Miljösanering Fagervik ANSÖKAN OM STATSBIDRAG TILL ÅTGÄRDER FÖR AVHJÄLPANDE AV FÖRORENINGSSKADOR

sid. 1 Timrå kommun Miljösanering Fagervik ANSÖKAN OM STATSBIDRAG TILL ÅTGÄRDER FÖR AVHJÄLPANDE AV FÖRORENINGSSKADOR Flygbild från slutet av 1930-talet 2009-03-20

sid. 2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning... 4 2 Administrativa uppgifter... 6 3 Nuvarande markanvändning... 7 4 Planerad markanvändning... 8 5 Bakgrund och historik... 9 6 Övergripande åtgärdsmål... 10 7 Föroreningssituationen... 10 8 Transport och spridning... 17 9 Skyddsobjekt... 17 9.1 Hälsa... 17 9.2 Miljö inom området... 18 9.3 Miljö i omgivningarna... 18 10 Behov av riskreduktion... 18 11 Riskvärdering... 19 12 Mätbara åtgärdsmål... 20 13 Åtgärdsalternativ... 22 14 Förutsättningar för riskreduktion... 26 15 Föreslagna åtgärders riskreduktion och effekter... 26 16 Framtida restriktioner i markanvändning... 28 17 Behov av kontroll, underhåll och skötsel... 28 18 Skälighetsbedömning avseende föreslagna åtgärder... 29 19 Ansvar för avhjälpande av föroreningsskador enligt miljöbalken... 29 20 Projektstyrning och organisation... 30 21 Projektplan... 32 21.1 Förberedelser... 32 21.2 Genomförande... 33 21.3 Uppföljning och utvärdering... 33

sid. 3 22 Kvalitetssäkring... 33 22.1 Miljöaspekter... 33 22.2 Entreprenadaspekter... 33 22.3 Informationsaspekter... 34 23 Tidplan... 35 24 Myndighetskrav: Tillstånd anmälningar lov... 35 25 Finansiering och ansvar... 36 25.1 Finansiering... 36 25.2 Ansvar... 38 26 Yrkanden... 38 Bilageförteckning Bilaga 1 Förteckning över styrgrupps- och arbetsgruppsmedlemmar Bilaga 2 Övergripande projekttidplan

sid. 4 1 Sammanfattning Figur 1. Översiktskarta över Fagerviks f.d. industriområde med indelning i delområden. Fagerviks f.d. industriområde i Timrå kommun är ca 35 hektar. Området har till största delen (30 hektar) skapats genom utfyllnader i Klingerfjärden. Dessa utfyllnader har skapats för den industriverksamhet som har bedrivits i området sedan 1880-talet, först i form av sågverk (1881) därefter kompletterad med kolning av trä (1905). Sågverket har sedan ersatts med en sulfitmassafabrik (1910-1912) och en sulfitspritfabrik (1920-1921) samt en klorblekerianläggning (1959). Sulfitindustrin (Wifstavarf AB/SCA) har avvecklats år 1967, medan verksamheten i klorblekeriet har fortsatt till 1974. Därefter har viss industriell verksamhet fortsatt i området i form av tillverkning av glasfiberarmerade polyesterrör, -cisterner, etc. (Trelleborgs Centrifugalplast, 1970-1977) samt behandling av oljeavfall (Norab, PLM Sellbergs och SAKAB, 1975-1997). Framför allt verksamheten i sulfitmassafabriken har resulterat i omfattande, ojämnt fördelad föroreningar i stort sett i hela industriområdet. Genom de huvudstudieutredningar med tillhörande riskbedömningar och riskvärderingar som har genomförts under perioden 2002-2006 har det konstaterats att den avgörande föroreningen i området är arsenik. Denna förorening är en följd av att kisaska har använts som utfyllnad i området. Kisaska har även genom fabriksutloppet förts ut i Klingerfjärden och tillsammans med organiska rester från produktionsprocesserna (bark, spetor, träfiber m.m.) skapat en omfattande fiberbank i fjärden. Delar av fiberbanken syns i form av två uddar fiberuddarna som sticker upp ovanför vattenytan. En del av arsenikföroreningarna i området är inte orsakad av utfyllnaden med kisaska utan av den kisråvara (svavelkis) som har hanterats på området.

sid. 5 Utöver arsenik förekommer även tungmetaller (bly, kadmium, zink etc.) som också härrör från utfyllnaderna med kisaska samt hanteringen av kisråvara. I området där olja har lagrats och hanterats, förekommer oljeföroreningar i marken och grundvattnet. Även PAH- och PCB-föroreningar förekommer i området. Med stöd av åtgärdsutredningen som ingår i huvudstudien har kommunledningen i Timrå kommun valt att genomföra ett alternativ som innebär att de förorenade massorna omdisponeras till en s.k. omdisponeringsyta inom området. Detta åtgärdsalternativ resulterar i en betydligt lägre total projektkostnad än om de förorenade massorna skulle transporteras till en avlägsen deponi med motsvarande hantering som på den interna omdisponeringsytan. Långväga transporter till en extern deponi innebär således inte bara en stor miljöbelastning utan även en 30-40 mnkr högre projektkostnad, dvs. 140-150 mnkr i st.f. 110 mnkr. Sammanfattningsvis innebär det valda åtgärdsalternativet (3:A2) med omdisponeringsyta inom området följande slutresultat: 1. Samtliga byggnader är rivna 2. ca 63 000 m 3 förorenade massor är uppgrävda och klassificerade efter miljökontrollanalyser. 3. ca 63 000 m 3 förorenade massor är omdisponerade till omdisponeringsyta inom området 4. ca 50 000 m 3 återfyllning är utförd 5. Nya rörledningar och kablar är lagda som ersättning för befintliga som går genom förorenade områden 6. ca 85 000 m 2 skyddstäckning är utförd 7. ca 15 000 m 3 fiberbankmassor är omhändertagna för omdisponering / förbränning 8. Övriga erforderliga miljösaneringåtgärder enligt huvudstudien är vidtagna. Efter genomförda åtgärder uppfylls de övergripande målen att: - människor ska kunna vistas i och intill projektområdet utan att riskera negativa hälsoeffekter via exponering av föroreningar från marken i området eller p.g.a. risker förknippade med gamla, fallfärdiga byggnader och andra fysiska risker. - föroreningspåverkan från Fagerviksområdet på Klingerfjärden och vidare vattenområden (Bottenhavet och Östersjön) ska inte medföra negativa effekter på det akvatiska livet i dessa vattenområden, vare sig nu eller i framtiden. Med hänvisning till resultaten av genomförda huvudstudieutredningar samt de uppgifter i övrigt som anges i föreliggande bidragsansökan, ansöker Timrå kommun om statsbidrag för genomförande av projektet Miljösanering Fagervik, som omfattar åtgärder för avhjälpande av föroreningsskador i hela Fagerviks f.d. industriområde.

sid. 6 2 Administrativa uppgifter Huvudman och sökande: Kommunstyrelsen Timrå kommun 861 82 TIMRÅ Kontaktperson: Stefan Grundström Kommunledningskontoret Timrå kommun Tel. 060-16 33 72, 070-696 02 78 e-post: stefan.grundstrom@timra.se Tillsynsmyndighet: Länsstyrelsen i Västernorrlands län Saken: Miljöbalksanmälningar om miljöfarlig verksamhet enl. MB 9 kap: Miljöavdelningen, sektionen för förorenade områden och avfall. Handläggare: Maria Hortlund Tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet enl. MB 9 kap: Miljöavdelningen, sektionen för miljöskydd och geologi. Handläggare: Mattias Entall Miljöbalksanmälningar om vattenverksamhet enligt 11 kap: Kultur- och naturavdelningen, sektionen för naturvård. Handläggare: Per Jonsson Tillståndsprövning av vattenverksamhet enligt MB 11 kap: Kultur- och naturavdelningen, sektionen för naturvård. Handläggare: Lars-Ola Norén Ansökan om statsbidrag enligt förordning (2004:100) om statsbidrag till återstående åtgärder (perioden 2009-2011/2012) för avhjälpande av föroreningsskador på objektet Fagerviks f.d. industriområde (projekt Miljösanering Fagervik), Timrå kommun Fastigheter: Projektet omfattar fastigheterna Fagervik 2:10, 2:11, 2:12, 2:13 och 2:14, Sörberge 2:375 samt Böle 1:156. Se översiktskarta med fastighetsgränser i Figur 2 nedan. Fastighetsägare: Timrå kommun

sid. 7 Figur 2. Översiktskarta med fastighetsgränser 3 Nuvarande markanvändning Timrå kommun har under åren 1995-1996 med statsbidrag, svarat för genomförandet av etapp 1 av miljösaneringen av Fagerviks f.d. industriområde, ett område med föroreningsskador, heterogent fördelade över hela området, som är ca 35 hektar. Resultatet av de avhjälpande åtgärderna i den första etappen är det fotbollsfält på ca åtta hektar som nu i ca tio år har använts flitigt av fotbollsklubbarna i kommunen. Resterande del av detta f.d. industriområde omfattar ca 28 hektar. På grund av föroreningsskadorna i mark-, grundvatten- och vattenområdena i hela området är den nuvarande markanvändningen således att beteckna som impediment, dvs. marken är obrukbar. För att kunna förändra denna nuvarande improduktiva markanvändning behövs åtgärder för avhjälpande av föroreningsskadorna i området. Av Figur 1 och Figur 2 framgår att omgivningarna till Fagerviks f.d. industriområde utgörs av följande: - Nordöst: Villabebyggelse (Fagervik) från tidigt 1900-tal - Nord: Skogsmark - Nordväst: Villabebyggelse (Böleängen/Köpenhamn) från sent 1900-tal

- Väster: Naturmark - Söder: Klingerfjärden - Öster: Småbåtshamn sid. 8 Tvärs igenom området löper i öst-västlig riktning Vältbottenvägen och tillhörande gång- och cykelväg. 4 Planerad markanvändning Figur 3. Detaljplaneskiss, oktober 2008, stadsarkitekt Hans-Erik Åslin I samband med ett allmänt informationsmöte i april 2003 om resultaten från den första delen av huvudstudien, har också den framtida markanvändningen diskuterats. De idéer som då har framförts har sedan resulterat i ett detaljplaneprogram daterat 2004-01-26, där områdets planerade markanvändning generellt är angiven som park- och naturmark. Det innebär att ingen bebyggelse av något slag tillåts inom Fagerviks f.d. industriområde. Under pågående förberedelsearbete inför kommande åtgärder för avhjälpande av föroreningsskador i området har detaljplanearbetet fortsatt och resulterat i en detaljplaneskiss enligt Figur 3. Denna skiss har redovisats för allmänheten vid ett informationsmöte om projektet Miljösanering Fagervik 2008-10-22. Arbetet med att upprätta en detaljplan fortsätter och detaljplanen kommer att vara klar under 2009. Projektledningen svarar för att planförfattaren får den information som behövs för att detaljplanen ska överensstämma med de förutsättningar och restriktioner som gäller p.g.a. åtgärderna med att avhjälpa föroreningsskadorna i området. I korthet innebär den planerade markanvändningen i området enligt detaljplaneskissen att: - Mellan infarterna till delområde 6 och delområde 7e (enligt benämningar i Figur 2) får Vältbottenvägen med tillhörande gång- och cykelväg en ny sträckning ca trettio meter norr om den nuvarande, på grund av de åtgärder som behövs för att avhjälpa föroreningarna i marken längs denna sträcka.

sid. 9 - På platsen för tidigare råvarumagasin och kisupplag samt på Västra Vältbotten (delområdena 2 och 3 resp. 7a-d) kan förhoppningsvis en del av de befintliga träden och buskarna tas tillvara där saneringsförutsättningarna gör detta möjligt och på så viss skapa ett parkområde med skogsdungar, öppna gröna ytor, slingrande gångvägar och även en strandpromenad. - Inom etapp 1, på områdena väster om delområde 8 där Timrå Bogsering & Bärgning bedriver sin verksamhet, är det på idéskissen angivet skateboardpark och bouleplan. - I viken på östra sidan av Koludden föreslås att möjligheten till ett friluftsbad skall undersökas, eftersom det är ett mycket långgrunt område. - I delområde 1a, där den s.k. omdisponeringsytan anläggs, föreslås enligt idéskissen att utformningen blir sådan att både en solbacke och en skid- och pulkbacke kan anordnas. Se illustrationen i Figur 4. Figur 4. Förslag till framtida markanvändning på området där den s.k. omdisponeringsytan anläggs. Illustration av arkitekt SAR/MSA Hans Gillgren 5 Bakgrund och historik Industriverksamhet har bedrivits i området sedan 1880-talet, först genom ett ångmaskinsdrivet sågverk som 1910 ersätts med en sulfitmassafabrik. Den kompletteras 1959 med en klorblekerianläggning. Sulfitfabriken (Wifstavarfs AB/ SCA) drivs fram till 1967 och blekeriet till 1974. Därefter har följande industriverksamheter av betydelse bedrivits inom Fagerviks industriområde:

Tillverkning av glasfiberarmerade polyesterrör, -cisterner, etc. (Trelleborgs Centrifugalplast, 1970-1977). Behandling av oljeavfall (Norab, PLM Sellbergs och SAKAB, 1975-1997) sid. 10 Samtliga fastigheter inom området är sedan 1978 i kommunal ägo. De flesta fabriksbyggnaderna har rivits under början av 1980-talet och för ca tio år sedan har Etapp 1 av Miljösanering Fagervik genomförts (enl. ovan). Tills nyligen har kommunala verksamheter pågått i f.d. sållhuset (det s.k. Jizon-huset). Vidare har ett åkeri nyttjat ett garage i den västligaste delen av klorblekeribyggnaden. Under våren och sommaren 2008, har Jizon-huset, SAKAB-byggnaden, den s.k. smedjan och den f.d. klorblekeribyggnaden rivits som en del av de åtgärder som ingår i förberedelserna för de kommande åtgärderna för avhjälpande av föroreningsskadorna i detta område. 6 Övergripande åtgärdsmål De övergripande målen med projektet Miljösanering Fagervik är, att: människor ska kunna vistas i och intill projektområdet utan att riskera negativa hälsoeffekter via exponering av föroreningar från marken i området eller p.g.a. risker förknippade med gamla, fallfärdiga byggnader och andra fysiska risker. föroreningspåverkan från Fagerviksområdet på Klingerfjärden och vidare vattenområden (Bottenhavet och Östersjön) ska inte medföra negativa effekter på det akvatiska livet i dessa vattenområden, vare sig nu eller i framtiden. 7 Föroreningssituationen Genom den huvudstudie som har genomförts mellan 2002 och 2006 har föroreningssituationen i området kunnat fastställas och ligga till grund för genomförande av resterande åtgärder för avhjälpande av föroreningsskador i området, dvs. projektet Miljösanering Fagervik (etapp 2). Vid genomförande av huvudstudien har området delats in i följande delområden enligt Figur 1: 1. Övre området 2. Råvarulagret (saltmagasinet) 3. Kisupplaget 4. Fiberbankarna 5. Klorblekeriutloppet 6. Smedjan (pannhuset) med dess närområde 7. Resterande områden (Östra vältbotten, västra vältbotten, barktippen (Böletippen), kolbottenområde samt Koludden) 8. Område vid fotbollsfältet som disponeras av Timrå Bogsering & Bärgning AB t.o.m. 2009-06-30. Därefter har strandområdena vid etapp 1 tillkommit för åtgärder och benämns då: 9. Strandområdena vid Etapp 1

sid. 11 Allmänna förutsättningar: Fagerviks f.d. industriområde är till större delen utfyllt med fyllnadsmassor av diverse slag. Inom område 1 utgörs fyllnadsmassorna huvudsakligen av rivningsmaterial från de gamla fabriksbyggnaderna. Inom övriga områden utgörs massorna huvudsakligen av restprodukter från tidigare verksamheter. Hela området söder om Vältbottenvägen (delområdena 2-9) har fyllts ut under årens lopp i samband med industriverksamhetens utveckling. Sedan sulfitfabrikens tillkomst har vid utfyllnader ofta kisaska använts, exv. vid utfyllnader efter sättningar, vid vägbyggande etc. Fyllningens tjocklek är i allmänhet 1-2 meter men på vissa ställen kan den dock vara betydligt större, ända upp till 7 meter. Fyllningen underlagras ofta av siltig sand/sandig silt, siltig lera och ibland av lera. Inom delområde 1 förekommer även morän och berg under fyllningen. Grundvattennivåerna ligger generellt cirka 1-2 meter under marken, och riktningen för grundvattenströmningen är söderut, mot Klingerfjärden. Den pågående verksamheten i området består för närvarande endast av den bogserings- och bärgningsverksamhet som Timrå Bogsering & Bärgning AB bedriver inom delområde 8. Timrå Bogsering & Bärgning ska avveckla sin verksamhet i området senast 2009-06-30. Projekteringen för åtgärderna i delområde 8 samt delområdena 4a och 9b kan påbörjas tidigast i januari 2009. Föroreningssituationen i området kan sammanfattas med hjälp av Figur 5 Figur 9. Figur 5. Föroreningssituationen inom delområde 1. (Blå streckad linje markerar strandlinjen år 1882.)

sid. 12 Figur 6. Föroreningssituationen inom delområdena 2 och 3. (Blå streckad linje markerar strandlinjen år 1882.) Figur 7. Föroreningssituationen inom delområdena 5, 6, 7a-d. (Blå streckad linje markerar strandlinjen år 1882.)

sid. 13 Figur 8. Föroreningssituationen inom delområdena 4, 5, 6 och 8. (Blå streckad linje markerar strandlinjen år 1882.) Figur 9. Föroreningssituationen inom delområdena 7e-f. (Blå streckad linje markerar strandlinjen år 1882.)

sid. 14 Sammanfattningsvis är föroreningssituationen den att höga eller mycket höga halter av arsenik och tungmetaller förekommer heterogent i marken i alla delområden ned till mellan en och två meters djup. Föroreningarna förkommer nästan uteslutande i områden med fyllningsmassor. Fyllningsmassorna består till stor del av kisaska, men även fyllning med svavelkis förekommer inom hela det f.d. industriområdet. Även organiska föroreningar förekommer inom vissa delområden, främst delområde 1 och 6 (alifater/pah), men även i delområdena 2 (alifater/pah och PCB) och 7 (PAH). Resultaten från grundvattenanalyser visar på lokala störningar i form av oljeföroreningar och att spridning till grundvattnet av metaller förekommer. Inom det gamla fabriksområdet, delområde 1, förekommer även stora mängder rivningsmassor, uppblandade med kisaska. I marken söder och väster om det rivna s.k. Jizon-huset, förekommer oljeföroreningar i marken och i grundvattnet, p.g.a. de tidigare oljecisternerna på den platsen. För det s.k. SAKAB-området anges för marken en viss påverkan från tungmetaller och alifater/pah samt för grundvattnet också en viss påverkan från tungmetaller, särskilt från bly, men att föroreningarna härrör från tiden före SAKAB. Marken och grundvattnet inom delområde 2, dvs. platsen för det f.d. råvarulagret ( saltmagasinet ) och senare skrotningsverksamhet, är påverkade av såväl kisaska, skrotmetaller, PCB som alifater/pah. Ovanför den röda stranden på delområde 3 förekommer både svavelkis och kisaska i markytan och halterna av arsenik och tungmetaller i marken har också konstaterats vara höga, liksom även i grundvattnet där. Inom såväl delområde 1, 2 som 3 är även kvicksilverhalterna förhöjda i marken och inom delområdena 2 och 3 har kvicksilver delvis även spridits till grundvattnet. Inom fiberbanken i område 4 förefaller det främst vara det material som finns upplagrat i de uppstickande uddarna som innehåller höga halter av arsenik och tungmetaller, både ytligt och djupare ner i uddarna. I bottensedimenten i delområde 5, dvs. utanför mynningen av bäck som har haft förbindelse med avlopp från klorblekeribyggnaden, förekommer enstaka prov i strandlinjen mot Etapp 1 med höga halter av arsenik och tungmetaller, medan halten av extraherbara organiska halogener (EOX) är relativt låg. De höga halterna av arsenik och tungmetaller är således associerade med kisaska som ligger i strandlinjen och som delvis har eroderat ut i vattnet, varför föroreningen hänförs till strandlinjen längs etapp 1. Detta innebär att för sedimenten i delområde 5 är halterna av föroreningar låga. Marken inom delområde 6 ( smedjanområdet ) är förorenad av olja och kisaska, som också har resulterat i en viss spridning av dessa föroreningar till grundvattnet i området. Även höga halter av PAH:er har påträffats i enstaka jordprover tagna i marken vid strandzonen. Genom grundvattenprov på en plats har det även konstaterats att en spridning av PAH:er och alifater har skett till grundvattnet. Inom det största delområdet delområde 7 förekommer en heterogen fyllning innehållande bl.a. kisaska. Det kan konstateras att halterna av arsenik och tungmetaller varierar kraftigt, dvs. det förekommer delområden där halterna generellt är låga men punktvis också mycket höga. Även höga halter av PAH:er, associerade med tjärprodukter från tidigare träkolning, förekommer heterogent, främst i delområde 7c. I marken inom delområde 8, kajområdet där Timrå Bogsering & Bärgning bedriver verksamhet, förekommer också höga halter av arsenik och tungmetaller (bly och kvicksilver). Där förekommer även en viss spridning av arsenik och bly till grundvattnet.

sid. 15 Strandområdena runt etapp 1 består av delområde 9a, 9b och delar av 4a. Hela strandremsan består av fyllningsmassor. I västra delen av område 9b är förekomsten av kisaska stor. I övriga delar är föroreningsinnehållet relativt lågt. Totalt sett är det förekomsten av höga halter arsenik, heterogent spritt över hela området, som är den avgörande föroreningen i detta f.d. industriområde, där den förorenade jordvolymen beräknas omfatta 400-500 tusen kubikmeter. Med andra ord finns totalt inom detta område 600-750 tusen ton jord som är förorenad, men i mycket varierande grad, se Figur 10 och 11. Figur 10. Interpolerade arsenikhalter i jord 0-1 meter inom området. Figur 11. Interpolerade arsenikhalter i jord >1 meter inom området.

sid. 16 Av Tabell 1 framgår för den dimensionerade föroreningen arsenik hur föroreningssituation beräknas bli förändrad vid den reviderade markanvändningen som innebär en tillämpning av en exponeringsväg som benämns A2 (där förutsättningarna är att bär- och svampplockning ska innefattas). Tabell 1. Uppgifter om delområdesareor, förorenade jordvolymer och -massor samt totala resp. omdisponerade arsenikmängder på varje delområde (Reviderad 2009-03-11). Delområde Area Förorenade jordmassans medeldjup Förorenad jordvolym Total arsenikmängd Arsenikmängd som omdisponeras Förorenad jordmängd som omdisponeras m 2 m m 3 kg kg m 3 1a 36 800 2,5 59 000 9 300 4 700 3 400 1b 24 300 1,5 39 000 4 000 500 650 1c 15 000 2 7 000 4 000 1d 10 000 2 19 500 8 000 9 600 1) 20 300 1) 2 11 600 2 23 000 850 - - 3a 5 700 1 5 500 170 - - 3b 4 000 1,5 7 000 700 750 7 000 4a 9 405 6 36 000 7 000 (2 000) 2) (8 000) 2) 5 4 000 - - - - - 6 12 000 1,5 20 000 5 500 4 550 15 000 7a 3 700 0,5 2 000 25 - - 7b 21 300 5 98 000 4 200 - - 7c 36 000 1,5 22 000 300 - - 7d 57 000 2 70 000 1 500 1 100 3 000 7e 22 000 1,5 36 000 4 100 160 2 550 7f 7 400 1,5 11 000 350 - - 8 4 200 2,5 10 000 4 000 1 800 8 000 9a 2 900 2,5 12 000 800 10 470 9b 3 000 2,5 10 000 4 500 1 800 2 300 SUMMA 290 305 487 000 59 295 24 970 3) 62 670 3) 1) Omfattar både område 1c och 1d 2) 15000 m 3 av fiberbanken kommer att grävas och omhändertas externt. Mängden arsenik och volymen förorenad jord är uppskattad. 3) Summan är exklusive massor från område 4a. Omdisponering till delområde 1a innebär att i den planerade omdisponeringsytan kommer det att finnas förorenade massor som innehåller ca 25 ton arsenik. Dessa massor, med höga arsenikhalter som avlägsnas från hela området till omdisponeringsytan, motsvarar ca 42 % av den totala arsenikmängden i området. Till detta tillkommer mängden från fiberbanken som planeras ska omhändertas externt. Kvarvarande föroreningar där arsenikhalten överskrider den acceptabla resthalten på 15 mg/kg TS kommer att åtgärdas genom skyddstäckning.

8 Transport och spridning sid. 17 Spridningspotentialen beträffande föroreningar på området varierar till följd av bl.a. markmaterialets sammansättning. Spridningen kan förväntas vara större från områden innehållande kiser än från områden med kisaska. Enligt den historiska beskrivningen av tidigare verksamheter och fältobservationer är förekomsten av kiser betydligt mindre än förekomsten av kisaskor. Eftersom råvaran för sulfitframställningen var kis hanterades den sannolikt mer försiktigt än restprodukten/avfallet, kisaska. Utöver spill från hanteringen kan därför spridningen av kiser på området främst förväntas ha ägt rum i samband med rivningen av fabriken och råvarumagasin. En spridning av metaller från området till Klingerfjärden pågår. Uppmätta grundvattenhalter varierar avsevärt över tiden varpå beräknad uttransport till fjärden varierar över tiden. I jämförelse med spridningen från näraliggande Näs avloppsreningsverk, den pågående verksamheten i den likaså näraliggande Östrands massafabrik samt från Indalsälven (Klingerfjärden) kan den dock betraktas som synnerligen liten. Biologiska upptagsstudier ger sammantaget bilden av att spridningen från Fagervik varierar längs kuststräckan och att det finns en viss spridning i den närliggande strandzonen. Eftersom Indalsälvens huvudflöde passerar förbi området är vattenomsättningen stor och påverkan från Fagervik har inte kunnat påvisas i utförda undersökningar. Ett betydande upptag av t.ex. bly har påvisats i snäckor utanför området och även fisk i vattenområdet är tydligt påverkad av metaller, dock utan att detta med säkerhet kan knytas till Fagervik. I ett vidare geografiskt perspektiv bör det vägas in vid utformningen av åtgärdsförslag att en spridning från Fagerviks f.d. industriområde pågår men även att andra källor i området är betydande. 9 Skyddsobjekt 9.1 Hälsa Efter vissa antaganden beträffande exponeringsvägar, exponeringstider och styrande värderingar enligt rapport Fagervik, Etapp 2, huvudstudie del 1 (SWECO VIAK, 2003) har det konstaterats att den planerade markanvändningen (rekreation och strövområde) innebär ett mindre utnyttjande än mindre känslig markanvändning (MKM) och därför närmast motsvaras av parkmark eller mark med litet utnyttjande, enligt Naturvårdsverkets definitioner. Till stöd för riskbedömningen har platsspecifika, hälsobaserade riktvärden beräknats enligt Naturvårdsverkets metod för olika typer av markanvändning på olika delområden och djup i markprofilen enligt rapport Fagervik, Etapp 2, huvudstudie del 1 (SWECO VIAK, 2003). Fortsatta diskussioner med myndigheterna samt utvärdering av resultatet har sedan resulterat i de platsspecifika riktvärden som redovisas i avsnitt 12 Mätbara åtgärdsmål. Det är således risken för människors exponering för föroreningar, risken för föroreningsspridning till grundvattnet, risken för föroreningsspridning till Klingerfjärden samt risker i form av fallfärdiga gamla byggnader, håligheter i marken och farliga föremål som har varit vägledande. De bedömningar som har gjorts visar att det främst är risken för exponering från jordmassor innehållande höga arsenikhalter som är dimensionerande för åtgärderna.

9.2 Miljö inom området sid. 18 Vid riskbedömningen har det konstaterats att markområdets ekosystem är av ringa skyddsvärde, främst därför att det till stora delar utgörs av utfyllnadsmassor som en konsekvens av mer än 100 års industriverksamhet. 9.3 Miljö i omgivningarna Det finns inte några kända naturvärden inom Fagerviks f.d. industriområde. Det närbelägna område som benämns Indalsälvens delta är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Vidare utgör hela Indalsälvens mynningsområde ett riksintresse för yrkesfisket med avseende på lax- och sikfiske. I Klingerfjärden, i detta f.d. industriområdes närhet, förekommer fritidsfiske sporadiskt. I detaljplaneprogrammet daterat 2004-01-26 anges: Strandskydd gäller ej inom det gamla industriområdet. 10 Behov av riskreduktion Efter genomförd huvudstudie och hittills genomförda förberedelseinsatser konstateras att behovet av riskreduktion är styrd av följande: Risken på området består av tre komponenter; i) de markbundna föroreningarna, ii) de grundvattenburna föroreningarna samt iii) fysiska risker i form av gamla byggnader samt förekomsten av skrot och vassa föremål på området. Sannolikheten för exponering av föroreningar i marken inom området bedöms generellt som måttlig, liksom sannolikheten för exponering av föroreningar via vatten och sedimenten i Klingerfjärden. Risken för fysiska skador på dem (människor och djur) som uppehåller sig i området bedöms som stora. Markområdets skyddsvärde bedöms som litet, medan Klingerfjärden och dess ekosystem bedöms ha ett stort skyddsvärde. Områdets mark och grundvatten är förorenat av ett antal föroreningar med mycket hög farlighet, främst av arsenik, men även av bly, PCB samt PAH. Föroreningsnivån är allvarlig och mängderna bedöms som stora. Spridningsförutsättningarna till recipienten i Klingerfjärden bedöms som stora.

sid. 19 11 Riskvärdering Av huvudstudierapporten (Envipro, 2004-08-11) framgår att ett antal risker, kopplade till föroreningsskador i markområdet och i fiberuddarna (delområde 4), har bedömts vara oacceptabla, varför åtgärder behövs för att avhjälpa dessa risker. Som stöd för riskvärderingen och framtagandet av åtgärdsmål har en åtgärdsutredning gjorts för att identifiera möjliga, kostnadsberäknade åtgärder med syftet att nedbringa riskerna till acceptabla nivåer. I riskvärderingen har den önskade riskreduktionen vägts mot kostnader, regionala och lokala juridiska förutsättningar samt eventuella motstående intressen från närboende och näringsidkare. Kommunens målsättning är att långsiktigt och hållbart minska befintliga och potentiella miljö- och hälsorisker relaterade till det aktuella området i Fagervik. Området ska kunna utnyttjas för rekreation och som strövområde. För skydd av människors hälsa ska normal vistelse i området inte innebära hälsofarlig exponering för föroreningar eller risker av annat slag. Detta innebär bl.a. att humantoxikologiska lågrisknivåer inte ska överskridas. Även nuvarande och framtida spridning till Klingerfjärden ska reduceras, liksom risken för framtida skadehändelser p.g.a. fallfärdiga byggnader, håligheter i marken, o.d. Åtgärderna i sig ska inte leda till långsiktigt ökade risker för föroreningsspridning. De övergripande åtgärdsmålen har varit vägledande för utarbetande av åtgärdsalternativ. Riskvärderingen har resulterat i att de framräknade platsspecifika riktvärdena även kom att utgöra acceptabla resthalter i ytligt markmaterial och därmed utgöra mätbara åtgärdsmål. Med utgångspunkt i riskbedömningen och riskvärderingen har det först fastställts att restrisken ska vara lika stor på alla delar av området, dvs. att åtgärdsambitionen bör vara densamma över hela området. I ett senare skede har Naturvårdsverket framfört en begäran om en utredning där kostnaderna beräknas för differentierade ambitioner på Fagerviks industriområde, dvs. alternativa åtgärdsmål för olika delar av området anges samt att kostnaderna för ökad ambitionsnivån på området generellt också anges. Annorlunda uttryckt innebär detta att en ny värderingsgrund utöver risker, kostnader, regionala och lokala juridiska förutsättningar samt eventuella motstående intressen från närboende och näringsidkare, förs in i riskvärderingen, nämligen en strävan att till så liten kostnad som möjligt avlägsna så stor del av föroreningarna som möjligt. Utredningen har resulterat i de åtgärder och åtgärdsvolymer som nu planeras inom hela projektområdet med bl.a. omdisponering av massor inom området på ett sätt som uppfyller kraven för deponering av farligt avfall. De volymer som berörs framgår av Tabell 1. I detta sammanhang påpekas att de till synes höga acceptabla resthalterna hos de föroreningar som lämnas kvar (Tabell 2) är ett resultat av beräkningar gjorda enligt Naturvårdsverkets riktvärdesmodell. Värdena kan te sig som orimliga tagna ur sitt sammanhang och detta motiverar en lite mer utförlig bakgrundsbeskrivning. Föroreningssituationen i Fagervik kan beskrivas som heterogena fyllnadsmassor, där föroreningsinnehållet företrädesvis utgörs av kisaska, även om också bl.a. olja, PAH och kis förekommer. Omfattande utredningsarbete har gjorts inom ramen för huvudstudien för att försöka karaktärisera och avgränsa föroreningar. Som exempel kan nämnas ytlig jordprovtagning av ett område som är ca 17 hektar, där ett triangulärt nät med 10 meters avstånd mellan punkterna har använts för att fånga in hotspots där framförallt kisaska förkommer. Totalt innebär detta att det har gjorts XRF-mätning och okulär bedömning av 1700 provpunkter. Tack vare denna arbetsinsats har det varit möjligt att få en bra uppfattning om föroreningssituationen inom delområde 7, men också kunskap om att hur än detaljerade utredningar som görs, är det näst intill omöjligt att fånga in små hotspots av den typ

sid. 20 som förekommer på Fagervik. Den totala föroreningsvolymen har skattats till 400-500 tusen kubikmeter. Med detta sagt, inses också att ett alternativt angreppssätt är svårt att genomföra pga. orimligt höga kostnader (t.ex. att skifta ut/sortera all fyllning och sedan återanvända det rena fyllnadsmaterialet). Det som istället förordas innebär att fokus läggs på mer homogena föroreningsstråk med kisaska, och att allt detta material (ca 63 000 kubikmeter) schaktas upp och omhändertas på en yta som motsvarar kraven på en deponi för farligt avfall. Små ytliga hotspot-områden (identifierade eller inte) täcks över med en skyddstäckning om minst 1 meter för att förhindra exponering och minska utlakning. Valt angreppssätt innebär att framräknade acceptabla resthalter enligt tabell 2, därför mer kan ses som en teoretisk modell, och det förordade alternativet som en praktisk lösning med tillräcklig riskreduktion. I realiteten innebär förslaget att de halter/mängder som lämnas under skyddstäckning inte är särskilt höga/stora. Detta framgår också tydligt vid jämförelse mellan redovisningen av föroreningssituationen enligt figurerna 10 och 11, och redovisningen av halterna kvarlämnade föroreningar samt de områden där grävsanering görs enligt figurerna 18 och 19. 12 Mätbara åtgärdsmål Den i avsnitt 7 redovisade föroreningssituation har efter den riskbedömning som är gjord under huvudstudieskedet år 2003 och därefter följande riskvärdering (2005-2006) samt utförda kompletterande lakningstester (2008) resulterat i mätbara åtgärdsmål i form av platsspecifika acceptabla resthalter och platsspecifika FA-haltsgränser som framgår av Tabell 2. Då det i stort sett är en förorening arsenik som är dimensionerande för åtgärdsmålen saknar de övriga värdena egentlig betydelse. En sanering av arsenik till platsspecifikt riktvärde resp. platsspecifik haltgräns för farligt avfall gör att alla andra eventuella föroreningar saneras på köpet. För att ändå redovisa platsspecifika riktvärden resp. platsspecifika haltgränser för farligt avfall för övriga ämnen, har beräkningsmodellens resultat ersatts med de haltgränser som gäller för farligt avfall enligt Avfall Sverige och i förekommande fall de generella riktvärdena för mindre känslig markanvändning (MKM).

sid. 21 Tabell 2 Mätbara åtgärdsmål, mg/kg TS Ämne/ ämnesgrupp Jmfr. KM (enl. NVs generella riktvärden) Jmfr. MKM (enl. NVs generella riktvärden) Platsspecifik acceptabel resthalt (PLS) 0-1 m >1m Platsspecifik FA-haltsgräns (FA) Arsenik 10 25 15 500 1 000 (500) 1) Bly 50 400 1 500 5 000 7) 5 000 Kadmium 0,5 15 20 100 7) 100 Koppar 80 200 200 6) 2 500 7) 2 500 Krom (tot) 80 150 110 8) 450 8) 1 000 8) Krom (VI) 2 10 110 450 1 000 Kvicksilver 0,25 2,5 30 60 500 Nickel 40 120 270 2 500 7) 2 500 Zink 250 500 500 6) 2 500 7) 2 500 Fenol 1,5 5 5 6) 5 7) 5 PCB (tot) (2 0,04 1 0,12 50 50 PAH-canc 3) 1 10 2 150 1 000 PAH-övrga 3) 3 15 720 1 000 7) 1 000 Alifater >C6-16 4) 100 500 700 1 000 7) 1 000 Alifater >C16-35 100 1000 1 000 6) 10 000 7) 10 000 Aromater >C8-C10 10 50 120 1 000 7) 1 000 Aromater >C10-C35 5) 3 15 180 1 000 7) 1 000 1 ) För arsenik i form av kisaska gäller FA: 500 mg/kg TS 2 ) KM för PCB-7=0,008, PCB-7 anses vara 20% av PCB (tot) 3 ) Enligt nya NV-riktvärden delas PAH upp i PAH-L, PAH-M, PAH-H. Med ett undantag motsvaras PAH-övriga av PAH-L och PAH-M. PAH-cancerogena motsvaras av PAH-H. PAH-föroreningarna i grupperna PAH-M och PAH- L betraktas numera som potentiellt cancerogena. 4 ) Generella riktvärdet gäller Alifater >C5-16 för känslig markanvändning (KM) 5 ) Generella riktvärdet gäller Aromater >C10-C16 för känslig markanvändning (KM) 6 ) Då beräkningen av platsspecifik resthalt för jordmassor 0-1 meter, resulterar i värden som överskrider den platsspecifika resthalten för jordmassor under en meter, tillämpas NV:s generella MKM-riktvärden. 7 ) Då beräkningen av platsspecifik resthalt för jordmassor under en meter, resulterar i värden som överskrider den platsspecifika FA-haltsgränsen, tillämpas FA-gränsen även som platsspecifik resthalt. 8 ) För halten krom totalt tillämpas halten för krom IV.

sid. 22 För att tillgodose att åtgärdsmålen uppfylls på schaktbotten tillämpas begreppet acceptabla resthalter enligt följande: - markmaterial med halter under platsspecifika acceptabla resthalter (PLS) kan lämnas utan åtgärd - markmaterial med halter över platsspecifik acceptabel resthalt (PLS), men under haltgränser för farligt avfall enligt Avfall Sverige, rapport 2007:01 omdisponeras inom området och/eller skyddstäcks på plats - markmaterial med halter över haltgränser för farligt avfall enligt Avfall Sverige, som ovan omdisponeras och skyddstäcks enligt kraven för en deponi för farligt avfall. Den s.k. Selektiva Efterbehandlingsvolymen (SEV), dvs. den, för bekräftelse av åtgärdsmålens uppfyllelse, största provtagnings- och klassificeringsvolymen, är för detta projekt fastställd till 50 m 3. För klassificering av uppschaktade jordmassor tillämpas Tabell 2 enligt följande: SEV-medelhalten KLASS < KM-halt Klass 1 Rena jordmassor > KM-halt men < PLS-halt 0-1m Klass 2 Jordmassor som kan användas fritt inom området > PLS-halt 0-1m men < FA-halt Klass 3 Jordmassor som klassas som icke-farligt avfall och där kisaska okulärt bedöms förekomma i mindre omfattning, kan användas på utvalda områden om skyddstäckning görs med > 1,0 m ren jord > PLS-halt 0-1m men < FA-halt Klass 4 Jordmassor som klassas som icke-farligt avfall och där den största delen okulärt bedöms utgöras av kisaska och arsenikhalten < 500 mg/kg TS, innebär att kvalificerad täckning behövs, dvs. massorna läggs på omdisponeringsytan > FA-halt Klass 5 Jordmassor som klassas som farligt avfall eller som så gott som uteslutande består av kisaska och har en arsenikhalten > 500 mg/kg TS, innebär att kvalificerad täckning behövs, dvs. massorna läggs på omdisponeringsytan eller körs till deponi med tillstånd för sådana massor. 13 Åtgärdsalternativ De föreslagna åtgärdsalternativen i huvudstudierapporten (Envipro, 2004-08-11) har genom reviderad riskvärdering (Envipro, 2005-04-22) resulterat i två revideringar av åtgärdsalternativen. Efter ytterligare en kompletterande utredning redovisad i rapport benämnd Kompletteringar och kostnadsrevidering av åtgärder (Envipro, 2006-08-14) har huvudmannen beslutat att genomföra det alternativ som benämns åtgärdsalternativ 3:A2 samt att detta alternativ genomförs i kombination med att anlägga en omdisponeringsyta inom delområde 1a där föroreningarna från övriga delområden läggs och innesluts med samma krav som för en deponi för farligt avfall. Valt alternativ framgår av Figur 12 Figur 17.

sid. 23 Figur 12. Åtgärdsförslag för delområde 1. (OBS Beslutad skyddstäckning = 1,0 meter) Figur 13. Föreslagen placering av omdisponeringsytan inom delområde 1 med schematisk terrängutformning efter att åtgärden är färdigställd.