Inventering av nedlagda deponier

Inventering av nedlagda deponier Sammanfattning av projektet, handläggarstöd och information till verksamhetsutövare Foto: Lovisa Ericsson Miljösamverkan Västerbotten oktober 2012 - december 2013 Umeå 4 februari 2014

Innehåll 1. Bakgrund... 1 1.1 Projektets syfte... 1 1.2 Projektets genomförande... 1 1.3 Projektets resultat... 2 1.3.1 Verksamhetsutövarnas upplevelse... 3 1.3.2 Inventerarnas erfarenheter... 4 2. Handläggarstöd... 6 2.1 Lagstiftning... 6 2.2 Ansvar och roller... 8 2.3 Ansvarsutredning... 9 2.4 Deponier och inventering enligt MIFO... 11 2.4.1 Inventering enligt MIFO... 11 2.4.2 Bedömningsgrunder MIFO-fas 1... 12 2.4.3 Riskklassning... 14 2.4.4 Skyddsåtgärder och efterbehandling... 15 3. Material till verksamhetsutövare... 19 3.1 Stöd vid prioritering... 19 4. Läs mer... 20 Bilaga 1 Nedlagda deponier i Västerbotten... 22 Bilaga 2 Mall Begäran... 28 Bilaga 3 Projektbeskrivning och tidsplan - inventering av nedlagda deponier... 30 Bilaga 4 Exempel information, kommun... 32 Bilaga 5 Mall Kommunicering av riskklassat objekt... 34 Bilaga 6 Mall föreläggande... 35 Bilaga 7 Enkätfrågor verksamhetsutövare... 37 Bilaga 8 Informationsbroschyr... 38 Bilaga 9 Mall MIFO-blankett... 42 Bilaga 1 Nedlagda deponier i Västerbotten Bilaga 2 Mall Begäran Bilaga 3 Projektbeskrivning och tidsplan inventering av nedlagda deponier Bilaga 4 Exempel information, kommun Bilaga 5 Mall kommunicering av riskklassat objekt Bilaga 6 Mall föreläggande Bilaga 7 Enkätfrågor verksamhetsutövare Bilaga 8 Informationsbroschyr Bilaga 9 Mall MIFO-blankett

1. Bakgrund I Västerbotten län fanns det 2012 ett stort antal avslutade kommunala upplag/deponier som inte var inventerade enligt Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Flertalet kommuner hade satt upp målet att senast 2015 skulle inventeringar av förorenade områden (inkl. nedlagda deponier) vara gjorda. Länsstyrelsen uppskattade att antalet nedlagda ickeinventerade deponier i länet var ungefär 250 stycken före detta projekts start. Inventering av deponier på vilka hushållsavfall har deponerats är ett kommunalt ansvar och en aktivitet som ska ingå i kommunernas avfallsplaner. Det är oftast den tekniska förvaltningen som ansvarar för själva inventeringen. Miljöförvaltningarna har en tillsynsroll och ska granska och följa upp gjorda inventeringar samt fastställa riskklass enligt MIFO för de enskilda deponierna. 1.1 Syfte och mål Syftet med detta projekt har varit att utveckla kunskap ur ett miljö- och hälsosskyddsperspektiv kring nedlagda deponier i Västerbotten. Syftet har också varit att påbörja inventering av de cirka 250 nedlagda deponierna i länet enligt MIFO Fas 1 för att upptäcka vilka deponier som innebär risker och för att kunna prioritera fortsatta åtgärder för dessa. Tanken har även varit att tillsynsmyndigheterna ska skapa samsyn och utveckla gemensamma bedömningsgrunder. Målgrupp för projektet har varit både tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare. Projektet bidrar till uppfyllelse av Miljösamverkan Västerbottens effektmål om ökad kvalitet på tillsynsmyndighetens arbete och ökad kunskap om miljöfrågor hos verksamhetsutövare. Projektet bidrar även till måluppfyllelse av de tre resultatmålen för 2012 till 2014 om att minst 200 företag ska delta i miljösamverkansprojekten, att alla kommuner ska delta i minst ett projekt samt att minst 10 kommuner ska delta i ett och samma projekt. Då statliga medel (läs resurser på länsstyrelsen) för vägledning och stöd till kommunerna kring inventering av förorenade områden har funnits att tillgå till och med 2013 har det även funnits ett ekonomiskt incitament att genomföra projektet senast år 2013. 1.2 Genomförande Under hösten 2012 bildades en projektgrupp. Denna arbetade fram en plan och gemensamt material för genomförandet av projektet (se även figur 1). Under samma höst hölls också ett första möte, ett dialogmöte mellan verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheterna. I december 2012 skickade miljöförvaltningarna i länet (12 av 14) en gemensam begäran till verksamhetsutövarna om att de skulle inkomma med en tidsplan för en MIFO fas 1-inventering av nedlagda kommunala deponier (se bilaga 2). Till Begäran skickades även en Information om projektet samt om Information om MIFO, ett Stöd för prioritering inför inventering och en Lista på kända nedlagda deponier, (bilagor 1 och 3 samt avsnitt 2.4.1). I april 2013 inkom verksamhetsutövarna med sina respektive tidsplaner. Därefter anställde dessa (13 av 15) gemensamt fyra inventerare som under sommaren 2013 inventerade ca 200 nedlagda 1

kommunala deponier i 13 1 av länets kommuner. I en kommun valde verksamhetsutövaren att genomföra projektet i egen regi, och i denna kommun inventerades sju deponier under 2013 (bilaga 9). En kommun hade sedan tidigare inventerat nedlagda deponier och har fungerat som ett kunskapsstöd under projektets genomförande. Begäran tidplan, ev. föreläggande Stöd vid inventering Riskklass fastställs MIFOutbildning Återkoppling Uppföljning av projektet Figur 1: Genomförande av delprojektet Inventering av nedlagda deponier. Efter att inventeringarna har genomförts skickades ifyllda inventeringsblanketter till respektive miljöförvaltning (oktober 2013). I skrivande stund (februari 2014) har flertalet miljöförvaltningar påbörjat arbetet med att fastställa riskklasser och det är ett arbete som kommer att färdigställas under 2014. För återkoppling och kommunicering av riskklass har en gemensam mall tagits fram (bilaga 5). Föreliggande rapport inkluderar en sammanfattning av projektets resultat, ett handläggarstöd samt en informationsbroschyr riktad till verksamhetsutövare (bilaga 8). Materialet som helhet och i form av utvalda delar (handläggarstöd och informationsmaterial) finns även publicerat på www.miljosamverkanvasterbotten.se. Efter genomfört projekt har resultaten presenterats på ett dialogmöte mellan tillsynsmyndigheterna och verksamhetsutövarna (december 2013). Verksamhetsutövarna har också fått besvara en enkät om deras upplevelse av projektet. Miljöförvaltningarna har träffats och diskuterat erfarenheter etc. vid ett uppföljnings- och erfarenhetsutbytesmöte (november 2013). I projektgruppen har Veronica T Bylund, Bjurholms kommun, Inger Nygren, kommun, Alexandra Larsson, Vilhelmina kommun, Elin Nilsson, Norsjö/Malå kommuner, Linnea Melin, Länsstyrelsen Västerbotten samt Lisa Redin, Miljösamverkan Västerbotten, deltagit. Länsstyrelsen har fungerat som kompetensstöd och utbildat verksamhetsutövare och inventerare i MIFOmetodiken. Kommunernas miljöförvaltningar har i de fall det har efterfrågats varit inventerarna behjälpliga när dessa har behövt ta del av uppgifter från tidigare kartläggningar etc. Projektgruppen har arbetat fram det material som använts inom projektet och författat föreliggande rapport utom avsnitt 1.3.1 som Lovisa Ericsson, en av inventerarna, har skrivit. 1.3 Resultat Under sommaren 2013 inventerades ungefär 200 nedlagda deponier runt om i Västerbotten. I den kommun som valt att genomföra projektet i egen regi finns fortfarande ett 50-tal identifierade och nedlagda kommunala deponier som inte är inventerade enligt MIFO fas 1. 1 En verksamhetsutövare valde att inkomma med tidsplan och genomföra inventeringar trots att de inte erhållit någon begäran om tidsplan för MIFO fas 1-inventering från miljöförvaltningen. En verksamhetsutövare har valt att inventera nedlagda deponier i egen regi. 2

Antal svar Antal svar För de flesta deponier har inventerarna föreslagit riskklass 3. För ett mindre antal deponier föreslås riskklass 4 eller 2. Inventerarna föreslår inte att någon deponi ska klassas i riskklass 1. I de fall riskklass 2 har föreslagits handlar det ofta om deponier som är lokaliserade i närheten av skyddsvärda områden, mänskliga aktiviteter eller om föroreningar varit synliga vid inventeringen. För dessa föreslår inventerarna till exempel åtgärder som kontrollprogram, vattenprovtagning eller uppstädning. För några av de deponier som föreslagits hamna i riskklass 3 föreslår inventerarna också åtgärder, till exempel kontrollprogram, uppstädning och eventuellt kompletterande täckning. 1.3.1 Verksamhetsutövarnas upplevelse För att undersöka verksamhetsutövarnas upplevelse av projekt skickades en enkät med 10 frågor till dem efter projektets genomförande (bilaga 7). Frågorna skulle framförallt besvaras genom att värdera upplevelsen på en skala från 1 till 10. Av de 14 verksamhetsutövare som fick enkäten sänd till sig har 9 besvarat den. I figur 2 resp. 3 visas resultatet på de frågor som handlar om Verksamhetsutövarnas upplevelse ang. den information de har fått från tillsynsmyndigheterna inom projektet samt verksamhetsutövarnas upplevelse om tillsynsmyndigheternas kompetens om ämnet inom projektet. Av svaren att tolka det finns förutsättningar för att utveckla både den information som tas fram inom miljösamverkansprojekten och också tillsynsmyndigheternas kompetens. VU:s upplevelse VU:s upplevelse Figur 2 och 3. Verksamhetsutövarnas (VU:s) upplevelse i figur 2 om Informationen inom projektet och i figur 3 om Tillsynsmyndigheternas kompetens inom projektet. 10 innebär att informationen och kompetens är mycket bra och 1 att information och kompetens inte är tillfredställande. I figur 4 och 5 visas i vilken utsträckning verksamhetsutövarna upplever att har ökat sin egen kunskap om MIFO-metodiken i allmänhet samt om nedlagda deponier och dess risker för miljö och hälsa i kommunen i synnerhet. I svaren anger fler än hälften av verksamhetsutövarna att de har ökat sina kunskaper om detta i relativt stor utsträckning. 3

Antal svar Antal svar Antal svar VU:s upplevelse VU:s upplevelse Figur 4 och 5. Verksamhetsutövarnas (VU:s) upplevelse i figur 4 om de fått ökad kunskap om MIFO i allmänhet och i figur 5 om de fått ökad kunskap om inventering av nedlagda deponier i synnerhet. 10 innebär i hög grad av ökad kunskap och 1 ingen ökad kunskap alls. Tre frågor i enkäten handlade om hur verksamhetsutövarna i övrigt med miljöfrågor och om de har en miljöpolicy och ett miljöledningssystem för organisationen. Flertalet verksamhetsutövare (6 av 8 svar) anger att de i relativt stor utsträckning arbetar med miljöfrågor (figur 6). 4 av 9 verksamhetsutövare anger att de har en miljöpolicy och en organisation anger att den har ett miljöledningssystem. VU:s miljöarbete Figur 6: Verksamhetsutövarnas (VU:s) arbete med miljöfrågor i allmänhet där 10 innebär att man arbetar med miljöfrågor i hög utsträckning och 1 att man inte gör det alls. 1.3.2 Inventerarnas erfarenheter Att inventera de nedlagda deponierna i Västerbotten har varit väldigt roligt, intressant och givande. Vi har lärt oss mycket om deponier och allt som hör de till b.la. om det avfall som slängs i deponierna, lagstiftning samt vilken påverkan deponier har på miljön. Att få vara ute i naturen och inventera dessa deponier har varit ett plus för oss alla. Genom att få besöka olika kommuner har vi träffat många personer inom miljöområdet vilket har varit väldigt trevligt och lärorikt. Det har gjort att vi har skapat oss ett bredare kontaktnät vilket är positivt inför våra kommande yrkesliv. Det har varit ett väldigt bra arbete med andra ord där vi både fått arbeta praktiskt och teoretiskt. Vi känner att vi har blivit väl bemött i alla kommuner och att boende, för de som behövt, har fungerat bra. Det enda som saknades på en arbetsplats var en ordentlig GPS, dator och kamera. Annars är vi nöjda med det material vi har blivit tilldelade. Linnea från Länsstyrelsen har varit en väldigt uppskattad person att ha tillgång till som är kunnig inom området för att ställa frågor och få feedback samt att vi haft möjlighet att bolla tankar/funderingar med henne. Vi har genom henne fått väldigt bra och konkret 4

information som hjälpt oss genom vårt arbete. Det krävs att det finns en kunnig person inom området som man kan rådfråga annars skulle det inte fungerat så bra som det gjort. Genom arbetets gång har vi stött på vissa brister och problem med projektet som vi nu har tänkt att dela med oss av för att ett liknande projekt i framtiden ska bli bättre. Vi tycker att riskklasserna som är uppsatta inte är anpassade för nedlagda deponier samt att de krav som finns för varje riskklass gör att det blir en ojämn fördelning mellan deponierna. Riskklasserna borde därför granskas och göras om samt att man bör utöka antalet riskklasser då det blir väldigt svårt att riskklassa deponierna mellan 1-4 genom att i stort sett alla hamnar i riskklass 3 fast de är väldigt olika varandra. Det som händer är att man senare måste riskklassa om alla 3:or utifrån deras status. Det blir dubbelarbete och därför skulle fler och bättre anpassade riskklasser underlätta arbetet. Vi anser att de diagram som finns bifogade tillsammans med MIFO blanketterna är överflödiga att fylla i. Detta genom att de inte säger särskilt mycket och blir mest röriga att förstå. Därför tycker vi att motiveringen till varje deponis riskklass är viktigare och där kan man enkelt beskriva riskklassen utifrån deponins status. De problem och gråzoner vi stött på genom arbetets gång är att det har varit svårt att hitta information för deponierna samt få klarhet i vilken status alla deponier har. Detta p.g.a. att det har gått väldigt lång tid mellan de utförda inventeringarna. Då inventeringarna är närmare 30 år gamla finns inte heller bilder eller annan viktig information nedskriven vilket har försvårat arbetet med att fylla i MIFO blanketterna. Sedan skulle det vara bra om vi innan projektet hade fått klarhet i definitionen av en kommunal deponi då många deponier ligger på privat mark. Därför skulle det ha underlättat med information om ansvarsfördelning, samfälligheter samt industritippar. Något som även var svårt att hantera var de deponier som var aktiva vid inventeringen, hur skulle dessa riskklassas? Det var en del deponier som vid besöket innehöll både trädgårdsavfall, kadaver och inert avfall. Vi har varit lite osäkra på vem som egentligen har drivit detta projekt. Vi tycker att kommunikationen och informationen mellan personer, kommuner och enheter har varit relativt dålig. Många har fått olika information och andra har knappt fått någon information alls. Därför anser vi att det är viktigt att alla ska få samma information och att informationen går ut till alla berörda. Det är även viktigt att alla som är inblandade i projektet är införstådda i sin del och roll i arbetet före projektets uppstart. Därmed kan man säga att kommunernas vilja att hjälpa till har varit varierande vilket kan bero på bristfällig information eller oklarheter i den enskildes roll. Ett tips kan vara att man skriver en övertydlig projektplan som skickas ut till ALLA och/eller att man anordnar ett uppföljande stormöte för att se till att informationen har nått alla. Det har i vissa fall varit otydligheter i anställningen där det har varit skillnader på våra anställningsvillkor. Även detta bör tas upp med alla för att lika anställningsvillkor ska gälla. Ska ett liknande projekt genomföras igen bör det vara tydligare vad som ingår i kontraktet dvs. milersättning, telefonersättning, övertid, helgarbete, timlön/anställningstid osv. Det som är viktigt att tänka på är också att den kommun där personen börjar arbeta i bör få längre tid, i och med att personen har en uppstartstid innan man kommer in i arbetet. Det vi tycker är viktigt nu när arbetet med inventeringen är slutförd är att man i efterarbetet gör uppföljningar och återkopplingar till denna inventering. Detta för att alla kommuner ska få en inblick i resultat och vad som ska göras i framtiden samt att kommunerna försöker åka ut till deponier som 5

har sämre status med jämna mellanrum för att se utveckling och hålla arbetet med deponierna levande. Det vi tycker man bör göra i efterarbetet med deponierna är att diarieföra dessa och lägga in deras koordinater i Solen för att underlätta exempelvis markarbete och nybyggnation av hus. Man bör även informera VISS, SGU, Skogsstyrelsen m.fl. om arbetet för att dessa ska kunna föra in viktig information i sina system. En gemensam åtgärdsplan bör upprättas där man diskuterar målsättning, samverkan/kunskapsutbyte samt tidsaspekter över det fortsatta arbetet. Varje kommun bör även dokumentera alla utförda efterbehandlingsåtgärder kopplade till deponierna. De flesta åtgärderna som behövs göras på deponierna är relativt enkla och innebär i de flesta fall att städa upp kring deponierna eller sätta upp skyltar och vägbommar. Dock bör man upprätta nya och anpassade kontrollprogram för deponierna där man visar på en regelbunden tillsyn samt provtagning av varje enskild deponi. Det finns fortfarande deponier som inte är identifierade och under arbetets gång fann vi många deponier som inte var kända sedan tidigare av Länsstyrelsen. Det innebär att det fortfarande finns en del arbete kvar. Helhetsbilden av detta projekt är ändå att det har fungerat bra och vi alla är väldigt nöjda med vårt arbete. Det har varit en rolig upplevelse att jobba på detta sätt. Lovisa Ericsson, december 2013 2. Handläggarstöd 2.1 Lagstiftning Den miljörättsliga princip som har störst betydelse beträffande ansvar och skyldigheter kring förorenade områden är principen om att förorenaren ska betala (Polluter Pays Principle, (PPP)). Regeln uttrycks i de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken, 2 kap 8. Bestämmelser om miljöskador (föroreningsskador och allvarliga miljöskador) finns i 10 kap miljöbalken. Avhjälpandeansvaret innebär att den ansvarige i skälig omfattning ska utföra eller bekosta de avhjälpandeåtgärder som på grund av miljöskadan behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. Ansvar kan dock endast utkrävas om den faktiska driften av en miljöfarlig verksamhet har pågått efter den 30 juni 1969. Även fastighetsägare kan under vissa förutsättningar hållas ansvariga. Ansvaret för att inventera och åtgärda en nedlagd deponi skiljer sig åt mellan olika aktörer, och om åtgärderna är förebyggande eller reparativa. a. Förebyggande åtgärder I miljöbalkens 2 kap 3 anges att den eller de som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder mm som behövs för att förebygga eller motverka skada (försiktighetsprincipen). En nedlagd deponi betraktas som pågående verksamhet, och tillsynsmyndigheten har därmed rätt att ställa krav på verksamhetsutövaren att uppfylla sådana skyddsåtgärder. 6

b. Reparativa åtgärder 2 kap. 8 miljöbalken anger att alla som bedriver en verksamhet eller har vidtagit en åtgärd som medfört skada mm ansvarar för att avhjälpa denna till dess skadan eller olägenheten har upphört. Detta gäller redan inträffade skador vars faktiska drift har pågått efter den 30 juni 1969, om verkningarna av verksamheten alltjämt pågår vid tiden för miljöbalkens ikraftträdande, och det föreligger behov av att avhjälpa skador eller olägenheter som har orsakats av verksamheten. För att en verksamhetsutövare ska kunna göras ansvarig för utredning och efterbehandling av en nedlagd deponi krävs att den faktiska driften har pågått efter den 30 juni 1969. Miljöbalken (1998:808) 2 kap 2 (kunskapskravet) Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. 3 (försiktighetsprincipen) Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön 8 (ansvar om utredning ifall förorening har upptäckts) Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma. 9 kap Nedlagda deponier kan klassas som pågående miljöfarlig verksamhet och omfattas då av 9 kap MB. Verksamhetsutövaren har ett ansvar för nedlagda deponier enl. 9 kap. 10 kap Verksamheter som orsakar miljöskador här finns krav på verksamhetsutövare och fastighetsägare att avhjälpa. Verksamhetsutövaren har normalt ett förstahandsansvar och finns inte någon sådan så träder andrahandsansvaret in, dvs. fastighetsägarens ansvar. Äldre bestämmelser gäller i fråga om deponier som avslutades före 1 aug 2007 (SFS 2007:660). 10 kap används bara om förorening har konstaterats. 26 kap 19 Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar. Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön. Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kontrollen 21 Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om i denna balk eller i föreskrifter som meddelats med stöd av balken, att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller också för den som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan verksamhet. Förordning (2001:512) om deponering av avfall 7

Förordningen skall inte tillämpas på deponier där verksamhetsutövaren före den 16 juli 2001 har slutat lägga avfall på deponin och har vidtagit de åtgärder som i övrigt krävts för att avsluta den. 31 Verksamhetsutövaren skall se till att en deponi som avslutas förses med sluttäckning. Sluttäckningen skall vara så konstruerad att mängden lakvatten som passerar genom täckningen inte överskrider eller kan antas komma att överskrida 5 liter per kvadratmeter och år för deponier för farligt avfall och 50 liter per kvadratmeter och år för deponier för icke-farligt avfall. En tillståndsmyndighet får i det enskilda fallet medge avsteg eller undantag från kraven på genomsläpplighet i första stycket, om det kan ske utan risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. 32 En deponi, eller en del av den, anses avslutad först när sluttäckningen har inspekterats genom tillsynsmyndighetens försorg och tillsynsmyndigheten har godkänt den. 33 Under deponins efterbehandlingsfas skall verksamhetsutövaren se till att det i minst 30 år eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer vidtas de åtgärder för underhåll, övervakning och kontroll som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Bestämmelser om säkerställande av att de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamhet fullgörs finns i 15 kap. 34 miljöbalken. Förordning (2005:424). 34 En deponi och den verksamhet som bedrivs vid en deponi skall vara förenlig med kommunens avfallsplan enligt 15 kap. 11 miljöbalken. Föreskrift NFS 2006:6 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning; 6 Planen skall innehålla uppgifter om deponier som inte längre tillförs avfall eller som inte längre används för detta ändamål. För varje sådan deponi skall en bedömning av risken för olägenheter för människors hälsa eller miljön redovisas. För de deponier där kommunen har varit verksamhetsutövare skall planen även innehålla uppgifter om planerade och vidtagna åtgärder för att förebygga olägenheter för människors hälsa eller miljön. 2.2 Ansvar och roller Tillsynsmyndighetens roll när det gäller inventering av förorenade områden handlar om att dels säkerställa att inventeringar genomförs, dels om att följa upp och ställa krav på eventuella åtgärder eller provtagningar för att säkerställa att en nedlagd deponi inte påverkar den omgivande miljön eller människors hälsa. Arbetet med förorenade områden sker på många håll och på många myndighetsnivåer. Ansvar och aktiviteter skiljer sig på en del punkter och det gäller även arbetsfördelningen mellan kommunerna och länsstyrelsen. Kommun Arbetar med inventeringar av pågående verksamheter via tillsyn där kommunen har tillsynsansvaret medverkar vid upprättande av regionalt program samt vid ansökan om bidrag till inventeringar, utredningar och åtgärder kan vara huvudman för utredningar och åtgärder som finansieras via bidrag från Naturvårdsverket svarar för tillsyn och utredning av ansvarsförhållanden för de objekt där miljönämnden eller motsvarande är tillsynsmyndighet gör uppföljning och utvärdering 8

Länsstyrelse samordnar efterbehandlingsarbetet upprättar regionalt program i samråd med kommunerna, samt ansöker om bidrag för inventeringar, undersökningar, utredningar och åtgärder hos Naturvårdsverket prioriterar objekt samt fördelar och betalar ut bidrag till utredningar och åtgärder efter separat ansökan och överläggning med Naturvårdsverket ansvarar för databasen för förorenade områden (EBH-stödet) ger vägledning och stöd till olika aktörer inom efterbehandlingsområdet (kommuner, företag, fastighetsägare, konsulter och till viss del även entreprenörer) svarar för tillsyn och tillsynsvägledning och utreder ansvarsförhållanden för de objekt där Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet gör uppföljning och utvärdering av länets arbete med förorenade område Verksamhetsutövare Grundprincipen är att den som orsakat en föroreningsskada (verksamhetsutövaren) är ansvarig för att avhjälpa skadan. Det är i första hand den som förorenat ett område som är skyldig att vidta de undersökningar och åtgärder som behövs för att förebygga eller motverka skada på människor eller miljön. Med den som förorenat menas den som bedrivit verksamheten eller vidtagit åtgärder som lett till förorening av mark, vatten eller byggnad. Ansvaret finns kvar tills skadan eller olägenheten upphört och omfattas inte av preskription. Ansvaret gäller dock inte områden där hela verksamheten lagts ned före 1 juli 1969. Fastighetsägare Den som förvärvat en fastighet efter den 31 december 1998 kan bli ansvarig för sådana undersökningar och åtgärder som behövs (gäller dock inte vid arv). Ansvaret gäller även för tomträttshavare. Fastighetsägarens ansvar blir aktuellt först om det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare som kan bekosta nödvändiga åtgärder. Den som köper ett område som misstänks vara förorenat eller som typiskt sett är ett sådant område (t.ex. industrifastigheter) måste alltså vara noggrann och undersöka fastigheten före köpet. 2.3 Ansvarsutredning För varje förorenat område som tillsynsmyndigheten prioriterar i sitt arbete bör en ansvarsutredning upprättas. Alla fakta måste inte finnas på bordet när arbetet med utredningen påbörjas den kan, och ska gärna, vara ett levande dokument som kompletteras med nya uppgifter i den takt de kommer till tillsynsmyndighetens kännedom. Ansvarsutredningen ligger till grund för de förelägganden tillsynsmyndigheten beslutar att rikta mot någon och ska också biläggas dessa beslut. Bortsett från inledning och en genomgång av miljöbalkens bestämmelser tar en ansvarsutredning alltid avstamp i den aktuella föroreningen. Detta för att just en konstaterad förorening är en förutsättning för att 10 kap miljöbalken ska vara tillämplig. I en ansvarsutredning så redogörs det för föroreningen dels genom en mer allmän beskrivning, dels genom en mer ingående beskrivning. Den allmänna avser bland annat vilka fastigheter som berörda, och den mer ingående beskriver den aktuella föroreningen, dess ingående ämnen, farlighet, mängder etc. samt hur föroreningen har uppkommit, vilken dess recipient är och varför föroreningen behöver utredas eller efterbehandlas. 9

Först efter detta går det att beskriva vilka verksamhetsutövare som kan komma i fråga för ett ansvar på grund av deras bidrag till situationen. I utredningen kopplas den aktuella föroreningen till en förorenande verksamhet som i sin tur kopplas till den, eller de, juridiska eller fysiska personer som utövat verksamheten. Identifieras flera verksamhetsutövare svarar dessa solidariskt för avhjälpandet. I de fall en ansvarig verksamhetsutövare saknas kan fastighetsägare, under vissa förutsättningar, hållas ansvarig för avhjälpandet. Därför ska fastighetsförhållandena på platsen beskrivas i utredningen. Det är viktigt att veta vilka fastighetsägare som finns på respektive fastighet, när fastigheterna förvärvades och vilken typ av förvärv (köp, arv, gåva etc.) det var. Mot bakgrund av informationen i ansvarsutredningen har man som tillsynsmyndighet de faktamässiga förutsättningar som krävs för att, i ett avslutande avsnitt i ansvarsutredningen, kunna göra en bedömning av både vem, eller vilka, som bär ansvaret för avhjälpande och vilket ansvar som i det enskilda fallet kan anses skäligt att förelägga den, eller de, ansvariga. Efterbehandling med privat finansiering I de fall det finns en verksamhetsutövare eller fastighetsägare som bär ansvaret för att avhjälpa en föroreningsskada drivs arbetet genom den aktuella myndighetens tillsynsarbete. Tillsynen bör bedrivas så att den stärker verksamhetsutövarens egen förmåga att uppfylla sitt ansvar och ställda krav samt att självständigt bidra till en hållbar utveckling genom ett förebyggande miljöarbete. Efter ansvarsutredningen kontaktas den eller de ansvariga. De undersökningar och åtgärder som anses motiverade presenteras och diskuteras och i möjligaste mån försöker tillsynsmyndigheten komma fram till frivilliga åtaganden och lösningar i syfte att nå målet på bästa sätt. I de fall där ansvarig inte delar tillsynsmyndighetens uppfattning och inte avser att vidta några undersökningar eller åtgärder, återstår att genom beslut få denne att vidta åtgärder. Efterbehandling med statlig finansiering Naturvårdsverket får lämna bidrag till Länsstyrelsen för efterbehandling av prioriterade områden där det saknas en ansvarig verksamhetsutövare. Länsstyrelsen beslutar sedan om att överlämna bidraget till kommun eller annan myndighet som är huvudman för projektet. Kommunen får använda bidraget till utredningar för att ta reda på om ett område är förorenat och till efterbehandlingsåtgärder. Normalt är det kommunernas tekniska förvaltningar eller motsvarande som fungerar som huvudman och ansöker om pengar för utredningar och åtgärder, eftersom de ofta har såväl projektvana som beställarkompetens för entreprenader. Länsstyrelsen granskar kommunens ansökningar och gör en regional prioritering. Även ansvarsutredningar som gjorts av kommunerna granskas och godkänns av Länsstyrelsen. I Länsstyrelsens ansökan till Naturvårdsverket utgör kommunens ansökan normalt en bilaga. Bidragsmedel till åtgärder kan sökas när som helst under året, medan bidrag till utredningar företrädelsevis söks i samband med att det regionala programmet upprättas i oktober varje år. Se figur 7. 10

Figur 7: Ansvarsutredning, nedlagda resp. pågående verksamheter. Bild: Länsstyrelsen Västerbotten 2.4 Deponier och inventering enligt MIFO Ur ett miljö- och hälsoskyddsperspektiv kan nedlagda deponier innebära en risk då utläckande ämnen från dem kan påverka människors hälsa och miljön genom förorening av mark och vatten. Ett läckage från en nedlagd deponi kan pågå under lång tid. Materialet i en deponi med organiskt material såsom hushållsavfall bryts ned med hjälp av bakterier, under någon eller några veckor pågår den syre- och nitratreducerande fasen (aerob) 2. Därefter följer en sur anaerob fas, den metanogena fasen (upp till 100 år eller mera) och sist den humusbildande fasen. Under den sura fasen kan ett utläckage av metaller ske, och under den metanogena fasen sker ett utläckage av metan. Många nedlagda deponier i Sverige befinner sig idag i den metanogena fasen. Graden av nedbrytningen i en deponi påverkas både av omgivningens förutsättningar (syre, vatten, ph osv) och av innehållet i den. Nedbrytningen kan ge upphov till ojämna sättningar i deponin som i sin tur kan medföra att t ex funktionen hos tätskiktskonstruktionen kan försämras eller upphöra helt. 2.4.1 Inventering enligt MIFO Inventering av nedlagda deponier ska följa MIFO-modellen (Metodik för Inventering av Förorenade Områden, rapport 4918) som har tagits fram av Naturvårdsverket. Syftet med modellen är att hela landet ska inventeras på ett enkelt och enhetligt sätt. MIFO-modellen är uppdelad i två faser. 2 "Underlag för vägledning beträffande inventering, undersökning och riskklassning av gamla deponier - Lakvatten och deponigas", SGI-rapport till Naturvårdsverket 2011. 11

MIFO fas 1: Orienterande studie och riskklassning I fas 1 samlas tillgänglig information om objekten och deras omgivning genom grundliga arkiv- och kartstudier, kontakter med kommuner, fastighetsägare samt andra berörda personer. Det görs även platsbesök av verksamheter för att ge en bild av hur både anläggningar och omgivning ser ut. Inventeringen resulterar i en riskklassning. Denna är en samlad bedömning av riskerna för människors hälsa och miljön. Riskerna kan relateras till någon av följande delar: - Föroreningarnas farlighet (F) - Hälso- och miljöfarligheten hos föroreningarna - Föroreningsnivå (N) - Risker kopplade till hur förorenat objektet är med avseende på halter, mängder och volymer förorenade massor - Spridningsförutsättningar - Risker kopplade till hur snabbt föroreningar kan spridas i mark, grundvatten, ytvatten, sediment samt byggnader och anläggningar - Känslighet (K) och skyddsvärde (S) - Bedömning av exponeringsrisken för människa (känslighet) och miljö (skyddsvärde) inom objektet och påverkansområdet i dag och i framtiden. Baserat på ovanstående faktorer sker en samlad riskbedömning som resulterar i att objekten tilldelas någon av följande riskklasser: - Klass 1 - Mycket stor risk - Klass 2 - Stor risk - Klass 3 - Måttlig risk - Klass 4 - Liten risk Riskklassningen ska utgöra underlag för prioriteringar vid beslut om vilka objekt vi ska gå vidare med till fas 2. Det gäller i första hand objekt som placerats i riskklass 1 eller 2. MIFO fas 2: Översiktlig undersökning och ny riskklassning I fas 2 kan ett antal provtagningar av mark, grundvatten och ytvatten m.m. göras för att fastställa att det finns en förorening och hur den kan spridas. I den efterföljande utvärderingen kompletteras informationen från fas 1 med uppgifter som har kommit fram i fas 2. En ny riskklassning av objektet görs, vilket kan medföra att riskklassningen från fas 1 justeras. Riskklassningen i fas 2 är oftast mycket säkrare än den som gjorts i fas 1. Därefter prioriterar miljönämnden vilka objekt som anses mest angelägna att fortsätta undersöka och eventuellt sanera. 2.4.2 Bedömningsgrunder MIFO-fas 1 Nedan följer en sammanställning av de viktigaste sakerna att tänka på när en inkommen MIFO fas 1- inventering ska granskas och bedömas. Det inkomna materialet ska minst bestå av blanketterna A, B, och E. D-blanketten utgör ett underlag till E-blankett varför det är viktigt att den också har fyllts i på ett korrekt sätt. 12

Finns all nödvändig information med? Syftet med att inventera och riskklassa de nedlagda deponierna är dels att få kunskap om deponiernas läge och skick, samt dess eventuella påverkan på människors hälsa och miljön. Informationen från inventeringen ska vara tillräcklig för att kunna ligga till grund fortsatta bedömningar vad gäller undersökningar och åtgärder. Följande punkter ska vara uppfyllda för att inlämnat material ska kunna godkännas: A-, B- och E-blanketter ifyllda på rätt sätt Om VU byggt sin riskklassning på en undersökning med provtagning ska resultaten från denna vara ifyllda i blankett C Foton och/eller kartor som är av vikt för riskklassningen bör bifogas Samtliga fyra parametrar (föroreningars farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar samt känslighet och skyddsvärde) ska vara uppskattade för det aktuella objektet. Ovan nämnda parametrar ska vara uppskattade för samtliga relevanta medier (detta varierar beroende på objektets lokalisering, men inventeringen bör minst innefatta bedömning av mark och grundvatten) Ett förslag till riskklass ska vara framtaget. En utförlig motivering ska finnas för hur de fyra parametrarna (föroreningars farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar samt känslighet och skyddsvärde) bedömts. Checklista för blanketterna Nedanstående punkter kommenterar utvalda fält i blanketterna. Blankett A Administrativa uppgifter Koordinater och fastighetsbeteckning ska vara korrekt ifyllda (ifall deponins läge är osäkert ska detta framgå) Eventuella befintliga undersökningar som använts som underlag till riskklassningen ska finnas omnämnda i fältet Tidigare inventeringar och undersökningar. Blankett B Områdes- och omgivningsbeskrivning Uppgifter om deponins verksamhetsperiod, typ av avfall och användare ska vara ifyllda i den mån det är möjligt. Ifall osäkerhet råder kring årtal bör detta framgå. Deponins yta samt ungefärlig mängd deponerade massor ska finnas med, även om det rör sig om en grov uppskattning. Markförhållanden (typ av jordart alt. jordartens egenskaper, dvs. täta, normaltäta eller genomsläppliga) samt vegetation på deponin ska vara ifyllda. Om efterbehandlingsåtgärder har genomförts ska dessa beskrivas. Markanvändning, avstånd till bostäder samt potentiella risker/konflikter (riksintressen, dricksvattenuttag) ska beskrivas. Blankett C Föroreningsnivå Ifall riskklassen är byggd på resultat från undersökningar ska resultaten finnas ifyllda i blankett C. Observera att det ska vara angett vilken referens (riktvärden) som använts då värdena fyllts i. 13

Blankett E Samlad riskbedömning Uppskattad föroreningsnivå, spridningsförutsättningar samt känslighet och skyddsvärde ska vara ifyllda för de medier där det är aktuellt. Detta varierar beroende på objektets lokalisering. Varje bedömning som görs i blankett E ska motiveras. 2.4.3 Riskklassning När ett objekt tilldelas en riskklass görs en samlad bedömning av de risker för människa och miljö som det aktuella objektet medför idag och i framtiden. Detta görs genom att väga samman föroreningarnas farlighet, föroreningsnivån, spridningsförutsättningar samt känslighet/skyddsvärdet för objektet. Enligt Naturvårdsverkets branschkartläggning tillhör kommunala deponier branschriskklass 2, vilket innebär att en typisk kommunal nedlagd deponi som regel hamnar i riskklass 2. Rent generellt hamnar dock de flesta mindre kommunala deponier (byatippar) i riskklass 3, på grund av att de i många fall är relativt små. För att ge en bild av hur en deponi som tilldelats riskklass 2 respektive 3 kan se ut följer nedan ett antal exempel. Det kan dock finnas andra faktorer än de som nämns nedan som spelar in på riskklassen, en bedömning och sammanvägning av den information som framkommit i inventeringen måste därför ske i varje enskilt fall. Riskklassning är ett levande dokument, som kan förändras med tiden. Efter kompletteringar av uppgifter kan en deponis riskklass komma att klassas om. Exempel Deponi # 1 Deponin påbörjades troligen på slutet av 1950-talet och avslutades 1968. Bland annat har hushållsoch affärssoppor, industriavfall och bilvrak tippats på området. Föroreningar med mycket hög farlighet bedöms därför finnas på tippen. Troligen har förbränning av avfall inte skett, enligt närboende, och soporna varvades med schaktmassor från kommunen. Föroreningsnivån bedöms som mycket stor i mark då stora volymer (10000-100000 m3) avfall troligen har tippats på området och på grund av föroreningarnas farlighet. Spridningsförutsättningar i mark och grundvatten bedöms som stora då underliggande jordlager troligen består av sand (isälvssediment) som är en mycket genomsläpplig jordart, samt då tippen har bristfällig täckning. Yttre vattenskyddsområde för grundvattentäkt börjar vid en sjö ca 800 m ifrån tippen, vilket gör att känsligheten för grundvattnet är mycket stor. Känsligheten för tippområdet bedöms som stor då täckningen är bristfällig och då förråd för skidklubb ligger uppe på tippen och elljusspår finns i närheten. Objektet tilldelas riskklass 2, dvs. stor risk för människors hälsa och miljö. Bedömningen baseras på att tippen består av stora volymer avfall, närheten till skyddsområde för grundvattentäkt och markens stora känslighet. Exempel Deponi # 2 Det är okänt när tippen startades, men den var i drift fram till 1968. Tippen tillfördes hushållsavfall och industriavfall. Förbränning av brännbart avfall förekom i ugn som fanns på området. Föroreningsnivån bedöms som stor i mark då måttliga volymer (1 000-10 000 m3) avfall har tippats på området samt på grund av föroreningarnas farlighet. Oljeföroreningar har observerats i strandzonen intill tippen vid lågvatten vid en tidigare inventering. Föroreningsnivån i ytvattnet bedöms som liten på grund av att sjön är en stor recipient. Spridningsförutsättningen till ytvattnet bedöms som mycket stor då tippen har otillräcklig täckning, ligger nära sjön och uppges i tidigare 14

inventering ha stor risk för förhöjd vattenomsättning. Känsligheten för mark och ytvattnet bedöms som stor då området är av riksintresse för friluftsliv. Skyddsvärdet för mark och ytvatten bedöms som mycket stort då området är av riksintresse för naturvården. Objektet bedöms tillhöra riskklass 2, dvs. stor risk för människors hälsa och miljön. Bedömningen baseras på den stora föroreningsnivån i mark, stora spridningsförutsättningar till ytvattnet och den stora känsligheten/skyddsvärdet för ytvattnet och marken. Exempel Deponi # 3 Deponin innehåller sannolikt ämnen med hög farlighet i och med att det deponerade avfallet utgjordes av hushållssopor och bilvrak från 1960-talet och att avfallet eldades öppet under hela verksamhetstiden. Föroreningsnivån är stor utifrån uppskattad deponivolym. Spridningsförutsättningarna är små i mark- och grundvatten eftersom deponin underlagras av lera. Förutsättningarna för spridning till ytvatten är små utifrån samma omständigheter. Ett dike i direkt anslutning till deponin medger under förhållanden med höga grundvattenstånd större spridningsförutsättningar till ytvattnet. Spridningen i ytvatten bedöms som måttlig i och med att diket kan antas vara vattenförande endast i perioder med höga grundvattenstånd. Deponiområdet ligger inom riksintressant naturvårdsområde vilket ger ett mycket högt skyddsvärde både för mark, grund- och ytvatten. Känsligheten bedöms som måttlig för ytvatten, men stor för mark och grundvatten på grund av jordbruksmark i direkt anslutning till deponin. I en samlad riskbedömning utgör deponin måttlig risk, riskklass 3. Exempel Deponi # 4 Tipp som var i drift i ungefär 6 år på 1960-talet. Dåligt täckt, måttlig risk för spridning till ytvatten, långt till bostadshus men alldeles intill åkermark. Föroreningarnas farlighet är mycket hög eftersom det vanligtvis finns många farliga ämnen i kommunala deponier. Föroreningsnivån bedöms vara måttlig då de uppskattade förorenade massorna ligger mellan 1000 och 10000 m3. Spridningsförutsättningarna bedöms vara stor till mark/grundvatten och måttlig till ytvatten. Känsligheten är stor då deponin ligger i närheten av jordbruksmark. Skyddsvärde bedöms vara måttligt då detta är ett i området vanligt ekosystem. Sammantaget bedöms deponin tillhöra riskklass 3, måttlig risk. 2.4.4 Skyddsåtgärder och efterbehandling Beroendet på utfallet av inventeringen och fastställelsen av riskklass kan det bli aktuellt att fortsätt diskussionen med verksamhetsutövaren. Eventuellt kan också krav på ytterligare åtgärder behöva ställas. Se bilaga 6 för mall föreläggande om att vidta åtgärder. 15

Utgångspunkter för efterbehandling 3,4 Lista: Sammanfattning av de viktigaste utgångspunkterna för efterbehandlingsarbetet i Sverige samt vilka faktorer som ligger till grund för att välja efterbehandlingsåtgärd. Källa Naturvårdsverket. I tabell 1 visas Naturvårdsverkets förslag på åtgärder vid olika bedömningar. Bedömning av miljö- och hälsorisker vid förorenade områden bör göras i såväl ett kort som långt tidsperspektiv. Med ett långt tidsperspektiv menar Naturvårdsverket i storleksordningen 100-tals till 1000 år. Grund- och ytvatten är naturresurser som i princip alltid är skyddsvärda. Spridning av föroreningar från ett förorenat område bör inte innebära vare sig en höjning av bakgrundshalter eller utsläppsmängder som långsiktigt riskerar att försämra kvaliteten på ytvatten- och grundvattenresurser. Sediment- och vattenmiljöer bör skyddas så att inga störningar uppkommer på det akvatiska ekosystemet och så att särskilt skyddsvärda och värdefulla arter värnas Markmiljön bör skyddas så att ekosystemets funktioner kan upprätthållas i den omfattning som behövs för den planerade markanvändningen Lika skyddsnivåer bör eftersträvas inom ett område som totalt sett har samma typ av markanvändning, exempelvis ett bostadsområde Exponeringen från ett förorenat område bör inte ensam stå för hela den exponering som är tolerabel för en människa Efterbehandlingsåtgärderna bör reducera miljö- och hälsoriskerna så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Åtgärderna bör vara av engångskaraktär. Skador som kan uppstå under genomförandet bör vara mindre än de skador som totalt kan komma att orsakas av det förorenade området. Åtgärderna bör inte annat än under en övergångsperiod kräva underhåll och skötsel efter avslutad åtgärd. Viss långsiktig övervakning av skyddsåtgärder vid deponier, inneslutningar, barriärer och åtgärder med obeprövad teknik kan dock behövas. Bästa tillgängliga teknik (Best Available Technology, BAT) bör användas, om det inte medför orimliga kostnader. Energisnål teknik bör väljas så långt det är möjligt. Efterbehandlingsåtgärder bör utföras så att den planerade framtidamarkanvändningen begränsas så lite som möjligt. Åtgärderna bör genomföras så att området inte återförorenas på grund av spridning från delar där åtgärder ännu inte genomförts. Efterbehandling bör om möjligt genomföras innan spridning av föroreningar leder till behov av mer kostsamma åtgärder och innan akuta situationer uppstår. Åtgärder bör väljas och genomföras så att intrånget i andra intressen blir så litet som möjligt, till exempel vad gäller kulturminnesvården. 3 Naturvårdsverket. Vägledning förorenade områden 4 Naturvårdsverket. 2009. Att välja efterbehandlingsåtgärd. En vägledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål. Rapport 5978. 16

Om föroreningar lämnas kvar bör inte ytterligare efterbehandling eller utförande av skyddsåtgärder omöjliggöras, till exempel genom att ny bebyggelse uppförs på det förorenade området, utan att konsekvenserna har utretts ordentligt. Tabell 1: Naturvårdsverkets förslag på åtgärder vid olika bedömningar 5. Bedömning Inga eller endast ringa miljöstörningar har konstaterats. Området bedöms innebära liten risk nu och i framtiden. Viss risk för påverkan på människor genom oralt intag, inandning av damm. Ingen eller ringa risk för spridning via lakvatten Liten till måttlig spridningsrisk men miljökonsekvenserna bedöms bli ringa Låg föroreningsnivå (toxicitet) på utläckande lakvatten men risk för övergödning Måttlig spridningsrisk. Miljökonsekvenserna bedöms inte enbart bli ringa Stor till mycket stor spridningsrisk, stor föroreningspotential i avfallet, stora hälso- eller miljökonsekvenser befaras. Inte obetydlig påverkan på växthuseffekten på grund av deponigas Explosionsrisk eller kvävningsrisk på grund av deponigas Åtgärd Området skall vara säkert att beträda. Området bör vara avstädat och täckt så att olycksrisker och risk för brand undanröjs. Täckning för att förhindra damning och direkt kontakt med avfallet. Täckningen bör vara minst 0,5 m och försedd med vegetation för att undvika att avfallet åter kommer i dagen på grund av sättningar och erosion. Täckning för att minska lakvattenbildningen genom ökad avdunstning. Täckningen bör bestå av jordmassor med förmåga att magasinera vatten från våta till torra perioder (t.ex. finkorniga moräner, jordar med inslag av organiskt material) och bör vara minst 1 m för att ge god magasineringsförmåga. Vegetering med gräs. Lokal lakvattenrening kan övervägas Täckning med minst en meter jordmassor med vattenmagasinerande förmåga samt vegetationsskikt med riklig vegetation. Åtgärderna kan kompletteras med lokal lakvattenrening och åtgärder som t.ex. tätskärmar eller diken för att minska lakvattenbildningen. Täckning enligt deponeringsförordningen. Trots täckning kan behandling av lakvatten behövas, åtminstone under en övergångsperiod. Vid mycket små deponier kan borttransport till annan deponi övervägas. Täckning med jordmaterial med sådan struktur att metangasoxidation gynnas. Vid stor gasproduktion kan uppsamling och nyttiggörande av gasen övervägas Ventilera bort eller skära av gasens transportvägar (täta ledningsgravar, avluftning av ledningar, ventilation av husgrunder, flyttning av kablar eller ledningar som går genom ett deponiområde). Gasvarnare i utrymmen med explosionsrisk. Vid stor gasproduktion kan uppsamling och nyttiggörande av gasen övervägas. Förhindra att barn eller andra obehöriga kan ta sig ned i brunnar eller andra utrymmen där gas kan finnas 5 Naturvårdsverket. Vägledning förorenade områden 17

Deponitäckning 6 utgöra ett fysiskt skydd som förhindrar att människor och djur kommer i direkt kontakt med avfallet och denna bör därför inte vara tunnare än 0,5 m. Minska lakvattenbildningen, vilket kan göras på flera sätt, t ex dammar, vegetation Bidra till gasuppsamling och/eller metangasoxidation ge deponin ett estetiskt tilltalande utseende genom anpassning till det omgivande landskapet Rekommendationer beträffande sluttäckning finns även i Naturvårdsverkets handbok 7 (2004:2) med allmänna råd till förordningen om deponering av avfall. I Naturvårdsverkets handbok finns även kriterier för användning av olika material som skyddsskikt på deponier. Dessa skiljer sig dock från Miljööverdomstolen som i sin praxis föreslår att kriterier för MKM används. Städning Det är rimligt att kräva att verksamhetsutövaren städar upp vid en nedlagd deponi om det krävs. En plats ska inte inbjuda till ytterligare nedskräpning. Det är också rimligt att ställa krav på att skyltar etc. är aktuella. Som jämförelse finns deponiförordningen där det anges att vid deponier i drift ska verksamhetsutövaren se till att okontrollerat tillträde till deponin förhindras, att grindar är låsta när deponin är obemannad och att det finns system för kontroll och tillträde som är ägnat att upptäcka och förhindra illegal deponering. Nedlagda deponier omfattas inte av förordningen men det kan vara relevant att ställa samma krav på dem för att undvika skada, olyckor etc. Vägar till och från en nedlagd deponi bör vara avstängda/igenbommande för att förhindra olovlig deponering etc. I vissa fall har en nedlagd deponi behövt flyttas, om t ex marken ska användas till annat. I andra fall kan det vara aktuellt att använda ytan på en sluttäckt deponi. I sådana fall bör man beakta risken för sättningar etc. i deponin och säkerställa att inte användningen för negativa effekter på miljö och hälsa. Kontrollprogram Kontrollprogram för lakvatten och grundvatten 8 kan behöva upprättas, t ex för att kontrollera att vidtagna skyddsåtgärder är intakta (inspektion av sättningar, vegetation, stängsel m.m.), att de har fått avsedd effekt (t.ex. kontroll av att föroreningshalterna minskat i grundvatten eller ytvatten) och för att kontrollera att föroreningsspridningen inte ökar. Vid provtagningar bör standardiserade metoder för provtagning och analys väljas. Parametrar som alltid bör analyseras är ph, konduktivitet, klorider, ammoniumkväve och DOC. Andra parametrar kan vara metaller, PAH:er etc. För att följa förändringar i grundvattnet är det viktigt att provtagning sker på samma ställe över tiden, och att provtagning sker på samma sätt. Referensprov kan också behöva tas uppströms. Andra kontroller utöver lak- och grundvatten i ett kontrollprogram kan vara kontroll av skyltar, staket, täckningen, vegetationen, diken, anordningar för lakvattenrening mm. 6 SGI. Kunskapsstöd, förorenade områden, nedlagda deponier. 7 Naturvårdsverket, handbok 2004:2. 8 Naturvårdsverket. 1998. Vägledning för miljötekniska markundersökning. Rapport 4311. 18

Nyttan med åtgärder Innan en åtgärd vidtas bör man uppskatta om åtgärderna kan anses vara skäliga och ekonomiskt försvarbara 9. På webbplatsen nedlagda.deponier.nu listas några mycket grova kostnadsuppskattningar för några åtgärder. Kostnader kan dock variera kraftigt och beror också av platsspecifika förhållanden, transportavstånd etc. Se tabell 2. Tabell 2: Grovt uppskattade kostnader för olika efterbehandlingsåtgärder. Källa: www.nedlagd.deponi.se. Täckning enligt deponeringsförordningen (utjämningsskikt, tätskikt, skyddsskikt, dräneringsskikt, skyddstäckning och vegetationsskikt) kr/m 2 300-400 Täckning med endast ca 1 m jordmassor kr/m 2 c:a 100 Lakvattenbehandling i kommunalt reningsverk kr/m 3 c:a 10 Lakvattenbehandling i marknära metoder som t.ex. konstruerad våtmark, översilning eller mark-växt-system (exklusive kostnader för mark) kr/m 3 5-10 Lakvattenbehandling i luftad damm kr/m 3 5-10 Lakvattenbehandling i SBR-anläggning eller liknande (Endast aktuellt för mycket stora deponier) kr/m 3 30-50 Schakt, borttransport och deponering kr/ton 500-2500 3. Material till verksamhetsutövare I bilaga 8 finns en Informationsbroschyr som har tagits fram inom ramen för projektet. 3.1 Stöd vid prioritering För att kunna strukturera inventeringsarbetet bör en prioritering av de nedlagda deponierna inom kommunen ske. Detta för att översiktligt kunna bedöma vilka deponier som utgör störst risk och därmed bör inventeras först. Syftet med prioriteringsarbetet är att väldigt övergripande rangordna deponierna inom kommunen. Följande faktorer kan vara till hjälp i prioriteringsarbetet; - Verksamhetsperiod och mängd deponerat avfall (om sådana uppgifter finns). Generellt kan antas att ju längre deponin varit i drift, desto mer avfall har deponerats och desto större är risken. - Lokalisering. Närhet till dricksvattenuttag, bostäder, skyddsvärda vattendrag samt naturskyddsområden är några exempel. - Lokal kännedom. Finns andra faktorer som gör att deponin bör prioriteras? Till exempel kännedom om hur deponin sköttes då den var i drift, klagomål från närboende, kännedom om deponering av större mängd miljöfarligt avfall mm. 9 Naturvårdsverket.2008. Kostnads-nyttoanalys som verktyg för prioritering av efterbehandlingsinsatser. Rapport 5836. http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/620-5836-4.pdf 19

Som grund för prioriteringen finns de uppgifter som lämnades vid den kartering som utfördes 1985. Karteringen innehåller för de allra flesta deponier uppgifter om verksamhetsperiod och i vissa fall även uppgifter om vad som deponerats och hur deponin sköttes då den var i drift. 4. Läs mer Gävleborgs länsstyrelse.2009. Inventering av förorenade områden, inventering av branschen, kommunala deponier. Rapport 2009:9. http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/sitecollectiondocuments/sv/publikationer/2009/deponirapp orttotalweb.pdf Länsstyrelsen i Dalarnas län. 2008. Inventering av förorenade områden i Dalarnas län. Nedlagda kommunala deponier. Rapport 2008:14. http://www.lansstyrelsen.se/dalarna/sitecollectiondocuments/sv/publikationer/rapporter- 2008/08-14.pdf Länsstyrelsen i Dalarnas län. 2011. Inventering av förorenade områden i Dalarnas län. Nedlagda kommunala deponier i fem kommuner. Rapport 2011:18. http://www.lansstyrelsen.se/dalarna/sitecollectiondocuments/sv/publikationer/rapporter- 2011/11-18.pdf MÖTA (Miljösamverkan Östergötland). 2012. Projekt om kommunala nedlagda deponier 2011-2012. http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/sitecollectiondocuments/sv/miljo-ochklimat/verksamheter-med-miljopaverkan/miljosamverkan/projekt/slutrapport-deponiprojektet.pdf Naturvårdsverket. 2002. Metodik för förorenade områden. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Vägledning för insamling av underlagsdata. Rapport 4918. ISBN 91-620-4981-6. http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/620-4918-6.pdf Naturvårdsverket. 1990. Förorenade områden. Analys och testmetoder. http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/620-4947-x.pdf Naturvårdsverket. Vägledning förorenade områden http://www.naturvardsverket.se/stod-imiljoarbetet/vagledning-amnesvis/fororenade-omraden/ Naturvårdsverket. Forskningsprogrammet Hållbar sanering. Rapporter och resultat. http://www.naturvardsverket.se/start/verksamheter-med-miljopaverkan/fororenadeomraden/hallbar-sanering--kunskapsprogram/ Naturvårdsverket. Branschklassning http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-imiljoarbetet/vagledning/fororenade-omraden/branschlista-2011.pdf http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/978-91-620-5978-1.pdf Naturvårdsverket. 2009. Att välja efterbehandlingsåtgärd. En vägledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål. Rapport 5978. http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/978-91-620-5978-1.pdf 20

Naturvårdsverket. 1998. Vägledning för miljötekniska markundersökning. Rapport 4311. http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/620-4311-0.pdf Naturvårdsverket. 2004. Deponering av avfall. Handbok 2004:2 med allmänna råd till förordningen (2001:512) om deponering av avfall och till 15 kap. 34 miljöbalken (1998:808). Handbok 2004:2. http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/620-0134-5.pdf Naturvårdsverket.2008. Kostnads-nyttoanalys som verktyg för prioritering av efterbehandlingsinsatser. Rapport 5836. http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/620-5836-4.pdf SGI. 2011. Underlag för vägledning beträffande inventering, undersökning och riskklassning av gamla deponier - Lakvatten och deponigas. SGI-rapport till Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/upload/06_produkter_och_avfall/avfall/hantering%20av%20avfall/ deponering/att-atgarda-aldre-deponier/sgi-lakvatten-o-deponigas.pdf SGI. Nedlagda deponier. http://www.nedlagd.deponi.se/inledning/olika-typer-deponier/naturligaprocesser/ Svenskt Avfall. 2011. Byggande och anläggande på och i anslutning till gamla avfallsupplag, problem och möjliga lösningar avseende gassäkerhet och andra frågeställningar. Rapport U2011:07. ISSN 1103-4092. http://www.avfallsverige.se/fileadmin/uploads/rapporter/utveckling/rapporter_2011/u2011-07.pdf 21

Bilaga 1 Nedlagda deponier i Västerbotten Namn Kommun Fastighet Verksamhetsperiod Agnäs Bjurholm Agnäs 5:2 1965-1980 Bjurholm Bjurholm Bjurholm 4:1, Högås 1:15 1950-1985 Öredalen Bjurholm Sunnanå 1:29 1967-1980 Högland Bjurholm Högland 2:1 1970-1985 Mellantjärn Bjurholm Mellantjärn 1:17 1968-1985 Vitvattnet Bjurholm Vitvattnet 2:19 1968-1980 Karlsbäck Bjurholm Abborrtjärn 4:1 1966-1974 Mjösjöby Bjurholm Nässund 1:21 1966-1980 Kyrktjärn Bjurholm Kyrktjärn 1:34 Upphört 2008 Bredträsk Bjurholm Bredträsk 6:2 1969-1974 Dorotea soptipp Dorotea Bergvattnet 2:1 1966-2010 Dorotea g:a soptipp Dorotea Bergvattnet 2:1 Slutet av 40-1966 Harrsjöhöjdens Dorotea Harrjsö 1:30 1969 - Rajastrands Dorotea Söderfors 1:10 1965 - Höglands Dorotea Långsele 2:6 1960-1980 Ormsjö Dorotea Ormsjö V 1:10 (Samfällighet) 1958-1976 Lavsjö Dorotea Samfällighet 1962-1978 Svanaby Dorotea Svanaby samfällighetsförening 1963 - Storbäck Dorotea Storbäck 1:37 1967 - Borgatippen Dorotea Avasjö 1:1 1965 - Risbäck Dorotea Risbäck 1:4 1965 - Rusksele Lycksele Rusksele 2:23, 2:7 1968 - Busjövägen Lycksele Stg 491 1944-1977 Kristineberg Lycksele?? Örträsk Lycksele Västra Örträsk samfällt 1971-1981 Rusele bränngrop Lycksele Rusele 18:1 1962-1974 Forsholms bränngrop Lycksele Forsholm 1:13 1963-1983 Vormsele byatipp Lycksele Vormsele 1:16 1968-1974 Norrbybergs byabränngrop Lycksele Norrby 2:4 1963-1974 Vormträsk byatipp Lycksele Vormträsk 3:1 1968-1983 Björksele byaförening Lycksele Björksele 1:9 1956 - Brännfors byatipp Lycksele Brännfors 1:6 (alt 1:5) 1968-1983 Husbondlidens byatipp Lycksele Grenen 1:1 1965-1974 Vindelgransele byatipp Lycksele Vindelgransele 7:1 1954-1975 Söderfors byatipp Lycksele Rusele 18:1 1969-1974 Kattisavans byatipp Lycksele Kattisavan samfällt 1955-1974 Umgransele byatipp Lycksele Stenkulla 1:4 1955-1974 Tuvträsk byatipp Lycksele Tuvträsk 1:30 1966-1983 Vinlidens bränngrop Lycksele Fäboliden 1:29 1969-1984 Långsele byatipp Lycksele Långsele samfällt 1968-1982 Gäddträsk byabränngrop Lycksele Gäddträsk 2:15 1975-1983 Vänjaurbäcks byatipp Lycksele Vänjaurbäck 1:15 1962-1983 Kroksjö byatipp Lycksele Kroksjöskogen 3:1 1971-1984

Knaftens byatipp Lycksele Knaften 4:16 1968-1984 Brattens byatipp Lycksele Brattforsskogen 1:1 1964-1984 Byssträsk bränngrop Lycksele Byssträsk 1:41 1965-1983 Adakgruvan Malå Adakgruvan 2:1 1940-1977 Malå Malå Malå 2:11 1945-1978 Näsliden Malå Näsliden 1:9 1960 - Adak/Nylund Malå Asplund 1:13 1950-1978 Malåvännäs Malå Brännäs 1:19 1940-1978 Grundträsk Malå Grundträsk 9:1 1970-1978 Holmsjö Malå Holmsjö 1:17 1960-1978 Hundberg Malå Hundberg 4:1 1971-1978 Västra Lainejaure Malå V Lainejaur 1:47 1950-1978 Mörttjärn Malå Mörttjärn 3:1 1960-1978 Rentjärn Malå Rentjärn samfälld mark 1950-1978 Rökå Malå Rökå 5:1 1955-1978 Kokträsk Malå Stennäs 1:8 1960-1978 Tjärnberg Malå Tjärnberg 1:14 1965-1978 Springliden Malå Springliden 2:6 1969-1978 Ytterberg Malå Skeppträskåheden 3:13 1975-2001 Rundvik Nordmaling Mo 3:85 Avslutad 1975 Norrfors Nordmaling Norrfors 1:207 Avslutad 1976 Levar Nordmaling Levar 2:24 Avslutad 1991 Nyåker Nordmaling Nyåker 6:1 Avslutad 1974 bratthalla Nordmaling Mo 3:103 Avslutad 2002 Leduåfors Nordmaling Prästbordet 1:91 Avslutad 1989 Gräsmyr Nordmaling Gräsmyr 4:48 Avslutad 1975 Rålund byatipp Norsjö Rålundvägen? Avslutad 1978 Svansele soptipp Norsjö Svanströmsvägen Avslutad 1978 Kvarnåsen nya soptipp Norsjö Avslutad 1978 Kvarnåsen gamla soptipp Norsjö Avslutad 1960 Böle industritipp Norsjö Avslutad 1980 Bjurträsk industritipp Norsjö Avslutad på 70- talet Norsjö gamla soptipp Norsjö Avslutad 1978 Holktjärn sopstation Norsjö 1978 - Gumboda industritipp Norsjö Bastuträsk industritipp Norsjö Betong Sander industritipp Norsjö Bastuträsk soptipp Norsjö Avslutad 1978 Åmliden soptipp Norsjö Avslutad 1978 Petikträsk soptipp Norsjö Avslutad 1978 Kvarnåsen (Throgrens trä?) Norsjö Norsjö industritipp Norsjö Vargfors industritipp Norsjö Gallejaur industritipp Norsjö 1985 - Byggavfallstipp Robertsfors Bygdeå 5:27 Avslutad 1968 Robertsfors gamla tipp Robertsfors Edfastmark 7? Avslutad 1968

Flarken tipp Robertsfors Flarken 13:27 Avslutad 1981 Ånäsets tipp Robertsfors Nybyn 4:24 Avslutad 1983 Byske Soptipp, Furuskogen Degermyran Skelleftehamnstippen Boliden, Gillervattnet Burträsk Soptipp Lövångers soptipp Jörns soptipp Lidsjöns soptipp Kalvträsk soptipp Myrhedens soptipp Kåtaselets soptipp Ursvikens soptipp Bergsbyns soptipp Hedensbyns soptipp soptipp, Dalen Stackgrönnans soptipp Sörböletippen Dalkarslidens soptipp Ragvaldsträsk soptipp Gummarks soptipp Norets soptipp Skråmträsk soptipp Häbbergslidens soptipp Varuträsk soptipp Storkågeträsk soptipp Kusmarks soptipp Kågetippen Drängsmark soptipp Fällfors soptipp Hednäs soptipp Gagsmarks soptipp Byske soptipp Stavaträsks soptipp Jörns gamla soptipp Ullbergsträsk soptipp Granbergsträsks soptipp Renströms Gråbergstipp Bureå soptipp Uttersjöbäckens soptipp Vallens soptipp Vebomarks soptipp Lövångers gamla soptipp Mjödvattnets soptipp Bursiljums soptipp Burträsk Gamla Soptipp

Lappvattnets soptipp Bodbysunds soptipp Renbergsvattnets soptipp Ljusvattnets soptipp Innansjöns soptipp Kvarnbyns soptipp Bygdeträsk soptipp Bygdsiljums Soptipp Välvsjölidens soptipp Västanträsk soptipp Rotsjöns soptipp Bjurfors soptipp Storbrännans soptipp Villvattnets soptipp Åsträsks soptipp Boliden, gamla tippen Häbbikstjärn Burviks soptipp Gamla Falmarks soptipp Hjoggböle Soptipp Östra Falmarks soptipp Nedre Bäcks soptipp Övre Bäcks soptipp Sorsele bränngrop Sorsele Sorsele 3:1 1956-1980 Buresjön bränngrop Sorsele Bure 1:12 1966-1971 Heden bränngrop Sorsele Bure 2:19 1971-1983 Sandsele bränngrop Sorsele Sandsele 2:4 1961-1968 Blattnicksele bränngrop Sorsele Blattnicksele 1:2 1957-1969 Tväråträsk bränngrop Sorsele Storbacken 1:3 1963-1979 Råstrands bränngrop Sorsele Råstrand 6:9 Avslutad 1980 Gargnäs bränngrop Sorsele Grundsund 1:1 1966-1981 Ammarnäs bränngrop Sorsele Gautsträsk samfälld mark 1963-1979 Ammarnäs grovtipp Sorsele Nabbnäs 1:10 Avslutad 2001 Kraddsele Sorsele Sorsele soptipp Svartliden Sorsele Norrsele 3:3 1974-2001 Blattnicksele grovtipp Sorsele Blattnicksele 1:86 Avslutad 2001 Gargnäs grovtipp Sorsele Gargnäs 5:1 Avslutad 2001 Tväråträsk grovtipp Sorsele Fd soptippen Hemavan Storuman Björkfors 1940-1965 Fd soptippen Tärna Storuman Granås 1955-1965 Slussfors bränngrop Storuman Forsnacken 1950-1985 Fd bybränngrop Storuman Allmänninsskogen 1:1 1950-1960 Ankarsunds bybränngrop Storuman Allmänningsskogen 1:1 1950-1960 Gardsjönäs bybränngrop Storuman Gardsjönäs 1960-1982 Aborrbergs bybränngrop Storuman Abborrberg 1:4 1950-1984 Strömsunds bybränngrop Storuman Strömsund 1:11 1960-1986 Norrbergs bybränngrop Storuman Norrberg 1:3 1950-1984

Bränngropskurvan 2 Storuman Luspen 3:5 40-50 talet - 50- talet Bränngropskurvan 1 Storuman Luspen 3:77 1950-1965 Barktippen Forsvik Storuman (inventerad) Forsviktippen Storuman Forsvik 1:4 1960-1978 Barsele bybränngrop Storuman Barsele 1:8 1950-1985 Umnäs bybränngrop Storuman 1950-1987 Forsmark bybränngrop Storuman 1950-1986 Gardsjönäs nya Storuman Kronoöverloppsmarken 1982-1990 bybränngrop Danasjö bybränngrop Storuman Gardsjönäs 1950-1982 Harrviks bybränngrop Storuman Harrvik 1950-1999 Kaskeluokts bybränngrop Storuman Gaskeluokt 1:2 1950-1999 Långvattnets bybränngrop Storuman Långvattnet 1:18 1950-1986 Blaikens bybränngrop Storuman Gunnarn 7:2 1950-2000 Luspnäset Storuman Luspholm 1:41 1967 - deponeringsanläg. Skarvsjö bybränngrop Storuman Skarvsjö S:19 1960-2001 Gunnarns bybränngrop Storuman Bastuträsk samfälld mark 1950-1985 Åskilje bybränngrop Storuman Ånäset 2:1 1950-1985 Pauträsk bybränngrop Storuman Pauträsk 2:14 1960-1985 (2002?) Hemavan Storuman Björkfors 1:429, 3:13 1967-2001 deponeringsanläg. Granås grovavfallstipp Storuman Granås 1960 - Brånabergs bybränngrop Storuman Start 50-60-tal Grytsjö soptipp Vilhelmina Grytsjö 1:35 1970-1988 Bäsksjö soptipp Vilhelmina Bäsksjö 1:106 1969-1988 Järsvjö soptipp Vilhelmina Järvsjö 3:48 1971-1988 Hacksjö soptipp Vilhelmina Hacksjö 1:3 1971-1988 Norra Bäsksjö soptipp Vilhelmina Bäsksjö 5:1 1971-1988 Strömnäs soptipp Vilhelmina Strömnäs 1:74 1971-1988 Kittelfjäll soptipp Vilhelmina Kittelfjäll 1:147 1968-1988 Marsliden Vilhelmina Marsliden 1:10 1968-1988 Stalon soptipp Vilhelmina Allmänningsskogen 1:1 1972-1988 Dikanäs Vilhelmina Dikanäs 1:30 1971-1988 Klimpfjäll soptipp Vilhelmina Klimpfjäll 1:68 1970-1988 Dajkanvik soptipp Vilhelmina Daikanvik 1:24 1971-1988 Saxnäs soptipp Vilhelmina Saxnäs 1:87 + Saxnäs S:5 1968-1988 Storsele Vilhelmina Storsele 1:20 1970-1988 Skansholm soptipp Vilhelmina Skansholm 6:1 1971-1988 Deponeringsanläg. Vilhelmina Granberg 1:2 1960-1988 Granberget Nästansjö soptipp Vilhelmina Nästansjö 11:1 1970-1988 Meselefors soptipp Vilhelmina Räsele 1:112 1970-1988 Dalasjö soptipp Vilhelmina Dalasjö 2:11 1970-1988

Fatmomakke bränngrop Vilhelmina Klimpfjäll S:6 Björkvägen soptipp Vilhelmina Baksjönäs 1:1 Avslutad 1988 M3 soptipp Vilhelmina Löjan 4 Avslutad 1988 Latikberg soptipp Vilhelmina Latikberg 2:9 1969 - Västomån Vindeln Degerfors 10:1 1965-1981 Flakabäck Vindeln Flakabäck 1:35 1950-1965 Puckdalen Vindeln Rosinedal 1:30 1940-1950 Åman Vindeln Kvarnsele 1:1 1950/60-1970 Skivsjö soptipp Vindeln Skivsjö samf. Avslutad före 1975 Ekträsk Vindeln Ekträsk 4:1 Avslutad 1999 Ekträsk Vindeln Ekträsk 1:47, 1:49 Avslutad 1991 Åmsel Vindeln Kvarnsele 1:1 1973-1998 Slipstensjön Vindeln Slipstensjön 2:13 1950-1996 Storsävarträsk Vindeln Storsävarträsk 2:3 1960-1995 Strycksele Vindeln Strycksele 3:16 1970-1987 Hällnäs Vindeln Sjöbrånet 5:1 Avslutad 1999 Hällnäs Vindeln Hällnäs 1:32 1950-1991 Vindelånäset Vindeln Ånäset 1:4 1970-1995 Rosinedal Vindeln Rosinedal 1:39 1982-2001 Granö Vindeln Granö 1:12, 3:8 Avslutad 1991 & 1999? Fällsjön Vindeln Hälsingfors 2:6 1970-1995 Tvärålund Vindeln Tvärålund 1:19 1966-1992 Sörfors slamtipp Vindeln Sörfors 6:1 Avslutad 1990 Sirapsbackens slamtipp Vindeln Hjuken 22:1 Marhällatippen Vännäs Nyby 3:154 1950-1982 Tväråbäckstippen Vännäs Jämteböle 3:18 1950-1982 Tväråtippen Vännäs Vännäs 17:1 1950-1967 Nybytippen Vännäs Vännäs 50:37 1950-1960 Garveriet Vännäs Kv Garvaren 1915-1950 Tegelbruket Vännäs Vännäs 8:12 1970-1985 Stennäs slamtipp Vännäs Vännäs 2:20 1965-2008 Starrbergstippen Vännäs Vännäs 3:30 1982-2008 Gavsele tippen Åsele Gavsele 5:64 1969-1970 Björkseletippen Åsele Björksele 1:11 1979 - Kullerbackatippen Åsele Kullerbacka 1:1 1960 - Insjötippen Åsele Insjötippen 1979 - Fredrikatippen Åsele Viska 2:1 1950 - Nordanåstippen Åsele Nordanås 14:1 1960-1979 Lillögdatippen Åsele Lillögda 3:44 1967 -

Bilaga 2 Mall Begäran LOGGA BEGÄRAN 2012-11-30 Diarienr Verksamhetsutövaren X-kommun Inventering av nedlagda deponier i Västerbottens län Miljö- och hälsoskyddskontoren i Västerbotten genomför inom ramen för Miljösamverkan Västerbotten delprojekt Inventering av nedlagda deponier. Målet med delprojektet är att alla nedlagda deponier ska inventeras och riskklassas enligt MIFO (Metod för inventering av förorenade områden). I ett första steg genomförs en översiktlig inventering, en så kallad MIFO fas 1-inventering. Ansvarsförhållanden Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning, NFS 2006:6, utgör grunden för kommunens skyldighet att inventera nedlagda deponier. Kommunen har enligt 6 i föreskriften ett ansvar för inventering av deponier med hushållsavfall som t.ex. byatippar och länsstyrelsen ansvarar för industritippar. Ansvaret inom kommunen för inventeringen av nedlagda deponier är tekniska förvaltningens, medan miljöförvaltningen är tillsynsmyndighet och granskar inlämnade resultat och riskklassificeringar. Nedlagda deponier är i första hand att betrakta som förorenade områden, men räknas även som markanvändning och därmed som pågående miljöfarlig verksamhet. Det gäller även om deponin är täckt och avslutad. Varför inventera nu? Kommunerna i länet har i sina avfallsplaner satt upp mål för inventering av nedlagda deponier, de flesta kommuner har som mål att senast år 2015 ska nedlagda deponier som kommunen har tillsyn över vara riskklassade enligt MIFO. Det nationella inventeringsmålet anger dock att alla förorenade områden ska inventeras senast 2013 vilket innebär att länsstyrelsen har möjlighet att vara behjälplig med utbildning och vägledning gällande inventeringen till och med 2013. Begäran om tidsplan Miljöförvaltningen begär att tekniska förvaltningen senast 2013-01-31 lämnar in en skriftlig tidsplan gällande när MIFO- inventeringarna ska genomföras samt prioriteringsordningen mellan deponierna. Tidsplanen ska innefatta uppgifter om hur många deponier som kommer att inventeras under 2013. I det fall tekniska förvaltningen bedömer att alla deponier inte kommer kunna inventeras under 2013 ska det i tidsplanen redogöras för hur arbetet ska läggas upp efter 2013 för att kunna slutföra inventeringsarbetet senast under 2015.

MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDD Förnamn Efternamn Miljöinspektör Bilagor: 1. Projektbeskrivning och tidsplan för projektet Inventering av nedlagda deponier 2. Information om MIFO 3. Länsstyrelsens lista över nedlagda deponier 4. Guide till prioriteringsordning

Bilaga 3 Projektbeskrivning och tidsplan - inventering av nedlagda deponier I Västerbotten finns ungefär 300 nedlagda deponier varav ungefär 260 inte är inventerade enligt Metodik för inventering av förorenade områden, den sk. MIFO-metodiken. Faktumet att de flesta kommunala avfallsplanerna innehåller mål för inventering av nedlagda deponier och det nationella inventeringsmålet anger att alla förorenade områden ska vara inventerade till år 2013 motiverar miljöförvaltningarna i Västerbotten att tillsammans med Miljösamverkan Västerbotten och länsstyrelsen genomföra projektet Inventering av nedlagda deponier under 2013. Arbetet med inventering av deponier är ett kommunalt ansvar och ska ingå i kommunernas avfallsplaner, enligt 6 i Naturvårdsverkets föreskrift och allmänna råd (2006:6) om innehållet i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning: Planen skall innehålla uppgifter om deponier som inte längre tillförs avfall eller som inte längre används för detta ändamål. För varje sådan deponi skall en bedömning av risken för olägenheter för människors hälsa eller miljön redovisas. För de deponier där kommunen har varit verksamhetsutövare skall planen även innehålla uppgifter om planerade och vidtagna åtgärder för att förebygga olägenheter för människors hälsa eller miljön. Ansvaret för att inventera kommunala deponier och att fördjupa informationen kring dessa är således de tekniska avdelningarnas/kommunala bolagens. Tillsynsmyndighetens roll är att granska, följa upp inventeringar och ställa eventuella krav på åtgärder för att minska påverkan på miljö och hälsa från nedlagda deponier. Länsstyrelsen har upprättat en lista över nedlagda deponier i Västerbotten som bör användas som underlag i inventeringsarbetet. Listan har tagits fram med hjälp av den kartering som utfördes av kommunerna 1985 och har sedan kommunicerats med de tekniska kontoren och de flesta har återkopplat med nya uppgifter och ytterligare deponier. Det kan dock fortfarande saknas deponier på listan, och vissa uppgifter kan vara felaktiga (till exempel gamla fastighetsnamn). Då tanken är att listan ska innehålla alla deponier i länet förekommer det även industritippar (enbart industriavfall från icke kommunala bolag), dessa ska inte ingå i kommunernas inventeringsarbete. Den kartering som utfördes 1985 (och i flera fall kompletterades under 90-talet) är inte att betrakta som någon inventering, utan kan istället användas som underlag inför det kommande inventeringsarbetet. Projektets syfte Syftet med projektet är att upptäcka vilka deponier som innebär risker för miljö- och hälsa, och genomföra sådana åtgärder som kan behövas för att minska risker för miljö- och hälsa. Projektet syftar även till att öka kunskapen om inventering av nedlagda deponier, och sådana åtgärder som kan komma att behöva genomföras samt att skapa samsyn och en mer effektiv myndighetsutövning.

Upprätta tidplan Utbildning Inventering Återkoppling Ev. åtgärder Projektet Inventering av nedlagda deponier kommer att påbörjas i slutet av 2012 och pågå under 2013. Inledningsvis i projektet kommer miljöförvaltningen att begära in en tidplan från verksamhetsutövarna vad gäller en MIFO fas 1-inventering av nedlagda kommunala deponier inkl. byatippar med hushållsavfall. Tidsplanen sänds till miljöförvaltningen senast 31 januari 2013. Före inventering påbörjas kommer verksamhetsutövare att erbjudas möjlighet till fortbildning vad gäller MIFO-metodiken. Denna planeras till februari/mars 2013. Före inventering påbörjas kommer länsstyrelsen även sända inventeringsblanketter/checklistor till resp. verksamhetsutövare vilka ska användas vid själva inventeringen. Under inventeringen (förslagsvis under sommarhalvåret 2013) fungerar miljöförvaltningen och länsstyrelsen som ett kompetensstöd tillsammans med Umeå kommun vilka tidigare har inventerat nedlagda deponier enligt MIFO fas 1. Efter inventeringen är genomförd skickas ifyllda inventeringsblanketter till miljöförvaltningarna vilka kommer att granska inventeringen och fastställa respektive deponis riskklass (MIFO 1-4). Därefter återkommer miljöförvaltningen med feedback kring riskklass och även kring eventuella ytterligare åtgärder som kan behöva genomföras. Projektet avslutas under senhösten 2013. Erfarenheter kommer att sammanställas och spridas till relevanta målgrupper. Miljösamverkan Västerbotten är ett samverkansforum för tillsyn och prövning inom miljöbalkens regelverk. Projektet pågår 2012 till 2014 och finansieras av Region Västerbotten, Länsstyrelsen Västerbotten och alla kommunala miljöförvaltningar i Västerbottens län.

Bilaga 4 Exempel information, kommun Information om MIFO På uppdrag av Länsstyrelsen arbetar miljönämnden för att kommunens förorenade områden ska inventeras. Avsikten med inventeringen är att kartlägga var det finns risk för att markföroreningar finns som resultat av nuvarande och/eller tidigare industriella verksamheter. Utifrån detta arbete bygger vi upp kunskap om efterbehandlingsbehovet i kommunen för att sedan kunna prioritera vilka objekt som ska undersökas ytterligare och eventuellt saneras. Inventeringsarbetet följer MIFO-modellen (Metodik för Inventering av Förorenade Områden, rapport 4918), som har tagits fram av Naturvårdsverket. Syftet med modellen är att hela landet ska inventeras på ett enkelt och enhetligt sätt. MIFO-modellen är uppdelad i två faser. MIFO fas 1: Orienterande studie och riskklassning I fas 1 samlas tillgänglig information om objekten och deras omgivning genom grundliga arkiv- och kartstudier, kontakter med kommuner, fastighetsägare samt andra berörda personer. Det görs även platsbesök av verksamheter för att ge en bild av hur både anläggningar och omgivning ser ut. Inventeringen resulterar i en riskklassning. Denna riskklassning är en samlad bedömning av riskerna för människors hälsa och miljön. Riskerna kan relateras till någon av följande delar: Föroreningarnas farlighet (F) - Hälso- och miljöfarligheten hos föroreningarna Föroreningsnivå (N) - Risker kopplade till hur förorenat objektet är med avseende på halter, mängder och volymer förorenade massor Spridningsförutsättningar - Risker kopplade till hur snabbt föroreningar kan spridas i mark, grundvatten, ytvatten, sediment samt byggnader och anläggningar Känslighet (K) och skyddsvärde (S) - Bedömning av exponeringsrisken för människa (känslighet) och miljö (skyddsvärde) inom objektet och påverkansområdet i dag och i framtiden. Baserat på ovanstående faktorer sker en samlad riskbedömning som resulterar i att objekten tilldelas någon av följande riskklasser: Klass 1 - Mycket stor risk Klass 2 - Stor risk Klass 3 - Måttlig risk Klass 4 - Liten risk

Riskklassningen ska utgöra underlag för prioriteringar vid beslut om vilka objekt vi ska gå vidare med till fas 2. Det gäller i första hand objekt som placerats i riskklass 1 eller 2. MIFO fas 2: Översiktlig undersökning och ny riskklassning I fas 2 kan ett antal provtagningar av mark, grundvatten och ytvatten m.m. göras för att fastställa att det finns en förorening och hur den kan spridas. I den efterföljande utvärderingen kompletteras informationen från fas 1 med uppgifter som har kommit fram i fas 2. En ny riskklassning av objektet görs, vilket kan medföra att riskklassningen från fas 1 justeras. Riskklassningen i fas 2 är oftast mycket säkrare än den som gjorts i fas 1. Därefter prioriterar miljönämnden vilka objekt som anses mest angelägna att fortsätta undersöka och eventuellt sanera.

Bilaga 5 Mall Kommunicering av riskklassat objekt Kommunicering av riskklassat objekt enligt MIFO fas 1, på fastigheten NN, XX kommun I Västerbottens län pågår en inventering av förorenade områden enligt Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden, MIFO. Länsstyrelsen har utfört en MIFO fas 1 inventering på fastigheten XX, där XX verksamhet bedrivits. Detta objekt som tillhör branschen Bransch (BKL X) har preliminärt klassats till riskklass X, det vill säga XX risk för människors hälsa och miljö. Granskning av underlagsmaterialet För att riskklassningen ska bli så korrekt som möjligt ges berörda parter möjlighet att kommentera och komplettera underlagsmaterialet. De administrativa uppgifterna samt verksamhetsbeskrivningen bör granskas så att eventuella fel eller oklarheter kan rättas till. Exempel på sådana uppgifter kan vara områdes- och verksamhetshistorik, fastighetsindelning, tidigare industriprocesser och eventuella konfliktsituationer. Vi kommer att informera samtliga berörda parter om synpunkter eller kompletterande material av vikt inkommit. Om den inkomna informationen leder fram till en ny riskklassning kommer ytterligare en kommunicering att ske. Om inga synpunkter inkommer fastställs riskklassningen och inget mer utskick görs. Uppföljning av riskklassat objekt XX kommun är tillsynsmyndighet för det aktuella objektet. Härmed översänds det underlagsmaterial, i form av utdrag ur EBH-stödet, som ligger till grund för riskklassningen enligt MIFO fas 1. En förklaring till MIFO-blanketterna bifogas. Eventuella synpunkter på inventeringsunderlaget och riskklassningen önskas in från Er senast XX MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDD Förnamn Efternamn Miljöinspektör

Bilaga 6 Mall föreläggande Diarenummer mm Datum Företag Fastighetsbeteckning Adress Ort BESLUT Föreläggande om att vidta åtgärder eller fortsatta undersökningar efter inventering av nedlagd deponi Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att förelägga VU att för den nedlagda deponin namn, xx kommun att genomföra följande åtgärder och/eller genomföra följande fortsatta undersökningar: 1. ev föreläggande om att vidta följande åtgärd för följande objekt 2. ev fortsatt undersökning 3. Beslutet meddelas med stöd av miljöbalken (SFS 1998:808) 2 kap 3 samt 10 kap Detta beslut kan överklagas, se bilaga Skäl för beslut Redogörelse för ärendet Under 2013 har projektet Inventering av nedlagda deponier genomförts som ett samverkansprojekt inom ramen för Miljösamverkan Västerbotten. Syftet med projektet är att tillsynsmyndigheterna ska få ökad kunskap om vilka krav som ska ställas på nedlagda deponier och hur genomförda inventeringar ska granskas. Syftet är även att upptäcka vilka deponier som innebär risker för miljöoch hälsa i Västerbottens län. Syftet är vidare att verksamhetsutövare ska utveckla kunskap kring inventering av nedlagda deponier samt åtgärder som kan behövas genomföras för att minska risker för miljö- och hälsa. Vid inventering av den aktuella deponin framkom att följande miljö/hälsorisk förelåg varför försiktighetsmått/åtgärder/fortsatta undersökningar behöver vidtas. Beslutet har kommunicerats med NN Ev. Avgift Miljö- och hälsoskyddsnämnden/miljö- och byggnämnden tar ut en avgift för

För miljö- och hälsoskyddsnämnden NN NN befattning Delegation Bifogas: Miljö- och hälsoskyddsnämndens information om hur ett beslut överklagas.

Bilaga 7 Enkätfrågor verksamhetsutövare 1. Hur upplever Du som verksamhetsutövare den information du har fått från miljöförvaltningen resp. länsstyrelsen inom och om projektet Inventering av nedlagda deponier? Ange 1-10, 1-10, där 10 är väl anpassad och relevant information och 1 är icke anpassad och irrelevant information (muntligt, skriftligt, webbplats) 2. Hur upplever Du som verksamhetsutövare miljöförvaltningens resp. länsstyrelsens kompetens inom projektet Inventering av nedlagda deponier? Ange 1-10, där 10 är mycket hög kompetens och 1 är mycket låg/irrelevant kompetens (kunskap och kompetens, förmåga att hjälpa till) 3. Hur upplever Du som verksamhetsutövare miljöförvaltningens resp. länsstyrelsens rättsäkerhet inom projektet Inventering av nedlagda deponier? Ange 1-10, där 10 är mycket hög rättsäkerhet och 1 är obefintlig/mycket låg rättsäkerhet (tydlighet i lagar och regler, motiv till beslut, kommunicering av underlag till beslut, information om att överklaga) 4. Hur upplever Du som verksamhetsutövare miljöförvaltningens respektive länsstyrelsens service och grad av rättvisa i relation till vad som kan förväntas? Ange 1-10, där 10 är service och rättvisa i mycket hög utsträckning och 1 är i mycket utsträckning/inte alls. 5. Hur upplever Du att du som verksamhetsutövare får valuta för tillsynsavgiften? Ange 1-10 10, där 10 är valuta för tillsynsavgiften i mycket hög utsträckning och 1 är i mycket låg utsträckning/inte alls. 6. I vilken utsträckning upplever Du som verksamhetsutövare att du har ökat din kunskap om Inventering av förorenade områden enligt MIFO-metodiken i allmänhet? Ange 1-10, efter deltagande i projekt, där 10 är i mycket hög utsträckning och 1 är i mycket låg utsträckning/inte alls. 7. I vilken utsträckning upplever Du som verksamhetsutövare att du har ökat din kunskap om nedlagda deponier och dess risker för miljö och hälsa i din kommun i synnerhet? Inventering av förorenade områden enligt MIFO-metodiken i allmänhet? Ange 1-10, efter deltagande i projekt, där 10 är i mycket hög utsträckning och 1 är i mycket låg utsträckning/inte alls. 8. I vilken utsträckning arbetar din organisation i övrigt med miljöfrågor? Arbetar din organisation med miljöfrågor? Ange 1-10, efter deltagande i projekt, där 10 är i mycket hög utsträckning och 1 är i mycket låg utsträckning/inte alls. a. Finns en miljöpolicy för verksamheten? Ja/Nej b. Finns ett miljöledningssystem för verksamheten? Ja/Nej 9. Övriga kommentarer eller synpunkter på projektet 10. Önskemål om framtida gemensamma aktiviteter, projekt med Miljösamverkan.

Bilaga 8 Informationsbroschyr