Järnklumpar från smidet och föremål t.ex. spik, nitar, beslag, krokar, sölja mm Bronsgjutning

Bilaga 5. En hantverksgård från romersk järnålder med spår efter smide och bronsgjutning vid Brunnshög, Lunds kommun Anne Carlie I samband med undersökningen vid Brunnshög, nordöst om Lund, påträffades ett omfattande fyndmaterial efter metallhantverk inom delområdena 1 och 5. Materialet kan huvudsakligen knytas till tre kontexter: ett gårdsläge med flerfasig bebyggelse från äldre järnålder i östra delen av område 5 ett aktivitetsområde strax norr om och invid en mindre våtmark i västra delen av område 5 samt ett aktivitetsområde i det sydöstra schaktet inom delområde 1, som troligen utgör delar av gårdsläge från äldre järnålder beläget utanför undersökningsområdet. Spåren efter metallhantering består framför allt av slaggskållor och lerinfodring till ässjor från smidesverksamhet, medan spår av reduktionsslagg från framställning av järn saknas. Det finns även ett stort antal järnfynd som togs fram i samband med detektering av en äldre markhorisont (L108) i östra delen av område 5. Arkeometallurgiska analyser på ett urval av föremålen tyder på att många av dessa kan knytas till den gårdsbebyggelse från äldre järnålder som dokumenterats på platsen. Metallhanteringen vid Brunnshög representeras även av ett litet men distinkt material i form av fragment till gjutformar och degel troligen från bronsgjutning (tabell 1). Dessa fynd härrör från två områden kanten av det förmodade gårdsläget i sydöstra delen av område 1 samt området med flerfasig gårdsbebyggelse i östra delen av område 5. Smidesverksamhet Material Antal fyndposter Vikt (g) Tolkning Slagg 113 25151 skållor från primär- och sekundärsmide, lättfluten magnetit, kulslagg mm Bränd sintrad lera 11 1879 Lerinfodring till ässjor Keramik 1 23 Mynning till smedskärl Järn 279 3647 Järnklumpar från smidet och föremål t.ex. spik, nitar, beslag, krokar, sölja mm Bronsgjutning Material Antal fyndposter Vikt (g) Tolkning Bränd sintrad lera 6 95 troligen från samma degel Bränd lera 3 60 fragment av gjutformar Tabell 1. Sammanställning över fynd med anknytning till metallhantering inom delområde 1 och 5 vid Brunnshög. Bilaga 5. En hantverksgård från romersk järnålder 1

Smidesverksamhet Slagger Spår efter smidesverksamhet påträffades främst i delområde 5, medan det från område 1 bara föreligger enstaka fynd. Det handlar sammantaget om 113 fyndposter med vikt av 25 151 gram. Slaggfynden kan i huvudsak knytas till tre kontexter, gropsystemet och hus 13, belägna väster respektive nordväst om gårdsläget i delområde 5, samt ett mindre område i och strax norr om våtmarken i delområde 5 (se tabell 2) (fig. 1). Vikt (g) 0,5-5 6-15 16-43 44-185 186-4859 Fig. 1. Översikt över slaggförekomster inom delområde 5. 2 UV Syd Daff 2009:2

Material Antal fyndposter Vikt (g) Tolkning Slagg 22 22159 smidesskållor från primär- och sekundärsmide Slagg 10 231 lättfluten magnetit Slagg 2 2 kulslagg Slagg 2 1,5 askliknande slagg Slagg 77 2757,5 övrig slagg - ej närmare bestämd Slagg - totalt 113 25151 Tabell 2. Samlingstabell över slaggfynden inom delområde 5 och 1. Den största andelen av materialet utgörs av hela eller delar av skållor från smidesverksamhet. Det handlar om 22 fyndposter med en samlad vikt på 22 159 gram. Även den övriga slaggen (2992 gram) består troligen till stora delar av fragment från sönderslagna smidesskållor. Bland den övriga slaggen finns dessutom ett mindre inslag av platta och strängformade slaggstycken av lättfluten magnetit, samt små kulformade slaggstycken som också härrör från smidesprocessen (Grandin 2008). Vidare finns enstaka små bitar av askliknande slagg från aktivitetsområdet norr om våtmarken i västra delen av område 5. Smidesskållorna är dock den kategori som helt dominerar i materialet. Det totala antalet skållor från platsen är svårt att uppskatta eftersom många är fragmenterade. Bland de skållor som verkar intakta varierar vikten från cirka 750 till strax över 900 gram. Om man utgår från skållornas samlade vikt innebär detta att antalet skållor tentativt kan ha uppgått till cirka till cirka 25-30 stycken. Sju slaggskållar och tre fragment av lerinfodring till smidesässjor har analyserats arkeometallurgiskt (Grandin 2008; tabell 3). Analysresultaten visar att skållorna härrör både från bearbetning och rensning av järnet (s.k. primärsmide) och från föremålssmide (s.k. sekundärsmide). Eftersom bara ett urval av skållorna har analyserats, går det inte att uttala sig om hur stor andel av dessa som härrör från de olika processleden. En intressant iakttagelse är att det i flera av de analyserade skållorna finns spår efter både primärsmide och föremålssmide (se t.ex. F1528, 1601, F1603, F1616, F1615). Detta kan tyda på att smeden arbetade med bägge processleden på samma plats. Fynden av askliknande slagg (F1196 och F1495) påträffades i en grop (A35188) och en härd (A35500) på höjden strax norr om våtmarken i delområde 5. Vilken typ av verksamhet slaggen härrör från har inte kunnat klargöras. Det smidesrelaterade materialet från delområde 1 är sporadiskt och består av enstaka solitära fynd som inte tyder på någon egentlig smidesverksamhet i området. Det handlar om fyndposter av slagg från brunnen A24328 (F460) och från gropen A21809 (F31). Från brunnen A24328 finns även en mynningskärva från ett s.k. smedskärl (F96). Inga av de smidesrelaterade fynden påträffades i ursprungligt läge, utan är sekundärt deponerade. Detta gäller både fynden från gropsystemet, vilka påträffades på olika nivåer i den övre gropfyllningen (se rapporten Bilaga 5. En hantverksgård från romersk järnålder 3

Tabell 3. Sammanställning över arkeometallurgiskt undersökta slagger och järnfynd från Brunnshög (efter Grandin 2008, Brorsson 2009). Fynd nr. Kontext Material/föremål Analysresultat F1204 Grop A34984 Slagg/smidesskålla Smidesslagger med komplex uppbyggnad. Insmälta kvartskorn kommer troligen från användning av sand i smidet. Tolkning: slagg från föremålssmide. F1587 Våtmarkslager L104 Bränd sintrad lera Rödbränd och delvis smält svartglasig lera, dvs. är påverkad av höga temperaturer, Tolkning: del av lerinfodring till smideshärden. F1437 Våtmarkslager L104 Slagg/smidesskålla, rest av Homogent uppbyggt, ganska trögfluten slagg. Tolkning: troligen från smidesskålla. F1528 Stolphål A33088 i hus 13 Slagg/smidesskålla Slaggen är grovkornig och har en homogen uppbyggnad. Glödskal förekommer på toppen. Tolkning: slagg från primärsmide, där glödskalen visar att denna har följts av föremålssmide. F1561 Stolphål A33150 i hus 13 Bränd sintrad lera Bränd och sintrad lera med ett ev tunt slaggskikt på insidan. Har utsatts före höga temperaturer. Tolkning: trolig infodring till smideshärd. F1530 Gropsystem / G52297 Bränd sintrad lera Bränd sintrad lera med en tunn slagghinna. Tolkning: trolig infodring till smideshärd. F1560 Gropsystem / G52297 Slagg/smidesskålla Slaggen mestadels en homogen uppbyggnad. Förutom slagg finns två lager som dimineras av små delvis smälta kvartskorn. Tolkning: Slaggen har troligen bildats under föremålssmide. F1563 Gropsystem / G52289 Bränd sintrad lera/ degelfragment Bränd sintrad keramik med rödglasig insida. En ICP-analys visar på höga halter av koppar (Cu), tenn (SN), bly (Pb) och zink (Zn) som tyder på att föremål varit i kontakt med någon form av kopparlegering. Tolkning: degelfragment från gjutning av kopparlegering. F1198 L108, Rakt över Järnklump Starkt magnetisk klump av metalliskt järn med inslutningar av slagg och träkol. Tolkning: järnklump som gått förlorat tidigt i bearbetningen. F1601 L108, Rakt över Slagg/smidesskålla Smidesslagg med homogen kemisk sammansättning, dock med metalliskt järn i botten. Delar av järnet är stål med hög kolhalt. I övre delen finns kvartsrikt material, troligen sand från vällning av järnet. Tolkning: Övre delen av slaggen är karakteristiska för föremålssmide, medan slaggen i nedre delen troligen är från primärsmide. F1603 L108, Rakt över Slagg/smidesskålla Slaggen är homogen men är omslagen av ett tunt skikt av metalliskt järn, både i botten och i överyytan. Både under och över slagg och (delarna har passform) finns sammankittade material bestående av fragment av glödskal och F1616 enstaka sprutslagger. Tolkning: Slaggen kommer ursprungligen från primärsmide. Förekomsten av sekundärt smidesmaterial i botten och i överytan beror sannolikt på att skållan hamnat i ett läge där det fanns avfall från föremålssmide. F1615 L108, Rakt över Slagg/smidesskålla Slaggen är homogent uppbyggd och av samma karaktär som F1603 och F1616. Jfr tolkning ovan. F1007 F1061 F1063 F947 F948 F996 L108 SO om gropsystem L108 SO om gropsystem L108 SO om gropsystem L108 N om gropsystem L108 N om gropsystem L108 N om gropsystem Platt järnfragment Platt järnstycke Böjt kroklik järnföremål Avlångt järnfragment Avlångt järnfragment Järnfragment Materialet är homogent och består av mjukt järn (ferrit), med lokalt förhöjd kolhalt och bara små slagg inneslutningar. Stycket är utsmitt och har en bandad struktur, vilket tyder på att det har vikvällts upprepade gånger. Materialet utgörs av homogent grått gjutjärn med högt kolinnehåll. Järnet är således från en tillverkningsprocess som är yngre än järnåldersbosättningen. Föremålet har inte prioriterats för analys. Materialet har en heterogen sammansättning, som består både av mjukt kolfattigt järn (ferrit) och en sammansättning med något högre kolhalt som består av ferri med mindre pngder perlit. I den senare finns även små slagginneslutningar. Hårdheten i föremål är högre i spetsen, beroende på en reducerad kornstorlek i ferriten. Kolinnehållet är mestadels lågt, vilket ger föremålet en jämn kvalitet. Föremålet är av liknande typ som F947, men är mindre magnetiskt och innehåller sannolikt mindre mängder metalliskt järn och har därför inte prioriterats för analys. Materialet utgörs av homogent grått gjutjärn med högt kolinnehåll. Järnet är således från en tillverkningsprocess som är yngre än järnåldersbosättningen. 4 UV Syd Daff 2009:2

Fynd nr. Kontext Material/föremål Analysresultat F1127 L108 N om gropsystem Järn-/slaggklump Materialet utgörs av en rostig, starkt magnetisk slaggklump, bestående av en blandning av metalliskt kolfattig järn, med ojämn kvalitet och kiselrik slagg. Materialet visar inga tecken på långtgående smide och består sannolikt av avfall från primärsmide, då smeden rensade ett slaggförande järn. Materialet består av en kraftigt magnetisk stålklump med tämligen hög kolhalt (mestadels kring 1 % och över vilket innebär ett hårt stål). I klumpen finns även stora ansamlingar av grovkorniga slagginneslutningar. Detta tyder på att klumpen gått förlorat i ett tidigt skede av smidesprocessen, snarare än vid arbete på städer. Föremålet består av finkornig ferrit men en liten andel perlit längs korngränserna. Föremålet har en tydligt bandad järnstruktur och är symmetriskt uppbyggt kring en kärna av järn med låg kolhalt (ferrit) omgiven av hårdare stål med en kolhalt på som mest ca 0,8 %. Föremålet visar inga tecken på vällsömmar och har inte heller härdats. Föremålen innehåller bara en liten mängd slagginneslutningar, vilket tillsammans med den symmetriska uppbyggnaden visar på en mycket god kvalitet. Röntgen av föremålet visade att det inte fanns något metalliskt järn bevarat, varför inga analyser utfördes. Föremålet har en diffust bandad struktur med små slagginneslutningar huvudsakligen i den mest böjda delen. Stora delar av föremålet består av finkornigt stål med låg kolhalt med tämligen jämn kvalitet, utom den inböjda kroken som består av kolfritt mjukare järn (ferrit). F1130 L108 N om gropsystem Stål-/slaggklump F814 L108 NO om gropsystem Avlångt järn-fragment (spik?) F1004 L108 NO om gropsystem L108 NO om gropsystem Järnfragment F1020 Krok/krampa i avsnittet Det centrala gårdsläget), liksom fynden från hus 13 och våtmarken längre västerut. Materialet begränsade spridning i rummet till ett fåtal kontexter tyder på att hanteringen av smidesavfallet reglerades av religiösa och/eller magiska föreställningar, som innebar att detta inte fick spridas var som helst inom boplatsen. Av ovan nämnda kontexter är det framför allt avfallet från gropsystemet A53395 och hus 13 som ger intryck av att ha deponerats i ceremoniella sammanhang. I hus 13 påträffades smidesmaterialet som stolpskoning till den takbärande konstruktionen, vilket tyder på att nedläggelserna ägde rum i med samband med att huset byggdes och invigdes. Detta skulle i förlängningen även kunna tyda på att huset användes som smedja (jfr bilaga 2). För gropsystemets vidkommande förstärks materialets rituella prägel av brandgraven A54105 som påträffades i gropfyllningens ytplan. Graven bestod av en rund packning av glest lagda stenar och smidesskållor med spridda välkremerade ben. Vår tolkning är att graven anlades som del av en stängningsritual, efter att gropen tagits ur bruk som förvaringsplats för smidesavfallet. Graven markerar därmed troligen slutet på smidesverksamheten på gården. De brända benen från graven har 14 C-daterats till 2010+/- 40 BP, vilket i kalibrerade värden med sigmas intervall motsvarar tiden 50 BC 55 AD (se bilaga 1, prov Ua-28299). Nyligen utförda blindtester på kol 14 dateringar av brända ben, har dock visat att bränningstemperaturen påverkar utfallet av dateringarna. Ben som har utsatts för temperaturer över 600ºC kan således ge felaktiga värden som är upp till 160 14 C-år äldre än dateringar av ben som utsatts för lägre temperaturer (Olsen m.fl. 2008:798). Resultaten från dessa Bilaga 5. En hantverksgård från romersk järnålder 5

Järnfynd vid täckdike Järn fynd Metalldetekterade ytor Fig. 2. Översikt över metalldetekterade ytor och spridningen av järnfynd inom delområde 5. blindtester innebär att man måste förhålla sig kritisk till dateringen av de välkremerade benen från grav A54105 och att värdet troligen visar på en för hög 14 C -ålder. Om denna korrigeras med 160 år blir värdet istället 1850+/- 40 BP. Detta värde motsvarar med ett sigmas intervall 120 230 AD, dvs. slutet av äldre och början av yngre romersk järnålder. En sådan datering stämmer mycket väl med gårdsbebyggelsens datering och fasindelning. Järnfynd En kategori som både direkt och indirekt kan knytas till smidet är järnfynden. Antalet fyndposter för järn uppgår till 279 stycken med en samlad vikt på 3647 gram. De allra flesta järnfynden härrör från detekteringen av den äldre markhorisont (L108) i östra delen av delområde 5, som i plan sammanföll med det stationära gårdsläget. Ett par mindre ytor detekterades även väster om gårdsläget, t.ex. norr om hus 13 samt norr om våtmarken (jfr under avsnittet Metalldetektering). Ett enstaka järnföremål i form av en mejsel/pryl (F523) hittades även i delområde 1 (fig. 2). 6 UV Syd Daff 2009:2

En viktig förutsättning för att utvinna ny kunskap om järnfynden är att yngre inslag sorteras bort, så att de tillvaratagna fynden i så hög grad som möjligt speglar aktiviteter i samband med järnåldersbosättningen. För att säkra materialets källvärde genomfördes därför en stegvis utsortering av fynden. En första gallring gjordes i samband med detekteringen, då endast järnfynd som bedömdes som förhistoriskt järn prioriterades för vidare bearbetning (se rapporten avsnittet Metalldetektering). Ytterligare en utsortering av troliga sentida inslag i materialet utfördes under rapportarbetet. Det gäller t.ex. fynd som påträffats i eller i nära anslutning till täckdiken. Även de föremål som i samband med den arkeometallurgiska undersökningen (Grandin 2008) och inför urvalet till konservering visade sig bestå av gjutjärn har sorterats bort. Många av järnfynden var söndriga eller starkt korrigerade, vilket gjorde det svårt att närmare fastställa vilka föremålstyper det rörde sig om. För att möjliggöra en evaluering av materialet gjordes redan i samband med fältarbetet ett försök till kategorisering av fynd som inte kunde typbestämmas. Järnfynden delades utifrån skillnader i formen in i fem grupper, bestående av platta, vinklade, raka och kompakta föremål samt föremål med obestämd form. Denna basregistrering har under rapportarbetet kompletterats med en mer preciserad bestämning av föremåls-/fyndtypen. Tabell 4. Samlingstabell över järnfynden från Brunnshög. Smidesavfall och halvfabrikat Antal fyndposter Kommentar Järnklumpar 35 avfall från smide Ämnesjärn 3 stavformade; varav ett troligen sentida Summa 38 Hantverks- och bruksföremål Antal fyndposter Kommentar Beslag 9 varav 2 med rest av gångjärn Bricka 1 kraftigt magnetisk Hake, hasp, handtag 3 Krok/krampa 4 varav en troligen sentida Mejsel /pryl? 4 Tånge till kniv? 2 Nål 3 varav en synål Spik 64 Nit 19 varav en sentida Summa 109 Personliga föremål Antal fyndposter Kommentar Sölja 2 varav en troligen sentida Summa 2 Övriga föremål Antal fyndposter Kommentar Platta föremål 12 Vinklade föremål 17 Raka föremål 12 Kompakta föremål 44 varav en sentida Föremål med obestämd form 35 varav en sentida Övrigt 10 Summa 130 Totalt 279 Bilaga 5. En hantverksgård från romersk järnålder 7

Järnfynd föremål Järnfynd, järnklump Järnfynd vid täckdike Järnfynd Metalldetekterad yta Fig. 3. Spridningen av typbestämda järnålderföremål inom detekterade ytor i delområde 5. Järnfynden har utifrån funktionella aspekter delats in i följande grupper: smidesavfall och halvfabrikat, hantverks- och bruksföremål samt personliga föremål (tabell 4). Fynd som inte har kunnat typbestämmas närmare har förts till kategorin övriga fynd. Bestämningen baseras i första hand på en okulär bedömning av föremålen. Trettiofem järnfynd har röntgats inför urvalet av föremål till konservering. Elva järnfynd har även analyserats arkeometallurgiskt (se Grandin 2008; se tabell 3). Vid bestämningen av hantverksföremålen har Inga Sernings kompendium Malm, metall, föremål (1987) använts som referenslitteratur. Smidesavfall och halvfabrikat Bland järnfynden finns två kategorier som kan knytas till smidesprocessen klumpar av metalliskt järn och möjliga ämnesjärn. Den sistnämnda kategorin representeras av tre stavformiga ämnen (F998, F1044 och F1066) (fig. 3). Samtliga fynd framkom i samband med detektering, där F998 påträffades i L108 och de två övriga i matjorden (L100). 8 UV Syd Daff 2009:2

Föremålen har inte undersökts arkeometallurgiskt, varför tolkningen som halvfabrikat är något osäker. De två mest säkra kandidaterna är F998 och F1044. Dessa är cirka 8-9 cm långa 2-3 cm i diameter med relativt jämn och harmonisk form. Den mest osäkra kandidaten är F1066, som är något längre och grövre och vars sidor är något fasade. F1066 har också en annan färg på korrigeringen som är mer rödaktig, vilket tyder på en annan metallsammansättning. Bland ämnesjärnen har F1044 valts för konservering. Kategorin smidesavfall representeras av 27 järnklumpar med en vikt 423 gram. Klumparna varierar i storlek, men är genomgående ganska små med en medelvikt på cirka 15 g. De flesta tolkades i fält som bitar av myrmalm, eftersom de delvis gick att smula sönder med fingrarna. I samband med den arkeometallurgiska analysen undersöktes två klumpar (jfr F1127 och F 1130), vilka visade sig innehålla en blandning av slagg och metalliskt järn som var starkt magnetiskt (se tabell 3). Klumparnas porösa yta kunde därmed förklaras av att det magnetiska järnet dragit till sig sandkorn från den omgivande marken. Resultaten från den arkeometallurgiska analysen visar således att järnklumparna härrör från smidesprocessen, där dessa har gått förlorade i samband med bearbetningen av järnet. Övriga klumpar av samma slag har mot denna bakgrund omtolkats från myrmalm till järnklumpar från smide i samband med registreringen. Hantverksföremål Fyra järnföremål tolkas utifrån formen som mejslar/prylar (F459, F523, F1111 och F1115). Föremålen är sinsemellan mycket olika både till storlek och utseende, varför dessa troligen har haft olika funktioner. Den övergripande typbestämningen som mejsel/pryl grundas på att föremålen sannolikt användes för arbete i trä eller metall. Samtliga föremål har lämnats in till konservering, men har inte analyserats arkeometallurgiskt. Föremålen F1111 och F1115 påträffades i samband med detektering av L108, en äldre markhorisont som i plan sammanfaller med det stationära gårdsläget i östra delen av delområde 5 (se fig. 3). F1111 är 3 cm långt och försedd med en cirka 1,5 cm bred egg och avsmalnade tånge i basen, som sannolikt har suttit i ett träskaft. Röntgenbilden bekräftar att föremålet har en tydligt avsatt tånge. Föremålet påträffades i L108 och fyndplatsen sammanfaller i plan med den norra vägglinjen för hus 15, som tolkas som en möjlig smedja. F1115 är cirka 3-4 cm långt, 4,5 cm brett och upp till 1 cm tjockt med en tydlig förtjockning i ena ändan, som antingen har uppstått genom slag eller beror på korrigering. Röntgenbilden visar att föremålet har en kompakt kärna av järn, varför förtjockningen sannolikt beror på deformering till följd av praktiskt bruk. Föremålet kan ursprungligen ha varit längre, men detta är osäkert. Föremålen F459 och F523 härrör det sydöstra schaktet i delområde 1, som på olika sätt har prägel av verkstadsaktiviteter. F459 framkom i fyllningen till grophuset A21828. Föremålet tolkades i fält som en möjlig pilspets av järn. Röntgenbilden visar dock att det vi uppfattade som pilspetsens vingar utgjordes av korrigerat material och att föremålet istället har en rak kärna av järn som är något avsmalnande i ena änden. Föremålet tolkas mot denna bakgrund preliminär som någon form av pryl. F523 påträffades i samband Bilaga 5. En hantverksgård från romersk järnålder 9

med metalldetektering av den sterila undergrunden, cirka tio meter öster om grophuset A21828 och arbetsgropen A21873. Föremålet är knappt 8 cm långt och knappt 1 cm i omkrets. Röntgenbilden visar att föremålens ena ända (och möjliga eggdel) är svagt böjd, medan basen är rak. Bruksföremål Till kategorin bruksföremål har förts olika typer av beslag, haspar, krokar, handtag, nålar samt spik och nitar. Nästan samtliga föremål härrör från östra delen av område 5, där merparten av fynden påträffades i samband med detekteringen av L108. Några järnfynd härrör även från västra delen av område 5, där matjorden inom en mindre yta detekterades. De flesta av matjordsfynden är sannolikt av yngre datum än järnåldersbosättningen (se fig. 3 och 4). Nio järnfynd har tolkats som delar av beslag (F995, F999, F1000, F1001, F1003, F1004, F10005, F1009, F1065). De flesta av dessa påträffades i L108 norr om husområdet och kan därmed inte knytas till byggnader. Föremålen varierar i storlek där det största fragmentet är 14-15 cm långt och 3,5 cm brett. Flera beslag har spår efter nithål och två beslag har använts som gångjärn (F1001 och F1004). Beslagen är generellt alltför klena för att ha tjänat som beslag till dörrar i husen. Mer troligt är istället att dessa använts på mindre bruksföremål, som t.ex. kistor och lådor. Ett försök gjordes att analysera metallsammansättningen i F1004, men metalliskt järn fanns inte bevarat. Ett föremål tolkas som del av en hasp (F1177) medan ett föremål tolkas som ett vinkelformat handtag (F1114). F1114 har även valts för konservering. Tre föremål tolkas som krokar (F1063 och F1179) och krampor (F1020, F1031). Tre av föremålen påträffades i L108, medan F1179 hittades vid detektering av matjorden strax norr om våtmarken längre västerut. Den senare har samma typ av rödaktiga färgton på korrigeringen som det möjliga ämnet F1066, vilket kan tyda på att denna är yngre än järnåldersbosättningen. Krampan F1020 har undersökts arkeometalluriskt. Resultaten visar på ett väl arbetat föremål av jämn kvalitet, bestående dels av finkornigt stål och ett kolfritt mjukare järn (Grandin 2008; se tabell 3). Fyra järnfynd tolkas som nålar (F1064, F1113, F1505 och F1520). Vid röntgen har detta kunnat bekräftas för F1064 som består av en synål, medan tolkningen av övriga fynd är något osäker på grund av korrigeringen. F1113 påträffades nära ett täckdike varför en datering till järnålder är osäker. Två järnfynd, båda framtagna med detektor, tolkas som möjliga tångefragment till knivar (F1112 och F1172). F1112 påträffades i södra delen av L108, medan F1172 härrör från matjorden (L100) norr om våtmarken längre västerut. Den röda färgtonen på korrigeringen hos F1172 kan tyda på att föremålet är av yngre datum. De flesta järnfynden tillhör kategorin spik och nitar. Det handlar totalt om 83 fyndposter, varav 64 st. tolkas som spikar och 19 st. som nitar. Fynden av spikar härrör huvudsakligen från detekteringen av L108 och matjorden 10 UV Syd Daff 2009:2

Järnnit Järnspik Järnfynd vid täckdike Järnfynd Metalldetekterad yta Fig. 4. Spridningen av spik och nitar av järn inom detekterade ytor i delområde 5. (L100) norr om våtmarken i västra delen av område 5. Flera spikfynd från L108 sammanfaller rumsligt med olika byggnader och anläggningar. Särskilt intressant är det rumsliga sambandet mellan fynd av småspikar och gropsystemet A55385 och det troliga verkstadshuset nr 15. Något liknande spridningsmönster kan inte utskiljas för nitfynden, som huvudsakligen påträffades i området norr om husklungan. Fynden av spikar har en samlad vikt på 360 gram, där medelvikten per spik uppgår till 5,63 gram. Motsvarande värden för nitfynden är 255 gram, med en medelvikt på 13,42 gram, vilket tydligt visar att nitarna generellt är större och tyngre än spikarna. Inom bägge kategorier finns dock föremål i olika storlekar. Bland nitarna finns ett par exempel på dubbelnitar. Spikar och nitar bör generellt ha haft funktionen att fästa och hålla samman material både i enskilda föremål och i konstruktioner av olika slag. Nitar och småspik kan t.ex. ha använts för att fästa järnbeslag på olika bruksföremål. Däremot tyder spikfyndens rumsliga spridning inte på några funktionella samband med de spår efter byggnader som påträffades inom gårdsläget i delområde 5. Bilaga 5. En hantverksgård från romersk järnålder 11

Ett spik (F814) har undersökts arkeometallurgiskt. Analysen visar på en god kvalitet, där föremålet byggts upp kring en kärna av järn med låg kolhalt omgiven av hårds stål (Grandin 2008; se tabell 3). En spik (F855) och en dubbelnit (F775) har valts för konservering. Sju fyndposter med spikar (F822, F827, F847, F872, F970, F973 och F1083) och sex poster med nitar (F785, F785, F788, F994, F1173 och F1181) bedöms på grund av närhet till täckdiken eller på andra grunder som osäkra järnåldersfynd. Personliga föremål Bara enstaka personliga föremål har identifierats bland järnfynden. Det handlar om två söljor, (F1110 och F1174). F1110 framkom i samband med detekteringen av L108, där denna påträffades i området norr om husklungan. F1179 härrör från den detekterade matjorden (L100) norr om våtmarken i väster. Vid röntgen av F1110 konstaterades att själva nålen finns bevarad. Denna sölja har valts för konservering. Söljan F1174 har samma rödaktiga färgton på korrigeringen som t.ex. ämnet F1066 och kroken F1179 (se ovan), vilket tyder på att denna är yngre än järnåldersbosättningen. Övriga föremål De järnfynd som inte har kunnat typbestämmas närmare har förts till kategorin övriga föremål. Det handlar om 130 fyndposter som huvudsakligen tagits fram i samband med detekteringen av L108 samt olika ytor av matjorden (L100). Inom kategorin övriga föremål finns 12 st. platta föremål, 17 st. vinklade föremål, 12 st. raka föremål, 44 st. kompakta föremål samt 35 st. föremål med obestämd form. Därtill finns 10 fyndposter av järn utan närmare bestämning. Av dessa har 24 fyndposter, p.g.a. närhet till täckdiken eller på andra grunder, bedömts som osäkra järnåldersfynd (jfr t.ex. F996 och F1061 som vid arkeometallurgisk analys visade sig bestå av gjutjärn (Grandin 2008; se tabell 3). Spår efter bronsgjutning Spåren efter bronsgjutning representeras av fynd från deglar och gjutformar från delområde 5 och 1 (se tabell 1, fig. 5). Degelfynden består av sex fyndposter med åtta bitar av bränd sintrad lera (vikt 95 gram). En fyndpost är från brunnen A24328 i delområde 1 (F1763), medan övriga fem fyndposter härrör från gropsystemet i delområde 5 (F1555, F1563, F1572, F1693 och F1992) som också innehöll stora mängder smidesavfall. Degelfragmenten har inte passform men hittades mycket nära varandra i gropsystemet, vilket talar för att de troligen har tillhört samma degel. De flesta fragmenten verkar vara från degelns sidor. Dessa är svagt välvda och har en rödglasig yta på insidan efter den smälta metallen. Ett fragment har ett tydligt avtryck efter en tång och utgör troligen handtaget till degeln. En 12 UV Syd Daff 2009:2

!!! Degelformar, vikt (g)!!!!! 2-2 3-8 9-16 17-20 21-32!!! Fig. 5. Spridningen av gjutformar och degelfynd inom delområde 1 och 5. ICP-analys av det rödglasiga materialet visar på en sammansättning av 39 olika ämnen, där framför allt halterna av koppar (Cu) och tenn (Sn), men även bly (Pb) och zink (Zn) är kraftigt förhöjda. Detta visar att degel sannolikt användes i samband med bronsgjutning (Brorsson 2009). Spår efter metallgjutning finns även i form av fragment av gjutformar tillverkade av bränd lera. Det handlar om tre fyndposter bestående av tre fragment med en samlad vikt 60 gram (F14, F20 och F1687). Bitarna är små varför det inte går att säga vilka föremål som tillverkades. Ett av fragmenten påträffades gropsystemet, d.v.s. i samma kontext som den ovan nämnda degeln. Fynden påträffades i den övre gropfyllningen i anslutning till skärvor från ett polerat kärl som typologiskt hör hemma i sen förromersk och äldre romersk järnålder (Brorssom 2008:14). Bilaga 5. En hantverksgård från romersk järnålder 13

De två övriga gjutformsfragmenten härrör från delområde 1, där dessa påträffades i fyllningen till grophuset A21828 och den intilliggande arbetsgropen A21873, vilket bekräftar att metallgjutning förekommit på platsen. Verksamheten kan utifrån keramikfynd från samma kontexter dateras till sen förromersk och äldre romersk järnålder (Brorsson 2008), dvs. denna är samtida med verkstadsaktiviteterna och bronsgjutningen på gårdsläget i delområde 5. Referenser Brorsson, T. 2008. Keramik från övergången mellan förromersk och romersk järnålder från Brunnshög, Lund, Skåne. Östra Torn 27:2 m.fl., delområde 1, 3, 5 och 6, Lunds kommun. Kontoret för Keramiska Studier Rapport 31. Brorsson, T. 2009. Bilaga till: Keramik från övergången mellan förromersk och romersk järnålder från Brunnshög, Lund, Skåne. Östra Torn 27:2 m.fl., delområde 1, 3, 5 och 6, Lunds kommun. Kontoret för Keramiska Studier Rapport 31. Grandin, L. Smide på en järnåldersgård. Arkeometallurgiska analyser av slagg och järn. Skåne, Lunds stad, Brunsshög, Ö. Torn 27:2 m.fl. LUHM 31814. Geoarkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet UV Uppsala Rapport 2008:27. Olsen, J. Heinemeier, J. H, Bennike, P, Krause, C. Hornstrup, K. M. & Thrane, H. 2008. Chracterisation and blindtesting of radiocarbon dating of cremated bone. Journal of Archaeological Science 35 2008, s. 791-800. Serning, I. 1987. Malm, metall, föremål. Kompendium i arkeolmetallurgi. Med bidrag av Ulf Qvarfort. Arkeometallurgiska institutet. Stockholms Universitet. 14 UV Syd Daff 2009:2