Jag hoppades att det skulle komma fram. Glad att du frågade.

Jag hoppades att det skulle komma fram. Glad att du frågade. Att fråga patienter om erfarenheter av våld i nära relationer på en öppenpsykiatrisk mottagning Hälso- och sjukvårdsförvaltningen 08-737 40 40 Datum: 2016-01-20 Diarienummer:

Enheten Vårdgivarstöd, avdelningen Stöd för evidensbaserad medicin, Hälsooch sjukvårdsförvaltningen Carina Gyllner Bergmark 08-123 186 50 carina.gyllner-bergmark@sll.se Camilla Järborg 08-123 133 95 camilla.jarborg@sll.se

Förord Hälso- och sjukvården har sedan oktober 2014 i uppdrag att identifiera, och erbjuda patienter som utsatts för våld i nära relationer vård och stöd. En förutsättning för att patienter med erfarenhet av våld i nära relationer ska få adekvat vård och stöd är att våldet upptäcks. För att upptäcka patienter med erfarenheter av våld i nära relationer bör hälso- och sjukvårdspersonal ställa frågor om våld. Kunskapscentrum om våld i nära relationer, på avdelningen Stöd för evidensbaserad medicin inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen, erbjuder utbildning och stöd i utvecklingsarbeten. Arbetet syftar till att höja vårdgivares, samt hälso- och sjukvårdspersonalens beredskap att bemöta samt ge god vård till barn och vuxna som har utsatts för våld i nära relationer. Hösten 2014 kontaktades Kunskapscentrum om våld i nära relationer av ADHD-mottagningen i Norra Stockholms Psykiatri. Personal på mottagningen misstänkte att deras patienter kunde ha erfarenheter av att utsättas för och/eller använda våld i nära relationer utan att det uppmärksammades av personal på mottagningen. Mottagningen ville utveckla arbetet för att bättre upptäcka och bemöta patienter med erfarenheter av våld i nära relationer. I samverkan, mellan Kunskapscentrum om våld i nära relationer och ADHD-mottagningen, planerades och genomfördes ett projekt våren 2015 till och med januari 2016. Projektet utvecklade rutiner för att fråga patienter om våld i nära relationer och dokumentera deras uppgifter om det i patientjournal samt en handlingsplan för att kunna erbjuda patienter adekvat stöd och hjälp. Fyrtio procent av de tillfrågade patienterna berättade om utsatthet och 18 procent om användning av våld i nära relationer. Både patienter och personal var positiva till rutinmässiga frågor om våld. Föreliggande rapport är en beskrivning av projektarbetet och resultatet. Erfarenheter från projektet kommer att utgöra en viktig del av Kunskapscentrums fortsatta utvecklingsarbete tillsammans med ADHDmottagningen men också andra vårdgivare inom Stockholms läns landsting. Carl-Gustaf Elinder Avdelningschef Avdelningen Stöd för evidensbaserad medicin Hälso- och sjukvårdsförvaltningen Stockholm, mars 2016 Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 1

Innehållsförteckning Förord... 1 Bakgrund... 3 Projektet... 4 Mål och syfte... 4 Målgrupper... 5 Projektorganisation... 5 Genomförande... 5 Utbildningar och workshops... 5 Rutiner, handlingsplan och kontaktlista... 5 Rutinfrågor och utdata från TakeCare... 7 Enkäter... 7 Etiska ställningstaganden... 8 Resultat... 8 Utdata TakeCare... 8 Kvinnors erfarenhet av våld i nära relationer... 9 Mäns erfarenhet av våld i nära relationer... 9 Anmälan till socialtjänst... 9 Patientenkäter... 10 Att få frågor om utsatthet för våld i nära relationer... 10 Att få frågor om användning av våld i nära relationer... 10 Personalenkäter... 11 Utbildningen... 11 Rutin, handlingsplan och kontaktlista... 11 Att fråga om våld i nära relationer... 12 Dokumentation om våld i nära relationer... 12 Stöd och hjälp till patienter... 13 Sammanfattning och diskussion... 13 Förslag till implementering och fortsatt utvecklingsarbete... 15 Litteratur... 17 Bilageförteckning... 19 Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 2

Bakgrund I Sverige har var fjärde kvinna och var sjätte man någon gång i livet utsatts för våld i nära relationer fysiskt, psykiskt, sexuellt våld eller våld genom försummelse av någon som står i nära och förtroendefull relation till den utsatta. Runt sju procent av både män och kvinnor har utsatts för våld i nära relationer någon gång det senaste året (Brå 2014; NCK 2014; Socialstyrelsen 2015). Socialstyrelsen har utifrån forskning belyst att vissa kan vara särskilt sårbara och riskerar att lida särskilt allvarliga konsekvenser till följd av våldsutsatthet i nära relationer. Det som kan göra en person särskilt sårbar är fysisk och psykisk funktionsnedsättning, ålder, sexuell läggning, utländsk bakgrund, drog- och alkoholvanor. Sårbarheten kan exempelvis bero på ensamhet och isolering, okunnighet om rättigheter, socialt och ekonomiskt beroende av andra (Socialstyrelsen 2015). Utsatthet för våld i nära relationer är starkt sammankopplat med psykisk och fysisk ohälsa på kort och lång sikt. Studier visar att våldsutsatthet samvarierar med exempelvis depression, ångest, PTSD, och ADHD. Det finns även studier som visar samvariation mellan användning av våld i nära relationer och psykisk ohälsa samt ADHD (NCK 2014; Socialstyrelsen 2015; Wymbs et al. 2015; D. Guendelman et al. 2016; Fuller Thomson & A. Lewis 2015; Buitelaar 2015; González 2013; Fang et al. 2010). ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) innebär bristande uppmärksamhet och/eller överaktivitet och impulsivitet. ADHD är en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning med debut i barndomen. Den psykiatriska samsjukligheten är hög och ADHD innebär också en riskökning för missbruk och kriminalitet (Psykiatristöd.se). Även om samvariation mellan våld i nära relationer och ADHD beskrivs i forskningen är kausaliteten inte utredd. I refererade studier diskuteras om det är ADHD eller annan psykisk ohälsa och/eller annan social problematik som missbruk av alkohol eller droger som samvarierar med utsatthet och användning av våld i nära relationer. Oavsett kausalitet och förklaringsmodeller rapporterar gruppen vuxna personer med ADHD-diagnos erfarenheter av våld i nära relationer i vissa fall i högre omfattning än genomsnittet i befolkningen (Wymbs et al. 2015; D. Guendelman et al. 2016; Fuller Thomson & A. Lewis 2015; Buitelaar 2015; González 2013; Fang et al. 2010). Sedan oktober 2014 ställer Socialstyrelsen krav på hälso- och sjukvården att utveckla arbetet med våld i nära relationer (SOSFS 2014:4). Föreskrifterna är könsneutrala och anger att hälso- och sjukvården ska fråga patienter om erfarenhet av utsatthet för våld i nära relationer om de uppvisar symtom eller andra tecken på våldsutsatthet. Utöver detta ska hälso- och sjukvården ha rutiner för att dokumentera uppgifter om våld i nära relationer, anmälan om oro för barn enligt 14 kap. 1 socialtjänstlagen samt intern och extern samverkan - med socialtjänst, polis och frivilliga aktörer - för att ge adekvat stöd och vård till våldsutsatta (SOSFS 2014:4; Socialstyrelsen 2015). Kopplat till Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 3

Socialstyrelsens föreskrifter finns en vägledning som rekommenderar att frågor om våldsutsatthet rutinmässigt ställs till alla kvinnor som besöker vuxenpsykiatrin som del av god klinisk praxis (Socialstyrelsen 2014a). Föreskrifterna ställer inte krav på hälso- och sjukvården vad gäller våldsutövare, det är socialtjänstens ansvar att erbjuda våldsutövare stöd och hjälp för att sluta använda våld. ADHD-mottagningen är en specialistenhet inom Norra Stockholms Psykiatri som behandlar vuxna patienter med ADHD-diagnos. På mottagningen arbetar läkare, sjuksköterskor, psykologer, kuratorer, arbetsterapeut och beteendevetare. Mottagningen har drygt 1300 patienter. Samsjuklighet som ångest och depression är inte ovanligt, vilket också behandlas på mottagningen. En av kuratorerna på ADHD-mottagningen hade en hypotes om att många patienter som besöker mottagningen kan ha utsatts för, och/eller använt, våld i nära relationer någon gång i livet och att detta inte uppmärksammas av personal på mottagningen. Kuratorn, överläkare och enhetschefen på mottagningen identifierade ett behov av att kartlägga hur många patienter som besöker mottagningen som har erfarenheter av våld i nära relationer. De såg också ett behov av att utveckla gemensam kunskap, samt rutiner och en handlingsplan på mottagningen för att bättre upptäcka och bemöta patienter med erfarenhet av våld i nära relationer. Mottagningen kontaktade Kunskapscentrum om våld i nära relationer och under hösten 2014 utvecklades en projektplan. Med klinikledningens godkännande inleddes projektarbetet våren 2015 och avslutades januari 2016. Projektet Mål och syfte Syftet med projektet var att utveckla ADHD-mottagningens arbete med våld i nära relationer för att patienter som har erfarenheter av utsatthet och/eller användning av våld i nära relationer får adekvat bemötande, vård och stöd. Målet skulle uppnås genom att: Genomföra två utbildningar och två workshops med personalen Utveckla rutiner för ADHD-mottagningen om att ställa frågor om erfarenhet av våld i nära relationer samt anmälan enligt 14 kap 1 socialtjänstlagen Utveckla rutiner för dokumentation av uppgifter om våld i nära relationer i patientjournal Definiera vilket stöd som ADHD-mottagningen, och andra aktörer, kan ge patienter som har erfarenheter av våld i nära relationer Identifiera och etablera kontakt med relevanta samverkansaktörer Sammanställa underlag för fortsatt utvecklingsarbete Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 4

Målgrupper Projektets målgrupper var dels vårdpersonal på ADHD-mottagningen, dels patienter som besökte ADHD-mottagningen under projekttiden. Projektorganisation Kunskapscentrum om våld i nära relationer tillhandahöll en projektledare som stod för övergripande planering och genomförande av aktiviteter i projektet. Enhetschefen på ADHD-mottagningen och en kurator ansvarade för att planera och genomföra aktiviteter tillsammans med projektledaren. De informerade också fortlöpande personalen på mottagningen om projektarbetet. Kuratorn verkade som metodstödjare till sina kollegor under projektet vilket innebar att personal kunde vända sig till kuratorn vid behov av stöd i att fråga och dokumentera om våld samt hantera svar. Projektet hade också en arbetsgrupp från mottagningen med två sjuksköterskor, två kuratorer och en läkare från mottagningen. I övrigt konsulterades externa aktörer/sakkunniga efter behov. Kommunikatör på hälso- och sjukvårdsförvaltningen medverkade i utformningen av och framtagande av affisch för information till patienter om att frågor om våld i nära relationer kunde ställas under deras besök. En överläkare och sakkunnig på Verksamhetsstöd/E-hälsa inom Stockholms läns landstings sjukvårdsområde (SLSO), konsulterades avseende dokumentationen i TakeCare (TC) samt administrerade utmatning av data från TC tillsammans med enhetschefen. Psykolog på Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) kvalitetssäkrade enkäter. Genomförande Utbildningar och workshops Våren 2015 genomfördes två halvdags utbildningar om våld i nära relationer. Personalgruppen fick utbildning om våld i nära relationer; centrala teoretiska begrepp och förståelseramar, prevalens, hälsokonsekvenser, hälso- och sjukvårdens ansvar samt hur man kan fråga om våld och hantera svaren. I anslutning till utbildningarna genomfördes två workshops med arbetsgruppen med syfte att utveckla underlag för rutiner kring frågor och dokumentation samt handlingsplan. Rutiner, handlingsplan och kontaktlista Arbetsgruppen kom i workshops fram till att läkare, sjuksköterskor, och paramedicinare skulle ställa frågor om våldsutsatthet och användning av våld i nära relationer vid sammanlagt tre tillfällen i vårdkedjan: första behandlingsbesöket hos sjuksköterska, årskontroll hos läkare, samt bedömningssamtal hos paramedicinare. Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 5

Rutinfrågorna uteslöt inte att patienter skulle tillfrågas vid andra tillfällen om de uppvisade symtom eller tecken på våldsutsatthet/våldsanvändning. Även om inte föreskrifterna ställer krav på att hälso- och sjukvård ska fråga patienter om användning av våld i nära relationer ansåg arbetsgruppen att det var relevant på mottagningen. Arbetsgruppen var överens om att standardiserade frågor kunde vara bra eftersom personalen var vana vid att använda standardiserade frågeformulär och arbetssätt. FREDA-kortfrågor (Socialstyrelsen 2014b) används inom socialtjänsten för att identifiera våldsutsatthet. Kopplat till FREDA-kortfrågor finns även FREDA-beskrivning och FREDAfarlighetsbedömning. Enligt FREDA-kortfrågor ställs standardiserade frågor om utsatthet för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt försummelse om personen har en funktionsnedsättning. Till frågorna exemplifieras hur våldet kan ta sig i uttryck som exempelvis att bli knuffad, kontrollerad, hotad, utsatt för sexuellt tvång, hindrad att använda hjälpmedel. Det finns även frågor om våldet skett det senaste året eller tidigare samt om personen är rädd för den/de personerna nu och huruvida personen har kontakt med den/de personerna. Utöver det praktiskt indikerade valet av FREDA-kortfrågor såg arbetsgruppen det som en fördel för samverkan att använda samma standardiserade material som socialtjänsten. Avdelningen för kunskapsstyrning på Socialstyrelsen kontaktaktades för godkännande att använda FREDA-kortfrågor i projektet samt utveckla materialet till att även inkludera frågor om användning av våld i nära relationer. Socialstyrelsen bearbetade FREDA-kortfrågor till projektet enligt önskemålen. Under hösten 2015 träffade kuratorn socialtjänsten i kommuner och stadsdelar inom mottagningens upptagningsområde för att etablera samverkan. Lämpliga befintliga söktermer i TC identifierades för dokumentation av utsatthet och användning av våld i nära relationer tillsammans med överläkaren/sakkunnig på SLSO. Att frågor om våldsutsatthet hade ställts samt lämnade uppgifter skulle dokumenteras under söktermerna Tillfrågad om våld och övergrepp, Utsatt för sexuella övergrepp, Utsatt för fysiskt våld, Utsatt för psykiskt våld med tillhörande underrubriker 1. Utsatthet för psykiskt våld saknade underrubriker. Frågor om användning av våld och lämnade uppgifter skulle dokumenteras med fritext under söktermen Hot och våld, underrubriker saknades. För att underlätta dokumentationen om användning av våld utvecklade enhetschefen standardfraser liknande söktermerna för utsatthet som kunde väljas av personalen. Arbetsgruppen noterade att befintliga söktermer inte riktigt matchade vad FREDA-kortfrågor kunde generera för svar. Dokumentation i patientjournal under projektet skulle få visa på utvecklingsbehov. Projektarbetsgruppen fann inte en tydlig definition av vad som ingår i våld i nära relationer i Socialstyrelsens publikationer och ville därför tydliggöra betydelsen av våld, våldsformer och vilka målgrupper som omfattas. Utöver en tydligare definition beskrevs också andra aktörers uppdrag vilket också kompletterades med en aktuell kontaktlista i underlaget. Projektledaren och 1 Relation till förövare vid sexuella övergrepp, Plats för sexuella övergrepp, Typ av sexuella övergrepp, Relation till förövare vid fysiskt våld, Plats för fysiskt våld, Typ av fysiskt våld. Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 6

metodstödjaren på mottagningen utgick från arbetet med arbetsgruppen samt Socialstyrelsen och utvecklade ett underlag som innehöll: Frågerutin Bearbetade FREDA-kortfrågor Dokumentationsrutin Handlingsplan Kunskapsavsnitt Beskrivning av andra aktörers uppdrag och kontaktlista till socialtjänst, polis och frivilliga aktörer inom mottagningens upptagningsområde. Underlaget gick ut på remiss och färdigställdes i början av hösten 2015. Rutinfrågor och utdata från TakeCare Under tre månader hösten 2015 frågade personal rutinmässigt patienter om utsatthet för, och användning av våld i nära relationer och dokumenterade uppgifter i TC. Under tiden för det rutinmässiga frågandet erbjöds personalen möjlighet att diskutera projektarbetet och frågeställningar kring att fråga och dokumentera om våld i nära relationer vid två tillfällen av projektledaren och kuratorn på plats. Det fanns även möjlighet för personalen att konsultera projektledaren och kuratorn fortlöpande under projektet vid behov. För att följa upp i vilken utsträckning patienter hade tillfrågats och lämnat uppgifter om våld i nära relationer, samt hur det hade fungerat för personalen att dokumentera uppgifter, skrevs avidentifierad utdata från TC ut utifrån en utdatamall. Utdatamallen innehöll söktermerna som anges i avsnittet Rutinunderlag samt kön, födelseår, första besök på ADHD-mottagningen, antal besök på ADHD-mottagningen fram till 5 jan. Dokumentation för enskilda patienter identifierades genom löpnummer för spårbarhet. Enkäter I syfte att ta reda på vad patienter tyckte om att få frågor om våld i nära relationer på ADHD-mottagningen utformade projektledaren en enkät och ett följebrev 2 i samarbete med psykolog på CES. Enkäten och följebrevet granskades även av enhetschefen och kurator på mottagningen samt överläkaren/sakkunnig. Enkäten delades ut av vårdpersonal som ställt frågor till patienter. Enkäten lämnades in i receptionen av patienten och hämtades av personal från Kunskapscentrum om våld i nära relationer. Enkätsvaren matades in i dataverktyget Easyresarch i QuestBack för sammanställning. Personalen fick i samband med avslutande av projektet möjlighet att besvara en enkät om sina erfarenheter och synpunkter på projektet. Enkäten och följebrevet 3 granskades av psykolog på CES samt personal på avdelningen Stöd för evidensbaserad medicin. Personalen fick välja att besvara en pappersenkät 2 Bilaga 1, 2 3 Bilaga 3, 4 Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 7

eller motsvarande enkät via elektronisk länk. Pappersenkäternas svar matades in i dataverktyget Easyresarch i QuestBack för sammanställning. Etiska ställningstaganden Personal och patienter som besvarade enkätfrågor fick information om hur deras enkätsvar skulle hanteras och förvaras samt att deras enkätsvar skulle presenteras i en rapport. De fick unika nummer på sin enkät och information om frivillighet att delta samt möjlighet att avbryta sin medverkan genom att ange enkätnumret. Både personalens och patienternas enkäter identifierades endast genom unika enkätnummer respondenter angav inte namn, personnummer eller annat som kunde knytas till deras person. Sammanställningen av materialet gjordes i Questback och då återigen endast med de unika enkätnumren som identifikation. Efter sammanställningen av enkätsvaren har enkäterna förstörts. I detta kvalitetsutvecklingsarbete har utdata från TC skrivits ut och sammanställts utan möjlighet att tillfråga berörda patienter om samtycke till att uppgifter som de lämnat till vårdpersonal, och som dokumenterats i deras journal, sammanställs och presenteras på det sätt som görs i denna slutrapport. Hantering och sammanställning av data uppfyller dock de krav på integritet och anonymitet som i regel ställs vid liknande studier. Utskriften av uppgifter från journaler gjordes av behöriga och skedde med en anonymiserad utdatamall. Materialet förvarades och hanterades anonymiserat, utan tillträde för obehöriga, av personal på Kunskapscentrum om våld i nära relationer. Efter slutförandet av sammanställningen raderades materialet från den USB-sticka där det förvarats. Uppgifterna som presenteras i rapporten är anonyma och specifika uppgifter som skulle kunna härledas till enskilda har utlämnats. Hanteringen av enkätsvar samt patienternas journaluppgifter innebär sannolikt inte några risker för enskilda personer. Nyttan med detta arbete bedöms överväga eventuella risker som kan vara förenade med rapporten. Resultat Utdata TakeCare 141 personer blev tillfrågade om erfarenheter av våld i nära relationer - 87 kvinnor (62%) och 54 män (38%). I vissa fall fanns endast dokumenterade uppgifter om att de tillfrågats om antingen utsatthet eller användning av våld i nära relationer. Det skulle kunna bero på att personal missat att dokumentera uppgifter eller att personal inte bedömt det som lämpligt att ställa frågor om exempelvis användning av våld när en patient berättat om utsatthet för grovt våld. Därmed uppgår inte alltid summan av nedanstående data till 100 procent. Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 8

Av de tillfrågade patienterna lämnade 40 procent uppgifter om utsatthet för våld i nära relationer och 18 procent berättade om användning av våld i nära relationer. Kvinnors erfarenhet av våld i nära relationer Femtio (57% av n=87) av de tillfrågade kvinnorna lämnade uppgifter om utsatthet för våld. Våldsform fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld - fanns inte alltid dokumenterat för de som lämnat uppgifter om våldsutsatthet, i de fall det fanns dokumenterat var det inte ovanligt att de utsatts för mer än en form av våld. Flest berättade om psykiskt våld (60% av n=50), därefter sexuellt våld (42%) och sedan fysiskt våld (40%). Elva kvinnor (13% av n=87) berättade också om utsatthet för mobbning i skolan och/eller på arbetsplatsen. Tre av de som utsatts för mobbning hade även utsatts för våld i nära relationer. Tre hade utsatts för våld av okända. Av de tillfrågade kvinnorna var det 17 (20% av n=87) som uppgav att de hade använt våld mot någon i nära relation. Av de som använt våld beskrev åtta fysiskt våld och sex psykiskt våld. Fyra av de kvinnor som använt våld mot någon i nära relation berättade att de gjort det för att skydda sig mot partnerns våld. En kvinna berättade om våld mot okända. Mäns erfarenhet av våld i nära relationer Sju (13% av n=54) av de tillfrågade männen lämnade uppgifter om utsatthet för våld i nära relationer. Våldsform fanns inte alltid dokumenterat för de som lämnat uppgifter om våldsutsatthet, av de som uppgav någon form av våld var det inte ovanligt att de utsatts för mer än en våldsform. Sex av de män som berättat om utsatthet för våld (n=7) hade utsatts för sexuellt våld, fyra för fysiskt våld och tre för psykiskt våld. Sju män berättade om mobbning i skolan, varav en också utsatts för våld i nära relation och ytterligare en berättade även om utsatthet för våld av okända. Ytterligare fem berättade endast om våld av okända. Av de tillfrågade männen uppgav åtta (15% av n=54) att de använt våld mot någon i nära relation, två berättade om psykiskt våld och en om fysiskt våld. Fem män berättade att de använt våld mot okända. Anmälan till socialtjänst Två anmälningar om oro för barn enligt 14:1 SoL hade dokumenterats, en till följd av uppgifter om utsatthet och en till följd av uppgifter om användning av våld mot barnet och barnets förälder. Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 9

Patientenkäter Av de patienter som tillfrågats om våld i nära relationer besvarade 51 patienter enkäten som de fick i samband med sitt besök på ADHD-mottagningen. Av dessa var 35 kvinnor (69%) och 15 män (29%), en lämnade inte uppgift om kön. Patienterna var mellan 18 och 62 år gamla. Att få frågor om utsatthet för våld i nära relationer Ingen var negativ till att få frågor om utsatthet för våld i nära relationer, utom en patient som beskrev att det var positivt att frågor om våld ställdes men negativt att uppgifter skulle dokumenteras i journalen: Jag reagerar mycket negativt på att det hamnar i min digitala journal (litar inte på sekretess/säkerhet i digitala sammanhållen journalföring). Däremot är det positivt att ni försöker skapa en bättre bild av problemet på ett systematiskt sätt så länge man kan vara anonym. Utöver det var fördelningen jämn mellan de som var positiva (47%) och de som varken var positiva eller negativa (51%) till att frågor ställdes. Kvinnor utgjorde majoritet av de som tyckte att det var positivt att få frågor om utsatthet. Både män och kvinnor uttryckte att det var bra att frågor ställdes eftersom det kan vara svårt att berätta annars, de uttryckte bland annat detta: Bra att det framkommer om "osynlig" terror på psykisk nivå. Bra att ni frågar - det skulle jag inte pratat om annars. Jag hoppades att det skulle komma fram. Glad att du frågade. Viktig fråga som påverkar den psykiska hälsan i allra högsta grad. Känns bra att någon frågar, hur man haft det, samtidigt som man kommer så nära hemska känslor, fast i slutändan är det väl bra att prata om det. En patient uttryckte, trots ikryssad neutral inställning till att få frågor om utsatthet, i fritext att det var jobbigt att få frågor om våld: Var jobbigt. Förstår inte heller i vilket syfte. Att få frågor om användning av våld i nära relationer Ingen av patienterna som besvarade enkäten var negativt inställd till att få frågor om användning av våld. Fördelningen mellan de som svarade Varken negativ eller positiv (51%) och Positiv (49%) var jämn. Kvinnorna utgjorde majoriteten av de med positiv inställning till att få frågor. Flera av patienterna beskrev att det var bra att få frågor om användning av våld mot någon i nära relation så att man kan få tillfälle att berätta och i förlängningen få hjälp: Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 10

Det är ansvarsfullt att de frågar, svårt att själv ta upp. Förmodligen rätt målgrupp. Jag vill ju göra något åt det. Skamligt och rädsla. Men skönt att säga som det är eftersom behov med hjälp att kontrollera ilska behövs. Att få frågan är inte ett straff. Det var några patienter som kommenterade att det kunde ha varit jobbigt att få frågor om användning av våld om det var så att man hade erfarenhet av det och därmed behövde svara jakande på frågan. En patient gav också personalen tips på hur frågor ska ställas för möjlighet att verkligen kunna besvara dem: Frågorna behöver ställas så att den som svarar verkligen kan svara ja. "Du har inte...? blir inte så bra.. Personalenkäter Arton personer i personalgruppen besvarade enkäten med frågor om erfarenheter av projektet. Utbildningen Medverkan på utbildningarna varierade från att ha varit med på båda till att inte ha medverkat på någon. Upplevelsen av nyttan med utbildningen varierade mellan 2 och 5 på en skala 1 till 5 där 1 var Inte alls och 5 var I hög grad. Personalens kommentarer handlade dels om att utbildningen var nyttig, dels att upplägget kan förbättras: Nyttigt att påminnas om problemet och hur mycket det påverkar. Tråkigt upplägg. Självklart ämne, behövs snabbare genomgång. Önskar mer kring hur man går vidare om en patient varit/är utsatt för våld - nästa steg. Bra att detta uppmärksammas och att det leder till att vi fortsätter fråga. Bra att få diskutera våldsbegreppet och få mer input kring hur man kan lägga fram det för patienten när man ska ställa frågor kring detta. Rutin, handlingsplan och kontaktlista All personal (n=18) kände till frågerutinen, något färre (70%) kände till handlingsplanen och hälften kände till kontaktlistan. Frågerutinen var till mest stöd i arbetet. Hälften tyckte inte att kontaktlistan var hjälpsam alls. Avseende frågerutinen, handlingsplanen och kontaktlistan uttryckte sig personalen såhär: Kändes inte bra att fråga vid första besöket på mottagningen. Upplevde att det i samband med övriga frågor, som är mer av ytlig karaktär, blev för personliga. Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 11

Kontaktlistan har jag inte använt // // Frågerutinen och handlingsprogrammet har jag använt men den var inte helt enkel att följa. Att fråga om våld i nära relationer De allra flesta tyckte att det i hög grad är relevant att ställa frågor om våld i nära relationer nära 90% angav 4 och 5 på en skala 1 till 5 där 1 var Inte alls och 5 I hög grad. Vad gäller frågor om användning av våld bedömdes detta inte som lika relevant som att fråga om utsatthet. Färre valde alternativen 4 och 5. Sexton personer i personalgruppen hade frågat patienter om erfarenheter av våld i nära relationer. Personalen upplevde det som något lättare att fråga om utsatthet jämfört med användning av våld i nära relationer. Majoriteten av svarande tyckte att standardiserade frågor om våld i nära relationer fungerar att använda i arbetet, bland annat angavs att det kan vara: skönt att hänvisa till/använda sig av standardfrågor. Däremot angav något färre att FREDA-kortfrågor fungerade bra att använda i arbetet: var lite krångliga att följa, det var svårläst klumpigt dåligt utformat. Omständiga frågor. Behöver bearbetas och förbättras. Det fanns också beskrivningar av att frågorna kanske inte genererar de svar som de syftar till: Upplever frågorna gällande funktionshinder som svåra då många av patienterna upplevt våld som unga i samband med mobbningsituationer // // Jag hade svårt att värdera vikten av det de berättade och om detta var relevant för ämnet eller inte. Personalen beskrev också att frågorna tog mycket tid i anspråk: Det var svårt att fråga patienter vid deras första besök på mottagningen. Många andra frågor som ska gås igenom samt praktiska saker // // Blev för mycket, samt saknas "allians" vid första besöket. Svårt att veta när under samtalet det passar bäst att ställa frågorna. Hur lång tid det kommer ta. Mycket annat som ska hinnas med också. Tidskrävande. Man har en begränsad tid. Annat får stå tillbaka Dokumentation om våld i nära relationer Nästan alla som hade frågat om våld (13 av n=16) dokumenterade också uppgifter om våld i nära relationer i TC. Personal bedömde att det var relevant för patienter att uppgifter om våld i nära relationer dokumenteras. Personalens syn på de befintliga söktermerna varierade, man upplevde inte alltid att dessa matchade deras behov av vad som skulle dokumenteras. En uttryckte: Krångligt, inte helt lätt att dokumentera rätt. Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 12

De flesta kommentarerna avseende dokumentation handlade om att utveckla dokumentationsmallen avseende uppgifter om användning av våld i nära relationer: Tycker att sökorden gällande användning av våld är för få och ganska otydliga. Det skulle kunna finnas vissa valbara alternativ även här för att informationen inte bara ska ske i fritext. Stöd och hjälp till patienter Drygt 70% (n=18) uppgav att de känner till stöd och hjälp till våldsutsatta, nära hälften känner till stöd och hjälp till utövare. Knappt en tredjedel av personalen hade hänvisat patienter som utsatts för våld till stöd och hjälp hos kvinnojour, kvinnofridslinjen, polis och socialtjänst under projektet. Tre personer i personalgruppen hade hänvisat personer som använt våld till andra aktörer. Runt hälften upplever att man kan ge visst stöd och vård till både utsatta och utövare utsatta i något högre grad. Mer information om andra aktörer efterlyses samt utveckling av samverkan: Önskar mer info om eftervård/vart patienten kan vända sig etc. Jag tycker att det borde finnas tydligare forum där det kan diskuteras hur vi går vidare både när någon utövar och blir utsatt för våld. I dagsläget är teamen sällan strukturerade så att det finns utrymme att prata om detta ordentligt. Sammanfattning och diskussion Inför sammanfattningen av resultaten är det viktigt att framhålla att utdatan från TC, och sedermera resultatet av hur prevalensen i målgruppen ser ut, är baserat på vad personal har dokumenterat i TC i de söktermer som finns. Resultatet är beroende av hur personal har frågat och dokumenterat, vilka ord de har använt och vilka förutsättningar som har omfattat enskilda patientmöten och inte minst patienters egna begrepp för våldsupplevelser. Man bör alltså betrakta resultaten som en deskriptiv återrapportering av just det här projektarbetet och det finns utrymme för felmarginaler. Sannolikt lutar felmarginalerna åt att det finns mörkertal av våldsupplevelser till följd av att patienter inte varit redo att berätta eller trots frågor om våld inte har de begrepp som behövs för att kunna berätta. Även personalens begreppsapparat samt organisatoriska förutsättningar, avseende exempelvis journalsystemet, har sannolikt påverkan på datan. Ett exempel som kan illustrera detta är att fyra kvinnor anger att de använt våld för att skydda sig mot partnern, det finns inget i den här datan som utesluter att män också har använt våld av den anledningen men att de inte fått frågan på så sätt eller att de inte har valt att berätta om våldsanvändningen på sådant sätt. Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 13

Oavsett detta; projektet har visat att förekomsten av utsatthet för, samt användning av våld i nära relationer är betydande bland patienter som besöker ADHD-mottagningen. Kvinnor och män som fått frågor om våld i nära relationer i samband med sitt besök på mottagningen berättar om utsatthet för, och användning av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Utöver våld i nära relationer berättar patienter om mobbning i skola och på arbetsplatsen samt utsatthet för, och användning av våld mot okända. I linje med tidigare studier är det utifrån detta utvecklingsarbete inte möjligt att utgå ifrån att det är ADHDdiagnosen i sig som samvarierar med våld i nära relationer eller annan psykisk ohälsa eller sociala problem. Oavsett kausaliteten är det tydligt att målgruppen har erfarenheter av våld i nära relationer vilket i sin tur kan samvariera med fysisk och psykisk ohälsa som de kan behöva stöd och hjälp för. En förutsättning för att få adekvat vård och stöd är att våldserfarenheter upptäcks. Detta projekt visar att patienter berättar om våld när de får frågor om det. Patienter ställer sig positiva eller neutrala till att få frågor om våld många kommenterar att det gett dem en chans att berätta och därmed få möjlighet till stöd och hjälp. Utifrån prevalensen och patienternas goda erfarenheter är det motiverat att fortsätta ställa frågor om våld i nära relationer rutinmässigt till män och kvinnor som besöker ADHD-mottagningen. En intressant och möjligtvis oroande upptäckt var att endast två anmälningar om oro för barn till socialtjänst gjordes i relation till 82 berättelser 4 om våld. I och med att det i dokumentationen i patientjournal inte alltid framgår om patienter lever med minderåriga barn och/eller om det är pågående eller tidigare våldshändelser som patienten berättar om, är det inte möjligt att diskutera om det är för få anmälningar gjorda. Även om utgångspunkten är att personalen har gjort adekvat antal anmälningar, i relation till uppgifter de fått, belyser projektet att barn behöver lyftas fram mer. Detta även när det gäller vuxna patienters erfarenheter av våld eftersom barn far illa av att uppleva våld oavsett de ser, hör eller utsätts direkt själva. Uppgifterna som kommit fram och dokumenterats väcker också en del andra frågor: Finns det samband mellan utsatthet och användning av våld i nära relationer? Finns det samband mellan tidigare våldshändelser och aktuellt våld? Finns det samband mellan våld i nära relationer och våld mot/eller av okända samt mobbning? Har våldet påverkat patienternas hälsa idag och i så fall hur? Finns det samband mellan ADHD-diagnosen eller annan samsjuklighet och våld i nära relationer? Personalen bedömde att det är relevant att ställa frågor om våld i nära relationer till sina patienter även om några också tog upp att det var tidskrävande. Några i personalgruppen beskrev det som något svårt att ställa 4 Med reservation för att det inte innebär att 82 individer berättade om våldsutsatthet och/eller användning av våld, en och samma person kunde ha erfarenhet av både utsatthet och användning av våld i nära relationer Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 14

frågor om våld i nära relationer men uppgav också att standardiserade frågor kan vara hjälpsamma i det avseendet. FREDA-kortfrågor upplevdes som något otympligt i sin utformning och att frågorna kunde ge berättelser om våld som kanske inte direkt kan härledas till våld i nära relationer som mobbning och våld av och mot okända. Personalen bedömde det också som relevant att dokumentera uppgifter om våld i nära relationer i patientjournalen men efterlyste en utveckling av dokumentationsmallar som underlättar dokumentationen, framförallt när det gäller användning av våld i nära relationer. Personal uppgav att de känner till stöd och hjälp till våldsutsatta och våldsutövare. Några i personalen hade också slussat patienter vidare till andra aktörer. Mer kunskap om verksamheter samt kontaktuppgifter efterlystes. Utifrån personalens erfarenheter kan man konstatera att frågor om våld i nära relationer bör ställas, men också att det viktigt att fortsatt diskutera hur, när och av vem som frågor om våld ska ställas så att det går att tillämpa effektivt i den kliniska praktiken. Att frågor utifrån FREDA-kortfrågor även genererade andra våldsberättelser kan ha att göra med instrumentet, men det kan också ha att göra med både personalens och patienternas förståelse av, och begrepp för vad våld i nära relationer är. Vad som också är viktigt är att patienter valde att berättade om dessa våldsupplevelser och oavsett det är våld i nära relationer eller inte kan det vara viktigt att säkerställa att frågor om sådant våld också får ta plats i anamnesen och behandling. De befintliga söktermerna som användes visade sig inte uppfylla krav som kan ställas på dokumentation i patientjournal att det ska kunna göras enkelt, effektivt samtidigt som det bidrar god och säker vård av patienten. Om dokumentation om våld i nära relationer i patientjournal ska gynna patienter samt vårdgivare bör infrastrukturen för det samt rutiner kring det utvecklas. FREDA-kortfrågor eller andra standardiserade frågor om våld behöver matchas mot verksamhetens resurser och behov, föreskrifter och allmänna råd samt patienternas behov. I journalanteckningar är åtgärder och uppföljning av åtgärder inte standardiserade. För att säkerställa att stöd och hjälp internt samt hos andra aktörer håller god kvalitet och ger utfall bör journalsystemet utvecklas så att det tillåter en sådan processbeskrivning. Förslag till implementering och fortsatt utvecklingsarbete Utifrån förekomsten av våld bland patienterna samt patienternas och personalens upplevelser av att få och ställa frågor om våld i nära relationer bör personal på ADHD-mottagningen fortsätta fråga sina patienter om våld i nära relationer så att de kan erbjudas adekvat vård och stöd. För att personal ska kunna fortsätta göra det på ett sätt som matchar relevant lagstiftning och föreskrifter, verksamhetens förutsättningar samt personalens resurser och behov och inte minst patienters behov, bör fortsatt utvecklingsarbete planeras och i så fall riktas in på: Utveckling av utbildning om våld i nära relationer Utveckling av standardiserade frågeformulär Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 15

Samtalsmetodik kopplat till standardiserade frågor och samtal om våld Utveckling av söktermer för adekvat och rättsäker dokumentation av uppgifter om våld i nära relationer i patientjournal Utveckling av lättillgängliga kontaktvägar och remittering till andra aktörer Utveckling av konkret samverkan mellan ADHD-mottagningen och socialtjänst, polis och frivilliga aktörer på både övergripande nivå och individnivå Tydliggöra ansvar för utveckling och uppföljning av kvaliteten på arbetet med våld i nära relationer på ADHD-mottagningen Forskning för mer kunskap kring ADHD och samsjuklighet kopplat till våld i nära relationer, fungerande stöd och behandling Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 16

Litteratur Brottsförebyggande rådet (2014). Brott i nära relationer En nationell kartläggning. Rapport 2014:8. Stockholm: Brottsförebyggande rådet Buitelaar, N. J. L., Posthumus, J. A. & Buitelaar, J. K. (2015). ADHD in Childhood and/or Adulthood as a Risk Factor for Domestic violence or Intimate Partner Violence: A Systematic Review. Journal of Attention Disorders. 1-12 Fang, X., Massetti. G. M., Ouyang, L., Grosse. S. D., Mercy, J. A. (2010). Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder, Conduct Disorder, and young Adult Intimate Partner Violence. Archives of General Psychiatry, 67(11):1179-1186 Fuller-Thomson, E. & Lewis, D. A. (2015). The relationship between early adversities and attention-deficit/hyperactivity disorder. Child Abuse & Neglect, Vol. 47, 94 101 González, R. A., Kallis, C., Coid, J. W. (2013). Adult Attention Deficit Hyperactivity Disorder and Violence in the Population of England: Does Comorbity matter? Plos One, Vol. 8(9) Guendelman M. D, Ahmad, S., Meza, J. I, Owens, E. B, Hinshaw, S. P. (2016). Childhood Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder Predicts Intimate Partner Victimization in Young Women. Journal of Abnormal Child Psychology, Vol. 44, 155-166 NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid (2014). Våld och hälsa. En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. NCK-rapport 2014:1. Uppsala: NCK Psykiatristod.se: http://www1.psykiatristod.se/psykiatristod/psykiatriprogram/adhd/ (hämtat 2016-03-01) Socialstyrelsen (2014b). Att vilja se, vilja veta och att våga fråga. Vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet. Stockholm: Socialstyrelsen Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 17

Socialstyrelsen (2014b). Manual för FREDA. Standardiserade bedömningsmetoder för socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen Socialstyrelsen (2015). Våld handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen SOSFS 2014:4 Våld i nära relationer Wymbs, B. T., Dawson, A. E., Suhr, J. A, Bunford, N., Gidycz, C. A. (2015). ADHD Symptoms as Risk Factors for Intimate Partner Violence Perpetration and Victimization. Journal of Interpersonal Violence, 1-23 Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 18

Bilageförteckning Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Patientenkät Följebrev - patientenkät Personalenkät Följebrev - personalenkät Kunskapscentrum om våld i nära relationer Sida 19

Bilaga 1 Enkät nummer:.. Vad tycker du om att bli tillfrågad om våld, hot och kränkningar i nära relationer av personal på ADHD-mottagningen? 1. Kön 2. Ålder. Kvinna Man Annan könsidentitet 3. Vad tyckte du om att få frågor om du utsatts för hot, våld eller kränkningar av någon i nära relationer? Negativ Varken positiv eller negativ Positiv Berätta gärna mer om ditt svar:.......... 4. Vad tyckte du om att få frågor om du utsätter någon i nära relation för hot, våld eller kränkningar? Negativ Varken positiv eller negativ Positiv Berätta gärna mer om ditt svar:.......... 5. Är det något mer du vill tillägga?......... Tack för att du tog dig tid att svara på våra frågor!

Bilaga 2 Hej! Tack för att du tar dig tid att läsa det här. Du läser den här informationen eftersom du fick frågor om våld i nära relationer under ditt besök på ADHD-mottagningen idag. Många som kommer till oss har erfarenhet av våld i nära relationer och eftersom det kan påverka hälsan frågar vi om det. Har du någon gång blivit hotad, slagen eller tvingad att göra något som du inte vill? Våld i nära relationer är kopplat till fysisk och psykisk ohälsa ADHD-mottagningen och Kunskapscentrum om våld i nära relationer inom Stockholms läns landsting utvecklar arbetssätt för att upptäcka patienter som har utsatts för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld av en partner eller före detta partner, någon i sin familj, släkt eller någon annan i sin närhet. Personalen vill också bli bättre på att identifiera patienter som har svårt att kontrollera sitt beteende och hotar, skrämmer eller kränker vuxna och barn i sin närhet. ADHD-mottagningen frågar om erfarenheter av våld i nära relationer för att kunna erbjuda vård och stöd om patienter har behov av det. Enkät En viktig del i utvecklingsarbetet är att ta reda på hur patienter tyckte att det kändes att få frågor om våld därför får alla patienter som fått frågor om våld i nära relationer möjlighet att besvara några frågor om det. Dina svar kommer hjälpa oss att förstå om det känns ok att få frågor om våld i nära relationer av personal på ADHD-mottagningen. Enkätsvaren kommer att sammanställas i en rapport som vi hoppas kunna använda för att fortsätta utveckla arbetet med våld i nära relationer på ADHD-mottagningen i psykiatrin i Stockholms läns landsting. Du är anonym och dina svar kan inte spåras till dig. Dina svar förvaras i ett låst skåp på ADHDmottagningen. Endast personal på Kunskapscentrum om våld i nära relationer kommer läsa enkäterna och skriva in svaren i ett dataprogram som sammanställer alla svar. Det är frivilligt att besvara enkäten, din medverkan och dina enkätsvar kommer inte påverka den vård du får. Alla enkäter har ett nummer, det numret står även här. Om du vill avbryta din medverkan kan du ringa personal på Kunskapscentrum om våld i nära relationer och uppge det numret så tar vi bort din enkät och förstör den. Dina svar kommer sammanställas med andra enkätsvar och presenteras utan att man kan identifiera vem som svarat. Eventuella citat är anonyma. Efter att enkätsvaren har skrivits in i dataprogrammet kommer de förstöras. Behöver du stöd och hjälp? Har du blivit utsatt för våld och vill prata mer om det? Då kan du vända dig till socialtjänsten där du bor, eller ringa kvinnofridslinjen: 020-50 50 50. Kvinnor och män kan ringa dit. Det är kostnadsfritt och du kan vara anonym. Det syns inte heller på telefonräkningen att du har ringt dit. Har du svårt att kontrollera dit beteende när du blir arg och vill prata mer om det? Då kan du vända dig till socialtjänsten där du bor, eller Manscentrum i Stockholm på 08-643 11 83. Män och kvinnor kan ringa dit. Kunskapscentrum om våld i nära relationer Vill du veta mer om utvecklingsprojektet? Eller har du några tankar eller funderingar om enkäten? Tveka inte att ringa eller mejla oss på Kunskapscentrum om våld i nära relationer: Carina Gyllner Bergmark Camilla Järborg carina.gyllner-bergmark@sll.se camilla.jarborg@sll.se 08-123 186 50 08-123 133 95

Bilaga 3 Utveckling av ADHD-mottagningens arbete med våld i nära relationer - Uppföljning av personalens erfarenheter 1. Vad har du för nummer i ditt informationsbrev? Numret står i den blå rutan i informationsbrevet som du fått i kuvertet - ange samma nummer här: 2. Jag är: Arbetsterapeut Kurator Läkare Psykolog Psykoterapeut Sjuksköterska Annat vad Utbildning om våld i nära relationer Våren 2015 erbjöds all personal på ADHD-mottagningen två utbildningar om våld i nära relationer: - en med tre inbjudna föreläsare som föreläste om utsatta, utövare och barn - en med Kunskapscentrum om våld i nära relationer som föreläste om lagar och riktlinjer, prevalens, och hur man kan fråga och ta hand om svaren 3. Jag medverkade: På utbildningen med tre inbjudna föreläsare På utbildningen med Kunskapscentrum om våld i nära relationer som föreläsare Inte på någon av föreläsningarna 4. Jag hade nytta av utbildningens innehåll i möte med patienter: Nytta i ditt arbet e: Inte alls I hög grad 1 2 3 4 5 Jag medverkade inte på någon av föreläsningarna 1

Bilaga 3 5. Utveckla gärna dina svar om utbildning om våld i nära relationer: Vad var bra, vad saknades etc: Frågerutin, handlingsplan och kontaktlista I projektet utvecklades: - en rutin för hur, när och av vem frågor om utsatthet och användning av våld i nära relationer skulle ställas - en handlingsplan för hur patienters svar skulle handläggas - en kontaktlista till andra aktörer som socialtjänst, polis och frivilliga aktörer 6. Jag känner till: Frågerutinen Handlingsplanen Kontaktlistan 7. I så stor utsträckning tycker jag att materialen hjälpte mig i mitt arbete med patienter med erfarenhet av våld i nära relationer: Inte alls I hög grad 1 2 3 4 5 Frågerutinen Handlingsplanen Kontaktlistan 8. Utveckla gärna dina svar om frågerutinen, handlingsplanen och kontaktlistan: Vad var bra, vad saknades, vad behöver utvecklas etc: 2

Bilaga 3 Att fråga patienter om våld i nära relationer I projektet användes standardiserade frågor (FREDA-kortfrågor) för att identifiera utsatthet och användning av våld i nära relationer hos patienter. 9. Jag anser att det är relevant att fråga mina patienter om: Inte alls I hög grad 1 2 3 4 5 Utsatthet för våld i nära relationer Användning av våld i nära relationer 10. Jag har frågat patienter om: Utsatthet för våld i nära relationer Användning av våld i nära relationer 11. Så upplevde jag det att fråga patienter om: Svårt Lätt 1 2 3 4 5 Utsatthet för våld i nära relationer Användning av våld i nära relationer 12. Jag tycker att standardiserade frågor om våld i nära relationer fungerar i mitt arbete när det gäller: I liten utsträckning I hög utsträckning 1 2 3 4 5 Utsatthet för våld i nära relationer Användning av våld i nära relationer 13. Jag tycker att FREDA-kortfrågor fungerar i mitt arbete när det gäller: I liten utsträckning I hög utsträckning 1 2 3 4 5 Utsatthet för våld i nära relationer Användning av våld i nära relationer 14. Utveckla gärna dina svar om att fråga patienter om utsatthet för, och användning av våld i nära relationer: Vad kändes svårt, vad behöver utvecklas, när kändes det lättare etc: 3

Bilaga 3 Att dokumentera uppgifter om våld i nära relationer i TakeCare I projektet skulle uppgifter om utsatthet våld i nära relationer dokumenteras i söktermen "Tillfrågad om våld och övergrepp" med underrubrikerna "Utsatt för fysiskt våld", "Utsatt för psykiskt våld" och "Utsatt för sexuella övergrepp". Uppgifter om användning av våld i nära relationer skulle dokumenteras under söktermen "Våld och hot". 15. Jag har dokumenterat uppgifter om våld i nära relationer när patienter har lämnat sådana uppgifter: Ja, i alla fall Ja, i vissa fall Nej 16. Jag har använt söktermerna: "Tillfrågad om våld och övergrepp" "Våld och hot" "Utsatt för fysiskt våld" "Utsatt för psykiskt våld" "Utsatt för sexuella övergrepp" Andra - vilket/vilka 17. Jag tycker att söktermerna är relevanta för att dokumentera patienters uppgifter om: I liten utsträckning I hög utsträckning 1 2 3 4 5 Utsatthet för våld i nära relationer Användning av våld i nära relationer 18. Jag bedömer att det är relevant för mina patienter att uppgifter dokumenteras avseende: I liten utsträckning I hög utsträckning 1 2 3 4 5 Utsatthet för våld i nära relationer Användning av våld i nära relationer 4

Bilaga 3 19. Utveckla gärna dina svar om att dokumentera uppgifter om våld i nära relationer i TakeCare: Vad fungerade bra, mindre bra, vad behöver utvecklas: Stöd och hjälp till patienter med erfarenhet av våld i nära relationer I projektet utvecklades en handlingsplan och kontaktlistor till andra aktörer som kan erbjuda stöd och hjälp. 20. Jag känner till vilka aktörer som kan erbjuda stöd och hjälp till: Personer som utsatts för våld i nära relationer Personer som använt våld i nära relationer Nej, jag känner inte till vad andra akörer kan erbjuda för stöd och hjälp 21. Jag har hänvisat patienter som utsatts för våld i nära relationer till andra aktörer under projektperioden: Ja, i alla fall Ja, i vissa fall Nej, jag har inte hänvisat patienter till andra aktörer under projektperioden Om du har gjort det, till vilka aktörer: 22. Jag har hänvisat patienter som använt våld i nära relationer till andra aktörer under projektperioden: Ja, i alla fall Ja, i vissa fall Nej, jag har inte hänvisat patienter till andra aktörer under projektperioden Om du har gjort det, till vilka aktörer: 23. Jag upplever att jag kan ge stöd och vård till patienter kopplat till deras erfarenhet av att ha utsatts för våld i nära relationer: Ja, i alla fall Ja, i vissa fall Nej 5