Samemästare, Studie om en provinsiell mästare från medeltiden i norrland

Samemästare, Studie om en provinsiell mästare från medeltiden i norrland Katarzyna Forsberg antikvarie Murberget, Länsmuseet Västernorrland 2009 1

Innehållsförtäckning 1. Inledning s.2 Spekulationer på stilistiska grunder s.4 2. Presentation s.5 Pietá från Sättna kyrka s.5 Madonna från Resele kyrka s.5 Krucifix från Sidensjö kyrka s.5 Altarskåp från Junsele kyrka s.6 Altarskåp från Handöl kapell s.7 3. Analys s.7 Jesu framställning, jämförelse s.7 o Andra skulpturer i landet s.8 Övriga skulpturer s.10 1. Madonnor och kontrapostställning s.10 2. Huvud s.11 3. Hår s.12 4. Händer s.12 5. Felaktig ikonografi s.14 De bemålade dörrarna s.14 4. Samemästaren s.16 5. Sammanfattning s.17 6. Hänvisning och Litteratur s.18 2

1. Inledning Medeltiden är en lång period som för dagens människor oftast förknippas med ett feodalt samhälle utan större förändringar under 500 år. Dessutom kommer den mäktiga katolska kyrkan, digerdöden och andra märkliga företeelser som korståg att förknippa perioden med den mörka tiden. Man glömmer att det också handlar om en snabb samhälls- och kulturell utveckling i alla sorters samhällsområden. Detta är viktigt att komma ihåg när man tänker på medeltiden. Som jämförelse undrar jag om man får tänka sig att den moderna tiden vi kallar perioden efter franska reformationen (då är vi i slutet på 1700-talet) fram till idag (bara 200 år) skulle analyseras av framtida forskare som en enda period? När man tittar på medeltiden i Sverige måste man knyta landet till det övriga Europa eftersom samhället här i Skandinavien påverkades väldigt starkt av europeiskt inflytande; både från England via Norge och från Frankrike direkt eller via Tyskland och östliga kontakter via olika handelsvägar. Kommunikation med omvärlden skapade nya sociala mönster, ändrade uppfattningar på livet och döden och inte minst påverkade människor i norr med nya konststilar. Under de första hundra åren av medeltiden fanns det främst utländska mästare som byggde katedraler, skapade skulpturala utsmyckningar för de sakrala och sedan även för de profana/privata beställarna. Dessa mästare använde sig av inhemska medarbetare som allt eftersom blev mästare och öppnade egna verkstäder. Det finns många kända skulptörer och målare i slutet av medeltiden i centrala Sverige. En del av dessa har utländska ursprung som Hans Hesse och Johannes Stenrat från Lübeck, men även inhemska mästare som Lars Germundsson, Johannes Snickare och Jordan Målare. 1 Det finns en del arkivmaterial som berättar hur dessa konstnärer utförde arbeten i olika kyrkor eller hur man beställde verk från dem. Det finns också information om personer som donerade konstverken till olika kyrkor. Tyvärr är arkivmaterialet som berör norrländska trakter ganska så litet och det är svårt att hitta tydliga uppgifter om mästare verksamma här. Den enda mästaren känd vid namn är Haaken Gulleson från Fläcka by i Hälsingland. Han var verksam i början av 1500-talet. Det finns mycket skrivet om denna målare. Forskningen anser att det handlar om en man som hade ansvar för en hel verkstad där man tillverkade skulpturer på mer eller mindre löpande band. Det kunde ha funnits underleverantörer som tillverkade delar av en skulptur eller ett altarskåp. Haaken Gulleson ägnade sig åt att måla skulpturer. Ibland signerade han dem men oftast inte. Det finns idag sex signerade verk med Haaken Gullesons namn och väldigt många andra som man attribuerar till honom eller hans löpande bandverksamhet. Tyvärr har man inte kunnat få fram information om andra norrländska mästare och det är kanske omöjligt med tanke på att man inte har hittat nya sätt att studera verken. Detta är ett påstående som Lennart Karlsson, specialist på Haaken Gulleson, också framfört i sin nyaste bok om denne målare. 2 Kunskapen var inte bättre för 100 år sedan då intresset för medeltida kyrkokonst kom upp. Då grupperades en del av skulpturerna, som inte attribuerades direkt till Haaken Gulleson in i tre grupper, till tre olika mästare som trots allt antogs vara gullesonska elever. 3 3

Själv kom jag i kontakt med Haaken Gullesons verkstad redan för 20 år sedan då jag skrev en uppsats om tre gullesonska altarskåp från Norrland. Jag förstod ganska tidigt att jag stod framför en omöjlig uppgift för inget av de tre altarskåpen var Gullesons verk. Jag lyckades inte heller bevisa något nytt i denna fråga även om själva arbetet gav mig en blick in i problematiken. 4 Som många andra intresserade av om det är Haaken Gulleson eller inte, har jag velat komma med något nytt. Jag skulle vilja lämna Haaken Gulleson ett tag och presentera en självständig mästare verksam i Norrland vid medeltidens slut. Spekulationer på stilistiska grunder Den medeltida kyrkokonsten i Norrland är ett otroligt spännande pussel trots att många pusselbitar nog aldrig faller på plats. Pusselbitar om människor som gömmer sig bakom de provinsiella skulpturerna från mellannorrland blir det svårt att få information om. Källmaterialet är mycket begränsat och skulpturerna har tappat sina ursprungliga sammanhang; sällan är skulpturer kvar i sina genuina miljöer och många finns inte längre i de altarskåp de troligtvis har funnits från början. Skulpturerna är delvis ommålade och hårt restaurerade, med begränsad polykromi eller har tappat bort delar under dessa 500 år. Trots allt finns det förhoppning om att hitta pusselbitar från medeltiden. Denna undersökning består av tre skulpturer och två altarskåp från Norrland. De finns delvis i kyrkorna och delvis på Murberget länsmuseet i Härnösand. De två altarskåpen finns i Junsele kyrka i Ångermanland och Handöl kapell i Jämtland. En Kristusbild på ett krucifix hänger i Sidensjö kyrka i Ångermanland och två madonnor, en från Reselse kyrka från Ångermanland och en från Sättna kyrka i Medelpad, är deponerade i museets depositionssamling. Alla skulpturer är daterade till senare delen av medeltiden, ca 1500-talets början. De fem verken har många likheter vilket gör att jag vågar påstå att det handlar om samma mästare. En mästare brukar ha flera medhjälpare och det är möjligt att även här handlar det om ett samarbete inom en verkstad. Senmedeltiden hade svenska mästare eller utländska bosatta i Sverige. Men varför kan en mästare inte vara en same? Pietá från Sättna kyrka Madonna från Resele kyrka Krucifix från Sidensjö kyrka 4

Altarskåpet från Junsele kyrka Altarskåpet från Handöl kapell 2. Presentation Pietá från Sättna kyrka presenterar Maria med Jesus i Marias knä. Maria är klädd i en enkel klänning under en mantel med huvan på huvudet. Hennes sorgsna ansikte är oproportionerligt litet i jämförelse med kroppen. Huvudet är också avlångt. Hon sitter på en enkel bänk och håller sin son i knäet. Jesus har en liten kropp som mera påminner om ett barn än om en vuxen man. Kroppen är naken och bestänk med bloddroppar som i bröstpartiet är mycket stiliserade och utformade i tre sammankopplade röda sträck. Håret är långt och svart med törnekronan på. Ansiktet med skägg och öppen mun med synliga tänder har också bloddroppar och även ådermönster. Hela hans kropp har onaturligt formade kroppsdelar som syns mest i framställningen av hans högra arm. Madonna från Resele kyrka är mest förstörd av tidens tand. Hennes båda händer och nästan all polykromin är borta. Maria har långt och tungt fallande hår som från början var brunt. Hennes krönta huvud är mycket framåtskjutande och för avlångt och brett vid kronan. Ansiktet är mycket förstört men det finns lite mörk bemålning kvar på ansiktets sidor och svarta konturer vid ögonen samt den typiska röda kanten runt ansiktet. Madonnan har troligen haft Jesusbarnet vid sin högra hand. Hela figuren verkar onaturligt avlång och smal. Det finns antydan till en kontrapostställning, ett sätt att visa rörelsen i kroppen, då hennes högra knä kommer något fram. Krucifixet från Sidensjö kyrka består av den korsfäste Jesus och ett kors som är nytillverkat. Det ursprungliga korset saknas. Jesus hänger med huvudet lutat något framåt och på sidan. Hans tunga långa hår hänger över axlarna och törnekronan i grönt med röda taggar sitter tungt på huvudet. Ansiktet är avlångt och skäggigt och den öppna munnen visar tänder. Bloddroppar rinner från öppna sår från törnekronan, de spikade händerna och benen samt såret på höger sida. Ådermönster täcker hela hans kropp. Ländklädet är kort och målat i guld och mörkblå. Det typiska för denna mästares fingermönster på händerna syns något i den högra handflatan. Altarskåpet från Junsele kyrka är det i formatet idag största kända verk av denna provinsiella mästare. Det består av ett mittparti och två dörrar. Madonnan med 5

Jesusbarnet står i centrum omgivna av fyra helgongestalter, de två längst upp är kungar och de två längst ner är apostlar. Kungarnas attribut saknas men det kan vara S:t Olof och S:t Erik. En apostel håller en bok och en kalk i sina händer vilket syftar på aposteln Johannes. Den andra aposteln håller en bok och andra handen är borta. Därför är bestämningen omöjlig i detta fall. Madonnan med Jesusbarnet står på en måne och med solstrålar runt sig och ett radband i form av rosor runt hennes kropp. Det är en apokalyptisk framställning om Maria i universum. Bakgrunden är tyvärr borta men från början fanns där stjärnvalvet. Dörrarna är målade med fyra berättelser ur Marias och Jesu liv; Bebådelsen, Marias möte med Elisabet, Jesu födelse och omskärelse. Eftersom altarskåpet var hårt restaurerat 1965 är färgerna ommålade till en viss del. 5 Alla avbildade personer är helgon, även de målade på dörrarna. Det mest karaktäristiska för dessa målade gestalter är deras vridna munnar, oproportionerligt långa kroppar med tungt fallande kläder. Även här har ibland händerna ett rutigt fingermönster och det nyfödda Jesusbarnet en synlig och avlång navel. Altarskåpet från Handöl kapell består av ett mittparti och två dörrar. Mittpartiet föreställer den korsfäste Jesus i mitten flankerad av två unga kvinnor med långt hår. Kvinnorna bär kronor och håller händerna som till bön. Varje dörr är målad och föreställer en person. På ena dörren är polykromin knappt kvar och personen går inte att identifiera medan på den andra ser man S:t Olof, en helig kung med en yxa i ena handen och ett runt föremål i den andra. Hans kropp är avlång med tungt fallande röd mantel och hans ansikte har en något vriden mun. Händerna har oproportionerligt långa fingrar. De krönta kvinnorna är väldigt lika varandra. Deras ansikten är målade på ett enkelt sätt och händerna är målade med ett rutigt mönster på fingrarna. Skulpturernas kläder är vitmålade och så även kronorna. Kristus skäggiga ansikte är avlångt och den öppna munnen visar tänderna. Håret är långt, tjockt och svart med en törnekrona i grönt och rödmålade taggar. Kristus har ett kort ländkläde målat vitt på originalfärgerna. Resten av hans nakna kropp har polykromin kvar och består av mycket enkla målade blodstänk och svart målade ådror på hela kroppen. Det öppna såret vid högra bröstparti finns på sidan. Kristus har en tydligt målad navel. Korset som Kristus hänger på är nästan helt borta. Dorsalen/bakgrunden i mittpartiet är mycket förstört och är täckt med ett tygstycke. (Detta gjordes i samband med konserveringen från 1949. 6 ) 6

3. Analys Jesu framställning, jämförelse Det korsfäste Jesus från Sidensjö kyrka och från Handöl kapell har många gemensamma drag. Mittpartiet från Handöl kapell Krucifixet från Sidensjö kyrka I båda verken är Jesus ländkläde mycket lika, båda har en tydligt målad navel, törnekronans utformning och det lidande ansiktet med svart skägg och synliga tänder i den öppna munnen finns på båda verken. Blodstänk och ådermönster på hela kroppen samt sidoplacering av såret på höger sida av bröstkorgen visas också på samma sätt. Jesus från Handöl kapell är dock enklare tillverkad. Dessutom är kroppens skulpturala utformning med tydlig bröstkorg hos Jesus från Sidensjö kyrka betydligt mer avancerad även om den ändå är oproportionerlig. I Pietá från Sättna kyrka finns en liten figur av Jesus tagen från korset. Det finns en berättelse om Marias känsla av att hålla ett litet barn i famnen när hon höll den nedtagne Jesus. Pietá presenterar den tolkningen genom att föreställa en vuxen man med skägg och långt hår men i barnstorlek. Denna figur har även de karaktäristiska dragen med tjockt svart hår, öppen mun och ådermålning, särskilt i ansiktet. Jesus är också oproportionerlig. 7

Pietá från Sättna kyrka Andra skulpturer i landet Det är mycket sällan som denna ådermålning förekommer på medeltida skulpturer. Det finns två liknande fall i Gästrikland, en i kyrkan i Hamrånge och de andra i Hille. Hillekrucifixet påminner mest om det undersökta krucifixet från Handöl och Sidensjö men är av betydligt högre kvalité. Krucifixen från Hille och Hamrånge har såret placerat på kroppens framsida, mera synligt och betydligt större samt ådringen har annorlunda utformning. I Hillekrucifixet är ådringen väl utförd och mycket realistisk. I Hamrångekrucifixet är det något mera stiliserat och format i ett tunt och avlångt mönster. Ett annat krucifix med stiliserade ådermålning finns i Bollnäs kyrka i Hälsingland. Men även här är stilen annorlunda. Adress till krucifixet i Hamrånge kyrka http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foto.asp?imageid=9004107 Krucifixet i Hamrånga kyrkan 8

Adress till krucifixet i Hille kyrkan http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foto.asp?imageid=9126517 Krucifixet i Hille kyrkan Adress till krucifixet i Bollnäs kyrka http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foremal.asp?objektid=900926s2 Krucifixet i Bollnäs k:a 9

Enligt Lennart Karlsson kommer Hillekrucifixet också från början på 1500-talet och är ett verk av en norrländsk mästare. Krucifixet från Hamrånge är äldre och kommer från 1400- talet. Det finns en möjlighet att vår mästare hade sett krucifixen och tagit intryck av dem. En annan intressant detalj är framställningen av den vuxne Jesus som barn i Pietá. En liknande Pietá finns i Historiska museet och kommer från Hedesunda i Gästrikland. Dessa två Pietá framställningar är de enda i hela Sverige där Jesus avbildas i en liten storlek. Även om dessa skulpturer liknar varandra och båda kommer från Norrland handlar det om olika mästare. Adress till Pietá från Hedesunda kyrkan http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foremal.asp?objektid=910327s13 Pietá från Hedesunda kyrkan Övriga skulpturer Några exempel på de stilistiska dragen: 1. Madonnor och kontrapostställning Madonnorna från Resele kyrka och från Junsele altarskåp är väldigt lika även i sin hållning med antydan till den gotiska stilens kontrapostställning. Madonnornas ena knä lyfts fram något men i båda fallen är knäet placerat oproportionerligt långt ner. De båda två madonnorna har nästan likadant över parti. De har samma dräktanordning över bröstet. 10

Madonnan från Reselse kyrka Madonnan från Junsele altarskåp 2. Huvudet Huvuden är onaturligt framåtskjutna med ganska breda kindpartierna. Hakan, munnen och ögonen i skulpturerna har samma utformning. Dock är ansiktsdragen svåra att jämföra eftersom Reselse madonnan är mycket förstörd. Pietá från Sättna kyrka och altarskåpet från Handöl kapell visar många gemensamma drag med skulpturerna i altarskåpet från Junsele kyrka. Det naiva, enkla sättet att framställa personer både som skulpturer och i bild är unikt. Mästaren hade svårt med proportionerna så att huvudena är små i jämförelse med kroppens storlek och kronorna är väldigt breda och djupa. Maria från Pietá har ingen krona men hennes huvudbonad är väldigt djup liksom hos de andra gestalterna. 11

3. Håret Figurernas hår faller med två tunga och tjocka slingor över skuldrorna. Handöl kapel Pietá Junsele kyrka Resele 4. Händerna Händerna är stora med målade svarta naglar och raka röda linjer som skapar ett rutigt mönster. Detta sätt att avbilda fingrar finns även i de målade dörrpartierna. Även tårna har svarta naglar. Bilden med händerna från Handöl kapell visar även den originalfärg som döljer sig bakom den vita bemålningen som måste ha gjorts på 1700- talet då många skulpturer blev 12

vitmålade. Man ville att de skulle påminna om skulpturer gjorda av marmor. Det är lite intressant att man inte bemålade hela skulpturen utan endast kläderna. Handöl kapel Pietá Junsele kyrka Junsele kyrka Sidensjö kyrka. Handflatan har tydligt fingermönster hos Kristus från 13

5. Felaktig ikonografi Det finns en ikonografisk framställning som är svår att förstå utifrån det medeltida sättet att presentera kristen lära. Altarskåpet från Handöl kapell visar på korsfästelsescenen med Jesus korsfäst i mitten, flankerad av två personer som i vanliga fall föreställer Maria och aposteln Johannes. Men i detta altarskåp ser vi två krönta kvinnliga gestalter som jag inte kan tolka alls. Sådan framställning är helt främmande och det kan tyda på att mästaren inte riktigt var kunnig på detta område. Eller är det kanske den samiska tolkningen av kristendomen? De bemålade dörrarna Målningarna på dörrarna i altarskåpen från Handöl kapell och Junsele kyrka är väldigt lika. Junsele kyrka, Marie bebådelse och mötet med Elisabet Junsele kyrka, Jesu födelse och omskärelse Handöl kapell, S:t Olof Personerna är ganska långa och klädda i stora klänningar och mantlar som ibland tungt faller ner på marken. Gloriorna är lika hos alla utom Jesusbarnet. Här vet man inte om Jesus ligger på en bädd av halm eller om det är en gloria som omfamnar hela hans kropp. Om Jesus ligger på halmen är det underligt att han inte har en gloria. Jesusbarnet i omskärelsescenen har gloria som dessutom är rikare dekorerad än alla de andras. 14

Det mest specifika för denna mästare är hans avlånga proportioner och inte sällan märkliga sätt att måla kroppar. Dessutom är hans sätt att måla mun och även övriga ansiktsdetaljer mycket egendomliga. De är förvridna och sitter på sätt och viss fel i bilden. De målade personerna har ibland alldeles för långa fingrar som ibland böjs onaturligt åt fel håll. Mest märkligt är nog vissa fötter som oväntat sticker ut ur kläderna i bilden. I Junsele altarskåp finns det i två bilder, bebådelsen längst upp till vänster och Jesu födelse längst ner till höger. I bebådelsen hamnar Marias fot långt borta från kroppen. Ett ögonblick trodde jag att det skulle föreställa Den Helige Anden eftersom den fattas i bilden. Samma fot återkommer också i den andra bilden där Den Heliga Anden inte brukar finnas, förstår jag att det handlar om något annat. Den nyfödda lilla Jesus ligger naken men knappast har han några spädbarnsdrag. Målaren ville förtydliga hans ögon, mun och bröst samt navel och det ger en känsla av att det ligger en gammal man där istället. altarskåpet från Junsele kyrka Ur bebådelsen i S:t Olofs bild ur altarskåpet från Handöl kapell 15

4. Samemästare Skulpturerna och altarskåpen kommer från trakter som tillhör samernas betesmarker och traditionellt är ett samiskt område. Samerna har sin egen naturpräglad religion och tradition men det finns många belägg för deras tidiga kontakter med kristendomen. I boken Övre norrlands historia finns det ett kapitel om De lapska offerplatsfynden som beskriver bland annat föremål som hittades i gravarna från tiden omkring 1000- och 1100- talen och från hela Norrlands område med Härjedalen i söder. Bland dessa föremål finns krucifix och hängkors. I boken finns några bilder på föremål från gravarna som visar att kors och krucifix kommer från nordvästra Europa, Ryssland, östbaltikum och från Sverige. Bland dessa kors finns det ett från Sverige med en tydlig romansk Kristusbild. De ryska korsen är mer dekorativa i sin formgivning. I gravarna finns även kors tillverkade av samer. 7 Korsformerna är många och varierar en del. I denna bok skriver författaren; En betydande mängd hängkors finns i offerplatsfynden. Möjligen kan några ha kommit i lapparnas händer i samband med missionssträvanden. Det stora flertalet har dock säkerligen kommit in som handelsvaror. Visserligen bör ju lapparna redan på 1000-1100-talet genom köpmän och genom den bofasta, åtminstone till namnet kristna befolkningen på Hålogalandskusten 8, ha känt till, att korset var en kristen symbol, men säkerligen har man mest fäst avseende vid, att korsen innehållit magisk kraft. 9 Det är absolut möjligt att samerna använde korsformen på sitt eget sätt som kanske inte präglades av kristendomen. Detta är en tes som lika mycket kan tolkas omvänt; att vissa 16

samer tog till sig den kristna religionen och tolkade korsformen på sitt sätt men med kristen innebörd. Enligt min åsikt spelar det ingen roll om man är en same eller en person av någon annan folkgrupp. Trosuppfattningen ligger inte på denna nivå utan på den individuella. Dessutom vet man att trosuppfattningar gärna blandas med andra och särskilt med vidskepelser. Samerna kan inte vara ett undantag utan likt alla andra utövade de olika religioner samtidigt. Att olika tro kan gå hand i hand tycker även Christer Westerdahl i sin bok Sydsamer där han lämnar information om samernas möte med kristendomen redan under medeltiden. Det finns mycket som tyder på att lappar redan tagit emot kristna missionärer i tidig medeltid. Den förste kände i området är Stenfinn (Stefan?) som nämns av Adam av Bremen cirka 1080. Flera grupper räknades troligen tidigt som mer eller mindre kristna. Den katolska kyrkan var tolerant. Det kan mycket väl tänkas att lapparna förde en slags dubbel bokföring med bibehållen samisk religiös kultur. 10 Det finns också en berättelse om en samisk kvinna, Margareta, som kom till drottning Margareta i slutet av 1300-talet för att be om katolska präster för samer. 11 Den kristna tron bör införlivas med den kultur den kommer till. Vi har redan konstaterat att det finns kristna kors i samiska gravar och det är därför mycket möjligt att även de kristna skulpturerna i kyrkor som samerna troligen besökte, ibland är tillverkade av samiska hantverkare. Vi vet också att altarskåpet från Handöls kapell fanns tidigare i Frösö kyrka i Jämtland. Samerna hade en mötesplats där. Handöls kapell var redan från början tänkt som ett kapell för samer som under sommartid träffades där för kristna angelägenheter. Samer, som också kallades för fjällallmoge/lappallmoge, hade en kyrkogård i Handöl. Enligt ett protokoll från 1796 var den fast bosatta befolkningen, bönder i Handöl, ansvariga för kapellbygget, golv och tak. Fjällallmogen/samerna för de övriga kostnaderna som dörrar, fönster, bänkar, bönstol, altare och annat innan rede som kom från Frösö kyrka. 12 Altarskåpet i Handöl kapell är utvalt av samer kanske därför att det var en same som tillverkade det. Detta är endast en tes. 5. Sammanfattning Dessa medeltida verk har sällsynta stilistiska drag som gör det möjligt att attribuera dem till en verkstad eller en enskild mästare från Norrland. Personer avbildade av denna mästare är oftast oproportionerliga med ett litet huvud i jämförelse med kroppen. Samtidigt är huvudena oproportionerligt djupgående och kantiga vid kronan. Skulpturernas dräkter är mycket lika varandra och enkelt utformade. Kropparna är stela och endast Maria från Pietá avviker här lite. Bemålningen är enkel med karaktäristiska fingermönster, svarta naglar och avbildad navel. Kristusfiguren har ett stiliserat ådermönster som är ganska ovanligt under medeltiden. Hans öppna sår på höger sida av bröstkorgen är placerat på sidan mer än de övriga medeltida krucifixen där såret är synligt på framsidan. Målningarna har samma förvrängda ansiktsdrag, onaturligt avlånga kroppar med mycket märkligt målade fingrar, ibland också med fingermönster. Jag skulle vilja påstå att vi har här verk av samma mästare som både målade skulpturerna och målningarna på dörrarna. Skulpturernas naiva sätt att framställa helgon och även vissa bristfälliga ikonografiska fel skiljer sig från andra medeltida skulpturer från Norrland. Mästaren var en kunnig hantverkare men troligen självlärd och baserad på det bildmaterial som han hade tillgång till. Eftersom 17

liknande ådermålning av krucifix finns i Gästrikland kan man anta att han såg skulpturerna där i samband med samernas vintervistelser vid kusten och i södra Norrland. Hans egensinniga sätt att skulptera människor gör att man undrar om hans förlagor kanske fanns bland samer? Det finns en möjlighet att vi kan studera samma mästare i olika utvecklingsskeden, då krucifixet från Handöl är hans tidigare verk, sedan kommer Sidensjökrucifixet och sist Pietáframställningen som är mest avancerad. Det vore intressant om den framtida forskningen kan bestyrka min tes. 7. Hänvisning och Litteratur 1. Yvonne Lédel, Fyra manliga motiv från Haaken Gullesons skulpturverkstad, en granskning av medeltida träskulptur, 2003, sid 9-10 2. Lennart Karlsson, Kretsen kring Haaken Gulleson 3. Henrik Cornell, Kyrklig konst i Hernösand 1912, sid 88 4. Katarina Sokolowska, Haaken Gulleson och hans konst, tre senmedeltida altarskåp från Västernorrland, Lund 1989 5. Konserveringsrapporten om altarskåpet från Junsele kyrka, ATA 1965 6. Konserveringsrapporten om altarskåpet från Handöls kapell, ATA 1949 7. Gunnar Westin, Övre Norrlands historia, Umeå 1974 8. Området norr om Trondheim i Norge 9. Gunnar Westin, Övre Norrlands historia, Umeå 1974 10. Christer Westerdahl, Sydsamer, sid 28-29 11. J. Nordlander, Lappkvinnan Margareta, Norrland 1907 12. Lars Thomasson, Handöls lappkapell, Jämten 1965, sid 128-134 Bilder från Databasen från Historiska museet Medeltidsbilder http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/ 18