Sluten tank inom verksamhetsområde för hushållsspillvatten, eller?

Sluten tank inom verksamhetsområde för hushållsspillvatten, eller? En rapport om de rättsliga förutsättningarna enligt LAV för va-huvudmannen att välja tekniken med sluten tank, samt vissa rättsliga följdfrågor. Utredning på uppdrag av Uddevalla kommun Uppsala den 8 maj 2013 Jonas Christensen Ekolagen Miljöjuridik AB Juris dr Jonas Christensen Östra Ågatan 53, 5 tr., 753 22 Uppsala Telefon 0730-59 09 29 Skype: christensen.jonas jonas@ekolagen.se www.ekolagen.se Org. Nr 556711-2783 Styrelsens säte: Uppsala

Innehåll Avdelning I... 4 1 Introduktion... 4 1.1 Bakgrund och syfte... 4 1.2 De lege lata och de lege ferenda... 5 1.3 Om avlopp och avfall... 5 2 Sammanfattning, konsekvenser för Uddevalla... 6 2.1 Inledning... 6 2.2 Ansvaret för spillvattenavledningen... 6 2.3 Hushållsavfall eller inte?... 8 2.4 Särskilda verksamhetsområden för grå- och svartvatten?... 9 2.5 Vattentjänstlagen är teknikneutral... 10 2.6 Krav på resurshushållning och kretslopp... 11 2.7 Om VA-huvudmannen väljer sluten tank... 12 2.8 Kan huvudmannen kräva teknikändring hos brukaren?... 12 2.9 Avslutande kommentarer... 13 Avdelning II... 15 3 Ansvaret för att lösa spillvattenfrågan, 6 LAV... 15 3.1 Frågeställningen... 15 3.2 Vattentjänstlagen reglerar avledning... 15 3.3 Miljö- och hälsoskäl, men inte för resurshushållning... 15 3.4 Vems är ansvaret om endast sluten tank är möjlig?... 17 4 Är innehållet i slutna tankar hushållsavfall?... 22 5 Verksamhetsområden enbart för grå- eller svartvatten... 24 5.1 Frågeställningen... 24 5.2 Vad säger vattentjänstlagen?... 24 5.3 Slutsatser om olika verksamhetsområden... 26 6 Sluten tank inom verksamhetsområde?... 26 6.1 Frågeställningen... 26 6.2 Vattentjänstlagen är teknikneutral... 26 6.3 Vad säger miljöbalken om sluten tank?... 28 6.4 Slutsatser om sluten tank inom verksamhetsområden... 31 7 Bestämmelser om resurshushållning och kretslopp... 32 8 Allmänna VA-anläggningar på tomtmark... 33 8.1 Frågeställningen... 33 2

8.2 Vad säger vattentjänstlagen?... 33 9 Kan huvudmannen styra brukarens VA-installation?... 35 9.1 Frågeställningen... 35 9.2 Vad säger vattentjänstlagen... 35 9.3 Slutsatser om att påverka brukarens VA-installation... 37 10 Utformning av taxan... 38 10.1 Frågeställningen... 38 10.2 Taxor enligt LAV... 38 10.3 Att istället tillämpa avfallstaxan enligt miljöbalken... 38 10.4 Slutsatser om taxor... 39 11 Vad bör regleras vid kommunalt övertagande?... 39 11.1 Frågeställningen... 39 11.2 Att tänka på... 39 Källförteckning... 41 Förkortningar... 41 Bilaga: Frågeställningar från Uddevalla kommun... 42 3

Avdelning I I den första avdelningen, omfattande kapitel 1-2, redovisas rapportens slutsatser på ett mer kortfattat sätt. Den som vill fördjupa sig mer i tankarna bakom dessa slutsatser rekommenderas att även läsa avdelning II, omfattande kapitel 3-11. 1 Introduktion 1.1 Bakgrund och syfte Denna rapport grundas på ett Uppdrag från Uddevalla kommun. Frågeställningarna som ligger bakom rapporten redovisas i en bilaga sist, men en fråga som kommit att utkristalliseras är vem som bär ansvaret för spillvattenavledning i ett område där det redan finns enskilda slutna tankar. Är det kommunen i egenskap av ansvarig för hushållsavfall (i fortsättningen använder jag benämningen Avfallsnämnden) som med stöd av 15 kap. miljöbalken (MB) ansvarar för omhändertagandet av innehållet i de slutna tankarna eftersom det ska betraktas som hushållsavfall, eller är det kommunen i egenskap av VA-huvudman som enligt lag om allmänna vattentjänster bär ansvaret? I Uddevalla kommun finns intentionen att innehållet i de slutna tankarna ska återföras till de naturliga kretsloppen. Det aktuella området har beskrivits som ett område där 90 % av fastigheterna har fungerande slutna tankar för svartvatten och där gråvattnet leds till enskilda äldre anläggningar. Det finns enskilda vattentäkter. Västvatten, d.v.s. VA-huvudmannen, vill undvika att dra ut kostsamma ledningar. Studien har baserats på författningstexten och förarbeten. 1 Litteraturen på området är i princip begränsad till Jörgen Qviströms Vattentjänstlagen, En handbok, 2 samt Miljösamverkans Sveriges vägledning Tillsyn enligt lag om allmänna vattentjänster. 3 En viss praxisgenomgång har även gjorts, där det främst är Mark- och miljööverdomstolens avgöranden (MMÖD resp. MÖD) i Va-mål samt, i de fall målet inte gått vidare, beslut från Statens Va-nämnd (VAN). Sökning efter rättspraxis har gjorts på Statens VA-nämndens hemsida samt på rättsdatabasen Lexpress. För fler av de frågor som behandlas i denna rapport gäller att de, så vitt författaren kunnat se, inte varit föremål för diskussion varken i förarbeten, litteratur eller i rättspraxis. Detta skapar osäkerhet, och svaren får då ses som ett led i en diskussion. 1 SOU 2004:64, Allmänna vattentjänster och regeringens proposition 2005/06:78 Allmänna vattentjänster. 2 Norstedts juridik 2008. 3 Miljösamverkan Sverige och Länsstyrelserna 2009. 4

Kärt barn har många namn. I rapporten används i de flesta fall utrycket gråvatten för det som också kallas BDT-vatten, d.v.s. avloppsvatten från bad, disk och tvättutrymmen. Med svartvatten avses avloppsvatten från WC. Hushållsspillvatten, eller bara spillvatten, används som sammanfattande benämning på dessa båda fraktioner. Under arbetets gång har jag haft ingående och roliga diskussioner med Andreas Roos, Västvatten. Vi har inte alltid samma uppfattning när det gäller vissa av de slutsatser som redovisats här. Jag har sett det som mitt uppdrag att föra fram mina tolkningar, men vill samtidigt vara öppen med att det i vissa fall kanske inte är självklarheter. Hur som helst så har Andreas Roos synpunkter varit mycket värdefulla, och de har fört min tanke framåt. Diskussionen kommer att fortsätta, hoppas jag. 1.2 De lege lata och de lege ferenda Att den offentliga makten utövas under lagarna, som det står i 1 kap. 1 regeringsformen, innebär att domstolar och myndigheter måste följa lagen när man fattar beslut i enskilda fall eller när man skriver mer generella normer. Detta gäller även om man har en annan uppfattning privat, eller om det visar sig att lagstiftningen inte klarar av att leva upp till en viss önskvärd målsättning. Därför är det viktigt att skilja på de lege lata och de lege ferenda. Med dessa två latinska uttryck menas juridiken så som den är ( gällande rätt ) respektive juridiken så som vi vill ha den. Ur ett miljörättsligt perspektiv handlar det senare uttrycket bl.a. om den viktiga rättspolitiska diskussionen gällande hur juridiken ska utformas för att vi ska nå ett hållbart samhälle. Uppdraget bottnar i ett önskemål om att kommunen ska kunna skapa system för källsortering av det som finns i de slutna tankarna. Målet är att hushålla med näringsämnen samtidigt som förorenande utsläpp förhindras. Frågeställningarna rör befintlig bebyggelse. Även om slutsatserna kanske inte återspeglar den verklighet (de lege lata) som flera av läsarna hade önskat, så är det viktigt att då föra diskussionen vidare de lege ferenda. Berätta därför för våra lagstiftare vad det är som du anser vara brister i regelsystemet, då kanske vi kan få till de regeländringar som du anser krävs. 1.3 Om avlopp och avfall I artikeln Varför behöver vi satsa på ekologisk avfallshantering 4 beskriver Nils Tiberg hur man redan före andra världskriget lade ner befintlig sortering av sopor. Många avfallsslag hade nyttiggjorts och återförts till de naturliga kretsloppen. Detta gällde i hög grad även hanteringen av fekalier (och humanurin), där man 4 Artikel i antologin Avfallshantering i förändring, sidorna 11-23. Varför behöver vi satsa på ekologisk avfallshantering? 5

omvandlade innehållet i stadens utedass till pudrett som användes för gödningsändamål. Men i och med moderniseringen av samhället, med införande av sopnedkast och vattenbaserat VA, samt flytten från landsbygd till stad så bröts dessa kretslopp. Tiberg skriver att sopnedkast och förbränningsanläggningar medverkade till att materialflödet blev allt mer enkelriktat från resurs till avfall. Avträden och den besvärliga latrinhanteringen ersattes av vattentoaletter och avloppssystem. 5 Men inte nog med det, sopnedkasten och WC-stolen kom med stor säkerhet också att vara tecken på utveckling och hög standard. När sopnedkasten försvann under 1990-talet var det därför många som ansåg att detta var en standardsänkning. Men medan sopnedkasten numera sedan länge är historia och våra barn inte ens känner till namnet, är det fortfarande de vattenburna och centraliserade avloppssystemen som för många är det självklara valet, trots att det faktiskt finns lagkrav på att nya VA-anläggningar ska ordnas med hänsyn till hushållningen av naturresurser. Det sista är det inte många som vet om, eller? En anknytande fråga är varför lagstiftningen utgår från en uppdelning mellan avfall och avlopp. Istället för att gemensamt i LAV reglera avloppsvatten och dricksvatten, borde man kanske överväga att ha gemensam reglering av avlopp och avfall. I och med MB infördes krav på resurshushållning och kretslopp. Trots att MB funnits i snart 15 år, har inte mycket hänt på kretsloppsfronten. Min bild är att det finns få exempel där dessa bestämmelser satts på sin spets. Ett hinder för att kunna ställa krav på resurshushållning och kretslopp har ansetts vara att om det inte finns avsättning för restprodukten så kan inte heller krav ställas på att något ska sorteras ut. Först nu har jag på lite olika håll sett projekt där enskilda aktörer börjar ta dessa bestämmelser på allvar, och där man ställer sig frågan hur det ska kunna tas fram rena fraktioner av avfall eller avlopp som lämpar sig för återföring till produktiv mark. Det initiativ som Uddevalla kommun nu tagit är ett sådant gott exempel. 2 Sammanfattning, konsekvenser för Uddevalla 2.1 Inledning Under detta avsnitt samlas de viktigaste slutsatserna. Den som vill se hur dessa slutsatser underbyggts, rekommenderas att läsa hela rapporten. 2.2 Ansvaret för spillvattenavledningen Enligt lag om allmänna vattentjänster (fortsättningsvis vattentjänstlagen eller LAV) är det ett kommunalt ansvar att lösa spillvattenfrågan om det av miljö- eller hälsoskäl inte går att lösa det på den enskilda fastigheten, och om behovet finns 5 Tiberg s. 13. 6

på flera fastigheter. 6 Medan det är kommunfullmäktige som fattar alla större och övergripande beslut, är Va-huvudmannen den som äger anläggningen. Ägande måste vara kommunalt (även kommunalt bolag) men driften kan läggas ut på entreprenad. I Uddevalla kommun är det Uddevalla Vatten AB som är huvudman. För enkelhets skull kommer jag fortsättningsvis att använda uttrycket Va-huvudmannen. Rent strikt reglerar LAV endast avledandet av avloppsvatten (ordet avlopp är ett verb), medan reningsansvaret regleras i MB. Avloppsvattnets påverkan, eller risk för påverkan, på enskilda eller gemsamma vattentäkter kan då vara en omständighet som innebär att kommunen är skyldig att bygga ut allmänt avlopp. Det är då utan betydelse om det är en enskild eller allmän vattentäkt som riskerar att påverkas. Utbyggnadsskyldigheten i LAV relaterar endast till miljö-, och/eller hälsoskäl, samt till att det ska finnas ett behov av att vattentjänsten/tjänsterna löses i ett större sammanhang. Det är alltså ur detta perspektiv helt oväsentligt om det blir dyrt eller billigt för kommunen att infria skyldigheten. Det finns inte heller några andra omständigheter som kan grunda dispens eller undantag för kommunen. Den möjlighet som kommunen har för att undvika långa och kostsamma ledningsdragningar, är istället att utnyttja annan teknik för avledandet om det skulle vara billigare. Det som möjligen kan diskuteras är om ansvaret enligt LAV skulle bortfalla om det i området finns väl fungerande enskilda avlopp samtidigt som samtliga fastighetsägare är nöjda med dessa. Om det finns väl fungerande infiltrationer på fastigheterna (eller om det skulle gå att inrätta sådana), så inträder i regel ingen skyldighet enligt LAV eftersom det inte behöver lösas i ett större sammanhang. Så lång är slutsatsen relativt klar. 7 Också om det är så att fastighetsägaren valt, eller kommer att välja, sluten tank därför att det inte går att anlägga en infiltration lokalt, så anser jag att det finns ett behov av att lösa det i ett större sammanhang enligt 6 LAV. 8 Jag menar att sluten tank främst ska ses som en avledningsteknik och inte en reningsanläggning, även om tanken får denna funktion rent lokalt. Inte heller den omständigheten att kommunen redan har ett väl fungerande system för omhändertagande av hushållsavfall (innehållet i tankarna) kan enligt min uppfattning undanta VAhuvudmannens ansvar. Dessa slutsatser grundas inte på någon tydlig rättspraxis, men jag menar att det finns stöd för den uppfattningen i Miljösamverkan Sveriges vägledning för tillsyn enligt LAV. 6 Med spillvatten avses wc-avlopp, avlopp från bad, dusch och tvätt (BDT) samt annat avloppsvatten som anses ha motsvarande sammansättning. 7 Se dock det s.k. Vansbromålet, Mark- och miljööverdomstolen mål M 4062-09, där det trots att detta var möjligt ändå ansågs föreligga ett kommunalt ansvar för spillvattenavledningen. Behovet av att lösa dricksvattenfrågan i området var en starkt bidragande orsak till att det ansågs föreligga ett ansvar även för spillvattnet. 8 Denna slutsats kan ifrågasättas, men jag menar att det är den rimligaste tolkningen. 7

För Uddevallas del är utgångspunkten att 90 % av fastigheterna i området har väl fungerande enskilda lösningar i form av slutna tankar; i 10 % av fallen har man det alltså inte. Med utgångspunkt i rättspraxis som rör frågan om huvudmannens ansvar i situationer där det finns fungerande gemensamhetsanläggningar, så tolkar jag rättsläget att så länge som inte alla fastighetsägare är nöjda med sina slutna tankar, så föreligger ett ansvar enligt LAV. Jag menar att visserligen går det inte att jämföra enskilda slutna tankar med en gemensamhetsanläggning rakt av, men man bör i vart fall kunna konstatera att om en befintlig gemensamhetsanläggning inte är tillräcklig grund för att frånta huvudmannen sitt ansvar så länge som inte alla är kopplade till den, så är det svårt argumentera för att kommunen skulle undgå sitt ansvar enligt LAV om endast 90 % av fastighetsägarna är nöjda med sina slutna tankar och deras fastigheter inte har de geohydrologiska förutsättningarna för att anlägga infiltrationer. Jag är dessutom beredd att dra slutsatsen ännu längre, genom att hävda att inte ens om 100 % av fastighetsägarna vore nöjda med systemet med sluten tank så skulle VA-huvudmannen kunna undgå sitt ansvar, givet att marken inte lämpar sig för infiltrationer. Denna slutsats följer av att jag menar att om det inte går att ordna infiltrationer på de enskilda fastigheterna, så föreligger det ett ansvar för VA-huvudmannen att ordna det i ett större sammanhang. 9 2.3 Hushållsavfall eller inte? I Uddevalla kommun hämtas idag innehållet i de slutna tankarna genom Uddevalla Energis försorg. Uddevalla energi arbetar på uppdrag av Uddevalla kommun i egenskap av ansvarig för hushållsavfallet enligt 15 kap. MB. I fortsättningen kommer jag att använda uttrycket Avfallsnämnden för att tydliggöra vilken del av kommunen vi talar om. Innebär denna omständighet att VA-huvudmannens ansvar bortfaller? Det vanliga är att en allmän VA-anläggning består av långa ledningar, som slutar i ett större reningsverk, men de kan lika gärna bestå av solitära avloppsanläggningar utan förbindelse med varandra. Uttrycket enskild anläggning som har sin fasta definiton i 2 LAV, ska därför inte blandas samman med uttrycket enskilt avlopp (som egentligen inte finns juridiskt definierat). En sluten tank som finns inom ett verksamhetsområde för spillvatten är ett enskilt avlopp, men det är inte en enskild anläggning. 9 Också denna slutsats kan ifrågasättas, men jag menar återigen att detta är den rimligaste tolkningen. Uppfattningen har stöd i Miljösamverkan Sveriges skrift Tillsyn enligt lag om allmänna vattentjänster. 8

Hushållsavfall definieras som avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Enligt MB är det kommunen som ansvarar för att hushållsavfall transporteras bort och hanteras så att MB:s krav uppfylls. Om va-huvudmannen väljer tekniken med slutna tankar så är det min utgångspunkt att förbindelsepunkten förläggs mellan hus och tank. Detta betyder att tanken kommer att ingå i den allmänna anläggningen. I LAV finns inga undantag från huvudmannens skyldigheter, varken för denna eller för några andra situationer. Dessutom är det så att LAV, som är en tvingande offentligrättslig lagstiftning som inte kan avtalas bort, innebär att huvudmannen har en skyldighet att se till att hushållsspillvatten fraktas bort men som också ger brukaren andra rättigheter. En sådan rättighet är att brukaren slipper ta ansvar för tekniken på bortsidan av förbindelsepunkten. Mot bakgrund av dessa omständigheter, samt mot bakgrund av Naturvårdsverkets definition av hushållsavfall, anser jag att utsorterade fraktioner av humanurin och fekalier, slam, svartvatten eller gråvatten eller någon annan avloppsfraktion som finns i en allmän VA-anläggning inte kan utgöra hushållsavfall. Det är då inte heller avfallsnämnden som har ansvaret för att detta transporteras bort eller omhändertas, utan det ansvaret vilar på VA-huvudmannen. Innehållet i de slutna tankarna är inte heller hushållsavfall om det kommer från fler än ett fåtal fastigheter, vilket i praktiken kan vara lite större anläggningar som ofta drivs av samfälligheter. Det är vidare min uppfattning att huvudmannens ansvar enligt LAV inte utsläcks av att kommunen redan hämtar tankarnas innehåll p.g.a. att det är hushållsavfall. Ur MB:s perspektiv kan det därför finnas tre olika kategorier av verksamhetsutövare när det gäller de fraktioner som nämnts ovan, nämligen kommunen som avfallsnämnd (i praktiken Uddevalla energi), VA-huvudmannen (i praktiken Västvatten) samt de enskilda verksamhetsutövare som driver medelstora VA-anläggningar såsom en samfällighet. Men, och detta är viktigt, oavsett vem som är verksamhetsutövare, så har de precis samma krav på sig att hushålla med naturresurser och att skapa kretslopp enligt MB (denna fråga utvecklas mer nedan). Därutöver har VA-huvudmannen ett tydligare ansvar enligt LAV att inrätta och driva sin allmänna VA-anläggning så att man hushåller med naturresurser. 2.4 Särskilda verksamhetsområden för grå- och svartvatten? Uddevalla kommun ställer frågan: Eftersom kommunen genom renhållningsansvaret redan hämtar innehållet i de slutna tankarna går det då att göra ett verksamhetsområde för bara bad-, disk- och tvättvatten. 9

Kommunen antyder att om avfallsnämnden ansvarar för svartvattnet, så finns det endast behov av att huvudmannen ansvarar för gråvattnet. En annan variant är att om det går att ta hand om gråvattnet lokalt på fastigheten, så finns endast behov av att huvudmannen tar hand om svartvattnet. Jag drog ovan slutsatsen att innehållet i slutna tankar inom ett verksamhetsområde för spillvatten inte är hushållsavfall. Trots att det är kommunen som bär ansvaret enligt såväl LAV som enligt 15 kap. MB, måste man ändå hålla isär dessa båda lagstiftningar. Detta är två olika ansvarsområden. Det är min uppfattning att huvudmannen har det samlade ansvaret för spillvattenavledningen även om det går att lösa gråvattenfrågan lokalt. Grunden för denna slutsats är att huvudmannen är skyldig att ta emot normalt hushållsspillvatten, vilket enligt min uppfattning är både gråvatten och svartvatten. Detta gör att det inte heller är möjligt för VA-huvudmannen att kräva att fastighetsägaren först renar sitt gråvatten på fastigheten innan huvudmannen avleder det renade vattnet. Jag ställer mig därför högst tveksam till att det skulle vara förenligt med LAV att inrätta verksamhetsområden endast för gråvatten eller endast för svartvatten. Kommunfullmäktige kan naturligtvis fatta ett beslut om att inrätta ett sådant begränsat verksamhetsområde, men kommunen ska då vara beredd på överklaganden. Ett sådant beslut ska vara väl motiverat, och kommunen måste naturligvis ha uppfattningen att beslutet är förenligt med lagstiftningen. Samtidigt har jag svårt att se behovet av hävda att det är 15 kap. MB som ska tillämpas på dessa fraktioner. MB:s bestämmelser om resurshushållning och kretslopp gäller oavsett vem som är verksamhetsutövare, och dessutom kan ju kommunen genom avfallsnämnden (Uddevalla energi) och genom ägandet i Västvatten påverka teknikvalet. Eftersom kommunen har valt att lägga ut dessa verksamheter på kommunala bolag är det fråga om ägarstyrning. 2.5 Vattentjänstlagen är teknikneutral Uddevalla kommuns övergripande fråga handlar om hur kommunen ska kunna undgå att lösa spillvattenhanteringen genom dyra ledningsbundna system. Svaret är att eftersom LAV är teknikneutral kan huvudmannen välja vilken VAteknik som helst, givet att den uppfyller lagens krav. Tekniken ska vara ändamålsenlig för brukare och huvudmän och den ska ordnas och drivas så att den uppfyller de krav som kan ställas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och med hänsyn till intresset av en god hushållning med naturresurser. Mot bakgrund av detta bör sluten tank kunna användas även av en VA-huvudman. Det finns dock argument som skulle kunna användas mot denna slutsats vad avser just slutna tankar. Oavsett om det är en enskild person eller en kommunal Va- 10

huvudman som vill inrätta en sluten tank, så är det samma regler som gäller för inrättandet. Det krävs bland annat tillstånd enligt MB för inrättandet, och här föreligger ett visst motstånd i rättspraxis. Inte sällan avslås ansökningar från privatpersoner om sluten tank med hänsyn till de miljöproblem, främst luftutsläpp, som anses uppstå p.g.a. de tunga tankbilstransporterna. Slutna tankar anses inte heller vara en långsiktigt hållbar lösning (för enskilda avlopp). Jag anser emellertid att de resurshushållningsfördelar som kan finnas med att utnyttja slutna tankar, ur ett hållbarhetsperspektiv lätt överväger andra olägenheter från tankbilstransporter såsom buller och skakningar. Genom att installera vacuumanläggningar, där WC-innehållet med vacuumsug transporteras till den slutna tanken, så kan man enligt uppgift få ner volymerna till 1/3 jämfört med om det är ett vattenbaserat system. Också sådana åtgärder leder till att antalet transporter kommer att minska avsevärt. Så sent som i januari 2013 kom ett avgörande från Mark- och miljööverdomstolen där domstolen, eftersom kommunen inte motsatte sig detta, accepterade sluten tank för svartvatten och där gråvattnet leddes till infiltration med efterföljande fosforrening. 10 Mot bakgrund av detta kan konstateras att en lokal allmän spillvattenlösning (under LAV) kan bestå av sluten tank för svartvattnet på varje fastighet eller för flera tillsammans, med en avledning av gråvattnet till separata anläggningar eller till en gemensam anläggning för fler fastigheter. 11 2.6 Krav på resurshushållning och kretslopp Även om det visar sig att det är VA-huvudmannen som bär ansvaret för innehållet i de slutna tankarna, vilka garantier finns det då för att dessa fraktioner hanteras på ett resurshushållande sätt? Några fullständiga garantier finns naturligtvis inte, men också VA-huvudmannen måste följa bestämmelserna i 1 kap. 1 samt 2 kap. 5 MB avseende resurshushållning och kretslopp. Dessa krav träffar ju alla verksamhetsutövare lika. I 10 LAV finns dessutom en bestämmelse, som säger att en allmän VA-anläggning skall ordnas och drivas så att den uppfyller de krav som kan ställas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och med hänsyn till intresset av en god hushållning med naturresurser. Den bestämmelsen träffar inte avfallsnämnden. 10 Mark- och miljööverdomstolens dom i mål M 5065-12, 2013-01-24. 11 I området Göten, Norrköpings kommun, planeras för ett verksamhetsområde för spillvatten, där va-huvudmannen löser BDT-avloppen genom en gemensam markbaserad BDT-anläggning. Därtill erbjuds fastighetsägarna att koppla klosettvattnet till ett vakuumsystem som för detta till en sluten tank. Va-huvudmannen har det fulla ansvaret för teknik samt transporterna från de slutna tankarna. 11

Det ansvar som det i praktiken handlar om, är dels att skapa de tekniska system som krävs för att underlätta och möjliggöra att de näringsämnen etc. som finns i svartvatten och gråvatten kan nå produktiv mark. Dels handlar det om att skapa avsättning för dessa restrodukter. 2.7 Om VA-huvudmannen väljer sluten tank Jag menar alltså att VA-huvudmannen skulle kunna utnyttja tekniken med sluten tank, och i en sådan situation kan den s.k. förbindelsepunkten placeras mellan huskropp och tank. Detta innebär att fastighetsägaren under sådana omständigheter inte kan äga eller ansvara för den slutna tanken. Äganderätten till tanken måste övergå till huvudmannen, och det måste i varje enskilt fall ske en diskussion om villkoren för detta. 12 När det gäller anläggningar för gråvatten gäller i princip samma sak. Man måste finna lämpligt läge för förbindelsepunkten, och diskutera inlösen. Så vitt jag har uppfattat rättspraxis är det tveksamt om fastighetsägaren har rätt till ersättning för sådana öppna avloppslösningar. Man bör dock här beakta att det inte handlar om att ersätta en onyttigbliven anläggning, utan att huvudmannen ska överta en anläggning som även fortsättningsvis ska användas. Detta kan innebära att kommunen ska vara mer generös med ersättning, i vart fall om det är en anläggning som kan förväntas fungera länge än. I detta sammanhang kan det finnas anledning att diskutera nödvändigheten av att inleda en förrättning hos Lantmäterimyndigheten enligt ledningsrättslagen (1973:1144), för att genom s.k. ledningsrätt frigöra den slutna tanken från fastigheten som fastighetstillbehör. Så vitt jag förstått ledningsrättslagen skulle den vara tillämplig i ett fall som detta. Ett alternativ till detta förfarande kan vara att inrätta servitut på de enskilda fastigheterna, till förmån för huvudmannen. Frågan om huvudmannens tillträde till tomtmark för installation, service och underhåll måste också regleras när frågan om övertagande av VA-installationerna diskuteras. Även om kommunfullmäktige fattar beslut om att inrätta ett verksamhetsområde i områden där sluten tank är den förhärskande tekniken, är det möjligt att undanta sådana fastigheter som inte har behov av ett allmänt system. Ett alternativ är att kommunen är generös med att ge undantag även från anläggningsavgiften. 13 2.8 Kan huvudmannen kräva teknikändring hos brukaren? På vilket sätt kan VA-huvudmannen kräva att de enskilda brukarna ska ändra sina befintliga VA-installationer, för att man lättare ska kunna få fram källsorterade fraktioner ut från huset? 12 Här kan det finnas anledning att diskutera nödvändigheten av att inleda en förrättning enligt ledningsrättslagen (1973:1144) för att frigöra den slutna tanken från fastigheten som fastighetstillbehör. 13 Det är just detta som är avsikten för området Göten i Norrköpings kommun. 12

När det gäller möjligheterna att påverka VA-installationens utförande vid nybyggnation inom verksamhetsområde, menar jag att huvudmannen har vissa möjligheter om syftet är att denne ska kunna klara av att uppfylla sina skyldigheter. En sådan skyldighet är att en allmän VA-anläggning enligt 10 LAV ska ordnas så att den uppfyller kraven på miljö, hälsa samt resurshushållning. Det är då viktigt att huvudmannen får vara en aktiv part under kommunens planprocesser enligt PBL. När det gäller befintlig bebyggelse så har huvudmannen mycket små, om ens några möjligheter att påverka brukarens VA-installation. Det skulle t.ex. kunna handla om att huvudmannen i befintlig bebyggelse vill införa urinseparerande toaletter eller ett vacuumsystem, men denne har alltså enligt min uppfattning inte möjligt att kräva sådana ändringar. Ett alternativ skulle istället kunna vara att utnyttja brukningsavgifterna, för att därigenom påverka hur avloppet utnyttjas. Bygger systemet på slutna tankar, bör effekterna av en taxa som grundas på hur mycket vatten som förbrukas respektive hur ofta tanken måste tömmas, utredas vidare. En sådan taxa skulle möjligen kunna leda till att det för den enskilde fastighetsägaren blir mer intressant att inrätta ett vakuumsystem. 2.9 Avslutande kommentarer I Uddevalla kommun pågår ett arbete för att skapa kretslopp av näringsämnen. Innehållet i de slutna tankarna är en del av detta. Kommunen har hittills låtit renhållningssidan hantera innehållet i de slutna tankarna eftersom det bedömts vara hushållsavfall. I denna rapport hävdar jag att det inte är hushållsavfall om de slutna tankarna finns inom verksamhetsområde för spillvatten. Kommunen kan inte heller själva välja om ett verksamhetsområde ska inrättas, eftersom det är en fråga som ska avgöras genom tolkning av 6 LAV. Innebär detta att alla planer på resurshushållning och kretslopp måste ges upp? Inte alls! Som beskrivs i denna rapport, träffar MB:s bestämmelser om resurshushållning och kretslopp alla lika, oavsett om man är en VA-huvudman eller en kommunal nämnd med ansvar för hantering av hushållsavfall. Eftersom det är kommunen som styr både VA-huvudmannen och avfallsnämnden, så finns all möjlighet att genom ägarstyrning påverka vilka tekniska system som ska utnyttjas eller byggas ut. Det torde inte heller finnas några hinder mot att en avfallsnämnd (eller som här Uddevalla energi) säljer sina tjänster till VAhuvudmannen (eller som här Västvatten). I båda fallen är det dessutom kommunens miljönämnd som utövar tillsynen. 13

När det så gäller frågan om att utnyttja slutna tankar som avledningsteknik inom ett verksamhetsområde för spillvatten, så menar jag att det kan uppstå flera positiva effekter av att det är huvudmannen, och inte fastighetsägarna, som äger och driver slutna tankar eller andra solitära avloppslösningar: Ekonomi: Genom att driva många anläggningar kan det finnas förutsättningar för att pressa inköpspriser och servicekostnader. Bättre för miljön och för brukarna: Det finns en helt annan garanti för att avloppsanläggningarna kommer att anläggas och drivas professionellt, än om det hade varit fastighetsägarna som gjorde det. Förutsättningarna för att anläggningarna fungerar, både med hänsyn till brukarna och till miljön, bör därför kunna öka. Ökar resurshushållning och kretslopp: Det finns ökade möjligheter för att få fram enhetliga och rena avfallsfraktioner i större kvantiteter. Detta ger förutsättningar för att kunna bygga upp en infrastruktur som kan leda till att mer näringsämnen återförs till de naturliga kretsloppen. Minskat arbete för tillsynsmyndigeten: Det finns förutsättningar för att kontakterna med kommunens miljönämnd kommer att flyta bättre eftersom det kommer att vara fackutbildade personer såväl hos tillsynsmyndigheten som hos verksamhetsutövaren. Detta borde leda till mindre arbete för tillsynsmyndigheten. Vikten av god information till medborgaren För det fall att kommunen står i begrepp att inrätta ett verksamhetsområde där tekniken med sluten tank övervägs, så är frågan om hur detta budskap ska förmedlas till fastighetsägaren är av mycket stor betydelse. Jag menar att kommunen måste ha en väl övervägd strategi för hur och när man kommunicerar med dem som omfattas av dessa förändringar. Det är viktigt att fastighetsägarna känner sig trygga med kommunens beslut att överta deras egendom, och att det i fortsättningen är kommunens personal som kommer att finnas i trädgården. Det är viktigt att fastighetsägarna förstår att det nya systemet också har många fördelar för dem, utan att man försöker släta över eventuella nackdelar. 14

Avdelning II Rapporten fortsätter nu i avdelning II, som är en fördjupande diskussion av vad som redovisats i avdelning I. 3 Ansvaret för att lösa spillvattenfrågan, 6 LAV 3.1 Frågeställningen Den fråga som ska undersökas i detta avsnitt är om det kan anses föreligga ett kommunalt ansvar för spillvattenavledning om det redan finns slutna tankar i området och dessa tankar idag töms via kommunens ansvar för hushållsavfall enligt 15 kap. MB. 3.2 Vattentjänstlagen reglerar avledning Begreppet avlopp definieras i 2 Lagen om allmänna vattentjänster (LAV), som: bortledande av dag-, drän-, och spillvatten. Ordet avlopp är ett således ett verb som är synonymt med avledande eller bortledande. 3.3 Miljö- och hälsoskäl, men inte för resurshushållning LAV bygger på ett knippe rättigheter och skyldigheter för huvudman och för brukaren. De viktigaste skyldigheterna för huvudmannen är att bestämma verksamhetsområde för vatten och avlopp samt att se till att behovet snarast tillgodoses och att detta förhållande upprätthålls så länge behovet finns kvar. Detta regleras i 6 LAV. Skyldigheten för spillvatten gäller dels avledandet, men också ett ansvar för ägande, drift och underhåll av de tekniska installationerna fram till den s.k. förbindelsepunkten. Detta är en viktig skillnad från situationen där tankarnas innehåll räknas som hushållsavfall, då det är fastighetsägaren som har det fulla ansvaret för tankarnas drift, skötesel och underhåll. På andra sidan förbindelsepunkten ansvarar och äger brukaren den enskilda installationen. 6 Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen 1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och 2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän VA- anläggning. För att skyldigheten ska inträda krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda, nämligen att vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas av miljö- eller av hälsoskäl samt att detta inte kan lösas enskilt på varje fastighet, utan det behöver 15

ordnas i ett större sammanhang, fortsättningsvis förkortat IES. 14 LAV ger inget utrymme för dispenser och det finns inte heller något ekonomiskt avvägningsmoment i 6 LAV. Oavsett hur dyr spillvattenavledningen än blir så kvarstår ansvaret. Genom att välja annan teknik än de traditionella långa ledningarna kan dock huvudmannen i vissa fall få ner kostnaderna. Miljöskäl kan vara att det finns risk för att närsaltsutsläpp påverkar en vattenmiljö eller att en miljökvalitetsnorm riskerar att överskridas. Hälsoskäl kan vara att närliggande vattentäkter, gemensamma eller enskilda, kan komma att påverkas så att vattnet inte lämpar sig som dricksvatten. Det föreligger ingen skillnad mellan påverkan på enskilda eller gemensamma, allmänna, vattentäkter. Däremot är inte behovet av att hushålla med naturresurser en särskild grund för kommunens utbyggnadsskyldighet enligt 6 LAV, 15 men när utbyggnad väl sker så ska det ske på ett sätt att man uppfyller miljö- och hälsoskyddskraven samt hushåller med naturresurser. 16 Det finns en minimigräns för när kommunens ansvar inträder, och den gränsen går alltså vid i ett större sammanhang. Detta betyder att kommunen i regel inte får något ansvar för bortledandet om det endast gäller en enstaka fastighets behov av dricksvatten eller av dag-, eller spillvattenavledning. I rättspraxis har man sagt att om bortledandebehovet är betingat av miljöskyddsrekvisitet så kan man gå ner ganska långt vad gäller antalet fastigheter, i vart fall ner till 10 fastigheter. Om ansvaret är betingat av hälsoskäl ska utgångspunkten vara cirka 20-30 fastigheter, men även detta är endast ett närmevärde. 17 14 Det är först när en fastighet eller bebyggelse av sådana skäl behöver en vattentjänst och detta behov i sin tur behöver tillgodoses genom en kollektiv lösning i ett större sammanhang tillsammans med andra fastigheter i området som kommunens utbyggnadsansvar uppkommer. Prop. 2005/07:78 s 135. 15 Förutom denna utvidgning av kommunernas utbyggnadsansvar är det också viktigt att försöka tillgodose intresset av en god hushållning med naturresurserna. Detta bör dock inte vara en särskild grund för kommunens utbyggnadsskyldighet. Det kan inte rimligen begäras att kommunen skall behöva bygga ut en allmän anläggning bara för att exempelvis öka möjligheterna att återföra avloppsvattnets näringsämnen till kretsloppet. Hushållningsaspekten får i stället tillgodoses i samband med hur man skall ordna och driva en allmän va-anläggning. Prop. 2005/07:78 s. 45. 16 Detta följer tydligt av 10 LAV. 17 Se t.ex. följande avgöranden: Van beslut 2009-04-17 (Vansbromålet), BVa 24 Mål nr Va 13/08. Målet överklagades till MÖD (Dom 2009-12-30, Mål nr M 4062-09) som inte ändrade VAN:s beslut i den materiella delen. VAN 2011-02-17, BVa 12. Eslövs kommun (Den tjockskaliga målarmusslan), MÖD M 7788-09, 2010-06-08, VAN beslut 2009-09-21 i mål nr Va 114-08, B Va 43. 16

3.4 Vems är ansvaret om endast sluten tank är möjlig? Om det finns väl fungerande infiltrationer på fastigheterna, så inträder i regel ingen skyldighet enligt LAV eftersom det inte behöver lösas i ett större sammanhang. Så lång är slutsatsen relativt klar. 18 Antag att fastighetsägarna inom ett område (som faller inom ramen för vad som är IES) ser sig tvingade att utnyttja sluten tank eftersom det av miljö- eller hälsoskäl inte går att utnyttja infiltrationer. Är detta då en situation som innebär att kommunen har en utbyggnadsskyldighet enligt 6 LAV, eller innebär möjligheterna för de enskilda fastighetsägarna att utnyttja den slutna tanken att det inte föreligger något kommunalt ansvar? Sluten tank tillhör de tekniker som brukar utnyttjas för det som kallas enskilt avlopp eller individuella lösningar. För att få inrätta sådana avlopp där WC ska kopplas på, krävs tillstånd. 19 Om miljönämnden skulle kunna ge tillstånd till sluten tank, ska man då inte anse att det går att lösa avloppsfrågan lokalt? Ovan har konstaterats att LAV, när det gäller spillvatten, endast reglerar skyldigheten att avleda detta. Inte att rena det. Kopplingen till MB är dock att om fastighetsägarna inte skulle kunna få tillstånd till en enskild avloppsanläggning på en fastighet (som ingår i ett större sammanhang), så inträder VA-huvudmannens skyldighet enligt 6 LAV. Med andra ord, om det av miljö- eller hälsoskäl inte går att rena spillvattnet lokalt, och vi har en situation där det behöver ordnas IES, så föreligger ett ansvar enligt 6 LAV. Jag menar att en omständighet som kan påverka hur frågan ska besvaras, är frågan om den slutna tanken i huvudsak ska ses som en avlednings- (läs transport-) teknik eller (också) som en reningsteknik. Om sluten tank är en reningsteknik, så innebär det ju att fastighetsägaren kan lösa avloppsfrågan lokalt, och då borde inte heller någon skyldighet inträda för kommunen enligt LAV. Tillståndsplikten i 13 FMH gäller för avloppsanordningar. I Naturvårdsverkets handbok skriver man att en rimlig tolkning av begreppet anordning kan vara att en avloppsanordning bör innefatta rörledningar, slamavskiljare, tankar, infiltrationsanordningar och liknande anordningar som ingår i den kompletta anordningen. 20 Detta leder till att bara för att en anordning enligt 13 FMH är tillståndspliktig som ett enskilt avlopp, så innebär det alltså inte att det måste vara en fullständig reningsanläggning, utan att det kan vara en del av en sådan. Att man ska skilja på bortledande och rening framgår också av 9 kap. 7 MB, där det sägs att Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så 18 Se Vansbromålet (MÖD M 4062-09), där huvudmannen ansågs skyldig att utvidga verksamhetsområdet trots att kommunens miljöförvaltning intygat att det gick att lösa spillvattenhanteringen på varje enskild fastighet. 19 Tillståndsplikten för inrättande av det som kallas enskilda avlopp regleras i 13 förordning 1998:899 om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). 20 Naturvårdsverkets handbok och allmänna råd Små avloppsanläggningar s. 8. 17

Tillståndsplikten i sig är alltså ingen bra vägledning i frågan om den slutna tanken ska ses som en avlednings- eller reningsteknik. Det bör observeras att 9 kap. 7 MB inte reglerar frågan om ansvaret enligt 6 LAV, och den reglerar inte heller frågan om vilka krav på rening eller omhändertagande som ställs. Den säger i princip endast att avloppsvatten ska avledas eller renas etc. Bedömningen enligt LAV sker med stöd av dess 6, sett i ljuset av förutsättningarna på platsen vilket bedöms enligt främst 2 kap. MB. Också huvudmannen måste följa 9 kap. 7 MB vid inrättandet av en anläggning. En viktig skillnad mellan sluten tank och många andra tekniker för enskilda avlopp (t.ex. markbädd, infiltration, minireningsverk etc.), är att det inte sker någon lokal rening på fastigheten. Tankens innehåll renas istället i samma (slags) reningsverk som tar hand om det ledningsburna avloppsvattnet, och dit måste tankens innehåll transporteras vidare. Samma sak gäller om tankens innehåll ska genomgå annan behandling, såsom med urea. Detta innebär att sluten tank också kan utnyttjas i situationer då det inte finns förutsättningar för rening av avloppsvattnet på plats. Jag anser att detta är ett viktigt argument, och att den slutna tanken i detta sammanhang därför i första hand ska ses som en avledningsteknik, inte som en reningsteknik. Innan avloppsvattnet når den slutna tanken kan det dock ha genomgått viss rening redan genom att BDT-vattnet letts bort separat. Det viktigaste argumentet i frågan kommer dock från Miljösamverkans Sveriges vägledning till lag om allmänna vattentjänster, 21 där man skriver att: vid en traditionell bedömning av om det i ett område finns förutsättningar att ordna individuella VA-lösningar har stor hänsyn tagits till möjligheten att infiltrera avloppsvatten i marken. Små tomter, högt grundvatten, täta eller för genomsläppliga jordarter är aspekter som talar emot möjligheten att ordna individuella avloppslösningar. Därtill beaktas närheten till vattentäkter och badplatser mm. Arbetsgruppen uppfattar att det har funnits en outtalad norm att infiltration av WC-avlopp ska vara tekniskt möjlig samt att lösningen på långsikt inte ska medföra olägenheter. Bedömningen här är alltså att om infiltration inte är möjligt lokalt på frastigheten, och det finns ett behov av att lösa avloppet IES, så inträder skyldigheten enligt 6 LAV. Jag tolkar detta uttalande som ett stöd för att om sluten tank (eller varför inte torr-toa med latrinhämtning) valts eller måste väljas, därför att det inte går att inrätta en infiltration, så inträder huvudmannens skyldighet. Mig veterligen finns inga rättsfall där denna fråga har avgjorts, och det kan säkert framföras argument emot denna slutsats. Jag menar dock att den förefaller rimlig, och menar därför att om fastighetsägaren väljer sluten tank för spillvattnet därför att det inte är möjligt att inrätta en infiltration, så kan man inte heller anse att det 21 S. 18-19. 18

går att ta hand om avloppsvattnet lokalt. 22 Råder samma förhållande på fler fastigheter i området, så övergår ansvaret därmed så småningom till kommunen enligt 6 LAV eftersom det måste lösas IES. Det finns två avgöranden som gäller befintliga gemensamhetsanläggningar. Även om det föreligger väsentliga skillnader mellan individuella slutna tankar och gemensamhetsanläggningar, kan det ändå vara intressant att redogöra för dessa två mål. Man kan sammanfatta den frågeställning som målen handlar om, som om huruvida VA-huvudmannen kan undgå att bygga ut (eller utvidga) verksamhetsområde med motveringen att de boende själva har löst spillvattenfrågan med en gemensamhetsanläggning. Det första målet är det s.k. Västersjömålet, från Knivsta kommun. 23 Västersjö är ett typiskt omvandlingsområde vid Mälaren, där de boende inte kunde komma överens om val av avloppslösning. En grupp fastighetsägare bildade då en gemensamhetsanläggning som alla fastighetsägare inte ville koppla sig till. En annan grupp boende krävde då att kommunen skulle inrätta ett verksamhetsområde. MMÖD konstaterar att: Eftersom många av fastigheterna inte är anslutna till gemensamhetsanläggningen saknas en samlad lösning av avloppsfrågan för området i sin helhet. En samlad lösning genom en gemensamhetsanläggning kan inte heller åstadkommas så länge fastighetsägarna inte är eniga om hur behovet av att omhändertagandet avloppsvattnet näst tillgodoses för alla fastigheter. den befintliga avloppslösningen (till vilken alla boende alltså inte var kopplade) inte uppfyller kraven på kommunens skyldighet att ordna en väl fungerade avloppslösning. Det andra målet, det s.k. Sörfjärdsmålet (Nordanstigs kommun), kan sägas vara en fortsättning på Västersjömålet. 24 Va-nämnden beskriver att den avgörande frågan i målet är om den skyldighet att bygga ut en allmän VA-anläggning, som båda parter i och för sig tycks anse föreligga, kan anstå i avvaktan på att de boende själva får tillfälle att visa om de kan klara en utbyggnad av vatten och avlopp i området som uppfyller de hälso- och miljömässiga krav som kan ställas. Va-nämnden fann inte att det fanns en sådan enighet bland fastighetsägarna att de på frivillig basis kunde samverkan i VA-frågan. Va-nämnden anförde sedan: Härutöver är också att beakta den skärpning av kommunens utbyggnadsskyldighet just med en kommunal VA-anläggning som vattentjänstlagen innebär. 22 Här kan man också föra en diskussion om hur man ska se på minireningsverk, men då detta inte ingår i uppdraget stannar jag härvid. 23 Mark- och miljööverdomstolen mål M 2403-11, 2012-03-16. 24 Statens va-nämnds beslut BVa 49, 2012-08-09 s. 8. Målet är överklagat. 19

När behovet finns av en VA-anläggning till skydd för människors hälsa eller miljön i ett större sammanhang finns enligt vattentjänstlagen en ovillkorlig skyldighet för kommunen att ordna allmänna vattentjänster, en skyldighet som inte längre kan uppfyllas genom att VA-frågan ordnas på annat vis än utan kommunens medverkan. Självfallet innebär inte vattentjänstlagens reglering av kommunens utbyggnadsskyldighet att en sådan ska föreligga för ett område som helt betjänas av en väl fungerande gemensam VA-anläggning som ägs och drivs av fastighetsägarna. Medan Västersjömålet avgjorts av mark- och miljööverdomstolen och har vunnit laga kraft, har Sörfjärdsmålet endast avgjorts av Statens VA-nämnd, och målet är dessutom överklagat. Men utifrån dessa båda mål kan man nog ändå våga sig på att dra följande slutsatser. I ett område där det föreligger ett kommunalt ansvar enligt 6 LAV kan inte kommunen invänta att det ordnas en gemensamhetsanläggning, för att sedan slippa ansvar enligt LAV. Kommunens ansvar är här ovillkorligt. Men (utifrån det överklagade Sörfjärdsmålet) så kan kommunen undgå ansvar om det finns en fungerande gemensam anläggning, och om alla de boende är överens om att det är en fullgod lösning. 25 När det gäller slutna tankar kan man förmodligen analogisvis dra slutsatsen att om det inte går att lösa avloppsfrågan med infiltrationer och det föreligger en situation där det behöver lösas IES, så är det inte godtagbart att kommunen inväntar enskilda lösningar med sluten tank. Men frågan är hur man ska se på situationen i ett område där det redan finns väl fungerande enskilda slutna tankar, och de boende är nöjda med dem? Inträder då ett kommunalt ansvar? Det är denna situation som Uddevalla kommuns frågor utgår från. För Uddevallas del är utgångspunkten att 90 % av fastigheterna i området har väl fungerande enskilda lösningar i form av slutna tankar; i 10 % av fallen har man det alltså inte. Med utgångspunkt i rättspraxis som rör frågan om huvudmannens ansvar i situationer där det finns fungerande gemensamhetsanläggningar, så tolkar jag rättsläget att så länge som inte alla fastighetsägare är nöjda med sina slutna tankar eller om dessa inte fungerar, så fråntar existensen av sådana avloppsanläggningar inte kommunen från ansvar enligt LAV. Jag menar att visserligen går det inte att jämföra enskilda slutna tankar med en gemensamhetsanläggning rakt av, men man bör i vart fall kunna konstatera att om en befintlig gemensamhetsanläggning inte är tillräcklig grund för att frånta huvudmannen sitt ansvar så länge som inte alla är kopplade till den, så är det svårt att argumentera för att kommunen skulle undgå sitt ansvar enligt LAV om endast 90 % av de enskilda tankarna i ett område fungerade. 25 Jag är inte helt övertygad av detta beslut. En rimligare tolkning bör vara att det kommunala ansvaret inte bortfaller även om alla fastighetsägarna är nöjda med en fungerande samfällighet. Det finns inga undantag i LAV, och vad händer den dagen det kommer nya fastighetsägare som kräver att kommunen ska ordna med allmänt VA? Då är ju inte längre alla överens. 20