rädd att de skall komma och förteckna om arkivklostrets hela bestånd. Broder Fraternicus tröstar henne med att detta är lika otroligt som att arkivkartongen han håller i handen skulle innehålla något annat än gamla papper. Lidl låter sig tröstas, men när Fraternicus senare öppnar kapseln och den visar sig innehålla en flaska Chartreuse förstår hon att detta är ett omen och drabbas av förskräckelse. Akt 4 Det onda omenet visar sig ha talat sanning: baron von Papp, Maria och barnen rusar in på scenen skrikande att RA-isterna är på väg och arkivklostret är i fara. Innan de hunnit rädda undan så mycket som en volym rusar dock de svartklädda och tungt beväpnade RA-isterna in på scenen. De kräver att alla förteckningar skall brännas och hela det gigantiska beståndet av tusentals år gamla handlingar omförtecknas enligt den nya processorienteringsmodellen. [Här undviker manusförfattarna skickligt alla allusioner till Kafkas Processen för att inte hindra någon annan att skriva ett arkivspex med detta namn.] Abbedissan slås dock inte ur fattningen, hon uppmanar baronen att sjunga Hildebrandvisan, vilket stärker den goda sidan och får RA-isterna att börja vackla. I sitt uppmjukade sinnelag accepterar de att dricka ett par glas och kan sedan i lugn och ro få sig till del vad processorienteringsmodellen egentligen kommer innebära: ingen kan hitta något utifrån förteckningarna, utan de blir alla fullständigt beroende av den arkivarie som utfört förteckningsarbeten. Ställda inför denna dystopi att bli beroende av sina egna underordnade beslutar sig RA-isterna för att ändå behålla Hildebrands modell. Alla skålar och jublar, Gretl blir slagen i huvudet och t.o.m. Bergman och publiken sjunger med.
Foton från genrepet Hur skall vi kirra biffen med Maria? Hur gör man tre små ögon av en fot! Foto Anders Gidlöf.
Hennes Jrroveniero omvänder de anfallande RA-isterna. Foto: Jonas Dahlberg.
Sound of Archives eller Familjen von Papp går på en förteckning eller Till det allmänna arkivschemats försvar. Spexa buffa archissimae i fyra akter in schwedisch Libretto: Edward Blom, Lars Lundqvist, Jonas Dahlberg och Martin Olsson. Efter en idé av: Pernilla Rosengren (f.d. Friberg), Lars Lundqvist, Edward Blom och 1999-2000 års spexgrupp. Musik: Richard Rodgers (Sound of Music), Erna Tauro (Höstvisa) Scenarbetare: Eva Carlsson Werle Tygansvarig: Agnes Sollid Trevlig närvaror på första repet: Tiit Baugus Kulissmålare: Maria Lundin Sufflör: Bodil Jansson Styrelsekontakt: Agnes Sollid Scenteknik, ljud och ljus: Anders Gidlöf och Martin Olsson Rekvisitaansvarig: Lars Lundqvist Spexeterare: Martin Olsson Kostymsamordnare och sångtränare: Jonas Dahlberg Spexgeneral och programmakare: Edward Blom
I rollerna: Ingmar Bergman, regissör, salig Maria, novis i arkivklostret, inte direkt en nyponros Hennes proveniens abbedissan, just densamma Nunna 1 Nunna 2 Nunna 3 Nunna 4 Baron von Papp, närmast en nyponros Lidl von Papp, baronens äldste dotter, barn 1 Friedrich von Papp, baronens son, barn 2 Louisa von Papp, barn 3 Kurt von Papp, barn 4, en odåga Brigitta von Papp, barn 5 Gretel von Papp, barn 6, familjens vita får Broder Fraternicus, projektledare RA-isternas, gruppbefäl RA-ist 2, kraftigt beväpnad RA-ist 3, stum En flaska grön Chartreuse Martin Olsson Edward Blom Lars Lundqvist Lotta Sahlberg Charlotte Raab Jaan Pannel Maria Lundin Jonas Dahlberg Anders Gidlöf Lars Lundqvist Rita Feldman Dag Björklund Lotta Sahlberg Agnes Sollid Liselotte Beke Liselotte Beke Rita Feldman Jaan Pannel En flaska melonlik Orkestern är ersatt med musikanläggning och karaokemusik.
Sångerna Arkiven sjunger Mel: The hills are alive of the sound of music Text: Edward Blom Kören och Maria: Maria: Kom fröjdas min själ! Hör arkiven sjunger, De vittnar om det som har vart en gång. Det dånar en kör. Ja arkiven sjunger. Mitt hjärta vill ha varje dammig kartong. Mitt öga vill läsa var möglig volym med var stööörd piktur. Min näsa vill sniffa var grådaskigt damm ur var gallringsbur. Min kropp vill få gnida sig varm mot en oknuten bunt, så sk Få smeka insmorda diarier av läder med stö-ö-ö-ö-ön. Lika som bär...
Förteckingsvisan Melodi: DoRc-Mi Text: Edward Blom Maria: Barnen: Maria: Barnen: Låt oss nu ta de hela från början ifrån Hildebrands första princip. När du räknar, då börjar du 1, 2, 3 vid förteckning, då börjar du A, B C. AB, C, A, B, C Vart arkiv kan man så en ordning ge AB, C, A, B, C Maria: A, B, C, D, E, F, G, O [talat] Få se om jag inte kan pressa in det här i ungarna lite mer pedagogiskt, hur är det Smedis brukade göra, ja visst ja... A ger koll på protokoll B är allting som går ut. C: / diariet kan du se. D - register utan prut. E är allting som går in. F är buntar med allting. G på siffror är så stinn. och allt annat går på O, O, O, O. Maria: Lidl Friedrich försjunger varje bokstav t.o.m. F, barnen svarar.. (A) ger koll på protokoll. (B) är allting som går ut.
Louisa Kurt Brigitta Gretl Liesel (C) I diariet kan du se. (D) register utan prut (E) är allting som går in. (F) är buntar med allting (G) på siffror är så stinn Maria &. barnen: och allt annat går på.. Maria och barnen: Barnen Maria A ger koll etc. Alb, F2ab D3abedc Ö7de kolon 3 Ö7de kolon 3 När schemat blivit till ditt liv kan du förteckna vart arkiv! Alla: Alb, F2ab Ö7de kolon 3 När schemat blivit etc. Maria och barnen: Alla: A ger koll på protokoll etc. A3c, Clb, D2e, E5d A3c, Clb, D2e, E5d När schemat blivit etc. A ger koll etc. - ännu en gång!!!
Projektledarens visa Mel: Erna Tauro Text: Jonas Dahlberg Lidl: Fraternicus: Lidl Fraternicus: Arkivet är så väldigt stort och ingenting stod rätt, största risken är att vi blir alltför sena. Kom kamma mig en smula för min bena sitter snett och jag vet att dina händer är så lena. Jag märkte aldrig förut att arkivet var så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort och det är så väldigt lite jag gjorde. Skynda dig älskade, skynda att ordna! Tiden den tickar minut för minut, tänd några ljus, här är mörkt såsom katten, snart är den dyra projekttid slut. Jag letar efter nå'nting som vi kanske glömde bort, och som du kunde hjälpa mig att finna. Projekttiden den går, den är alltid lika kort, den är drömmen om det man velat vinna. Vi hinner kanske färdigt förr'n skymningen blir blå, arkivet blir helt färdigt och kapslat. Kanske hittar vi då det, som vi nu har tappat bort och så blir vi alla glada och fromma. Skynda dig älskade, skynda att ordna! Tiden den tickar minut för minut, tänd några ljus, här är mörkt såsom katten, snart är den dyra projekttid slut.
Hildebrand Mel Edelweiss: Text: Lars Lundqvist Det är denna som skall sjungas som allsång Hildebrand Hildebrand Varje arkivs princip är smart och klok ej en tok planen din alltid mig lär Ordning och rätt Sökbarhet blir lätt Sökbart för vår framtid Hildebrand Hildebrand Med arkiv för vår framtid Hildebrand Hildebrand Med arkiv för vår framtid Ordning och rätt Sökbarhet blir lätt Sökbart för vår framtid Hildebrand Hildebrand Med arkiv för vår framtid
Vem var den verkliga familjen von Trapp? Musikalen Sound of Music bygger på Maria von Trapps egna böcker om sitt liv. Små detaljer är naturligtvis ändrade, men de stora skeendena i stämmer väl överens med hennes livshistoria: hon var novis i benediktinerklostret i Salzburg, betraktades som klostrets svarta får, blev sänd till kaptenen vid flottan, hjälten från första världskriget, Georg von Trapp för att bli guvernant åt hans sju moderlösa barn. Hon gifte sig med honom och tvingades slutligen fly när nazisterna tog över. Den stora skillnaden är dock att hon i verkligheten blev sänd till familjen von Trapp redan i mitten av 20-talet. De sju barnen kaptenen hade med den avlidna hustrun hade innan flykten hunnit få sällskap av två gemensamma barn. Von Trapp hade dessutom hunnit bli ruinerad och fått hyra ut större delen av slottet som studenthem och hela familjen hade turnerat runt i Europa på sångturné efter att först gjort succé på Salzburgfestivalen. När de lyckats ta sig över Alperna till neutrala Schweiz kom de faktiskt en vända förbi Sverige som flyktningar. Fromma katoliker som de var inhystes hela skaran i Marielund på Ekerö, en villa med tillhörande småhus som skänkts till Kyrkan av Baronessan von Klinckowström. Idag är Marielund stiftsgård och kapell i vilket Edward Blom som spelar Maria i denna spexversion är döpt. Senare tog sig von Trapps vidare till USA. Kaptenen avled ett par år efter kriget, medan Maria överlevde honom med 40 år. (Han var betydligt äldre än i filmen...) Hennes historia blev först två böcker, sedan två filmer och så musikal på Broadway, till vilken all den kända musiken skrevs. När även musikalversionen filmades 1965 blev familjen von Trapp kända och älskad över hela världen. Men, det var först 17 november 2007 Marias livshistoria äntligen fick sin fullkomning i arkivspexversionen Sound of Archives, vars innehåll garanterat inte har något med den riktiga Maria von Trapps liv att göra.
Spexensemblen tackar MIM CENTRUM FÖR NÄRINGSLIVSHISTORIA CENTRE FOR BUSINESS H1STORY IN STOCKHOLM för utlåning av repetitionslokaler samt sponsring av programtryck Finansieringen i övrigt täckt genom Humanistiska Föreningen vid Stockholms universitet (tack, tack, tack) och genom Sällskapets Emil Hildebrands egen kassa.