2007-11-11 SLUTRAPPORT UTVECKLINGSPROJEKT SYD/ÖST INSATS NUMMER: 200602617 INSATSENS NAMN: NFE för demokrati, fas I 1. För att skapa ett demokratiskt samhälle måste alla ha rätt till utbildning. Men på den indiska landsbygden får inte alla tillgång till en fullständig skolgång. Avhoppen från skolan är höga. De grupper som är ekonomiskt och socialt diskriminerade, framförallt daliter, måste alltså få ett sammanhang där de kan få bildning och utbildning. Här är Non-Formal Education (NFE) den kanske mest fruktbara metoden. Med NFE menas utbildning utanför det formella skolsystemet. Genom NFE ökar man utbildningsnivån bland eleverna men också medvetenheten om vikten av utbildning bland föräldrar och bybor. Den ideella sydindiska organisationen Village Community Development Society (VCDS) har bedrivit NFE-verksamheter sedan sin start 1980 med syfte att stötta barn och ungdomar så att de ska kunna klara den formella skolan och inte hoppa av utbildningen. 2006 bedrev VCDS tio NFE-verksamheter. Utvecklingsinsatsen, NFE för demokrati, syftade till att den ideella svenska föreningen VCDS vänner skulle samarbeta med VCDS för att utöka denna skolverksamhet genom att förbättra de tio befintliga verksamheterna och att starta upp 20 nya. Den ursprungliga idén till projektet kom från Jim Walch, universitetslektor i social omvärldsorientering, som sedan 1994 åkt till Indien och VCDS med lärarutbildare och lärarstudenter. Jim Walch hade under en längre tid diskuterat ett dylikt projekt tillsammans med ledningen för VCDS. Det var här som föreningen VCDS vänner, som bildades av före detta lärarstudenter som alla besökt VCDS under sin utbildning, tog vid. Representanter för VCDS vänner har besökt VCDS i Indien vid två tillfällen juli 2006 och december 2006. Under dessa besök har projektet planerats och utvärderats. En representant från VCDS, Mr. Martine, besökte Sverige hösten 2005 (innan projektet satts igång) och en annan, Mrs. Kousalya, besökte Sverige våren 2007 då projektet avslutades. Utvecklingsinsatsen NFE för demokrati har gett gratis stödundervisning på kvällar och helger för ca 1000 barn i åldrarna 6 till 14 år för att öka deras möjligheter att klara Primary School. Utvecklingsinsatsen har gällt ett sydindiskt skolår (juni april) och pågått mellan juni 2006 till maj 2007. Genom insatsen har dels utbildningsnivån bland barn och ungdomar från de socialt och ekonomiskt mest utsatta grupperna ökat, dels har avhoppen från Primary School bland denna grupp minskat. Eleverna har deltagit i Cultural Competitions för att stärka sina kulturella talanger. Varje NFE-verksamhet har dessutom genomfört en vetenskapsutställning under året. Insatsen har bedrivits i 29 byar i fem storkommuner, Panchayat Unions, i Villupuramdistriktet i delstaten Tamilnadu i södra Indien. Storkommunerna är Marakkanam, Olakkoor, Mailam, Vannur, and Mugaiyur. En NFE-kursplan har tagits fram med hjälp av lärarutbildare som VCDS arbetar med sedan tidigare. NFE-lärarna i byarna har givits utbildningen i NFE vid åtta tillfällen. Hem & Skola-föreningar, så kallade Parent-Teacher Associations (PTA), har bildats för att engagera föräldrarna i NFE-verksamheterna och medvetandegöra vikten av utbildning bland föräldrar och bybefolkning. PTA har
haft fem möten under året. Därtill har Parent-Teacher Associations Executive Committee (PTA-EC) bildats. PTA-EC innebär att tre till fyra föräldrar engagerar sig extra för att ge läraren ytterligare stöd i planeringen av NFE-verksamheten. Varje NFE-verksamhet har haft fyra PTA-EC-möten under året. För att medvetengöra byinvånarna om vikten av utbildning är det viktigt att de själva organiserar sig kring den frågan. Från januari till maj 2006 besökte VCDS byar och informerade om vad en NFE-verksamhet innebär. Men byinvånarna måste i slutändan själva komma med en begäran till VCDS om att de vill ha en NFE-verksamhet och också ordna en plats i byn där undervisningen kan bedrivas. Detta är ett tidskrävande arbete men idén, att byinvånarna själva tar kontroll över sin situation, är fundamental för det demokratiska arbetet. När de nya NFE-verksamheterna startades upp valde VCDS och bybefolkningen en lärare tillsammans. Denna lärare organiserade föräldraföreningar (PTA och PTA-EC) och har också fört månatliga rapporter över närvaro och elevernas utveckling vad gäller kunskapsnivå, social kompetens och självförtroende samt kommenterat sin klass ur ett genusperspektiv. Till lärarnas hjälp har Supervisors (handledare) och lärarutbildare stått. Varje Supervisor har ansvarat för tio NFE-verksamheter där de också intervjuat föräldrar och barn vid tre tillfällen under året. Projektet har haft en projektkoordinator som ansvarat för hela projektet. Konkreta resultat efter insatsen: - 95% av eleverna i NFE-verksamheterna har flyttats upp till nästa klass (detta sker genom prov) - en NFE-kursplan har tagits fram - genom PTA och PTA-EC har medvetenheten om vikten av utbildning ökat i byarna. Bybor har engagerat sig i NFE-verksamheterna och bistått lärarna i planeringen av undervisningen och också sett till att det varit lugn och ro runt lektionerna. Bybor har i två byar också fått Panchayat-styrelsen att skriva under en resolution där de överlämnar byns Common house till skolan. Projektet har lagt stor vikt vid att bylärarna ska vara dalitkvinnor. Dels för att uppvärdera kvinnans roll, dels för att bryta kastförtrycket i och med att en dalit undervisar barn från högre kaster. 2/3 av lärarna är kvinnor. Samma siffra gäller även de föräldrar som engagerat sig i PTA. Det finns däremot endast en kvinna bland lärarutbildarna och en kvinna inom de högre befattningarna hos VCDS. Detta är ett problem som även VCDS är medvetna om. Vi märker dock att vi endast kan räkna med en förändring på sikt. Det indiska samhället är starkt patriarkalt, vilket inte heller organisationer som VCDS står fria ifrån. HIV/AIDS är ett av inslagen i NFE-kursplanen. Då VCDS vänner besökt Indien (juli 2006 och december 2006) har elever och lärare visat upp teckningar om vad viruset är och hur det sprids. Vid två tillfällen, 2006-12-07 och 2007-03-24, har föräldrarna från NFE-verksamheterna fått utbildning i HIV/AIDS.78 föräldrar deltog. 2. De stora kvalitativa förändringarna som gjorts i projektet jämfört med de ursprungliga planerna är att vi utökade antalet PTA-möten (från tre till fem), upprättade så kallade
PTA-EC (fyra möten) och ökade antalet utbildningstillfällen för NFE-lärarna (från fyra till åtta). Idén till att öka antalet PTA-möten och att inrätta PTA-EC kom till då ordföranden för VCDS vänners besökte VCDS i juli 2006 och grundar sig på uppfattningen att föräldrarna, och byinvånarna, är nyckeln för att insatsen ska lyckas dels på kort sikt, för projektet, dels på lång sikt, som en viktig metod i demokratiarbetet. Vissa skolor har även haft extramöten då en lärare hoppat av och en ny tvingats tillsättas. Vid ett tillfälle blev en lärare ifrågasatt av byn då de tyckte att läraren tagit aktiv ställning i Panchayat-valet (kommunvalet). Detta krävde ytterligare tillfällen till dialog. Eftersom byborna själva är ekonomiskt utsatta har VCDS och VCDS vänner fått stå för dessa extra möteskostnader. Det ökade antalet utbildningsdagar för NFE-lärarna beror dels på att lärarna ville ha detta (detta behov tydliggjordes under VCDS vänners besök i december 2006), dels på att vissa lärare hoppade av sina arbeten och nya lärare var tvungna att utbildas. En smärre förändring var att projektet nådde 29 byar istället för 30, som den ursprungliga planen var. Detta berodde på att intresset för NFE-verksamheten i en by var så stort intresse att VCDS beslutade att inrätta två skolor där. Totala antalet NFEverksamheter är således desamma, dvs. 30 stycken. I och med dessa förändringar förändrades också budgeten och det som skulle ha kunnat förändras är att vi från början hade haft en större budget. Detta utgjorde egentligen inget problem eftersom VCDS vänner hade, och har, pengar att skjuta till när budgeten reviderades. Dock blev det problematiskt för revisorn i Indien när mer pengar än vad som bestämts i budgeten skickades ner. Mer om detta under punkt 9. Det går inte att hoppas på mer än vad som genomförts under året. Rapporterna från den ordinarie skolan visar att nästan alla elever förbättrat sina skolresultat. Dessutom har ett mervärde i det omgivande samhället skapats då byborna engagerat sig i både i utbildningsfrågor som i övriga samhällsfrågor. Under VCDS vänners besök i juli 2006 och december 2006 besöktes alla NFE-verksamheter och möten hölls med NFElärarna. Det genomgående är att det uttrycks ett enormt behov från lärare och bybor om att NFE-verksamheterna behövs. Många elever har kommit tillrätta med sina läsoch skrivsvårigheter. Den matematiska kunskapen har ökat. Dessutom nämner lärarna att de har fått ökad respekt, och därigenom ökat självförtroende, i och med NFEverksamheterna. Många vittnar också om betydelsen av engagerade föräldrar. Visionen, den långsiktiga effekten, att främja samhällsutvecklingen på demokratisk grund bygger på idén att Indiens demokratisering går via daliternas och andra fattiga gruppers integrering i samhället och avskaffandet av den sociala och ekonomiska apartheid som denna del av kastsystemet utgör. Konkret innebär det att öka utbildningsnivån bland de socialt och ekonomiskt mest utsatta grupperna, att införa en mer demokratisk pedagogik, att öka medvetenheten i byarna om deras rättigheter och få de att organisera sig och att öka självförtroendet inom dalitbefolkningen. De långsiktiga resultaten kommer om först 10 till 20 år. Vi ser dock tydligt att denna metod är en fruktbar väg.
Det övergripande målet på kortare sikt, att VCDS ska kunna grunda en folkhögskola, Community College, kommer att ta tid. Även om det har visat sig att NFE är den vanligaste startpunkten för folkrörelser på den indiska landsbygden och att det då blir naturligt att använda detta som utgångspunkt för en folkhögskola så måste projektets 30 NFE-verksamheter stabiliseras och nå en ekonomisk hållbarhet innan målet om en folkhögskola kan uppnås. VCDS vänner har därför också fått stöd från Forum Syd i ytterligare två år, till och med 2009, för att nå detta nästa steg. 3. Kvällsskolorna har blivit väldigt attraktiva vilket gör att fler barn sökt sig till dem. Självklart är det positivt att barnen vill ha extra stöd, däremot skulle det behövas minst 30 skolor till för att kunna tillgodose behovet. Nu har VCDS tvingats göra ett urval. Vidare är det intressant att notera att byskollärarna låter barnen hjälpa till att sätta dagordningen för föräldramötena. Det har också uppkommit att intresset för olika typer av rättigheter (så som rätten till vatten och rätten till allmän plats för att driva skolan) har ökat bland de vuxna i byn i och med VCDS närvaro. I intervjuer har både lärare och elever betonat andra positiva effekter än de förväntade. Bland annat säger många elever att de fått bättre hygien. Lärarna ser ofta att elevernas social behaviour förbättrats, att deras attityd blivit mer positiv. Vissa elever har gått från att vara stökiga och oroliga till att vara lugna och fokuserade på skolarbetet. Föräldrarna återkommer till att TV-tittandet inte tar lika stor plats i barnens liv sedan NFEverksamheten startade. Ett stort problem är att lärare har slutat under läsåret. Detta beror på att de ska gifta sig eller att de får ett annat arbete med högre lön eller går vidare till högre studier (vilket i sig är positivt!). Ett problem har varit svårigheten att bedriva undervisning under regnperioden eftersom denna skedde utomhus i ett flertal byar. Vissa lärare vittnar också om sviktande närvaro bland eleverna och att en del föräldrar inte engagerat sig tillräckligt, till exempel då de i byn beslutade att föräldrarna ska bidra med något att äta på kvällen. 4. VCDS personal, byskollärarna, lärarutbildarna, handledarna och projektkoordinatorn utgör ca 65 personer. 30 skolor med drygt 30 barn i varje klass blir ca 1000 barn. Insatsen skedde i 29 byar med ca 70 personer per by (föräldrar och andra byinvånare) vilket blir ca 2030 personer. Av dessa är 2/3 kvinnor. Totalt nådde insatsen alltså ca 3095 personer. Alla inblandade är daliter och i och med att NFE-verksamheten bedrivs tätt tillsammans med bybor är det många som har påverkansmakt. Projektkoordinatorn, Supervisors och lärarutbildare har haft kontinuerliga möten då projektet diskuterats. NFE-lärarna har varit med och utvärderat projektet, bland annat då VCDS vänner besökt Indien. Föräldrarna i byarna har direkt inflytande på undervisningen och planeringen genom PTA och PTA-EC. Som nämndes ovan har eleverna i skolan fått sätta dagordningen till PTA-mötena vilket är ett sätt att tillämpa en demokratisk pedagogik. Eleverna har även kontinuerligt intervjuats av Supervisors. 5. Eftersom majoriteten av NFE-lärarna och PTA och PTA-EC är kvinnor, och att föräldrar och lärare är de som kommenterar, planerar och utvärderar projektet, så har insatsen gjort att kvinnor kommit till tals och på så vis erhållit makt att påverka projektets riktning. Som nämnts tidigare vittnar flera kvinnliga lärare och föräldrar att
de nu åtnjuter större respekt än tidigare av det omgivande samhället. Tendensen är också att det framförallt är kvinnor som gärna tar på sig ansvaret i projektets konkreta arbete. Denna förändring i maktförhållanden mellan könen märks dock mest i arbetet i byarna och under diskussionerna med personalen från VCDS. Själva organisationen VCDS har fortfarande män på de ledande positionerna, kvinnorna har befattningar som sekreterare och kassör. Detta har kommenterats och diskuterats mellan VCDS vänner och VCDS, och personalen inom VCDS är medvetna om problematiken. Det intressanta är att kvinnans underordning är ett centralt tema i alla samtal och diskussioner vi haft, och i alla rapporter vi fått. Det blir därför en kontrast när vi i VCDS vänner upplever att drivande kvinnor på golvet inte får positioner med större ansvar. Bilden är dock komplex. Idén med att anordna PTA-EC kom från Mrs. Ramani, VCDS kassör, och mottogs positivt av alla. Likaså är många kvinnor aktiva under de gemensamma möten som VCDS och VCDS vänner haft ihop. Utvecklingen är således positiv men långsam. 6. Arbetet med VCDS har fungerat bra. En stor del beror på att vi lärt känna varandra väl genom våra besök där och deras besök i Sverige. Det finns en stark vänskapsgrund som gör det lätt att arbeta utifrån eftersom alla som är engagerade i VCDS vänner har besökt VCDS och personalen i Indien vet vilka vi är. Att följa projektets planering är inte bara ett tekniskt åtagande utan också ett vänskapsband där vi arbetar för varandra. Båda organisationerna tror starkt på projektet och VCDS är imponerade av VCDS vänners arbete och engagemang. Projektet har varit väl strukturerat och VCDS personal vittnar även om att de fått stor hjälp av VCDS vänner organisering. Möten med alla projektets deltagare har hållits vilket också stärkt samarbetet. Vidare har VCDS vänner varit med i projektets alla delar under besöken i Indien. Det innebär att vi på plats varit med och fött fram nya vägar/möjligheter när projektet stått inför en svårighet. Tre exempel är diskussionerna kring kursplanens utformande i juli 2006 och utvärderingen av projektet i december 2006 där vi också arbetade fram de frågebatterier som Supervisors använder vid sina intervjuer med byskollärare, skolbarn och föräldrar. Dock märks att två kulturer möts. Det handlar inte om vad vi vill åstadkomma och hur vi ska gå tillväga utan att allt tar längre tid än vad vi beräknar. De två besök som VCDS vänner gjorde i Indien (juli och december 2006) var i efterhand nödvändiga för projektets riktning. Avslutningsvis tror vi att våra krav på VCDS kan ha varit för höga. Idén med intervjuer och föräldramöten var bra men arbetsbördan för VCDS personal har varit för hög. Vissa byar ligger långt ifrån vägar och busslinjer och är således svåra att ta sig till. Dessutom har flera bybor haft annat att tänka på, som mat för dagen (!), än att engagera sig i föräldraföreningarna. Projektet har inte heller kunnat betala ut några höga löner vilket i sig äventyrat att viktiga personer hoppat av. Det är lätt att vara engagerad och jobba 60 timmar i veckan om man bor i Sverige. 7. Ett lokalt övertagande av projektet har inte skett. Vi insåg ganska snabbt att det krävs längre tid än ett år för att starta upp projektet, få det stabilt och även lyckas skapa en ekonomisk hållbarhet i det. VCDS vänner ansökte även hösten 2006 till Forum Syd om att fortsätta projektet i ytterligare två år, fram till 2009, för att kunna skapa en ekonomisk hållbarhet, en ansökan som också beviljades. Under VCDS vänners besök i Indien i december 2006 stärktes ett lokalt övertagande då ett av målen med resan var att konkretisera projektets ekonomiska hållbarhet. Under ett möte med Supervisors
och projektkoordinatorn spaltade vi upp flera inkomstbringande alternativ som skulle finansiera de 30 NFE-verksamheterna efter projekttidens slut: - Högskolor som besöker VCDS, till exempel Lärarhögskolan i Sverige - Gymnasieskolor som besöker VCDS, till exempel Saltsjöbadens samskola i Sverige - Skapandet av ett utbildningsprogram inom jordbruk - Utbildning av indiska ideella föreningar (NGO:s) - Inkomster från VCDS egna ekologiska jordbruk - Samarbete med självhjälpsgrupper och ekologiska odlare - Donationer från högavlönade, engagerade indier Besöken från skolor i Sverige pågår idag men de besöken, liksom de övriga punkterna, måste utvecklas och fastställas. Häri ligger den stora utmaningen. 8. Råd till andra organisationer: - Se till att projektet är så konkret planerat som möjligt. - Se till att ha mätbara mål, så konkreta som möjligt. - Skapa ett schema över hela projekttiden så att alla inblandade vet vad de ska göra. - Diskutera budgeten med alla berörda parter - Lita inte till telefon och e-post som enda kommunikationsmedlen. Diskussioner på plats är nödvändiga för att undvika missförstånd och för att föra projektet framåt. - Träffa ALLA inblandade. VCDS vänners besök i byarna där diskussioner skett med elever, lärare och föräldrar är ovärderliga på flera plan. Dels erhålls en sann bild av projektets effekter, dels stärks själförtroendet hos alla berörda såväl i mottagarlandet som i Sverige. - Besök projektet så ofta som möjligt. Bara att träffas ger en enorm effekt vad gäller tillit och engagemang. - Håll utvärderingsmöten där de olika projektdeltagarna möts (lärare, lärarutbildare, kassör, projektkoordinator). Är alla projektfunktioner närvarande i utvärderingar blir mötena fruktbara och de lösningar på problem som föreslås blir realistiska och genomförbara. - Ett viktigt pedagogiskt verktyg är att mötenas form är platt där basen utgörs av smågruppsdiskussioner. På så sätt får alla sin röst hörd. - Inse att förändring sker långsamt och på sikt. Vår slutsats är att Non-Formal Education är en mycket effektiv väg fram till att nå resultat om man ska arbeta med demokrati på bynivå. Även om det krävs ett politiskt tryck från andra länder och från mottagarlandets styre/opposition går det inte att vänta på att pengar och demokrati ska sippra ner till dem som behöver det mest. Resurser måste läggas direkt på de socialt och ekonomiskt diskriminerade grupperna om omedelbara resultat ska uppnås. Annars går ytterligare en generation förlorad. Och ser man, som vi, att utbildning för alla är nyckeln till ett demokratiskt samhälle så är projekt som detta nödvändiga. Däremot måste man vara varsam med att sätta upp för höga mål inom ett för litet tidsspann. Att etablera ett antal NFE-verksamheter och få de att fungera är nog så gott. 9. Enligt den ursprungliga ansökan beviljades VCDS vänner 101 000 SEK av Forum Syd, och föreningens egeninsats skulle uppgå till 11 000 SEK. Dessa summor ändrades dock till 100 000 SEK respektive 12 000 SEK för att VCDS vänner skulle
kunna använda sin föreningsrevisor för slutrapporten. (Se e-postkorrespondens i bilaga 2.) Egeninsatsen har samlats in genom den årliga stödfesten som VCDS vänner anordnar, och genom de gåvor, såsom autogiroinbetalningar, föreningen får. VCDS vänner har även ca 30 medlemmar som betalar medlemsavgift. Dessutom har föreningen fått gott rykte i vänskapskretsen vilket till exempel gjort att personer som fyllt jämnt har, istället för presenter, önskat pengar som gått till föreningen. Dock räcker faktiskt den årliga stödfesten föreningen anordnat för att täcka in egeninsatsen. Dessa fester har dragit in 15 000 20 000 SEK per kväll. De fyra posterna i budgeten som har stora avvikelser är NFE material, drift, Utbildning, intr. lärare, Hem & Skola (PTA) och Administration i Sverige. Efter VCDS vänners resa till Indien i juli 2006 beslutade VCDS vänner att öka egeninsatsen med 27 000 SEK, till en total projektbudget på 139 000 SEK. Det behövdes främst pengar till lärarlöner, PTA-möten och utbildningsdagar för lärarna. Dessa pengar har använts i projektet men syns dock inte i budgeten eftersom revisorn i Indien inte godkänt denna kostnadsökning då det inte funnits något dokument som beviljar en utökad budget utöver den ursprungliga projektkostnaden. Den reella projektkostnaden är således inte reviderad. Denna omständighet är oerhört olycklig men svår att förutse för oss i VCDS vänner. I bilaga 3 finns revisionsrapporten från Indien och ett utdrag från överföringarna från VCDS vänner till VCDS som visar att pengarna överförts. Projektet har således kostat 139 000 SEK och inte 113 200 SEK som revisionen visar. Eftersom vi utökade antalet PTA-möten och upprättade PTA-EC ökade även kostnaderna för Hem & Skola (PTA). Posten Utbildning, intr. lärare ökade eftersom antalet utbildningstillfällen för lärarna ökade efter att de själva uttryckte den önskan. NFE material, drift minskade framförallt därför att de två ovannämnda posterna tog mycket resurser. Vad gäller Administration i Sverige upptäckte vi att de enda omkostnader VCDS vänner hade var överföringskostnaderna och telefonkostnaderna. De sistnämnda beslutade vi att stå för privat. I realiteten ska alla posterna, förutom Administration i Sverige, vara högre. En viktig utgiftsökning som inte syns är att lärarnas löner höjdes. Detta berodde dels på att de har många arbetsuppgifter, med undervisning sex dagar i veckan och PTA och PTA-EC möten samt den månatliga rapporteringen, dels på att det gällde att minska risken att de söker sig till bättre betalda jobb. En sista orsak till att vi valde att öka projektbudgeten berodde på insikten att ett förändringsarbete som innefattar utbildning och attityder tar tid. Det var svårt att växa med 20 nya NFE-verksamheter på bara ett år och få dem att fungera, och att hitta passande lärare. Insatsen har tagit mycket tid och energi samt kräver kontinuerlig uppföljning med resor, möten och diskussioner med byinvånare och lärare. Vi kommunicerade tidigt med vår dåvarande handläggare på Forum Syd, Charlotte Backlund, om att vi skulle öka budgeten. Hon meddelade att det inte krävdes något godkännande vad gäller budgetökningar som beror på en ökad egeninsats. 10. Pengar har sänts till VCDS i Indien vid två tillfällen; 2006-06-22 överfördes 54 000 SEK (334 229,30 Rupies) och 2006-12-18 överfördes 85 000 SEK (553 639 Rupies).
Vid första överföringen låg växelkursen på 6,19 Rupies per 1 SEK och vid andra överföringen låg växelkursen på 6,51 Rupies per 1 SEK. Budgeten har sammanställts efter 6,39 Rupies per 1 SEK. Ort och datum: Underskrift och namnförtydligande av firmatecknare Underskrift och namnförtydligande av firmatecknare