TRELLEBORG JÄMSTÄLLT
Projektnamn: Jämställt Övre Projektgrupp Trelleborgs kommun: Kajsa Rue Hallén, Fredrik Magnusson, Annika Hansson, Matilda Gradin Nyrens arkitektkontor: Emma Pihl och Åsa Samuelsson Lunds universitet: Elisabeth Högdahl, Fil dr i etnologi Årtal: 2014-2016 Upprättad: 2016-10-13 2
innehåll inledning 4 Bakgrund 4 Organisation 4 Platsen 4 projektet 8 Analysskedet 8 Platsanalys 8 Workshop 10 Seminarium 12 Urval av workshopdeltagare 12 Platsanalys genom film 13 Designdialog 14 reflektioner 28 Att reproducera eller bygga nytt 28 Val av åtgärd 28 Elevernas uppfattning om Övre och staden 29 Plats och identitet 29 Diskrepens mellan vad som sägs och vad som görs 30 Urval av workshopdeltagare 31 Samverkande maktstrukturer 31 Inkluderande process eller inkluderande plats? 31 Rollfördelning i projektet 32 Designdialog som metod 14 Jämställdhets-SWOT 15 Studieresa till Köpenhamn 17 Workshop #1 18 Workshop #2 18 Återkoppling till ungdomarna 21 Platsen 24 Metodutveckling 32 3
inledning Syftet med projektet har varit att inleda ett arbete med jämställda offentliga miljöer i Trelleborgs kommun och bidra till ett kunskapslyft för kommunens tjänstepersoner, politiker och medborgare. Detta har gjorts genom pilotprojektet Ett jämställt Övre. Projektet har velat visa hur kommunen genom en jämställd samhällsplanering kan bryta och ifrågasätta cementering och reproducering av hur killar och tjejer traditionellt använder sig av det offentliga rummet. Projektet är också en del i att fullfölja och konkretisera den nyligen framtagna Fördjupning av Översiktplanen för Trelleborgs stad 2025 som har ett stort fokus på social hållbarhet. Projektet är en startpunkt för en ökad medvetenhet om hur tjejers och killars respektive intressen och behov tas tillvara i samhällsplaneringen. Rapporten inleds med en bakgrund till projektet. Detta följs av en redogörelse av genomförda åtgärder i kronologisk ordning: analysskedet, designdialogen och platsen. Sist i rapporten finns reflektioner kring processen och platsen. Rapporten avslutas med tankar kring hur metoden kan utvecklas för att kunna fungera som ett mer varaktigt arbetssätt i kommunen. Bakgrund I december 2015 började persontågen återigen rulla i Trelleborg. I och med det utgår nu mera all kollektivtrafik ifrån centralstationen. Det tidigare resecentrumet Övre, centralt placerat i staden, står tomt. Kommunen arbetar i nuläget med mer detaljerade planer för hur Övre ska utvecklas och under den tid platsen står tom finns utrymme för att testa olika strategier för utvecklingen av området. Jämställt Övre har varit ett pilotprojekt för en sådan strategi. Trelleborgs kommun och projektgruppen har tillsammans med en högstadieklass tagit fram förslag till och genomfört en fysiska åtgärd med utgångspunkt i att den ska göra platsen mer jämställd och inkluderande. Processen har varit indelad i fyra delar analys: designdialog, fysisk åtgärd och uppföljning. Organisation Projektet gjordes i samarbete med Nyréns arkitektkontor som också ingick i projektgruppen. Planavdelningen på Trelleborgs kommun var projektledare och i projektgruppen ingick också representanter från avdelningen Hållbar Utveckling. En disputerad etnolog och lektor i service management vid institutionen för service management Lunds Universitet har också varit med i projektet i syfte att bidra med metodutveckling, analys och teoretisk fördjupning. En referensgrupp och styrgrupp bestående av kommunala tjänstepersoner har kopplats till projektet. Politisk styrgrupp var samhällsbyggnadsnämndens arbetsutskott. Platsen Övre ligger centralt i staden norr om stadsparken och kopplar ihop centrala Trelleborg med sjukhuset. I anslutning till Övre finns Söderslättsgymnasiet, stadens största gymnasieskola. Gasverket, som är en fritidsgård. Generationsparken som bland annat innehåller en skatepark, boulebanor och utomhusgym. I närheten finns också Loftet som är en fritidsgård för tjejer. Övre är därmed en plats som till stor del befolkas av ungdomar. Högstadieskolan Liljeborgsskolan och kommunens gågata med köpcentrat Valen finns också nära. Centralstationen som är stadens resecentrum ligger också nära. 4
Sjukhuset Parken, konferens Fritidsgård, Tjejloftet Generationsparken Liljeborgsskolan Fritidsgård, Gasverket Söderslättsgymnasiet Bibliotek Museum Stadsparken Vattentornet Stortorget Konsthall Badhus Valen köpcenter Gågata Mittelbron Centralstationen ÖVRE ÄR MARKERAT MED ORANGE
Oktober 2014 Projektorganisationen tar form November 2014 Studiebesök Rosens röda matta samt analys av platsen December 2014 Workshop referensgrupp för avgränsning av platsen Mars 2015 Seminarium om normkritisk planering. För politiker och tjänstepersoner. April 2015 Analysarbete tillsammans med åttondeklassen. ANALYSSKEDET 6
September 2015 Studieresa Köpenhamn September 2015 Workshop 1 Oktober 2015 Workshop 2 Februari 2016 Återkoppling till klassen Maj 2016 Invigning DESIGNDIALOG 7
projektet Processen i projektet har bestått av två övergripande delar; ett inledande analysskede och därefter ett designdialogarbete. Arbetet har genomförts med en triangulering av metoder; observationer, intervjuer och designdialog, där arbetet kontinuerligt har sammanfattats och stämts av i en SWOT. I följande kapitel beskrivs projektets process i kronologisk ordning. Analysskedet Analysskedet bestod av en inledande platsanalys och workshop för att skapa en förståelse för platsen samt avgränsa projektområdet. Därefter genomfördes ett seminarium för tjänstepersoner och politiker från hela kommunen och avslutningsvis en undersökning hur ungdomar upplever och använder sig av platser i Trelleborg. Platsanalys Projektet inleddes med en analys av Övres struktur. Förutom projektgruppen så deltog Elisabeth Högdahl vid detta tillfälle. Analysen bestod av att studera fysiska och visuella barriärer, kopplingar, omkringliggande målpunkter, utvecklingsområdet, potentiella torg och platsbildningar. Gruppen gjorde också en ansats till att förstå platsen utifrån ett genusperspektiv. Diskussionen rörde sig kring hur unga kvinnor kan tänkas uppfatta och förhålla sig till platsen och dess omgivningar. Övre tedde sig också intressant ur ett genusperspektiv då den utformats för kollektivtrafik eftersom kvinnor och ungdomar i högre grad använder sig av kollektivtrafiken än vuxna män. Frågan var också vilka andra aktiviteter som skapades på platsen, en diskussion som delvis knöts till Elisabeth Högdahls kryphålsteori. Tack vare sin funktion som plats för kollektivtrafik utgjorde Övre i praktiken en samlingsplats och efter flytten av resecentrum till den nya centralstationen öppnades platsen upp för grupper som inte har någon annan plats de kan kalla sin att ta platsen i besittning. Flytten av resecentrum möjliggjorde också för projektet att omvandla platsen till något nytt, att ge den en ny funktion och en ny, mer inkluderande atmosfär. 8
Fysiska och visuella barriärer Kopplingar Område för förädling Potentiella platsbildningar 9
Workshop För att avgränsa området på Övre som ungdomarna skulle arbeta vidare med och för att kunna säkerställa projektets genomförbarhet anordnades en workshop för referensgruppen. Även här deltog Elisabeth Högdahl. Workshopen var också en möjlighet att introducera projektet för referensgruppen och att göra ytterligare platsanalyser. Resultatet användes som underlag för att peka ut den plats där den fysiska åtgärden skulle byggas. Workshopen och platsanalysen resulterade i en karta där en torgyta och två lämpliga platser för fysisk åtgärd pekades ut. Under workshopen framkom det att det fanns ett antal åtgärder som skulle vara gynnsamma att genomföra på Övre för att skapa liv och rörelse på den platsen som pekats ut för den fysiska åtgärden och som skulle understödja målsättningarna i Jämställt Övre-projektet. Åtgärderna skulle dessutom medverka till att avgränsa platsen och sätta den i en större kontext. Listan bestod bland annat av att måla den utpekade platsen i en tydlig färg för att på det sättet skapa ett fokus på den fysiska åtgärden. Det föreslogs även att markera ut nya och befintliga rörelsestråk med gula prickar, pilar eller annan streckning för att dra uppmärksamhet till platsen i andra delar av staden. En översyn av befintliga planteringar och buskage föreslogs också. Karta som sammanfattar resultatet ifrån workshopen HUR GÅR VI VIDARE? Lämpliga platser för fysisk åtgärd! Etablera torg! Etablera stråket! Prioriterad cykelväg! Hur kan samexistens stråk - befintliga verksamheter ske? Nya inhägnader? Plank bort - öppna stråket Plank bort - öppna mot Övre P-platser bort, rensa i buskage Förankra ev tillfällig användning av lokaler (kiosk/vänthall) Utöka Stadsparken tillfälligt med ex mobil växtlighet och aktiviteter Samarbete med Biblioteket och Museet - ta platsen i anspråk med tillfälliga verksamheter TRELLEBORG O JÄMSTÄLLT VRE 10
kantsten strumpa på lyktstolpe hus...såväl mark som väggar och befintliga lyktstolpar...befintliga planteringar får nytt liv stadsodling? samarbete med Alnarp? Röra sig igenom! Illustration som sammanfattar de åtgärder som föreslogs för att avgränsa platsen för den fysiska Etablera platsen på Övre! åtgärden och för att sätta den i en större kontext. Den fysiska åtgärden sätts i ett större sammanhang!...vegetation gallras, aktiviteter utanför fritidsgården, väggen kan målas med årets graffiti TRELLEBORG Plats för odling! Allt blir gult! mark JÄMSTÄLLT 11
Birgitta Andersson Karin Book Vlora Makolli Seminarium Projektet anordnade ett seminarium som syftade till att öka kunskapen kring normkritiska frågor och samhällsplanering. Deltog gjorde omkring 90 tjänstepersoner och politiker ifrån kommunen. Flera politiker och tjänstepersoner påpekade att seminariet var en ögonöppnare. Det lyftes perspektiv på samhällsbyggandet som de inte tidigare inte hade tänkt på. Det var ett bra startskott för projektet och gav inblandade personer en gemensam referensram att utgå ifrån. Fyra talare var inbjudna till seminariet. Birgitta Andersson som under många år arbetat med jämställdhets- och mångfaldsfrågor och utbildat både offentliga förvaltningar och enskilda företag. Birgittas förläsning berörde jämställdhet, genus och normkritik i den fysiska planeringen. Hon belyste att offentliga miljöer ska vara tillgängliga för alla på lika villkor. Hon frågade sig vilka är då alla och hur gör vi för att ta tillvara och arbeta med olika horisontella perspektiv? Karin Book, lektor på Malmö Högskola, pratade om hur urban utveckling och planering skapar förutsättningar för olika aktiviteter, arenautveckling, idrott som en del av city marketing mm. Hennes förläsning berörde staden som arena för fritid, fysisk aktivitet och idrott och hon visade på trender och exempel. Julia Magnusson och Vlora Makolli ifrån projektet Rosens röda matta i Malmö. De berättade om hur en helt vanlig parkeringsplats i Rosengård har gjorts om till en mötesplats och aktivitetsyta och om processen som hade föranlett detta. Ett exempel för hur en kommun kunde sätta jämställdhet och delaktighet på agendan i det offentliga rummet. Urval av workshopdeltagare En viktig del av projektet handlade om att förstå platsen Övre utifrån ungdomars perspektiv, då det var deras perspektiv som stod i fokus för den inkluderande plats som skulle skapas genom designdialogen. Tidigt i projektet besökte projektgruppen Rosens röda matta i Malmö. Med lärdom av deras process valde projektgruppen att samarbeta med en skolklass och förlägga designdialogen på skoltid. Dels för att säkra elevernas fulla engagemang men också för det stöd det skulle innebära att ha med en lärare som känner eleverna i processen. Initialt tänkte projektgruppen arbeta med en grupp ungdomar bestående av enbart tjejer. En viktig utgångspunkt för projektet var den forskning som visar att tjejer använder och tar plats på offentliga ytor i mindre utsträckning än killar. Ett mål med projektet var att synliggöra tjejers 12
Film grupp 3 Film grupp 4 Platserna markerade på karta, grön för den plats de trivs på och röd för den plats de inte trivs på. erfarenheter, behov och önskemål och visa på vikten av detta perspektiv i samhällsplaneringsprocessen. Det fanns även argument för att arbeta med könsblandade grupper. Exempelvis kan det finnas en poäng med att tjejer och killar får lyssna på varandras erfarenheter och lära sig att tänka inkluderande. Det fanns också idéer om att växla mellan könsuppdelade och blandade grupper i processen. Skolan hade som önskemål att samtliga elever i den klass som deltog skulle få vara med, och det blev avgörande för att den deltagande gruppen slutligen utgjordes av både tjejer och killar. Dock valde projektgruppen att dela upp klassen i tjej- och killgrupper. Avsikten var att försöka se eventuella skillnader i resultaten mellan de olika grupperna. Platsanalys genom film Arbetet tillsammans med klassen inleddes med en introduktion av projektet för klassen. De olika arbetsgrupperna fick därefter i uppgift att göra en film där de skulle berätta dels om en plats de tyckte om och dels en som de uppfattade som otrivsam i Trelleborg. De fick också berätta om varför det förhöll sig på detta sätt. Filmarbetet möjliggjorde för eleverna att få tala med egna ord om hur de uppfattar trivsel och otrivsel, och hur detta påverkar dem i sitt dagliga användande av staden i allmänhet. Ungdomarna presenterade sedan sina filmer enskilt för projektgruppen och Elisabeth Högdahl. Efter att de visat sina filmer genomfördes en intervju med var och en av grupperna. I redovisningen och i efterföljande intervjuer fick eleverna möjlighet att förklara sina val av platser. De beskrev hur de såg på sina och andras möjligheter att använda och trivas på olika platser, vilka platser de undviker och varför, samt hur de såg på tjejer och killars möjligheter att röra sig i Trelleborg. 13
DESIGNDIALOGSPROCESSEN WORKSHOP 1 24/9 fokus aktivitet, innehåll spåna idéer, bygga, reflektera WORKSHOP 2 14/10 fokus gestaltning prioritera, vidareutveckla, detaljera! BYGGNATION Återkoppling - slutskiss - verkstadsbesök? - utställning på skolan? - kring-arrangemang vid invigning? - etc?! Invigning fysisk åtgärd/ installation/möbel mellanarbete: utvecklingsbara alternativskisser - slutskiss - förankring tekniska kontoret, ekonomi, realiserbarhet 14 Designdialog Som en fortsättning på analysskedet genomfördes en designdialog med syfte att tillsammans med ungdomarna omvandla den utpekade platsen på Övre till en mer inkluderande och jämställd plats. Designdialogen inleddes med en studieresa och genomfördes därefter i form av två workshopar samt ett återkopplingstillfälle med klassen. Varje del i processen har byggt på kunskap från föregående del och dialogarbetet utformades utifrån vad vi och ungdomarna lärt oss under analys och studieresa. Även under workshoparna deltog hela klassen. Dock arbetade tjejerna för sig och killarna för sig utifrån samma material, underlag och förutsättningar. Återigen var syftet i huvudsak att kunna studera om och hur tjejerna och killarna resonerade olika kring platser och kring den specifika uppgiften. Kill- och tjejgruppen var därutöver indelade i mindre arbetsgrupper. Designdialog som metod Designdialog är en forskningsbaserad metod för att involvera brukare i ett tidigt skede av en bygg- eller planprocess. Metoden har utvecklats på Chalmers Arkitektur (Peter Fröst, Designdialoger i tidiga skeden - arbetssätt och verktyg för kundengagerad arbetsplatsutformning, 2004) och metoden var ursprungligen tänkt att användas i tidiga skeden av byggprocesser, t.ex. vid ny- och ombyggnad av komplexa projekt inom vård, kontor och skolor. Några år senare (2008) anpassades metoden till att användas i stadsbyggnadssammanhang genom forskningsmedel från FFNS-stiftelsen. Designdialog är en metod med tydligt syfte, innehåll och resultat i varje steg. Arbetet genomförs som en serie workshops där olika aktiviteter används för att bygga kunskap och utveckla idéer. Här utbyter man erfarenheter, formulerar mål och tar fram lösningar tillsammans. Mellan varje workshop bearbetas materialet av workshopledarna till skisser och framtidsbilder som deltagarna sedan får utveckla vidare. Processens resultat blir en sammanfattande målbild som underlag för det fortsatta plan- eller byggarbetet.
Dialogen genomförs ofta i tre steg, där steg 1 är kunskapsutbyte och analys kring nuläget. Steg 2 är idéutveckling och värdering av olika framtidsbilder och steg 3 är en sammanfattande gemensam målbild. Designdialog är ett visuellt arbetssätt med lättillgängliga, kreativa verktyg som stöd för processen. Nulägesdokumentation i form av film eller fotopromenad ger stöd till analys och kunskapsinsamling, inspirationsbildspel ger stöd till idéutveckling och de olika framtidsbilderna är medvetet framtagna för att bli lättförståeliga för alla som deltar. Varje workshop avslutas med en redovisning som dokumenteras och sammanfattas i enkla bildprotokoll som sedan redovisas för deltagarna. Designdialogen används i olika slags stadsbyggnadsprojekt och anpassas till projektets förutsättningar, frågeställningar och mål. I Jämställt Övre har ambitionen varit att anpassa designdialogens verktyg utifrån projektets jämställdhetsperspektiv. I normala fall är ett inledande analysarbete en integrerad del av designdialogen. I Jämställt Övre var analysskedet mer omfattande och utfördes delvis separat från dialogen. Analysoch dialogarbetat har dock hängt nära ihop och dialogen har byggt vidare på det som framkommit i analysskedet. Jämställdhets-SWOT I arbetet med designdialog genomförs vanligtvis en gemensam inledande SWOT-analys (styrkor, svagheter, möjligheter och hot). I detta sammanhang valde vi att utveckla den vanliga SWOT-analysen till en jämställdhets-swot där vi efterhand och tillsammans med ungdomarna förde in och systematiserade den kunskap vi fick och slutsatser vi drog kring jämställdhet. Jämställdhets-SWOT:en blev ett sätt att genom hela processen bibehålla fokuset på jämställdhetsaspekterna och användes för att checka av mot vid genomförandet - tänker vi rätt, missar vi något viktigt med fokus på jämställdhet? 15
jämställdhets - SWOT för offentliga platser slutsatser analysen slutsatser studieresa en kunskapsbank som fylls på efterhand, checklista testa idéer - tänker vi rätt, missar vi något viktigt? dröm - vi ses på Gulan! en plats där man kan chilla workshop 1 workshop 2/bikupesamtal plus folk i rörelse att lätt kunna kliva in och ut cyklister ger vuxennärvaro folkliv välskött, fint, bra belysning är alla aktiverade blir ingen obekväm eller uttittad kombinera olika aktiviteter igenkänning, hemkänsla, trygghet överblicka utan att vara i andras blickfång olika åldrar aktiviteter att umgås kring roliga sittplatser lekfulla aktiviteter med olika funktioner uppmuntrar fler att använda miljöer som uppmuntra att prova nya saker minus tuffa miljöer, rädsla för övergrepp överblick saknas platser där man inte kan gå undan/är för synlig tjejer och killar får synas och ta plats lika mycket blickar, att bli tittad på inte kunna ta sig till och från platser tryggt oförutsägbara människor som saknar kontroll biltrafik - stökigt skräpigt mörker instängslade aktiviteter fysiska funktioner med väldigt bestämd användning är generellt sett svårare för tjejer att ge sig in i spontant en aktivitet där flera kan umgås, t.ex. en gunga coola annorlunda sittplatser en staty på oss tjejer! speciellt och ovanligt, nya och moderna aktiviteter hot tjej- och killplatser som cementerar könsroller i stället för att bryta könsmönster att det inte blir en plats som används av både killar och tjejer - någon tar över att man delar upp platsen i tjej- och killaktiviteter att man fokuserar på ett kön det ska vara färgglatt alla ska ha möjlighet att göra olika eller samma saker en plats där man kan sitta och klättra ljus på ett roligt sätt att gäng tar över platsen! att platsen inte används att rädsla för att göra bort sig hindrar tjejerna från att ta plats (är det tjejerna som hindrar varandra att ta för sig..?) uppdelade aktiviteter 16
Carlsbergs-området Superkilen Superkilen Studieresa till Köpenhamn Mellan analysskedet och designdialogen genomfördes en gemensam studieresa med projektgruppen och eleverna till Köpenhamn. Syftet var att eleverna skulle få tillägna sig ytterligare kunskaper om hur offentliga platser kan se ut och användas. Resan skulle även fungera som inspiration och skapa gemensamma referensramar inför att de själva skulle vara med och utforma den fysiska åtgärden på Övre. Resan blev även en möjlighet för projektgruppen att observera hur ungdomarna i praktiken använde platserna. I Köpenhamn besöktes tre olika platser: Superkilen, Sönder Boulevard och Carlsbergs-området. De tre platserna skiljer sig åt sinsemellan och har alla karakteristiska och lite annorlunda utformning. - Vad gör folk på platsen? - Finns det flest killar eller tjejer på platsen? Gör de olika saker? - Finns det något som du gillar och som du vill ta med dig till Övre? Vid varje plats fick eleverna gå runt, själva eller i grupp, och studera den. Därefter samlades de i smågrupper för att diskutera de olika frågorna tillsammans med en person ur projektgruppen. Gemensamt för de olika platserna som besöktes var att de har en stor mängd mer eller mindre planerade aktiviteter. Det rör sig om förhållandevis programmerade ytor som uppmuntrar till vissa typer av aktiviteter och under besöken på de olika platserna tog eleverna möjligheten att testa på dessa. Under studieresan fick ungdomarna i uppgift att studera och diskutera varje plats utifrån tre frågor: 17
Första delen av workshop 1 Andra delen av workshop 1 Tredje delen av workshop 1, SWOT-analys 18 Workshop #1 Den första workshopen inleddes med en återkoppling till det arbete som gjorts under analysskeedet och till studieresan. Platsen på Övre som eleverna skulle arbeta med var avgränsad till den gula plats som planerades målas upp. Den gemensamma uppgiften för workshopen var att skapa en plats där alla känner sig välkomna och som används lika mycket av tjejer och killar. Efter ett inledande inspirationsbildspel med fokus på intressanta sätt att utforma offentliga platser och utifrån begreppen människor, mötesplatser, aktiviteter, sittplatser, vila hänga, lekfullhet, hela året, hela dygnet, formbart påbörjades modellbyggande. I första delen av workshopen låg fokus på att under en halvtimme i modellform ta fram flera idéer med fokus på aktiviteter, funktioner och innehåll. Modellen byggdes på ett vitt papper, utan koppling till den verkliga platsen och med fokus på vad de önskade göra på platsen. Uppgiften var att skapa minst ett förslag som eleverna trodde var realistiskt att genomföra, minst ett galet förslag utan några begränsningar. Efter en kort presentation för varandra fick eleverna arbeta vidare med att utveckla sina bästa idéer. Här arbetade eleverna i skala 1:200 med ortofoto över platsen som underlag. I uppgiften låg även att de skulle placera ut sitt förslag på platsen. Eleverna redovisade för varandra och berättade hur de resonerat kring bygget av sin modell. Efter redovisningen fylldes Jämställdhets- SWOT:en på gemensamt och reflektioner över hur idéerna kunde kopplas ihop med jämställdhetsaspekter gjordes. Efter workshopen sammanfattades resultatet i bildprotokoll. Workshop #2 Workshopen inleddes med att återkoppla till den föregående workshopen, för att påminna om det arbete som redan gjorts och hur elevernas idéer tagits om hand. Som start fördjupades diskussionerna kring jämställdhet genom bikupe-samtal, ledda av Elisabeth Högdahl, om två frågeställningar: -Hur kände ni er i Köpenhamn när ni skulle kolla på platserna och prova grejorna? Vad gjorde ni och varför? Var platserna gjorda för tjejer eller killar? Hur märkte man detta? -När och på vilket sätt tycker ni att tjejer och killar använder offentliga platser på olika sätt? Finns det några skillnader? Är det skillnad på tjejer och tjejer, och killar och killar? Eleverna diskuterade frågorna i par och skrev individuella lappar som samlades in och blev en del av jämställdhets-swot:en.
Inför workshop 2 hade Nyréns arbetat vidare med elevernas idéer från workshop 1 i form av alternativskisser på fyra olika teman - sitta och klättra, aktiviteter, oasen och vardagsrummet. Viktiga ledord inför workshop 2 var att platsen ska vara inbjudande, man ska känna sig välkommen, det ska vara lätt att kliva in och ur, platsen ska vara flexibel och gå att använda på olika sätt, det ska finnas aktiviteter som lockar, det ska vara något som är identitetsskapande och platsen ska vara befolkad. Efter ett inledande inspirationsbildspel fick eleverna värdera de olika skisserna genom att diskutera i smågrupperna, klippa och klistra ihop collage med olika delar av alternativen och prioritera vad som var viktigast att gå vidare med. Port med belysning som markerar när man kommer in på Gula torget från cykelvägen och välkommen till gula torget-skylt. Miniträdgård med odling utanför Moxys Träd längs med gatan och cykelvägen BÄSTA IDÉN! Utebio med gräsmatta med pucklar att ligga på. Gräskullarna roliga även när det inte visas film. Mysbelysning ovanför gräskullarna och bioduken. Träd. Ev använda Gasverkets vägg som bioduk i stället. Å andra sidan blir bioduken rumsbildande mot gatan/cykelvägen. Sittplats - busskur med värme, eluttag, musik. Sitta skyddat tillsammans, kunna dra för när det är kallt och för att vara ifred. Men viktigt att det är där det är mycket folk och belysning för att inte bli otryggt. Miniträdgård Plugghus i Moxys. Bra läge nära högstadie- och gymnasieskolor och nära biblioteket. Bygga om Moxys och bygga på en andra våning. Isbana (multiplan på sommaren) och gym. När man springer alstras energi som ger el. Efter en kort presentation för varandra valde vi tillsammans ut vilka element i utformningen av platserna eleverna skulle arbeta vidare med i andra uppgiften. Denna del av workshopen gick ut på att i modell detaljera och vidareutveckla idéerna. Den här gången skedde arbetet i skala O 1:20, dvs relativt inzoomat och med chans att ganska detaljerat gestalta platsen. Eleverna presenterade modellerna för varandra samt reflekterade genom att återigen fylla på jämställdhets- SWOT:en. Även resultatet från workshop 2 sammanfattades i bildprotokoll. JÄMSTÄLLT Exempel på sammanställning från gruppernas arbete i bildprotokoll från workshop 1. 19
1 sitta och klättra 2 aktiviteter hänga, chilla, klättra, skulpturala former... studsa, gunga, oprogrammerad aktivitet... bygga med moduler bygga på höjden och bredden olika nivåer sittplatser klättra klä med olika material runda former aktiviteter i cirklarna sittplatser nära olika material arbeta med marken för att leda rörelse in 3 oasen 4 vardagsrummet palmer, stjärnhimmel, böljande mark/sand... mysigt, hemkänsla, rumskänsla men genomsiktligt... vägg, tak, golv på olika sätt hänga upp, lägga till efterhand, formbart sittplatser under palmerna, på kanten och på den böljande marken transparent tak av belysning eller något annat 20 trä- eller stålställning matta belysning mysiga sittplatser eller lösa möbler att flytta runt tavla, poesi/graffiti Elevernas idéer från workshop 1 arbetades ihop till alternativskisser på fyra olika teman - sitta och klättra, aktiviteter, oasen och vardagsrummet.
Återkoppling till ungdomarna Efter workshop-serien bearbetades elevernas idéer ytterligare av Nyréns till ett gemensamt och realiserbart förslag som återkopplades till eleverna. Dels för att berätta vad deras arbete lett fram till, dels för att ge eleverna möjlighet att diskutera och kommentera förslaget innan det faktiskt realiserades. Det färdiga förslaget innebar en plats som är enkel att röra sig genom och där det är lätt att kliva in och ur. Det är en plats som syns på håll och som väcker uppmärksamhet. Platsen innehåller lekfulla aktiviteter som bygger på att de görs tillsammans, men utan krav på prestation. Här finns omhändertagen grönska och roliga sittplatser som kan användas på olika vis. Det är en plats med möjlighet att både titta på och att bli tittad på, med en känsla av överblickbarhet men samtidigt möjlighet till avskildhet. Efter eleverna fått förslaget presenterat för sig fick de diskutera om de trodde att det skulle bli en plats för alla, om killar och tjejer kommer använda platsen lika mycket och på samma sätt, och hur de själva trodde att de skulle använda platsen. Förslaget som presenterades för eleverna. Eleverna trodde i huvudsak att det skulle bli en plats för ungdomar, men kanske även en del föräldrar och deras barn. De trodde även att det 21
skulle bli en jämn fördelning av tjejer och killar. De upplevde inte förslaget som tydligt könskodat. De visste inte riktigt om och hur de själva skulle använda platsen, kanske hänga där efter skolan. Men aktiviteterna som de gillat i Köpenhamn var de osäkra på om de skulle använda på hemmaplan eftersom de kunde bli sedda av människor de känner här. Dock verkade de stolta över vad de varit med och åstadkommit och kände igen sina idéer från dialogen. På följande två sidor redovisas de utformningsprinciper som föranlett som den fysiska åtgärden. Väggmålning deltagarna på invigningen är med och målar. Platsen syns på håll, väcker uppmärksamhet och lockar människor till platsen. 22 Lekfulla aktiviteter att umgås kring, aktiviteter för alla utan krav på prestation, uppmuntra att prova nya saker - balansplatta, pingis, musik Röra sig igenom - närvaro av människor, gång- och cykelstråk går förbi och genom, lätt att kliva in och ur.
En plats för grönska Roliga sittplatser, olika material och karaktär Gult golv är identitetsskapande Användbar olika tider på dygnet Titta på eller bli tittad på, överblick och avskildhet scen, utkiksplatser och myshörna 23
Platsen Under april och maj byggdes platsen och fredagen 27/5 invigdes den med en fest för alla trelleborgare. Det blev en härlig eftermiddag med många intresserade besökare som satt i skuggan under palmerna, spelade pingis vid det runda pingisbordet, målade väggarna prickiga. Under invigningen spelades det in en film som går att se här: FILM: http://youtu.be/iltdkaqpnue 24 Färgglada flaggor vajar i vinden och annonserar platsen på håll Gula prickar i marken leder från Stortorget till platsen, den gula färgen placerar den fysiska åtgärden i ett större sammanhang och hjälper till att skapa en tydlig identitet åt platsen Palmerna ger oas-känsla och är ett signum för Trelleborg
Lekfulla aktiviteter lockar till umgänge utan krav på prestation Sittskulpturen kan användas på många olika sätt - sitta och umgås, få överblick, klättra och leka Platsen är utformad så att man kan närma sig de olika delarna successivt 25
http://youtu.be/iltdkaqpnue
27
reflektioner Följande kapitel reflekterar kring projektet och lyfter fram de frågor som väckts under processen. Vi har inte alltid hittat ett svar i projektet, utan detta måste ses som ett första steg i kommunens ambition att aktivt arbetar med jämställdhet kopplat till stadsutvecklingsfrågor. Arbetet inom kommunen måste fortlöpande fördjupas kring de frågeställningar som projektet väckt. Att reproducera eller bygga nytt I projektet har vi inte velat arbeta utifrån föreställningen att en jämställd stad består av en jämn fördelning av såkallade tjej- och killplatser uppdelade sinsemellan. Vi har upplevt att i arbetet med ett jämställdhets- och genusperspektiv på stadsplanering hamnar man lätt i fällan att vilja kompensera med särskilda tjejplatser. Ett sådant synsätt riskerar istället att förstärka föreställningarna om killar och tjejer som olika. Istället har vi arbetat utifrån målsättningen att skapa inkluderande platser som inte är kodade utifrån kön. Val av åtgärd Vi har i projektet arbetat utifrån att en tillfällig plats skulle skapas på Övre. Det sågs som ett sätt att snabbt implementera och testa ungdomarnas idéer samtidigt som Övre var i stort behov av att något skulle hända på platsen. Kopplat till uppgiften som eleverna fick, att skapa en plats där alla skulle känna sig välkomna, innebar förutsättningarna på Övre en rejäl utmaning. Ett sätt att försöka hantera detta i projektet var att arbeta extra intensivt med en liten del av ytan och skapa fysiska förutsättningar som gjorde att den avgränsade ytan skiljer sig radikalt från resten av Övre. Detta är anledningen till den gula rutan, som skapar gränser och en struktur på platsen som tidigare saknades och ett sätt att försöka fånga upp delar av det flöde av människor som passerar Övre. Busstationen på Övre var ett tydligt exempel på en primär funktion. En stad kan påstås bestå av primära och sekundära funktioner och primära funktioner är de funktioner som lockar människor till en plats på egen hand. Sekundära funktioner är de funktioner som lever på eller uppstår till följd av de primära funktionerna. I och med att bussarna flyttades blev Övre fråntagen en mycket viktig primär funktion, som gjorde att människor rörde sig till och från platsen, utan att få någon eller några nya. Det var i detta vakuum den fysiska åtgärden skulle genomföras. Beroende på vilka intentionerna är, kräver arbetet med tillfälliga åtgärder vissa basala förutsättningar. Det är en arbetsmetod eller ett synsätt som inte kan ersätta konventionell stadsutveckling, men som kan addera en dimension till den, och som är olika lämplig på olika platser. Tillfälliga åtgärder är kanske som mest effektivt i miljöer där det redan existerar kvaliteter som kan intensifieras eller förutsättningar för att dessa ska kunna initieras. På Övre fanns ett visst flöde av människor, tack var dess närhet till centrum och sin placering i förhållande till viktiga primära funktioner i staden. Däremot innebar den tillfälliga platsen inte på långa vägar att Övre fått en ny funktion i paritet med sin gamla roll som busstation. 28
Det är utifrån detta som platsen måste bedömas och utifrån de givna förutsättningarna bedömer vi att den fysiska åtgärden och de diskussioner och frågställningar som projektet väckt resulterat i ett lyckat projekt. Att prata om platsen utifrån att det skulle vara en jämställd plats har dock visat sig vara svårt eller omöjligt. Finns det jämställda platser och hur ser en sådan ut? Däremot har projektet lyft jämställdhetsfrågorna och satt fingret på flera frågeställningar som tidigare inte har reflekterats kring inom kommunen. Den fysiska åtgärden har skapat en plats på Övre som inte annars hade funnits och en plats som skiljer sig radikalt från resten av Övre, som signalerar andra värden än vad som fanns på platsen innan projektets genomförande. Elevernas uppfattningar om Övre och staden I den platsanalys som gjordes med ungdomarna framkom att olika platser i Trelleborg kan förknippas med olika värden. Platser förknippas med diskursiva föreställningar om trevlighet, otrevlighet eller till och med farlighet. Här stack Övre och Stadsparken ut som osäkra platser, där det fanns starka föreställningar kring vad som skulle kunna hända dem när de vistades på platsen. Samtidigt utgör de några av de allra viktigaste platserna i Trelleborg, då de ligger placerade centralt och ingår i viktiga stråk när eleverna tar sig till och från platser. Både Övre och Stadsparken upplevdes som otrygga, framför allt kvälls- och nattetid. Stadsparken upplevdes som mörk och dåligt upplyst och det är lätt att känna sig förföljd. Övre sågs som smutsigt och skräpigt. Flera av ungdomarna påpekade att det var få vuxna som rörde sig på platserna och någon av ungdomarna påpekade hur upplevelsen av platserna skiftade beroende på tidpunkt; dagtid mest en plats att passera eller vänta på bussen, nattetid en otrygg miljö. Övre tycktes förknippade med en specifik, stereotyp och negativ manlighet som anspelar på hårda, tuffa miljöer i en hotfull stad. Det är en stereotyp som går igen i många stadsbilder och en diskurs som återges via media och hörsägen. Dessa föreställningar grundar sig inte alltid på egna erfarenheter, utan relaterar mer till platsernas diskurser. Olika sanningar som byggts upp gällande Trelleborg, där staden indelas i olika zoner som laddats med föreställningar som skapats över tid och i relation till den fysiska utformningen. Detta visade sig inte bara när ungdomarna talade om Övre, utan också i relation till olika bostadsområden. Den egna bostadsplatsen sågs i de flesta fall som trygg, medan det osäkra och otrevliga förlades till andra platser. Att associera miljön på Övre, och de människor som befinner sig där, med det obehagliga och farliga, är att göra sammankopplingar mellan den fysiska miljön och de mentala bilder man har av hur staden är och hur människor är. Detta har skapat en form av mental ockupation av framför allt Övre, och gjort den till en på förhand mycket negativt laddad plats. Detta korresponderar väl med annan forskning kring platsdiskurser, där det i städer skapas informella kartor över attraktivitet och oattraktivitet. Vissa platser stigmatiseras och andra ses som fina platser. Platsdiskurser är en viktig aspekt att ta i beaktande i projekt av denna art då de starkt kan påverka resultatet och slutsatserna. Ingen av ungdomarna hade egentligen råkat ut för något vare sig på Övre eller i Stadsparken, men blickarna, mörkret, skräpet, det dåliga ryktet och persongalleriet fungerade som en signal om platsernas otrygghet och skapade föreställningar om möjliga hot. Någon skulle kunna ta tag i en, skada en eller ta ens saker. Bristande möjlighet att överblicka, samtidigt som man själv känner sig synlig och utsatt och bristen på andra personer, vuxna som upplevs som trygga, gjorde både Stadsparken och Övre till de minst populära platserna i Trelleborg hos både tjejer och killar i den klass som ingick i projektet. Det ska påpekas att denna analys gjordes innan bussarna lämnat området. Bussomflyttningen innebar att Övre förlorade något som gjorde att människor rörde sig till, och inte bara förbi, platsen. 29
30 Plats och identitet Identitet skapas utifrån många olika aspekter, och plats utgör en ofta förbisedd faktor i dessa processer. Man kan tala om en stark platsrelation där individer och grupper använder platser för att förstärka sin identitet på olika sätt. Det kan handla om hur man formas av platsens diskurs och infogar detta i sin självuppfattning, men också hur man söker sig till platser som kan förstärka en förställning man har om sig själv. Ett platsbyte påverkar självuppfattningen både i positiv och negativ mening, något som påverkar inte minst de boendespiraler som kan ses i städer. Det påverkar hyresmarknaden och bostadspriser. Intressant att notera är att det också gjorts försök att höja platsers status med hjälp av att locka människor med en attraktiv framtoning att bosätta sig på mindre attraktiva platser. De ungdomar som deltog i projektet har alltså en identitet som påverkats av de platser de använder i sin vardag, och deras närvaro påverkar platsen och de föreställningar som skapas kring den. Diskrepens mellan vad som sägs och vad som görs Under studieresan till Köpenhamn fick vi möjlighet att studera hur ungdomarna använde sig av de besökta platserna. Den sammantagna bilden var att det fanns en diskrepens mellan det som ungdomarna sade, dels i den tidigare analysdelen, dels i hur de resonerade kring de aktuella platserna, och hur de faktiskt agerade på platserna. Syftet med studieresan var på förhand framförallt att inspirera ungdomarna inför de kommande workshoparna; en möjlighet att visa på en bredd av hur offentliga platser kan utformas. Syftet var inte att observera elevernas användning av platserna. Vid framtida liknande projekt bör denna möjlighet tas tillvara på ett bättre sätt, genom att förbereda en mer systematisk observationsstudie under platsbesöken. I de efterföljande diskussionerna kring platserna på studiebesöket upplevde eleverna att platser där många människor rör sig, där det fanns mysiga ställen att umgås på och någon form av aktivitet sågs som trevliga och inbjudande. Ungdomarna uttryckte inte att platserna uppfattades som tydligt könskodade och inte heller att de själva hade haft svårt att ta plats. Under besöken var det dock genomgående så att killarna lättare tog för sig av de olika aktiviteterna, medan tjejerna var mer passiva till en början och tog längre tid på sig att kliva in i aktiviteterna. Här fanns alltså en skillnad mellan ungdomarnas resonemang kring platsernas utformning och hur de själva faktiskt använde sig av platserna. Skillnaden i hur ungdomarna beskrev respektive använde platserna är intressant eftersom det visar på hur kroppen gör kön genom att ta plats på olika sätt i det offentliga rummet. Även om det finns en likartad föreställning kring en offentlig plats oavsett kön och även om det finns en gemensam föreställning om pojkars och flickors lika rätt till platser, så har pojkar kanske fostrats in i ett mer otvunget, fysiskt förhållningssätt där begränsningarna tycks mindre och det finns mindre tveksamhet att kasta sig in i en plats? Manskroppar fostras till att fysiskt ta plats i rummet, oavsett hur offentliga platser upplevs, medan kvinnokroppar fostras in i en mer avvaktande position. En slags fysisk fostran som grundar sig i föreställningar om kropp och kön, men som egentligen inte behöver vara ett resultat av en direkt uppfattning av kvinnors och mäns olikhet och olika rätt på den aktuella platsen. Här kan finnas en nyckel till hur man kan tänka kring plats och kön att ta sig utgångspunkt i handling snarare än tanke, i den bekönade kroppen snarare än det bekönade sinnet. Detta kan innebära att manskroppen har större handlingsutrymme än kvinnokroppen även i sammanhang där man utåt sett har en jämställd uppfattning om kön och rättvisa möjligheter. Kroppen och användningen av platsen manifesterar en ojämlikhet som man kanske inte verbalt uttrycker eller upplever. I slutsatserna från workshoparna kunde vi inte se några signifikanta skillnader mellan killgruppernas och tjejgrupperns förslag till utformning
av platsen på Övre. Koppplat till resonemanget ovan är det intressant att ta med sig. Orsaken till varför slutsatserna inte skilde sig åt, även om det sannolikt är så att tjejerna och killarna använder sig av det offentliga rummet på olika vis, kan bero på flera saker; att workshop-processen var styrd, att frågeställningen varit snäv och formulerad på förhand, att ungdomarna kan tänkas göra det som förväntas av dem som elever och att de inspirerats av samma material. Men det kan även bero på att frågeställningen att skapa en plats för alla tvingat eleverna att se uppgiften utifrån någon annans perspektiv och att eleverna har samma eller liknande uppfattningar om flickors och pojkars rätt till att använda det offentliga rummet. Samverkande maktstrukturer Ovanstående resonemang kring hur platsers identitet skapas pekar på hur viktigt det är att ha ett intersektionellt perspektiv även i projekt som framförallt behandlar genusaspekter. Kön utgör en av flera faktorer både när vi talar om platsdiskurser och identitetsbygge. Ett intersektionellt perspektiv handlar om att man också beaktar faktorer som socioekonomiska förhållanden i analys och platsutveckling, men det finns många andra perspektiv som har betydelse, som exempelvis kultur, religion, sexuell tillhörighet och social status. Därför blir det också intressant att jämföra projektet Ett jämställt Övre med ett projekt som Rosens röda matta de genomfördes i två skilda städer och med ungdomar som bodde på skilda platser. Även om genus stod i fokus för båda projekten kan noteras att kön inte var den enda faktorn som påverkade hur ungdomarna såg på sina platser. Människors syn på platser, hur man agerar på platser och platsers diskursiva laddningar påverkas av deras egna erfarenheter och tillhörigheter. Därför kan heller inte genus utgöra det enda perspektivet när platsanalys och platsutveckling ska bedrivas. Urval av workshopdeltagare I projektet samarbetade vi med en skolklass och det är rimligt att anta att det fanns befintliga maktstrukturer inom gruppen som påverkade hur ungdomarna agerade i arbetet. Hade vi valt personer utan tidigare relationer hade dynamiken sannolikt blivit en annan. Kopplat till resonemang om platsers identitet och hur de skapas utifrån ett intersektionellt perspektiv kan det ha en stark påverkan på resultatet i ett sådant här projekt. Detta ställer frågor om urvalet av ungdomar att arbeta med i ett projekt av detta slag. Genus stod i fokus för detta projekt, men tydligt är att ungdomarnas bostadsområde, skola och socioekonomiska förhållanden också påverkade upplevelsen av Trelleborgs olika platser och deras värden. Inkluderande process eller inkluderande plats? Under projektet har en viktig diskussion varit var fokus ska ligga. Har det egentliga syftet med projektet varit att försöka skapa en process där jämställdhetsfrågan synliggörs eller att med hjälp av valda metoder skapa en så inkluderande plats som möjligt? Har fokus legat på processen, den fysiska åtgärden eller både och? Det finns nämligen inte en automatisk korrelation mellan processen och den fysiska platsen. En arbetsprocess med jämställdhetsfokus behöver inte leda fram till en jämställd plats, och en plats som används jämställt är kanske inte alltid resultatet av en jämställd arbetsprocess kring platsens utformning. Det är två olika saker, vilket kanske är uppenbart men som kan vara bra att komma ihåg. För att förtydliga varför det är viktigt, kan vi utgå från distinktionen mellan space, som kan ses som ett mer värdeneutralt begrepp, och place, som kan ses som mer värdeladdat. Den distinktionen är inte lika enkel att göra i det svenska språket. Det ska påpekas att det inom forskningen finns olika vis att använda sig av space och place som begrepp, men den vanligaste tolkningen är att space är det som föregår platsskapande. Med en sådan tolkning beskriver space platsen utifrån de fysiska förutsättningarna, en fysisk yta som inte är något, och som del av ett 31
32 oavgränsat kontinuum. Place däremot beskriver platsen utifrån de fysiska förutsättningarna tillsammans med människornas agerande och interaktioner. Först när den fysiska ytan avgränsas och fylls med meningsskapande och aktiviteter blir det en plats. Inom projektet pratade vi ofta i termer om att försöka skapa en jämställd plats, men poängen, utifrån det här resonemanget, är att den fysiska utformningen skapar vissa förutsättningar för människors agerande, men att det är människornas agerande i den fysiska utformningen som i slutändan skapar platsen. Jämställt Övre-projektet är ett avgränsat projekt i ett större sammanhang och användningen av den fysiska platsen (därmed skapandet av platsen) har såklart påverkats av de maktstrukturer, föreställningar och normer som existerar i samhället i övrigt. I vårt projekt har vi arbetat både med platsens utformning och hur processen dit har sett ut. Kopplat till resonemanget kring diskrepansen i hur ungdomarna använde sig av och hur de pratade om platserna under studiebesöket, blev det därför viktigt att fråga sig: om syftet med projektet enbart är att skapa en plats som används jämställt, är dialogprocesser med jämställdhetsfokus då den effektivaste och mest relevanta arbetsmetoden för att nå dit? Vår slutsats är att enbart dialogarbete inte är tillräckligt för att nå dit och vi upplevde att det var värdefullt att vi i projektet använde oss av en kombination av analys- och dialogmetoder, Rollfördelning i projektet I den här typen av dialogprocesser är det viktigt att förtydliga rollerna. Dialogprocesser kan användas med flera olika avsikter. Sker det någon form av överlämning av makt kring de slutgiltiga besluten, sker dialogen i ett konsulterande syfte eller handlar det enbart om information och ett försök att fortbilda deltagarna i ett visst ämne? I Sherry Arnsteins ofta använda förklaringsmodell kring medborgardeltagande visar hon på hur medborgardeltagande kan betraktas utifrån graden av makt som delegeras till medborgarna. Jämställt Övre-projektet placerar sig någonstans i mitten av modellen, där eleverna haft en slags konsulterande roll. Det har inte skett någon maktöverlämning i de beslutande delarna och projektet har drivits av och utifrån planerarens perspektiv. På samma vis krävs en kritisk hållning till projektgruppens roller i förhållande till deltagarna och vilken maktbalans som finns i den relationen. Detta är viktigt att fundera kring vid utformandet av de olika momenten i projektet och vad avsikten med dessa är. I projektet har vi försökt vidga elevernas vyer kring offentliga platsers utformning och användning, samtidigt som eleverna tilldelats en form av expertroll kopplat till förståelsen för närområdet, frågan om hur de använder allmänna platser och hur de tror att en jämställd offentlig plats kan se ut. Designdialogen som metod används ofta där workshopdeltagarna förväntas vara experter inom ett visst område och i det sammanhang där dialogen sker. Det är rimligt att fundera över den expertroll som ungdomarna tilldelades, särskilt vad gäller förförståelsen kring genus och hur en offentlig plats ska utformas. Metodutveckling Nedan följer tankar kring hur metoden kan utvecklas för att kunna fungera som ett mer varaktigt arbetssätt i kommunen. Insikterna från projektet har bidragit till en mer nyanserad förståelse av Övre som plats och begreppet genus och dess komplexitet. I projektet har arbetet med enbart genusaspekter i platsutvecklingsprocesser tett sig alltför ensidigt, och man riskerar att missa viktiga faktorer och aspekter i en platsutvecklingsprocess. Framtida liknande projekt bör ha ett intersektionellt perspektiv, där genusperspektivet inte frånkopplas andra makstrukturer. Med ett intersektionellt perspektiv ställs ännu större krav vid urvalet av workshopdeltagare. Vid framtida projekt är det viktigt att aktivt
reflektera kring urvalet i förhållande till projektets syfte och mål. I detta projekt hade vi till en början en ansats att arbeta könsseparatistiskt och att söka upp ungdomar från olika bakgrunder och sammanhang. Rent praktiskt fanns det flera fördelar att arbeta med en klass, men ur ett intersektionellt perspektiv kan ett annat angreppssätt vara intressant att undersöka. En annan fråga när det gäller metod är hur man bäst får ungdomar att berätta om sina platser och hur de upplever dessa. Film är ett bra medium eftersom det ger en viss frihet, och de får möjlighet att utveckla sina idéer utan direkt vuxenövervakning. Ungdomarna tyckte det var roligt att göra egna filmer, och de hade lagt ner mycket möda på att få dem bra. De var stolta över sina verk och de kan också visas i olika sammanhang. De ger en klar bild av hur ungdomarna ser på de valda platserna, information som även kan förmedlas till andra intressenter i projektet (som inte deltagit i filmvisningen). De kan också användas för att synliggöra projektet på skolan där det äger rum, och skapa inspiration till liknande projekt inom skolvärlden. Samtidigt sätter mediet gränser, precis som alla andra medier. Film kan te sig komplicerat, man behöver tillgång till utrustning både för inspelning och redovisningen av arbetet kan bli laddat. De man visar filmen för utgör på sätt och vis en publik, det är lätt för ungdomarna att känna att deras berättarteknik och filmiska kunnande bedöms istället för att den skapar grund för en intressant diskussion. Här kan det vara intressant att prova att även använda fotografier som grund för ett mer informellt samtal än den regelrätta intervju som genomfördes i samband med filmvisningen. För en 14-åring kan en intervju, speciellt med flera vuxna deltagare, snarare upplevas som ett förhör, vilket också märktes på de ungdomar som intervjuades. Flera av dem var påtagligt fåordiga och blyga. Detta skapar i sin tur risker att de istället söker efter det intervjuarna vill ha, och risken finns att de som intervjuar omedvetet lägger orden i munnen på ungdomarna. Här skulle ett samtal kring traditionella papperskopior på bilder som ungdomarna tagit öppna upp för mer informella samtal där ungdomarna skulle kunna ta täten och styra samtalet mer. Även gåturer där ungdomarna visar de valda platserna, samt deltagande observationer när de vuxna deltar i ungdomarnas dagliga liv, skulle kunna skapa en mer informell stämning. Nackdelen är att både gåturer och deltagande observationer är ganska tidsödande metoder som kräver större resurser tidsmässigt och ekonomiskt. Men de är definitivt värda att beakta i framtida projekt av denna art. I och med att vi upplevde att det fanns en diskrepens mellan det som ungdomarna sade, dels i den tidigare analysdelen, dels i hur de resonerade kring de aktuella platserna, och hur de faktiskt agerade på platserna bör man i framtida projekt arbeta mer metodiskt med observationsstudier. Detta är relevant för att, utifrån människors faktiska användande, få en bättre förståelse för hur en plats kan planeras och utformas för att den ska användas jämställt, I projekt med deltagande- och dialoginslag kan observationsstudierna vara viktiga för att synliggöra och belysa de skillnader som kan finnas i workshopdeltagarnas resonemang och i det faktiska användandet av platsen. För att arbeta med platsanvändningen ur ett jämställdhetsperspektiv är den fysiska utformningen bara en aspekt. Vid framtida projekt med liknande ansats, kan det därför vara viktigt att mer aktivt arbeta med aktiveringen av platsen. En form av underhålls- och utvecklingstänk som inte bara handlar om skötseln och underhållet av den fysiska platsen, utan om att uppmuntra till eller aktivt förlägga aktiviteter, händelser eller liknande till platsen. Dessa aktiviteter och händelser behöver inte nödvändigtvis vara något som kommunen själv står för, men kan vara ett perspektiv att ta med sig vid urvalet av 33