Globala Utvecklingsfrågor

Transkript

1 Globala Utvecklingsfrågor ett nyhetsbrev från Forum Syd Innehåll december 2009: VÄRLDSBANKEN OCH INTERNATIONELLA VALUTAFONDEN... 2 Nu vet vi: IMF:s svångremspolitik fortsätter... 2 VÄRLDSHANDEL... 3 Stillsamt toppmöte om världshandeln... 3 Julönskningar till handelsministern... 4 FN/KLIMATFÖRHANDLINGAR... 4 COP15 i Köpenhamn -tragedi eller fars?... 4 G20/FINANSKRISEN... 5 EU vill ha global finansskatt... 5 SEMINARIER/AKTIVITETER... 6 Världens Springnota specialpris hela december... 6 God jul!... 6 Om du vill ha en bakgrundsbeskrivning till områdena Världshandel, skuldfrågor, och Världsbanken och Internationella valutafonden se nummer 1 av Globala utvecklingsfrågor på: 1

2 VÄRLDSBANKEN OCH INTERNATIONELLA VALUTAFONDEN Nu vet vi: IMF:s svångremspolitik fortsätter IMF har fått en helt dominerande roll som förmedlare av stödpaket till länder som drabbats av finanskrisen. En av de stora frågorna är om IMF förändrats efter de katastrofer man bidrog till att förvärra för tio år sedan, efter det ostasiatiska finansiella sammanbrottet. Då kritiserades IMF med rätta för att kräva åtstramning och budgetbalans i länder som tvärtom hade behövt en expansiv ekonomisk politik. Därmed gjorde IMF ont värre, vilket var en av anledningarna till att länder försökte göra sig oberoende av framtida IMF-lån, antingen genom att lägga upp stora reserver (som Sydkorea och Taiwan) eller genom att återbetala lån till IMF innan de förföll, som Brasilien, Argentina, Indonesien och Turkiet. En undersökning publicerad av Center for Economic and Policy Research i Washington DC av 41 låneavtal visar emellertid att IMF fortfarande huvudsakligen för fel politik: i 31 fall var politiken kontracyklisk, antingen när det gäller finanspolitiken eller penningpolitiken, eller båda. Med utvärderingens ord kan IMF:s politik förväntas förvärra nedgången. IMF fortfarande på fel spår. 41 låneavtal utvärderade Finanspolitik Penningpolitik Procykliska (förvärrar nedgången) Kontracykliska (motverkar nedgången) 10 3 Oklart 8 16 Källa: CEPR CEPR:s metod är intressant, man nöjer sig inte med att titta på hur stora underskott (finanspolitiken) eller vilken räntenivå (penningpolitiken) som avtalen innehåller, utan man bedömer avtalens pro- respektive kontracykliskhet utifrån förändringarna i politiken: ett minskat underskott och en höjd ränta (även om den fortsatt är låg) är alltså kontracykliska. CEPR:s slutsats är att IMF fortfarande beter sig så att man spär på nedgångarna. Huvudorsaken tror CEPR är att IMF lider av överoptimistism : eftersom IMF alltid tror att ekonomierna utvecklas bättre än de gör, kommer man att dra i bromsen för tidigt och för hårt. Dessutom drabbar åtstramningarna lönerna i den offentliga sektorn samtidigt som krav på privatiseringar och avregleringar fortsätter. Eller med andra ord: den gamla strukturanpassningspolitiken lever kvar. Men inte för alla länder, visar det sig. När det gäller de rika länderna har IMF lärt av sina misstag. Genomgången visar att det finns en obalans i IMF:s politik, rika länder uppmuntras ta stora underskott medan fattiga ska dra åt svångremmarna. Därför kritiserar CEPR IMF för att använda dubbla måttstockar, där låg- och medelinkomstländer drabbas hårt. Kenneth Hermele CEPR är en oberoende tankesmedja som stöds av bl.a. Open Society (Soros), Ford Foundation och Rockefeller, läs rapporten här: 2

3 VÄRLDSHANDEL Stillsamt toppmöte om världshandeln På WTOs ministermöte i början av december fördes inga förhandlingar. Ett nytt försök ska dock göras 2010 att avsluta den förhandlingsomgång - Doha-rundan - som pågått i åtta år. Det blev som väntat ett stillsamt och relativt innehållslöst toppmöte i WTO, Världshandelsorganisationen, i början av december i Geneve. Ca 120 av de 153 medlemsländerna höll formella tal i plenum, olika länder positionerade sig lite markerade vilka frågor som är viktiga för dem. Det fördes en del diskussioner i arbetsgrupper om t ex världshandeln i den ekonomiska/finansiella krisen men inga egentliga förhandlingar fördes om den pågående förhandlingsrundan, den s k Doha-rundan. Det är nu tio år sedan EU började strida för att påbörja en ny förhandlingsrunda i WTO. Det var på det turbulenta mötet i Seattle 1999 frågan kom upp första gången under namnet milleniumrundan. Då lyckades inte EU men två år senare drev man igenom starten på Doha-rundan. Under de åtta år rundan har pågått har dock mycket hunnit förändras i världen; en större kunskap om att en bred och generell liberalisering av handeln t ex med jordbruksvaror också kan innebära nackdelar framför allt för svaga grupper har gjort att flera fattiga länder valt att ta kamp för att skydda sin matförsörjning. Fattiga länder har blivit bättre på att skapa allianser och driva sina intressen. Finanskrisen har sått tvivel om hur bra det egentligen är att avreglera finansiella tjänster. Rundan nämndes naturligtvis ändå av många i Geneve och bland annat WTOs generalsekreterare Pascal Lamý uttryckte en ambition att förhandla den klart under Eftersom samma ambition funnits 2005, 2006, 2007 och 2008 är det naturligtvis många som tvivlar på att bitarna kommer att falla på plats just Men nästa steg blir nu i alla fall att under våren 2010 göra en slags stock-taking, en avstämning av läget och försök att kartlägga vilka knäckfrågor som finns kvar. Sedan görs det väldigt olika bedömningar om huruvida detta långsamma framskridande av förhandlingarna är bra eller dåligt. Många EU-länders ministrar, inklusive den svenska handelsministern uttrycker stor besvikelse över att rundan gått sakta. Medan andra kanske snarare menar att det har varit bra att kunna få mer tid för att kunna göra bättre analyser och underlag jag hörde t ex en förhandlare från ett afrikanskt land konstatera detta. På plats i Geneve fanns också ett ganska stort antal bistånds- miljö-, konsument och fackliga organisationer som följde mötet, ordnade seminarier och diskuterade frågorna med de officiella delegaterna. Maud Johansson 3

4 Julönskningar till handelsministern Rättvisa handelsavtal mellan EU och Afrika står på önskelistan till handelsminister Ewa Björling i jul. Namnunderskrifter samlades in under en julmarknad i Stockholm. 306 personer har skrivit på önskelistor till handelsministern där de önskar sig rättvisa handelsavtal mellan EU och afrikanska länder som främjar en hållbar utveckling i Afrika. De pågående handelsförhandlingarna (EPA) mellan EU och afrikanska länder är starkt kritiserade för att avtalen inte kommer att gynna utvecklingen i Afrika utan styrs av EU:s egen agenda. Namnunderskrifterna samlades in av Forum Syd under evenemanget Schysst Jul på ABF-huset i Stockholm den 5-6 december. Schysst Jul är en rättvis julmarknad som samlar ett fyrtiotal organisationer och försäljare. Evenemanget omfattar försäljning av varor tillverkade med respekt för mänskliga rättigheter, utställningar och föreläsningar. De underskrivna önskelistorna har skickats till handelsministern. FN/KLIMATFÖRHANDLINGAR COP15 i Köpenhamn -tragedi eller fars? I skrivande stund avgörs utkomsten av klimattoppmötet i Köpenhamn. Efter ytterligare en natt av intensiva förhandlingar utan nämnvärda resultat står allt hopp till USA:s president Barack Obama. Kommer han att skrida in i förhandlingssalen i detta dramatiska slutskede och rädda hela världen? Det återstår att se men det förefaller otroligt. Nej, vad vi kan vänta oss från Köpenhamn är antingen ett alldeles för svagt avtal med ungefär de siffror som ligger på bordet just nu eller inget avtal alls. Det förstnämna vore en katastrof eftersom det skulle låsa in oss i alldeles för låga ambitioner fram till 2020 och det sistnämna skulle få förhandlingarna att framstå som en fars. Tänk er hur det skulle kunna se ut i morgondagens tidningar: 119 statschefer samlades efter 2 års förberedelser inför vår tids viktigaste toppmöte för att skriva mänsklighetens och planetens historia och det resulterade i ingenting. Tyvärr är det ett möjligt scenario. Men ett sådant fiasko är trots allt att föredra framför den tragedi som ett svagt avtal kan resultera i. De ambitioner för utsläppsminskningar som ligger på bordet just nu motsvarar enligt en av IPCC:s ledande skribenter en uppvärmning på 3,5 grader, minst. Det mest ambitiösa avtal vi alls kan förvänta oss kommer innehålla utsläppsminskningar som innebär en rimlig chans att hålla medeltemperaturökningarna till 2 grader. Enligt de senaste forskningsrönen betyder 2 grader slutet för flera av de små ö-nationerna och matkris i Afrika och Asien. Det är därför som många utvecklingsländer vill se ett mål om högst 1,5 graders temperaturökning. En fråga som många kommer ställa sig ifall vi får ett svagt avtal är hur utvecklingsländerna kunde gå med på det att himmelen, den sista oägda naturresursen, i Nicholas Sterns ord delades upp och tilldelades de rika. Om det inte blir något avtal alls kommer man att undra vad som gick snett i förberedelserna. Man kommer säkert spekulera mycket kring brister i organiseringen och svagt ordförandeskap av 4

5 Danmark. I grunden handlar det nog snarare om en missbedömning i nord av utvecklingsländernas utgångsläge. För många av dem handlar det om att vinna eller försvinna. Det ger en helt annan moralisk styrka att förhandla om sin överlevnad än att förhandla om komparativa ekonomiska fördelar. Mycket tyder på att vi faktiskt befinner oss mitt i en process där maktbalansen mellan världens länder håller på att omförhandlas och att Köpenhamnsmötets kaos är ett symptom på den processen. För någon vecka sedan var det fortfarande rimligt att stå bakom kampanjen för ett färdigt och bindande avtal i Köpenhamn. Nu är det mycket viktigare att kämpa för ett tillräckligt starkt avtal, oavsett när ett sådant kan vara färdigt att undertecknas. Olivia Taghioff G20/FINANSKRISEN EU vill ha global finansskatt Den så kallade Tobinskatten har under hösten gjort en stark comeback på den internationella politiska dagordningen. EU ställde sig nyligen positiva till idén om en global finansskatt och höga politiker menar att det nu är en tidsfråga innan den införs. Idén om en global skatt på valutatransaktioner lanserades för snart 30 år sedan av ekonomen James Tobin. En skatt om 0,1 1 procent skulle tas ut på varje valutatransaktion, för att hindra spekulationsvågor och stora svängningar på valutamarknaden. Idén fick luft under vingarna under det tidiga 2000-talets globaliseringsdebatt då stora delar av den globala rättviserörelsen med organisationen Attac i spetsen stödde Tobinskatten. Länder som Belgien och Frankrike ställde sig tidigt positiva till idén, men stora delar av det internationella politiska etablissemanget inklusive den svenska regeringen har under många år motarbetat idén. Men i samband med den ekonomiska krisen har ett flertal regeringar nu svängt. Frankrike och Tyskland har högljutt argumenterat för någon form av internationell finansskatt, dock inte för att hindra svängningar på valutamarknaden utan för att tvinga finanssektorn att betala tillbaks en den av alla miljarder som man fått i stöd i samband med krisen. Storbritanniens premiärminister Gordon Brown kom under G20-mötet i höstas också ut som förespråkare. En österrikisk studie visar att en global skatt om 0,05 procent på samtliga finansiella transaktioner skulle kunna inbringa ca 700 miljarder dollar årligen. De förslag som diskuteras på den högsta politiska nivån har dock en ännu blygsammare skattesats på 0,005 procent. Om något år kommer i princip alla länder i hela världen att tvingas till budgetåtstramning för att städa upp efter finanskrisen och då skulle sådana pengar komma väl till pass. Lägg till detta de stora summor som rika länder måste betala till fattiga för klimatanpassning och grön teknikutveckling och den globala finansskatten framstår som ett bekvämt sätt att snabbt få in stora summor utan att det kostar vanligt folk någonting. 5

6 EU:s uttalande på rådsmötet den 11 december om att förnya kontraktet mellan finanssektorn och samhället är en logisk följd av de enorma politiska utmaningar och som seglat upp på agendan. G20 gav redan i september IMF i uppdrag att ta fram olika förslag på hur finanssektorn kan bidra ekonomiskt till samhället. EU nämner nu en rad konkreta förslag som IMF bör titta på, däribland en global finansskatt. Sven Elander SEMINARIER/AKTIVITETER Världens Springnota specialpris hela december Köp Stefan de Vylders nya bok om finanskrisen Världens Springnota till julpriset 150 kronor. Vad var det egentligen som hände när världsekonomin havererade hösten 2008? Vilka var de skyldiga? Vad ska hända nu? Vilka kommer att få betala priset när alla länder i världen, utom kanske Norge, ska börja sanera sina statsbudgetar om något år eller två? Går det att minska risken för nya finanskriser? Har politikerna förstått vad som behöver göras för att tygla de globala finansmarknaderna? Är det dags att säga adjö till nyliberalismen? Eller kanske bara på återseende? Stefan de Vylder har i över tjugofem år bevakat och forskat om ekonomiska kriser i olika delar av världen. Han har nu skrivit en engagerande och pedagogisk bok om finanskriser, ekonomi och politik. Boken ges ut av Forum Syd tillsammans med Ordfront. Boken är lättillgänglig för alla politiskt intresserade och ett viktigt bidrag till debatten om finanskrisen och hur sådana skall undvikas i framtiden skriver bibliotekstjänst i sin recension av boken. >>Beställ boken på >>Se Stefan de Vylder presentera boken: God jul! Avslutningsvis vill vi önska alla läsare av Globala Utvecklingsfrågor en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Detta nyhetsbrev ges ut av Forum Syds enhet för Globala utvecklingsfrågor. Om du vill veta mer om något eller har följdfrågor på någonting kontakta gärna oss! Artiklarna är signerade för att du ska veta vem du ska kontakta. Om du vill avsluta din prenumeration sänder du en rad till kristina.froberg@forumsyd.org 6