Studiematerial om Attac En annan värld är möjlig!
Är det så säkert att det är dödsryckningar världen befinner sig i? Kan det inte lika gärna vara födslovåndor? Okänd Välkommen till Attac! En annan värld är möjlig! är en slogan som började synas omkring år 2000. Men en annan värld kan ju se ut på flera sätt. I Attac arbetar vi för en värld med fördjupad demokrati och rättvisa, globalt och lokalt. Därför vill vi att alla ska kunna känna sig välkomna i Attac. I en rättvis värld behövs alla typer av människor och i Attac vill vi att alla ska kunna bidra med det man själv har lust och tid till för att göra en sådan värld möjlig. Men för att Attac ska kunna fungera som en oberoende organisation är det viktigt att vi får in medlemsavgifter och gåvor. Utan dessa fria pengar ökar beroendet av olika bidrag. Om du inte redan nu är medlem i Attac, så uppmuntrar vi dig att gå med snarast. Mer information om våra olika medlemskap finns på vår hemsida www.attac.se. Vi hoppas att du ska ha glädje av Attac Sveriges studiematerial För att vi lätt ska kunna uppdatera eller lägga till ett kapitel har vi valt att inte binda in materialet. Detta påverkar också innehållsföreteckning och sidnumrering (som helt saknas). Vi har också försökt hålla isär frågorna och behandla dem i separata kapitel. Vi vill att det ska vara ett levande material som är lätt och praktiskt att använda. Lika levande som Attac alltså! Några kapitel handlar om Attac som organisation, men de allra flesta handlar om de sakfrågor Attac jobbar med. Varje kapitel tjänar som en introduktion till ett ämne och var och en kan sen välja att fördjupa sig efter intresse. Vår förhoppning är att litteraturtipsen i slutet av kapitlen ska underlätta till fördjupning i den bredd varje fråga inbegriper. Alla kommentarer och reaktioner emottages tacksamt! Vi vill passa på att tacka alla som bidragit med research, skrivande, korrekturläsning och redigering, bland dem Kajsa Åkerström, Johan Sanne, Ayna Rönnblom, Veronika Skärlund, Beatrice Jansson, Åsa Ågren, Sofia Kjellén och Anton Andreasson. Materialet har tryckts av Centraltryckeriet i Alingsås och finansieringen har skett med stöd från Sida genom Forum Syd. De har inte medverkat vid utformningen av materialet och tar heller inte ställning till de synpunkter som framförs. Ska du dra igång en studiecirkel eller vill du sprida materialet vidare bland vänner beställ fler exemplar via info@attac.se. Du kan också hämta dem på attackontoret i Solidaritetshuset i Stockholm. Adress: Tegelviksgatan 40. Tel: 08-6447523. Det går också bra att ladda ner materialet som PDF via www.attac.se/medlem/3353/studiematerial-om-attac. På vår hemsida www.attac.se hittar du löpande information om våra frågor och aktuella aktiviteter.
Väl formar den starke med svärdet sin värld väl flyga som örnar hans rykten; men någon gång brytes det vandrande svärd och örnarna fällas i flykten. Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort. Ur Det eviga, 1810 av Esaias Tegnér Vad vill Attac? En annan värld är möjlig! är en slogan som började synas omkring år 2000. Men vad betyder den? En annan värld kan se ut på flera sätt. Attac arbetar för en värld med fördjupad demokrati och rättvisa, globalt och lokalt. Vi lever i globaliseringens tid. Att vara för eller emot globalisering saknar mening om inte innehållet förklaras - globalisering kan betyda många olika saker. Attac arbetar för en värld präglad av demokrati och rättvisa, en värld som bejakar mångfald och som sätter mänskliga rättigheter och ekologisk hållbarhet före kortsiktigt vinstintresse. Sedan 1970-talet har världen upplevt vad som kan kallas en företagsledd globalisering. Denna utveckling har lett till ökad makt för transnationella företag, kapital- och finansmarknader och allt mindre inflytande och handlingsutrymme för demokratiska institutioner. Med löften om marknadskrafternas välsignelser, under paroller om frihandel och avregleringar, har världen stöpts om till att gynna de redan rika och hålla de fattiga kvar i fattigdom och maktlöshet. Många märker av konsekvenserna, men orsakerna förnekas av samtidens makthavare. Trots global tillväxt och betydande tekniska framsteg växer de sociala och ekonomiska klyftorna, allra mest där de nyliberala recepten tillämpas mest strikt. Samtidigt som vissa grupper gynnas försämras livsvillkoren för andra; klyftorna mellan rika och fattiga i världen ökar. På landsbygden i fattiga länder slås miljontals bönder ut i den hårdnande konkurrensen med rika länders livsmedelsindustri - med arbetslöshet, extrem fattigdom och växande migrationsströmmar till slumområden och kåkstäder som följd. Som ett resultat av detta bor i dag för första gången mer än halva jordens befolkning i städer. I jakten på ökade vinstmarginaler och nya marknader utnyttjas människors brist på verkliga alternativ, och samtidigt åsidosätts ekologiska hänsyn som i sig blir ett problem, kanske mest direkt påtagligt för fattigare länder. I konkurrensens namn utarmas fackliga rättigheter, löner pressas ner och arbetsmiljö och anställningsvillkor försämras. På många håll avregleras, privatiseras, och nedmonteras gemensam välfärd. Gemensamma resurser säljs ut, ofta utan demokratisk förankring under tryck från mäktiga länder och företag. Globala och regionala institutioner, som EU, WTO, IMF och Världsbanken, har vuxit fram, men har odemokratisk struktur och domineras i stort av ett nyliberalt tänkande, traditionellt starka länder och ekonomiska krafter. I praktiken har de ofta agerat motor för det Attac kallar företagsledd globalisering.
För att återerövra demokratins möjligheter behövs en kraftfull offensiv mot det cyniska marknadstänkande som genomsyrar samhället och världen. Med Attacs och de sociala forumens grundläggande motto - En annan värld är möjlig - vill vi lyfta demokratins möjlighet att förändra världen. Detta betyder att Attac bygger sina förslag och ställningstaganden på medlemmars, forskares och sociala rörelsers erfarenheter och kunskaper. Dessa finns och verkar i det världsomspännande nätverk som kallas globala rättviserörelsen. Ingen färdig mall För att återerövra och fördjupa demokratin lokalt krävs djupgående förändringar globalt, d.v.s. en demokratisering på global nivå. Attac är medvetna om att global demokrati inte är möjlig utan lokal förankring och lokal demokrati, och ambitionen är därför att verka både lokalt och globalt för att främja demokrati. Uppgifterna är inte enkla. Ibland tvingas Attac agera motståndskraft och sätta fokus på att blockera eller bromsa pågående utveckling, men den grundläggande idén bygger på att ta fram och lyfta alternativ. Vi har ingen färdig mall för hur en framtida värld skall se ut; demokratiska processer leder till olika lösningar i olika delar av världen. Däremot har Attac en rad konkreta och realiserbara förändringsförslag för att öppna dörrarna till en annan värld. Den internationella debatten har dominerats och domineras av det så kallade kriget mot terrorismen. Attac menar att global säkerhet inte kan vinnas med våld och att krig ökar klyftorna i en värld där resurserna redan är ojämnt fördelade. En rättvis och demokratisk världsordning är en förutsättning för säker och hållbar utveckling. Attac är en organisation som tror på demokrati och dess inneboende värderingar. Därför förordar Attac en fredlig kamp för global rättvisa genom socialt motstånd. Oberoende I en rättvis värld tror Attac att det behövs alla typer av människor, organisationer, sociala rörelser och nytänkande institutioner. Var och en ska kunna bidra med det man själv har lust tid och resurser till. Det är också viktigt att vi får in medlemsavgifter och gåvor. Utan dessa fria resurser ökar beroendet av olika bidrag, vilket gör att verksamheten alltmer styrs av bidragsgivarna. Olika sorters medlemmar och olika resurser bidrar till att göra Attac som organisation levande och oberoende. F ö r m e r i nf o r m a t i o n o m v a d A t t a c v i l l www.attac.se På Attac Sveriges hemsida hittar du aktuell information om hur och med vad Attac arbetar. www.attac.se/attac/3024/programfoerklaring Läs Attac Sveriges programförklaring längst bak i studiematerialet, eller på hemsidan. Boktips America Vera-Zavala och Johan Norberg: Ett annat Sverige är möjligt Pocky, 2006. America Vera-Zavala: Deltagande demokrati Agora, 2003. America Vera-Zavala och Johan Norberg: Global rättvisa är möjlig Pocky, 2001. Anika Agebjörn och Annika Elmqvist: Sänkt pris, kort datum Leopard förlag, 2004. Red. Anna-Lena Lodenius: Global Respekt. Grundkurs i globalisering och mänskliga rättigheter Olof Palmes Internationella Centrum, 2004. Bim Clinell: Attac - gräsrötternas revolt mot marknaden Agora, 2000. Red. Jens Ergon: En annan värld är möjlig Manifest förlag, 2001. 24 artiklar om globaliseringens effekter, sociala klyftor, frihandel, nyliberalism, m.m.
ett förändrat beteende bland män, särskilt rika män, kan vara en nyckelfaktor i arbetet för minskade klimathot och alla människors möjligheter att åtnjuta hållbar utveckling. Ur studien En studie om jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling av Gerd Johnsson-Latham på Utrikesdepartementet, 2007 Genus och Miljö Två viktiga perspektiv i kampen för en annan värld Attac Sverige jobbar inte specifikt med genus- eller miljöfrågor men vår avsikt är att de frågor vi jobbar med ska genomsyras av ett genus- och miljöperspektiv. I en spekulativ jakt på ökade vinstmarginaler och nya marknader exploateras människor samtidigt som de uppmanas till ökad konsumtion. I konkurrensens namn åsidosätts mänskliga rättigheter och ekologisk hänsyn. Global rättvisa innebär att skapa förutsättningar för en jämlik fördelning av våra gemensamma resurser. Attac och genus Det går inte att åstadkomma fördjupad demokrati och rättvisa värd namnet utan att synliggöra och arbeta med det faktum att en majoritet av världens fattiga och exploaterade människor utan rättigheter är kvinnor. På grund av patriarkala strukturer som låser fast kvinnor i utsatta positioner, slår den nyliberala utvecklingen hårdast mot just kvinnor. Genom sociala konstruktioner har män och kvinnor getts olika roller och ansvar, vilket innebär att vi påverkas olika av politiska beslut, oavsett om det handlar om handelsregler eller privatiseringar av offentlig verksamhet. Med genus avses just denna sociala konstruktion av våra kön och vad som anses vara kvinnligt respektive manligt. Om hänsyn inte tas till detta perspektiv i alla sammanhang återskapas och befästs de strukturer som gynnar män, som grupp, på bekostnad av kvinnor, som grupp. Det finns otaliga exempel på varför det är viktigt för Attac att inkludera ett genusperspektiv. Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken har länge behandlat internationell handel, ekonomisk tillväxt och utvecklingspolitik könsblint, trots att det inte råder några tvivel om att kvinnor och män påverkas olika: Inom den exportorienterade industrin i utvecklingsländer ökar antalet kvinnor och det finns flera skäl till att unga kvinnor efterfrågas. Dels kostar de företaget mindre då kvinnor får sämre betalt men de anses också traditionellt lättare att bestämma över. I stora delar av världen är det kvinnor som ansvarar för odling av mat till den lokala marknaden och för familjen livsmedelssäkerhet, vilket innebär att inriktningen mot produktion för export också påverkar män och kvinnor olika.
På många håll har kvinnor inte rätt att äga eller ärva jord och de saknar ofta tillgång till viktiga insatser för att klara sig i en hårdnande konkurrens. Generellt ansvarar kvinnor i fattiga länder för hämtningen av vatten och påverkas därför främst när vattentillförseln inte fungerar. Det är inte bara män och kvinnor som grupp som påverkas olika; kvinnor och män med invandrarbakgrund har i Sverige annorlunda förutsättningar jämfört med utbildade kvinnor och män födda i Sverige. Denna analys är viktigt att ha med sig i diskussionen om välfärd och hållbar utveckling. Kvinnor, men även män, har på olika håll i världen inte fullgoda demokratisk rättigheter och/eller utesluts fortfarande från många sammanhang och institutioner. Trots att kvinnor utgör hälften av jordens befolkning är makten inte fördelad därefter. Det går inte att bara inkludera kvinnors olika erfarenheter och intressen i redan befintliga institutioner som formats av män, det krävs mer radikala grepp än så. Attac arbetar för en annan, mer rättvis värld där alla bidrar till att forma den värld vi lever i. I en demokratisk, inkluderande och rättvis värld krävs att alla kan delta på samma villkor i de processer som formar samhället för att komma dit behövs kunskap om vilka olika förutsättningar olika människor har idag. Men det är också viktigt att ha med sig genusperspektivet i vardagliga sammanhang. Detta är anledningen till att Attac arbetar aktivt med demokratiska och inkluderande mötesformer. Det betyder att alla ska kunna delta på samma villkor; att var och en ska få utrymme att komma med idéer och till tals, och att ingen ska känna sig kränkt, förlöjligad eller exkluderad. Detta är för Attac kärnan i all demokratisk verksamhet. Attac och miljö Attacs arbete för en rättvis värld är i allra högsta grad en fråga om miljön. Fattigdom och miljö hänger ihop och miljöförstörelse är ett hot mot allt Attac vill ökad global rättvisa och demokrati. Miljöförstöringen hämmar utveckling i världen och skapar fattigdom. Torka, skogsavverkningar och utfiskning medför mindre naturresurser och försörjning blir en kamp om de få resurser som finns kvar. Konflikter och flyktingströmmar beräknas öka till följd av klimatförändringarna och detta kommer också att ha förödande effekter på utvecklingen. Fattiga människor som lever på marginalen och bor i geografiskt sårbara områden drabbas hårdast av miljöförstörelsen och har inte möjlighet att förbereda sig inför naturkatastrofer. Det finns en stark koppling mellan en mer ansträngd miljö och den nyliberala politik som Attac kritiserar. I dag går kortsiktiga ekonomiska intressen före miljöhänsyn, och våra naturresurser konsumeras upp i en allt för snabb takt. WTOs, IMFs och Världsbankens politik har inte bara skapat sociala problem utan även miljömässiga problem som i sin tur spär på de sociala orättvisorna. I den handelspolitik som förs av WTO och genom olika bilaterala avtal, finns en tydlig linje - all export är bra export. Det spelar ingen roll om exporten består av timmer från en regnskog eller tröjor gjorda av barnarbetare. De orättvisa handelsavtalen tar heller inte hänsyn till den miljöförstöring som produktionen av en vara medför. Länder i Syd som främst exporterar råvaror får ofta ett pris för sina råvaror som inte täcker produktionen av varan, om man räknar med de ekologiska kostnaderna. Kostnaderna för bland annat sämre odlingsmöjligheter och ökad ohälsa täcks inte av exportpriset - på så sätt skapas en ekologisk skuld.
Syftet med IMFs och Världsbankens politik har varit att minska Syds skuld till Nord men man kan fråga sig om inte Världsbanken och IMFs skuldpolitik istället ökat Nords ekologiska skuld till Syd? Miljökraven på deras projekt har i princip varit obefintliga och Världsbanken har exempelvis gett stora ekonomiska stöd till utvinning av palmolja, en sektor som kritiserats hårt för dess miljöeffekter. Därtill har organisationernas strävan efter en ökad export många gånger medfört en överproduktion, något som har pressat ned råvarupriserna ytterligare. Det är svårt att räkna ut exakt hur stor den ekologiska skulden är. Hur mycket kostar ökad ohälsa eller ett förstört vattendrag? Det är även svårt att hitta en rimlig tidsavgränsning västvärlden byggde redan under kolonialismens dagar sitt välstånd på billiga naturresurser från många av dagens fattiga länder. Slutligen är ansvarsfördelningen oklar - Kina har idag en mycket smutsig industri men produktionen av varorna styrs av företag i Väst, där också huvuddelen av konsumtionen sker. Vilket land ska då stå till svars för Kinas utsläpp? Trots att den ekologiska skulden är svår att beräkna visar den på en miljömässig orättvisa, som dagens handelssystem skapar och förstärker, samt tydliggör de enorma kostnader som miljöförstöringen medför. Och framtiden? För att kunna förebygga framtida miljöproblem är det viktigt att komma åt de faktorer som skapar problemen. Vi måste med andra ord arbeta för en hållbar ekonomisk politik. Men detta arbete har tyvärr liten effekt på den miljö som redan är förstörd. Klimatförändringarna väntas kosta samhället ofantliga belopp och om vi ska klara denna ekonomiska ansträngning kommer det krävas ett väl fungerande och effektivt skattesystem. I framtiden kan även skatter fylla en funktion som ett viktigt globalt styrmedel. Attac har länge lyft möjligheterna med globala skatter. Nu börjar acceptansen för sådana skatter växa och det finns en medvetenhet om att globala problem kan lösas med globala medel. Därför är globala miljöskatter ett effektivt sätt att reglera den globala ekonomin och åstadkomma hållbar utveckling. Attac vill skapa en rättvis och demokratisk lösning på de globala miljöproblemen. Det får inte bli som i andra globala samarbeten - att ett fåtal ekonomiskt starka länder dominerar. Vi tror inte att marknaden kommer att kunna lösa miljöproblemen i tid eller att det räcker med individuella handlingar för den delen. Det krävs även politisk vilja; att ekologisk och hållbar utveckling ställs före kortsiktiga ekonomiska intressen. Först då kan en rättvis och hållbar ekonomisk globalisering åstadkommas. Lästips Rapport till Miljövårdsberedningen, MVB 2007:02 av Gerd Johnsson-Latham, Utrikesdepartementet: En studie om jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling http://www.sou.gov.se/mvb/pdf/rapport_ svenska.pdf Al Gore: En obekväm sanning, Malmö Damm förlag, 2007 Mark Lynas: Oväder, Ordfront, 2005 Mark Lynas: Sex grader, Ordfront, 2007
The best policy would be a global carbon tax that forces us to pay for our contribution to global warming. Johan Norberg, samhällsdebattör Globala skatter - En möjlighet att motverka fattigdom och spekulation Organisationen Attac skapades ursprungligen för att verka för en s.k. Tobinskatt, nu ofta kallad CTT. Det var den franska tidningen Le Mondes chefredaktör Ignacio Ramonet som startade den process som ledde fram till Attac-rörelsens födelse. Ramonet tyckte det var på tiden att en rörelse grundades för att driva fram en beskattning av kapitalomflyttningar, enligt den modell som utarbetats av James Tobin, nobelpristagare i ekonomi 1981. Skatten skulle vara låg, kanske 0,1 procent eller t.o.m. 0,05 procent. Detta för att den inte skulle hindra viktiga och välgrundade investeringar, med samtidigt skulle den ha en dämpande effekt på de tidstypiska blixtsnabba transaktioner som drar nytta av tillfälliga kursändringar. Då det dagligen rör sig om enorma summor som köps och säljs på den globala marknaden skulle man kunna få ihop avsevärda belopp till avskrivningar av fattiga ländernas skulder, och höja människornas levnadsstandard. Tobin lade fram sitt förslag 1978, och ända till sin död 2002 förespråkade han skatten. Attac går dock betydligt längre än Tobin både när det gäller vad skatteintäkterna borde användas till och i vår kritik av Världsbanken, IMF och WTO. Under de tre senaste decennierna har spekulativt inriktade finansiella transaktioner växt snabbare än produktion och världshandel. Valutahandelns omfattning mäts av Bank for International Settlements vart tredje år. Mellan mätningen 1998 och 2001 sjönk handelns omfattning med 20 procent till 1200 miljarder om dagen, tre år senare, 2004, var ökningen hela 57 procent vilket motsvarar en nivå som överträffade den från 1998 med 26 procent. Det mesta av valutahandeln är kortsiktiga placeringar, utan närmare koppling till handeln med varor och tjänster. 40 procent av valutahandeln är så kallade spotaffärer, d.v.s. rörelser ut och in i en valuta inom två dagar. För ytterligare 40 procent av valutahandeln tar det högst sju dagar att lämna en valuta och sedan återkomma. Med andra ord - valutahandeln handlar i huvudsak om risksäkring och spekulationer i valutakursrörelser. I snitt är endast två procent av valutahandeln kopplad till handeln med varor och tjänster, en andel som varit konstant under de senaste femton åren. Orsaken till den snabba ökningen av valutahandeln ska därför sökas i avregleringarna av världens valutamarknader och i den nya teknikens utveckling som tillsammans möjliggjort den snabba ökningen av valutahandeln. Spekulativa vågor hotade alltså både produktion och ansvarsfull ekonomisk politik redan i mitten av 1970- talet, vilket hängde samman med framväxten av den s.k. euro-marknaden - där tillgodohavanden i utländsk valuta, huvudsakligen amerikanska dollar, kunde lånas ut i västeuropeiska bankfilialer nästan utan begränsningar. Det var på denna marknad som de s.k. petro-dollarna placerades efter Opecs höjning av oljepriset 1973 1974. Följden blev en spiral av utlåning, framför allt till fattiga länder, vilket bäddade för den skuldkris som var ett faktum knappt ett årtionde senare.
Vad har hänt hittills? Mycket har hänt sedan idén om CTT väcktes. År 2001 beslutade Frankrike att införa en global transaktionsskatt på valutahandel så snart som övriga medlemsländer i EU ställer sig bakom förslaget. I juli 2004 beslutade det belgiska parlamentet att anta en liknande lag och på liknande villkor som Frankrike. I september 2004 presenterade Brasilien, Chile, Frankrike och Spanien tillsammans med FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan en rapport som diskuterade förslag till finansiella lösningar för att utrota fattigdomen. Rapporten fastslår att en skatt på valutahandel är tekniskt genomförbar på global nivå. Heikki Patomäki, professor i Internationella relationer vid Helsingfors universitet, beskriver utvecklingen och dagsläget ungefär så här: Fram till asienkrisen 1997 1998 styrdes intresset för en Tobinskatt/CTT främst av de finansiella krisernas uppgångar och nedtrappningar. När rubrikerna om kriserna försvann, försvann också intresset för CTT. Av de över 200 större finansiella kriser som ägt rum sen slutet på 70-talet, med mer än 80 valutakriser inblandade, har de mest vittomfattande ägt rum sedan 1990. Den mexikanska krisen 1994 1995 med dess efterverkningar och den asiatiska krisen 1997, som spreds till Ryssland och Brasilien 1998, blev en väckarklocka för hela världen. Delvis som en reaktion på detta växte en mer organiserad och systematisk global kampanj för CTT fram, reaktionerna förstärktes också av den allmänna besvikelsen över den rådande nyliberala globaliseringspolitiken, vilket även bidrog till uppkomsten av World Social Forum 2001. År 2004 hade effekterna av den asiatiska krisen huvudsakligen blåst över. Många frivilligorganisationer såg den belgiska CTT-lagen som kom i juni 2004 som ett viktigt genombrott. Men Patomäki menar att en CTT i linje med det ursprungliga förslagets avsikter och inriktning inte finns för närvarande. Han menar att det som nu står på dagordningen är en nyliberal version av en skatt vars syfte från början var att skapa en alternativ finansiering av utvecklingsinsatserna. Det råder också olika uppfattningar bland CTT-förespråkarna om hur en valutabeskattning ska genomföras; somliga anser att det räcker med att enskilda länder eller EU inför den, andra kämpar för att få tillstånd regelförändringar som gäller hela världen. Sedan ett par år tillbaka arbetar en mängd organisationer tillsammans i ett europeiskt nätverk för införandet av en global valutahandelsskatt, European Currency Transaction Taxation Network (ECN), där Attac Sverige är medlem. Representanter från organisationer i bl.a. Tyskland, Frankrike, Belgien, Storbritannien, Italien, Norge, Sverige och Spanien träffas några gånger om året för att informera varandra om hur frågan utvecklas i de olika länderna och för att diskutera och planera det fortsatta arbetet. Inom ECN finns det två huvudförslag om hur en global skatt på valutatransaktioner skulle kunna genomföras. Det ena förslaget kallas Spahns tvåstegsförslag och går ut på att man har två olika skattesatser - en mycket låg som normalt används och en ganska hög som enskilda länder kan ta till som nödbroms om deras valuta utsätts för ovanligt stor spekulation. Detta förslag stöds av de brittiska organisationerna som arbetar med globala skatter. Det andra förslaget har lanserats av ovan nämnde Heikki Patomäki, som menar att man bör hålla fast vid Tobins ursprungliga idé med en enda skattesats. Patomäki menar att Spahns förslag inte på ett tillfredställande sätt kan överföra makten över finanspolitiken till demokratisk kontroll. För att verkligen ändra på de rådande världspolitiska strukturerna måste man ta ett helhetsgrepp
och inrätta en ny global institution som är skild från FN, Världsbanken och IMF, menar han. Attac Sverige har ännu inte tagit ställning mellan de olika förslagen. Inte minst tack vare Attacs påtryckningar sällade sig Sveriges biståndsminister Carin Jämtin (s) våren 2006 till den skara som är positiv till införandet av globala skatter. Tyvärr intog övriga regeringen en helt annan hållning och motioner rörande skatt på valutatransaktioner avslogs med oklar motivering. Institutioner såsom IMF och Världsbanken har börjat intressera sig för globala skatter och vid ett gemensamt möte våren 2005 utarbetade dessa en skrift om olika lösningar för Millenniemålen där globala skatter presenterades som en av lösningarna. En anledning till att de globala skatterna nu diskuteras på hög nivå igen kan vara att det politiska etablissemanget har satsat mycket prestige på FN:s Millenniemål. Det är uppenbart att nya medel behövs för att uppnå målen, vilket har gjort förslagen om olika sorters beskattning aktuella. Millenniemålen är nu i centrum för utvecklingsarbetet runt om i världen och för första gången finns en gemensam agenda för den globala utvecklingen. Andra globala skatter Det finns idag, förutom förslaget om en skatt på valutaväxlingar, en rad mer eller mindre utvecklade idéer om hur ytterligare medel skulle kunna samlas till att uppnå Millenniemålen. Av dessa förslag har Attac endast tagit ställning till förslaget om en internationell skatt på flygtransporter. Vi menar att en sådan skatt har dubbel verkan då den minskar utsläppet av koldioxid samtidigt som intäkterna kan användas till fattigdomsbekämpning. Några av de förslag som diskuteras nu är: Koldioxidbeskattning: Syftet är att ersätta användningen av fossila bränslen med mer långsiktigt hållbara alternativ. Skatt på flygresor eller flygbränsle: Ett annat förslag är en avgift på varje flygbiljett eller varje liter flygbränsle. De som flyger mest, den välbeställda minoriteten av världens befolkning, skulle då också få betala mest. En sådan skatt skulle troligen ge positiva effekter även för miljön. Beskattning av transnationella företag: Många företag undgår helt eller delvis att betala skatt genom att utnyttja kryphål i lagen. Avgift för utnyttjande av den yttre atmosfären: Jordens yttre atmosfär ses som allmännytta. Idag finns ett stort antal kommersiella satelliter i omlopp. Utrymmet är inte obegränsat; en avgift kan vara befogad. Skatt på handel med aktier och obligationer: I Storbritannien har man under flera år haft sådana avgifter. De satsningar som gjorts hittills för fattigdomsbekämpning och mot miljöförstöring är långtifrån tillräckliga. Om aktiviteten inte tilltar kommer målet med en halverad fattigdom år 2015 inte att uppnås. Fattigdomsbekämpning har traditionellt främst handlat om olika former av bistånd, skuldavskrivningar eller investeringar. Sådana initiativ är trots goda avsikter en konsekvens av sneda maktförhållanden - internationella skatter skulle kunna innebära ett nytt sätt att tänka. De skulle kunna
vara ett sätt att finansiera gemensamma nyttigheter som vatten, grundläggande sjukvård och utbildning samt användas till att omfördela inkomster och främja den sociala utvecklingen. F ö r m e r i nf o r m a t i o n o m G l o b a l a S k a t t e r www.attac.se/naetverk/tobinnaetverket På Attac Sveriges hemsidas Tobinavdelning presenteras aktuell information om utvecklingen av globala skatter. www.nigd.org Hemsida där mer information om Patomäkis vision finns. www.tobintax.org.uk Hemsida där mer information om David Hills vision, det vill säga Spahns tvåstegsförslag, finns. Här kan du också prenumerera på Tobin Tax Update, som är ett nyhetsbrev med färsk information om globala skatter. Boktips Björn Elmbrant: Hyperkapitalismen, Atlas 2001. Gustavo Capdevila: Globalisation Should Pick Up Hunger Tab, 2004. Brasilien, Chile och Frankrikes statsministrar ser ett behov av en skatt på valutatransaktioner för att bekämpa fattigdomen och nå FN:s Milleniemål. Heikki Patomäki & Lieven A Denys: Draft Treaty, 2002. Ett detaljerat förslag för tobinskattens införande, färdigt att underteckna. Ingemar Lindberg: Den globala kapitalismen - och det nya motståndet, Atlas 2005. James Tobin m fl: Tobinskatten, Agora 2001. För första gången publiceras i denna bok James Tobins ursprungsartikel där han föreslog Tobinskatten på svenska. En rad politiker, opinionsbildare och ekonomer fördjupar i sina inlägg kunskapen och debatten om Tobinskatten. Kenneth Hermele: Vad kostar framtiden? Ordfronts förlag, 2002. Boken behandlar läget i Sverige och i världen, globaliseringen effekter, tillväxtens gränser och den hotade miljön. Kenneth Hermele: Det Globala Kasinot: Och Dess Kritiker Från Keynes Till Tobin, Ordfronts förlag, 2001. Hur det globala kasinot uppstått och vad som kan göras för att tämja den tygellösa kapitalismen. Naomi Klein: Chockdoktrinen, Ordfront 2007. Örjan Appelqvist m fl: Globalisering i baklås, maj 2001. En rapport om varför tobinskatten behövs, hur den fungerar, vanliga invändningar mot en tobinskatt, samt vad som kan göras för att förverkliga en tobinskatt.
Tax competition is the only agent of productivity for governments it is the only competition they have Jacques de Saussure, schweizisk bankman i en undersökning i The Economist, 24 februari 2007 S k a t t e r ä t t v i s a - Återställ möjligheten att beskatta! Stora företag och rika individer använder både lagliga och olagliga metoder för att undvika sin plikt att bidra till samhällsinkomsterna genom att betala skatt. Därmed vältrar de över skattebördan på vanliga medborgare och mindre företag som skulle kunna beskattas lägre om alla var med och betalade. Ett flertal parlament hävdar idag att skatteintäkterna är för låga för att social rättvisa ska kunna uppnås i form av offentliga tjänster. Privatiseringar och avregleringar inom den offentliga verksamheten presenteras som den enda lösningen. Vi argumenterar istället för skatterättvisa - att återställa möjligheten att beskatta även vinnarna i den nyliberala globaliseringen. Skatteflykt sker idag i global skala och enligt Tax Justice Network beräknas de tillgångar som hålls i skatteparadis, utan någon beskattningsmöjlighet, utgöra en tredjedel av de totala globala tillgångarna. Hälften av all världshandel uppskattas passera genom skatteparadis, vilket sker för att företag ska kunna placera sina vinster där och undvika beskattning i de länder där verksamheten faktiskt bedrivs. Nätverk av banker, advokater och revisorer skapar komplexa och hemliga finansiella strukturer för att försvåra insyn och möjliggöra skatteflykt. I stället för att ställa skattesmitarna inför krav ges de faktiska möjligheter att välja om de vill betala skatt eller inte, ett beteende som är ekonomiskt ineffektivt, socialt destruktivt och djupt oetiskt. Fattiga länder beräknas förlora skattetillgångar till ett värde högre än deras årliga bistånd. En ökning på bara en halv procent av flödet tillbaka till de fattiga länderna från tillgångarna i skatteparadisen skulle kunna ge tillräckligt med pengar för att finansiera ett av FN:s Millenniemål; att halvera fattigdomen till år 2015. Nu går utvecklingen i stället mot att Millenniemålen riskerar att gå om intet, och en av anledningarna är de enorma skattelättnader som många fattiga länder erbjuder företag för att locka dem att investera i landet. Stora mängder kapital går även från de fattiga länderna direkt till skatteparadis, vilket också gör att Millenniemålen blir än svårare att uppnå om inga förändringar görs. Trenden med minskade skatteintäkter hotar demokratin, en global skattekonkurrens har utvecklats och stater tävlar om att erbjuda företag den lägsta skatten. Skatteparadisen blir fler och fler och världens rikaste finansiella centrum blir ännu rikare, skatter från stora företag uteblir, och vanliga medborgare får bära kostnaden för detta genom bland annat försämrad välfärd. Vi i Attac tycker det är viktigt att agera mot detta och att aktivt försöka påverka politiker, organisationer, företag och medborgare så att de verkar för en verklig skatterättvisa.
Hur arbetar Attac Sverige för rättvisa skatter? Attac Sverige arbetar i det Nordiska Nätverket för Skatterättvisa som är en del av det Internationella Nätverket för Skatterättvisa, där vi också är aktiva. I nätverken samarbetar organisationer, sociala rörelser och enskilda personer för ett internationellt skattesystem som är demokratiskt och socialt rättvist och som motarbetar skatteflykt och skattekonkurrens. Vi verkar för ett skattesystem som gynnar de fattiga i såväl rika som fattiga länder, som finansierar allmänna nyttigheter, som beskattar sådant som skadar, t.ex. utsläpp, och som motverkar kränkande ojämlikhet. I den nordiska delen av nätverket fokuserar vi på de erfarenheter vi har av att leva i nordiska välfärdsstater med ett relativt starkt skattesystem. Nätverken, som är breda, mångspråkiga och partipolitiskt obundna, har växt fram ur globala sociala forum och den internationella Attac-rörelsen. De försöker samordna organisationer, aktivister, forskare och andra för skatterättvisa, och lägga grunden för effektiva globala kampanjer rörande internationell skattepolitik. Ett internationellt sekretariat koordinerar det internationella nätverkets aktiviteter men det styrs av sina medlemsorganisationer och de enskilda aktivisterna. Deltagande demokrati, självbestämmande, insyn, ansvarstagande och jämställdhet är grundläggande principer. En förutsättning för internationell skatterättvisa är att allmänheten är insatt i skattefrågor, därför driver nätverken kampanjer för samhällsförändring genom att delta i den allmänna debatten och genom informationsverksamhet. För mer information om Skatterättvisa www.attac.se/naetverk/skatteraettvisa På avdelningen om det Nordiska Nätverket för Skatterättvisa på Attac Sveriges hemsida finns aktuell information om utvecklingen inom området. www.taxjustice.net På hemsidan för det globala nätverket för skatterättvisa hittar du intressanta rapporter och artiklar. Man kan även prenumerera på TJN:s nyhetsbrev om utvecklingen i skatterättvisefrågan. Boktips John Christensen m fl: Tax us if you can, Tax Justice Network 2005. En pedagogisk och grundlig genomgång av fenomenet skatteparadis. Finns att ladda ner på www.taxjustice.net Oskar Engdahl: Skatteparadis, Agora 2004. En rejäl, ny genomgång av dessa gråzoner i den globala finansvärlden. Boken är den enda populärt skrivna boken på svenska om skatteparadis. Richard Murphy m fl: Closing the Floodgates, Tax Justice Network 2007. En bra rapport att läsa för dem som har ett djupare intresse för skatterättvisa. Rapporten är även bra att använda för att skicka till politiker som man vill ska agera i frågan.
Brazilian society was built on the work, the sweat and the blood of Africans... [Brazil] is in debt to Africa Brasiliens president Luis Inácio Lula da Silva, 2004 S k u l d a v s k r i v n i n g - Vems skuld är skulden? sedan Attac Sverige startade år 2001 har skuldavskrivningar för fattiga länder varit en viktig fråga för oss. Vi anser att utvecklingen i fattiga länder hindras av en helt orimlig skuldbörda. Resurser som skulle kunna användas till utbildning och hälsovård går istället åt till skuldåterbetalningar till de rika länderna, de multilaterala institutionerna, och de olika regionala utvecklingsbankerna. Vi menar också att långivarnas ansvar för tidigare, nuvarande och framtida lån måste betonas mer. Detta är viktigt inte minst då en stor del av dagens skulder är illegitima, med tanke på att pengar lånades ut till diktaturregimer. En demokratisering av Internationella Valutafonden och Världsbanken och förändrade regler för internationell långivning och skuldsanering måste till för att skapa ett hållbart globalt system. De fattiga ländernas samlade skuld uppgår nu till ca 500 miljarder USD, och den rika världens samlade bistånd uppgår årligen till ca 80 miljarder USD. Skulderna härrör till stor del från lån som togs under 1970-talet när de oljeproducerande länderna fick stor avkastning för sin olja i samband med oljekriserna. De placerade sina pengar i västerländska banker, som i sin tur frikostigt lånade ut pengar till fattiga länder, ibland även med negativ utlåningsränta. I slutet på 1970-talet höjdes både räntan och dollarkursen kraftigt samtidigt som råvarupriserna sänktes - skulderna blev då snabbt gigantiska. 1982 förklarade Mexiko som första land att man inte kunde betala tillbaka på sina skulder, fler länder följde efter och snart var skuldkrisen ett faktum. Fattigdomsbekämpning genom strukturanpassningskrav? Länderna fick behov av nya lån för att kunna betala tillbaks på de gamla. För att länderna skulle få dessa lån av bland var de tvungna att följa en ekonomisk politik, kallad struktur-anpassningsprogram, skapad av IMF och Världsbanken. Den gick i korthet ut på att låntagarländerna måste minska sina statliga utgifter, välkomna utländsk konkurrens, sänka skatter och tullar, privatisera, säkra den privata äganderätten och producera för export i stället för att tillgodose sina egna behov. Strategin misslyckades i dubbel bemärkelse; dels användes dessa lån till att betala av på gamla lån och dels ledde IMF:s krav verken till högre tillväxt eller minskad fattigdom. Tvärtom, skuldbördan ökade ännu mer och fordringsägarna fick till sist inse att en del av dessa skulder aldrig skulle kunna betalas tillbaka. År 1996 föddes så HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries), vilket innebar att en del av de fattiga ländernas skulder skulle skrivas av, men kraven var fortfarande desamma som i strukturanpassningsprogrammen. Skulderna skulle skrivas ned till en hållbar nivå, alltså hållbar på så sätt att landet kunde betala av på sin utlandsskuld oavsett hur
landet eller samhällsekonomin i övrigt såg ut. Hållbarheten definieras utifrån en strikt ekonomisk term som bygger på förhållandet mellan skuldbörda och förväntad exportinkomst. Denna definition av hållbar skuld, liksom HIPC-initiativet som sådant, har fått massiv kritik av rörelser från både rika och fattiga länder - framförallt för att ingen hänsyn tas till fattigdomsbekämpning och för att länderna själva inte har något att säga till om. Dessutom har ett flertal regeringar i fattiga länder, samt olika organisationer, kritiserat de olika programmen för att de leder till ett demokratiskt underskott då demokratiskt valda regeringar i fattiga länder blir påtvingade en ekonomisk politik av IMF och Världsbanken som medborgarna i landet inte vill ha. Parisklubben och Londonklubben Redan 1956 ledde Argentinas skuldproblem till att en grupp långivande länder organiserade sig för att förhandla om landets offentliga skulder. Denna grupp kom att kallas Parisklubben och har nu 19 permanenta medlemmar, däribland Sverige, men representanter för fattiga länder saknas. Under franskt ordförandeskap sammanträder klubben regelbundet för att koordinera utlåningar och återbetalningar. På 80-talet började allt fler länder vända sig till Parisklubben för att få sina lån omförhandlade, vilket för det mesta resulterade i att återbetalningarna sköts upp eller spreds över en längre tidsperiod. Liksom regeringarna i Parisklubben har kommersiella banker ett gemensamt samarbetsorgan, Londonklubben, där framförallt medelinkomstländernas kommersiella skulder hanteras. Även inom G8, Group of Eight, som består av några av de rikaste länderna i världen, har skuldfrågan diskuterats. På G8-mötet i Skottland i juli 2005 lade dessa länder fram ett förslag om en generösare avskrivning för de så kallade HIPC-länderna. Från en tidigare procentsats på ca 70 80 procent ville de höja avskrivningarna till 100 procent. Detta förslag gick med några mindre förändringar igenom på Världsbankens och IMF:s årsmöten i Washington i september 2005. Det som utmålades som en hundraprocentig skuldavskrivning visade sig dock inte vara 100 procent av samtliga skulder. Representanter från Attac Sverige fanns därför i Skottland under mötet för att tillsammans med en miljon andra människor framföra vår kritik mot förslaget som innebar en 100 procentig avskrivning av endast en del av de skulder som fattiga länder har till IMF, Världsbanken och Afrikanska Utvecklingsbanken. Illegitima skulder Inom Attac och den globala rättviserörelsen har det länge drivits en kampanj för att illegitima skulder ska skrivas av. Illegitima skulder är skulder på lån som inte kommit medborgarna till del, i till exempel diktaturer, eller lån som beviljats trots att långivarna varit medvetna om att lånen inte skulle vara till nytta för befolkningen. Hösten 2006 skedde ett stort genombrott i denna fråga då Norges regering beslutade sig för att skriva av sammanlagt 80 miljoner USD av landets bilaterala skulder till fem länder: Egypten, Ecuador, Peru, Jamaica och Sierra Leone. Den norska regeringen såg dessa skulder som illegitima. Det andra perspektivet: Moraliska och ekologiska skulder I många fattiga länder och i ett flertal rika finns det dessutom rörelser som hävdar att det i själva verket är de rika länderna som står i skuld till de fattiga. Denna skuld har genererats under år av kolonialstyre och utplundring av de fattiga ländernas resurser, och förstärkts av ojämlika maktför-
hållanden och orättvisa handelsregler. Attac och många andra rättviserörelser delar uppfattningen att de rika länderna står i skuld till de fattiga länderna. De flesta rika länder, däribland Sverige, ger biståndsmedel till skuldavskrivningar. I Attac kämpar vi för att givarländerna inte ska se nedskrivning av de fattiga ländernas skulder som en biståndsåtgärd, utan se biståndet som en separat fråga. Vi menar att de flesta av skulderna är orättfärdiga eller rent av illegitima och bör därför skrivas av helt och hållet utan dröjsmål och utan krav på motprestationer. F ö r m e r i nf o r m a t i o n o m s k u l d a v s k r i v ni ng a r www.attac.se/naetverk/skuldnaetverket Under skuldavdelningen på Attac Sveriges hemsida hittar du aktuell information om utvecklingen inom skuldfrågan. www.eurodad.org Attac Sverige är medlem i det europeiska skuldnätverket, och på deras hemsida presenteras intressanta rapporter och artiklar inom utvecklingen i skuldfrågan. Här kan man även prenumerera på EURODADs nyhetsbrev där man får regelbundna nyheter om utvecklingen i skuldfrågan. Det har tidigare funnits ett svenskt nätverk, Jubel, för organisationer som jobbar för skuldavskrivning. Detta lades ner i januari 2008 men hemsidan www.jubel.org finns kvar ett tag till. På de tidigare medlemsorganisationernas hemsidor, bland andra forumsyd.org, diakonia.se och afrikagrupperna.se, kan man hitta mer information om skuldavskrivningar. Boktips Red. Dzodzi Tsikata and Joanna Kerr: Demanding dignity: Women confronting economic reforms In Africa, The North-South Institute and Third World Network-Africa 2000. En bok om hur framförallt kvinnor i olika afrikanska länder påverkats av de ekonomiska reformer som pågått sedan 1980-talet. Alla kapitel kan laddas ner var för sig på www.nsi-ins.ca/english/publications/gera.asp Erik Lysén: Bortom skuldkrisen - utveckling genom jämlikhet, Kyrkornas Världsforum & Diakonia 1997. Romilly Greenhill: Millenniemålen kräver mer - skuldavskrivning för utveckling Nätverket Jubel 2002. En studie om sambandet mellan Millenniemålen och skuldavskrivningar av Romilly Greenhill, ekonom vid Jubilee Research. Red. Johanna Sandahl: Skumma Skulder - om hur långivare slipper ansvar och fattiga får betala, Globala Studier, nr 28 2007. Kenneth Hermele: Världens oordning - 60 år med Världsbanken och IMF, Agora, Nätverket Jubel och Forum Syd 2005. För 60 år sedan skapades Världsbanken och Internationella valutafonden - IMF. Men istället för att hyllas på födelsedagen kritiseras de världen över. Hur kommer det sig att dessa mäktiga, globala institutioner som bildades för att utrota fattigdom, skapa stabilitet och ge hög sysselsättning närmast blivit liktydiga med motsatsen? Kenneth Hermele: Vägen ut ur skuldfällan, Agora och Forum Syd 2003. Vägen ut ur skuldfällan är en uppföljning till hans tidigare bok Skuldkrisen - en liten bok om Syds stora lån. Kenneth Hermele: Skuldkrisen - en liten bok om Syds stora lån, Tankesmedjan Agora/Forum Syd, 2001. Om hur fattiga länders utveckling hindras, bl.a. på grund av skulderna. Red. Klas Rönnbäck: Ekologisk skuld, Globala studier, nr 13 2002. I bokens ställs frågan vem är skyldig vem? Marjorie Mbilinyi: Budgets, debt relief and globalisation, Revision of paper presented at the `Gender and Economic Reforms in Africa joint GERA-UNDP workshop 2000. Artikeln är skriven ur ett genusperspektiv och kan ladda ner på www.gwsafrica.org/knowledge/mbilinyi2.htm Sofia Walan: Fattigdomsbekämpning på de fattigas villkor? Forum Syd 2002. En studie om IMFs och Världsbankens initiativ för fattigdomsbekämpning, PRS. När det lanserades 1999 såg de flesta positivt på det, men snart kom indikationer på att det inte fungerade i praktiken. Rapporten ger en bakgrund till PRS och beskriver den kritik som framförts. Filmtips Abderrahmane Sissako: Bamako, 2006. Vi får vi följa en rättegång som utspelar sig på en livfull gård i Malis huvudstad Bamako. På de åtalades bänk är Världsbanken och IMF.
... the right to water emanates from and is indispensable for an adequate standard of living as it is one of the most fundamental conditions for survival. Céline Dubreuil, 2006 Gemensam välfärd - Välfärden är inte till salu! Attac arbetar för en global gemensam välfärd bland annat genom att samverka med andra organisationer i Nätverket för Gemensam Välfärd. Upprinnelsen till nätverket var ett upprop: Upprop för rättvisa och gemensam välfärd, med Attac Malmö som en av initiativtagarna. Uppropet startades våren 2004 och vände sig mot avregleringarna av den gemensamma välfärden. Uppropet har undertecknats av 800.000 privatpersoner och organisationer, däribland fackförbunden SEKO, Byggnads och Handels, Attac, Synskadades riksförbund och Miljöförbundet Jordens Vänner samt en lång rad artister, forskare, debattörer, kända och okända. Uppropet överlämnades till näringsminister Thomas Östros hösten 2005. Idén till uppropet föddes vid en filmvisning i Attac Malmö om järnvägsprivatisering i Storbritannien. En person i publiken utbrast: Men det är ju ännu värre i Sverige! Det väckte diskussion vilket resulterade i att man kom fram till att privatiseringar och avregleringar sker lokalt, nationellt och globalt samtidigt. Man ansåg att lösningen skulle vara att mobilisera på alla nivåer samtidigt. Attac Malmö kontaktade SEKO vars medlemmar jobbar i avreglerade sektorer som järnväg, post och inom elbranschen. Uppropet blev ett sätt att synliggöra att vi i Attac vill vara medborgare i ett solidariskt samhälle och inte reduceras till kunder på en marknad. Nätverket bildades ur samarbetet mellan de olika organisationerna vid utarbetandet av uppropet. Inom arbetsgruppen menade många att politik idag i mångt och mycket handlar om att förklara varför saker och ting är som de är, inte minst då det ofta ställs krav på oss att vi ska anpassa oss till något tämligen diffust och svårgripbart; globalisering, marknaden eller rätt och slätt utvecklingen. De resonerade som så att man hela tiden förväntas hänga med i svängarna och inte halka efter. För arbetsgruppen var det tydligt att ifrågasättande ansågs vara obekvämt, ja rent av tråkigt, och att det hela ofta påpekas att det är roligare att säga ja. Arbetsgruppen ville vända på resonemanget och menade att det är roligare att säga ja till annat än att säga ja till den ödesbestämda utveckling som politikerna förkunnar. En utveckling där den gemensamma välfärden vittrar sönder och där alltifrån el och vattenförsörjning, till vårdcentraler och äldreboende, säljs ut och privatiseras. Där avgifter ersätter solidarisk finansiering och där konkurrenstänkande och kortsiktiga vinstintressen ersätter långsiktighet och lika tillgänglighet för alla. I förlängningen riskerar detta att leda till ett omänskligt samhälle med ökad otrygghet, där medborgarna reduceras till kunder på en marknad och där den gemensamma välfärden blir en han-
delsvara. Attac Sverige och Nätverket Gemensam Välfärd vill utveckla välfärden och göra den tillgänglig för alla, inte sälja ut och avveckla den. Avregleringar tjänstedirektiv frihandel Resultaten av kommersialiseringen har redan blivit tydliga, ett exempel är 2005 års storm Gudrun som blottlade en elsektor där branschens vinstjakt gått ut över en hållbar elförsörjning. År 2005 presenterades också resultaten av den första omfattande utredningen av 1990-talets avregleringar av välfärden. Resultaten var föga smickrande för dem som förkunnar marknadskrafternas välsignelse - avregleringarna skulle ge oss billigare välfärd, men det har blivit dyrare. I fem av sex områden; post, el, järnväg, taxi och flyg har priserna ökat mer än genomsnittet, med telebranschen som enda undantaget. Avregleringarna skulle också ge oss mer valfrihet, men det vi fått är en djungel av producenter, distributörer, nätbolag och svårgenomträngliga taxor, avgifter och tariffer. Många gånger har avregleringarna inte inneburit att marknaden har blivit mer fri utan istället medfört att ett statligt monopol ersatts med ett icke statlig. Ett exempel på detta är Connex som trafikerar sträckan Umeå- Stockholm. Trots att Connex levererar minst sagt undermålig service måste de som åker tåg mellan dessa orter åka med dem då det inte finns något alternativ. En stor del av den offentliga sektorn består av så kallade naturliga monopol, och på dessa områden är argumenten om en ökad effektivitet genom ökad konkurrens falska. Avregleringarna skulle också ge fler jobb men det blev tvärtom, och i alla avreglerade sektorer utom taxi har sysselsättningen minskat. Lönenivåerna har pressats ner i alla branscher utom tele och dessutom tyder mycket på att arbetsförhållanden och anställningsvillkor försämrats; på område efter område har avregleringarna och privatiseringspolitiken misslyckats. Utvecklingen är långtifrån unik för Sverige då samma sak händer i EU och över hela världen. I Sverige kallas kommersialiseringen av välfärden för avreglering eller konkurrensutsättning, på EUspråk heter det tjänstedirektiv, och internationellt kallas det för frihandel eller globalisering. Men innehållet är detsamma; företagens rätt till vinstjakt och nya marknader anses mer betydelsefull än människors rätt till grundläggande välfärd för alla. Glädjande nog möter dagens utveckling ett växande motstånd. I Norge har nätverk bildats som fått genomslag på både kommunal nivå och i stortinget. I Europa har fackföreningar och folkrörelser protesterat mot EU-kommissionens planer på att försvaga arbetsrätten och avreglera den gemensamma välfärden på europeisk nivå, och i många fattiga länder växer proteströrelser mot kommersialisering av skolor och utförsäljning av el- och vattenbolag. Också i Sverige börjar något hända. I Norrköping har kommunen återtagit det vattenbolag som tidigare sålts ut och i Göteborg har pensionärer ockuperat nedläggningshotade vårdcentraler. Nätverk mellan enskilda, fackföreningar, miljörörelser och handikapporganisationer håller på att länkas samman och i en tid av utförsäljning av allmännyttan och avveckling av den allmänna välfärden utför de ett mycket viktigt arbete. Attac hoppas att många fler sluter upp och visar att de inte nöjer sig förrän verklig välfärd för alla nås.