DOM meddelad i Nacka strand

Transkript

1 1 NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM meddelad i Nacka strand Mål nr M PARTER Klagande 1. Pål Hausel, Torrboviksvägen 16, Smedjebacken 2. Sofia Hausel, Torrbo bygata 7, Smedjebacken 3. Bengt Höjer, Jungfrugatan 15, Stockholm 4. Jan Höjer, Hästskovägen 2, Täby 5. Carl-Johan Kristoffersson, Torrbo bygata 10, Smedjebacken 6. Kent Leonardsson, Torrbo bygata 11, Smedjebacken 7. Håkan Magneryd, Källängsvägen 12, Smedjebacken 8. Anders Moen, Lillängsvägen 12, Smedjebacken 9. Solveig Moen, Lillängsvägen 12, Smedjebacken 10. Gun Ridderstolpe, Fanrövägen 10, Smedjebacken Ombud för 1-10: Jurist Jonas Christensen, Ekolagen Miljöjuridik AB, Östra Ågatan 53, 5tr, Uppsala Motpart Smedjebackens kommun, Smedjebacken SAKEN VA-verksamhetsområde för dricksvatten och spillvatten ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut i ärende nr , se bilaga 1 DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 1104 Augustendalsvägen måndag fredag Nacka strand 20 E-post: mmd.nacka.avdelning4@dom.se 08:00 16:30

2 NACKA TINGSRÄTT DOM M Mark- och miljödomstolen 2 BAKGRUND Klagandena vände sig till Länsstyrelsen i Dalarnas län (länsstyrelsen) och begärde att länsstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) skulle, med tillämpning av 6 och 51 LAV, förelägga kommunen att besluta att ett område (innefattande bl.a. deras fastigheter) inte längre ska vara ett verksamhetsområde för dricksvatten och spillvatten. Länsstyrelsen beslutade den 5 maj 2017 att avsluta ärendet utan åtgärd, se bilaga 1. Klagandena har nu överklagat länsstyrelsens beslut till markoch miljödomstolen. YRKANDEN M.M. Klagandena har yrkat att markoch miljödomstolen ska upphäva det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning enligt 51 LAV. De har hänvisat till vad som tidigare anförts och har tillagt i huvudsak följande. Under förutsättning att rekvisiten i 6 LAV är uppfyllda, är kommunerna skyldiga att bestämma verksamhetsområde och att se till att behoven tillgodoses. Skyldigheten föreligger enligt 6 andra punkten "så länge behovet finns kvar". Enligt 9 LAV kan kommunen inskränka ett verksamhetsområde för en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 LAV. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får enligt bestämmelsen göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det har aldrig förelegat sådana omständigheter att skyldigheten enligt 6 LAV har inträtt, vilket måste framstå som uppenbart. Ett beslut om inrättande av verksamhetsområde enligt 6 LAV skapar rättigheter och skyldigheter. För kommunen är den främsta skyldigheten att bygga ut tekniken och att underhålla denna. För de boende är den främsta skyldigheten att betala avgifterna och att inte missköta anläggningen. De boendes rättighet är att få vattentjänsterna tillgodosedda. På skyldighetssidan för de boende står även att tvingas se hur markerna runt hustomten grävs upp och förstörs av alla schaktningsarbeten. Länsstyrelsen menar att det inte ingår i deras tillsynsuppgifter att bevaka att kommunerna inte bygger ut mer än vad som är tvunget enligt 6 LAV. Klagandena menar att detta måste ses i ljuset av att lagstiftningen på området från början skulle ses som en rättighetslag där de boende skulle ges möjlighet att framtvinga kommunalt vatten och avlopp även om kommunen inte ville. Fram tills helt nyligen har det bara funnits intresse av att framtvinga de VA-lösningar som lagen kräver, inte att undvika sådana som lagen inte kräver.

3 NACKA TINGSRÄTT DOM M Mark- och miljödomstolen 3 I takt med att miljöproblemen har blivit större och föroreningskällorna många fler har också kommunernas miljöarbete ökat. Till detta kommer ökade krav från EU, där inte minst avloppsvattendirektivet och ramdirektivet för vatten också ställer hårdare krav. I många fall är kommunernas utbyggnad av vatten och avlopp helt berättigade, men i andra fall är det mer tveksamt. Det som nu händer i aktuell kommun är att denna utan att närmare analysera frågan om huruvida rekvisiten enligt 6 LAV föreligger eller inte, fattar beslut om att inrätta verksamhetsområden. I andra fall fattar kommunen beslut om inrättande även om skyldigheten inte föreligger, trots gjorda utredningar. Även om detta sker för att skydda miljön och människors hälsa så finns en baksida. Denna är att all utbyggnad ska betalas av de fastigheter som betjänas av anläggningen. Beroende på i vilken kommun fastigheten är belägen, så innebär en överflödig VA-utbyggnad ökade kostnader för fastighetsägaren. Det som tidigare var en rättighetslag har därför på många platser kommit att bli en skyldighetslagstiftning. Detta innebär att fastigheter som inte ligger inom ett område där rekvisiten i 6 LAV föreligger tvingas bidra med att finansiera ett VA-system som man egentligen inte behöver. Klagandena menar att detta är ett maktmissbruk och ett orättfärdigt sätt för kommunerna att få ett större avgiftsunderlag eller göra kommunen mer intressant för nybyggnationer. Mot bakgrund av detta menar klagandena att, på samma sätt som länsstyrelsen enligt 51 LAV har ett ansvar för att bevaka fastighetsägarnas rättighet att få vattentjänsterna tillgodosedda, så måste länsstyrelsen också ha ett ansvar för att bedriva tillsyn över fastighetsägarnas rättighet att slippa betala de avgifter som följer av ett beslut enligt 6 LAV när bestämmelsens rekvisit inte är uppfyllda. Länsstyrelsens skyldighet att bedriva tillsyn över att kommunerna infriar sina skyldigheter enligt LAV innefattar även tillsyn över kommunernas skyldighet att se till att endast de som bor i de områden som avses i 6 LAV tvingas betala. DOMSKÄL Rättslig reglering En grundläggande förutsättning för att en tillsynsmyndighet inom ramen för sin tillsynsverksamhet ska kunna meddela förelägganden eller andra ingripande beslut är att det finns lagstöd för detta. Tillsynsmyndighetens befogenheter att ingripa kan alltså inte utvidgas utöver vad som framgår av relevant lagstiftning (jfr bl.a. Kammarrätten i Stockholms dom den 19 februari 2007 i mål nr och Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 juni 2016 i mål nr ). Enligt 51 LAV utövar länsstyrelsen tillsyn över att en kommun fullgör sin skyldighet enligt 6 LAV att tillgodose behovet av vattentjänster. Uppdraget koncentreras till tillsynen över kommunens skyldighet att ordna en allmän VA-anläggning och se till att den består så länge den behövs. Om kommunen fastställer ett större verksamhetsområde än vad kommunen är skyldig till, ska detta inte kunna angripas (se prop. 2005/06:78 sida 109 ff.). Av 24 LAV framgår att en fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän VA-anläggning om fastigheten finns inom VA-anläggningens verksamhetsområde

4 NACKA TINGSRÄTT DOM M Mark- och miljödomstolen 4 och med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Om en fastighetsägare anser att kommunen fastställt ett större verksamhetsområde än vad kommunen är skyldig till kan avgiftsskyldigheten undgås om fastighetsägaren visar att fastighetens VA-behov kan klaras bättre på annat sätt. Enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna VA-anläggningen i ett område medför inte automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras. Avgiftsskyldigheten måste i princip vara motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds. Behovet ska bedömas på objektiva grunder (24 första stycket 2 LAV och prop. 2005/06:78 s. 79 och 110). Mark- och miljödomstolens bedömning Som anges ovan saknas det lagstöd för att förelägga en kommun att inskränka ett fastställt verksamhetsområde. Detta gäller även om det ifrågasatta verksamhetsområdet är större än vad som följer av kommunens skyldighet enligt 6 LAV. Länsstyrelsen gjorde alltså rätt som inte inledde ett tillsynsärende. Överklagandena ska därför avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427) Överklagande senast den 12 april Inge Karlström Ulrika Haapaniemi I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Inge Karlström, ordförande, och tekniska rådet Ulrika Haapaniemi. Målet har handlats av tingsnotarien Helles Stoytcheva.

5 Bilaga 1 NACKA TINGSRÄTT Avdelning 4 INKOM: MÅLNR: M AKTBIL: 6

6

7

8

9 Bilaga 2 ANVISNING FÖR HUR MAN ÖVERKLAGAR DOM I MÅL SOM HAR ÖVER- KLAGATS TILL MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN Den som vill överklaga markoch miljödomstolens dom ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till markoch miljödomstolen. Överklagandet prövas av Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Överklagandet ska ha kommit in till markoch miljödomstolen inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. För att ett överklagande ska kunna tas upp krävs att Mark- och miljööverdomstolen lämnar prövningstillstånd. Det görs om: 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som markoch miljödomstolen har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som markoch miljödomstolen har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om: 1. den dom som överklagas med angivande av markoch miljödomstolens namn, datum för domen samt målnummer, 2. den ändring av markoch miljödomstolens dom som klaganden vill få till stånd, 3. grunderna (skälen) för överklagandet, 4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, samt 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit. Ytterligare upplysningar lämnas av markoch miljödomstolen. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. Om prövningstillstånd inte meddelas står markoch miljödomstolens avgörande fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till Mark- och miljööverdomstolen varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. DV 427 Producerat av Domstolsverket